Inga Magnusson

Detta är rådjursdöden när det inte har legat så länge. Vi hittade detta idag när vi var ute på isen och vintermetade. Vi försöker mata rådjuren med ensilage, ploga fram gräs och fälla asp, men rådjuren dör ändå i stora mängder en sån här sträng vinter. Stammen brukar hämta sig snabbt men vi vet inte nu. Det nya läget är att vi har mycket av både lodjur och varg som också går hårt åt rådjuren så vi får se.

Den här bilden är inte trevlig men jag visar den ändå för den är ärlig. När vilda djur dör en naturlig död så är det inte vad vi skulle kalla etiskt. När vi människor tar död på djur, antingen det är vilda djur genom jakt eller tamdjur genom slakt, så följer vi strikta etiska regler om att det ska ske så snabbt och smärtfritt som möjligt. Men naturen har inga etiska regler.

En vanlig död för ett vilt djur är att det blir liggande p.g.a. sjukdom, svält, törst, ålder, svaghet, skador eller dylikt.  Det blir allt svagare och allt mer orkeslöst. Innan det är dött så börjar de djur komma som ska ta hand om lämningarna. Bland de första som kommer är fåglarna. De börjar hacka i exempelvis ögonen och andra delar. Rävar börjar äta, björn  börjar äta medan djuret ännu lever, bakifrån. 

Här låg väl mitt första accepterande av jakt; insikten att om jag vore ett vilt djur så skulle jag hellre  dö förhållandevis smärtfritt i chocken från en kula eller ett hagelskott än långsamt plågas ihjäl i den naturliga döden och börja bli uppäten medan jag lever.