BRÅs utredning om tjuvjakt på varg.
Brå betyder brottsförebyggande rådet och man har gjort en utredning om tjuvjakt på varg. Den släpps i dagarna och kommenteras här och där. Enligt utredningen så dör varannan varg, som dör, av tjuvjakt. För mig som sitter lite centralt placerad i sammanhanget så ter sig siffran hög. Men tveklöst har tjuvjakten ökat ordentligt i takt med att man har gett upp hoppet om att få någon lösning på problemen uppifrån. De som dödar varg är inte kriminella i vanlig mening, enligt den undersökning som gjordes vid Göteborgs universitet, utan vanliga människor som inte ser någon annan utväg. De tar på sig att utföra den skyddsjakt som borde göras lagligen, men man tvingas göra den i lönndom och med risk av 4 års fängelse. Lika länge som den ofta får som misshandlar ihjäl sitt eget barn. De här höga straffsatserna för att värna sina tamdjur mot vargangrepp har väldigt litet stöd bland allmännheten konstaterar BRÅs utredning och föreslår en ändring.
I ett inslag i värmlandsteve så intervjuades en man i Kristinehamn som nyss förlorat en hund för varg. Man väntar sig att han ska svära ve och förbannelse över vargar, men inte! Han påpekar lugnt två viktiga saker och detta lite överraskande.
- Det är brist på kunskap. Bland dem som beslutar om rovdjuren. De vet för lite om hur det är egentligen att leva med så mycket varg. Därför blir besluten fel.
- Jag hatar inte vargen. Det är inte vargen det är fel på. Det är rovdjurspolitiken som felar, att man har låtit det gå så långt.
Det pratas ofta om okunskap i vargsammanhang och då menar man inte som mannen från Kristinehamn okunskapen bland de styrande. Utan man menar, helt ogrundat, okunskapen bland dem som bor i vargrevir. Detta är mycket märkligt eftersom man har vetenskapligt studerat fenomenet. Och det visar sig att de som bor och lever med varg är extremt kunniga och välinformerade om detta djur! Ändå delas det ut ett stort antal miljoner till diverse organisationer och myndigheter för att informera "lokalbefolkningen" i stora ambitiösa projekt. Och Ni kan inte ana hur löjligt det blir när välavlönade tjänstemän från WWF, Naturskyddsföreningen, länsstyrelser, Djurens vänner, De fem stora,Naturvårdsverk och You name it, kommer ut och "informerar" dem som bor med varg! Informerar om den natur och de djur som de här människorna lever tillsammans med dagligdags in på bara skinnet. Vargarna finns där man bor, där man har sin fritid och inte så sällan även där man jobbar.
Kristinehamnsbon som förlorat sin hund till varg har naturligvis rätt i sitt enkla konstaterande. Det är bland de styrande som okunskapen finns. Det är de som inte vet hur varg fungerar till vardags och hur det är att bo i ett vargrevir. Det är dit alla de här miljonerna borde gå: att informera beslutsfattare och föreningar och organisationer som är involverade i detta istället. Vi borde vända på steken, helt om! Ge istället representanter för de boende i vargrevir 27.000 kr per månad och tjänstebil så att de kan göra ett anständigt informationsarbete bland vargbyråkrater och beslutsfattare!
Lysande, osande inlägg om den fenomenala vargadministrationen där det aldrig saknas en krona.
Visst är det lite bakvända världen!