Barnbarn lilla Lou vill ha ett gossedjur på Mall!

 
Blir så lång!
 
- Kolla vad jag hittade!
 
Gosedjur är favvo.

Födelsedagstårtan

 

Nostalgi runt hörnet!

Inte nytt direkt, rätt slitet och rostigt. Jag funderade en del över vad det kunde vara när jag gick förbi igår. Roland säger att det är behållare för grus med salt i som vägsamfälligheten använder för att underhålla vägen. Saltet gör att gruset inte fryser på vintern.  Jag vet inte om den fortfarande är i funktion. Framför den en grushög som jag antar kan vara rent grus.  Men det är rena gissningar, jag vet inte.
 
 Uthuset här tillhörde Hilding på Kröserud. Som så många andra ekonomibyggnader i avfolkningsbygder så används den förmodligen inte aktivt längre. Men hackspetten uppskattar den, minst 10 hål räknar jag till.
 
 
 
Vägskyltarna har sett sina bästa dagar och jag vet inte om det kommer opp några nya när de här säger upp totalt. Men fortfarande talar de om var man är,  vart vägen leder och hur långt det är dit. Det som kallas Hjällen på skylten här är i dagligt tal kort och gott "Jäl".  Man  har nog försökt försvenska ortnamnet när det skulle hamna på skylt.  Ungefär som Bryngelsbyn alltid hetat "Brônnsbônn" Det dialektala har ju inte gått att skriva på skyltar, hur skulle det ha sett ut??
 
 
En hög med sågade trävaror. Vet inte vem den tillhör eller vad den ska användas till. Den har legat där rätt länge nu. Projektet som den var tänkt för kanske inte är aktuellt längre. Man funderar. Presenningen står det Vänerskog Årjängs Sågverk på och det var rätt länge sedan Vänerskog fanns. Sågen finns kvar men med ny ägare. Uthuset bakom här har det  slaktats älgar i för länge sedan och jag tror mig minnas att vi varit där på dans någon gång, på "lobal" (logbal). Tiderna ändras och vi med dem. Men kvar står det faktum att befolkningen på landet tar ett stort  gemensamt ansvar för sin närmiljö och sin logistik. Och det blir inte så mycket väsen om det,  för det fungerar för det mesta. Inte så mycket att orda om.

Ögonblicksbild från oss i kväll!

Granen är på plats! Och mammas gamla adventsstake. Det räcker länge som julpynt!

Just nu - isskimmer över Östra Silen!

Just nu, mitt på tisdagen den 29:e november är det ett isskimmer över sjön. Det är en molnslöja över himlen som gör landskapet vackert och skuggfritt .
Vi håller förstås tummarna att vi ska få en tjock is innan snön kommer och isolerar. Det ar så fint för 3 år sedan, hela vintern!
 
 
Jag har just avslutat en långpromenad med min tax Seffrin. Det är fantastiskt fint, lite frost, vindstilla och solsken.
Bättre blir det inte!
Såg ett par rejäla svampar men tog inte med.
 
Så här kan det se ut efter en byväg på landet!  Trädet kan alltså när som helst falla över ledningen. Men sånt här ansvara markägare och vägförening för själva. Det kommer ingen statlig eller kommunal myndighet och ingriper. Folk som bor på landet får ta ett stort ansvar tillsammans för att  logistik, vägnät och annat ska finna tillgängligt.  Det är vägar som ska hållas fria, plogas, skrapas, grusas osv. Annars finns det faktiskt inga vägar att köra på.  Ibland undrar jag hur det formar landsbygdens männskor att man självklart alltid har ett så stort och gemensamt ansvar för den egna miljön.
 
 

Städade skolväskan idag och gjorde en del fynd...

... längst ner på botten. Här är ett av dem!  ;- )) Ett vackert par! Och ett väldigt fint kort. På den tiden vallfärdade vi till fotograf Grinna i Mysen i Norge och lät  ta  bilder vid student och annat högtidligt. .Jag tror att våra barns studentbilder togs där.
 Rikard är finalist i tävlingen om titeln som årets företagsammaste, man kan fortfarande rösta på honom. Han är tillsammans med Sinikka verkligen företagsam,  driver vår lanthandel, sovvagnsvandrarhem,restaurang och en del annat,  spelar och sjunger dessutom. Gå gärna in och rösta på honom! Det har vi gjort.

Thanksgiving i Seattle.

Det är en stor helg i USA med mycket god mat av olika slag. Frossandet liknar nog vår jul fast man äter andra rätter, exempelvis den obligatoriska kalkonen. Mattias firade hos kompis Fredrik (Fidde) och fru Melissa med hennes föräldrar. Vi fick bilder på mail, ser väldigt pampigt ut.
 
Här serveras alltså grillad kalkon, potatismos, yarns (sötpotatismos), rostade marshmallows, gröna bönor, stuffing, tranbärssylt osv.
 
 
 
 
 
 
 
 

Födelsedagens julmeny på Esters Café.

Min födelsedagspresent till Roland var alltså, inte julbord som jag felaktigt skrev men väl, julmeny på Esters Café i Långserud efter E18. Man kan välja julmeny eller jultallrik. Båda är tre rätter, med förrätt, varmrätt och dessert. Julmenyn är lite mer påkostad.
 
Det var vackert uppdukat för oss när vi kom, vi fick glögg medan vi väntade på maten. Och det var ju tur för det tog en en stund. Den kändes lång eftersom vi var rejält hungriga när vi kom.
 
 
Förrätten var alltså kall med sill, potatis, vildsvinsskinka med rödbetssallad, någon korv med sylt, räkor med laxröra på bröd ( jag hade sagt till om glutenfritt men det var det inte. Spelar ingen roll för jag hade inte orkat det i alla fall), sen var det ost och tror fikonmarmelad på.  
 
Varmrätten har jag redan täljt i här så den ser inte så aptitlig ut. Det var fläskklubba på fläsklägg med potatisgratäng och rödkålscoleslaw. Om jag ska rescensera den här rätten så var den ingen höjdare för mig, men det berodde nog mest på att jag valde fel maträtt. Fläskläggen måste rimligen har varit från i spädgris, verkade i alla fall så när vi dissikerade den och kollade in de tunna benen. Det innebar mycket senor och brosk med rätt  lite kött mellan. För mig är annars fläsklägg större fläskstycken så det hade jag förväntat mig.  Men det lilla  jag åt var välsmakande, välkryddad och honungsgratinerad.  Potatisgratängen var rätt torr och hård. Den hade nog stått länge på hög temp i micron för den var oerhört het och svalnade inte på länge till ätlig temperatur trots att vi luftad i den. Coleslawn på rödkål var suveränt god
Desserter och bakverk är ju Esters specialitet och på dem blir man inte besviken. Den här var bara guld! Någon mousse, lakritskulor, pralin, och vit choklad.  Kaffe till den. Vacker som ett konstverk och välsmakande.
 
Om jag ska säga nåt om maten sammantaget så hade för min del i alla fall kanske  jultallriken varit ett bättre val eftersom varken fläskklubban eller potatisgratängen var i min smak. Förrätten var däremot  ok (bortsett från missen med glutenfritt!) och desserten helt suverän. Sen var det för länge att vänta mellan rätterna eftersom vi var rejält hungriga. Men vi blev i alla fall till slut ordentligt mätta och Rolands födelsedag fick lite guldkant. Han gillar ju sån här mat till skillnad från mig.
 
Under dagen var det skype med Mattias och Markus-familjen och tel med Malinfamiljen.
 
Senare idag så blir det bilder och beskrivningar från Thanksgiving med son Mattias i Seattle.
 

Kolla den fina handgjorda kransen av mossa!

Dörrkransen av mossa och det röda hjärtat är helt fantastisk! Vi fick den igår av T och av A-M som gjort den. Jag trodde det bruna var snöre, men det är nederdelen av mossan, det är rötterna! Fint hantverk är det.
 
Hembakat fröknäcke, väldigt gott!
 
Mölnbackahonung från Dejetrakten. Närproducerat gillar vi.
 
Imorgon skriver jag om besöket  på Esters café, med julmat på födelsedagen.

Gustav i den Nordiska Natten!

Så heter han vår fina skulptur, han som vaktar stugan, gåvan från skulptör  Axel! Han står trygg där alla dagar och blickar ut över  Östra Silen!
 
Igår kväll hade vi himla trevligt med goda vänner T och A-M här på lite mat. Först bastade gubbarna, sen ägnade i oss åt maten. Och idag blir det mer mat. Vi   ska  fira Rolands födelsedag med julbord på Esters Café. Det är min present. Det blir årets första julbord.   Inte så mycket öppet på söndagar i Årjäng så det fick bli Nysäter. Inte helt fel tror jag, vi får se vad vi tycker efteråt.  Men först ägnar han sig åt harjakt förstås.

Rådjursjakt idag, fast inget upptag!

