Kul bild från god vän!

Bilden är en mycket uppskattad gåva från en god vän! ;- )). Fast hundarna har inte förstört några möbler, vi måste köpa en ny soffa ändå. ;-)) Det kommer mer bilder från Seattle och från Hallsberg och inte minst Lerinmuseet i Karlstad senare, när jag hunnit fixa det, Just nu kämpar jag med ett berg av tvättkläder från två veckor utan tvätt för oss båda. Och dessutom har vi under tiden vi var borta fått en ny tvättmaskin. Den gamla lyckades gå sönder precis innan vi åkte. Så jag läser ivrigt instruktionerna, utan att begripa hur jag ska få till extra sköljningar. Det finns en knapp men den lyser inte. Önska alla en trevlig helg!

Roland har besökt son Mattias i Seattle

 
Här syns även Space Needle, det höga utsiktstornet i Seattle som de till slut åkte upp i. Det byggdes till världsutställningen 1962, är 184 meter högt och har en restaurang som går sakta runt.
 
Mattias bor alltså i Seattle sedan några år tillbaka, jobbar på 343 Industries  Microsoft med att göra dataspel Halo. Roland har hälsat på honom ett par veckor och kom hem igår torsdag. Det var ett äventyr med fantastiska upplevelser: kreatursauktion, naturreservat uppe i bergen, träffat ättlingar till de Kylin-släktingar som emigrerade, besökt platsen där de högg i skogen med jätteträd, Harleybutik, Boing, Microsoft, ja mycket har Mattias o Roland gjort.
 
Ingen av de här två gillar höjder men till slut for de i alla fall upp i Space Needle.
 
 Och utsikten är fin. Tror att Seattle numera är en stad på 3 miljoner invånare.
 
Så här ser det ut nerifrån
 
De klarade det, båda två! Hade tur med vädret också, strålande sol däruppe och så regnade det vid nerfarten.
 
Det blir mer bilder så småningom från Rolands USA-resa

Bedagade tulpaner ...

... har sin tjusning! Det dröjer länge innan jag slänger dem.

Mer Hallsbergsnostalgi

Här på den blåsiga närkesslätten är jag uppväxt. Fast vi bodde i skogskanten med lite lä, bortanför Samsala, i Bäck. Det blev ett fint mönster på slätten på hösten när man höstplöjt  och det låg snö i fårorna. Fast annars får jag erkänna att jag uppskattar det värmländska landskapet med berg, skogar och sjöar mer och det  varje dag sedan jag lämnade Hallsberg år 1972..
 
Där nere låg skofabriken förr. Nu är det en second hand tror jag. Till vänster låg kvarnen, men den verkar vara riven nu. Dit brukade jag få åka med grann-bonden för att hämta spannmål som han lämnat till malning. Det var häst och vagn då för att transportera säckarna. Det vita vetemjölet fanns i vita tätvävda mindre säckar, det skulle man baka av. Sen var det grovt som skulle ges till kor och hästar, det var i stora jutesäckar. Hästen hette Bäckseda tror jag, en kraftig ardenner i någon rödlilaflammig skimmelfärg. Har inte sett den vare sig förr eller senare.Aredennerhästar hade alla här, de var lugna och fridsamma, stod still länge och användes i mest jordbruksredskap, inte alls  till trav. En annan hästmodell än den som finns i Sillerud, ha ha....!
 
Här var läderfabriken, fast gul och brun. Har ingen aning om vad den här byggnaden innehåller nu, men den ser nymålad och snygg ut så någon verkar ta ansvar. Läder - och skoindustrin var stor i området på den tiden, i Hallsberg, Kumla och inte minst i Örebro. Sen gick luften ur på bara några år och jag antar att tillverkningen flyttade utomlands med billigare arbetskraft.
 
När vi nu ändå är på Vadsbron så kan jag konstatera att luftbevakningstornet från krigsåren är borta. Där fanns lottor och civilförsvar som kollade luftrummet över oss ¨så inga fientliga farkoster kom närmare. Faktiskt på fullt allvar.
 
Tror detta är Edsbacken på öster. Jag hyrde rum med egen ingång där ett år när jag jobbade i familj i huset som är på bild under, det låg på andra sidan gatan. Minns att jag tjänade 300 kr i månaden. Många tjejer jobbade i familj efter skolan, dels för att få en praktik som behövdes för en del vidare utbildning, dels för att få en liten inkomst medan man funderade på yrkesval. Det fanns inga dagis då och kvinnor hade börjat förvärvsarbeta på 60-talet så det var välkommet med barnflickor.
 
Min mor o far hade en liten vinterlägenhet i Edsbacken på äldre dar. De flyttade dit några månader varje år för att slippa skotta snö och sanda gångar. Men de trivdes alltid bäst ute i Bäck och flyttade hem så fort de kunde.
 
 
I byggnaden till höger gick jag i realskolan första året, klass 3:3 b, sal H7 översta våningen.  Jag satt vid fönstret, alltså på första parkett när den spektakulära rättegången mot mördaren Olle Möller gick av stapeln i tingshuset till vänster. På den tiden var mord så ovanliga att de väckte uppmärksamhet, inte ett i veckan som nu. Massor av folk o media bevakade rättegången. Minns det än. Olle M dömdes för mordet på Rut Lind och avtjänade ett långt fängelsestraff.
 
Fina nybyggda lägenheter finns det lite här och där i Hallsberg. Här är på andra sidan Puttlabäcken från Allegatan räknat.  Gamla vänner i min ålder har ofta sålt sina hus o bor numera i lägenhet för att slippa jobbet med hus och trädgård. Här är fina bostäder med uteplatser åt alla håll. En förmiddag var jag här på förmiddagskaffe hos goda vänner under besöket i Hallsberg den här gången. Himla trevligt att ses, prata gamla minnen och nya upplevelser.
 
Min bror och svägerska är inga undantag.  De har sålt hus och flyttat in i den här fina terasslägenhetern vid Allégatan med Puttlabäcken nedanför . Om jag skulle bo i lägenhet så skulle jag vilja bo så här. Roligt att få umgås med dem i flera dagar, inte så ofta vi får så mycket tid. Ändå hann vi inte allt!
 
En dag gjorde vi utflykt till sjön Tisarens fritidsområden. De fanns när jag var barn och de finns i ännu högre grad nu, med massor av stugor nästan staplade på varandra . Här är trollkarlen Hartas hus. Det var ett skabbigt spökslott när jag bodde i Hallsberg och vi var nog alla lite rädda för honom. Han verkade ha övernaturliga krafter och jag ser att han finns omnämnd i boken om Sveriges trollkarlar.  Nu var huset i god ordning, fint målat.
 
Pinsamma minnen vid den här platsen. Det är badstranden som sommartid har rejäla bryggor. Jag började simskola här två somrar men fick avbryta direkt eftersom jag fick öroninflammation på en gång. Och det pinsamma är att jag fortfarande inte kan simma. Så kan det gå. Tisaren har i alla fall jättelågt vattenstånd och man ser stora stenar överallt ute i sjön. I vår sjö Östra Silen i Sillerud finns någon sorts logik i var man ska se upp för stenar när man är ute med båten, det är ofta i förlängningen av en udde eller halvö, eller i ett stråk längs med sjöns riktning. Men i Tisaren är det noll logik. Stenarna ligger utslängda  var som helst i hela sjön. Minns att det var svårt att manövrera här med båt.
 
 
 
 
 En dags shopping fick svägerska och jag i alla fall på Mariebergs köpcenter i Örebro. Och vi lyckades pricka in en dag när det var 20 % och 30 % i alla butiker. Det blev lite inhandlat.
 
Sannaheds gamla militäranläggning finns kvar som museum. Detta var officersmässen om jag minns rätt. Sannahed hör egentligen till Kumla kommun, men ligger precis på gränsen och det var inte så långt från mitt föräldrahem.
 
