Inga Magnusson

... sammanställd av Neil Strauss. Det är storyn om just lorten som finns runt och kanske delvis är förutsättningen för ett rockband av den här kalibern. Deras image handlade ju till rätt stor del om att omhulda bilden av det destruktiva. Detta förstörande vände bandmedlemmarna både mot sig själva som personer, mot varandra som grupp och mot sin närmaste omgivning så som familj, släkt och vänner. Kittet som ändå höll ihop dem under ett par decenniers musiktillverkning var nog deras genialitet och hängivenhet mot det som var deras speciella musikstil.  

Jag har läst boken av nyfikenhet på människan, samma nyfikenhet som gör mig intresserad av vad som kan döja sig bakom en bloggidentitet. (Inga andra jämförelser dock efter vad jag har förstått ;-)Vad har format just den här individen till att bli det jag kan se av den, för det synliga är ju alltid en fasad? Det handlar alltså inte alls om nostalgi, så som med en del andra biografier av kändisar, för jag har inget förhållande till M C. De var kända på 80-talet och då syssslade jag enbart med att vara mamma parallellt med ambitiöst yrkesarbete. Jag kan inget om deras musik eller deras liv egentligen och jag tror inte ens att någon av barnen hade dem som idoler. Det var nog mer Kizz och Guns N` Roses och sånt.  

Det blir onekligen lite märkligt att läsa den här boken direkt efter "Sirila gentlemän sökes", boken som doftar pelargoner och kokkaffe. I "The Dirt" finns vare sig blomdoft eller kokkaffe. Det är boken om just smuts och om det alls doftar i den så är det av hasch, sprit, narkotika, kvinnor, spyor och blod. För bandmedlemmarnas liv överträffar nog till och med den egna  extrema  imagen. De satt verkligen i fängelse för diverse brott, ett par av dem slogs verkligen på riktigt med vänner och fruar, någon överdoserade nästan till döds flera gånger. Jag har förstås lånat boken av Kathrine och jag håller med henne om att det bitvis blir för mycket. Om man vill kan man rationalisera bort bitar i mitten av den här tegelstenstjocka boken på bortåt 600 sidor för att  läsa enbart början och slutet, dvs hur de växte upp och blev kända och sedan hur de tog tag i sina liv och rättade upp det efter karriären.

Boken får en extra dimension genom att de olika bandmedlemmarna för historien framåt i varsina kapitel, det blir en slags flerdimensionell bild av händelseförloppet. De skildrar samma sak lite olika, precis som livet uppfattas olika av oss alla. Jag läste först en och ens berättelse rakt igenom, men gick sedan tillbaka och läste om del avsnitt där jag behövde få mer sammanhang. Det funkade för mig men man kan ju läsa den rakt igenom också.

Boken skrevs 2001,  översattes till svenska 2006 och kom som pocket 2008 tror jag. Översättningen av Niclas Nilsson är inte den sämsta jag har läst men inte den bästa heller. Det finns en del grodor som till och med jag upptäcker trots att jag inte är världsbäst på ungdomlig amerikansk-engelska.

Håller med äldste sonen; biografier är läsvärda och intressanta. 
 

av Karin Brunk Holmqvist har jag nu läst färdigt. Det hon som författare till "Potensgivarna" också. Den har jag skrivit om förut. Det är samma stuk på båda böckerna; det handlar om äldre damers liv och leverne. Man kan känna en doft av gammaldags kokkaffe över boksidorna, miljön kryllar av små prydnadssaker prydliga och väldammade. Huvudpersonerna lyssnar på radion och följer noga med tv-programmen.

Samtidigt vågar de göra sånt som inte hör deras generation till. Jag som nu närmar mig ålderdomen och "hålls" med den gillar förstås de här böckerna. Kan inte låta bli att undra om jag kommer att byta dubbel espresso mot lankigt kokkaffe på ålderns höst. Men det tror jag inte, lika lite som jag kom att uppträda i kappa och rejäl handväska på armen i medelåldern (Det trodde jag på fullt alllvar var en klädkod som med automatik  skulle infinna så småningom. Så tänkte jag då när jag var 20 år och kroniskt jeansklädd. Jeansen har dock hängt med till nu och någon brun handväska över armen blev det inte heller.)

Personerna som beskrivs i boken  blir ibland  övertydliga, nästan snudd på karikatyrartade och det kan reta mig lite. De tappar därmed sin trovärdighet, men boken är enkel i sin handling, smårolig och läsvärd när man behöver något lätt-tuggat.

... kom det bilder på från Umeå  under helgen och jag är inte ett enda dugg partisk!  ;-)

Det har blivit ungar i holken; sex små talgoxungar!

...har jag tränat under helgen, först på simulatorn och sedan på riktigt med halvautomat hagel tillsammans med Jocke Smålänning! Inte alla som får träna med en svensk mästare i jaktskytte, nu har jag något gemensamt med kungafamljen (det enda, ha ha...!). Geväret är rätt snällt att skjuta med, ingen hård rekyl, förhållandevis  from smäll. Men gubben som tog kortet säger att han inser mitt dilemma med att orka hålla i ordentligt, geväret är nästan lika långt som jag och jag är en svag typ. ;-)) Fast jag lyckades träffa de flesta av duvorna. För tydlighets skull, så är lerduvor inga duvor alls utan orange små tallrikar av bränd lera som skickas iväg med en kastare och jag  skjuter dem oftast på 15 - 40 meter. 

