Inga Magnusson

Älgjakten började alltså här i måndags. Det är ett stort evenemang i Årjäng. Skolorna har lov denna vecka och många är engagerade på olika sätt. Det är också lite festligt eftersom det kommer jaktgäster utifrån och i många familjer kommer utflyttade barn eller andra släktingar hem och jagar.

Här är en bild från vårt Viltvårdsområdes första älgjaktsmorgon i måndags. Alla i jaktlaget samlas på föreningsgården Tjolitta. Jaktledaren står på trappen o ropar upp de som är anmälda till årets jakt. Alla  får visa upp sina licenser, skjutprovsresultat, statliga jaktkort och jakträttsbevis för att visa att man har rätt att använda vapen, har rätt att jaga i Sverige och rätt att jaga inom detta jaktlag. Det är viktigt för allas säkerhet. Av säkerhetsskäl har jaktledaren också långt gående befogenheter, det liknar lite en militärövning så.

I Harnäs vvo var det i år c:a 70 deltagare i älgjakten. Det var 14 stycken vapenlösa som enbart skulle vara med och gå i drev  och resten skyttar. Trenden är att det blir allt färre drivare och allt fler skyttar. Det har inneburit att många av skyttarna också har fått gå drev vilket inte är vad man vill göra om man bemödat sig att ta jägarexamen och köpt vapen och tränat skytte. Därför delades laget i år i två delar. En del som jagade med hund och en del som jagade med folkdrev.

Folkdrev innebär att man ställer upp en drevkedja av folk som går genom ett större skogsområde och driver eventuella älgar inom detta område mot en linje av skyttar. Ett drev kan ta en halvtimme till en dryg timme gående i rask takt i skogen.  Under tiden man går så ropar man hela tiden på dem som går bredvid för att hålla kontakten, för man går  långt isär och ser inte varandra. Terrrängen här är rejält kuperad så inte sällan försvinner drevgrannarna även utom hörhåll.  Jag brukar vilja ha karta o kompass med för säkerhets skull. Det är stora skogar och inte kul att gå vilse.