Sannahed har också en motorstadion, hemort för speedway och klubben Indianerna.  Jo vi var ofta här på speedwaytävlingar, det låg bara några kilometer från mitt föräldrahem. När jag var barn spolades det stor skridskois här hela vintrarna och vi åkte nästan varje dag. Jag har nog aldrig varit idrottintresserad egentligen, men i ålder 7 - 11 år så var jag hyfsat bra på skridskor. ;-)) Lärde mig aldrig åka på tjejskridskor med nabbar, utan på pojkskridskor.
 
 Mer Hallsbergsnostalgi några inlägg ner här i bloggen.

Snygg latte!

 
Ett riktigt konstverk faktiskt! ;-)) Skulle jag inte fixa, inte ens med mycket träning

Tranorna har kommit och så blåsipporna förstås

De är punktliga. Kom exakt samma datum förra året ser jag på FB-minnen. Riktiga flockdjur tydligen, gör som de andra tranorna gör. Läste om att en örn hade gett sig på en trana vid Hornborgarsjön häromdagen,  då lär tusentals tranor ha blivit rädda, lättat och flugit iväg! De har koll på läget-
Blåsipporna på bilden blommar alltså i Bäck, precis i tomtkanten på mitt barndomshem där jag gjorde ett besök häromdagen. Det finns en hel del utanför tomten, men några  växte in i trädgården också. Av dem tog min mamma med sig när hon flyttade till Svensbyn, till rabatten där. Och sen tog jag med hem till husväggen hemma på Lihaget. Så det här är ursprunget till mina blåsippor om man nu vill släktforska på blommor! ;-))
 

Dvärg-chihuahua!

Igår såg jag den minsta hund jag någonsin sett. Det var en 11 veckors dvärgchihuahua och den var i stort sett fullvuxen, blir inte större. Den var alltså mindre än en katt!!! En näpen liten tjej vid namn Bella. Det finns några till i Sverige men inte så många. Hennes uppfödare får ta hjälp utomlands för att para. Så jättesöt och absolut nyfiket sällskaplig. Ovanligt i hennes färgteckning är de lejonfärgade benen och svarta kroppen.
 
Senare idag blir det mer nostalgi från Hallsberg.

Hallsberg och nostalgi

Så har jag då tillbringat några dagar i Hallsberg där jag växte upp och jag roade mig med att ta en nostalgisk vandring bland minnen. Vi bodde en bit utanför samhället på landet och så flyttade jag härifrån ungefär 1967, så där 17 år gammal, men en del tror jag  mig ändå minnas.
 Huset ovan var då på 50- 60 talet en telefonstation. Damer jobbade här och skötte en manuell telefonväxel dvs kopplade ihop telefonsamtal rent fysiskt med sladdar och proppar på en tavla. Undrar om de inte hade något med telegram att göra också?  Pampigt med telefon på den tiden.
 
OAS eller O A Olsson hade en stilfull klädekipering här i hörnet. Det var minst två våningar med kläder. Där handlade vi när det skulle köpas nåt lite finare, annars kunde det bli Kapp Ahl i Örebro. Pappa jobbade på SJ så vi hade gratis resor och for ofta dit.  Nu är det Coco thai, en restaurang i hörnet.
 
Jag gick ju i skola här också. Detta är gamla yrkesskolan, den var rätt nybyggd då. När jag gått ur den obligatoriska skolan visste jag inte riktigt än om jag ville bli lärare. Min mamma sa förstås åt mig att gå husmodersskola för det hade hon gjort. Sköta ett hem måste ändå alla kvinnor kunna, sa hon ;-)) Det hette då hemteknisk yrkesutbildning. Så det blev det  ett år  här för min del med praktik och teori om matlagning, bakning, tvätt och städning. Ha ha... det mesta av detta rann av snabbt får jag väl erkänna, men roligt hade vi. De flesta som gick hemtekniska  skulle fortsätta till barnskötare sen för på den tiden förutsattes den yrkesgruppen jobba på barnhem av olika slag och då måste man kunna sköta om mat och kläder åt barnen, så hemtekniska var ett krav för att bli barnskötare. Daghem fanns ju inte alls då egentligen.  Många av dem som gick på skolan bodde på elevhemmet bredvid, ett rekordeligt ett  med husmor och allt. Där bodde en hel del pojkar också som gick verkstadslinjerna, så det behövdes någon som höll ordning.  Oj, så annorlunda allt var.
 
Den här dagen när jag gick förbi Alléskolan så var det inga upplopp. Annars har den tråkigt nog blivit berömd för den händelsen för ett par veckor sedan. Jag hann gå ett år här när den var alldeles nybyggd.
 
Här fanns på den tiden en skomakare om jag inte minns fel. Vi hängde där ibland. Det tyckte jag såg roligt ut. Tänkte ibland att jag nog borde bli skomakare ;-)) Men det blev jag alltså inte.
Maggan  skrev:
"Skomakaren Axel o hans bror som jag inte kommer ihåg vad han hette kämpade i många år med sitt skomakeri, där var jag mycket, de var så snälla mot oss barn o bjöd alltid på godis, Axel o hans fru hade inga egna barn. Så rara båda två. Hans bror var väldigt krum i kroppen. De bodde i Norrby. Kan än idag känna lukten."
 
Kanske var det nåt med glasmästeri här? Minns inte säkert.
 
Där nere låg en viktig butik: Pomonas, en välsorterad godisbutik där man köpte lösgodis över disk, hur lite eller hur mycket som helst. Han som hade den hette Fernelind eller nåt sånt. Nedanför där ligger hotell Stinsen. Det fanns inte alls då tror jag.
 
Här nere i källaren låg en mataffär, ingången var en trappa från Storgatan så kom man ner i butiken.
 
Anrika Wienerkonditoriet hade ingång här men man satt på andra våningen och fikade, där balkongen är. Där har jag tillbringat många timmar med fika och bara häng.  Det är konditori nu också men Landals.
 
Järnvägsstationen är tjusig. Hallsberg är ju en knutpunkt för järnvägstrafiken, med banor åt alla fyra väderstrecken. Samhället bildades egentligen när man byggde västra stambanan från Stockholm och Göteborg och bygget möttes här. Tror det var 1862. Massor av människor flyttade in och fick jobb både med själva järnvägen och med infrastrukturen runt omkring. Många övernattade här i samband med tågresor som på den tiden tog lång tid och krävde byten. Det behövdes både matserveringar och husrum.
Järnvägsrestaurangen låg  här alldeles bredvid- Verandan hängde vi ofta på. När jag gick realskolan så skickade mina föräldrar med mig 3 kr varje dag för att jag skulle kunna äta enklaste måltiden här. Det fanns ingen skolbespisning. Fast ibland köpte jag bara korv med bröd i kiosken istället för 1.50 och någon kaktus till samlingen för det som blev över. Det var inte bara maten som skoleleverna fick betala själva, utan också skolböcker och annat som behövdes för studierna. Minns att mina föräldrar i förväg lämnade en peng till bokhandlaren för mina inköp under läsåret och sedan noterades och drogs av vad jag hämtade ut. Det för att jag skulle slippa ha med pengar till skolan. Man fick själv köpa sina böcker.
Här borde Folkets Hus ligga. Det var viktigt med danslokal Grottan, biograf, kafé Lampas och mitt kära bibliotek. Jag var värsta bokmalen. Ungdomsavdelningen läste jag ut i stort sett hela och minns att jag var osäker på om man som barn verkligen fick låna i vuxenavdelningen. Lånen var begränsade till 5 böcker varje gång. Huset är i alla fall rivet och jag antar att det finns nåt nytt Folkets Hus någonstans i samhället, men jag vet inte var.
 
Huset bortanför FH - tomten var lite skrämmande med sin fasad och storlek, såg ut som ett fängelse. Byggdes säkert i början på 1900-talet, kallades alltid Överliggningen. Det var övernattningsplats för tågpersonal, typ lokförare, konduktörer och andra som jobbade på tågen. Tågresor var ju långsamma i början, tog ofta flera dagar.
 