Jocke kom redan lördag kväll från Norge och stannade i ett av husen till söndag eftermiddag. Då for han vidare till Öster Malma för några dagars evenemang med skytte och mat med grupp. Sedan ska han till Elmia Game Fair i Jönköping till helgen, den stora jaktmässan. Därefter laddar han för världsmästerskapet i jaktskytte i Ungern tillsammans med två veckors vistelse där. Jocke är trevlig bekantskap som har mycket spännande att berätta från ett omväxlande liv. Dessutom har han förstås en rätt stor bekantskapskrets i jakt- Sverige gemensam med gubben.

Man kanske kan säga att irl har inkräktat svårt på bloggandet o mailläsning under helgen men jag kommer nog ifatt. ;-))

... enligt uppgift bli en ny succé. Men det tror jag inte.

Det har varit sparrisfrossa över helgen! Här är den vanliga kokta varianten. Men nu varierade vi den på inrådan med läcker stekt  också; man delar den i bitar, steker i panna och låter efterkoka i eget spad bortåt en halvtimma, ska vara lite al dente.







Till det skinka förstås och smält smör och borde vara hollandaise, men det blev bernaise. De flesta föredrar dock smält smör. Dryck till är Kallfelz Rivaner vitt och bröd. Gudomligt gott! Synd att sparrissäsongen bara varar två månader. Nu i år startade den i slutet av april och varar alltså till i slutet av juni. Sen går det inte att äta den längre. Sparris växer under jord, skördas med speciella maskiner och kan efter ett par dagar skördas igen. De växer fort. Numera kan man också köpa maskinskalad sparris och slipper värsta grovjobbet själv. En får tacke!

Med hundarna in på kvällarna följer nu objudna gäster också. Igår kväll, lördag, plockade Roland tre fästingar på Oskar. Alla satt på huvudet. Nu måste vi ta fram fästinghalsbanden eller köpa nya.

... på blogg.se nu på söndag morgon. Och eftersom ingen jobbar där under helger, bloggen får klara sig själv då, så lär vi få vänta till under morgondagen måndag innan något händer.

Idag lördag ska vi ta en tur och morsdagsfira Rolands mamma. Vi åker till Waterside i Töcksfors och äter lite god mat.

Sparrisen har anlänt så det blir god äting  med  vänner vid tillfälle.

I morgon har vi en gäst till lunch och det blir lite mer skjutträning. Och jag kommer att vara sorgsen över mitt livs andra Mors Dag utan min mamma. Svägerskan och bror ringde idag och berättade att de varit vid graven och satt liljekonvaljer i en vas där. Det var fint och det vi hade planterat fanns kvar.

Nästa vecka blir kort arbetsvecka med ledig torsdag, ledig klämdag och ledig måndag, nationaldag. Det hade jag helt förträngt eftersom det är så mycket att göra på jobbet just nu.

På tisdag firar vi en god väns födelsedag.

Veckan därpå ska Roland någon dag (kväll nästan!) till Naturvårdsverket och träffa Liljelund o co för att prata om behovet av en sansad rovdjurspolitik i bl.a. Värmland.

Sen närmar det sig examen, men den är super-sen i år. Vet inte varför den flyttas längre och längre fram i sommarlovet. Eleverna ska ju göra ett bestämt antal skoldagar per år så det ändrar sig inte, men kanske är det fler studiedagar för lärare under läsåret istället för före / efter.

Här är fler som var med och skjuttränade på simulatorn: Mikael, Oskar, Filip, Anton och så Herman förstås. Duktiga skyttar redan! (Ja, kanske inte Herman än, men intresset är det inget fel på). Roligast var dubbel and tror jag. De ska till Jakt-Elmia i Jönköping och kanske träffar de Jocke Smålänning där.

Hägglund vill skrota vårdnadsbidraget. Han är nog inte riktigt klok. Undrar om han försöker sänka sitt parti, nu när han är ifrågasatt som partiledare. Kanske får han med sig tillräckligt många röster för att driva igenom förslaget. Det blir en märkligt händelse i så fall av en person som säger sig slå vakt om familjen.

Jocke Smålänning, han som gjorde skytteshowen på skogsdagen på travet, är en av världens skickligaste jaktskyttar. Han kom förbi här en dag under veckan på väg till Norma och till Norge för att göra sin show och stannade till över natten i en av våra stugor. Han hade med sig sin skyttesimulator som vi riggade upp här på kvällen  och övningssköt lite på. Först fick vi kloka instruktioner om hur man ska göra och tänka för att skjuta bra och säkert. Han är proffs i branschen, har en hel del utbildning i Stockholm där han bor. Bl.a. har han kungafamiljen som gäster på anläggningen, men han är ytterst diskret och berättar inte om dem.

Simulatorn är helt suverän. Det finns massor av olika djur och omständigheter att välja på. Man kan också välja om de ska komma slumpmässigt och dyka upp på filmduken eller om de ska komma från samma håll. Det finns både för hagel och kula. Sen får man se resultatet också, var man träffat och om det varit godkänt eller inte.




Här skjuter Roland fågel och på bilden under syns hur skottet träffade och träffområdet.



Här är de björnjakt och om man inte träffar eller träffar fel som kommer björnen snabbt emot en och går till attack med ett vrålande. ;-)



Älgjakt i olika farter går att få också.


Här kan man också se träffområdet och var skottet träffat.

Gör den! Himla god till grillat och till buffé. Jag fick den för första gången igår onsdag på en kanongod måltid på skolan (Tack snälla duktiga kocken och övriga som hjälpt till! Vi kände oss riktigt bortskämda!).

Man delar rödlöken utan att ta bort alla skal, ställer dem i en gratängform, strör på salt, peppar, timjan, basilika, paprika, ja örtkryddor som man har hemma. Smör, rätt rikligt,  ska man pensla på, vi ringlade på flytande. Och så in i ugnen, 180 grader en halvtimme. Genom att man behåller lite av skalen på löken i ugnen så stannar all smak kvar och man liksom gröper ur den vid ätningen.  

