Skoinköpsvånda!
Läser på en blogg (En liten tants) om bestyr med skoinköp. Minns mitt inköp härförleden av promenadskor modell sportiga med ett fniss.
Jag tog mig på lätt darrande ben in i en avancerad sportbutik. En sådan är verkligen minst ett tunnland stor och det är inte så lätt att orientera sig. Jag gick lite tveksamt trevande omkring i något som väl mest liknade en drumlig zick-zack-bana. En illvillig iakttagare skulle nog ha sagt att det liknade gången hos en förvillad fyllehund, fast utan den självsäkra och glada blicken som sådana brukar ha. Min blick var antagligen den hos en långsamt drunknande. Det här var inte min hemmaplan.
Jag fick på långt håll se den unge man som jobbade i affären. Det tycks alltid vara unga män som jobbar i såna här affärer.Jag tycker att det känns tryggare med kvinnor när man är på hal is som jag var här. Men nu fanns det inte en kvinna att uppbåda så långt ögat nådde.
Jag försökte mig på en avledande rundmanöver för att komma undan den unge mannen men lyckades inte. Han stegade raskt åt mitt håll. Han var mager, med vit uppknäppt skjorta, skrot i öronen och spröt i håret.
- Jag skulle vilja se på skor, sa jag med liten röst.
- Skaru springa i dom? frågade han
Jag kände mig lite förvirrad av den närgångna frågan. Vad skulle han fråga härnäst? Ska Du ha sex i dom? Men samlade mig, tänkte efter några sekunder, repade mod och sa
- Nej jag ska gå i dom. Inte så fort. Och inte så långt heller.
Jag såg hur ett leende drog iväg med gossens mungipor men han dolde det skickligt genom att svänga runt och flaxa lite med armen:
- Då ska Du ha walking-skor.
- Jaha, replikerade jag, med ögon om möjligt ännu tommare och ännu mer oförstående.
Antagligen förväntades jag i detta ögonblick veta vart jag skulle ta vägen på detta affärstunnland, men jag stod alltså kvar utan att förstå nåt. Sen ryckte jag upp mig och tänkte att jag går väl mot skoväggen lite åt vänster på måfå så kanske det dyker upp en lösning någonstans. Det kanske finns någon skylt som det står walkingskor på. Efter några meter hör jag den sprötige ropa efter mig.
- Det är åt det där hållet,
samtidigt som han nu flaxar med armen upp emot väggen åt höger.
Jag känner hur svetten börjar tränga fram. Jag gör helt om och går åt anvisat håll med blicken skamset ner i golvet. Känner mig som en tillrättavisad elev i första klass.
Hela väggen var liksom tapetserad med skor, skor i alla modeller o färger. Hur ska jag nå de skor jag vill prova här? Svetten lackar och det handlar inte om åldersadekvata utdunstningar. Det är ren skär panik.
Jag börjar vika av lite mot utgången istället i en lång rundpall. Bättre fly än illa fäkta! Men icke!! Den unge mannens försäljarväderkorn hade gett något slags utslag; här hade han en presumtiv rymling, så han kom åter ifatt mig, den här gången halvspringande.
Nu började han plocka ner möjliga skor åt mig från skoväggen och besöket slutade faktiskt lyckligt, dvs jag hitta ett par jättesköna skor för ett rimligt pris. Men sportskoborgarna är inte så lättintagliga numera. Hoppas de här skorna håller min levetid ut!
Jag tog mig på lätt darrande ben in i en avancerad sportbutik. En sådan är verkligen minst ett tunnland stor och det är inte så lätt att orientera sig. Jag gick lite tveksamt trevande omkring i något som väl mest liknade en drumlig zick-zack-bana. En illvillig iakttagare skulle nog ha sagt att det liknade gången hos en förvillad fyllehund, fast utan den självsäkra och glada blicken som sådana brukar ha. Min blick var antagligen den hos en långsamt drunknande. Det här var inte min hemmaplan.
Jag fick på långt håll se den unge man som jobbade i affären. Det tycks alltid vara unga män som jobbar i såna här affärer.Jag tycker att det känns tryggare med kvinnor när man är på hal is som jag var här. Men nu fanns det inte en kvinna att uppbåda så långt ögat nådde.
Jag försökte mig på en avledande rundmanöver för att komma undan den unge mannen men lyckades inte. Han stegade raskt åt mitt håll. Han var mager, med vit uppknäppt skjorta, skrot i öronen och spröt i håret.
- Jag skulle vilja se på skor, sa jag med liten röst.
- Skaru springa i dom? frågade han
Jag kände mig lite förvirrad av den närgångna frågan. Vad skulle han fråga härnäst? Ska Du ha sex i dom? Men samlade mig, tänkte efter några sekunder, repade mod och sa
- Nej jag ska gå i dom. Inte så fort. Och inte så långt heller.
Jag såg hur ett leende drog iväg med gossens mungipor men han dolde det skickligt genom att svänga runt och flaxa lite med armen:
- Då ska Du ha walking-skor.
- Jaha, replikerade jag, med ögon om möjligt ännu tommare och ännu mer oförstående.
Antagligen förväntades jag i detta ögonblick veta vart jag skulle ta vägen på detta affärstunnland, men jag stod alltså kvar utan att förstå nåt. Sen ryckte jag upp mig och tänkte att jag går väl mot skoväggen lite åt vänster på måfå så kanske det dyker upp en lösning någonstans. Det kanske finns någon skylt som det står walkingskor på. Efter några meter hör jag den sprötige ropa efter mig.
- Det är åt det där hållet,
samtidigt som han nu flaxar med armen upp emot väggen åt höger.
Jag känner hur svetten börjar tränga fram. Jag gör helt om och går åt anvisat håll med blicken skamset ner i golvet. Känner mig som en tillrättavisad elev i första klass.
Hela väggen var liksom tapetserad med skor, skor i alla modeller o färger. Hur ska jag nå de skor jag vill prova här? Svetten lackar och det handlar inte om åldersadekvata utdunstningar. Det är ren skär panik.
Jag börjar vika av lite mot utgången istället i en lång rundpall. Bättre fly än illa fäkta! Men icke!! Den unge mannens försäljarväderkorn hade gett något slags utslag; här hade han en presumtiv rymling, så han kom åter ifatt mig, den här gången halvspringande.
Nu började han plocka ner möjliga skor åt mig från skoväggen och besöket slutade faktiskt lyckligt, dvs jag hitta ett par jättesköna skor för ett rimligt pris. Men sportskoborgarna är inte så lättintagliga numera. Hoppas de här skorna håller min levetid ut!
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Så djärvt! Jag har lovat mig själv sedan mina conversebravader tidigare iår att aldrig mer gå in på ett sånt där ställe ensam!
Nu har jag ju sån strålande tur att jag har en lokal skobutik där jag handlat så mycket att imaginära röda mattor breds ut när jag står i dörren, de kan både mina och framförallt Pojkens storlekar, skavanker och preferenser och jag får låna med mig udda skor hem till barnen.
Trackback