Vackert i Stockholm!

Visst finns det mycket vackert i Stockholm och mycket att njuta av. Det är inte bara ombyggnader och renoveringar. Jag traskade runt på mina favvoställen vid senaste besöket för några dagar sedan.
Hötorget är otroligt vackert med alla blommorna.
 
Adolf Fredriks kyrka är så fin.
Här finns Olof Palmes grav och en minnessten för de barn som togs hand om det allmänna och som begravdes här i glömska.
Vintergäcken blommade på kyrkogården nu när jag var där
Vasaparken, många besöker den när det är så här fint väder. Längst till vänster ligger Sven-Harrys museum och bortanför det barnbarnens förskola, så jag hade anledninga att gå förbi här varje dag under mitt besök i Stockholm.
Här är ¨barnbarnens förskola med fantastisk lekgård och så parken direkt utanför. Ovanligt i Stockholm med så generösa ytor för utelek
 
Vatten och båtar utgör fina vyer i vår huvudstad.
 
 
 
 

Ombyggnadskaos i hela Stockholm ...

... känns det som att det är just nu. Jag var där en vecka. Det gäller Sergels Torg, Brunkebergstorg, Nationalmuseum, Slussen, ja rubbet av innerstan.
Detta är glasobelisken på Sergels torg!
Från Åhlens mot torget, gatan är avstängd. Stackars taxi o utryckningsfordon.
 
Också från Åhlens
 
Åt andra hållet, mot centralstationen, också avstängt.
 
 
Upp mot Brukebergstorg, Gallerian. Hotell Scandic Plaza är också stängt för ombyggnad till i september. Sen ska någon norsk fastighetsmagnat ( Stordalen mån  tro) bygga ett par hotell här uppe vid torget.
 
Nationalmuseum är stängt för renovering.'
 
Och som sagt Slussen är ett obegripligt kaos för oss lantisar.
 
Det kommer mer om utställningarna i Stockholm just nu i senare blogginlägg.
 

Marina Abramovic på Moderna museet

Under Stockholmsdagarna  blev det ett besök på Moderna museet. Där finns några intressanta utställnngar, bl.a. om Marina A s konst.
Hon vidgar konstens ambitioner, från att ge upplevelser bortom intellektuell analys, till att utforska vårt förhållande till energier som hon menar finns runt oss, både egna och kollektiva. Framför allt experimenterar hon för att ge människor möjlighet att uppleva de kollektiva energierna. Hon har studerat hur de kan existera genom att längre perioder leva med naturfolk som hon anser står närmare dem än vi. Tystnad och att inte göra nåt menar hon är ett verktyg för att känna energin. (Roland såg om detta på tv och tyckte att harjakt ger samma upplevelse när man sitter rätt länge passiv och väntar! ), bl.a. genom att se in i varandras ögon två minuter.
Här bilder från människor som var på hennes performance och fick se henne i ögonen två minuter under tystnad.
 
 
 
Mineraler och stenar är viktiga. På Moderna  fanns två urgröpta stenar uppställda med instruktioner
 
 
Och väggen  med mineralkuddar!
 
 
 

Pepparrotstorsk på Riche

 
Jag har tillbringat några dagar i Stockholm hos barnbarn Bill o Lou o mamma Carin, men avslutar  idag och drar västerut igen. Bland det sista jag hann med var det obligatoriska besöket på restaurang Riche på Birger Jarlsgatan. Det finns flera goda skäl för mig att gå dit när jag är i Stockholm.
 
1. Min mormor jobbade som kallskänka på Riche 1911 - 1915, så historiens vingslag känns i luften när jag sitter där.  Restaurangen har funnits sedan slutet av 1800-talet.
2. Son Markus gode vän Micke jobbar i baren. Vi har träffat honom en del och sonens trettioårskalas firades här, då var vi med. Fast just den här gången var Micke ledig.
3. Pepparrotstorsken på Riche är helt suveränt god, allttid.
 
Dessutom bemöts man trevligt även om stället är nästan knökafullt vid lunchtid en vanlig vardag,  det fixas fram sittplats
 
Ångkokt tjock  torskrygg med riven pepparrot (ligger bakom dillen!) och skirat smör. Nu var det skalpotatis till, kan även vara pressad potatis.
 
Det blir en hel del andra bilder från Stockholmsbesöket framöver, besök på Moderna museet och Fotografiska bl.a.

Modernt betalsätt!

Tror inte att jag kommer dithän någonsin. Men man kan alltså betala genom att registrera sina varor själv så dras pengarna på kontot. Sen får man spara kvittot för det är det som öppnar grinden ut. Ok, jag kanske skulle fixa det, det går ju bra på Ikea. Vet inte? Allt fler butiker och hotell tar bara kort, inte kontanter.  Hur ska det gå för oss som är feppliga med tekniken???

Barnbarn Bill var med på basket-lek

Suveränt fixat av ledarna. De har änglars tålamod och leker basketboll med en flock på minst 15 barn i åldern 4- 5 år. Bill tycker att det är roligt och går gärna en gång i veckan. Några i gruppen har han lärt känna väl och de busar lite extra med varandra.

