ENDAGSSEMESTER I VÄRMLAND nr2, Hinsehäxan
På bokhandeln i Sunne införsskaffade jag Belinda Olssons gravidchock-bok (alla pratar om den) och Paasilinnas "Världens bästa by" (en kollega pratar ivrigt o varmt för Paasilinna som jag aldrig läst förut, så nu får det bli!). Dessutom kunde jag inte låta bli att köpa "Hinsehäxan".
Hinseberg är ju kvinnofängelset i Örebro. Jag har träffat några "Hinsehäxor" trots att jag knappast umgåtts i kriminella kretsar någonsin i mitt liv. När internerna från Hinseberg skulle åka hem på permis, eller för gott, eller för all del också när de avvikit från anstalten så skedde det oftast med tåg. Första anhalten och tågbytet blev ofta Hallsberg. Förr åtminstone kunder det bli en del väntan på nästa tåg och då var det nära till hands att gå tvärs över gatan till Wienerkonditoriet för att ta en fika.
Wienerkonditoriet var mitt "stamfik" (jag har alltid gillat kondtorier, både för allt smarrigt som man kan äta där, för att sitta och prata eller sitta ensam med ett skrivblock eller en tidning, eller bara för att titta på folk och tänka). Ibland var de här damerna lite pratsjuka och slog sig ner om man satt där ensam. Jag kommer ihåg något av dem:
Ofta mörka hesa röster efter år av alkoholmissbruk
Grov rödaktig hud
Billig hårfärgning
Storrökare
Nervöst pladdrande
Men aldrig någonsin pratades det om djupa väsentliga saker utan bara om väder och vind och senaste på kändisfronten, populärmusik och så.
Åter till semestern i Sunne: Vi gick och tittade på utställningen på "Slottet" Det var lite av varje och jag köpte en akvarell som heter "Vinterljus" Jag gillar den verkligen, men förstår inte hur jag ska få hem den när utställningen är slut. Igår var vernissage så jag kunde inte ta den med hem, vilket man ibland kan få göra om utställningar snart är slut.
Hinseberg är ju kvinnofängelset i Örebro. Jag har träffat några "Hinsehäxor" trots att jag knappast umgåtts i kriminella kretsar någonsin i mitt liv. När internerna från Hinseberg skulle åka hem på permis, eller för gott, eller för all del också när de avvikit från anstalten så skedde det oftast med tåg. Första anhalten och tågbytet blev ofta Hallsberg. Förr åtminstone kunder det bli en del väntan på nästa tåg och då var det nära till hands att gå tvärs över gatan till Wienerkonditoriet för att ta en fika.
Wienerkonditoriet var mitt "stamfik" (jag har alltid gillat kondtorier, både för allt smarrigt som man kan äta där, för att sitta och prata eller sitta ensam med ett skrivblock eller en tidning, eller bara för att titta på folk och tänka). Ibland var de här damerna lite pratsjuka och slog sig ner om man satt där ensam. Jag kommer ihåg något av dem:
Ofta mörka hesa röster efter år av alkoholmissbruk
Grov rödaktig hud
Billig hårfärgning
Storrökare
Nervöst pladdrande
Men aldrig någonsin pratades det om djupa väsentliga saker utan bara om väder och vind och senaste på kändisfronten, populärmusik och så.
Åter till semestern i Sunne: Vi gick och tittade på utställningen på "Slottet" Det var lite av varje och jag köpte en akvarell som heter "Vinterljus" Jag gillar den verkligen, men förstår inte hur jag ska få hem den när utställningen är slut. Igår var vernissage så jag kunde inte ta den med hem, vilket man ibland kan få göra om utställningar snart är slut.
Kommentarer
Postat av: Manon
Paasilinna är bra! Lite burlesk med bra humor!
Gillar också caféer väldigt mycket! Saknar dem just nu:). Antingen ensam eller i sällskap, det är lika bra! Och fika gillar jag med:)...
Trackback