Jag gjorde några till gårdagkvällens grillning.  Vi var bara tre stycken men det här  gick åt.



 

Mer av recepten på onsdagsbuffén på skolan finns på Årjängsportalen.

I dag senare kommer jag att göra inlägg om Julias små talgoxungar i fågelholken och om Jens och de andra ungdomarna som vann skjuttävlingen.

Man kan göra saker och ting på traditionellt jobbigt sätt eller hitta på nya som är mer lättvindiga. Roland gillar att leta efter bättre lösningar.  Så nu funkar vedhanteringen så här:

Veden huggs och körs hem under vintern med traktor + vedvagnen som syns i bakgrunden här. Den läggs upp efter vägen nära huset. Nu ska den alltså kapas, klyvas  och hamna i vedskjulet. Det första momentet var att hämta vedmaskinen hos Lars i Svensbyn. Den är kollektivt ägd med flera delägare, så det går inte att söla när den väl är på plats, nästa man väntar på sin tur.


Med hjälp av vedvagnen och kranen hämtas ett vedlass i taget från högen, körs hit till vedmaskinen. Med hjälp av kranen så läggs några stockar i taget upp på det nyinköpta avlastarbordet. På det finns en rulle längst häråt och ett svart matarband (heter säkert något proffsigt).


Nu är det lätt att rulla ner en stock i taget och så dras den in i vedmaskinen på bandet.


Här kapas det i lagom längder, klyvs automatiskt och förs på transportband in i vedskjulet.


Sen måste man förstås gå opp och reda ut ved som staplar upp sig mot taket.

Detta underlättar vedhanteringen och nu får det bli veduppvärmning ett antal år framöver. Vi har ju funderat av och till på något annat, typ jordvärme eller bergvärme eller luftvärmepump. Men om vedhanteringen är lättvindig så funkar den rätt många år till har vi räknat ut. Med egen skog så är ved oslagbart ekonomiskt och dessutom skogsvård. Investeringarna i maskiner betalar sig redan på kort sikt. Det som återstår nu är att underlätta transporten av ved från vedskjulet in till huset. Men det får anstå ett par år. Tills dess är det skottkärra som gäller.

... kommer hit imorgon onsdag tror jag med Jocke Smålänning som stannar till hos oss för en övernattning på väg till Norge för en show. Det ska bli kul, gubben ordnar nu till det så att vi ska kunna använda den. MED SPARRIS! Bara en sån sak, färsk vit sparris!

... som planerades att hamna i anslutning till parkeringen mitt emot gamla Folkets Hus i Årjäng kommer inte att bli där. Tanken var att den skulle hamna nära bostäder och bli lätt tillgänglig.  Det blir en annan plats för den tack vare att många har protesterat. Det lönar sig att tala om vad man tycker i Årjäng.

... åker gubben till idag tisdag, för att berätta om behovet av en ansvarsfull rovdjurspolitik i rovdjurslänen. Han är inte ensam, det blir tillsammans med Jonny Jones i Dalarna och Åke Sandström från Norrland någonstans. Tanken var att starta innan mötet med lunch på Centralen.

9.18 skulle tåget gå men det var strömlöst (!!!) så det blev bil istället hela vägen. Kaos utbröt på stationen i Karlstad med en massa bussar och andra extra transporter. Med på samma tåg men i ett annat ärende  (Tullverket) skulle Katarina Johannesson  och Peter M  och Katarina Lundin finnas så de hade planerat att slå följe. Nu åker de alla kommunbil till Stockholm istället, jag fick just sms.

Tur att mötet inte är förrän i eftermiddag så det är gott om tid. Hoppas de kör försiktigt och får en trevlig resa ändå, trots irritationen över SJ-fiaskot.

Uppdaterat kl 21.30:   Mötet på departementet blev bra och det blev även inbokat ett annat möte framöver i annat ärende viktigt för kommunen.  Rolands hemfärd blev med tåg. Det fick lokfel utanför Katrineholm, men man lyckades laga det och fortsätta. SJ är numera en parodi på sig själv!

Nu har vi testat det också, grillgallret som är finmaskigt, som läggs ovanpå det vanliga grillgallret och som inget kan bränna fast på. När köttet är klart formar man det  till en strut och häller ner det grillade i en skål. Grönsaker som vi gärna har med ramlar inte igenom.  Det går dessutom att diska i diskmaskinen så det blir inte så snuskigt som vanliga grillgaller. Jag gillar det absolut, köpte det häromdagen i ett av våra varuhus i Årjäng, minns inte vilket. Sparade papperslappen bara för att ta kortet, den var inte med i grillningen ;-)

Det handlar inte om att jag vill visa upp trädgården för att jag tycker den är så himla fin, för det är den inte. Men min blogg är en dagbok och det är bra att dokumentera hur det ser ut ibland eftersom jag inte kommer ihåg hur det ser ut runt huset under olika faser av växtsäsongen. Trädkapningar och buskröjningar och andra stora ingrepp görs ju inte mitt i sommaren men det är då resultatet ska synas.


Så här ser det ut nere vid vägen. Bertrand gjorde en kulturellt stor gärning genom att börja göra de här namnskyltarna. På så sätt visas numera upp för alla och envar vad husen heter. Ofta är husnamnen gamla och traditionsenliga. Lihaget betyder egentligen ett litet skogsområde (hag) på gården Liane. Det gamla huset Lihaget var ett litet hus på andra sidan vägen ägt av socknen, där den allra fattigaste kunde få en bostad mot en liten arbetsinsats. Krukorna här är ren lera. De var ordentligt grönmossiga efter vintern och jag fick skura dem. Nu börjar de vittra sönder också. Borde kanske ha slängt dem redan nu men de får gå en säsong till fast de är fula som stryk. Har formen av grekiska amforor men inte alls så vackra.


