TYSKLAND i svårigheter.
Vi har fiskegäster på Brogärdet, ett tyskt par från trakterna av Stuttgart. Det är genuina vildmarksvänner som varit 14 gånger i Kanadas otillgängligare delar på äventyrligheter. De är vana vid både snö och kyla och uppskattar det väder vi har just nu, 20-25 grader kallt och massor av snö. De vintermetar och har fått rejäl solbränna av dagarna ute på isen.
De har gett ett sympatiskt intryck så vi bjöd hem dem i går kväll på lite kvällsmat; Janssons frestelse, korv o köttbullar, hembakad kaka (Rolands mammas) och en efterrätt med de stekta fikonen (äntligen!! ). Enkel mat som vi av erfarenhet vet att tyskar brukar uppskatta och det gjorde de.
Det är roligt att träffa människor med helt andra erfarenheter än våra egna. De berättar om arbetslösheten i Tyskland och om uppgivenheten i landet. Hur man ser mörkt på framtiden och att det aldrig tycks bli bättre. Hur människor i gemen ger återföreningen med öst en stor del av skulden och ångrar den. Det var så dyrt att bygga upp infrastruktur och samhällsfunktioner där. Nu har öst modernare system än västdelen när det gäller exempelvis telefonnät, el och en del annat. Och det väcker naturligtvis ont blod också.
Man pratar om politikernas oförmåga att hindra att jobben strömmar ut ur landet till låglöneländer och att det inte växer fram nya. De som är äldre än 40 har svårt att få nya jobb om de mister sitt gamla, vilket frun här hade gjort. Men hon hade turen att få ett nytt.
Vi pratar om att de öppna gränserna också släpper in organiserad brottslighet från öst; Litauen, Ryssland exempelvis. Både hos dem och hos oss har det gått så långt att vi alla börjar blir skeptiska så fort vi ser en bil med Lt -landsskylt och hör namnet Kaunas. Vi är eniga om att det är hemskt att det har blivit så för det är naturligtvis en liten grupp människor i de här länderna som står för det kriminella, fast det är dem vi träffar på och inte de andra. Vi försöker värja oss från våra egna fördomar.
De drar paralleller till Kanada och synen på indianer där. Indianerna lever delvis i reservat, många i djup misär med svåra alkoholmissbruk, hög kriminalitet och i samhällsstrukturer som har havererat helt. Deras försörjning är en check från staten. Kanadensarna vill inte se dem.
De berättar också om att det finns möjlighet att invandra till Kanada. Man kan köpa en plats i landet för sin familij. Det kostar 1 miljon Euro, alltså nästan 10 miljoner kronor! De hade en period varit intresserade av att köpa ett hus där för att kunna vara där delar av året men gett upp projektet eftersom det var så långt o dyrt att resa dit. Nu siktade de på något närmare; Sverige, Norge eller nåt.
De berättar också om att tyskar ofta har en speciellt positiv bild av SVerige o svenskar och att de får den genom Astrid Lindgren. Alla tyska barn frossar i hennes böcker och där är bilden av Sverige. De läser också en hel del annat svenskt; Selma Lagerlöf, Håkan Nesser, Wallanderböcker. Det trodde vi inte, ett land som Tyskland har så många egna bra författare. Vi pratade om böcker och om deras favorit för tillfället ; Paasilinna! Som jag nyss köpt!
'Det här är trevliga möten med nya människor o vi tar ibland tillfället i akt eftersom vi ofta har gäster i våra två fiskestugor, Brogärdet och Tjärnshaget.
Jag drack ett glas rödvin till maten, verkligen bara ett, och straffas nu med att vakna klockan 3 på natten och får fördriva vakentiden med att skriva ett delvis meningslöst blogginlägg, en helt ointressant inblick i vårt vardagsliv - ett opretantiöst dagboksblad....................
De har gett ett sympatiskt intryck så vi bjöd hem dem i går kväll på lite kvällsmat; Janssons frestelse, korv o köttbullar, hembakad kaka (Rolands mammas) och en efterrätt med de stekta fikonen (äntligen!! ). Enkel mat som vi av erfarenhet vet att tyskar brukar uppskatta och det gjorde de.
Det är roligt att träffa människor med helt andra erfarenheter än våra egna. De berättar om arbetslösheten i Tyskland och om uppgivenheten i landet. Hur man ser mörkt på framtiden och att det aldrig tycks bli bättre. Hur människor i gemen ger återföreningen med öst en stor del av skulden och ångrar den. Det var så dyrt att bygga upp infrastruktur och samhällsfunktioner där. Nu har öst modernare system än västdelen när det gäller exempelvis telefonnät, el och en del annat. Och det väcker naturligtvis ont blod också.
Man pratar om politikernas oförmåga att hindra att jobben strömmar ut ur landet till låglöneländer och att det inte växer fram nya. De som är äldre än 40 har svårt att få nya jobb om de mister sitt gamla, vilket frun här hade gjort. Men hon hade turen att få ett nytt.
Vi pratar om att de öppna gränserna också släpper in organiserad brottslighet från öst; Litauen, Ryssland exempelvis. Både hos dem och hos oss har det gått så långt att vi alla börjar blir skeptiska så fort vi ser en bil med Lt -landsskylt och hör namnet Kaunas. Vi är eniga om att det är hemskt att det har blivit så för det är naturligtvis en liten grupp människor i de här länderna som står för det kriminella, fast det är dem vi träffar på och inte de andra. Vi försöker värja oss från våra egna fördomar.
De drar paralleller till Kanada och synen på indianer där. Indianerna lever delvis i reservat, många i djup misär med svåra alkoholmissbruk, hög kriminalitet och i samhällsstrukturer som har havererat helt. Deras försörjning är en check från staten. Kanadensarna vill inte se dem.
De berättar också om att det finns möjlighet att invandra till Kanada. Man kan köpa en plats i landet för sin familij. Det kostar 1 miljon Euro, alltså nästan 10 miljoner kronor! De hade en period varit intresserade av att köpa ett hus där för att kunna vara där delar av året men gett upp projektet eftersom det var så långt o dyrt att resa dit. Nu siktade de på något närmare; Sverige, Norge eller nåt.
De berättar också om att tyskar ofta har en speciellt positiv bild av SVerige o svenskar och att de får den genom Astrid Lindgren. Alla tyska barn frossar i hennes böcker och där är bilden av Sverige. De läser också en hel del annat svenskt; Selma Lagerlöf, Håkan Nesser, Wallanderböcker. Det trodde vi inte, ett land som Tyskland har så många egna bra författare. Vi pratade om böcker och om deras favorit för tillfället ; Paasilinna! Som jag nyss köpt!
'Det här är trevliga möten med nya människor o vi tar ibland tillfället i akt eftersom vi ofta har gäster i våra två fiskestugor, Brogärdet och Tjärnshaget.
Jag drack ett glas rödvin till maten, verkligen bara ett, och straffas nu med att vakna klockan 3 på natten och får fördriva vakentiden med att skriva ett delvis meningslöst blogginlägg, en helt ointressant inblick i vårt vardagsliv - ett opretantiöst dagboksblad....................
Kommentarer
Trackback