Till kyrkan
.......till kyrkan på barngudstjänst för att höra på barnkören och i synnerhet Rolands systers barnbarn Märta som skulle vara med o sjunga. Silleruds kyrka är vacker (förutom att putsen flagnar lite). Den har inget långskepp utan en helt kantig form (6 eller 8?). Arkitekten, Langlet, har också gjort stortingshuset i Oslo.
Träffar ett antal släktingar o bekanta. Barngudstjänst drar alltid olk till kyrkan.
När det är slut lite före 4 så åker jag vägen om Svensbyn och hämtar modren. Jag har avtalat med henne om att hon ska dricka eftermiddagskaffe hos oss och se på bilderna från Markus lägenhet i Stockholm och besöket hemma i Hallsberg. Hon uppskattar så mycket att jag tar lite bilder på det gamla hemmet som hon lämnat för gott, det hus där hon bodde i 40 år och även bilder på pappas grav. Hon är 89 år nu och piggnar till när hon kommer ut lite lagom. Och detta är lagom. Hon är frisk och klarar sig själv än så länge men har nu aviserat att hon kanske inte orkar baka bullar och småbröd åt oss längre. Hittills har hon gjort det i många år. Inte för att vi har propsat på det men för att hon tyckt det var roligt.
Svärmor skulle också ha varit med idag men vaågar inte av risk att smitta min mamma med sin förkylning.
Medan jag var i kyrkan och hämtade modren har Roland gjort i ordning den extrabåt som vi behöver ha till fiskegäster nästa helg.
Jag kör hem mamma och sen tar jag itu med lite tvätt och stryk och disk igen. B ringer och vi diskuterar hur en tidningsannons ska se ut inför valet.
Sen åker vi en sväng runt i tre stugor för att få ett protokoll påskrivet och justerat. Vi förhärdar oss mot inbjudningar till kaffe och återvänder hem. Roland ska klippas, det gör jag med apparaten, kort nu på 2:an. Lättvindigt och billigt och snyggt nu tycker jag när hårfästet kryper uppåt.
Mellan halv 9 o 10 på kvällen hjälper jag Rolands systerdotter (lilla Märtas mamma) med att se igenom hennes C-uppsats. Jag hinner inte färdigt utan ska fortsätta imorgon.
Vi har inte sett på TV på flera dagar nu, inte ens nyhetsprogram, undrar om det hänt nåt i världen där ute?
Till slut ägnar jag en stund åt bloggen och åt att beskriva en dag på Lihaget, lite grand med en blinkning åt kommande barnbarn. Så här levde farmor och farfar, mormor o morfar.
Härligt att läsa lite vardag från dig, fast det förmodligen var helgen du beskrev. Jag ville bara skriva för att du ska hälsa modern att jag ofta tänker på världens godaste vaniljbullar som hon alltid bakade och bjöd på när vi fikade hemma i Bäck! Ha det bra, glöm inte hälsa henne att jag gör mina fösök att få till likadana!
Kram Suss
En så vacker bild Inga! Det finns verkligen underbara kyrkor i Sverige.
Jag tycker att det är jättetrevligt att få läsa om era liv och se på dina fina foton, både ifrån där du bor och de som du tog hos er son på Kungsholmen. Själv bodde jag och min förste man (nu avliden) där en kort tid på 60-talet i en liten lägenhet på Celsiusgatan.
Ibland när jag läser om vad ni har för er så kan jag inte låta bli att undra över hur ni får tiden att räcka till. :)
Lillan i Cornwall
Så härligt det var att läsa denna fina beskrivning av hur livet också kan vara. Har läst en massa om sorg tidigare ikväll.
Suss: Roligt att se Din kommentar på bloggen också förutom på mailen. Jag ska hälsa modren att Du fortfarande kommer ihåg hennes vaniljbullar. Då blir hon jätteglad.
Lillan: Visst är den fin. Den ligger så vackert på en höjd också och med belysning på när det är mörkt.
Kungsholmen där min son bor vid Kronbergsparken känns som en idyll fast nära centrum. Det måste ha varit ännu mer idylliskt på 60-talet.
Det känns sällan jäktigt som vi lever. Mycket tid går till att umgås märker jag när jag skriver ner det så här och precis så är det. Man träffas mycket här och pratar och jobbar ihop och har föreningar ihop och släkt och så....Sen förutsätter livet på landet att man hjälper varandra. Just nu är Anders (lilla Märtas pappa) här och hjälper Roland att köra hem årets ved ur skogen. TV ser vi inte så mycket och jag saknar det inte. Jag mår nog bra av att slippa konfronteras med allt elände där.
En liten tant: Just nu upplever jag att jag lever ett gott liv. Sånt ändrar sig väldigt snabbt ibland. Vi är ju så sårbara när något händer med de närmaste.
Känner igen det där med moder och bak. Min är också 89 och jag tror att en del av bekräftelsen på själva livet är att fortsätta baka. Undrar vad jag själv som är rätt kallsinnig till bak kommer att hålla på med...
Annaa: Eftersom orken då inte räcker några längre och mer genomarbetade textalster så kommer vi bloggare nog att dels blogga, dels trakassera omvärlden med ilskna insändare om bristerna i åldringsvården!!