Inga Magnusson

Fina lilla Snoa var någon sekund från att bli vargmat idag!!  Snoa är en av de hundar gubben har tillsammans med B i Leverhögen. B har tikarna och gubben har hanarna men de är liksom ägare tillsammans.

Snoa är en hamiltontik, nu ett och ett halvt år gammal ungefär. Hon jagade hare vid Tjärnssätra oppom Åsebyn mot Glaskogen. Hade drivit hare ungefär en halvtimma.  Plötsligt fick hon en tappt och började skalla grovt och konstigt. B. lämnade sitt pass för att komma närmare och undersöka vad det var. Han fick också höra att hon skrek så konstigt och återigen grova skall. Till slut kom tiken i full fart och passerade bredvid B. på c:a 20 meters håll,  i riktning mot den plats där B. suttit förut. I  stort sett uppe på ryggen på henne var en stor varg. B. hann se dem i ungefär 10 meter och skrek högt ungefär; "Va tar Du Dig till"?? Då tvärvände vargen och sprang därifrån. Lilla Snoa var alltså bara någon sekund från att bli vargmat idag på morgonen. Vi ryser av fasa vid blotta tanken.  Det får bara inte hända. Alltsammans var över på någon minut bara, det gick så fort. Platsen där Snoa blev angripen är inget vargrevir, B. skulle inte släppa sina hundar där vi känner till att det finns risk för varggrepp, men det finns  strödjur här och där mellan reviren. Och nu har vi ringt och varnat andra jägare för att släppa just där.  Området ligger inte heller nära E18. 

Nu efteråt har vi fått veta att man hittat älgkadaver i området, kadaver som troligtvis kommer av vargattacker och att U i Barlingshults hund drabbades av en vargattack också för inte så länge sedan och att den också klarade sig.
 
Sedan kommer alla vargkramares uttalanden på skam om jägare som skjuter varg hej vilt i skogen. Bosse gjorde precis som man ska i det här läget: Höll inne skottet i första läget och försökte avvärja attacken på hunden. Om det inte hade hjälpt hade han skjutit och det hade varit helt lagligt enligt nödvärnsparagrafen. Inte många vargar har skjutits enligt den lagen, också tvärs emot profetiorna från militanta vargvänner.


Vi har precis kommit hem från Karlstad och Roland tog motorcykeln för att åka och se så att det inte finns några skador på Snoa. Hon kan emellertid var slut som jakthund. Hon var väldigt rädd efter attacken, B fick leta efter henne god stund och hon ville inte lämna honom, gick ett par meter bara ifrån honom.

Det här agerandet från Bs sida stämmer inte särskilt väl med jakthatarartikeln i Aftonblade idag!  Jägare är verkligen ansvarsfulla viltvårdare. Vi har inte sett till särskilt många rovdjursvänner eller stadsbor alls när det är svåra snövintrar och det behövs stödutfordring av viltet. Vi ser heller inte till dem när djur skadats i trafikolyckor och måste spåras upp och avlivas för att slippa lida i många dagar. Inte heller är de särskilt engagerade i inventeringar av viltstammarna eller förvaltningen, som författarinnan ändå säger sig vilja ha. Hon vill ju kunna ringa på en jägare när det behövs ????!!!


Så här såg Snoa ut några timmar efter vargattacken när Roland åkte dit för att träffa henne. Fysiskt oskadd men lite stukad och hängig. En fin tik är det i alla fall och väldigt snäll. Händelsen är anmäld till Länsstyrelsens vargspårare i området. Enligt honom finns det iakttagelser av varg i området men inget revir, inga revirmarkeringar.

De som ivrar för att det ska finnas en massa vargar i skogarna, de har nog aldrig varit utanför stadsgränsen och då är det ju jäkligt lätt att ha åsikter....

Stackars lilla Snoa, hoppas att hon kommer över sin rädsla./Ha dé!

Ja, jag skulle bli helt galen om jag såg en varg nästan ta min hund....vette sjutton vad jag skulle göra. Stackars lilla hund, hoppas hon nu kommer över detta och att hon inte fick för mycket rivmärken av usslingen, vilken natt det skall bli med mardrömmar...

Ha en fortsatt bra helg utan varken varg eller björn...min jägare han har skjutit en massa ripor och en vildren..har nu en vecka kvar av sin jaktperiod på Hardangervidda, sen börjar ju snart älgjakten...

kramen

Vi behöver ju utbildade jägare och viltvårdare, hur ska det annars gå.

Så märkligt att jag tänkte på dig/er just idag. Vet inte vem jag ska fråga om den räv som anser sig bo i vår trädgård. Idag när jag tittade ut genom köksfönstret hade den krafsat upp ett tiotal hål i vår gräsmatta och den är helt orädd och går nästan inpå en. Vi börjar att tycka det är obehagligt och vet inte hur vi ska få den härifrån. Vilken tur att er lilla hund klarade sig. Rovdjur är rovdjur och jag förstår ert dilemma där i Värmland.

Marie: Vargar är totalt oberäkneliga i umgänget med hundar. Man vet att vargar kan passera nära jakthundar i skogen utan att visa det minsta intresse, för att nästa gång gå direkt på och döda. Den här vargen hade inte dödat direkt och var kanske inte jättehungrig. Men nästa gång....



Åsa: Exakt det Du skriver stöds av forskningen: Ju närmare varg / vargrevir en människa bor, desto mer skeptisk till varg är hon. De största vargvännerna bor oftast långt ifrån de här djuren. Detta ur ett generellt perspektiv.