Roland kliar katt!

Det hampar sig ju inte varje dag så det blir förevigat på bild. En Mimmi eller en Hanna kanske?

Barnbarn Lovis ....

... i Umeå har varit på Pyttedans och vill balansera på snövallen  på vägen hem. Rätt mycket snö kvar där uppe i norr.
 

Kylin / Kylén -släktingar i Seattle

 
Till vänster Anne W, i mitten hennes mamma Hildur och längst till höger Annes man Steven W. Hildur är alltså barnbarn till Johan August Kylin på Hongerns Udde i Blomskog. Hennes mamma var Alma som emigrerade tillsammans med Katarina, känd från Sölves musikal "Katarina av Amerika". Almas syster Sofia var också med men kom tillbaka hem igen och blev anmoder till bl.a. Sölve, Hans o Per.
 
Rolands koppling till dem är att hans farfars farmor Maja-Lena Kylin i Blomskog var syster till Johan August Kylin.   Maja-Lenas son Alfred (Vilhelmsson / Kylin / Kylén) som flyttade till Döverud i Sillerud var alltså kusin till systrarna Alma och Sofia. Hoppas jag fick allt rätt nu! Alfred var far till Gustav Kylén på Liane, far till Thyko som var pappa till Roland.
 
Fr. v. Hildur, Anne, barnbarn, Steven, svärson, Annes dotter Alexandra R.
 
Vacker interiör från deras hem i Seattle. Snyggt utan gardiner!!

Lille valpen Hambo

Han är en riktig gossehund!  Lite för stor för att sitta i knä numera, men hänga i knä går ju nästan lika bra. ;-))  I nästa blogginlägg blir det lite mer släktforskning i nutid. ;-))

Sandras bästa bröd

Senast i Åmål köpte vi förstås Sandras stenugnsbakade goda bröd. Sandra har byggt upp ett litet bageri,  bakar i Fengersfors bruk och hennes bröd säljs där  men också i Åmål på COOP och Ica. Jag köper alltid med några limpor när jag är där. Här i huset är valnötsbrödet favorit.

Uggleparken Kristineberg i Stockholm ...

.. fick besök av barnbarn Bill o Lou igår lördag! Parken ligger alltså i idylliska Kristineberg längst väst på Kungsholmen. Den är väldigt fint planerad för barn i alla åldrar. Man blir glad över att Stockholm skapat så fina platser för det lek. Det är minsann inte bara asfalt och bilar. Barnbarn Lou på bilden ovan. Innan hade hon haft sovtid ute i vagnen och så besök på Mac Donalds förstås. Bill hade haft basket innan  och så Mac Donalds.
 
 
Stora träleksaker är byggda som djur, skalbaggar, ugglor och myror. Hela området är belagt med mjuk asfalt.
 
 
 
Bill hittade förstås en tjejkompis, den här gången hette hon Irma och de lekte glatt någon timma.
 

343 Industries i Seattle ...

... jobbar son Mattias på. Det är Microsofts dataspelstillverkning, man gör bl.a. ett spel som heter Halo.
Och så får jag det att låta som om jag visste nåt om dataspel, fast det gör jag inte. Jag har inte spelat någon enda gång i livet, men jag har förstås sett när andra har spelat.

Barnbarn Bill o Lou på Mall of Scandinavia

Det är så stort köpcentrum vid Friends arena strax norr om Stockholm och innehåller allt man kan tänka sig.
 
- Kom Lou, jag kan hålla i dig!
Snäll storebror Bill
 
Mall har ett stort lekland också, inte bara massor av shopping
 
 
Vattenspelet är pampigt!
 
Taket är också tjusigt! Hela byggnaden är genomtänkt-
 
 
Det är inga problem att tillbringa en eftermiddag på Mallan, som jag förstår har blivit smeknamnet på den här anläggningen.

Fuskstrykning!

Som sagt med åren har jag blivit allt latare med tvätten. Det är inte mycket som hamnar under strykjärnet numera och ännu mindre i mangeln. Jag upptäckte att man kan fuskstryka skjortor som används till vardags genom att hänga dem så här och sträcka ut sömmarna lite. Ett annat alternativ är förstås att hänga på klädhängare. Finskjortor  stryker jag dock fortfarande.
 

Son Mattias bor i Seattle ...

 
... i nordvästra USA nära gränsen mot Kanada. Bilderna är från son Markus med familjs besök hos honom förra året.
 
Vägen tar slut där huset ligger, i stadsdelen Bellevue. Bakom där är en park som jag tror heter Bridle trails. Det finns mycket häst och stallar runt omkring här.
 
Son Mattias tillsammans med brorsbarn Lou o Bill och deras mamma Carin
 
 
Markus o Bill på baksidan av huset, på altanen
 
 
 
Bill är med Mattias på jobbet som game artist, han ritar spel på Microsofts Halo Studio 343 om jag kommer ihåg rätt nu (det brukar jag inte göra)

Stryktvätten är tristaste hemmajobbet!

