Jaaa!!! Två nya valpar!!

Nu äntligen har vi kommit till skott med valpfrågan. Taxen Anton är 13 år gammal och han börjar bli lite döv och senil. Det är bara att inse att han inte kan leva i evighet. Vi ringde hans uppfödare; Anders Månsson, som också är med i avelsrådet för taxar. Vi ville kolla om det fanns något blod kvar av hans uppfödning, någon släkting med Ajax. Men det var tunt. Vi fick i alla fall några namn och tips och nu har vi tingat en valp. Fast tiken har  vare sig löpt eller parats än. Så det får bli framöver hösten.

Roland o Bosse är i Elverum i  Norge i kväll o parar den gemensamägda tiken Valsa. Så det kan bli en hanvalp efter henne fram i sommar.  Jag längtar verkligen efter att vi ska ha en valp. Det är mer än 10 år sen sist tror jag.  Roligast av allt är att ha två på en gång. De leker ´tillsammans och har så roligt. Det gör dem rent fysiskt starka också. Men  nu får det bli staket runt tomten.

Den senaste valpen Pampe (ok det var bara två år sedan vi hade en valp, men jag försöker tränga bort minnet!) blev påkörd och honom måste vi ta bort efter det för benet blev aldrig bra. Det var så hemskt att mista honom. Jag hade verkligen fäst mig ordentligt och var otröstligt lessen. Sen dess har jag inte klarat av att träffa eller snossa på hundvalpar. Nästa gång jag avnjuter en valpflock får bli när vi ska ha en ny egen valp. Det har gjort för ont att träffa andras valpar och det är något med lukten av valpar som är så speciellt. Inget annat luktar så gott som en liten valp!! Ingen parfym i världen!

Nu är alltså gubben på rymmen och jag passar på att slippa ha TVn på och lyssnar på "Tolite Hostias" och några andra klassiska stycken. Och det på hög volym.  Om o om igen. Jag brukar låta mina elever lyssna på klassisk musik ibland för att bredda deras musikspektra lite. Spelade i början på veckan ett stycke som jag inte haft framme på länge. Tänkte att det kommer de väl inte ihåg, det var så länge sedan. Men en gosse räckte upp handen och svarade " Bethoveens symfoni nr 6" helt klockrent. Det gladde mig för då förstår jag att det ligger där strax under ytan i minnet på fler. Och kanske har de alla en liten  skatt av musik och bilder med sig ut i livet från sina första  två år i skolan; Beethoven, Grieg, Saint Saens, Andy Warhol, Gaudi, Roy Lichtenstein.  Jag tror att de är bättre att ha några få med sig som man kan mycket om än många som har passerat revy. Gaudis familjekyrka i Barcelona är på något sätt ständigt närvarande: Är den färdig nu då fröken? År den lika stor som kyrkan i Köln som vi får bilder på från våra brevvänner där?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback