Inga Magnusson

  I de här snöyrorna måste man ha tulpaner. De är liksom färgmotvikt  i allt det vita runt omkring. Idag lördag blir det mycket snö här enligt yr.no

Ilskeutbrott...

Jag gick ett par timmar med Oskar igår söndag i det fina vädret. Plöstligt började han gräva intensivt i snökanten.

Då spratt det upp en lite brun boll framför nosen på honom och försökte gömma sig bakom en isbit.  Det var en sork.


Här pinnar han iväg på nya äventyr. Jag antar att sorkar lever under snön för att få skydd mot vädret och kommer upp för att äta frön ibland. Tjock päls hade den i alla fall.



Nu, måndag morgon,  ska jag åka till jobbet. Det har varit -20 grader i natt men nu är det varmare och känns som snö i luften.

Vi var i Karlstad i går och hälsade på benbruten släkting. Han mådde efter omständigheterna bra, kan gå upp en del, har inte ont.

... har vi fått och mer är på väg; så där bortåt 40 cm till ovanpå den dryga halvmeter som redan ligger. Och nu blir det inte endast ett stilla snöfall de närmaste dagarna utan blåst och ymnigt snöfall. Rekommendationerna är att stanna hemma och inomhus så vi är lydiga och har inget annat planerat mer än att försöka ta emot tyska fiskegäster som kommer i morgon lördag! Hur de nu ska ta sig fram hit genom ett snöstormande Sverige om de inte har dubbdäck, vilket är förbjudet i Tyskland. Vi hade tänkt besöka benbruten släkting annars lördag och inhandla skidutrustning åt oss bägge två, men vi är lydiga mot alla varningar och avstår.

Så här såg det ut på E18 mot  Årjäng i morse, lätt snöfall och svag vind.

 Himla synd att inte bilden blev bättre här ovan. Det är också från idag på morgonen på väg till jobbet. På Järnsjön har man lagt ut rishögar på ett par ställen på isen. Meningen är att de ska sjunka ner på sjöbotten sen för att bli fiskevasar (dialektuttryck kanske för rishögar som på sjöbotten utgör populärt tillhåll för fisk! Kanske har något svenskt uttryck som jag inte känner till!)
Det syns inte på bilden för den är så suddig, men här ute på isen står alltså 3 (!) älgar och äter av riset! De har helt missuppfattat syftet! Det är inte tänkt som älgmat utan som fiskgömma frampå vårkanten när isen smälter.

Så här ser det ut på skolan just nu. Otacksamt jobb har de stackars is-knackarna haft under en längre tid. Nu är det likadant igen. Läcker det ut värme (pengar!) ? Den här prakt-istappen, ett par meter lång,  hänger precis över den in- och utgång som högstadieeleverna använder! Hoppas ingen får den i huvudet när den dråsar ner!




Bredvid ligger den här stora snöhögen! Barnen har väldigt mycket roligt med snön. Den är användbar till allt; åka på i backarna runt skolan, bygga kojor med, rulla i, kasta osv. Vi har haft en fantastisk vinter ur barnsynpunkt. Jag försökte ta kort på vaktmästarna idag när de körde snöslungan på taket ovanpå aulan, men jag lyckades inte, de var alltid på fel sida. Det såg kul ut i alla fall. Och jag har inte gett upp försöken att få gubben med på lite snöskottning på vårt hus. Jag har lovat att bidra, för vad det nu kan vara värt! ;-)

Sen hör vi häpnadsväckande uppgifter om att man i Dalarna saknar snö till Vasaloppet! Flytta det till Årjäng! Här finns det snö!

... som bröt benet ligger kvar i Karlstad, men är allt piggare och vid gott mod.

Söndag var en långpromenad-dag. Jag gav upp skidorna med de klibbiga pjäxorna och gick istället till fots. >Och det gjorde många andra också. Rapporten om detta kommer inte förrän nu eftersom Blogg.se har varit nere ett dygn. Jo, många andra gick också i söndags i strålande sol och vackert vinterväder; först mötte jag Laila, sedan Anneli i Signebyn och Hjördis och så Rune och Margareta med spark. De andra gick med stavar. Gubben kom med spark och två hundar, jag hade Oskar med förstås. Jag var nog ute ett par, tre timmar på gående fot.


Han hade äntligen bestämt sig för att skotta ett tak, det blev på Tjärnshaget. Sen kom han alltså med sparken.