Den ligger där ogjord efter helgen. Borde ha tagit itu med den förstås, men det är så tråkigt. Ett alternativ är förstås att sluta stryka örngott och linnehanddukar. Fast skjortor kommer man inte undan. Och handdukarna av linne blir så fina när de är släta, de släta örngotten är så goa att sova på. Mycket stryker jag inte längre. Minns när barnen var små och jag strök allt, små lakan, trikåkläder, jeans, ja rubbbet. Hur räckte tiden till? Det mesta får gå rätt in i garderoben numera, men som sagt en liten tråkig hög är kvar.

Tränade på bilens navigator ...

.... igår. Jag är ju så hopplöst ointresserad av allt sånt här tekniskt, får panik och undviker så länge jag kan. Bloggen har ju till och med fått en kategori som heter "Teknikeländet". Oftast kör jag ju bara hemifrån och till jobbet och den vägen fixar jag utan vägledning. Men visst måste jag till slut lära mig att mata in okända mål och köra mot dem. Nu har jag till o med fått ljud på den här. Och klarar att växla mellan den och telefonen. Telefonen kan jag sköta på ratten och det underlättar om man vill prata under körning.

Nu slutar vi mata fåglarna!

Det kanske är för tidigt men någon gång måste man avsluta. Jag tror att de kan få tag på egen mat nu. Ekorren har inte gett upp. Häromdagen hade han parkerat sig mitt i fågelstugan och mumsat i sig en stor matportion. Han var så rund att han knappt kunde röra sig. Säkert har han tagit en del talgbollar också.
 
Enligt grannar runt oss så ser man koltrast sedan någon vecka och starar sedan några dagar. Förra året hade vi tofsvipa den här dagen men ännu ingen i år. Lärka har jag inte fått rapport om. Sångsvanflocken i tjärnet har jag inte sett på några dagar, den har nog dragit vidare norrut efter några dagars vila och äting.

Lous Mimmi!

Mjuk och gossig var katten som Lou fick av Bill. Den heter Mimmi som Risas katt i Seattle. Det har Lou bestämt.

Spektakulär resväska!

Vi reser inte mycket och inte ofta. Men om det nu skulle bli så någon gång så är det bra att ha en rejäl resväska, en som syns väl på eventuella bagageband. Inte så attraktiv att stjäla heller enligt försäljerskan, det är lättare att försvinna i mängden med en helgrå eller helsvart. Vi får se nästa gång det beger sig.

Släkten Kylin / Kylén

Här är nog det äldsta kortet av släktingar i rakt uppåtstigande led. Längst till vänster står Alfred Kylin / Wilhelmsson / Kylén. Det var han som flyttade från Blomskog till Sillerud och lämnade den bygd som hans släktingar bebott sedan århundraden, mest som tullare vid norska gränsen och småbrukare och torpare. Han var son till Maja-Lena Kylin, syster till bl.a. Johan August Kylin. Alfreds pappa hette Wilhelm Olsson, Norra Viker, därför blev namnet ett tag Alfred Wilhelmsson. Av Wilhelm och Maja-Lena finns inga kända bilder. Men när Alfred flyttade till Sillerud, först till Sand, sedan Deborgere och till slut Döverud tillsammans med hustrun Emma så ändrades namnet till Kylén, vilket det kom att förbli sedan i generationerna efter honom, de som härstammade från Sillerud. Antingen gjorde han ändringen själv eller också skrev prästen fel i boken, det hände ibland. Bilden tror jag är tagen på gamla Liane, det som revs 1950- Pojken på hästen är Alfreds barnbarn Thyko Kylén, Rolands pappa. Bilden är gammal. Mannen som håller hästen är en son till Alfred, Gottfrid som fick barnen Åke och Erik Kylén  i Vårvik.
 
Den enda bild jag vet som finns på Gustav Kylén, son till Alfred, arrendator på Liane gift med Ester Boberg, far till  bl.a. Thyko Kylén som var pappa till Roland. Gustav var alltså Rolands farfar. Men han dog i tbc tidigt och lämnade fru och en stor barnaskara efter sig på Liane. De äldsta barnen Thyko och Nils fick börja jobba tidigt för att försörja familjen och de tog så småningom över brukningen av gården.
 
Bild på Rolands pappa Thyko Kylén som håller hästen. Barnen på bilden är Rolands storasyster Gun-Britt och storebror Gunnar.
 
Här är en bild till på Gun-Britt och Gunnar. Hästintresset kom att följa dem genom livet
 
Rolands brorsdotter Anne-Charlotte Kylén
 
Rolands brorson Jonas Kylén
 
Anne-Charlotte och Jonas med antar jag nyfödde Simon Myrén, Anne-Charlottes och Johan Myréns  son.
 
.

Barnbarn Lou o Bill ...

... på väg hem genom Vasaparken i Stockholm
 från förskolan som ligger alldeles här bakom husen. Bilden från idag. Snön verkar har smält bort i Stockholm också, annars har man haft betydligt mer av den varan än vi här i Värmland
 
 

Mer bilder från huset med de vackra detaljerna!

Kolla dekorationerna över fönstret!
 
I huset finns en hel del snidade kärl.
 
