Inga Magnusson

... till slut till alla dem som lagt ner många timmars arbete med att samordna och planera för vargjakten och till alla dem som frusit ute på långa pass för att genomföra det beslut som fattats av riksdagen om begränsning av vargstammen, ett beslut som har stöd hos en majoritet av befolkningen. Det handlar inte om att någon liten skränande minoritet vill begränsa vargstammen, det är väl förankrat, både bland folk i gemen och i forskarvärlden.

Det är rätt enastående att så många kan göra detta så bra med så kort tids varsel. Vargjakten i Värmland var väl genomförd från början till slut. Många har bidragit till att det blev bra; från Länsstyrelsen, till Jägareförbundet, till jaktledare till enskilda jägare.

Jag var skeptisk till en allmän avlysningsjakt, trodde mer på att ta bort ett par revir istället. Men visst var detta rätt, åtminstone första gången.

Grattis också till de som fick skjuta! Att få skjuta varg så här första gången på länge måste kännas som att skriva in sitt namn i historien.

Sen kan jag väl bara nämna att det pågår en debatt på kommentarsplats fortfarande under det förra inlägget här på bloggen, det om vargjakten. Vi svenskar  är ovana vid fenomenet vargjakt och kunskapen utanför jägarkretsar är inte så stor om vargen i Sverige och jakten, vilket lyser igenom både i kommentarer här och annorstädes i media. Dessutom finns som vanligt möjligheter att göra braskande rubriker och känslomässigt laddade formuleringar för att locka läsare, en chans som media sällan försummar antingen det handlar om skjutna vargar eller bedragna fruar.