Varg i Stockholm blir det.
Som jag skrev hos en annan bloggvän att tänk vad spännande att ha vargar inpå knuten här i utkanterna av Stockholm :-)
Fast kanske det skulle kännas lite pirrigt om man mötte en :-)
Men de är nog räddare för oss människor, åtminstone normalt...
Ingermaryissa: Jo, man hoppas ju alltid att det ska vara en normal varg man möter. På samma sätt som man hoppas att det ska vara en normal hund när man möter en lösspringande okänd hund. Eftersom varg är ett flockdjur så möter man ofta fler om man nu möter någon. I teorin ska de vara rädda för människor men i praktiken har det varit si och så med den rädslan eftersom de aldrig haft något att frukta av människor i Sverige. Vargen har ju varit fredad. Med normal licensjakt på varg hoppas man att rädslan ska bli lite större så beteendet blir mer det vi betraktar som normalt, dvs skygghet för människor.