Barns utsatthet
Bobbys öde berör många människor och även mig. Många undrar hur föräldrar kan låta det gå så långt, att de inte söker hjälp på något sätt.
Jag vet inte mer om Bobby och hans liv än det som står i tidningarna. Men jag har träffat på barn som varit offer på ett speciellt sätt, inte så illa som Bobby , men som befunnit sig i en utsatt situation.
När föräldrar sjunkit djupt ner i missbruk och misär så är barnen bara till besvär. Föräldrarna skulle lika gärna kunna lämna bort dem. Men barnen fyller en viktig funktion för föräldrarna, därför vill de gärna behålla dem. Barnen är garantin för bostad och regelbunden inkomst. En barnfamilj kan egentligen inte göras bostadslös, vilket en missbrukare kan. Med barnen följer också bidrag som ofta utgör en stor del av föräldrarnas inkomst. Barnen är helt enkelt en födkrok.
Handikappade barn är speciellt utsatta här eftersom det med vårdnaden av dem kan följa vårdbidrag, dvs ytterligare bidrag förutom socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott. Ett barn med svårare handikapp kan också få föräldrar och / eller syskon anställda som personliga assistenter, dvs barnet är i realiteten en betydande inkomstkälla för en eller flera i familjen. Detta är säkert i normalfallet en bra lösning och förmodligen inte dyrare än andra vårdalternativ. Men det bidrar till en ovanlig och lite omvänd beroendesituation mellan föräldrar och barn.
Jag förstår att detta låter som höjden av cynism. Men jag har under ett långt liv med arbete med barn i olika situationer, i olika kommuner och på olika sätt träffat på att barn utnyttjats så här vid några tillfällen.
En kommun har svårt att komma åt det även om man har starka misstankar. Psykisk terror mot barn och försummelser syns ju inte utanpå så som fysisk barnmisshandel gör. Ett barn som dessutom har ett handikapp har väldigt svårt att förmedla upplysningar om sin situation till omgivningen.
Usch, jag ryser...hur kan man...Jag orkar knappt se löpsedlarna om Bobby.
Jag tror att du har rätt i resten...
Att bli av med barnen är också för många den definitiva bekräftelsen för det totala misslyckandet tror jag. Där av ytterligare ett skäl att undvika kontakt.
Det har ju också visats i många fall att många känner stor rättslöshet i myndighetskontakterna.
Jag tror att du har rätt i det du skriver, vad gäller många fall.
Tyvärr finns det också alltför många "välanpassade fina" familjer där det pågår kränknigar och övergrepp av olika slag. En fin fasad gör det ännu mindre troligt att någon ser och reagerar.
Vad gäller Bobby får jag stora skälvan och blir rent fysiskt illamående.
Jag tycker inte att det du skriver är höjden av cynism.
Jag tog upp en relaterad tankegång i min blogg för en tid sedan. En mamma och före detta narkoman som jag träffade via ett familjecenter sa till mig en gång att hon tyckte det var himla orättvis att jag som var så skötsam hade fått ett handikappat barn, samtidigt som hon kände till knarkare som fick fullt friska barn.
Det tyckte hon var oerhört orättvist.
Själv tänkte jag efteråt att om man såg det utifrån min dotters perspektiv så var det inte alls orättvis, utan hon hade snarare tur som fick mig till mor!
Och nu när man har läst om Bobby, jag kräks varje gång jag tänker på saken, så tänker jag att den lilla pojken hade en väldans otur...vi borde bry oss mer och lägga oss i andras angelägenheter utan att skämmas.
Manon o Flasknosen: Ja, en fin fasad är ju heller ingen garanti för att barn har det bra. Den kan dölja en hel del och som sagt, då är det svårt att fatta misstankar.
Lalandakid: Det var ett uttryck för en märklig värdering, som om Ditt barn skulle vara mindre värd??!! Eller kanske tänkte hon på missbrukares förhöjda risk att få handikappade barn?!
Åh, tänk vad allting kan tolkas på olika sätt på bloggen ;)
Nädå, hon är en jättetrevlig tjej (den förredetta narkomanen).
Hon menade missbrukares förhöjda risk att få handikappade barn. Att jag som inte är missbrukare fick ett sådant barn men inte dem.
Men du jag har tänkt lite mer på det du skriver om folk som "lever" på sina barn. Visst, det är en inkomst, det ska man inte sticka under stol med. Men det är ett oerhört jobb man gör!!!
Jag vet inte om det framgår av min blogg?
Sen tycker jag att det är för jävligt att vi skötsamma föräldrar ska få "betala" för de som inte sköter sig.
I form av det enorma arbetet man måste lägga ner på att överhuvudtaget få hjälp!
Hjälp som man faktiskt har rätt till enligt lagen.
Det skriver jag också om i min blogg.
Jag vill att folk ska veta.
Alternativet är att alla barn som har svårare funktionshinder skickas till barnhem.
Som det var förr i tiden.
Men jag håller med dig ändå, bara så du vet. Det är bara det att jag kände att jag måste förklara lite mera här. Hur det är när det INTE är som i Bobby och hans familjs fall.