Spirerorna där borde jag ta bort, de är så glesa och risiga men under dem växer så fina vilda gullvivor.  Björkarna åker nog nästa vinter. Vi har så många andra träd på tomten och de här har blivit för stora och torra i grenarna.


Spireor är tacksamma, särskilt den sort som heter norsk brudspirea. Syrenbusken trivs ihop med en gammaldags  rosbuske som har rosor med fantastisk doft. Tänkte nog att jag skulle sakna de två stora fina tallarna som vi tog bort i vintras men det känns helt ok. Vi var tvungna att planera för en lättvindig transport av ved från vedhuset och in till källartrappen. 


Flaggan börjar bli sliten och verandastolparna måste delvis bytas ut. Fattar inte hur det går till att träet bara blir som pulver och papper. Det är inte gammalt.  Fönsterblomlådorna är inte uppe än, men de kommer nu den här helgen. Vintergäcken har farit illa av vintern och torkat lite.


Jag kan inte låta bli att köpa blommande påskliljor tidigt och sätta ut dem. De har blommat över och de som blommar nu är de som jag satte ut som blommande förra året. Bra för det blir en lång säsong med flera omgångar blommor. Trädgårdsvivor av olika slag trivs här. Äppelträdet är en kär present som jag fick för ett år sedan av min sista klass. Korten på eleverna är inplastade och finns kvar lika fina. Kompost och förvaringslådor döljs bra av syrénerna där borta.


Runt altanen är det lite osorterat, får ta itu med det till sommaren när det blir mer sammanhängande tid. (Tror jag innan i alla fall). Märkligt att den där tujan i den stora krukan har överlevt i flera år och stått ute både vinter och sommar, lika fin. Undrar om jag skulle våga plantera om den i en större kruka? Den spränger snart den här med sitt rotsystem. Eller också växer den över alla bräddar då?


Jag bara älskar penséer. Kan inte hjälpa det. Men det ska bli lite andra blommor också vartefter risken för frost minskar. De här tål ju att hänga frostnupna efter en kall natt men är lika fina igen framåt lunchtid.
Och blommar snällt hela växtsäsongen om man nyper av det som är utblommat. I år har jag varit noga med att gödselvattna dem ofta och det ger resultat i frodig blomning.

I år tvättade  och oljade gubben altangolvet tidigt och det blev bra. Vi funderar ibland på att lägga någon färg på men ännu så länge har det inte blivit så.


Grillen här är alldeles för liten egentligen men det går. Här ute tillbringar vi många timmar under sommarhalvåret. När vi gjorde golvet så verkade det stort men det är himla skönt. Vi tänker ibland att vi ska glasa in en del men det ligger också på is eftersom vi har andra byggprojekt igång.  



Den stora termometern där är en gåva från en tacksam tysk bekant som Roland hjälpte vid ett husköp. Den syns inne från köksfönstret.


Jag har dem i trädgården och de är inte planterade. Det är vilda vivor som följde med från mitt föräldrahem när jag tog med syréner och planterade här. Under spirean trivs de. Om inte de var så fina skulle jag har tagit bort de risiga spireorna för länge sedan.

... svensk för första gången i år och sill med alla tillbehör bjöd jag gubben på igår. Det är en favvorätt för honom och han var verkligen hungrig efter en tuff arbetsdag och högg in på anrättningen. Mat är roligt och blir allt roligare, åtminstone när tid finns.




Jordgubbarna till efterrätten var visserligen inte svenska, men dög ändå.

Inlägg som står på kö handlar om IMF-chefens udda sexliv med frun, röda cent, negrer, gullvivor, skolinspektion, fåglar, vedkapning, trädgårdsrunda, hundarna,  ja alldeles hopplöst för mycket för en enda liten blogg! Stoffträngsel är ett i sammanhanget  adekvat uttryck hämtat från den nya läroplanen som vi fick igår.

... nära Oskarsparken i Örebro har bra veg. Man kan alltså köpa en bas och så lägga till det man vill. Jag frossade förstås. Himla gott var det men lite trist att det smög sig in en sten i fröna, de var dåligt rensade. Nu gick det bra med tänderna fast jag bet hårt  i den. Annars kunde det ha blivit ett dyrt besök, för mig och kanske även för Gröna Grodan. Jag vet inte om restaurangen kunde ha  blivit ersättningsskyldig.

... har jag varit nu i 4 dagar, inte ens frukt. Det behövdes efter helgens frossande i allehanda. Jag har dessutom halvfastat genom att bara dricka mycket vatten och äta grönsaker, råa eller kokta med en pytteliten  köttbit till. Vikten hade gått några hekto över godkändgränsen (förra helgens chokladfrossa!) och jag går hellre ner ett kilo nu än inväntar mer viktuppgång och måste ta bort 10 kilo. Kom på att det är därför jag inte sovit så bra, jag blir pigg av att avstå från socker, behöver inte så mycket sömn.

... men bågar är det som gäller för ganska många män  i vårt lilla samhälle. Det finns till och med två mc - klubbar: Good Guys och Nordmarkens Hillibillies.


Roland är så pass återställd i sitt knä nu att han kan ta fram Maraudern. Här har han just hämtat den hos Erkenfjord efter service inför säsongen.


Roland och Lennart på Tustebacken (bild här) tog sina bågar till möte i Viltförvaltningsdelegationen på länsstyrelsen igår torsdag. Och det gick riktigt bra, fast det var första långturen för säsongen. De undvek E18  och åkte bl.a. gamla E18 över Borgvik. När de närmade sig Nyängen hände det som brukar hända, Roland blev plöstligt hungrig och måste bara ha raggmunk och fläsk, så det blev matpaus.



