Inga Magnusson

Hundjakt med GPS

Roland har en GPS - pejl på hunden. Det betyder att han kan följa exakt var Jazz går i terrängen under en jaktdag. Det röda spåret är hunden och han jagar här vid Mölntegen - Holstorpet. Det syns också om hunden stannar och sätter sig ner. Man kan få fram exakta avståndet till hunden och på metern hur långt han har sprungit. Bilden på GPS:en går att förstora upp så man ser nästan meter för meter hur hunden rör sig. Det  är en ny dimension av jakten och väldigt roligt att kunna se precis vad hunden har för sig. Det ska gå att lägga in på datorn också men det strävade Roland med lördag eftermiddag utan att lyckas. Det hjälpte inte att installera om programvara. Nu idag söndag går vi och jagar med Oskar vid Grisebingen.

Väldans bra med pejl i vargtrakter. Men var tar den spännande ovissheten och jägarens erfarenhet vägen?



Jag minns våra stövarjakter för 20-30 år sedan. Då gällde det att skärpt lyssna på hundens skall, klang, volym och engagemang. Vad drev hon, hur nära haren var hon, vart var de på väg, hann man till passet? Och haren/räven hade en chans att klara sig.



Nu jagar man inte för att få kött och för lusten att döda utan mer för naturupplevelserna runt en drivande hund.



Med GPS är det nästan för enkelt, tycks det mig. Naturen kan inte ha några hemligheter längre och vilken stolle som helst kan bli "jägare" med en manick i sin hand + en teoretisk jagarexamen.



För min del föredrar jag nog det gamla sättet att jaga utan GPS. Gammaldags, teknikfientlig, tillbakasträvare? Javisst!

Inger Maryissa: Skönt att veta vart hunden tagit vägen när drevet tystnar. Man vet direkt var hunden finns och kan hämta den istället för all oro för rovdjur och isar och vägar.



Lena: Så länge vi inte har pejl på bytesdjuren :-) så finns det fortfarande mest osäkerhet och spänning kvar i jakten. Man vet bara var hunden är, inte bytesdjuret. Det kan ha tagit vilken riktning som helst under den tid som ligger mellan det och till hunden.



Och jakt pga mordlust har vi nog inte haft, det handlar mer om att med skicklighet och samspel med hunden kunna avsluta jakten med ett bra skott. Skottet och dödandet är slutpunkten. Sen blir det bra och klimatsmart kött att äta också istället för det som plockas ur frysdiskarna och det är ett gott syfte tycker jag. Den aspekten är i högsta grad levande än idag, trots pejlen. Jag tror inte att jakten blir enklare med pejlen. Det som blir enklare är att få tag på hunden när drevet tystnar och att slippa oron för rovdjur, isar och vägar. Och med hjälp av pejlen förstår jag bättre hur hunden beter sig och hur den går när jag inte ser den, hur den arbetar på tappt och sök.



Sen är jägarexamen inte bara teoretisk, den innehåller mycket praktik med skjutövningar.

Jag håller helt med dig om det mesta, som vanligt.



Men efter att ha haft med "praktikanter" i jaktlaget, med jägarexamen, och sett hur de bär sig åt, så längtar jag tillbaka till den tiden när kunskap och inte teknik kännetecknade en duktig jägare. Som din man och min man, hans far och farfar.