Det var fint solsken idag så vi gick ut med Seffrin i skogen vid middagstid. Då hade Roland jagat hare på morgonen utan framgång, den gick ut på vägen och där blev det stopp.
Skog är så fint.
 
Seffrin letade ivrigt men lyckades först på slutet av vår skogstur hitta slag som var rådjur. Tyvärr måste vi koppla honom då för solen går ner vid tretiden redan och vi ville inte riskera att han var i full jakt vid mörkrets inbrott.
 
 
Nu börjar det finnas vatten i bäckarna igen. Det har regnat ett tag.
 
Snygg knyvning av sten!
 
Tydlig viltstig
 
Det är väldigt halkigt på mossan, man får gå försiktigt!
 
 
Ikväll ska vi ha gäster på lite mat så det blev till att fortsätta i köket medan solen gick ner vid 3-tiden Så här var solnedgången ikväll. Inte riktigt lika färgsprakande som igår men fin ändå. Det är olika varje kväll och dessutom olika varje minut under kvällen. Ett skådespel!
 
 

Son Mattias ritade dataspel på UDS!

 
Nu har jag fått boken om UDS.
 
Det var speciellt på den tiden, innan det var etablerat att jobba med  att skapa dataspel. Son Mattias, född 1977,  satt under uppväxten  hemma i källaren med sin dator, först Commodore 64 sedan  Amigan, och ritade bilder till datorspel.  Ibland blev bilderna med i demos gjorda tillsammans med killar på andra orter. Mattias gjorde bilderna och de programmerade, gjorde musik osv.
 
När gymnasiet var slut för Mattias  del, mitten av 90-talet, så ringde jag runt på skolor för att kolla var han  kunde söka vidare för att utbilda sig i konsten att göra dataspel. Det fanns ingenstans. Jo, så där 15 platser på datorkonstubildning på högskolan i Skövde, men man hade hundratals sökande och tog i princip bara in etablerade konstnärer fick jag veta.
 
Så det blev studier i konstvetenskap vid Stockholms universitet istället. Och sen jobb på UDS i Norrköping. UDS betyder Unique Development Studios om jag minns rätt.  Där gjordes det dataspel. Det var inte så många anställda när Mattias började där, tror 15 - 16 stycken,  men det  blev snabbt fler. Det var i alla fall de här killarna (ja, oftast killar) som var med och lade grunden till det som brukar kallas det svenska spelundret. UDS gick så småningom i stöpet men innan dess så flyttade Mattias till LA, jobbade där på Pandemic några år, sen till Dice i Stockholm och nu har han landat hos Microsofts 343 Industries i Seattle för bl.a. Halo-spelet.
 
Den här boken är skriven av Oskar Burman, numera Rovio (dom med Angry Birds)  som var med och startade UDS . Han har skrivit om hur det var bland pionjärerna i branschen och beskriver spelutvecklingen,  företagets uppgång och fall. Detta är hans berättelse om hur det var. Mattias har förstås delvis en annan version av vad som hände. Boken består mest av bilder och citat. .Det är kul för oss att läsa boken och känna igen en del av dem som är med: Förutom Mattias så har vi träffat  Oskar Burman, liksom Mikael  Emtinger (Empa), Gabriel Odgren (Gabbe) , Fredrik (Fidde) och säkert några som jag har glömt namnen på. Men de jag nämner här har varit här på Liane i olika omgångar och vi har lärt känna dem lite grand. Gabbe var här senast i somras. Himla trevliga killar.
 
De beskriver i citat hur det var.  Från son Mattias bl.a.
 
"När jag förväntade mig första lönen så kom den inte, när jag frågade så fick jag reda på att jag måste jobba en hel månad till eftersom den kom i efterskott. Det var kris för mig, jag hade verkligen inga pengar. Jag hade fyra paket snabbmakaroner i skafferiet, det var allt. Total panik. Jag fick ringa hem till morsan och låna femtusen, vilket gjorde att jag klarade mig genom månaden. När sen första lönen kom och jag hade betalat tillbaka lånet och hyran var betald så hade jag TRE TUSEN över! Det kändes som jag lurade någon. Det var ju mitt första riktiga jobb, frihetskänslan var fantastisk, Det var min frigörelse. Att växa upp."
 
"Jag lyckades övertyga Jimmy Gustavsson att vi skulle göra en push på No Fear och köra övertid för att få klart en massa banor. Men istället för att köra klassisk övertid så ville jag köra på morgonen, vi gick upp klockan sex och gick till jobbet. Det gjorde att vi kunde sluta som vanligt klockan sex men vi hade ändå jobbat övertid. Kändes bättre på något sätt"
 
"En gång på ett projekt kallat Special Forces, som senare blev nedlagt, jobbade jag tre dygn i sträck, kanske fyra."
 
"När jag jämförde en arbetsdag med mina vänners så kände jag att jag hade världens bästa jobb"
 
"Jag gjorde kanske 60 - 70 % av all grafik på Asterix, grafiken till menyn, level design, level art, några karaktärer, lite animation. Jag var även lead designer och pitchade in hela projektet. Helt otroligt, en typisk grej som inte går längre i branschen. Det är det spel jag mest stolt över från min tid på UDS"
 
"Vi hade en programmerare på projektet som var rätt speciell, bara hans kod för minispelen upptog mer än hälften av all kod för hela spelet. Han struntade i att läsa designdokumentet och glömde mitt i utvecklingen att det skulle stödja multiplayer. Alla andra i teamet hade jobbat med multiplayer och multiplayer modes från dag ett, men halvvägs in i projektet vägrade han"
 
"Vi hade en annan programmerare på Asterixteamet som fuskade på internettävlingar. Om det var skicklighetsbaserade spel så kollade han hur dom var kodade, gjorde bottar som spelade, eller helt enkelt knäckte dem så han fick highscore. Han vann allt möjligt. En årsförbrukning av mjukost.  Godis. Cyklar. Allt kom till kontoret. Egentligen var han till en början inte  intresserad av priserna, han gav ofta bort dem till kollegor. Det var mer utmaningen som triggade honom, att lyckas överlista spelen. Just mjukosten skickade han vidare till kungen och drottningen. Men till slut vann han en bil och en resa till Hawaii. Då sa han upp sig och vi såg honom aldrig mer."
 
Slut på citaten!
 
Det som slår mig när jag läser boken om UDS är förstås att  killarna slet hårt, med långa arbetsdagar och stor entusiasm. De gillade verkligen det de höll på med och kreativiteten blomstrade. Bland dem som började sin yrkesbana på UDS i Norrköping så finns många kvar i branschen, ofta  i ledande positioner.  De var ju pionjärerna, har stor kunskap och ett stort nätverk av goda vänner i samma bransch, spridda över hela världen. Roligt att Mattias  fick möjlighet att jobba med det han gillar mest, rita dataspel.
 
Boken rekommenderas, den  är lättläst med mycket bilder och korta textstycken,  finns att köpa på Adlibris.
 
 

Magisk solnedgång idag över Östra Silen - inte photoshoppad!

Gårdagens snabba solnedgång över sjön i rosa och blått var vacker, men idag var den magisk!!! Tror inte jag någonsin upplevt något liknande. Allt  badade i ett rött ljus i en halvtimme. Färgerna var bara helt fantastiska ut över sjön. Bilden ovan är tagen från stugan. Och som sagt inte photoshoppad, det var verkligen så här starkt.
 
Bilden här är tagen nere vid vattnet. Solen går ju ner redan vid 3- halv 4 så jag gick  ner till bryggan för att få med bilder från söder. För det blir  solnedgång nästan i söder nu på vintern.  Och färgerna skiftade hela tiden i en skala gult - rött - lila. Luften färgades av detta och intrycket var magiskt. Gissar att det blir många solnedgångar på facebook idag ! ;-)) 
 
Solen går ner över Pers Udde söder om Silvergruvan på andra sidan sjön från oss räknat.  Det var Ove Boberg som kallade platsen för Pers Udde. Per lär ha varit  morbror till Gunnar i Gyltenäs och arrendator i Torgilsbyn. På Pers Udde ville Ove alltid ha en skytt på älgjakten,  En gång på 80-talet när Roland var jaktledare så bad Roland Ove gå dit för ingen annan visste var det var. Och Ove sköt en älgtjur där, han hade rätt, det var ett säkert pass.
 
Nu är klockan 17.00, vi har ätit middag med tända ljus, eld i kaminen och marshaller vid vägen. Roland badar bastu och jag bloggar. Det skulle bli fint väder idag men det blev istället småregn hela dagen. Fast imorgon lovar yr.no solsken! Bättre än så här blir det inte, med lagom ansträngande dagar, vackra vyer och god mat. Dessutom har vi haft ett positivt telefonsamtal med en god vän. Det värmer hjärtat.

Ledig dag!

Ledig dag idag utan förpliktelser! Så skönt! Hittills sovmorgon för min del. Sen blir det lite småpyssel och promenad med Seffrin.
 