Vi gick till Göre lite drygt och vände där hemåt.


Över vägen gick spår av mård sa gubben och det var nog så. Den hade gått upp i en gran bredvid vägen men satt inte kvar när vi kom.


Och Moebraga såg vi på Prästgården på hemvägen och hon var lika vacker som vanligt! Kolla bara in bläsen! Och de vackra ögonen! Mamman bevakar henne noga. Nu har Gunnar börjat tömköra henne.

Vi är knappast några skidåkare och den här skidåkardagen liknade på många sätt "Sällskapsresan" med dråpliga inslag.

Först tog det nog en dryg timme innnan vi hittade all utrustning och den var inte i toppskick. Mina gamla pjäxor hade bitvis ändrat konsistens till något smuligt och klibbigt. De gick hjälpligt att snöra fast i alla fall. Skidorna var ett par gamla Fischer sedan barnen bodde hemma. Jag såg hela tiden det komiska i situationen och skrattade hjälplöst så tårarna trillade :-)).

Roland hittade inte pjäxor till sina skidor och fick ta de gamla militärskidorna, tunga trälaggar med stålkanter och kabelbindningar + kängor.  Dem köpte han på ÖB för länge sedan för att ha till terrängåkning i skogen. De kostade 35 kr då.


Vi startade ambitiöst med det fina spåret som är lagt på golfbanan i Sillerud. Det börjar på baksidan vid  skolan i Svensbyn. Helt kanonfint spår som går till hål 9 tror jag. Men tyvärr så var spåret smalare än Rolands skidor och stålkanterna var rostiga, så det gick inte alls. Jag tog en liten tur men höll på att försmäkta av värmeslag, jag hade byltat på mig alldeles för mycket kläder. Roland gjorde en rejäl vurpa på tillbakavägen, i den långa backen.

Vi packade ihop och for istället till Signebyn och sjön Östra Silen. Där började vi med att skrämma upp två älgar, ko och tjur som håller till här, de stod alldeles intill oss fast vi inte såg dem, sedan gick de en bit upp mot kyrkogården. Syns på bilden upp till vänster om man tittar noga.


Det gick bättre, förutom

-att jag gjorde en rejäl kullerbytta direkt i starten och skrattade så jag höll på att inte ta mig upp alls,

-att jag inte själv orkade spänna på mig skidorna utan Roland måste hjälpa mig varje gång med pust och stånk ackompanjerat till mitt skratt,

- att jag åkte i en bit med vatten och det frös under skidorna så att Roland fick skrapa loss.

 Antagligen behöver vi varsin personlig assistent när vi ska åka skidor! ;-) Vi är hopplöst hjälplösa och ouppdaterade, åtminstone jag!.

Bengt på Döverud har plogat med fyrhjulingen ut förbi Harnäs mot Strutsholmen, så det finns mycket att åka på. Det gick fint, helt perfekt spår! Nu åkte vi inte så långt utan stannade tidigare och tog en fika bara i en solig snöslänt. In emot land är det fullt med issjok att klättra i. När isen lade sig var det högt vattenstånd, men när det sjönk undan så sjönk isen också och gick sönder nära land. Men den är tjock så man kan utan risk åka både skidor och andra fordon. Vi hörde hela tiden hur man körde bil på Bysjön.


Himla dålig bild, men det var nästan varmt i solen mitt på dagen.


Vi gjorde ett skidspår från bryggan så nu kan man starta där istället för borta vid Signebyn. Det är en liten bit med vatten i spåret men om man går bredvid på snön snabbt där så går det bra och inget fastnar under.

Det här med hur budskap kan förmedlas i text och bild är intressant. Vi pratar ofta om det i familjen bl.a. för att sönerna är yrkesmässigt i bild - text- branschen.

Jag kan inte låta bli att reflektera över hur man kan göra bra reklam och dålig reklam. Här medan finns exempel på båda delarna och det blev tydligt eftersom de damp ner i lådan samtidigt och beskriver samma evenemang, julmarknaden på torget i Årjäng före jul.



Det till vänster är bra gjort tycker jag. Ändå är det  gjort av en amatör som gör detta utan ersättning,  L i Fölsbyn. Det är tilltalande i färg, mest bilder, lite text men enkel text och stor text. Man ser direkt de viktigaste sakerna; när, var, hur och vilka. Det är inbjudande med välkommen att bjuda på bocken.  Den som har gjort bladet finns inte omnämnd alls, tar inte upp någon dyrbar yta på pappret.