Bergöös-huset. Det var järnaffär förr, en välsorterad, en av samhällets två. De konkurrerade och höll god standard. I bostaden ovan fanns väggmålnngar av Carl Larsson vars Carin kom härifrån om jag nu minns min historia rätt.
Och här fanns bokhandeln, Kallova hade väl den först och även när den flyttat hit var det väl. Bosse jobbade där men tog inte över som jag skrev, det var Stigs.  Palmkvist var bara anställd.
Det var fantastiskt att gå in här, kolla på böcker och prata böcker. Idag är det långt mellan de rent fysiska bokbutikerna. Mycket säljs på nätet istället.
 
Det kommer att bli mer nostalgi från Hallsberg framöver.
 
 
Här kommer lite info och  rättelser från Maggan
 
"Mataffären med det trekantiga fönstret, var en Konsum butik o ingången var från Storgatan, där kom man in i mjölkbutike o en trappa ner var övriga livsmedel. Åke Sterner var
föreståndare där.
Bokhandeln övertogs av Stig Karlsson o hette Stigs Bokhandel. . Bosse Palmkvist var bara anställd.
Finns inget Folkets Hus i Hallsberg längre, bio visas i Alleskolans aula.
Lokalen på Kapellgatan var glasmästeri en tid men före det låg en möbelaffär o därefter ett studieförbund innan glasmästeriet."
 
Maggan rättade även Cavallius till Kallova när det gäller namnet på bokhandelns ägare.
 
Tack för det!
 
 

4 myskankor håller trädgården ren från mördarsniglar!!

Jo det försäkrade familjen som jag var på förmiddagsfika hos i samband med besök hos bror och svägerska. Tidigare var det så mycket sniglar att det var svårt att sätta ner fötterna utan att trampa på dem. Men de fyra myskankorna håller rent. De gillar sniglar bäst,  letar upp dem och mumsar i sig. Låter som ett mirakel men tydligen sant.
 
Det här hemmet har tre söta hundar men här blev bara två med.
 
Jag blir så imponerad av sånt här; odling från frö som sedan skolas ut i små krukor, tror det fanns chili, paprika och tomater.
 
Oj, har man bytt tak, undrade jag. Å nej. under här är en pool!
 
Tog en bild på snygga gardinerna också.
 
Ikväll blir det ett blogginlägg med en  nostalgitripp genom Hallsberg i bild o ord. ;-))

Designtorget i Kulturhuset ...

... finns kvar bakom alla renoveringar
Bredvid kan man se den här modellen över Stockholms stad, ett glasgolv som man kan gå på. Spännande att se vad som planeras av byggnation. Jag var här vid senaste besöket i huvudstaden.
 
Här finns designade "dra-maten". När jag hade klass var den här typen av väska oumbärlig, man drog så mycket grejer fram och tillbaka, alla böcker för rättning och så.
 
Och snygga hängare av olika slag och en hel del annat också. Alltid värt ett besök.

Vätternkräftor har jag fått!

Det går ingen nöd på mig, god mat, vackert vårväder och trevligt sällskap! Jag har besökt min bror och svägerska men drar nu  västerut!
 
Och de här vackra vårtecknen har jag gått förbi hela tiden.

Wermlandsmejerier är bra!

Vi är glada åt att ha ett lokalt mejeri nära oss, det i Nysäter. Man gör mjölkprodukter från gårdar i närheten och de säljs i butiker i närområdet. De är lite dyrare  men absolut värt den extra kostnaden att få livsmedel som framställts med glada djur och utan långa transporter. Dessutom bidrar det till att landskapet runt oss är levande, hålls öppet och inte växer igen. Vi får hoppas  på många såna här initiativ så att vi slipper köpa importerade produkter som framställs med regelmässig användning av antibiotika, vilket skapar resistenta bakterier.

Port Angeles o Crescent lake

Till de här trakterna i Nordvästra delen av staten Washington kom Kylinbröderna Ivar o Hans för att arbeta i skogen. Det var bl.a. gigantiska träd som skulle fällas. Här står son Mattias vid ett. Många skandinaver kom hit just för att de var duktiga skogshuggare. På kyrkogården i Tacoma är många namn svenska och norska.
 
Vid den här sjön Crescent lake var deras läger
 
 
 
 
Här låg deras lodge men byggnaden är förstås ny.
 
För att komma till Port Angeles och Crescent lake får man åka bilfärja från Seattle till Kingston.
 
 
 
 
 
 

Nationalpark Mount Rainier har son Mattias besökt! Elk syns här

 Son Mattias och en till har besökt nationalparken som ligger en bit från Seattle där han bor.
. Elk är hjortdjur ungefär i storlek med vår kronhjort och de lever fritt i flockar. Under andra tider på året har handjuren en praktfull hornkrona.
 
I det här området finns de gigantiska träden, bl.a. thuja och redwood. Här står Mattias
 
 Landskapet de for igenom på den här utflykten påminner en del om Värmland
 
 
 
 
 Uppe i bergen är det snö och lag på att ha snökedjor. Det finns att hyra förstås när man åker upp.
 
 
Sen kommer Mattias och en till att besöka Port Angeles och Crescent lake där släktingarna Kylin jobbade som skogshuggare när de emigrerade till Amerika.

Foto på Moderna museet också! Äntligen!

Museet lär äga en av världens finaste samlingar av foto. Men man har varit snål med att visa. På något sätt var foto inte accepterat som konst till en början. Så berättade guiden  när jag hängde med på visningen av foto som man har hängt nu.Men nu blir det en stor satsning på just fotografi och den startar upp i mitten av april. Bilden ovan är gjord i silver-någonting, av Cecilia Edefalk. Jag såg av henne senast en stor utställning med målade bilder på Valdemarsudde. Men hon gör alltså foto också och i stora format, kul!
Guiden berättad alltså informativt om hur foto började och samtida med filmens framväxt försökte visa rörelse genom serier av porträtt. Det var här man kunde för första gången se att alla hästens hovar kunde befinna sig över marken.
 
De här fönstren på Moderna med utsikten är vackra. De utgör egna bilder.

Patrick Demarchelier på Fotografiska museet i Stockholm

Jag besöker alltid Fotografiska museet när jag är i Stockholm och förra veckan var inget undantag. Det var flera utställningar förstås men den här med modefotografen Patrick Demarcherlier var helt magisk. Jag kollade två långsamma rundor på den, med brejk för lunch emellan. Luncbuffén är också väldigt god och prisvärd, tror att köket fått pris. Man hade dessutom ingefärashot ;-)
 
Utsikten från restaurangen är betagande.

Roland gillar Harley!

 
 
 
 
 
 
 
Lycka är förstås att finna en butik med bara en massa Harleysar.

Josef Frank, utställning på Moderna museet

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pappas moster Anna Andreasdotter - Langberg - Wesserling

https://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GRid=105727226 
 
Detta är länk till hennes grav och närmaste släktingar  via "Find a grave"
 
Och här är en länk till hennes dotters, min pappas kusin, grav, Hazel Kelly
https://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GRid=90882924
 
Jag bara lägger in den här på kategorin släktforskning för att ha den på rätt ställe

Barnbarn Bill sover

Vi fick chansen att umgås hela kvällarna när jag var i Stockholm. Sen när jag gått så somnade han i soffan.
Några gånger varje dag / kväll så spelade vi Bamsespelet med guldklimpar. Det var riktigt bra, spännande och roligt. Kul att det alltid avslutas med att den som vinner delar med sig till förlorarna så att alla får lika. För det är bättre att ha vänner än många guldklimpar.;-))
Imorgon mer på bloggen om konstutställningarna i Stockholm, de som jag kollade på vid senaste besöket.

Vackert i Stockholm!

Visst finns det mycket vackert i Stockholm och mycket att njuta av. Det är inte bara ombyggnader och renoveringar. Jag traskade runt på mina favvoställen vid senaste besöket för några dagar sedan.
Hötorget är otroligt vackert med alla blommorna.
 