 Roland jagar hare sedan några timmar. Fick just nu en bild på elden som han håller igång och samtidigt ett meddelande att Jazz fått opp en hare.
 
Nedan en bild som precis nu kom från dotter i Umeå. Ser stämningsfullt ut med adventsljuset tänt.
Önskar dem och alla en god dag och en bra helg!

Gonatt farfar o farmor!

Man måste inte sova i sin säng. Det går ju att bygga en koja bredvid sängen och sova där med alla sina favvosaker runt sig. Flera nätter till och med!

Dagens solnedgång över Östra Silen

 
 

En sån här begagnad soffa behöver vi!

Fast en nyare och bättre.
 
Den här köpte vi för så där 20 år sedan och den var begagnad redan då. Vi hittade den och två fåtöljer i Arvika. Den har fungerat för  många middagsvilor och varit hundliggplats på kvällarna nu på senare år när vi inte varit så stränga hundhållare längre. Himla bekväm och tålig har den varit, men nu är den helt slut. Trasig både här och där och själva skinnet är ruggigt som suddgummi. Vi letar efter en begagnad skinnsoffa som kan ersätta den.
 
Nästa soffa ska vara så lång att man kan vila middag i den, ha  brun färg och helst hög rygg som här. Och den får inte vara alltför sliten och gammal heller, men alltså begagnad. Med fyra hundar och våra levnadsvanor så kan vi  inte köpa flotta och nya möbler.
 
Om någon vet om en soffa som skulle passa oss så går det bra att svara här eller på facebook. Messenger eller email eller sms kan också gå bra förstås.

Björnar är inte att leka med!

Så här ser björnbajs ut! En liten smocka är det och man kan ana att det ätits lingon och blåbär. Bilden fick jag från Roland när han var i Jämtland på harjakt. De jagar varje år i Sveriges björntätaste område och ser såna här ibland, liksom spåren av björn när det är snö. Björnarna håller sig ofta runt rester från älgjakten som pågår samtidigt. Fördelen med björn är att den går i ide och faktiskt inte hotar vare sig hundar eller folk en stor del av årets jakttid. Men jag vill inte bo i område med stora rovdjur, vare sig björn eller varg. Och vildsvin är lite tveksamt också, fast de smakar åtminstone gott på tallriken.
 
Det var bättre förr, eller hur man ska uttrycka sig, när skogen var en trygg plats. Efter några decennier av  balkongbiolog-styre så är det som bekant inte längre så i stora delar av vårt land. Var det så här vi ville ha det egentligen? En del djur är ju fina att se på film och bild, men inte så trevliga att ha runt husknuten. Attitydundersökningar visar att de stora rovdjuren har sina påhejare i de stora städerna långt ifrån de egna livsområdena, medan de människor  som tvingas leva med dem i sin närhet  i hög grad är negativa. Numera är det rätt många som upplever att beslutsfattarna inte lyssnar på dem som berörs, de kan bli en maktfaktor i nästa val.  

Det är väl slånbär???

Vi vill tro det i alla fall, men vet inte säkert. Vi har fått den här busken och planterat den. Men minns inte om vi fick namnet på den.

Våra fasaner börjar bli vidlyftiga!

Nästan hela förmiddagen har fasanerna ätit under fågelstugan. Medan jag stod och kollade på dem så flaxade en tupp till och flög upp här! Sen promenerade han hela vägen till änden! Då hoppade han ner igen och fortsatte att äta.
 
Där oppe sitter han.. Det gula och röda är bara speglingar från köksfönstret. Jag var ju inne när jag tog bilden.
De fem fasanerna, tre tuppar och två hönor har alltså  ätit nerfallna fågelfrön i flera timmar idag. Ibland gjorde de en tur till vägen och plockade  i sig småsten. Jag är jätterädd att de ska bli överkörda, bilar stannar ibland för att låta dem passera. Gissar att fasaner har höns- matsmältning och behöver ha grus för att det ska fungera. Hoppas alla som kör förbi tar det försiktigt och räknar med fasanerna.

Spår av människor i naturen - från förr och nu!

På vår tur med Seffrin genom skogen i söndags så såg vi inte bara naturens egna formationer utan också en hel del människolämningar. Gärdsgårdar var det gamla sättet att gränsa av området runt ett hus eller runt åkrar (gärden),  bl.a. för att hålla ute kreatur som betade på skogen. Vid hus i skogen kan man se lämningarna. Inte så många kan numera konsten att bygga en fin gärdsgård. Här i västra Värmland heter det schygål.
 
 
 
 
Den här symaskinen står utanför en stuga här mitt  i skogen. Kan vara en gammal Singermaskin med det pampiga gjutjärnsstativet opp och ner. Den gamla tanten, Tilda, som bodde här för länge sedan var sömmerska. Kanske är den kvar efter henne, funnen i något uthus eller på vinden?  Vi vet inte så vi gissar och fantiserar. Stugan ägs numera av sommargäster som uppskattar att bo en bra bit från bilväg och ha det lite primitivt några veckor varje sommar.
Stugans kvarlämnade flaggstång ser ut att ha sin historia. Man funderar: En så liten stuga, ensam mitt inne i skogen, men någon  har ändå bemödat sig att sätta upp en flaggstång som måste ha varit ståtlig  när den var ny.  För att fira något speciellt måntro?
 
En cykel kan också bli dekorativ i ett skimmer av nostalgi.
 
Vid nästa stuga finns en gammal harv. Men det var länge sedan den förberedde marken för sådd. Av bredden att döma en hästharv?
 
Kanske en gammal mjölkflaska? Mjölkflaskor hade alla torp och gårdar. Och de har sin historia. Efter mjölkning tappades den spenvarma mjölken på såna här stora flaskor och kyldes så snabbt som möjligt innan den skulle användas eller ställas på mjölkbordet för att hämtas av mjölkskjutsen som fraktade den till mejeri eller butik.
 
Den här vackert mossbeväxta muren har hållit dyngan från djuren på plats tills det på våren var dags att sprida den på åkrarna för att den skulle bidra till god växtlighet. Dyngan lastades från dyngrännorna i stallet och ladugården på skottkärra. Sen kördes  den ut hit på dyngstacken, med eller utan den slippriga landgång, beroende på hur fullt det var.
Efter vägen kan man finna en annan mänsklig lämning, en av senare datum. Det är gränsmarkering mellan ägor och pilen visar att skogen till vänster tillhörde kyrkan. Kyrkans församlingar var stora markägare både genom köp och donationer från  avlidna som hoppades på en salig hädanfärd. Någon gång på 70- talet ungefär så samlades merparten av församlingarnas  skogsmark i stiftets ägo. Den vita toppen lär vara en stiliserad biskopsmössa men jag  har ingen källa på det. ;- ) Numera har kyrkan sålt av mycket av sin jord och skog. Just här är de inte längre ägare, men biskopsmössan har fått stå kvar som en påminnelse. Och den berättar sin del av bygdens historia.

Naturens egna formationer !!!

Jag älskar verkligen skogen och har alltid gjort det. Tillbringade rätt mycket tid i skog när jag var barn också. När vi gick ut i går eftermiddag så hade jag inte kunnat gå i skogen på flera veckor pga en tröttande snuva. Men igår var det fantastiskt fint på eftermiddagens rådjursjakt och vi hann med en hel del innan Seffrin fick opp.  Den mjuka mossan i ett parkliknande gammel-skogsområde är helt ljuvlig. Lysande grön, ser mjuk ut som sammet och doftar gott. 
 
Jag var inte säker på vem som gjort så här, men Roland visste. Det är någon hackspett, typ större som letat käk.
 
Gamla murkna träd får ofta spännande former.
 
Märkliga svampar trivs på dem. Fast jag kan inga namn.
 
Framgår inte på bilden tyvärr men en del grön mossa är verkligen nästan självlysande grön.
 
Vaatten i bäckarna är det igen, åtminstone lite. Mycket har varit helt torrt under den här sommaren och hösten, men nu har den senaste tidens regnande gett resultat och det porlar igen.
 
Ett par vanliga kantareller hittade vi också, de fick bli en del av kvällsmaten.
 
På vår skogstur såg vi inte bara naturens egna formationer utan även människors skapelser. Bilder av dem kommer imorgon. Det var tacksamt fotoväder, ingen sol men ett klart ljus mitt på dagen.

Fågelmatningen är igång

Matning av småfåglar har börjat och just nu har vi en flock talgoxar och blåmesar här som mest. Men även nötskrikor och hackspettar. Och så fasanerna som går och tar det som ramlar ner på marken under.

Klädköp brukar vara ångestfyllda!

Jag har aldrig varit íntresserad av kläder och köp av kläder har för det mesta varit en vånda, ofta har det blivit helt fel. Men man måste ju ha nåt på sig, helst lagom stort, lagom varmt och lagom fint / vardag. Så det har inte funnits särskilt många klädköp presenterade på min blogg eller min facebook. Fast här kommer ett undantag. Jag drattade in på CGC, mest för att förbereda eventuellt besök på herravdelningen med gubben. Men jag tog en sväng på övervåningen också.
 