Att se detta påminner om känslan man får när man går in i en Waldorfskola, den gör gott för själen med kvalitet, vacker färg o form.

"Jag säger inte dyslexi för det finns nog inte....

.... men det finns läs- och skrivsvårigheter av olika slag".
 
Hon sa så, hon som undervisade på påbyggnadskursen Dyslexi som jag läste efter speciallärarutbildningen för rätt många år sedan. Minns att jag tyckte hon var jättekorkad. Klart att dyslexi finns tyckte jag. Vi lärare skickar ju ibland elever på utredningar och får tillbaka dem med dyslexidiagnos. Jag var övertygad om att dyslexi var en speciell form av läs-och skrivsvårigheter.
 
Jag är inte så övertygad längre, hon kanske hade rätt på något sätt. Efter drygt 40 års lärarjobb med specialintresse läs- och skriv och några utbildningar i ämnet, så är jag allt mindre säker på någonting. Varje gång jag tyckt mig begripa något lite, så öppnar sig bakom detta lite, ett stort fält som jag inte har en aning om.
 
Just nu är jag framme vid en punkt där jag ser läs-och skrivsvårigheter som de läsfel / strategier  eleven har lagt sig till med och befäst därför att eleven själv och  vi vuxna har jäktat fram läslärandet i för snabb takt, inte varit tillräckligt lyhörda och bromsat upp i tid för den aktuella eleven. Läsfelen är egentligen strategier för att försöka  komma fort  fram i en för svår text. Om de blir inlärda och befästa så blir de vad vi i dagligt tal kallar dyslexi.
 
Det märks som
- fram- och tillbakaläsning på raden för att försöka rätta det fellästa,
- hopp över ord för det tar så lång tid att läsa alla,
-  gissningar istället för att läsa varje ord noga (gissningar är ibland bra i läsning men inte just hos barn som har läsbekymmer),
-  läser bara första bokstavsljuden i ett ord och chansar på resten.
- själva det mekaniska läsande tar så mycket energi att det blir inte så mycket över för att förstå det lästa och använda förförståelsen i läsningen.
-  alla ord läses i samma hastighet oavsett om de är lätta eller svåra att läsa. För en god läsning behövs tempoväxling, dvs att med automatik dra ner på läshastigheten när ett ord är svårt att läsa.
- skiftar inte automatiskt och snabbt mellan ljudningsläsning och helordsläsning (delordsläsning). Det kräver för många barn träning för att automatisera snabba övergångar i Corpus Callosum mellan detalj-hjärnhalvans ljudningsläsning och  helhets-hjärnhalvans helordsläsning (eller delar av ord läsning).  Resultatet kan bli försök att ljudningsläsa ord med oregelbunden stavning /  för långa ord, ofta med staccattoljudning. Eller försök att läsa allt, även det obekanta med helordsläsning = massor av gissningar.
 
 Tja, det jag beskrivit ovan är några kännetecken på det vi i dagligt tal benämner dyslexi.  Men min övertygelse är att om vi kollar noga och inte forcerar läsinlärningen hos elever med benägenhet för läsbekymmer, låter dem vila lite längre i varje inlärningsfas så behöver läs- och skrivsvårigheter inte utvecklas.
 
Det tänket vilar tungt på Vygotsky och Mary Clay. Vygotsky hade tesen att den maximala lärprocessen får man hos eleven i den "proximala zonen" alltså i nivån precis ovanför det som eleven kan och är säker på. Och lärandet fram till säkerhet ska stödjas av "scaffolding", alltså ett ställningsbygge av bra hjälp från någon som kan . Mary Clay forskade vidare på Vygotsky och fann att med en läsning som var ungefär 90 - 95 % rättläst så fick man maximal läreffekt, dvs man låg rätt  i den "proximala zonen". 
 
Med för svåra texter att traggla i så befästs läsfelen, alltså de felaktiga lässtrategierna som barnet lagt sig till med. Och läsförståelsen tar stryk. Den är beroende av arbetsminnet och en genomsnittsmänniska lär ha 14 sekunder på sig att hinna läsa en mening för att det ska hänga med. (Källa Ulla Wennbo!) Enligt forskning så finns tecken på att den som har bekymmer med sin läsning i genomsnitt har ett betydligt kortare arbetsminne, 9 sekunder,  men detta är naturligtvis genomsnittssiffror, de säger inte så mycket om varje individ. Texter som är för lätta att läsa, alltså helt utan problem, ger inte den utmaning som ska förbättra läsandet, det blir ingen nyinlärning. Och självklart handlar det jag skriver om här om de texter vi använder för läsinlärning. Sen kan varje elev naturligtvis behöva välja läsande utifrån intresse och då kan det bli både svårare och lättare läsning.
 
Någon annan gång ska jag skriva mer om mitt tänk runt de faktorer som kan göra läslärandet besvärligt. En del av dem blir synliga i dyslexiutredningar som görs, men andra  märks  inte där.
 