Adolf Fredriks kyrka är så fin.
Här finns Olof Palmes grav och en minnessten för de barn som togs hand om det allmänna och som begravdes här i glömska.
Vintergäcken blommade på kyrkogården nu när jag var där
Vasaparken, många besöker den när det är så här fint väder. Längst till vänster ligger Sven-Harrys museum och bortanför det barnbarnens förskola, så jag hade anledninga att gå förbi här varje dag under mitt besök i Stockholm.
Här är ¨barnbarnens förskola med fantastisk lekgård och så parken direkt utanför. Ovanligt i Stockholm med så generösa ytor för utelek
 
Vatten och båtar utgör fina vyer i vår huvudstad.
 
 
 
 

Ombyggnadskaos i hela Stockholm ...

... känns det som att det är just nu. Jag var där en vecka. Det gäller Sergels Torg, Brunkebergstorg, Nationalmuseum, Slussen, ja rubbet av innerstan.
Detta är glasobelisken på Sergels torg!
Från Åhlens mot torget, gatan är avstängd. Stackars taxi o utryckningsfordon.
 
Också från Åhlens
 
Åt andra hållet, mot centralstationen, också avstängt.
 
 
Upp mot Brukebergstorg, Gallerian. Hotell Scandic Plaza är också stängt för ombyggnad till i september. Sen ska någon norsk fastighetsmagnat ( Stordalen mån  tro) bygga ett par hotell här uppe vid torget.
 
Nationalmuseum är stängt för renovering.'
 
Och som sagt Slussen är ett obegripligt kaos för oss lantisar.
 
Det kommer mer om utställningarna i Stockholm just nu i senare blogginlägg.
 

Marina Abramovic på Moderna museet

Under Stockholmsdagarna  blev det ett besök på Moderna museet. Där finns några intressanta utställnngar, bl.a. om Marina A s konst.
Hon vidgar konstens ambitioner, från att ge upplevelser bortom intellektuell analys, till att utforska vårt förhållande till energier som hon menar finns runt oss, både egna och kollektiva. Framför allt experimenterar hon för att ge människor möjlighet att uppleva de kollektiva energierna. Hon har studerat hur de kan existera genom att längre perioder leva med naturfolk som hon anser står närmare dem än vi. Tystnad och att inte göra nåt menar hon är ett verktyg för att känna energin. (Roland såg om detta på tv och tyckte att harjakt ger samma upplevelse när man sitter rätt länge passiv och väntar! ), bl.a. genom att se in i varandras ögon två minuter.
Här bilder från människor som var på hennes performance och fick se henne i ögonen två minuter under tystnad.
 
 
 
Mineraler och stenar är viktiga. På Moderna  fanns två urgröpta stenar uppställda med instruktioner
 
 
Och väggen  med mineralkuddar!
 
 
 

Pepparrotstorsk på Riche

 
Jag har tillbringat några dagar i Stockholm hos barnbarn Bill o Lou o mamma Carin, men avslutar  idag och drar västerut igen. Bland det sista jag hann med var det obligatoriska besöket på restaurang Riche på Birger Jarlsgatan. Det finns flera goda skäl för mig att gå dit när jag är i Stockholm.
 
1. Min mormor jobbade som kallskänka på Riche 1911 - 1915, så historiens vingslag känns i luften när jag sitter där.  Restaurangen har funnits sedan slutet av 1800-talet.
2. Son Markus gode vän Micke jobbar i baren. Vi har träffat honom en del och sonens trettioårskalas firades här, då var vi med. Fast just den här gången var Micke ledig.
3. Pepparrotstorsken på Riche är helt suveränt god, allttid.
 
Dessutom bemöts man trevligt även om stället är nästan knökafullt vid lunchtid en vanlig vardag,  det fixas fram sittplats
 
Ångkokt tjock  torskrygg med riven pepparrot (ligger bakom dillen!) och skirat smör. Nu var det skalpotatis till, kan även vara pressad potatis.
 
Det blir en hel del andra bilder från Stockholmsbesöket framöver, besök på Moderna museet och Fotografiska bl.a.

Modernt betalsätt!

Tror inte att jag kommer dithän någonsin. Men man kan alltså betala genom att registrera sina varor själv så dras pengarna på kontot. Sen får man spara kvittot för det är det som öppnar grinden ut. Ok, jag kanske skulle fixa det, det går ju bra på Ikea. Vet inte? Allt fler butiker och hotell tar bara kort, inte kontanter.  Hur ska det gå för oss som är feppliga med tekniken???

Barnbarn Bill var med på basket-lek

Suveränt fixat av ledarna. De har änglars tålamod och leker basketboll med en flock på minst 15 barn i åldern 4- 5 år. Bill tycker att det är roligt och går gärna en gång i veckan. Några i gruppen har han lärt känna väl och de busar lite extra med varandra.

Roland kliar katt!

Det hampar sig ju inte varje dag så det blir förevigat på bild. En Mimmi eller en Hanna kanske?

Barnbarn Lovis ....

... i Umeå har varit på Pyttedans och vill balansera på snövallen  på vägen hem. Rätt mycket snö kvar där uppe i norr.
 

Kylin / Kylén -släktingar i Seattle

 
Till vänster Anne W, i mitten hennes mamma Hildur och längst till höger Annes man Steven W. Hildur är alltså barnbarn till Johan August Kylin på Hongerns Udde i Blomskog. Hennes mamma var Alma som emigrerade tillsammans med Katarina, känd från Sölves musikal "Katarina av Amerika". Almas syster Sofia var också med men kom tillbaka hem igen och blev anmoder till bl.a. Sölve, Hans o Per.
 
Rolands koppling till dem är att hans farfars farmor Maja-Lena Kylin i Blomskog var syster till Johan August Kylin.   Maja-Lenas son Alfred (Vilhelmsson / Kylin / Kylén) som flyttade till Döverud i Sillerud var alltså kusin till systrarna Alma och Sofia. Hoppas jag fick allt rätt nu! Alfred var far till Gustav Kylén på Liane, far till Thyko som var pappa till Roland.
 
Fr. v. Hildur, Anne, barnbarn, Steven, svärson, Annes dotter Alexandra R.
 
Vacker interiör från deras hem i Seattle. Snyggt utan gardiner!!

Lille valpen Hambo

Han är en riktig gossehund!  Lite för stor för att sitta i knä numera, men hänga i knä går ju nästan lika bra. ;-))  I nästa blogginlägg blir det lite mer släktforskning i nutid. ;-))

Sandras bästa bröd

Senast i Åmål köpte vi förstås Sandras stenugnsbakade goda bröd. Sandra har byggt upp ett litet bageri,  bakar i Fengersfors bruk och hennes bröd säljs där  men också i Åmål på COOP och Ica. Jag köper alltid med några limpor när jag är där. Här i huset är valnötsbrödet favorit.

Uggleparken Kristineberg i Stockholm ...

.. fick besök av barnbarn Bill o Lou igår lördag! Parken ligger alltså i idylliska Kristineberg längst väst på Kungsholmen. Den är väldigt fint planerad för barn i alla åldrar. Man blir glad över att Stockholm skapat så fina platser för det lek. Det är minsann inte bara asfalt och bilar. Barnbarn Lou på bilden ovan. Innan hade hon haft sovtid ute i vagnen och så besök på Mac Donalds förstås. Bill hade haft basket innan  och så Mac Donalds.
 
 
Stora träleksaker är byggda som djur, skalbaggar, ugglor och myror. Hela området är belagt med mjuk asfalt.
 
 
 
Bill hittade förstås en tjejkompis, den här gången hette hon Irma och de lekte glatt någon timma.
 

343 Industries i Seattle ...

... jobbar son Mattias på. Det är Microsofts dataspelstillverkning, man gör bl.a. ett spel som heter Halo.
Och så får jag det att låta som om jag visste nåt om dataspel, fast det gör jag inte. Jag har inte spelat någon enda gång i livet, men jag har förstås sett när andra har spelat.

Barnbarn Bill o Lou på Mall of Scandinavia

Det är så stort köpcentrum vid Friends arena strax norr om Stockholm och innehåller allt man kan tänka sig.
 
