Hotet från bloggen! 2
Bloggvärlden var inte genomgående så lekfull och amatörmässig som jag skrev för ett tag sen. Antingen hade jag inte läst tillräckligt många då eller också har det hänt något sen dess som förändrat bilden. Jag ser fotfarande oambitiöst lekfullt skrivande men också ganska mycket av medvetet tävlande.
Jag har förstått att de som från en amatörmässig utgångspunkt satsar hårt på att nå ut till en större läsekrets ofta nischar sig ganska hårt (heminredning, mode etc) för att nå sitt mål.
Jag känner inte igen mig i detta. För mig är och förblir bloggandets syfte att nå barn o vänner i förskingringen, att ersätta något av de samtal vi skulle ha haft om hade kunnat umgås. Och dialogen där runt det jag skriver om, sker inte i huvudsak i kommentarer på bloggen utan mer privat via mail och telefon.
Bloggandet är också en kommunikation i tid, att förverkliga en gammal dröm om att i skriftlig form göra mig, min tid, vår hembygd levande för kommande generationer. Jag vill skriva det jag skulle ha velat läsa om mina egna gamla släktingar.
Sen var jag glatt överraskad över att så många andra ändå läser det jag skriver och det betyder mer än jag trodde det skulle göra. Visst skulle jag vara glad om grafen verkligen stämde!! Men jag känner inte att det styr mig och bestämmer vad jag ska skriva om. Det kommer fortsatt att vara ett sammelsurium av ytlig vardagsbeskrivning, vackra saker, bygdehistoria och djupsinniga reflektioner.
Jag har förstått att de som från en amatörmässig utgångspunkt satsar hårt på att nå ut till en större läsekrets ofta nischar sig ganska hårt (heminredning, mode etc) för att nå sitt mål.
Jag känner inte igen mig i detta. För mig är och förblir bloggandets syfte att nå barn o vänner i förskingringen, att ersätta något av de samtal vi skulle ha haft om hade kunnat umgås. Och dialogen där runt det jag skriver om, sker inte i huvudsak i kommentarer på bloggen utan mer privat via mail och telefon.
Bloggandet är också en kommunikation i tid, att förverkliga en gammal dröm om att i skriftlig form göra mig, min tid, vår hembygd levande för kommande generationer. Jag vill skriva det jag skulle ha velat läsa om mina egna gamla släktingar.
Sen var jag glatt överraskad över att så många andra ändå läser det jag skriver och det betyder mer än jag trodde det skulle göra. Visst skulle jag vara glad om grafen verkligen stämde!! Men jag känner inte att det styr mig och bestämmer vad jag ska skriva om. Det kommer fortsatt att vara ett sammelsurium av ytlig vardagsbeskrivning, vackra saker, bygdehistoria och djupsinniga reflektioner.
Kommentarer
Trackback