 Mitt skrivande i det här ämnet blir inte något  systematiskt och ordnat  sanningssökande från A till Ö, utan lite förstrött och från olika vinklar. En beteckning skulle kunna vara "hermeneutisk spiral", men jag får erkänna att det är  en förskönande efterkonstruktion för att ursäkta min vimsighet. ;-))  Jag sparar i kategorin "Lära läsa - dyslexi" här på min blogg.
 
 

Soluppgång över Liane idag ...

... måndag klockan halv 7. Jag tröttnar inte på naturens eget skådespel. Det blev extra påtagligt just  idag eftersom vår tvättmaskin havererade och vi fick lägga blöta halvtvättade kläder  här istället.

Gamle Jazz har gjort illa svansen.

 
Han blir ofta så glad hund och viftar vilt med svansen. Då går den sönder ibland och blir sårig. Nu har det blivit värre än det brukar så han måste ha bandage och krage. Han tycker synd om sig och det gör vi också, snälle gamle Jazz.

Dotter Malin i Umeå...

...har lånat ett fantastiskt hus över helgen. Det har så fina detaljer, byggt av arkitekt och slöjdare Bengt Lidström som var bra på att restaurera kulturbyggnader och träkyrkor.  Detta påminner lite om Carl Larsson o Zorn.
 
 
 
 
 
Såna här tak sprider ett fint ljus i  rummet.
 
Och ute kan man alltså göra fåtöljer i snön och fika  med lilla Lovis

Vårteckenjakt!

Gav mig ut igår för att leta vårtecken. Och visst fanns det några. De stora snödropparna på Liane blommar för fullt i år liksom varje vår och utan minsta omvårdnad.  Så fina är de och blommar rikligt i två rabatter, mot väster och mot söder.
 
Lite tulpanblad har smugit sig upp ur jorden här hemma. Vet inte om det räknas som vårtecken men här är de i alla fall.
 
Och så till slut de blyga små fina blåsipporna från Bäck ´börjar blomma nu. Ingen har slagit ut riktigt än men de är på gång. Jag är så glad för varje år de överlever och bjuder på sina fina små blå blommor. De växer efter väggen här hemma  och här driver det bra. De är inhägnade för att ha skydd för  hundar och eventuella fasaner som vill göra gropar i jorden. ;-))

Grillning med utsikt idag lördag!

Ett fantastiskt väder har vi haft idag. Solsken!
 
Vi grillade korv lite improviserat, fast med fin utsikt.
 
 
Pck nic korg hade vi med förstås. Det är gemytligt.

Vilken vacker dag - och i hela Sverige!

 
Så här ser det ut nere vid bryggan nu, blankis och sol.
Backen upp är så här idyllisk för den som vill fika eller grilla
 
Vi har fikat här idag på förmiddagen, sol och lä. Hur varmt som helst.
Fint i Umeå också nu. Barnbarn Lovis fikar i en utgrävd  snöfåtölj med fårskinn
 
Barnbarn Lou sover nu i Vasaparken medan Bill är på basketträning.
 

Fredag i Mariebergsskogen o Naturrum i Karlstad ...

 
... med barnbarn Bill blev det. Det har fantastisk utsikt över älvens speciella  vasslandskap och djurlivet där. Inomhus var detta lilla skepp favvosaken, man kunde hoppa omkring för att komma till bryggor och så. Bill vill hela tiden agera.
 
Maten i Naturrum  är värd ett besök. Jag åt kanongod tomatsoppa med fänkål och ett glutenfritt bröd som var fantastiskt.
 
Roland åt köttbullar från Grön Ko, jättegoda och närproducerade.
 
Bill fick sin favvo; ekologiska pannkakor med smör.
 
På lekplatsen fanns ett skepp. Det gjorde Bill förstås genast till ett piratskepp med många dramatiska händelser där han regisserade mig och Roland i olika roller. Han är en liten dramabegåvning.;- ))
 
Piratskeppet kunde man köra förstås
 
Och det fanns en kikare där man kunde speja efter dummingar eller snälla pirater.
 
Fantastiskt väder hade vi, strålande sol hela dagen i Karlstad när vi väntade på att Bills pappa skulle jobba färdigt. Ett bra utflyktsmål, men ärligt talat var smådjuren i Lillskogen inte mycket att hurra för. Bill var helt ointresserad av dem. Och vi också. Det är mer på sommaren.

Barnbarn Bill åkte hem idag ...

 
.. efter två dagar  hos farfar o farmor, utan mamma o pappa för första gången. Han har velat det länge och vi också och det gick bra!!! Vilken lycka att få ha honom här alldeles själva!! Pappa Markus har ju jobbat i Karlstad under tiden men inte behövt rycka in. Torsdagen tillbringade vi delvis i Karlstad i Mariebergsskogens Naturrum. Bilder därifrån imorgon fredag.
 
Bilden nedan är från när vi träffade pappa Markus i Karlstad på järnvägsstationen i väntan på tåget som gick vid halv sex!
. Bill var jätteglad förstås att få träffa pappa. Han hade köpt med en liten present till lillasyster Lou
- Den här skulle Lou bli glad av, sa han lille skrutten!
En fin mjuk katt som heter Mimmi får Lou och båda den och mjukisen till Bill köpta på Apoteket.
 