Här är Rolands Marauder och Lennarts  Yamaha Dragstar 1100 kubik.  Lennart har nyligen bytt upp sig till den från en Marauder VZ 800, en sån som Roland har. Yamahan köpte han av Lennart Berglund som har köpt en touring-mc säger ryktet. Maraudern köpte Gillis på Järnhandel.

... av lästester har jag gjort nu! Ögonen står nästan i kors! Ändå är det inte färdigt. Mc-gubbar visar jag bilder på i morgon orkar inte nu.

... har jag köpt åt gubben. Det har nog aldrig hänt förut, men jag kunde inte låta bli när jag var i Hallsberg och kollade i affären som ligger precis bredvid f.d. Wienerkonditoriet, numera Landals. Fast jag har glömt vad affären heter.

Somnar lugnt och direkt,  men vaknar alldeles för tidigt.

Fullmånen kanske!

Brukar bara bli lagom pigg och glad av den, inte sömnlös.

både dekoration och godis!

... har jag köpt. Den har en insats med hål i. Det heter pastakastrull men den måste funka lika bra som potatiskastrull. Man lyfter ur hela insatsen med innehåll och det får ånga av. Fast jag har inte provat den än så jag vet inte om den funkar som jag tänkt.




Suss o jag hamnade alltså i en outlet för porslin och hushållsartiklar. Där frossade vi en god stund. Jag lyckades också erövra jättefina bestick dussinet fullt av allt till en tredjedel av normalpris.

... så långt ögat når har vi sett än. Kärringar är glipor i sådden, men arrendator Olle har alltså fixat det här helt professionellt som vanligt.

Tänk att det numera finns butiker med just choklad. I Örebro finns Engelbrekts choklad och här frossade vi. Suss är himla påläst, jag blir så imponerad.

... heter "syttende mai"  i Norge och den firas med besked; grattis alla normänn och kvinnor. Norrkvinnor funkar väl inte, de får heta norrmän också. I Årjäng är det väldigt lugnt denna dagen. Och lite tomt. Många familjer ,med norskt ursprung åker hem för att slå klackarna i taket några dagar. På skolan gapar många platser tommma.

En bra bild för att illustrera Hallsberg, den gamla järnvägsstationen. Jag antar att den byggdes när stambanan blev färdig så där 1862

Landals konditori ligger här nu, där Wienerkonditoriet låg förr.


Och så var vi inne på Hemtrevligt, Margareta o Ejes butik med heminredningsgrejer. Maggan har alltid varit duktig att sy och här fanns en hel del fina saker.









Sen fanns det en fin affär bredvid där jag köpte namnade pennor och slips åt gubben men nu vet jag inte längre vad den heter. Alla papper var slängda och kvittot också. Om någon läsare vet så skriv det gärna i kommentar här nedan!

Goda vännen Suss liv har på sätt och vis påverkats av  motorcyklar, fast mer indirekt. Här är hennes och kärestans nuvarande. Jag besökte henne under helgen.

... finns i Örebro. Man har öppet varje fredag med försäljning direkt till kund, annars så bakas det till affärer. Jag passade på att göra ett besök och bunkra upp lite. Här finns jättegott bröd, smakar hembakat.




Den här gången blev det mazariner, aprikosbröd, tårtbottnar, solrosbröd bl.a.


Här är de duktiga bagarna!

Roland trimmade Oskar för ett tag sen och det blev nästan en hel tax överblivet hår som vi lade ut på gräsmattan för fåglarna. Här i Julias holk finns en del. Roland gjorde varsin holk till Julia och Clara att sätta upp i ögonhöjd hemma hos sig och någon liten pippi har flyttat in i Julias. Så här ser det ut nu när man lyfter på locket, sex fina ägg inbäddade i finaste Oskarhår!







Här är hårhögen som blev över efter taxtrimningen.
I Moses, Isaks och Claras holkar har inga fåglar byggt än, men det kanske kommer eller också så  får de gäster nästa år.

... portvakt, whistleblower .... asch Ni vet vilka jag menar. De här som gör underverk med en arbetsplats, rensar luften, säger sin mening, har en väl genomtänkt etik i umgänget med andra människor, de som ställer krav på att gemensamt upprättade regler faktiskt ska följas, som säger som det är och  som alltid gör sitt bästa på jobbet men ändå hinner stötta andra.

När någon av dem slutar på jobbet så blir det tomt på flera vis. Inte bara en god arbetskamrat som försvinner utan också ett stort tomrum i kollegiet som inte vem som helst kan fylla.

... har jag överlevt utan större olyckor. Egentligen är jag inte skrockfull men visst funderar man lite.

Det är alltid så; när vi närmar oss Nyängens värdshus i Grums så blir gubben allt hungrigare! Och det beror på att menyn ser ut så här -  raggmunk och fläsk.

... är ett träningsprogram för ökad socio-emotionell medvetenhet, eller nåt sånt. Det har vi använt på vår skola också. SET är skapat av Birgitta Kimber och det finns mycket klokt i det som lärare kan ta till sig för att bli bättre ledare i en klass. Hon beskriver vikten av att tro på elevernas möjligheter och att visa det praktiskt omsatt i undervisning, det är centralt i allt ledarskap. Hennes budskap handlar om att man ska lyfta fram det positiva som händer, fokusera på det och tona ner skället och gnatet - det negativa. Himla bra!  Birgitta K är både lärare och psykolog tror jag. Så det finns klokskaper i SET för lärare att använda sig av. SET kan förebygga mobbning, kränkningar och stök på lektionstid genom att läraren + klassen får redskap att skapa ett bra arbetsklimat. 

