Jakt- o viltmässa i Forshaga
Hunden jagar björn ser det ut som. Men björrntest på hund var ett inslag på Jakt- och viltmässan i Forshaga igår lördag. "Björnen" är alltså ett björnskinn som löper på en lina och då kan man se hur hunden beter sig när den ser något som liknar björn. Jag vet inte om det blir autentiskt eftersom vittring måste saknas men de hundar vi såg var olika. Några brydde sig inte alls utan gick till gubben som skötte linan och kollade honom istället. Några blev helt upptagna av "björnen" och skällde ståndskall på den.
Det fanns också vildsvinstest i en annan inhägnad.
Plotthundar fick vi se på mässan. Det är ovanliga hundar i Sverige. De används till jakt på björn, lo och grävling. De driver med skall och ställer. Tuffa och trygga hundar berättade de som visade upp hundarna. Här i buren finns valpar ur två olika kullar. Ett intressant inslag.
Vi träffade gamla bekanta också. Här är en av dem: Sten Myreback. Han visade upp en ny enkel maskin till hjälp i skogsbruk / vedhantering. Han har ett företag som gör maskiner av den här typen. Hans "Oxen" säljer bra. Den drar ut virke ur skogen om jag minns rätt.
Här är en annan gammal bekant, ägaren till BOFAB i Grums. Han säljer jaktgrejer. Här köper gubben en present åt mig som han tyckt länge att jag behöver; en GPS för personligt bruk! Jag har svårt att hitta i skogen, helt vimsig i huvudet om jag inte går på kända marker. Måste alltså hålla mig till skogsvägar eller strax i närheten. Med det här lilla hjälpmedlet så kan man gå precis hur man vill utan att bry sig om vart. Man trycker bara på en knapp när man går ut och sedan ett tryck igen när man vill gå hem. Då visas en kompasspil som anger riktning hem! Helt fantastiskt. Fungerar alltid, åtminstone så länge man har batterier i den.
Det lär väl fungera om man går omkring i en okänd storstad också antar jag. Eller är ute på sjön.
Det är ju lysande, jag som gick vilse i Gäteborg i går.
ja.. alla har vi våra intressen
Ha,ha en sån skulle jag behöva när jag går i nån storstad.
Kram
Rutan: Jag kommer nog att testa min GPS i storstad också. Det måste ju bli rätt. Jag går ju alltid omkring med en karta i Stockholm.
Jaanet: Ja, jag är intresserad av jakt och natur och hundar om det är det Du menar.
Ninni: Jag ska absolut pröva. Borde fungera.
En kompis med vänner gick efter gps till en stuga i Jämtlands obygder i vintras. De höll på att gå under ute i terrängen eftersom gps:en inte meddelade att det inte gick att ta sig fram ens på skidor i den färdriktning den pekade ut. Ändå blev de räddade av just gps:en eftersom de hela tiden visste var de var.
Själv tycker jag plottvalparna verkar mycket söta! Bättre att ha med sig i grävlingrika områden än att stolpa fram med koks i galoscherna.
Oj då, man kan alltså dö i vildmarken även med en personlig GPS!? Det låter inte bra. Jag ska i alla fall testa lite efter hand under hösten har jag tänkt. Under sommaren vill jag inte konkurrera så mycket med ormar o annat löst pack i bushen.
Ha ha...har Du också hört att man ska ha kol i stövlarna för att klara sig från grävling. Myten är ju att när han biter och hör att det krasar så tror han att han redan har knäckt benet på sin fiende och han kan släppa taget. Det lär alltså vara en myt! En vandringssägen kanske man skulle säga om man vore kulturhistoriskt bevandrad.
Plotthundar verkar intressanta i dessa rovdjurstider. Det krävs nog andra jakthundar i framtiden och framför allt fler åt gången för att de ska kunna freda sig. Våra mesiga o snälla och ensamjagande hamiltonstövare kan slänga sig i väggen. De fungerar numera mest som vargmat.
Lustigt nog fick jag höra precis samma sak på västra Irland för många år sedan. Min hyrestant som på fullaste irländska gravallvar sa att det var farligt att vistas i en speciell terräng utan kol i kängorna.