 

Torsdag med barnbarn Bill

Vi var på biblioteket någon timme medan Roland lastade byggvaror. Glasskulpturen i fönstret här ovan är så fin och den här pallen nedan är jag fjompigt förtjust i. Såg dem första gången hos Kerstin Wikeberg.
 
 
 
 
 
 
Man kan lägga pussel,  måla och rita också.
 
Jag fick en överraskningsteckning: Farmor och Bill och fina blommor. Värmer hjärtat!
 
En del spel har vi hunnit med här hemma under dagen.
 
Sen kom granntjejerna Julia o Clara. Så efterlängtade. Bill kollade nog i en kvart genom fönstret och väntade på dem.!
 
Innan dess hann vi dekorera muffinsarna som Bill bakat på morgonen för att bjuda på.
 
Och det smakade så gott! En hel lekkväll blev det också med mysiga tjejerna Så roligt att ha barnbarn här. Och för första gången utan föräldrar.
 
 

Valpen Hambo ser ut så här nu, ett år gammal!

 

Många sångsvanar i Bäcketjärn!

 
Vackra fåglar är det. Gissar att de är på väg norrut och rastar på vägen.  
 
 
 
 
 

Änglar på Sankt Eriksplan ...

... gjorde barnbarn Bill innan han lämnade Stockholm. Det är mer snö där än här! Här är den i princip helt borta, det lilla som kommer smälter undan.

På väg till farfar o farmor!

Nu är han på väg till farfar o farmor, barnbarn Bill. Han ska för första gången testa att vara här ett par dagar utan mamma o pappa. Vi håller tummarna att det ska gå bra. Om det blir kris så finns pappa Markus inom räckhåll, dvs  i Karlstad. Han ska jobba där under tiden. I planeringen ligger att Bill ska baka nåt i morgon och bjuda Clara och Julia och föräldrar. Men vi får se vad det blir.

Barnbarn lilla Lou vill ha ytterkläderna inne .....

... och vägrar att ta dem av sig.
Och mössan också....
 

Åldersanpassning!

Visst är det en process att bli äldre. Tvekar att kalla mig åldring vid 67 års ålder, så det får bli uttrycket "bli äldre" istället. :- ) och "äldretid" istället för ålderdom Det låter lite snällare. En process är det likafullt att gå in i en livsfas med nya förutsättningar, både som möjligheter och tillkortakommanden. Jag skapar nu  en kategori här på bloggen med lite inlägg om den processen, men först övergripande om vägen hit.
 
Om jag ser tillbaka på mitt liv så finns en slags uppdelning i
- Barndom
- Ungdom
- Aktiv ålder
- Äldretid
 
Barndomen präglades starkt av skola och uppväxtfamilj, ungdomstiden av utbildning och jobbstart och flytt till ny ort. Den aktiva åldern för min del handlade mest om att inrätta mig utifrån man och tre egna barns behov + ett krävande yrkesliv på heltid med korta avbrott för barnledigheter + studier på helfart / halvfart parallellt med jobb + samhällsengagemang i föreningsliv och kommunpolitk. Så här i efterhand är det svårt att förstå hur dagarna räckte till. Men det handlade förstås om att de måste och att det mesta var väldigt roligt.
 
Sedan ett drygt decennium så har jag gjort nedtrappning på väg in i äldretiden. Barnen försvann hemifrån och bosatte sig  rätt långt bort så de fick klara  sig själva,  tog inte upp min tid längre. Samhällsengagemanget har både jag och Roland avvecklat lite vartefter. Jobbet har jag också trappat ner från heltid till de senaste årens 40 %.  Det har skett i lagom takt och det är alltså fortfarande roligt att jobba.
 
Just nu står jag inför att försöka bestämma mig för att avsluta 43 års yrkesliv nu till sommaren och gå i pension eller försöka hänga kvar ett år till om det går och jag får. Får se hur det blir.   Än så länge har både Roland o jag haft tur och fått behålla  hälsan, annars kan ju äldretiden präglas av krämpor och sjukdomar. Och självklart kommer de  förr eller senare, det gäller att värdesätta och ta vara på den friska tiden vi har kvar, för att uttrycka det filosofiskt, inse att den rimligen tar slut inom några år i takt med att kropp och själ tar stryk av ålderslitage.

Skippar rödbetsjuicen!

 
Jag är en lättlurad typ,  går ju på såna där nya hälsotrender i tron att de ska hålla mig evigt frisk och lagom tjock. ;-)) Sedan några år kör vi båda 5:2 och det fungerar bra, vi mår bra av det, håller vikten nere och kolestrol + blodsockervärden i schack. . Roland är just nu nere på all time low med vikt. Hemgjord ingefärashot tar vi båda varje dag sedan något år, ( har glömt vad det var bra för, uppenbarligen inte för minnet i alla fall, ha ha...).  Ekologisk kallpressad kokosolja tar jag varje dag, dvs river den kall på morgonens mackor istället för smör.  
 
