Uppdatering om björn nära Umeå, i Hissjö.
Vi har också pratat lite mer om dotterns hunds beteende, att den blev så extremt stressad och förändrad i beteendet av att det fanns björn runt huset. Rodesian Ridgeback är en stor och stark hund, framavlad för att jaga lejon. Jag tror att lejonjakt med Roddar bedrivs med flera hundar tillsammans. Sione, som dotterns hund heter, är en trygg familjehund, lugn i sin styrka, men hon är modig och vaktar när det gäller.
Stressen kan ha berott på att hon inte var lös ute och kunde ha koll på läget utan var instängd och kände stark björnvittring från nallen som lufsade runt huset, kanske till och med såg den genom fönstret. Nu vill Sione hela tiden ha familjemedlemmarna inom synhåll. Det beror eventuellt inte på skräck för björnen, utan på att hon är orolig för dottern och barnen och vill vakta dem. Sione har varit en del av familjen länge nu, bortåt tio år tror jag det blir, och betraktar sig säkert som en familjemedlem, en i flocken, en flock som hon är beredd att försvara med sitt liv som insats misstänker jag. Just nu bor dotter hos goda vänner inne Umeå för att slippa björnproblemet och få en lugn hund.
Inte kan man ha en björn lufsande så nära barn, det låter riktigt otäckt. Jag hade nog blivit som hunden, dvs hysteriskt hispig och hade också vaktat varenda steg de tar... Klok hund, med andra ord!
Stackars Sione! Det måste ju varit fruktansvärt för henne. Bra att dottern har ett alternativboende tills björnaffären är utredd.
HUUUU, nu måste jag tala med sonen däruppe, de bor visserligen inne i stan, men han är ute och fiskar överallt så ofta han bara har möjlighet. Det har jag för mig att björnar brukar göra också, eller är det bara i Disneys värld?
Alla: Nej det här var inte roligt. Idag måndag går det fortfarande inte att ha hunden i huset. Jo, björnar fiskar tror jag men det kanske är svårt i Umeålven, det är ju ingen grund fors att kliva ut i och ta dem med ramen.