Inga Magnusson

När vi var ute och jagade rådjur i går så såg vi många spår av djur. Här, på ett litet berg i haget (="litet skogsområde", inte "hage") söder om huset hittade vi en älglega. Älgen har i stort sett legat här och spejat över vårt hus. Lortig päls har den  haft. Undrar varför den blivit så smutsiga nu när marken är snötäckt?

Det är en spännande tanke att runt vårt hus nattetid så ligger vilda djur och vilar och tittar på oss. Vi är inte ensamma utan en del av den natur som omger oss. Djuren har ingen rädsla för att komma nära. Rådjuren går oblygt i trädgården nattetid. De verkar känna oss och veta exakt när vi går och lägger oss och fältet är fritt. Att de sedan åt upp alla mina fina Kärleksört är smällar man får ta.  Vi äter ju upp ett och annat rådjur också även om det var ett bra tag sedan vi sköt något i närheten. Det känns som om vi är en del av naturen. Vi bor här i skogen. vi jagar i skogen och snart ska Roland börja det årliga arbetet i sin skog med röjning och gallring.

All mark i Sverige ägs av någon/några som vill kunna jaga där, bedriva skogsbruk där, promenera där, kanske leva och bo  där, arbeta där. Svensk skog och jord är inte ett presumtivt naturreservat som ska ligga där som vacker orörd vildmark lämplig att beskådas av turistande stadsbor som vill att allt ska se likadant ut varje gång de behagar åka ut och titta på. Marken i Sverige är också till för produktion, företagssamhet, bostad  och arbete åt människor. Den måste få lov att ändra sig över tid och användas till nyttigheter, inte bara vara skådebröd.