Våga se den nakne kejsarvargen!
http://www.aftonbladet.se/debatt/article14117653.ab
Jag har läst det mesta om varg som skrivits i de stora tidningarna de senaste 20 åren. Det är, sanningen att säga, sällan det dyker upp en ny infallsvinkel eller nya fakta som jag inte redan har hört om. Men ikväll läste jag en debattartikel i Aftonbladet som delvis har ett nytt tänk. Den speglar de drabbades desperation och innehåller en vädjan till klarsynta storstadsbor att se vad som händer när vi tvingas leva med stora rovdjur på gårdsplanen. Ett rop på hjälp att se att kejsaren är naken!
Artikelförfattaren, Magnus Bohman, 66 i Sätrabrunn, beskriver hur fruktlös kampen är för att få gehör, en kamp som ofta och med all rätt upplevs som ohörd i seansliknande möten med de styrande, möten som egentligen bara har till syfte att låtsas lyhördhet men som inte ändrar så mycket som ett kommatecken i Naturvårdsverkets hantering av varg. För möten blir det fortfarande bland dem som nyss fått varg i sin trädgård och som är förvånade och upprörda. Vi som har levt så länge i Dalarna och Värmland har slutat tro på mötenas saliggörande effekt och ropar inte längre på dem.
"Frågorna förblir obesvarade. Alla går från terapimötet med en känsla av förnedring och desperation."
skriver artikelförfattaren och han har rätt förstås.
De här mötena plågar åhörarna som egentligen inte blir lyssnade på. De plågar även dem som deltar som experter / myndighetspersoner, för alla inblandade, inklusive de själva, vet att det handlar om spel för gallerierna. Det är jobbigt att stå och hyckla inför en ledsen och desperat folkförsamling, även om man har betalt för besväret. Det är roligare att uppträda på vargkramarmöten i Vålådalen en gång om året och få stående ovationer för det lyckade experimentet att återinföra varg i Sverige.
Artikel värd att läsa både för den initierade och för den okunnige.
Jag har läst det mesta om varg som skrivits i de stora tidningarna de senaste 20 åren. Det är, sanningen att säga, sällan det dyker upp en ny infallsvinkel eller nya fakta som jag inte redan har hört om. Men ikväll läste jag en debattartikel i Aftonbladet som delvis har ett nytt tänk. Den speglar de drabbades desperation och innehåller en vädjan till klarsynta storstadsbor att se vad som händer när vi tvingas leva med stora rovdjur på gårdsplanen. Ett rop på hjälp att se att kejsaren är naken!
Artikelförfattaren, Magnus Bohman, 66 i Sätrabrunn, beskriver hur fruktlös kampen är för att få gehör, en kamp som ofta och med all rätt upplevs som ohörd i seansliknande möten med de styrande, möten som egentligen bara har till syfte att låtsas lyhördhet men som inte ändrar så mycket som ett kommatecken i Naturvårdsverkets hantering av varg. För möten blir det fortfarande bland dem som nyss fått varg i sin trädgård och som är förvånade och upprörda. Vi som har levt så länge i Dalarna och Värmland har slutat tro på mötenas saliggörande effekt och ropar inte längre på dem.
"Frågorna förblir obesvarade. Alla går från terapimötet med en känsla av förnedring och desperation."
skriver artikelförfattaren och han har rätt förstås.
De här mötena plågar åhörarna som egentligen inte blir lyssnade på. De plågar även dem som deltar som experter / myndighetspersoner, för alla inblandade, inklusive de själva, vet att det handlar om spel för gallerierna. Det är jobbigt att stå och hyckla inför en ledsen och desperat folkförsamling, även om man har betalt för besväret. Det är roligare att uppträda på vargkramarmöten i Vålådalen en gång om året och få stående ovationer för det lyckade experimentet att återinföra varg i Sverige.
Artikel värd att läsa både för den initierade och för den okunnige.
Kommentarer
Postat av: Veiken
Jag är en storstads"tjej" som mycket väl kan sätta mig in i hur det måste vara att leva med varg strax intill knuten.
Jag förstår inte varför vargen har blivit en helig ko i det här landet.
Vargen år ett fantastiskt djur som behöver stort utrymme och vidder som vi i Sverige inte kan erbjuda. Vildmarksområdena i Canada och Ryssland är väl den perfekta inramningen för varg. Jag kan inte så mycket om viltvård, men ha inte varg nära bebyggda områden... GOD FORTSÄTTNING!
Trackback