- Kom Lou, jag kan hålla i dig!
Snäll storebror Bill
 
Mall har ett stort lekland också, inte bara massor av shopping
 
 
Vattenspelet är pampigt!
 
Taket är också tjusigt! Hela byggnaden är genomtänkt-
 
 
Det är inga problem att tillbringa en eftermiddag på Mallan, som jag förstår har blivit smeknamnet på den här anläggningen.

Fuskstrykning!

Som sagt med åren har jag blivit allt latare med tvätten. Det är inte mycket som hamnar under strykjärnet numera och ännu mindre i mangeln. Jag upptäckte att man kan fuskstryka skjortor som används till vardags genom att hänga dem så här och sträcka ut sömmarna lite. Ett annat alternativ är förstås att hänga på klädhängare. Finskjortor  stryker jag dock fortfarande.
 

Son Mattias bor i Seattle ...

 
... i nordvästra USA nära gränsen mot Kanada. Bilderna är från son Markus med familjs besök hos honom förra året.
 
Vägen tar slut där huset ligger, i stadsdelen Bellevue. Bakom där är en park som jag tror heter Bridle trails. Det finns mycket häst och stallar runt omkring här.
 
Son Mattias tillsammans med brorsbarn Lou o Bill och deras mamma Carin
 
 
Markus o Bill på baksidan av huset, på altanen
 
 
 
Bill är med Mattias på jobbet som game artist, han ritar spel på Microsofts Halo Studio 343 om jag kommer ihåg rätt nu (det brukar jag inte göra)

Stryktvätten är tristaste hemmajobbet!

Den ligger där ogjord efter helgen. Borde ha tagit itu med den förstås, men det är så tråkigt. Ett alternativ är förstås att sluta stryka örngott och linnehanddukar. Fast skjortor kommer man inte undan. Och handdukarna av linne blir så fina när de är släta, de släta örngotten är så goa att sova på. Mycket stryker jag inte längre. Minns när barnen var små och jag strök allt, små lakan, trikåkläder, jeans, ja rubbbet. Hur räckte tiden till? Det mesta får gå rätt in i garderoben numera, men som sagt en liten tråkig hög är kvar.

Tränade på bilens navigator ...

.... igår. Jag är ju så hopplöst ointresserad av allt sånt här tekniskt, får panik och undviker så länge jag kan. Bloggen har ju till och med fått en kategori som heter "Teknikeländet". Oftast kör jag ju bara hemifrån och till jobbet och den vägen fixar jag utan vägledning. Men visst måste jag till slut lära mig att mata in okända mål och köra mot dem. Nu har jag till o med fått ljud på den här. Och klarar att växla mellan den och telefonen. Telefonen kan jag sköta på ratten och det underlättar om man vill prata under körning.

Nu slutar vi mata fåglarna!

Det kanske är för tidigt men någon gång måste man avsluta. Jag tror att de kan få tag på egen mat nu. Ekorren har inte gett upp. Häromdagen hade han parkerat sig mitt i fågelstugan och mumsat i sig en stor matportion. Han var så rund att han knappt kunde röra sig. Säkert har han tagit en del talgbollar också.
 
Enligt grannar runt oss så ser man koltrast sedan någon vecka och starar sedan några dagar. Förra året hade vi tofsvipa den här dagen men ännu ingen i år. Lärka har jag inte fått rapport om. Sångsvanflocken i tjärnet har jag inte sett på några dagar, den har nog dragit vidare norrut efter några dagars vila och äting.

Lous Mimmi!

Mjuk och gossig var katten som Lou fick av Bill. Den heter Mimmi som Risas katt i Seattle. Det har Lou bestämt.

Spektakulär resväska!

Vi reser inte mycket och inte ofta. Men om det nu skulle bli så någon gång så är det bra att ha en rejäl resväska, en som syns väl på eventuella bagageband. Inte så attraktiv att stjäla heller enligt försäljerskan, det är lättare att försvinna i mängden med en helgrå eller helsvart. Vi får se nästa gång det beger sig.

Släkten Kylin / Kylén

Här är nog det äldsta kortet av släktingar i rakt uppåtstigande led. Längst till vänster står Alfred Kylin / Wilhelmsson / Kylén. Det var han som flyttade från Blomskog till Sillerud och lämnade den bygd som hans släktingar bebott sedan århundraden, mest som tullare vid norska gränsen och småbrukare och torpare. Han var son till Maja-Lena Kylin, syster till bl.a. Johan August Kylin. Alfreds pappa hette Wilhelm Olsson, Norra Viker, därför blev namnet ett tag Alfred Wilhelmsson. Av Wilhelm och Maja-Lena finns inga kända bilder. Men när Alfred flyttade till Sillerud, först till Sand, sedan Deborgere och till slut Döverud tillsammans med hustrun Emma så ändrades namnet till Kylén, vilket det kom att förbli sedan i generationerna efter honom, de som härstammade från Sillerud. Antingen gjorde han ändringen själv eller också skrev prästen fel i boken, det hände ibland. Bilden tror jag är tagen på gamla Liane, det som revs 1950- Pojken på hästen är Alfreds barnbarn Thyko Kylén, Rolands pappa. Bilden är gammal. Mannen som håller hästen är en son till Alfred, Gottfrid som fick barnen Åke och Erik Kylén  i Vårvik.
 
Den enda bild jag vet som finns på Gustav Kylén, son till Alfred, arrendator på Liane gift med Ester Boberg, far till  bl.a. Thyko Kylén som var pappa till Roland. Gustav var alltså Rolands farfar. Men han dog i tbc tidigt och lämnade fru och en stor barnaskara efter sig på Liane. De äldsta barnen Thyko och Nils fick börja jobba tidigt för att försörja familjen och de tog så småningom över brukningen av gården.
 
Bild på Rolands pappa Thyko Kylén som håller hästen. Barnen på bilden är Rolands storasyster Gun-Britt och storebror Gunnar.
 
Här är en bild till på Gun-Britt och Gunnar. Hästintresset kom att följa dem genom livet
 
Rolands brorsdotter Anne-Charlotte Kylén
 
Rolands brorson Jonas Kylén
 
Anne-Charlotte och Jonas med antar jag nyfödde Simon Myrén, Anne-Charlottes och Johan Myréns  son.
 
.

Barnbarn Lou o Bill ...

... på väg hem genom Vasaparken i Stockholm
 från förskolan som ligger alldeles här bakom husen. Bilden från idag. Snön verkar har smält bort i Stockholm också, annars har man haft betydligt mer av den varan än vi här i Värmland
 
 

Mer bilder från huset med de vackra detaljerna!

Kolla dekorationerna över fönstret!
 
I huset finns en hel del snidade kärl.
 
Att se detta påminner om känslan man får när man går in i en Waldorfskola, den gör gott för själen med kvalitet, vacker färg o form.

"Jag säger inte dyslexi för det finns nog inte....

.... men det finns läs- och skrivsvårigheter av olika slag".
 
Hon sa så, hon som undervisade på påbyggnadskursen Dyslexi som jag läste efter speciallärarutbildningen för rätt många år sedan. Minns att jag tyckte hon var jättekorkad. Klart att dyslexi finns tyckte jag. Vi lärare skickar ju ibland elever på utredningar och får tillbaka dem med dyslexidiagnos. Jag var övertygad om att dyslexi var en speciell form av läs-och skrivsvårigheter.
 
Jag är inte så övertygad längre, hon kanske hade rätt på något sätt. Efter drygt 40 års lärarjobb med specialintresse läs- och skriv och några utbildningar i ämnet, så är jag allt mindre säker på någonting. Varje gång jag tyckt mig begripa något lite, så öppnar sig bakom detta lite, ett stort fält som jag inte har en aning om.
 
