Inga Magnusson

... har väckt stor uppståndelse, i media åtminstone. Det som beskrivs är förstås nytt för de människor som nu lever sitt första år med en vargflock. Och nu handlar det om något som händer nära Stockholm.  I Värmland och Dalarna, som är täckta av vargrevir,  är det inte ovanligt att hundar dödas av varg. Det är bara någon dryg vecka sedan en hund togs i en trädgård och åts upp av varg. Det händer lite nu och då att även människor upplever sig plötsligt befinna sig obehagligt nära vargar. De uppträder ju, som i Riala, ofta flera tillsammans och det gör upplevelsen ännu obehagligare. Det känns lite som att tvingas leva med ett antal lösspringande aggressiva hundar i omedelbar närhet utan möjlighet att be polisen avliva dem eller ägaren att hålla dem kopplade. Visst går det att leva så, men det inskränker livet på ett sätt som för många tär på livskvaliteten, speciellt om man har barn och husdjur och vill kunna röra sig ute i naturen obehindrat. I länder utan allemansrätt så spelar detta kanske inte så stor roll, men i Sverige innebär det en stor förändring. Ok, det är ovanligt att vargar dödar människor men det händer då och då, förra året dödades en joggande lärarinna på andra sidan Atlanten. Så det känns lite som rysk roulette att vistas i skog och mark i vargrevir med husets hund och med barnen.