Inga Magnusson

Fr.v. Markus farmor Maj Kylén, faster Gun-Britt Andersson, sedan Martin Roos numera Ericson anställd i Rom med flickvän Roweena  också Ericssonanställd men i London (längst till höger  Markus hand.)
Jag funderade mycket över bordsplacering till festen och tänkte efter hur det varit på fester är jag själv trivts bäst. Principen fick bli att hålla ihop de som var par. Då utgick jag ifrån att jag själv känner mig lätt övergiven utan Roland en hel fest oavsett om jag känner mina bordsgrannar eller inte. Roland är ju den av oss två som är social och som gärna blir medelpunkten i sitt sällskap, medan jag nödforftig klarar att konversera någon timme så där. Och födelsedagskalas tenderar ju att bli några timmar långa.

Barnen fick bli ett eget bord eftersom de har roligast tillsammans. Släktens barn från orten är ju redan samlekta och de nya; syster Malins Moses och Johan och Petras lilla Lova blev genast upptagna i gemenskapen. De sprang på det stora Tjolittegolvet och hade roligt. Det var ok.

Därefter inställde sig frågan; blanda oss ortsbor med Stockholmskompisarna eller inte? Jag valde att blanda. Det blev 8 personer vid varje bord och 4 av varje kategori. Det tror jag var bra, det verkade som om de flesta pratade och hade trevligt. Det blir lite nya impulser att träffa nya människor samtidigt som man känner någon väl. Runt enbart engelsktalande Roweena placerade jag människor som jag visste pratade bra engelska så att hon hade en chans också. De par som hade barn med fick sitta närmast barnbordet för att enkelt kunna hjälpa till med mathämtning, skärandet och sånt.

Roland och jag behövde sitta nära köket för att ha koll på maten.

Jag tror att detta funkade bra. Sen blir det ju alltid så att vartefter en fest pågår så kan man byta platser och ändra och så blev det här också.