Och sprang rakt på en jacka som jag behövt länge, men som jag dragit mig för att börja leta efter; en ny mörkblå, lagom varm innan värsta vintern kommer. Den här bara funkade direkt!!!  Para Jumpers tror jag märket heter eller nåt sånt och jackan Irene. Tunn dun, inte tjock och bylsig, mjuk och följsam, bubblar inte upp i ryggen, lite figursydd, superlätt. Jag var verkligen jätteglad.
 
Senast jag köpte den här typen av jacka var minst 8 år sedan, i en butik i Arvika på Storgatan. Och jag minns fortfarande exakt var den hängde, rakt fram till höger, längst bort. Fast nu har den börjat den bli sliten och behövde bytas ut. Det här var ett par veckor sedan och jag är fortfarande lika nöjd. Nu behöver jag nog aldrig köpa en sån här jacka mer, så skönt!

Rådjursjakt med Seffrin idag söndag.

 
Roland jagade hare på förmiddagen vilket syns på en video på fb. På eftermiddagen jagade vi rådjur. Det var kanonfint väder. Njutbart för mig att komma ut i skogen också. Det var ett tag sedan, har varit lite trött med en envis förkylning men nu är den över. Härligt att komma ut igen.
 
Det är verkligen helande för kropp och själ
 
Det var nästan totalt vindstilla, dropparna hängde kvar i träden.
 
Märkligt nog några små snöfläckar här och där.
 
Seffrin började ivrigt leta uppe på åsen och snodde fram och tillbaka. Vi trodde först att det var rådjur men han snirklade runt i små cirklar fram och tillbaka och fick ingen ordning. Drog i vind också gjorde han. Det var troligtvis tjäder han kände vittring av, vi fann spillning här och där.
 
Vi gick nästan en timme innan han fick upp rådjur. Det var get och killingen, Roland såg dem men kom inte i skotthåll. Seffrin är duktig, vi är jättenöjda med honom. Han höll på en timme lite drygt och hade nog fortsatt om inte Roland kopplat honom.

Svärson in spe, Kristian i Umeå ...

... studerar menyn  före sina val av mat och dryck på Köksbaren. En mysig kille som  läser gastronomi på Umeå universitet tror med inriktning viner, så han är berättigat noga.  Fyllde jämna år i dagarna. Vi har ringt och sjungit!

Barnbarn Bill bakade pepparkakor igår.

Vore så roligt att få vara med! Men vi kanske kan baka när familjen kommer hit till jul också.
En del slinker nog ner som deg förstås!
Men det mesta blir på plåten!

Julmarknad på Tjolitta idag och imorgon!

Vi har shoppat loss på julmarknad på Tjolitta idag! Vi köpte en del mat som honung och marmelad, sockerkaka och kaka. Sen blev det stickat och grytlappar. Och så fågelholkar förstås som snickras av en ung gosse i bygden. Roland mumsade risgrynsgröt med skinksmörgås till lunch och så kaffe med hembakat (o glutenfritt fanns, tack för det). Det är öppet imorgon söndag också 11.00 - 16.00. Besök rekommenderas! Det var mycket folk där idag.

Hej då Busterbåten!

Nu är det obönhörligen slut på båtsäsongen. Busterbåten är servad och tvättad och åker på vinterförvaring tills nästa år igen!
 
 
 

En hare för Hej idag!

Bilden kom precis nu från Roland! Grattis Roland, Thomas och Hej!

Kycklinggryta-tävling

 
Tänkte jag skulle förnya kycklinggryta-ätandet lite. Har kört samma recept i många år ville få till en ny variant. Jag googlade förstås och hittade två olika som såg goda ut. Gjorde bägge igår fredag för att välja ut den bästa. Det blev en med sugar - snaps ( på korrekt värmländska är det "artebockar") och en med ädelost. Den med artebockar gick bort direkt, de passade bara inte med kyckling. Så nu kör vi den vinnande varianten framöver, den med ädelost.
 
500 g rensad kyckling i bitar, bryn dem!
2,5 dl grädde
1 msk kycklingfond
1 tsk krossad rosépeppar
1 krm svartpeppar
1 msk vinbärssaft
1,5 msk soja
lite färsk rosmarin
salta och peppra efter smak!
 
Koka ovanstående i 10 minuter
 
Smula i
140 g ädelost. Vi hade Gorgonzola men går säkert bra med annan också, kanske St Auguir (stavningen?)
 
Jag skriver receptet här eftersom kategorin "mat" här på bloggen fungerar som min egen kokbok. Här letar jag vid behov upp recept på favvorätter.
 
Till det ris förstås. Och jag drack  ett glas spritzer, alltid gott, passar till alla maträtter.
 
Till dessert i kväll fredag blev det latmans-fikon i konjak (armagnac) lätt värmda med vaniljglass till. De behöver absolut spetsas med vanlig konjakt och / eller Grand Marnier annars är smaken för mesig. Den här rätten är förstås bäst när man gör den själv, alltså steker  fikon som inte är inlagda  och har på smör, honung, svartpeppar och konjakt och Grand Marnier, men det här är snabbvarianten. Den är godtagbar. Tyvärr hittar jag inte just nu de här fikonburkarna någonstans i Årjäng, men de finns närmast i Åmål.

Vitamin med fårull eller ko-klövar???

Vilket ska man välja??
 
Jag går ju på det som står om hälsa i tidningarna typ 5:2, kokosolja, ingefärshots, ecomärkt, sverigemärkt. You name it!  Och nu ska man äta D-vitamin. Det beskrivs som solvitaminet, det vi måste äta när solen inte längre ger oss det med automatik. Annars kan man bli vinter-sur och det vill man ju inte.
 
Plikttroget gick jag in på närmaste hälsokost och kollade. Där kunde man alltså välja på D-vitamin med antingen fårullprodukt eller gelatin från kor ( rimligen klövar). Båda  kväljer mig lite men jag tog den med klövar och håller tummarna att de var ordentligt rengjorda innan de blev biprodukt i mina "D-Pearls".
 
Nu ska alltså
 
"...immunsystemet få normal funktion och det bidrar till att bibehålla normal benstomme, tänder och muskelfunktion"
 
Höga ambitioner från en liten pärla. Om det gör någon mätbar skillnad lär jag aldrig få veta men man ska inte underskatta placeboeffekter! ;- )) Så jag mumsar på, en om dan.

En ny matfavorit!

Vi brukar slentrianmässigt köpa vanliga laxbitar och torskrygg för att laga fiskrätter och bryta av den vardagliga älgköttmenyn. Nu testade vi fjällrödingfilé och den var läcker. Vi stekte enkelt, snabbt, åt med potatis och sås med syrad grädde som bas.  Rekommenderas! Finns på Ica Sillerud också.  
 

Fyra sångsvanar i tjärnet

Två vuxna djur och två grå ungar går i Bäcketjärn ibland. Det är alldeles för lite vatten i tjärnet och vi hoppas att det ska bli regn och mycket snö i vinter så alla våra vattendrag fylls på.

Hökuggla på Liane!

Den satt där i flaggstången idag, helt plötsligt och oväntat. Inte en fågel som vi ser varje dag precis. Men kul att den ville hälsa på. Vi tänkte först sparvuggla för den är mer vanlig här, men den här är alldeles för stor och har drag som är typiska hökuggla även om det är lite långt håll för att vara helt säker.
 
 
 
 

Mall of Scandinavia ...

...  det gigantiska  varuhuset vid Friends Arena strax utanför Stockholm har barnbarn lilla Lou besökt med sin mamma. Det var första gången men gissningsvis inte sista. Mor och dotter kan säkert finna många skäl att åka hit åren framöver. Där finns en fin lekplats. Inte fel att kunna kombinera shopping med lek för barnen och god mat. Varuhuset har ett antal bra restauranger för alla smaker.  Det finns en hel del märkesbutiker här för den som vill kolla på det.
 
Men för oss lantisar är det jobbigt med såna här stora köpcentra, för mycket intryck och för mycket folk. Vi går ju hela tiden omkring och stänger aktivt ner den inbyggda impulsen att titta på den man möter och hälsa. ;- ))Ovanan vid så mycket på en gång  gör att det hela blir stressigt, svårt att samla tankarna och handla nåt. Vi var där ett par timmar strax efter att det öppnat, det var inte trångt eller så, men vi flydde fältet med enbart en keps till Roland innan vi hunnit se allt. Jag gissar att det var vårt första och sista besök på Mall of Scandinavia.

Nu är det slut!

Nu är den absolut slut, säsongen för blommor utomhus. Den här pelargonen har strävat på in i det längsta under altantaket men nu går det inte längre. Fast i pallkragarna är det kvar persilja förstås. Undrar hur den bär sig åt för att stå grön hela vintrarna och så fortsätta att växa nästa år.
 

Barnbarn Lovis i Umeå är glad och hittar på!