Men ett obligatoriskt SET-arbete på en skola är ingen garanti för att mobbning och kränkningar inte förekommer. Det måste varje skola undersöka förekomsten av, precis som Skolverket påpekar i sin kritik av skolors arbete med detta. Vi måste ha undersökningsinstrument så att vi kan ta reda på var mobbning förekommer och sedan jobba med det på klassnivå utifrån de resultat som kommer fram. I klasser som inte har mobbning och kränkningar så blir det meningslöst att hålla på med schablonmässiga insatser bara för syns skull. Som Skolverket påpekar så är det  meningslöst  att tröska ett avancerat antimobbningsprogram i klasser som inte är drabbade av mobbning.  

Mobbning, maktmissbruk och lektionsstörande uppförande bland elever är ofta inte orsakat av att barn och ungdomar är okunniga om hur man bör vara mot varandra. Det har de lärt sig tidigt och gediget genom återkommande information av föräldrar, dagisfröknar och skolpersonal. Eftersom elakheter inte orsakas av brister i kunskap så kan de inte utrotas genom upplysningskampanjer.  Orsakerna är djupare än så; det är lustfyllt att ha makt, det är kul att leka på lektionstid, barn och ungdomar kan inte avkrävas ett långsiktigt ansvar för sina egna studier osv. 

Det måste alltså finnas ett  förebyggande arbete som skapar trygghet i klassen och på skolan, samt tydliga regler för uppförande, regler som också innehåller information om  konsekvenserna när någon väljer att  överträda dem. För det måste finnas konsekvenser, annars riskerar skolan att bli ett reservat för dåligt uppförande; det enda stället i samhället där man kan uppträda elakt och provocerande och ändå vara välkommen nästa dag igen. Lärdomen att sånt är ok, är inte bra att ha med sig från sin skoltid, för det funkar ingen annanstans än i just skolan; inte tillsammans med släktingar, inte med grannar, inte med vänner,  inte på arbetsplatsen, inte  i föreningen, inte i politiken.....!

SET har nu råkat i vanrykte eftersom det använts fel och anklagas för att ha terapeutiska inslag som en skola inte ska syssla med. Och det är lite synd, för rätt använt kan det vara riktigt bra. Det är vettigt som träning till ett bra ledarskap för läraren och till att skapa ett bra samarbetsklimat i klass.
 

Hittade det här kortet i bokhyllan! Lite dammigt men helt ok.

... härjas det mycket om i skolan. Varje elev ska nå målen i alla ämnen. Om en skola ställer höga krav på måluppfyllelse så blir det så att man kräver att eleven ska ha uppfyllt alla delmål i ämnet svenska exempelvis för att man ska säga att just den eleven har uppfyllt målet i svenska.

Men om en skola ställer lägre krav och säger att det räcker att eleven uppfyller minst hälften av delmålen i ämnet svenska för att anses nå målet i svenska, hur blir det då?

Den förra skolan med hög kravnivå får bannor av Skolinspektionen för att eleverna inte når målen. Men den senare skolan med lägre kravnivå får beröm av Skolinspektionen för att man är duktig och många elever når målen ( och skickar vidare okunnig elev till nästa nivå i systemet!)

Är det så, eller har Skolverket anvisat hur man ska göra bedömningen? Når eleven målen i svenska när alla delmål (muntligt, skriftligt, läsning, litteraturkunskap osv) är uppfyllda? Eller räcker det med att en majoritet av delmålen är uppfyllda? Är det Skolverket som lägger ribban eller är det varje kommun eller till och med varje skola?

Intressant spörsmål som ingen kunnat svara på hittills. Men säkert finns det någon förklaring någonstans. För det kan väl inte vara så att den statistik som så flitigt används av media  och som grund för politiska beslut, innebär att man jämför äpplen med päron?

Jag tror att nästa läroplan reder ut det här och liksom nästa betygsidé. Men hur är det nu?

... funderade jag länge över igår på altanen. Han sitter själv där i mitten o ruvar. 

... åtminstone om de alltid håller sig till första numret på nummerlistan i telefonen. Detta tips nedan kommer från
Herta. En får tacke!

"Gör så här: Lägg in en påhittad kontakt som Du kallaar Aa eller något ditåt. Den personen skall stå först i listan på kontakter. Låt Aa få samma tfn nummer tilllagt som till Din mobil. Det kommer då att tuta uptaget och inget händer."

Sen funderar jag verkligen över skolans mål och det märkliga faktum att en del kommuner stoltserar med att alla elever når målen i alla ämnen, medan andra kommuner, bl.a. vår, får kritik för att att de inte gör det. Jämför man äpplen med äpplen eller äpplen med päron när man från Skolverkets sida pratar måluppfyllelse? Har kommunerna / skolorna  samma kriterier när man säger att en elev når målen i ett visst ämne? Eller är det olika? Intressant!

.. .har blogg.se varit ett dygn nu, det betyder att inlägg och kommentarer inte har funkat, men nu verkar allt vara i ordning igen. Synd att det inte finns info på startsidan när det strular.

... åkte vi till en sväng lördag kväll för att få en bit god mat och få sitta vid vattnet. HC betyder alltså restaurang Hamncompagniet. Som vanligt var maten helt perfekt och det var dessutom varmt och lugnt. Här nedan är utsikten mot småbåtshamnen. Många har redan lagt i sina båtar. Och bakom finns husbilscamping.  Åmål är vackert för att det är en sån gammal stad med en fin stadskärna. Här finns både pampiga huskvarter från tidigare århundraden och gamla trähus bevarade. Sen ligger hamnen nästan inne i stan och vattendrag går in till torget.



