Inga Magnusson

... fick en av våra fiskegäster. Det blev färd till sjukhuset i Arvika och utplockning av den! Den fastnade djupt in i fingret när han skulle ta kroken ur munnen på gäddan, så gäddan hängde kvar också. Men inte ända fram till sjukhuset förstås. Fast läkaren tyckte att den kunde få göra det nästa gång, han tyckte om gädda. När läkaren frågade om han skulle ge bedövning innan han tog ut kroken så svarade kompisarna att det räckte med en rejäl snaps och en pinne munnen! ;-)) Det var glest med medlidande här! Men mannen tog det med ro och skrattade själv också åt incidenten.

Vi for ut på sen-eftermiddagen för att fiska lite och bara njuta av en vacker sommarkväll. Det var lite växlande molnighet men lugnt och uppehåll, mest sol. Redan vid bryggan möttes vi av en fiske-expert, A,  som berättade att det var lönlöst att försöka få något. Han hade varit ute i flera timmar utan lycka. Och så kan det vara i Östra Silen, antingen nappar det ordentligt eller inte alls.

Men redan här vid den nya vasen fick jag ett par små abborrar på metspö med mask. Enligt ekolodet var det massor av fisk där, både stort och smått. Roland kastade lite med jigg, men ingen lycka med den.





Vi köpte en liten metallgrill förra året och den går bra att placera en engångsgrill i. Man blir liksom alltid hungrig på sjön. Gubben blev lite gladare efter maten, han brukar bli det. ;-)


Sen trollade vi genom viken, mitt i farleden. På ekolodet syntes att de större fiskarna gick på 10 - 12 meters djup med stim av mindre fisk under sig. Sjön är 15 - 25 meter här och ännu djupare. Nästan ute på storsjön så högg det på djupriggen, jag tror att det var på 10 meters djup. Först trodde vi att det var bottennapp men det var en rejäl gädda.

 Och den högg på ett typiskt "Kurt-drag". Kurt M, en god vän, fiskare och jägare,  gick bort så tragiskt, alldeles för tidigt för  några år sedan. Men på något sätt finns han kvar ändå, vi pratar om honom varje gång vi är ute på sjön, om vad han brukade säga, var han brukade fiska och hur han gjorde, vilka råd han gav. Och vi kan idag ångra att vi inte bad honom berätta ännu mer. För han hade stora kunskaper om fisket i våra sjöar men han var inte de stora ordens man.






Vi svängde ut till vänster efter Egenäs och gjorde strandhugg hos T och A-M i Deje. De hade helg-gäster B och S-Å ( tror jag de heter) men vi blev varmt välkomnade och inbjudna ändå. Det blev en pratstund med många goda jakt- och jägarehistorier eftersom det är ett gemensamt intresse. Det fanns dessutom många gemensamma bekanta både i människo- och hundvärlden visade det sig. ;-). Det är rätt festligt när personer träffas som kan ett antal hundars totala härstamning och blodslinjer framlänges och baklänges och som vet vem som äger vilken hund och vilket jaktsätt den hade.


Vid elvatiden på kvällen såg det ut så här ungefär. Det är skönt att komma nära hem innan det blir som mörkast, vilket det i stort sett blir endast runt midnatt nu vid den här tiden.

Vi gjorde ett strandhugg till efter vägen för att lämna över gäddan i bättre händer än våra. Den kommer att bli mat för flera i morgon. Där blev vi bjudna på en espresso innan vi åkte vidare.


När vi närmade oss Sellersbryggan så var det runt midnatt och som allra mörkast. Tacksam blir man då att det numera är ljus vid småbåtshamnen.


Inte fel med ordentliga ljus på båten. Fast det heter inte ljus tror jag utan lanternor. Det låter mycket vackrare också. Och jag är glad över att jag köpt en flytoverall för såna här turer, varm och skön. Det går inte att frysa i den,inte ens när det går fort fram.

Förresten så är ett våra uthyrningshus vid sjön + båt ledigt ett par veckor framåt, om någon vill komma några dagar och testa fiskelyckan. Jag får passa på att göra reklam. Det ska bli fint väder också.