Idag tror jag att hon ska sjunga för sin pappa som fyller jämna år. Det ska i alla fall vi ringa och göra under dagen. Hoppas vi kan få tag på honom.
 
Lilla Lovis tycker om att skapa saker, här är två granar som sitter ner och som är kompisar. ;- ))

Besviken på supermånen!

Det ska ha varit supermåne ett par dagar nu och jag hade gärna velat se, men det har varit helmulet. I kväll var det klart och jag kollade tiden för månens uppgång. Det skulle bli kl 17.00 så jag var ute och kollade då. Någon kvart senare så dök månen upp. Men det var då ingen supermåne, den var stor men i alla fall inte större än många gånger förut. Så här såg den ut när den gick upp där borta över Elgtån.
 

Stekt fläsk på Stadt i Åmål idag! Och däckkalibrering!

Nej ingen slump förstås! Om vi har ärenden till Åmål så fixar vi dem på en tisdag för då serveras stekt fläsk och potatis och löksås / raggmunk på Stadt. Och gott är det! Sen tar vi kaffe på XO bredvid för de har smarrigt slisk.
 
Vi hade ett par ärenden och det ena var att  kalibrera vinterdäcken! Vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. ;- )) Så här är det
 
Nya bilar har varningssystem för däcktrycket. Om det blir för  lite luft i ett däck så ska det lysa  en varningslampa på instrumentpanelen. Det hela bygger på att bilens dator känner igen varje enskilt däck. På däcken sitter alltså ventiler med unik identitet  och de måste kalibreras till den egna bilen annars lyser varningslampan hela tiden. Det innebär att varje gång man byter däck så måste den här manövern göras på en märkesverkstad som har rätt datorprogram, om jag fattat rätt, efter att man har lagt på nya däck.
 
Nu är det gjort i alla fall för den här gången. Manövern går snabbt och är kostnadsfri och för oss spelar det ingen roll eftersom vi gärna åker till Åmål. Och nu vet vi ju till nästa gång. Hade varit bra med info vid köpet.
 

Barnbarn Lou i Stockholm ....

... gillar blåbär. Äter med hela kroppen - minst!

Barnbarn Isaks ljuslyktor.

Så fina ljuslyktor har barnbarn Isak i Umeå gjort. Kolla gärna den fina bilden på lilla Lovis på väggen bakom.

Diskmaskin på Liane provkörd!

Den är påfylld med salt och spolglans och testkörd. Allt fungerar bra!
 

Därför går fasanerna runt husväggarna!

Vi har funderat en del varför våra fem fasaner vill gå runt husväggarna. Idag såg Roland varför. De mullar sig i jorden i rabatterna närmast väggen. Den är torr, inte snötäckt, inte frusen. Överallt har de hållit på, gjort gropar och sprätt upp jord som yrt omkring. Inte så konstigt egentligen, de är ju höns. Och sen verkar de spegla sig i källarfönstren. ;- ))
 
 
 
 
De har blivit mer och mer oskygga. Igår på morgonen var de uppe på altangolvet och spatserade runt enligt spåren i snön.
 
Detta är festliga djur. Varje dag är de flera gånger framme och äter under fågelstugan, hela flocken på en gång.
 
Bild från en dag förut.

Farsdagsäting på Stationscafét!

Det fick bli min farsdagspresent till Roland,  god middag på Stationscafét i Svensbyn.
Det var revbensspjäll med cole slaw och sås
 
Jag tog laxtallrik förstås.
 
Desserten var Farsdagstårta
 
Och Hennikehammartårta till mig.
Alltsammans smakade väldigt gott!

Rådjursjakt idag söndag!

Lille tax Seffrin darrar av förväntan inför dagens första släpp. Men inget upptag.  Korvgrillningspaus i Lianegrillen och nytt släpp med upptag, get och killing.
 
 

God fisksoppa blev det

Kollektiv matlagning igår kväll, fredag. Vi hade ett  recept på god  fisksoppa, den jag fick i Stockholm senast, och ´någon annan i vänskapskretsen hade fångat torsk vid Lofoten.  Vi slog oss  ihop och lagade fisksoppa tillsammans igår kväll  och inbjudna var ytterligare ett par. Kul matlagning blev det och en suveränt trevlig kväll med förrätt, soppa och dessert, allt smakade jättebra.  Så här var fisksoppan. Den kommer vi att göra fler gånger!
 
En stor morot,  och tre potatisar, samt en skivad, syrad rödlök, fräses tillsammans i olivolja. . Låt det koka nästan  mjukt med lite vatten. (Vi kokade med grädden i men det varade så länge, tror det går snabbare i vatten, fast vet inte om det påverkar smaken)  På med grädde och Smetana (syrad grädde), lika delar så där 5 dl / 3 dl varje.+ rejält med vitt vin och så hummerfond. Låt det koka tills det är mjukt, men al dente.  Smaka av! Sen lax och torsk och dill o citron, låt koka någon minut. Smaka av med salt och peppar och ev andra kryddor. Till sist i med räkorna, bör vara handskalade.  Värm, men koka inte.
 
Smakar kanon. Och jag tror att det är den syrade rödlöken  som stunsar till det hela. Och så den självfångade laxen förstås.
 
 I ett stort fint kök härjade vi sex stycken utan att det blev trångt. Sånt kan man bli avundsjuk på!
  
 
 

Fika med fin utsikt lördag!

Så här vackert var det ut över sjön Östra Silen idag lördag! Isen har inte lagt sig, bara runt småbåtshamnen.
 
Roligt att se de lurviga kossorna med sina kalvar i Tobyn. Daniel äger dem. Tacksamt att han fortsätter med djur och jordbruk.
 
Fika med bästa utsikten. Det var ett tag sedan sist. Men nu kan det bli oftare framöver när vädret är ok.
 
 
 
 
 

Rolands jaktstart i morse, Svensbysjön med kyrkan i bakgrunden.

 Jo, man ser Silleruds kyrka där borta. Morgonen idag var så vacker och fortsatte så här hela dagen. Dunker Hej fick opp och jagade bra. Men haren kom inte inom skotthåll. Bilden tagen vid "Lonkere".
 

Vinter kvar hos barnbarn i Stockholm!

Och höst också! Vackert med löven mot den vita snön! Idag lördag ser det ut så här.
 
Barnbarn Lou har varit inne med kräksjuka några dagar men kunde gå ut idag lördag! Vilken tur när vädret var så fint
 
Snön har varit uppskattad av barnen. Bild från tidigare under veckan, i onsdags.

Samtidigt som jag filmade fasanerna igår, lite längre bort...!

Jag hade fullt schå med att fota och filma fasanerna igår så det dröjde en stund innan jag lyfte blicken och fick se det här samtidigt: Get och killing som mumsade på växterna i dikeskanten. Det är viltrika marker vi bor i.
 
Vi ser inte ofta älg, men rätt mycket rådjur. Beror kanske på några milda vintrar och på att vi  har duktiga unga jägare som håller efter räven  som annars tar killingarna. Det är god viltvård.  Nu är killingarna så stora att de är svåra att skilja från geten, men när de är så här nära varandra så är det möjligt. Det där vita partiet i bakänden är varningssignalen. När det är fara å färde så liksom fälls det ut, blir större och tydligare för att varna andra rådjur. Lite videofilm blev det på min facebook, men bara på killingen.

Diskmaskin på Liane!!

Idag fredag blev det klart, diskmaskinen är installerad på Liane i Nils-lägenheten. Vi hämtade ju en maskin i Stockholm när son-familjen rev ut sitt kök. Den är inte så gammal och duger ett tag till. Eftersom det aldrig varit någon diskmaskin här förut  så krävdes installation av hjälpsamma rörmokare och elektriker.
 
 
Så här fint när allt var färdigt.

Fasanerna just nu!

Just nu går de här utanför köksfönstret och mumsar på sånt som trillat ur fågelstugan! Först kom en tupp och fäktade runt sig mot småfåglarna. Sen kom hela fasanflocken, 5 stycken. Det är två hönor och tre tuppar. De rör sig gärna runt husväggarna här och blir allt mindre skygga. Igår radade de upp sig vid källartrappen! Vi matar dem i den öppna voljären och hoppas att de ska klara vintern. De har växt sig ordentligt stora och ser fullvuxna ut. Videosnutt på min facebook.

Pizzapremiär på Stationscafét i Svensbyn.

 
Det har varit på g ett tag den här premiärätingen av riktig pizza på Stationscafét / Ica Sillerud i Svensbyn. De har ju funnits sedan älgjakten fast det har inte passat för oss att pröva.  Men igår så blev det av. Man kan alltså få pizza gjord på stenugnsbakad botten från Italien,  men i övrigt tillverkad på plats. Man äter på cafet eller tar med hem i klassisk pizzakartong. Alla finns glutenfria. Min har skinka, räkor och ost, den längst ner. Roland har kebabpizza längst upp, den ska jag testa nästa gång. Jag orkade som vanligt inte hela min, så jag fick ta med halva hem som doggybag. ;- ) Den fick bli kvällsmat. Båda smakade jättebra! Vi kommer att äta pizza i Svensbyn igen. De serveras normalt från lunch och framåt på dagarna, men nu på lördag hela dagen, då det är pizza-dag med en del extras i butiken, cafét och klädshopen.