Just nu är jag framme vid en punkt där jag ser läs-och skrivsvårigheter som de läsfel / strategier  eleven har lagt sig till med och befäst därför att eleven själv och  vi vuxna har jäktat fram läslärandet i för snabb takt, inte varit tillräckligt lyhörda och bromsat upp i tid för den aktuella eleven. Läsfelen är egentligen strategier för att försöka  komma fort  fram i en för svår text. Om de blir inlärda och befästa så blir de vad vi i dagligt tal kallar dyslexi.
 
Det märks som
- fram- och tillbakaläsning på raden för att försöka rätta det fellästa,
- hopp över ord för det tar så lång tid att läsa alla,
-  gissningar istället för att läsa varje ord noga (gissningar är ibland bra i läsning men inte just hos barn som har läsbekymmer),
-  läser bara första bokstavsljuden i ett ord och chansar på resten.
- själva det mekaniska läsande tar så mycket energi att det blir inte så mycket över för att förstå det lästa och använda förförståelsen i läsningen.
-  alla ord läses i samma hastighet oavsett om de är lätta eller svåra att läsa. För en god läsning behövs tempoväxling, dvs att med automatik dra ner på läshastigheten när ett ord är svårt att läsa.
- skiftar inte automatiskt och snabbt mellan ljudningsläsning och helordsläsning (delordsläsning). Det kräver för många barn träning för att automatisera snabba övergångar i Corpus Callosum mellan detalj-hjärnhalvans ljudningsläsning och  helhets-hjärnhalvans helordsläsning (eller delar av ord läsning).  Resultatet kan bli försök att ljudningsläsa ord med oregelbunden stavning /  för långa ord, ofta med staccattoljudning. Eller försök att läsa allt, även det obekanta med helordsläsning = massor av gissningar.
 
 Tja, det jag beskrivit ovan är några kännetecken på det vi i dagligt tal benämner dyslexi.  Men min övertygelse är att om vi kollar noga och inte forcerar läsinlärningen hos elever med benägenhet för läsbekymmer, låter dem vila lite längre i varje inlärningsfas så behöver läs- och skrivsvårigheter inte utvecklas.
 
Det tänket vilar tungt på Vygotsky och Mary Clay. Vygotsky hade tesen att den maximala lärprocessen får man hos eleven i den "proximala zonen" alltså i nivån precis ovanför det som eleven kan och är säker på. Och lärandet fram till säkerhet ska stödjas av "scaffolding", alltså ett ställningsbygge av bra hjälp från någon som kan . Mary Clay forskade vidare på Vygotsky och fann att med en läsning som var ungefär 90 - 95 % rättläst så fick man maximal läreffekt, dvs man låg rätt  i den "proximala zonen". 
 
Med för svåra texter att traggla i så befästs läsfelen, alltså de felaktiga lässtrategierna som barnet lagt sig till med. Och läsförståelsen tar stryk. Den är beroende av arbetsminnet och en genomsnittsmänniska lär ha 14 sekunder på sig att hinna läsa en mening för att det ska hänga med. (Källa Ulla Wennbo!) Enligt forskning så finns tecken på att den som har bekymmer med sin läsning i genomsnitt har ett betydligt kortare arbetsminne, 9 sekunder,  men detta är naturligtvis genomsnittssiffror, de säger inte så mycket om varje individ. Texter som är för lätta att läsa, alltså helt utan problem, ger inte den utmaning som ska förbättra läsandet, det blir ingen nyinlärning. Och självklart handlar det jag skriver om här om de texter vi använder för läsinlärning. Sen kan varje elev naturligtvis behöva välja läsande utifrån intresse och då kan det bli både svårare och lättare läsning.
 
Någon annan gång ska jag skriva mer om mitt tänk runt de faktorer som kan göra läslärandet besvärligt. En del av dem blir synliga i dyslexiutredningar som görs, men andra  märks  inte där.
 
 Mitt skrivande i det här ämnet blir inte något  systematiskt och ordnat  sanningssökande från A till Ö, utan lite förstrött och från olika vinklar. En beteckning skulle kunna vara "hermeneutisk spiral", men jag får erkänna att det är  en förskönande efterkonstruktion för att ursäkta min vimsighet. ;-))  Jag sparar i kategorin "Lära läsa - dyslexi" här på min blogg.
 
 

Soluppgång över Liane idag ...

... måndag klockan halv 7. Jag tröttnar inte på naturens eget skådespel. Det blev extra påtagligt just  idag eftersom vår tvättmaskin havererade och vi fick lägga blöta halvtvättade kläder  här istället.

Gamle Jazz har gjort illa svansen.

 
Han blir ofta så glad hund och viftar vilt med svansen. Då går den sönder ibland och blir sårig. Nu har det blivit värre än det brukar så han måste ha bandage och krage. Han tycker synd om sig och det gör vi också, snälle gamle Jazz.

Dotter Malin i Umeå...

...har lånat ett fantastiskt hus över helgen. Det har så fina detaljer, byggt av arkitekt och slöjdare Bengt Lidström som var bra på att restaurera kulturbyggnader och träkyrkor.  Detta påminner lite om Carl Larsson o Zorn.
 
 
 
 
 
Såna här tak sprider ett fint ljus i  rummet.
 
Och ute kan man alltså göra fåtöljer i snön och fika  med lilla Lovis

Vårteckenjakt!

Gav mig ut igår för att leta vårtecken. Och visst fanns det några. De stora snödropparna på Liane blommar för fullt i år liksom varje vår och utan minsta omvårdnad.  Så fina är de och blommar rikligt i två rabatter, mot väster och mot söder.
 
Lite tulpanblad har smugit sig upp ur jorden här hemma. Vet inte om det räknas som vårtecken men här är de i alla fall.
 
Och så till slut de blyga små fina blåsipporna från Bäck ´börjar blomma nu. Ingen har slagit ut riktigt än men de är på gång. Jag är så glad för varje år de överlever och bjuder på sina fina små blå blommor. De växer efter väggen här hemma  och här driver det bra. De är inhägnade för att ha skydd för  hundar och eventuella fasaner som vill göra gropar i jorden. ;-))

Grillning med utsikt idag lördag!

Ett fantastiskt väder har vi haft idag. Solsken!
 
Vi grillade korv lite improviserat, fast med fin utsikt.
 
 
Pck nic korg hade vi med förstås. Det är gemytligt.

Vilken vacker dag - och i hela Sverige!

 
Så här ser det ut nere vid bryggan nu, blankis och sol.
Backen upp är så här idyllisk för den som vill fika eller grilla
 
Vi har fikat här idag på förmiddagen, sol och lä. Hur varmt som helst.
Fint i Umeå också nu. Barnbarn Lovis fikar i en utgrävd  snöfåtölj med fårskinn
 
Barnbarn Lou sover nu i Vasaparken medan Bill är på basketträning.
 

Fredag i Mariebergsskogen o Naturrum i Karlstad ...

 
... med barnbarn Bill blev det. Det har fantastisk utsikt över älvens speciella  vasslandskap och djurlivet där. Inomhus var detta lilla skepp favvosaken, man kunde hoppa omkring för att komma till bryggor och så. Bill vill hela tiden agera.
 
Maten i Naturrum  är värd ett besök. Jag åt kanongod tomatsoppa med fänkål och ett glutenfritt bröd som var fantastiskt.
 
Roland åt köttbullar från Grön Ko, jättegoda och närproducerade.
 
Bill fick sin favvo; ekologiska pannkakor med smör.
 
På lekplatsen fanns ett skepp. Det gjorde Bill förstås genast till ett piratskepp med många dramatiska händelser där han regisserade mig och Roland i olika roller. Han är en liten dramabegåvning.;- ))
 
Piratskeppet kunde man köra förstås
 
Och det fanns en kikare där man kunde speja efter dummingar eller snälla pirater.
 
Fantastiskt väder hade vi, strålande sol hela dagen i Karlstad när vi väntade på att Bills pappa skulle jobba färdigt. Ett bra utflyktsmål, men ärligt talat var smådjuren i Lillskogen inte mycket att hurra för. Bill var helt ointresserad av dem. Och vi också. Det är mer på sommaren.

