Utsatta barn 2
Ville bara återigen ta upp ämnet Bobby, pojken som dödades av sin mor och sin styvpappa.
Det har frågats på bloggen och i kvällspressen varför föräldrar väljer att behålla ett barn som man upplever så besvärligt som Bobby´s föräldrar tydligen upplevde honom. Han verkade vara mer till besvär för dem än glädje och ett hinder i deras missbrukarvärld.
Jag skrev då ett blogginlägg om att ett barn med handikapp kan genom vårt bidragssystem också bli en "födkrok" för föräldrar och en garanti för bostad. Jag har stött på föräldrar som har sjunkit ner i missbruk och misär och som erkänt att de inte velat lämna bort barn till fosterhem för då mister de både inkomst och bostad. Och därmed ville jag öppna för ett svar på frågan om varför man inte lämnar bort ett barn istället för att plåga det till döds. Det finns säkert flera svar på detta. Det finns sällan enkla svar på komplicerade frågor.
Jag läser en en blogg, lalandakid, skriven av en förälder till ett handikappat barn. Jag vill bara med anledning av det förtydliga vad jag menade. Jag anser att det är rätt att föräldrar får en rimlig ersättning för att vårda och ta hand om barn med handikapp. De gör ofta ett fantastiskt jobb för en förhållandevis låg ersättning. Skulle samhället lösa detta med anställd personal skulle det bli betydligt dyrare och framför allt skulle inte barnen få den kvalitén på sin omsorg. Föräldrar är ju näst intill oersättliga som vårdare. Så ingen skugga ska falla över de föräldrar som gör den här insatsen och får betalt för det. Jag skrev inte så och menade inte så. Ville bara förtydliga med detta inlägg!
Jag har jobbat ett antal år med barn med handikapp och tror att jag åtminstone kan ana vilket engagemang och vilken insats föräldrar får göra för att få ihop det och som lalandakid skriver att få ut sina rättigheter. För även om man har rätt till något så får man slita för att verkligen få del av den rättigheten.
Det har frågats på bloggen och i kvällspressen varför föräldrar väljer att behålla ett barn som man upplever så besvärligt som Bobby´s föräldrar tydligen upplevde honom. Han verkade vara mer till besvär för dem än glädje och ett hinder i deras missbrukarvärld.
Jag skrev då ett blogginlägg om att ett barn med handikapp kan genom vårt bidragssystem också bli en "födkrok" för föräldrar och en garanti för bostad. Jag har stött på föräldrar som har sjunkit ner i missbruk och misär och som erkänt att de inte velat lämna bort barn till fosterhem för då mister de både inkomst och bostad. Och därmed ville jag öppna för ett svar på frågan om varför man inte lämnar bort ett barn istället för att plåga det till döds. Det finns säkert flera svar på detta. Det finns sällan enkla svar på komplicerade frågor.
Jag läser en en blogg, lalandakid, skriven av en förälder till ett handikappat barn. Jag vill bara med anledning av det förtydliga vad jag menade. Jag anser att det är rätt att föräldrar får en rimlig ersättning för att vårda och ta hand om barn med handikapp. De gör ofta ett fantastiskt jobb för en förhållandevis låg ersättning. Skulle samhället lösa detta med anställd personal skulle det bli betydligt dyrare och framför allt skulle inte barnen få den kvalitén på sin omsorg. Föräldrar är ju näst intill oersättliga som vårdare. Så ingen skugga ska falla över de föräldrar som gör den här insatsen och får betalt för det. Jag skrev inte så och menade inte så. Ville bara förtydliga med detta inlägg!
Jag har jobbat ett antal år med barn med handikapp och tror att jag åtminstone kan ana vilket engagemang och vilken insats föräldrar får göra för att få ihop det och som lalandakid skriver att få ut sina rättigheter. För även om man har rätt till något så får man slita för att verkligen få del av den rättigheten.
Kommentarer
Trackback