Bild av harjakt!

Roland släppte Jazz  imorse och väntade på upptag medan elden brann och mackan med Vild-Hasses rökta björnkött slank ner. Det hjälpte inte, ingen jakt och Jazz har fått ett sår på en tass. Han skar sig lite på något.

Massor av snö i Stockholm!

Det tog en timme för Bill att gå hem från dagis igår! Mycket måste ju lekas med på vägen. Inte ofta huvudstaden får så mycket snö, bortåt 40 cm på sina ställen. Och det lär vara 100 år sedan man senast hade så mycket.  En  fantastisk upplevelse för många barn.
 
Fast vi som bor på landsbygden fnissar ju lite åt handfallenheten i Stockholm inför ett snöfall som ändå är rätt försynt.  Det finns inte plogbilar, alla bussar tycks ha sommardäck, många privatbilister har bara sommardäck. Det mesta har liksom bara stoppat upp och folk satt i natt i bilkö upp till 12  timmar sägs det. Det är inte bara tråkigt, det blir till slut farligt utan värme, mat, dryck och toa..

Gripande tal ...

... höll Hillary idag. Hon lyckades få med en massa viktigt inför framtiden om behovet av att samarbeta och hjälpas åt för landets skull, så att inte valkampanjens motsättningar får sätta agendan framöver. Det finns förstås stort behov av att läka såren nu. 
 
Det behövs också sakliga analyser av hur amerikanerna har valt. Vilka har röstat på vem och varför har de gjort det? Det  är frågor som man behöver få svar på, så att nästa makthavare kan få en hint om hur politiken ska inriktas framöver för att minska det massiva missnöje som det här valet visar på. För hur man än ser på valet så är det en smäll mot etablissemanget. Trump är en uppstickare, både inom och utom sitt eget parti.Han kom från ett politiskt ingenstans och lyckades fånga upp dem som kände sig förbisedda i USA.    Kanske är det en bild som speglar skillnaderna mellan väljargrupperna; de som känt sig sedda och de som känt sig förbisedda. Vänster - högerskalan verkar inte vara aktuell längre. Trump har som republikan fått rejält stöd av arbetarklass i USA.
 
 Valresultatet var minst sagt överraskande, inte många trodde på det här, men tydligen så är det inte så många som svarar på opiononsmätningar av den här typen, bara 10 %, så det kan bli väldigt fel.

Trump ser ut att vinna presidentvalet!

Vilken rysare!! Konstaterar att Leif GW Persson i så fall ser ut att bli en av de få som gissade rätt, inte många trodde det. Opinionsmätningarna gav Clinton segern så sent som igår kväll, men de unämns nu till valets stora förlorare. Mätningarna har slagit helt fel, precis som före Brexit.
 
Vi pratade med son Mattias i Seattle igår kväll och han menade att Trump har haft ett mediastöd i USA, fast det har inte synts här.  Han sa också att Trump betraktas som en uppstickare bland både demokrater och republikaner. Han har ingen politisk erfarenhet, behöver inte bära ansvar för eventuella misstag som begåtts tidigare och kan fånga upp det missnöje som tydligen finns. Missnöjet med tidigare politik och etablissemanget var alltså mycket större än man kunde tro. Man blir alltså återigen förvånad över att ingen tog honom på allvar och drivkrafterna bakom hans framgångar på allvar.
 
Just nu håller världen andan och väntar på ett besked om slutligt resultat.
 
 

Valpen Hambo ...

... är en riktig gossehund. Vill hänga i knä på ett eller annat sätt, för han får inte plats att ligga där längre. Han är 10 månader gammal nu. Och han skulle kunna vara mogen att bli lite vuxen och jaga hare, åtminstone visa intresse. Men icke! Han är sen, bara att konstatera, leker med pinnar  i skogen, visar inget intresser för harspår,  nafsar husse i fingrarna när han försöker visa på var haren har gått.  ;- )) Hans mamma Åhlstigens Li var också sent igång, började jaga på riktigt först vid 1,5 år. Så vi får vänta och nöja oss med dunker Hej som kommit igång bra med harjakt, han är 3 år. Och så förstås gamle Jazz som är 10,5 år och fortfarande jagar bra.

Diskmaskin ...

... blir det här, men bara på nedre våningen! Direktimport från Stockhom Tomtebogatan, tackar för det!. Rörmokare och elektriker kommer snart och fixar installation. Kanske före helgen, men inte säkert.
 

Barnbarn Bill i Stockholm har också fått snö...

... och han har blivit en ängel! Den första snön är rolig för barnen, kan bli mycket utelek i rätt kläder.

Barnbarn Lovis på dagis igår måndag!

Man har rejält med snö i Umeå, vet inte exakt hur mycket. Men barnen kan roa sig kungligt i alla fall. Det ser ut att vara kallt också. Med bra kläder så är det fina lekmöjligheter. Lovis tindrar!

Äntligen val i USA!

Historiens mest pinsamma val närmar sig äntligen slutet. Vi har i tidigare olika valsammanhang fått vänja oss vid att smutsiga personangrepp varit en ingrediens i kampanjande, men att de i stort sett tagit över helt är ändå nytt. Infon till folket inför det här valet har helt fokuserat på typ vem av kandidaterna som har vad i garderoben och vem som nöp vem  i rumpan för 5 år sedan. De stora  politiska frågorna om landets ekonomi, samhällsplanering, utrikespolitik har inte ens skymtat i rubrikerna. Den svenska mediabevakningen har varit massiv,  skandalerna runt presidentkandidaterna har fyllt alla former av nyhetsförmedling, både den formella i tv / tidningar och den informella i sociala medier. Man undrar om det är valarbetarna eller media som har gjort det här valet till det smutsigaste vi kan minnas.
 
Spela roll kan man tänka?? Gör det nåt att ett demokratiskt val omvandlas till lystet frosseri i sensationer istället för att ge den info väljarna behöver innan de ska rösta??
 
Ja, det spelar roll. Jag misstänker att det här bl.a. späder på politikerförakt, inte bara i USA utan över hela världen. De valda medborgarna, de som ytterst bär upp ansvaret för det demokratiska systemet, görs till åtlöje.  Hela den  demokratiska processen, den som bygger på folkets val av  partier / ledare, sätts ur spel och ersätts av ett skådespeleri i en global show. Det är på något sätt sorgligt att det finaste system vi har för att styra folk och länder hanteras så respektlöst. Ok, demokrati med folkliga val har sina begränsningar men vad är alternativet? Diktatur? Anarki?
 
Självklart vinner Clinton det här valet, allt annat är omöjligt och därom verkar de flesta bedömare vara överens. Så den spänning som nu piskas upp  handlar mer om att varje nyhetskanal vill roffa åt sig publik för sina mastodontsändningar, tiotals timmar i sträck.
 
Jag har följt valet lite lagom lojt, kollat rubrikerna, skummat innehåll och försökt värja mig för värsta lorten.  Hela tiden har jag letat efter fakta som verkligen intresserar mig: Hur kunde Trump bli presidentkandidat? Det har hela tiden framstått som absurt att han stöds av många miljoner väljare i ett stort land där det måste finnas så många andra alternativa kandidater. Vilka väljarkategorier stödjer honom? Var har han sina väljare? Vilka frågor har burit hans kandidatur? Därom har väldigt lite rapporterats.
 
Jag saknar också seriösa analyser huruvida det finns samband mellan exempelvis  Trump i USA, Brexit i England och SDs framgångar i Sverige. Alla tre fenomenen är exempel på folkrörelser / opinioner  som etablissemanget inte förutsåg.  De har överraskat och framstått som oförklarliga utifrån gällande logik, går inte att placera in någon traditionell vänster - högerskala.   Har de någon gemensam botten eller har de bara råkat växa fram,  lite vildvuxet och slumpartat ur folkliga djup, men ändå samtidigt i helt olika länder? Och förvånande nog överlevt trots att de alla varit ivrigt bekämpade av media! Det borde inte gå.
 
Det är de verkligt intressanta frågorna i detta val, men än så länge lyser svaren med sin fränvaro.

utkast

 

Linne o Lump i Laxå besökte jag

Jag åkte extra till Laxå i samband med Stockholmsbesöket,  för att gå på Linne o Lump, en second hand som jag brukar gilla. Den hade flyttat till nya lokaler sedan sist, lite mindre tror jag. Numera var sortimentet hårt nischat på  50 - 60-talsmöbler + tidstypisk inredning. I o för sig kul att gå runt och kolla men butiken var kanske roligare förr när det var mer textil och porslin också. Minns att jag fyndade tallrikar som inte går att köpa i vanliga affärer längre. Lite besviken var jag, men den som söker möbler från tiden blir säkert nöjd. Och man säljer mycket på nätet tror jag.
 