Vi fick se en lustig anordning; en träbåt som hängde i en kran men ändå nere i vattnet. Det visade sig att den läckt in lite vatten och behövde liksom svälla i träet och bli tätt. Därför skulle den hänga något dygn här.






Dalbobåtar brann för något år sedan, men nu verkar det vara under uppbyggnad igen. Fint blir det och jättefint var det i kvällssolen.

... gjorde jag i fredags när vi grillade med "dom i Signebyn"; Kjell, Maj och Jörgen. Det kom lite snabbt på och det var tänkt först att vi skulle vara nere vid sjön, men vädret var inte så väldigt inbjudande. Vi satt här hemma på altanen och masade oss in först när graderna gick ner mot 6 (plus dock!). En del varmblodiga typer; R och M ville fortfarande vara kvar ute men vi andra mer frusna stackare hellre ville in till dessert- och kaffedags.

 Sen stimmade vi vidare framåt småtimmarna, ovanligt sent för att vara vi. Mycket skratt blev det, och som vanligt många berättelser från förr i tiden. Jag undrar om folk var mer udda och dråpliga förr, eller om det blir så i efterhand? Nu är det inte möjligt men det vore annars roligt att skriva den här bygdens verkliga och inofficiella historia, berättelserna om människorna som befolkade trakten.

Potatissalladen är så här:

Vanlig köpt potatissallad, för min del utan mjölkprodukter.
Den är ganska såsig och sur så jag blandar ner diverse som jag  råkar ha i kylskåpet just den dagen, ingredienserna hackas rätt smått, speciellt löken:

hårdkokt ägg måste man ha och rätt mycket av, inte finhackad - lite större bitar
färsk gurka också ett måste

 gul lök, mycket finhackad
 tomat, lite
äpple
kokt kall potatis, lite av i så fall
typ Bostongurka lite av


Den här passar utmärkt till grillat och smakar som hemgjord helt och hållet vilket den alltså inte är, utan en improviserad rätt som går att svänga ihop lite snabbt om man har ett lager med färdig potatissallad hemma i kylen i olika storlekar (vilket jag oftast har). Det handlar  om att jag som inte tål så mycket mjölkprodukter, måste ha alternativ att snabbt kunna ta med när vi åker bort.


Om man väljer att ta med hackad skinka eller kassler eller dylikt så blir det en matig egen rätt som kan ätas ihop med ett gott bröd (o nåt smarrigt vin). Lättvindigt  att ta med på skogsutflykt eller i båten för mig som inte kan äta pastasallader.

... gör jag av nederdelarna på den fina vita sparrisen som vi nu får från tyska gäster. Knopphalvan av sparrisen kokar jag förstås genast, den ska ätas färsk med smör eller hollandaise plus skinka. Men nederdelen skär jag i småbitar efter att den skalats, sen  fryser jag in. (Det torra allra längst ner slänger jag förstås i komposten) Sen är det snabbt gjort att vid behov ta upp en påse sparrisbitar, slänga i kastrullen tillsammans med purjo skuren i bitar, hackad gul lök och lite potatis  i små bitar. Det hela ska koka i lätt saltat vatten, bara lite vatten så att de behåller mycket smak, så där fem minuter (koktiden beror på, så man får testa, grönsakerna ska vara lite al dente). Sen tar jag upp en del av grönsakerna och lägger på en tallrik bredvid. Innehållet som är kvar i kastrullen mixas,  blandas med lite mer vatten och hönsbuljong till lagom smak, får ett uppkok och blandas till slut med grädde eller sojagrädde till önskad  smak.  Soppan har nu lagom konsistens, hettas upp och hälls upp på tallriken. Över soppan strös de hela grönsaksbitarna som togs undan tidigare,  samt gärna hackat hårdkokt ägg.

Vitsen med att låta grönsaksbitarna koka i lättsaltat vatten istället för i buljongen, är att de när de som  till slut hamnar i soppan i hela bitar har en god grönsakssmak, inte salt buljongsmak.

Om man inte har vit färsk sparris så funkar det med vanlig grön av god kvalitet. Konserverad eller fryst sparris har jag inte provat men det kanske också går bra.

Ett fruktigt vitt vinpassar till också förstås, kanske ett Kallfelz Rivaner eller något ekologiskt, samt gärna ett gott vitt bröd med skinka  och / eller en smarrig ost på.

Sparrissoppan kan vara förrätt men då utgår lämpligen ägget kanske och som tilltugg passar måhända varm vitlöksbaguette.

Här nedan är det sparrissoppa med till skolan som lunch.

... kommer att handla om Lars - Erik Liljelunds rovdjursutredning med bl.a. mål för hur många vargar vi ska ha i landet, om recept på potatissallad och recept på min nya favvorätt sparrissoppa, om gårdagens uppsluppna grillkväll med goda vänner (jag kommer inte att lägga ut bilderna ;-)), om kompetensskräck, om kvalitetsarbete och  annat som dyker upp. Undrar varför det alltid blir så trångt på min blogg???

Ibland kommer jag hem sent från jobbet, vilket har hänt flera gånger den här veckan. Då är hungern svår eftersom lunchen på skolan infaller redan klockan 11. Mat krävs alldeles omgående, utan tillagningstid. Igår blev det den här favvomaten fixad direkt på tallriken av det som råkade finnas i kylskåpet just då:

Lite potatissallad beströdd med hackad tomat, finhackad lök, hackat hårdkokt ägg, skivade färska ärtskidor samt
ett par skivor kassler (goda såna, inte gummiartad hård!)

Dotter o barnbarn skickade en bild på vilda katten! Undrar vad som har hänt under örat, det ser hårlöst ut och en reva på ryggen?