Barnbarn Bill åkte hem idag ...

 
.. efter två dagar  hos farfar o farmor, utan mamma o pappa för första gången. Han har velat det länge och vi också och det gick bra!!! Vilken lycka att få ha honom här alldeles själva!! Pappa Markus har ju jobbat i Karlstad under tiden men inte behövt rycka in. Torsdagen tillbringade vi delvis i Karlstad i Mariebergsskogens Naturrum. Bilder därifrån imorgon fredag.
 
Bilden nedan är från när vi träffade pappa Markus i Karlstad på järnvägsstationen i väntan på tåget som gick vid halv sex!
. Bill var jätteglad förstås att få träffa pappa. Han hade köpt med en liten present till lillasyster Lou
- Den här skulle Lou bli glad av, sa han lille skrutten!
En fin mjuk katt som heter Mimmi får Lou och båda den och mjukisen till Bill köpta på Apoteket.
 
 

Torsdag med barnbarn Bill

Vi var på biblioteket någon timme medan Roland lastade byggvaror. Glasskulpturen i fönstret här ovan är så fin och den här pallen nedan är jag fjompigt förtjust i. Såg dem första gången hos Kerstin Wikeberg.
 
 
 
 
 
 
Man kan lägga pussel,  måla och rita också.
 
Jag fick en överraskningsteckning: Farmor och Bill och fina blommor. Värmer hjärtat!
 
En del spel har vi hunnit med här hemma under dagen.
 
Sen kom granntjejerna Julia o Clara. Så efterlängtade. Bill kollade nog i en kvart genom fönstret och väntade på dem.!
 
Innan dess hann vi dekorera muffinsarna som Bill bakat på morgonen för att bjuda på.
 
Och det smakade så gott! En hel lekkväll blev det också med mysiga tjejerna Så roligt att ha barnbarn här. Och för första gången utan föräldrar.
 
 

Valpen Hambo ser ut så här nu, ett år gammal!

 

Många sångsvanar i Bäcketjärn!

 
Vackra fåglar är det. Gissar att de är på väg norrut och rastar på vägen.  
 
 
 
 
 

Änglar på Sankt Eriksplan ...

... gjorde barnbarn Bill innan han lämnade Stockholm. Det är mer snö där än här! Här är den i princip helt borta, det lilla som kommer smälter undan.

På väg till farfar o farmor!

Nu är han på väg till farfar o farmor, barnbarn Bill. Han ska för första gången testa att vara här ett par dagar utan mamma o pappa. Vi håller tummarna att det ska gå bra. Om det blir kris så finns pappa Markus inom räckhåll, dvs  i Karlstad. Han ska jobba där under tiden. I planeringen ligger att Bill ska baka nåt i morgon och bjuda Clara och Julia och föräldrar. Men vi får se vad det blir.

Barnbarn lilla Lou vill ha ytterkläderna inne .....

... och vägrar att ta dem av sig.
Och mössan också....
 

Åldersanpassning!

Visst är det en process att bli äldre. Tvekar att kalla mig åldring vid 67 års ålder, så det får bli uttrycket "bli äldre" istället. :- ) och "äldretid" istället för ålderdom Det låter lite snällare. En process är det likafullt att gå in i en livsfas med nya förutsättningar, både som möjligheter och tillkortakommanden. Jag skapar nu  en kategori här på bloggen med lite inlägg om den processen, men först övergripande om vägen hit.
 
Om jag ser tillbaka på mitt liv så finns en slags uppdelning i
- Barndom
- Ungdom
- Aktiv ålder
- Äldretid
 
Barndomen präglades starkt av skola och uppväxtfamilj, ungdomstiden av utbildning och jobbstart och flytt till ny ort. Den aktiva åldern för min del handlade mest om att inrätta mig utifrån man och tre egna barns behov + ett krävande yrkesliv på heltid med korta avbrott för barnledigheter + studier på helfart / halvfart parallellt med jobb + samhällsengagemang i föreningsliv och kommunpolitk. Så här i efterhand är det svårt att förstå hur dagarna räckte till. Men det handlade förstås om att de måste och att det mesta var väldigt roligt.
 
Sedan ett drygt decennium så har jag gjort nedtrappning på väg in i äldretiden. Barnen försvann hemifrån och bosatte sig  rätt långt bort så de fick klara  sig själva,  tog inte upp min tid längre. Samhällsengagemanget har både jag och Roland avvecklat lite vartefter. Jobbet har jag också trappat ner från heltid till de senaste årens 40 %.  Det har skett i lagom takt och det är alltså fortfarande roligt att jobba.
 
Just nu står jag inför att försöka bestämma mig för att avsluta 43 års yrkesliv nu till sommaren och gå i pension eller försöka hänga kvar ett år till om det går och jag får. Får se hur det blir.   Än så länge har både Roland o jag haft tur och fått behålla  hälsan, annars kan ju äldretiden präglas av krämpor och sjukdomar. Och självklart kommer de  förr eller senare, det gäller att värdesätta och ta vara på den friska tiden vi har kvar, för att uttrycka det filosofiskt, inse att den rimligen tar slut inom några år i takt med att kropp och själ tar stryk av ålderslitage.

Skippar rödbetsjuicen!

 
Jag är en lättlurad typ,  går ju på såna där nya hälsotrender i tron att de ska hålla mig evigt frisk och lagom tjock. ;-)) Sedan några år kör vi båda 5:2 och det fungerar bra, vi mår bra av det, håller vikten nere och kolestrol + blodsockervärden i schack. . Roland är just nu nere på all time low med vikt. Hemgjord ingefärashot tar vi båda varje dag sedan något år, ( har glömt vad det var bra för, uppenbarligen inte för minnet i alla fall, ha ha...).  Ekologisk kallpressad kokosolja tar jag varje dag, dvs river den kall på morgonens mackor istället för smör.  
 
Det senaste är rödbetsjuice, som lär ska hålla kroppens blodkärl unga, mjuka och spänstiga. Bilden ovan är från premiären på rödbetsjuicedrickandet med den nya råsaftjuicemaskinen. Jag lyckades inte övertyga Roland om rödbetornas förträfflghet, han hävdade envist att den smakade jord, vad jag än blandade med.
 
Själv har jag försökt dricka rödbetsjuice varje dag men nu lägger jag ner det projektet. Det finns flera skäl; himla krångligt att göra ren maskinen efter varje gång och färsk juice håller sig bara ett par dagar. Det river illa i halsen när man dricker den, känns inte behagligt. Dödsstöten för rödbetsjuice kom häromdagen när jag läste på nätet att den aktiva beståndsdelen är nitrit / nitrat, ett gift som enligt expert ska  vara nyttigt i låg dos. Nä, det vill jag inte ha i mig. Minns hur man varnade för att spara spenat, som också innehåller det, för då omvandlas nitrit till nitrat som är det giftiga (eller om det var tvärtom!?). Nej, ingen rödbetsjuice mer.

Nej inga fasaner här hos oss på länge!

Vi spejar och spanar fast  ingen av fasanerna vi födde upp och släppte ut syns till  här på  Liane längre. Men glädjande nog får vi rapporter om att fem stycken håller till på Klockerud. Så de kan alltså ha överlevt och  gått ut i världen.

Barnbarn Lovis älskar att åka i backen!

I Umeå är det fin snö och riktig vinter! Lovis vill verkligen åka, om o om igen! Vägrar att sluta fast hon är jättetrött.  Så mysigt att det finns vinter!

Barnbarn Bill bakar kaka!

Bill gillar att baka kaka och att dekorera förstås. De här små vita skumfigurerna verkar vara favvo.
 
Färdig!
 
Och lillasyster Lou mumsar gärna på en bit.

Så här vackert i skogen i Umeå ....

... är det nu! Bilder kom precis från dotter Malin! Man blir bara såååå avundsjuk!
 
