Rovdjursfacklan Länsstyrelsen Karlstad
Här skulle den överlämnas - manifestationen. Visst ser det mäktigt ut med den här symbolen och en del makt finns väl i det här huset. Länsstyrelserna är ju regeringens förlängda arm ut i landet. För länge sedan hade man fogdar. Fast det var väl kanske en elak jämförelse. Länsstyrelsen är en rätt gemytlig inrättning jämfört med medeltidens fogdar förstås. Men i princip så är funktionen rätt lika, man ska hålla ordning på saker och ting ute i kommunerna och bland länets invånare. En hel del går att överklaga hit och man pysslar med miljö, byggnation, jakt, fiske, vatten, mark och skog. och förhoppningsvis får man ansvaret för rovdjursförvaltningen inom en snar framtid istället för Naturvårdsverket.
Det var alltså representanter för ett antal organisationer, representerande 46.000 människor i länet som gick här, hundintressen, jägarintressen osv
Här överlämnas manifestationen till stöd för rovdjursutredningen till landshövdingens ställföreträdare länsrådet Björn Sandborgh. Han är en trevlig prick och väldigt populär i Värmland. När han beskriver sig själv brukar han säga att han kommer från Östmark och att det stället är känt i Värmland för 2 saker; hembränning och knivslagsmål. Björn är trubadur som gärna sjunger och spelar när han får tillfälle. Han är oftast på gott humör och skämtar med omgivningen. Han förklarade diplomatiskt att han var glad åt besöket och att han skulle lyssna på de här synpunkterna lika väl som andra synpunkter i frågan. Fast han måste samtidigt erkänna att tankarna hos utredaren Åke Pettersson, Länsstyrelsen och manifestationen sammanföll på många viktiga punkter. Den person som överlämnar är Lennart Johannesson, mycket duktig ordförande i Jägareförbundet Värmland. 
På vanligt värmländskt trevlighetsmanér så bjöds på kaffe förstås efter överlämnandet och tillskyndande reportrar passade på att plåta och filma.
Under tiden tog jag mig en titt på den vackra salen vi befann oss i; Vänersalen. Roland berättade att alla konferensrummen är uppkallade efter de större sjöarna i Värmland och att Vänersalen är störst. Det finns även ett rum som heter Silen.
I fönstren fanns vackert glas och här syns bl.a. Mårbacka. Hann inte fråga efter konstnären.
Men en av tjänstemännen som var närvarande hann berätta att det mesta i salen var original men att man bytt ut golvet för några år sedan. I samband med det hade man bytt ut stolarna i salen eftersom man liksom hasade ner ur de förra när man suttit i dem en stund. Man började att sälja ut de gamla stolarna för så där 600 kr styck tills någon kom på att det var Alvar Aaltostolar och att det nog borde vara en nolla till i priset. Jag tror inte att huset i sig är gammalt. Det borde vara 70-tal eller nåt. Men snyggt och välgjort. Och det ligger fint vid älven nästan mitt emot Karolinen som tidigare var högkvarter för Sveriges Civilförsvar (tror jag). Numera frodas en mängd småföretag här, bland annat ett högklassigt lunchmatställe som heter Classons eller nåt. På andra sidan låg förr den gigantiska byggnad som inrymde landstinget och på sin tid det stora Vänerskog. Jag hade landstinget som arbetsgivare på den tiden och där fanns så otroligt många anställda. En hel del av dem tvingades sluta under några senare rationaliseringsrundor. Mellan alltsammans finns en vacker park och ett stenkast härifrån ligger teatern med sin fina byggnad, också vid älven. Så blev det lite Karlstadsrundvandring också.