Det till höger är dåligt gjort tycker jag. Det är gjort av ett proffs i branschen, en som har betalt för sitt uppdrag. Det är plottrigt med alldeles för mycket text. Man får vara väldigt intresserad för att ta sig igenom den, ändå är baksidan också full med information. Och det handlar om ett enda evenemang, en kväll på torget i Årjäng. Den enda bilden som finns med, är på den som har gjort bladet!  Och den långa pratiga informationen om evenemanget är utformat som ett brev från henne till läsaren.

Hon lyckas alltså göra rejäl reklam för sig själv men hon fyller ingen funktion annars vid det här tillfället.  Vilken dag det handlar om står väldigt suddigt i lackbilden längst upp till vänster och jag fick leta länge innan jag hittade det. Mitt intryck av den här lappen är att reklambladsförfattaren är väldigt intresserad av att göra reklam för sig själv men egentligen helt ointresserad av själva evenemanget och sitt uppdrag. Jag hoppas förstås att jag har fel, för det är tydligen hon som ska få Årjängs centrum på fötter igen.

Så här ögonbedövande vackert var det alltså vid middagstid när jag gick ut för att ta en lång promenad idag söndag! Allting bara badade i ett gnistrande ljus, inte ett moln på himlen och precis lagom kallt, så där minus 5- 10 grader.


Jag gick förbi Gropekuêl, varggropen, där gubben har plogat fram mat åt rådjuren och älgarna och fällt sly till mat. Det var massor av spår mellan den här platsen och älven.


Jag hoppas att det var en synvilla att det ser ut som en svacka på det här taket. Alla funderar på snön på taken nu. Ska det egna taket hålla eller inte? Och gubben säger att såna här vintrar fattar man varför de har plåttak överallt i Norrland.  Här fanns också matplats för rådjuren och c:a 10 stycken håller till här. Det var ensilage och havre och sly. Dessutom plogat på åkern bredvid. Snödjupet här var 58 cm när Lars-Inge och Bengt plogade. Här nere börjar den plogade vägen ute på isen.

Här är i alla fall en som inte chansar utan skottar ner värsta drivan. R och M i huset bredvid skottade balkongen. Jag har försökt uppmuntra gubben att skotta vårt tak, men han föredrog att jaga hare idag, jag fattar inte varför ;-). 

Tack Bengt för den fina vägen ute på isen på sjön. En friskvårdsinsats för bygden!.  Den gör att det går att gå ute på isen, annars är det nästan en halvmeter djup snö, lite för mycket för att pulsa långt i. Jag gick till Kroksnäs, tror jag det var. Sen blev det fullt med vatten på isen  och lite geggigt att ta sig fram. Sjövägen går egentligen från Signebyn ända ut till Harnäs. Jag mötte ett antal vandrare på vägen och på sjön; Laila, Rune och Margareta, fru Holby, Hjördis på skidor, Daniel i traktorn, Anneli på väg ut på skidor. Det var ju uppfordrande vackert väder, man måste ha en god ursäkt för att inte gå ut och gå långt en sån här dag. Taxen på bilden är förstås Oskar.


Till slut kom gubben också efter att nästan ha skjutit haren (som vanligt!) Det går bra att jaga hare i skogen, där är inte så mycket snö. Vi åkte ut till Önnebyn och grillade korv, där var det strålande solsken sent på eftermiddagen och vi avslutade med att kalasa på kaffe och Naturpraliner från Sysslebäck som gubben fick igår när han var på kretsårsmöte där. De är sååååå läckra så man tror inte det är sant och den här pralintillverkningen är en succé. Kvalitetsgodis med naturligt innehåll från värmländska skogarna, blåbär, hallon o sånt. Men annat godis också.  Älgen på framsidan säljer bra. Tror inte att det hade funkat lika bra med en varg. ;-)

Den här bilden av Niklas Eriksson hänger på dass på mitt jobb och det har den gjort länge. Jag är hjälplöst förtjust i den! 

Texten är
"Nu ha ja vare ute me hunn!"
Och han som säger det sitter vid öppet fönster med en megafon.

I det andra huset säger man
"Han har inte internet men bloggar ändå"

Tänk om vi blir så där vid ett längre strömavbrott och blogg-abstinensen sätter in !? Ha ha ha.....!