 
 
 

Jag var med på Bills basketträning förstås.

Lördag förmiddag har barnbarn Bill basketträning på KFUM. Lokalerna ligger nära Adolf Fredriks kyrka, man går bara över Sveavägen och rakt fram en bit. Jag gick med förstås för att kolla när jag var i Stockholm på besök. Bill tycker att detta är roligt.
 
Många barn var med och åldrarna kan ha varit 3- 4 år, kanske 5 år också.
 
 
Det var flera ledare med och de gjorde ett bra jobb, det handlade om lek med boll egentligen. Här säger alla tack och adjö!

Vi tände ett ljus här hemma ...

...i går kväll  och mindes de som lämnat oss i jordelivet; våra föräldrar, andra släktingar och vänner. Nu finns de  kvar i fina minnen.

Första islyktan ....

... i år har dotter Malin i Umeå gjort. Det blir så vackert!!  Jag har också en sån här islykte-form som jag köpte i Umeå vid ett besök där, måste ta fram den. Fast än är det inte tillräckligt kallt hos oss för att vattnet ska frysa så här fint. Om det är minusgrade en längre period så får man njuta av dem länge.  Dotter är tjänstledig just nu och läser kurs i konst, fast islyktan har nog inte med det att göra. Konst och skapande av olika slag har i alla fall alltid varit med i hennes liv, på ett eller annat sätt.

Vacker vy vid Adolf Fredriks kyrka i Stockholm

Av olika skäl hamnade jag här några gånger vid stockholmsbesöket. Platsen ligger norrut från Hötorget bara några minuters gångväg och nära mitt hotell på Wallingatan. Det är så vackert vid kyrkan och vid Olof Palmes grav finns alltid blommor och ljus. Jag har varit på orgelkonserter och högmässa i kyrkan några gånger när Roland var på son Mattias bröllop i Japan. Det var ju några år sedan.  Då disponerade jag son Markus lägenhet på Holländargatan en liten bit opp här. Några minuters väg till vänster är barnbarn Bills basketträning och jag är på väg dit när jag tog den här bilden från kyrkans nordsida när solen lyste genom lövverket i eken. Bilder och filmsnutt från basketen kommer senare. Stockholm är vackert, om jag måste  bo i en stad så skulle jag välja att bo här.

Barnbarn Lou hälsar på på pappas jobb!

Snurrstolar är aldrig fel! Inte på Nexiko Media heller. Några månader till är Lous pappa hemma med henne, men kul att göra besök på jobbet. Nexiko Media ägs av Filip och Fredrik, samt Micke  o Lars. Där görs tv-program, bl.a. "Vänligen Lars Lerin" som son Markus höll i och serien om hur man kan få ungdomar att gilla skolidrott ( har glömt titeln, men det fick nåt sorts pris också, liksom Lerin-serien). Undrar förreesten om Lou har fått på sig Bills byxor? De ser i överkant rymliga ut.  ;- ))
 

Lugnt trafikläge i Värmland men kaos i Dalsland!

http://nwt.se/bengtsfors/2016/11/05/extremt-halt-flera-olyckor-i
 
http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/ge-dig-inte-ut-p%C3%A5-v%C3%A4garna-1.3932274
 
http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/masskrock-p%C3%A5-riksv%C3%A4g-halt-p%C3%A5-platsen-1.3932568
 
Under länkarna ovan finns  rapporter om det kaotiska  trafikläget söder om oss. Det väntas 25 cm snö under natten - imorgon förmiddag, + hård vind som ger snödrev neråt Bäckefors. .

Smetana ...

 
... blev det till förrätt igår kväll! Premiär för vår del.
 
I botten är ett lager med Smetana syrad grädde, sedan hackad rödlök och hackad dill. Till slut rom. Den här maten tar man med naturell lantchips och äter på stående fot.  Man kan arrangera det hela mycket snyggare än så här förstås, typ göra som blommor av dill o rom.  Antingen äter man  bara på chips ett och ett i taget, samtidigt som man balanserar ett glas med bubbel i andra handen som en entré, eller också tar man med sig flera på tallriken och sätter sig vid bordet.  Smetana är en himla god grädde med fyllig smak, inte lik vanlig gräddfil. Vi hade den som entrérätt med mousserande vin till; Privat som var en ny bekantskap för oss också, helt ok. 
 
Varmrätten blev en gammal klassiker; porterstek på älgkött med kål o morötter o potatis o gelé och sallad.
 
Desserten blev något vi inte ätit på länge; stekta fikon i konjak. Man ska steka fikonen (ekologiska i påse) i mycket smör, och så flambera dem i konjak. Fast jag häller på honung, konjak och kokar i stekpannan lite, till slut Grand Marnier på utan kokning så det blir lite alkohol i rätten. Den serveras förstås med vaniljglass och vispgrädde.
 
 
Vilt-tema blev det i dukningen för övrigt, fint målade tallrikar med olika motiv.
 
 
 

Rådjursjakt med Seffrin idag!

Det var typiskt rådjursjaktväder idag. Tillsammans med ett par andra så gick vi ut. Igår när solen sken från klarblå himmel och det var vindstilla så gick jakten spikrakt flera kilometer. Seffrin jagade tre och en halv timme i sträck i tuff terräng och hade fortfarande ofta 36 skall per minut. Det blev sammanlagt 12 kilometer som han sprang. Han tappade vid något tillfälle men gjorde stor ring som en stövare och hittade utspåret igen. Han var inte så pigg på att till slut bli infångad. Jaktlusten är stor.
 
Idag var det rejäl blåst och en del snöfall och jakten gick istället typiskt i små trånga bukter, inte så lätta att förutse. För ett par av skyttarna var det väldigt nära. Här så passerade hon mellan trädstammarna, get, smaldjur, bara någon minut innan bilden togs. Jag hade laddat för att få en bra bild.  Men det var för långt håll, fel vinkel och hon rörde sig för snabbt så det gick inte att skjuta. Sammanlagt en dryg timmes jakt med Seffrin. Han gjorde vid ett tillfälle som igår, när han tappade bort spåret bland många andra rådjursspår så gjorde han en större ring och fann utspåret. Han är riktigt duktig, bara ett par år gammal men gör som han ska. Vi fick koppla honom till slut för han var sliten "på undersidan" ;-) Det är ju en del snö.
 
 

Snö över Liane!

Lägg därtill att temperaturen är på nollan och det blåser rejält nordanvind. Vinterkänsla absolut

Byggnad med patina!

Jag är svag för såna här gamla byggnader med patina, trä där det finns spår av tid, av vatten och vind och slitage. De har liksom en själ, formad genom decennier.
Hur länge kan det här stå kvar? Det ser ut som om det skulle rasa när som helst. Hur kunde man veta när man byggde huset att det var precis så här stenarna skulle läggas  så att inte byggnaden skulle ramla ner?
En sten har spruckit! Vad händer nu?
 
Bilderna är från torsdagens jakttur. Här träffade vi också en f.d. kollega till mig och vi fick en fin pratstund. Grattade till nya barnbarn lilla Linnea!

Sous vide har svärson Kristian i Umeå skaffat!

Kristian läser gastronomi på Umeå universitet. Han har fått ett stipendium och köpt en del ny köksutrustning. I kväll invigdes Sous Vide. (Jag har ingen aning om vad det är men säkert lagar han någon god mat, han är bra på det.)
 
Uppdaterat: Nu har jag blivit upplyst om vad en Sous Vide är. Med hjälp av den kan man tillaga vakumföpackade (?)  råvaror  vid exakt temperatur en bestämd tid. Häpp! Ja, ungefär så tror jag.

I Umeå är det snö!

Barnbarn lilla Lovis gör snögubbe tillsammans med fastrarna! Så roligt att ha snälla fastrar och redan snö som går att bygga med.
 
Nu ska jag förbereda kvällens äting med goda vänner! Testar lite nytt, fast en del blir gammalt och känt. Blogginlägg framöver kommer att till del handla om förra veckans stockholmsbesök, det ligger en del bilder kvar och skramlar.

Just nu går fyra älgar förbi vårt hus!

Det är ko, kalv och två tjurar, i den ordningen från vänster. De kom i sakta mak klivande över den frostiga vallen. En fin syn! Vi får passa på att njuta medan vi kan. Med den vargtäthet vi har i Värmland så är såna här upplevelser snart ett minne blott. Den berömda värmländska älgstammen är på väg att krascha totalt som vargmat och vi ser inga tecken på ordning i den havererade vargpolitiken. Det blir ingen minskning av varg ens om man nu skulle få skjuta de 24 som är aviserade, antalet ökar oavbrutet. Det är inte mångfald att människan skapar ett landskap som enbart har varg, det är enfald.
 

