SÄPO ska jaga vargjägarna!
Man tar sig för pannan! Det ingår i BRÅs rapport; ett förslag att SÄPO ska kunna jaga tjuvgägare på varg eftersom tjuvjakten har som det uttrycks "en politisk dimension". Jag undrar vad "den politiska dimensionen" är?
Polisen ska också i jakten på tjuvjägarna använda "informatörer". Vad i all världen är informatörer? Och vad är skillnaden mellan informatör och en vanlig människa?
Rapporten från BRÅ tar också upp att det förekommer en viss jakt på tjänstemän i sammanhanget, dvs att de som arbetat med utredningen utsatts för att bildäck skurits sönder osv.
Jag har inte läst rapporten själv, refererar enbart det som står i NWT igår tisdag. Men jag hoppas att man också tar upp problemet med att i stort sett alla de som skjutit varg lagligen måste skyddas när det gäller identitet för undgå trakasserier och mordhot från militanta vargvänner. (Och att jag tvingas ha min blogg kommentarskyddad av samma skäl!) .
Samtidigt finns det vettiga slutsatser i rapporten. Man säger att tjuvjakten beror på dålig förankring bland de berörda och att man bör förändra rovdjurspolitiken så att man får en mer lokal och regional förankring. Ju mer stöd besluten få bland landsbygdsbefolkningen, desto mindre stöd för tjuvjakten menar man.
Man föreslår också lägre straff för dem som skjuter varg när de försöker skydda sina tamdjur, det man kallar illegal skyddsjakt, men behåller fängelsestraff för den illegala jakten. Det sägs också att BRÅ anser att en del av receptet för att komma åt problemet är en utökad dialog med lokalbefolkningen. Och det kan man väl hålla med om. Hittills har det inte varit mycket till dialog. Det har mest varit monologer med uppehåll, men ingen av parterna tycker sig ha haft anledning att verkligen lyssna på de andre.
Jägareförbundets ordförande i Värmland, säger också något väldigt viktigt i NWT igår; att människor som inte är drabbade inte förstår olägenheten det innebär att ha många rovdjur på en liten yta där man bor. Och det är det som gör konflikten så stor just när det gäller varg. Vargen är ett flockdjur och de lever många tillsammans. Det blir många djur på liten yta och den som råkar bo i ett vargrevir får stora problem, medan de som inte gör det fattar noll.
Min ståndpunkt är att jag accepterar att vi har varg i landet, men det ska ske på människors villkor. Det innebär att man bör gallrar i vargbeståndet och ta bort hela flockar. De människor som har fått stå ut med detta att inrätta sitt liv efter vargens under några år, bör kunna slippa det sedan under en längre tid så att livet kan återgå till det normala och någon annan får bära bördan en period. Detta är enda sättet att få acceptans för vargens närvaro att människor kan se ett slut på eländet. Och på det sättet kan problemen fördelas på fler över tid, det är inte några som ska drabbas under ett helt liv. Man kan se framåt och tänka att om 3 år slipper vi varg här då kan jag köpa en jämthundsvalp och börja jaga igen på hemmaplan, eller köpa får för att hålla landskapet öppet. För vargens del måste det också vara en fördel att de flockar som får vara kvar slipper jagas i tid och otid. De kan leva i fred under den tid flocken får finnas kvar. Min åsikt är inte speciellt kontroversiell. Den delas av Länsstyrelsen i Värmland , Jägareförbundet, LRF, Årjängs kommun och ganska många andra. Men den bekämpas alltså vildsint av militanta vargvänner.
Polisen ska också i jakten på tjuvjägarna använda "informatörer". Vad i all världen är informatörer? Och vad är skillnaden mellan informatör och en vanlig människa?
Rapporten från BRÅ tar också upp att det förekommer en viss jakt på tjänstemän i sammanhanget, dvs att de som arbetat med utredningen utsatts för att bildäck skurits sönder osv.
Jag har inte läst rapporten själv, refererar enbart det som står i NWT igår tisdag. Men jag hoppas att man också tar upp problemet med att i stort sett alla de som skjutit varg lagligen måste skyddas när det gäller identitet för undgå trakasserier och mordhot från militanta vargvänner. (Och att jag tvingas ha min blogg kommentarskyddad av samma skäl!) .
Samtidigt finns det vettiga slutsatser i rapporten. Man säger att tjuvjakten beror på dålig förankring bland de berörda och att man bör förändra rovdjurspolitiken så att man får en mer lokal och regional förankring. Ju mer stöd besluten få bland landsbygdsbefolkningen, desto mindre stöd för tjuvjakten menar man.
Man föreslår också lägre straff för dem som skjuter varg när de försöker skydda sina tamdjur, det man kallar illegal skyddsjakt, men behåller fängelsestraff för den illegala jakten. Det sägs också att BRÅ anser att en del av receptet för att komma åt problemet är en utökad dialog med lokalbefolkningen. Och det kan man väl hålla med om. Hittills har det inte varit mycket till dialog. Det har mest varit monologer med uppehåll, men ingen av parterna tycker sig ha haft anledning att verkligen lyssna på de andre.
Jägareförbundets ordförande i Värmland, säger också något väldigt viktigt i NWT igår; att människor som inte är drabbade inte förstår olägenheten det innebär att ha många rovdjur på en liten yta där man bor. Och det är det som gör konflikten så stor just när det gäller varg. Vargen är ett flockdjur och de lever många tillsammans. Det blir många djur på liten yta och den som råkar bo i ett vargrevir får stora problem, medan de som inte gör det fattar noll.
Min ståndpunkt är att jag accepterar att vi har varg i landet, men det ska ske på människors villkor. Det innebär att man bör gallrar i vargbeståndet och ta bort hela flockar. De människor som har fått stå ut med detta att inrätta sitt liv efter vargens under några år, bör kunna slippa det sedan under en längre tid så att livet kan återgå till det normala och någon annan får bära bördan en period. Detta är enda sättet att få acceptans för vargens närvaro att människor kan se ett slut på eländet. Och på det sättet kan problemen fördelas på fler över tid, det är inte några som ska drabbas under ett helt liv. Man kan se framåt och tänka att om 3 år slipper vi varg här då kan jag köpa en jämthundsvalp och börja jaga igen på hemmaplan, eller köpa får för att hålla landskapet öppet. För vargens del måste det också vara en fördel att de flockar som får vara kvar slipper jagas i tid och otid. De kan leva i fred under den tid flocken får finnas kvar. Min åsikt är inte speciellt kontroversiell. Den delas av Länsstyrelsen i Värmland , Jägareförbundet, LRF, Årjängs kommun och ganska många andra. Men den bekämpas alltså vildsint av militanta vargvänner.
Kommentarer
Postat av: Pierre
Håller med dig helt å hållet.
Kan inte de militanta vargvännerna (om dom nu har lite råg i ryggen) bosätta sig i dessa vargtäta områden med sina barn och tamdjur/husdjur.
Då kanske det blir slut på deras dåliga och missuppfattade meningar!
Ska vi ha varg i detta landet så ska den ju finnas i hela landet, även runt storstäder odyl.
Men så fort den närmar sig framför allt stockholms området så ska den tas bort, Är detta rätt?????
Postat av: Inga M
Pierre: Det är minst sagt ologiskt ja, att vargens farlighet plötsligt ökar i närheten av tätbebygda områden. Hos oss på vischan är den ju totalt ofarlig enligt överheten.
Trackback