Det senaste är rödbetsjuice, som lär ska hålla kroppens blodkärl unga, mjuka och spänstiga. Bilden ovan är från premiären på rödbetsjuicedrickandet med den nya råsaftjuicemaskinen. Jag lyckades inte övertyga Roland om rödbetornas förträfflghet, han hävdade envist att den smakade jord, vad jag än blandade med.
 
Själv har jag försökt dricka rödbetsjuice varje dag men nu lägger jag ner det projektet. Det finns flera skäl; himla krångligt att göra ren maskinen efter varje gång och färsk juice håller sig bara ett par dagar. Det river illa i halsen när man dricker den, känns inte behagligt. Dödsstöten för rödbetsjuice kom häromdagen när jag läste på nätet att den aktiva beståndsdelen är nitrit / nitrat, ett gift som enligt expert ska  vara nyttigt i låg dos. Nä, det vill jag inte ha i mig. Minns hur man varnade för att spara spenat, som också innehåller det, för då omvandlas nitrit till nitrat som är det giftiga (eller om det var tvärtom!?). Nej, ingen rödbetsjuice mer.

Nej inga fasaner här hos oss på länge!

Vi spejar och spanar fast  ingen av fasanerna vi födde upp och släppte ut syns till  här på  Liane längre. Men glädjande nog får vi rapporter om att fem stycken håller till på Klockerud. Så de kan alltså ha överlevt och  gått ut i världen.

Barnbarn Lovis älskar att åka i backen!

I Umeå är det fin snö och riktig vinter! Lovis vill verkligen åka, om o om igen! Vägrar att sluta fast hon är jättetrött.  Så mysigt att det finns vinter!

Barnbarn Bill bakar kaka!

Bill gillar att baka kaka och att dekorera förstås. De här små vita skumfigurerna verkar vara favvo.
 
Färdig!
 
Och lillasyster Lou mumsar gärna på en bit.

Så här vackert i skogen i Umeå ....

... är det nu! Bilder kom precis från dotter Malin! Man blir bara såååå avundsjuk!
 
 

En praktfull råbock

Han ses ibland med en get. Hornen är nu klädda med basthud och ser rejäla ut. Basthuden ska bara försörja hornen med näring och gnuggas  bort när det är dags för brunsttider framåt sommaren i juli - augusti då bockarna ska kunna kämpa om getterna. Fram till dess får de bara växa till. Rågeten har det man kallar fördröjd fosterutveckling, dvs hon blir betäckt i juli men fostret börjar växa först i januari - februari och sedan föds kiden i maj- juni. Trevliga djur är det och många har klarat vintern bra eftersom vi har sluppit stark kyla och mycket snö.
 
Duktiga rävjägare har också räddat livet på många rådjur där vi bor, man räknar annars med att i genomsnitt vart tredje kid blir rävmat.

Barnbarn Bill har fått ett eget moppset!

Så nu städar han och pappa Markus för fullt! Båda gillar det! ;-)
 
Vi minns att Markus var ordningsam som liten. Det blev inte många dammtussar kvar den vecka han var städchef över  de tre barnens städning av gemensamma utrymmen när de var små. Vi gjorde så att de fick turas om att chefa över städningen av kök, vardagsrum, hall och badrum. Det var förstås för att lära sig hur städning går till och hjälpas åt med markservice, men också för att träna på att både kunna leda och att lyda. Vi tänkte att det kunde vara bra erfarenheter att ha med sig i livet.
 

Gropar i vägen!

Efter 5  kilometer med nästan bara såna här och större gropar i vägen, säger hastighet högst  30 km / timmen,  behöver man ingen massage för ryggen, men en bilägare vi pratade med häromdagen behövde nya fjädringar och nya stötdämpare till sin bil! Ändå var det en stabil Volvo gjord för landsbygdsköring. För tydlighetens skull det är inte runt Liane! Där strävar Kjell och andra och lägger grus i alla hålor.
 
Livet på landet!!!!!
 
Det politiska parti som förslår mer statsbidrag till landsbygdsvägar får min röst nästa val.

Sångsvanarna har kommit!

Visst är det ett slags vårtecken! Läste häromdagen på Lisbeth Lundvalls facebook att de kommit till Bäck, vid mitt barndomshem, och nu är de här också.
 
 

Ny telefon för Roland!

Roland har köpt ny telefon idag lördag middag och fört över alla gamla uppgifter till den från den trasiga, den som ramlade på sten och fick glaset krossat. Bra hjälp på Audio Video i Årjäng.  Så nu går det att ringa / smsa honom igen på samma nr som förut: 076 130 41 27. Va skönt! Utan telefon så stannar det mesta upp. Den är ju inte bara ett sätt att prata och skrivas med andra, den är kontor, uppslagsbok, tidning och bank också.

Dagens rävjakt här på Harnäs!