 

En praktfull råbock

Han ses ibland med en get. Hornen är nu klädda med basthud och ser rejäla ut. Basthuden ska bara försörja hornen med näring och gnuggas  bort när det är dags för brunsttider framåt sommaren i juli - augusti då bockarna ska kunna kämpa om getterna. Fram till dess får de bara växa till. Rågeten har det man kallar fördröjd fosterutveckling, dvs hon blir betäckt i juli men fostret börjar växa först i januari - februari och sedan föds kiden i maj- juni. Trevliga djur är det och många har klarat vintern bra eftersom vi har sluppit stark kyla och mycket snö.
 
Duktiga rävjägare har också räddat livet på många rådjur där vi bor, man räknar annars med att i genomsnitt vart tredje kid blir rävmat.

Barnbarn Bill har fått ett eget moppset!

Så nu städar han och pappa Markus för fullt! Båda gillar det! ;-)
 
Vi minns att Markus var ordningsam som liten. Det blev inte många dammtussar kvar den vecka han var städchef över  de tre barnens städning av gemensamma utrymmen när de var små. Vi gjorde så att de fick turas om att chefa över städningen av kök, vardagsrum, hall och badrum. Det var förstås för att lära sig hur städning går till och hjälpas åt med markservice, men också för att träna på att både kunna leda och att lyda. Vi tänkte att det kunde vara bra erfarenheter att ha med sig i livet.
 

Gropar i vägen!

Efter 5  kilometer med nästan bara såna här och större gropar i vägen, säger hastighet högst  30 km / timmen,  behöver man ingen massage för ryggen, men en bilägare vi pratade med häromdagen behövde nya fjädringar och nya stötdämpare till sin bil! Ändå var det en stabil Volvo gjord för landsbygdsköring. För tydlighetens skull det är inte runt Liane! Där strävar Kjell och andra och lägger grus i alla hålor.
 
Livet på landet!!!!!
 
Det politiska parti som förslår mer statsbidrag till landsbygdsvägar får min röst nästa val.

Sångsvanarna har kommit!

Visst är det ett slags vårtecken! Läste häromdagen på Lisbeth Lundvalls facebook att de kommit till Bäck, vid mitt barndomshem, och nu är de här också.
 
 

Ny telefon för Roland!

Roland har köpt ny telefon idag lördag middag och fört över alla gamla uppgifter till den från den trasiga, den som ramlade på sten och fick glaset krossat. Bra hjälp på Audio Video i Årjäng.  Så nu går det att ringa / smsa honom igen på samma nr som förut: 076 130 41 27. Va skönt! Utan telefon så stannar det mesta upp. Den är ju inte bara ett sätt att prata och skrivas med andra, den är kontor, uppslagsbok, tidning och bank också.

Dagens rävjakt här på Harnäs!

Oskar fällde den för deras hund som jag tror heter Stella. Om jag hörde rätt så var det Oskars 13:e räv den här säsongen. Här är Filip med också. De är duktiga rävjägare som tillsammans har fällt 21 rävar sedan augusti 2016 vilket bidrar till att många andra djur sluppit bli rävmat  i vår bygd, många harar och rådjurskid har överlevt

Vase eller "Barschberg"

Till höger om den lilla ön ligger nu vasen (med betoning på första stavelsen)
 
Roland har strävat och dragit ut ris med fyrhjulingen  för att bygga upp den. Det är  en abborrvase, en trivselplats för fisk. På tyska heter det Barschberg (Abborrberg)
Här är Roland med sitt fordon längst ner till vänster, vasen i mitten och en pimplare till höger.
 
 
 
När isen smälter så ska den sjunka ner till botten. 5 meter ner är lagom. Man får ordna med sänken i form av sten som surras fast. Om man kollar runt så ligger såna här lite överallt på isarna nu och väntar på att sjunka ner.
 
Rävjakt är det idag hemma på Harnäs vvo. Jag ska putsa färdigt fönstren har jag tänkt.

Lille valpen Hambo har blivit stor!

Kroppen har blivit kraftigare och humöret lugnare, värsta "tonårshärjandet" är borta. Och han har i slutet på jaktsäsongen varit helfokuserad på hare i skogen,

Rolands mobil trasig!

Vid brådskande ärenden ring på min telefon  070 22 717 20
 
Detta skrevs fredag kväll halv 6.

Nysäters Hem o Antik!

Där gjorde vi ett besök också igår torsdag. Det är jättestor antikhandel och en loppis. Guldspegeln ovan är så fin. Fast jag har redan alla jag behöver, tyvärr. Den snyggaste jag har är köpt här.
 
Det finns så fina arrangemang, både snygga och ovanliga.
 
De här är lite av en specialitet för den här butiken. Så många bjuds ut till försäljning och de är vackra.
 
Mer kul dukningar!
 
Den här butiken är absolut värd ett besök, det finns så otroligt mycket grejer som jag inte visat här. Bra att kombinera besök här  med äting / fika på Esters café, det är inte så långt emellan.
 

Esters café idag torsdag

Nu börjar det bli lite mer öppet på Esters café,  vid  E 18  i Långserud, efter vintervilan. Torsdag till söndag 11.00 - 16.00.  Vi hängde på låset idag för att få lunch.
 
 
 
Mina förväntningar var måttliga på kalvstek med svartvinbärssås och potatisgratäng. Men det var kanongott, mycket smak och tunna skivor av köttet vilket är en förutsättning för min aptit.
 
Vi mumsade i oss en god bakelse också till kaffet. Det fick bli efterrätt Jag äter förstås överdelen bara av marängsmet och vanlij.
 
Mycket nytt var det i interiörbutiken på övervåningen. Kul att kolla på. Fina arrangemang.
 
Blått vackert porslin och stolarna skulle jag gärna köpa om jag behövde stolar. De är så fina och kostar bara nåt på 800 kr.
 
Mer snyggt porslin
 
Besök på Esters rekommenderas!
 
Sen åkte vi vidare  till Nysäters Hem o Antik. Mer om det besöket senare.

Äntligen lite mer vatten i sjöar och älvar.

 
Bilderna här är tagna från bron vid Brobacken, åt bägge håll. Det myckna regnandet den sista tiden har gett fart på vattentillflödet. Älven rinner ut  i Östra Silen, norra spetsen av sjön.
 
 
Änderna trivs i vassruggarna. Trodde jag fick med bävern på bild men han smet undan. Det är en hydda precis här.
 
 
 Fint väder blir det idag torsdag. Vi tar en tur till Esters café i Långserud för lunch och sedan Nysäters Hem o Antik.

"Gustav i den nordiska natten" ...

.... heter den mäktiga  träskulpturen som vakar över oss och huset. Han har en sträng profil och en skarp blick. Vi uppskattar honom mycket, en fin gåva från gode vännen Axel Tostrup.
 
Fönsterputsning blev det idag. Fast inte riktigt alla och inte så länge åt gången på utsidan. Blöta fingrar är ingen bra kombo med plus en halv grad och lite vind. Jag har sparat en del, blir fler dagar. Lovet är inte slut än.

Fin bild från barnbarn Bill ....

... fick vi igår med papperspost. Tror att han har ritat av sin familj med pappa, mamma, sig själv och lilla Lou. Bill är just nu däckad, diagnosticerad med scharlakansfeber, som jag trodde inte fanns längre. Men det gjorde den alltså. Resten av familjen utom pappa Markus har varit / är sjuka också fast nog med enbart streptokockvarianten. Det har gått runt i omgångar.  Hoppas alla kryar på sig nu med pencillin så vi kan ses snart igen. 
 
Jag ska ägna dagen mest åt fönsterputsning, passar på när termometern visar lite plus. Det är riktigt lortigt nu, dags att ta itu med smutsen även om det inte är roligaste projektet på en lovvecka. Får tänka på att imorgon planerar jag för sportlovets höjdpunkt: Nysäters Hem o Antik + äting på Esters Café, torsdagar har båda öppet. Fast jag har inte fått med Roland på noterna än. Gissar att det kommer att gå bra. Efter jaktsäsongens slut så har han ett mer luftigt schema även om bygging och skogskörning tar sin tid.