Inga Magnusson

Man tar sig för pannan när man läser i NWT i lördags 26:e september angående beslutet att ta bort två vargar genom skyddsjakt i Värmland. Det är ett historiskt beslut och fattat i enlighet med konventioner och överenskommelser, tillstyrkt av forskarna på Grimsö viltforskningsstation. Man anser inte att denna skyddsjakt hotar vargstammen.

Men Mikael Karlsson Naturskyddsföreningen tycker att det är fel. Att han tycker det är inte överraskande och allt annat vore väl konstigt med tanke på föreningens policy.

De som har ansökt om skyddsjakt är lantbruksorganisationen, jägarorganisationer och kennelklubben. Man har ansökt om skyddjakt för att göra vargarna mer skygga och ta bort ett par av de individer som anställt stor skada på hundar och andra tamdjur.

Det Mikael Karlsson förfasar sig över är att jägare visat glädje över beslutet. Hur puckad får man bli. Det är klart att jägare, lantbrukare och hundägare i vargområden är jätteglada att man äntligen fått möjlighet att åtminstone litet förbättra situationen. Och att man äntligen fått gehör för krav på skyddsjakt efter jag vet inte hur många ansökningar! Det är magstarkt att begära att man inte ska vara glad över varje litet steg i rätt riktning.