Inga Magnusson

Det är något speciellt med restaurang Fredens lövbiff. Den har varit likadan i minst 30 år och det har nog inredningen på restaurangen också varit. Bemötandet är också alltid väldigt trevligt. Vi hann alltså klämma ner en biff på Värmlandssemestern igår.

Sen tog vi en tur till köpcentret Bergvik. Jag brukar sällan handla mycket, men nu shoppade jag loss ordentligt. Det var rea på vinterskodon. Jag köpte inte mindre än två par stövlar och ett par kängor. De var verkligen prisvärda. Läderstövlar har jag inte köpt på flera år och de gamla kängorna jag har är spruckna i ovanlädret!

Dagen avslutades med att vi på hemvägen tittad in till Olle o Tina Jacobsson i Långserud och pratade bort en stund. Olle är en av tre driftiga bröder som brukar föräldragården Guterud. De arrenderar jordbruket här hemma på Liane.  Jag är en stor beundrare av deras skicklighet som företagare. En bonde som klarar sig idag måste vara bra på jordbruk, kor, maskiner, skog, ekonomi och dessutom ha en rejäl portion is i magen inför alla plötsliga omkastningar i jordbrukspolitiken från EU o regeringen. 

Just nu har de med hjälp av egenproducerat foder i ett visst system, lyckats så bra med sin mjölkproduktion att tanken svämmar över.

- Kärt besvär, som Olle utryckte det

Vi kikade också på den värmeanläggning som Olle o Tina installerat i sitt hus. De har en pelletsbrännare som går att elda havrre i om man vill. Vi funderar på att sätta in en sån i sommar, åtminstone i Rolands föräldrahem.

Det blev en rundtur i det vackra gamla huset som de bor i. Rummet på övervåningen är suveränt fint med breda hyvlade plankor i taket och en öppen spis.  Jag faller alltid i trans över vackra hus och glömde forstås bort att ta kort.

Vi har haft en jättefin "semesterdag" i Värmland. För oss som börjar bli så hemkära så är det precis lagom resa.  Vi spelade hela tiden i bilen 50-60 talsrock som man blir glad av. Det lät som i en gammal raggarbil 1963 eller så!! Vi skrattade åt låten "Cadillac" och upptäckte att texten faktiskt bara är en enda rad som upprepas hela tiden. Ändå har den blivit en kultlåt.

Märker nu att jag nog varit lite tagen av eländet med ny organisation på jobbet ett tag. Det har legat som en blöt filt över själen i ett par månader. Skönt att det är över nu o att beslut är fattat även om det är jättedåligt. Jag är verkligen så där glad som jag brukar vara nu igen. Jag kommer ju i alla fall alltid att älska mitt jobb och mina ungar. Jag kommer i alla fall alltid att tycka om att gå dit på morgonen.

Och jag gillar verkligen att göra såna här semesterturer. Jag behöver inte åka långt bort och länge till exotiska platser. Lika bra att erkänna det.