München-en blodskvättarfilm!!!
Så har vi då varit i Göteborg över helgen.
- Ni måste se "München", sa äldste sonen, han som kollar på allt i filmväg.
Så vi såg den i fredags kväll. Det är en film som har en viss verklighetsbakgrund om jag fattat det hela rätt. Den beskriver ett efterspel till gisslandramat på OS i München, verkligt eller fiktivt.
Det är en riktig blodskvättarfilm. Det verkar som om någon filmmakare här verkligen tränat på hur man får blod att skvätta naturligt omkring ur kulhål, i bombattentat osv. Så nu vill man gnaga på den karamellen ordentligt! Det här frossandet i blod stör mig lite men annars är det förstås en välgjord film på flera sätt; dramaturgiskt, bildmässigt och med bra skådespelare.
Den är uppbyggd som ett klassiskt drama och som dramor har byggts upp åtminstone sedan antiken. Det handlar om förväntan. I filmen byggs många tydliga förväntningar upp; finns det någon angivare bland de egna? ska frun och det ljuva barnet dödas? ska huvudpersonen verkligen sluta och får han det?
En del förväntningar infrias och en del inte. Det betyder att man sitter som publik klistrad vid filmduken hela de två timmar och 45 minuter som den tar. Det är inte långsamt en sekund faktiskt.
- Ni måste se "München", sa äldste sonen, han som kollar på allt i filmväg.
Så vi såg den i fredags kväll. Det är en film som har en viss verklighetsbakgrund om jag fattat det hela rätt. Den beskriver ett efterspel till gisslandramat på OS i München, verkligt eller fiktivt.
Det är en riktig blodskvättarfilm. Det verkar som om någon filmmakare här verkligen tränat på hur man får blod att skvätta naturligt omkring ur kulhål, i bombattentat osv. Så nu vill man gnaga på den karamellen ordentligt! Det här frossandet i blod stör mig lite men annars är det förstås en välgjord film på flera sätt; dramaturgiskt, bildmässigt och med bra skådespelare.
Den är uppbyggd som ett klassiskt drama och som dramor har byggts upp åtminstone sedan antiken. Det handlar om förväntan. I filmen byggs många tydliga förväntningar upp; finns det någon angivare bland de egna? ska frun och det ljuva barnet dödas? ska huvudpersonen verkligen sluta och får han det?
En del förväntningar infrias och en del inte. Det betyder att man sitter som publik klistrad vid filmduken hela de två timmar och 45 minuter som den tar. Det är inte långsamt en sekund faktiskt.
Kommentarer
Trackback