Inga Magnusson

Alltså, Roland kallar det här strömavbrottsparanoia. Jag skulle inte vilja säga så, jag skulle snarare beteckna det som ett fullkomligt normalt förutseende när det snöar ordentligt. Om jag skulle raljera lite så skulle jag väl kunna sträcka mig till att det är ett uttryck för yrkesskada. Om man som jag undervisar 14-25 elever samtidigt så MÅSTE man var förutseende och hela tiden ett steg före ungarna.  Det sitter i ryggmärgen efter så många år.

Så här är det;
Vi bor på en normal svensk landsbygd och där är det ofta strömavbrott. Våra svenska elledningar tål inte inte regn, inte snö, inte blåst, ja egentligen inte alls nåt som är vanligt förekommande i svenskt väder. Så när det börjar snöa rejält ,som det gjorde nu under veckan, så vill jag ha beredskap för ett par dygns strömavbrott. Då handlar det framför allt om att ha vatten så att man kan "spola" i toaletten och lite varmt vatten till frukosten. Resten går bra att klara av ändå. Så då häller jag upp vatten i några hinkar och har ett par  termosar fulla med varmvatten på köksbänken för säkerhets skull.

Roland fick ett skrattanfall när han fick se att alla hinkar var grå utom en. Han hotade med att säga på 30 årskalaset att jag tränat in ett trollerinummer med Joe Labero och att jag kunde få en av hinkarna att försvinna från badrummet och dyka upp bland publiken på Tjolitta. Jag undrar var han får allt ifrån. Hans tankevärld är lite skruvad (men vardags-kul!). Fast lite putt är han över att få duscha i källaren så länge hinkarna ockuperar duschen här uppe i våningen.'

Apropå roligt så var vi med om något roligt när vi åkte hem från Diether ikväll. När vi kört en bit på Lianevägen i kolmörkret så mötte vi ljusen av en bil som kört av vägen och stod på sned helt nere i diket.  Inne i den röda Volvon satt Bengt på Döverud och Hjördis och skrattade med ljuset på inne i bilden. Det såg så dråpligt ut just att de skrattade. Man föreställer sig mer av panik o ilska när man halkat av vägen. Men de satt där helt lugnt o avslappnat och lät Roland koppla bogserlina och dra upp dem baklänges. Det hela var över på ett par minuter. Roland o Bengt utbytte några skämtsamheter och vi åkte vidare var o en åt sitt håll. Fyrhjulsdriven Mitsubishi är perfekt i livet på landet!