Oskar fällde den för deras hund som jag tror heter Stella. Om jag hörde rätt så var det Oskars 13:e räv den här säsongen. Här är Filip med också. De är duktiga rävjägare som tillsammans har fällt 21 rävar sedan augusti 2016 vilket bidrar till att många andra djur sluppit bli rävmat  i vår bygd, många harar och rådjurskid har överlevt

Vase eller "Barschberg"

Till höger om den lilla ön ligger nu vasen (med betoning på första stavelsen)
 
Roland har strävat och dragit ut ris med fyrhjulingen  för att bygga upp den. Det är  en abborrvase, en trivselplats för fisk. På tyska heter det Barschberg (Abborrberg)
Här är Roland med sitt fordon längst ner till vänster, vasen i mitten och en pimplare till höger.
 
 
 
När isen smälter så ska den sjunka ner till botten. 5 meter ner är lagom. Man får ordna med sänken i form av sten som surras fast. Om man kollar runt så ligger såna här lite överallt på isarna nu och väntar på att sjunka ner.
 
Rävjakt är det idag hemma på Harnäs vvo. Jag ska putsa färdigt fönstren har jag tänkt.

Lille valpen Hambo har blivit stor!

Kroppen har blivit kraftigare och humöret lugnare, värsta "tonårshärjandet" är borta. Och han har i slutet på jaktsäsongen varit helfokuserad på hare i skogen,

Rolands mobil trasig!

Vid brådskande ärenden ring på min telefon  070 22 717 20
 
Detta skrevs fredag kväll halv 6.

Nysäters Hem o Antik!

Där gjorde vi ett besök också igår torsdag. Det är jättestor antikhandel och en loppis. Guldspegeln ovan är så fin. Fast jag har redan alla jag behöver, tyvärr. Den snyggaste jag har är köpt här.
 
Det finns så fina arrangemang, både snygga och ovanliga.
 
De här är lite av en specialitet för den här butiken. Så många bjuds ut till försäljning och de är vackra.
 
Mer kul dukningar!
 
Den här butiken är absolut värd ett besök, det finns så otroligt mycket grejer som jag inte visat här. Bra att kombinera besök här  med äting / fika på Esters café, det är inte så långt emellan.
 

Esters café idag torsdag

Nu börjar det bli lite mer öppet på Esters café,  vid  E 18  i Långserud, efter vintervilan. Torsdag till söndag 11.00 - 16.00.  Vi hängde på låset idag för att få lunch.
 
 
 
Mina förväntningar var måttliga på kalvstek med svartvinbärssås och potatisgratäng. Men det var kanongott, mycket smak och tunna skivor av köttet vilket är en förutsättning för min aptit.
 
Vi mumsade i oss en god bakelse också till kaffet. Det fick bli efterrätt Jag äter förstås överdelen bara av marängsmet och vanlij.
 
Mycket nytt var det i interiörbutiken på övervåningen. Kul att kolla på. Fina arrangemang.
 
Blått vackert porslin och stolarna skulle jag gärna köpa om jag behövde stolar. De är så fina och kostar bara nåt på 800 kr.
 
Mer snyggt porslin
 
Besök på Esters rekommenderas!
 
Sen åkte vi vidare  till Nysäters Hem o Antik. Mer om det besöket senare.

Äntligen lite mer vatten i sjöar och älvar.

 
Bilderna här är tagna från bron vid Brobacken, åt bägge håll. Det myckna regnandet den sista tiden har gett fart på vattentillflödet. Älven rinner ut  i Östra Silen, norra spetsen av sjön.
 
 
Änderna trivs i vassruggarna. Trodde jag fick med bävern på bild men han smet undan. Det är en hydda precis här.
 
 
 Fint väder blir det idag torsdag. Vi tar en tur till Esters café i Långserud för lunch och sedan Nysäters Hem o Antik.

"Gustav i den nordiska natten" ...

.... heter den mäktiga  träskulpturen som vakar över oss och huset. Han har en sträng profil och en skarp blick. Vi uppskattar honom mycket, en fin gåva från gode vännen Axel Tostrup.
 
Fönsterputsning blev det idag. Fast inte riktigt alla och inte så länge åt gången på utsidan. Blöta fingrar är ingen bra kombo med plus en halv grad och lite vind. Jag har sparat en del, blir fler dagar. Lovet är inte slut än.

Fin bild från barnbarn Bill ....

... fick vi igår med papperspost. Tror att han har ritat av sin familj med pappa, mamma, sig själv och lilla Lou. Bill är just nu däckad, diagnosticerad med scharlakansfeber, som jag trodde inte fanns längre. Men det gjorde den alltså. Resten av familjen utom pappa Markus har varit / är sjuka också fast nog med enbart streptokockvarianten. Det har gått runt i omgångar.  Hoppas alla kryar på sig nu med pencillin så vi kan ses snart igen. 
 
Jag ska ägna dagen mest åt fönsterputsning, passar på när termometern visar lite plus. Det är riktigt lortigt nu, dags att ta itu med smutsen även om det inte är roligaste projektet på en lovvecka. Får tänka på att imorgon planerar jag för sportlovets höjdpunkt: Nysäters Hem o Antik + äting på Esters Café, torsdagar har båda öppet. Fast jag har inte fått med Roland på noterna än. Gissar att det kommer att gå bra. Efter jaktsäsongens slut så har han ett mer luftigt schema även om bygging och skogskörning tar sin tid.