Inga Magnusson

Herregud, följetongen om mina kontakter med sjukvården i Årjäng är inte slut än.
Gick alltså in på apoteket idag för att hämta ut det recept o de piller jag tog för givet nu var inringda i fredags i alla fall.

Det fanns inget recept när Inga-Lill kollade.

Hon ringde sjukhuset och kollade. Nu kom hon fram direkt i alla fall.
 
Nej det hade inte blivt nåt recept utskrivet. Det skulle ta en vecka från det jag hade ringt. Detta med en veckas väntetid hade man annonserat om i Nordmarksbygden!

Om det fick jag ingen upplysning i fredags eller i onsdags och annonsen i tidningen hade gått mig förbi.

Det låter sig ju enkelt sägas att man ska vara ute en vecka i förväg, men om man nu måste hålla på och ringa ett par veckor innan man kommer fram i kön...........! ?

Och varför sa ingen något om detta vid de två andra telefontillfällena?

Ingen visste nu jag skulle få något recept idag eller inte.

- Du kanske ska gå dit och sätta Dig och vänta, sa Inga-Lill godmodigt

Då fick jag ett lätt ilskeutbrott och sa att det har jag vare sig lust eller tid att göra. Nu kändes det som om måttet var rågat! Nu var det inte roligt längre!

Jag är beredd att inordna mig i systemet men då får systemet vara någorlunda logiskt och förutsägbart, inte det här hattandet hit och dit. Jag förväntades alltså återigen sätta mig i Årjäng några timmar och vänta på ett recept som kanske skulle komma och kanske inte......!
Precis på samma sätt som jag förväntades ha suttit där i fredags och vänta förgäves några timmar.