Kicki: Låter spännande med jakt på Hardangervidda och roligt att Din man har haft god jaktlycka. Hoppas det går bra på älgjakten också senare.



Hannele: Ja, jag undrar om en självutnämnd "viltrehabiliterare" verkligen klarar av att göra ett marigt eftersök på trafikskadat vilt, dra iväg rätt in i oländig terräng med ett rätt tungt klass 1 vapen, matsäck och pejlutrustning och specialtränad hund för att söka upp en älg som har exempelvis svåra skador efter en trafikolycka. Och dessutom avliva den på ett etiskt sätt. Det här kräver kunskap och ständig träning av spårhundar.



Nicoline: Vi är glada att Snoa klarade sig utan skråmor. Hoppas hon repar sig mentalt också. När det gäller räven så kan Du ta kontakt med någon jägare i närheten som kan skjuta den eller sätta ut en rävfälla. Om Du inte känner någon så kan Du ringa Svenska Jägareförbundet och få tips. Eller gå in på deras hemsida och få telefon, email och adress till någon lokal företrädare på Din ort. Lycka till! (Grävling vet jag att man kan avskräcka genom att placera en liten radioapparat på låg ljudnivå där han brukar gå in, men jag vet inte om det funkar på räv. Ett annat sätt kan vara att ställa ut glasburkar här och där, fyllda med bomull indränkt med ammoniak och så göra lite hål i locket. Det funkar också på grävlingar sägs det)

Men fy vad hemskt! Stackars hund! Hon var nog väldigt rädd.



Mina hundar är väldigt rädda i en av skogarna jag går i. Där luktar ibland väldigt fränt och rovdjursaktigt. Vet dock inte vad det är som lämnar doften. Bara att hundarna är obehagligt påverkade.



Räven som vi hade på sommarlandet, som betedde sig som en hund och förföljde oss överallt... den försvann så småningom. Det var också en totalt orädd räv. Inte skabbig heller, så man kunde skylla på sjukdom. Den ville helt enkelt prova att leva som hund... tror jag :)



Sen vet jag ju att det finns fullt med björn på sommarlandet. Till och med uppe på gården har den varit och lagt sina högar. Hundarna är inte alls komfortabla med detta. Så jag väljer numera var i min skog jag går.



Nä, vargar, rävar och björnar ska vara rädda för oss och kuta och gömma sig. Inte ta våra hundar, katter eller vad som helst.

Tack för ditt tips om radion och ammoniak. Förr vet jag att det fanns hjorthornsolja på apoteket men av någon anledning så slutade de att sälja den. Den luktade verkligen pest men jag ska försöka med ammoniak redan i dag. Tack än en gång.

Stackars liten - vilken skräckupplevelse. Berömvärt beteende av Bosse tycker jag också! Man kan alltid ha principiella åsikter, men om man får egna upplevelser så kan man lätt rucka på principerna. Som sagt var - långt ifrån verkligheten är det lättare med principer...

PS Tack för kloka ord i min blogg. Jag ska ta dem ad notam!

Eftersom jag bodde som barn i området och tillsammans med bröder sprang omkring i skogarna dels på spaning efter äventyr och dels letande efter kvardröjande kritter och inte ansåg att vara tid för mjölkdags och aldrig såg ett spår efter liknande vilddjur liknande detta. Jag har hört att både varg och björn setts där omkring och man undrar var det så utveckligen skulle bli " när vägen kom till byn, var torparen redan borta"--------.

Hoppas Snoa kryar på sig men tyvärr minns hundar mer än man tror.

Jag har sagt det förr: det är lätt att vara vargskyddare då man bor i Skåne. Det du skriver ar sant och riktigt.

Usch, hemska tanke att hunden skulle bli vargmat! Kan hända det dröjer innan Snoa känner sig tillräckligt tuff för att gå i skogen på egen hand.

Verkligen läge att Gratulera till att hon kom undan utan otäcka kroppsliga skador! Svågerns drever var ute för lodjur för nåt år sedan och fick då behandlas av vetrinär, även om skadorna inte var jättestora. Några stygn och antibiotica. Med varg blir det tyvärr ofta värre! Hoppas hon repar sig lilla Snoa. MVH Tina

Nina: Snoa var lite rädd när B släppte henne igår men det kanske går över. Det som luktar fränt kan vara räv. Den lukten känner till och med jag igen. Väldigt typisk.



Nicoline: Ja jag har också hört om hjorthornsolja. Det var verkligt fränt. Men Du får berätta om amoniak hade någon effekt.



Lotten: Hoppas att det löser sig till det bästa.



Rut: Ja, hundar har ett gott minne. Det är inte säkert att hon frivilligt går med på att jaga i det här området igen i alla fall. Festligt att tänka sig att Du har varit barn och växt upp en bit därifrån.



Blackout: Kärleken till varg brukar avta ju närmare djuren man tvingas leva.



Tina: Hon hade verkligen tur. Det kunde ha gott illa. Det börjar bli många som har haft rovdjursrivna djur häromkring nu, både hundar och tamdjur.

Hej!



Släpp ut 20-talet vargar i Stockholm-Djurgården- Djursholm o Lidingö så får Vi se vad direktörskvinnorna säger när deras knähundar blir vargmat.

Stefan: Kanske skulle vi få en annan rovdjurspolitik då om även tätortsbefolkningen drabbades av det som människor i vargrevir tvingas stå ut med.

Placera vargstammen kring riksdagshuset och Stockholm med omnejd där de är önskvärda.