... eller nåt åt det hållet är mina ättlingar och deras familjer. Konstaterar att äldste son och fästmö precis kommit hem från semester i Italien och bara längtar tillbaka till maten, vännen Alesso med familj och den vänliga atmosfären som de möts av där. Sonhustrun har precis varit i Seattle hos sin föräldrar och syster på besök. Dottern planerar för resa till New York inom kort. Jag kanske med lite tur tar mig till Sörmland inom ett par veckor!  Och gubben pendlar mellan hemmakontoret och byggena.  Ha ha... vi har olika perspektiv.

Han får vara med på bloggen bara för att han är så söt! Så här sitter han på kvällarna bredvid oss och bara kolla läget. Helt lugn och stilla och klipper med de vackra ögonen!

Nej, vi har inte så många kvar längre. De som avsåg att bara mellanlanda här för vidare färd uppöver landet har gett sig av. Kvar är några par. De håller ihop. Hoppas det blir några ägg och ungar.

Hur kan man bli så här trött??  

Kanske beror på att jag haft en dag utan egentlig rast, en dag då jag jobbade från 7.45 till 16.45, småspringande mellan arbetsuppgifterna. Det är fel att göra så och jag bäddar för det själv genom att vara obotlig tidsoptimist!! Kan inte skylla på någon annan.

Och mina sympatier går till kollega som haft inbrott i sitt hus under dagen och som fick åka iväg hem! Förlusten av saker är naturligtvis ledsam, men det måste vara hemskt ur en annan aspekt; upplevelsen av att någon annan varit inne och rotat i ens personliga tillhörigheter.

Ni fyller år på samma dag och får dela bukett. Sylvia jämna trevliga år och Jens Stenberg lär vara född 1973 om jag minns rätt så det är inte så himla jämnt. Men i alla fall! Hoppas Ni har haft en trevlig födelsedag!

Nu är det vårbruk på Liane! Arrendatorerna var här redan i morse när jag åkte till jobbet och det surrar fortfarande en traktor runt huset  fast det är mörkt och klockan är 22.05. Nu kanske det inte är samma traktor, de har flera igång samtidigt och inte heller samma gubbe, de är flera som turas om; de tre bröderna, söner och anställda på den stora gården i Långserud, gården som heter Guterud.

Det är en lyckad kombination  med skogsdag och trav, arrangerad av travet, skogsintressen och Jägareförbundet, mycket folk blir det.




Jocke Smålännings skytteshow hade stor publik och var uppskattad. Han är inte alls från Småland utan från Bollnäs och bor i Haninge utanför Stockholm. Efter showen ställde han snällt upp för intresserade ur publiken, skrev autografer,  pratade vapen och skytte i ett par timmar. Jocke lever på sin hobby, har ett 70-tal showtillfällen inbokade redan fram till augusti. Han avlossar 49000 hagelskott per år och 19000 skott med kula. Han tävlar i jaktskytte och är inofficiellt världsmästare, totalt i avsaknad av tävlingsnerver. I jaktskytte med kula sköt han 250 poäng = full pott 25 tior av 25 möjliga, med träffområde  diameter 9 cm och en del skjuts på 100 meter, med jägarmässigt stöd. Det har ingen gjort förut tror jag.

Han kan kasta upp fem lerduvor i olika färger och hinna skjuta ner dem i den turordning som publiken önskar.

Hur kunde det här bli de nödvändiga attiraljerna vid matbordet? Och vad säger bilden om det sociala förfallet? (Och nu menar jag inte smulorna där borta på gubbens matplats! Och kommentarer om dammlagret på sockerasken undanbedes för det handlar enbart om det hygienska förfallet!)

Hämtade blev vi i den vackra röda Impalan! Sen blev det traditionsenligt firande på hembygdsgården i Svensbyn,  körsång med sångare från flera körer. I 30 år har Urbandet och / eller delar av sjungit i Svensbyn, tack snälla Ni för att Ni kommer tillbaka år efter år! Himla vackert är det med de vanliga vårsångerna!
Och i år extra mäktigt med förstärkning av andra körer också.

 Vårtalare i år var den nye kommunchefen Ingemar Rosén och han fick till det bra, så som ett vårtal ska vara,  med mycket förhoppningar, natur, snällhet och så. Kul att så många kommer till hembygdsföreningens arrangemang. Och flitige lanthandlare Rikard Olin är med förstås, fixar  och sprider glädje.

Brasa var det inte tal om i år eftersom det är så torrt i skog och mark.

Efter detta så var vi i huset bredvid och fikade i det inglasade uterummet med vacker utsikt över Svensbysjön. Bättre kan det inte bli och trevligt sällskap hade vi!

Fira hade vi tyvärr ingen anledning att göra torsdagen före Valborg, tvärtom var det en låg dag, lite trist faktiskt. Men Valborgsdagen hade vi anledning att fira; det var jämn årsdag av ett husbygge för goda vänner och ett betydelsefullt fastighetsförvärv för oss. Och firade gjorde vi tillsammans med skumpa och skål!

... kommer senare idag på bloggen och från Skogsdagen / travet i Årjäng förstås. Andra inlägg som är på tur handlar om SET som vi gör i skolan, om påskbrevstraditioner, om skämmigt som vi har på matbordet, om pedofili och sexövergrepp i barnmiljöer,   och övermorgon är det en närståendes jämna födelsedag. Ja, det rullar på, vi blandar och ger.....

... ser ut så här i Årjäng med omnejd. Och att rita dem, vika och skriva på är nåt som barnen här lär sig i stort sett direkt efter födseln. Påskbreven ska fyllas med godis och slängas in i huset som besöks av påskkärringarna. Sen ska de små häxorna / påskgubbarna springa från platsen jagade av husfolket, samlas in och förses med godis i väskan eller förklädet. Så är traditionerna här.