Fin jaktdag igår torsdag

 r
 Bästa höstdagen!! Frost var det, helt vindstilla, ett par grader kallt, solen sken. Det här är livskvalitet, att kunna tillbringa en sån här dag i skogen med tax Seffrin och rådjursjakt. Igår blev det bild och text över hur Seffrin drev fram det trafikskadade rådjuret vid Tjärnshaget så det kunde avlivas. Men det var mer jakt under dagen.  Så här fin utsikt ut över Östra Silen hade vi till en början.
 
 Seffrin var väldigt ivrig och letade koncentrerat  runt oss efter doftspår.
 
 Och vi spejade och lyssnade
 
 Roland samlade töre för kommande tider ;- ))
Seffrin fick upp ett spår och han drev någon dryg timme men det gick långt ifrån oss så vi kopplade honom. Hoppas det inte kommer så mycket snö att jakt med tax är omöjlig framöver. Det här är så fint.
 
 
 

En stjärna i himlen till vår lille tax Seffrin!

Han lyckades jaga fram ett trafikskadat rådjur till Roland som fick avliva det med ett skott på rätt nära håll.
 
Vi fick telefonsamtal igår kväll om att man sett ett rådjur som gick på tre ben vid Tjärnshaget, så vi tänkte att vi skulle göra ett försök att få tag på det och förkorta lidandet. Jag gick in vid Brogärdet med Seffrin för vi såg två rådjur nere vid älven och tänkte att det kunde vara ett av dem.
 
Roland ställde sig på pass mellan Tjärnshaget och Furnäs. De två rådjuren som vi sett var friska och tog sig snabbt över älven till Brobacken-sidan. Men jag fortsatte med Seffrin mot Tjärnshaget och han började strax driva i kopplet. Först var jag rädd att han drev bakspår på de två vi sett men det blev alldeles för intensivt för det så jag släppte honom. Han drev  med tätt skall genom skogsdungen ner mot Roland och det small omedelbart.
 
Vilken lättnad! Det var en get-killing som inte var stor. Förmodligen var den den andra  killingen  till geten som försvann över älven och den hade säkert legat och tryckt i skogsdungen tills Seffrin närmade sig. Ett framben var helt obrukbart, krossat  vid översta leden. Det såg ut som en trafikskada.  Skönt att det fick slippa lida mer. Tack Erik som ringde och larmade! Det var en god gärning. Om inte du hört av dig så hade vi nog inte sökt i det här området idag.
 
En otroligt vacker dag har vi haft idag. Det blir mer om den här på bloggen senare, vi jagade mer och jag träffade en kollega ute på Egenäs.

Ett par dagars besök hos bror och svägerska i Hallsberg...

.... blev det också på resan till Stockholm. De har bytt snöskottning och gräsklippning i Åsbro  mot en trevlig terasslägenhet i Hallsberg. Så himla fin vid Puttlabäcken o Allégatan. HSB-förening har små gästlägenheter som man kan hyra  för en symbolisk peng när man hälsar på, så det gjorde  jag förstås. Och det kommer jag att utnyttja fler gånger.
 
Jag växte alltså upp på landet utanför Hallsberg, men detta var vår centralort. Jag gick seminariet i Örebro och var studerandefackligt aktiv på central nivå under den tiden. Det var mycket flackande inom o utom landet så efter utbildningens slut så sökte jag lärartjänst på landsbygden långt från jäkt och stress för att fokusera på jobbet..  Platserna valde jag slumpartat i Lärarlistan, minns att det var bl.a. Smålands Burseryd, Vimmerby, Årjäng   och nåt ställe uppe i Dalarna. Sen  fick jag  svar från Årjäng först så där hamnade jag 1972. Ren slump alltså, kände ingen där. Hade kvar min lägenhet i Örebro det första året och tänkte nog flytta tillbaka då, men sen träffade jag en trevlig  "inföding" ( Roland) och blev kvar.
 
Åter till bror och svägerskas bostad. Lagom mycket att städa är det med en lägenhet och inte blir det så mycket förrådsutrymmen heller att bekymra sig om. Det finns fördelar, speciellt så här på äldre dar.
 
 Att ta bort en vägg öppnar upp, ger ljus och rymd. Blev fint här med nytt kök också. Roligt att se det hela färdigt.
 
Terassbalkongen är gigantisk och har en 8 meter lång och bred balkonglåda, säkert en dryg halvmeter bred.
 
Det gick bra att grilla  där fortfarande  så vi fick grillad fläskfilé och rostade grönsaker. Stilsäker dukning av svägerskan.
 
Under besöket i Hallsberg så träffade jag också en skolkamrat från årskurs 3 - 5 i Kyrkskolan. A.E.  hade fått en stor och fin lägenhet alldeles bredvid terasshusen.  Helt fantastiskt så mycket vi hade att prata om, många minnen var det. Och hon hade skolkort på oss kvar. Roligt att få veta vad som hänt med alla.
 
Ett smarrigt förmiddagsfika blev det också med en vännina från ungdomen, M. J. . Tiden bara rann iväg och när vi skildes åt var det mycket vi inte hunnit prata om. Här hade man också bytt arbete med villa och trädgård mot en fin och bekväm lägenhet. Den låg  alldeles i närheten, bara tvärs över Puttlabäcken!
 

Här föddes min mamma, Karlbergsvägen 65 i Stockholm.

Det ligger nära sonfamiljens bostad i Vasastan, så jag har de senaste åren gått förbi huset åtskilliga gånger och tänkt hur det kan ha varit den där gången för nu nästan hundra år sedan när min mamma föddes just här. Kan också tänka att det är märkligt att hennes barnbarn skulle råka bosätta sig alldeles i närheten.
I markplan finns en konstaffär och jag har ibland tänkt att jag skulle gå in där. Den här gången tog jag mod till mig och gick in., möttes av en äldre herre. Jag frågade om han visste nåt om huset och det gjorde han, dessutom var han en duktig berättare så jag blev stående där säkert en halvtimme och lyssnade.  Han sa att huset byggdes 1923. Då protesterade jag och sa att det måste ha funnits 1917 då min mamma föddes här. Men det var alltså inte det här huset som min mamma föddes i utan ett trähus på samma plats, med samma adress, ett hus  som byggdes 1903. Men man ville att alla husen på gatan skulle vara lika fina efter Karlbergsgatan, så det huset revs alltså 1923 och det här byggdes. Det som finns kvar sedan tidigare är gårdshuset, det revs inte. Syntes ju inte från gatan, där bodde enkla arbetare, eventuellt fanns där ett tvätteri. Det nuvarande huset byggdes med fina stora lägenheter på varje våning, men bredvid dem   så gjordes små ettor och tvåor där tjänstefolket skulle bo. Det finns säkert mycket mer att få veta om huset på Karlbergsvägen 65 men jag får återkomma till den här mannen. Han skulle gärna berätta mer och jag fick hans telefonnummer på baksidan av en liten tavla som jag köpte. Han hade haft affären här i över 20 år och  invandrat från Montenegro för länge sedan. Så roligt att få prata med honom, jag är så tacksam att han ville ta sig tid att berätta!!
 

Bill hoppar studsmatta i Vasaparken!

Vasaparken ligger rätt nära där barnbarn Bill o hans familj bor. Det brukar bli något besök där när jag är i Stockholm. Här finns gott om plats och allt lekmateriel man kan tänka sig, en del till utlåning. Studsmattorna i marknivå är suveräna, ingen kan skada sig vid hoppning och även små barn kan delta. Området runt om är något slags gummiasfalt som är rätt bra på sommaren men som nu kändes lite halkig.
 
Och det finns flera, i alla fall tre stycken på en rad. Många barn var här med sina föräldrar men det var inte trångt.  Stockholm är en fin parkstad, hoppas det får förbli så och att man inte bygger bostäder på den här marken.

Fotografiska museet i tre timmar!

Så suveränt att ha gott om tid, titta färdigt, äta en bit mellan varven. Fotografiska  är mitt favvovattenhål i Stockholm. Och i lördags var det öppet hela dagen till fram på nattkröken. Inget jäkt.
Från restaurangen över en liten sallad, är utsikten så här fin. Jag hade tur och fick en fönsterplats med okänt men trevligt sällskap bredvid mig. Alla stolar var upptagna, så mycket folk. Solen belyste bortre sidan över vattnet. Så här startade jag på eftermiddagen lördag efter basket med Bill, lunch på Tomtebogatan och lek i Vasaparken.
 
Corbijn var förstås huvudnumret. En stor utställning med massor av hans bilder av gamla rockidoler, bilder som berörde. Bilderna på var varje grupp var placerade tillsammans.
 
Vi var en stor publik och de flesta besökarna pratade andra språk än svenska. Han är välkänd och populär. Det var lite intressant att komma från Dennis Hopper-bilderna i Karlstad till Corbijn. Hopper är stor och har gjort mycket bra i en genre som snuddar detta men Corbijn är i en klass för sig. Tror inte han har någon som slår honom. Det blev ett par varv runt hans bilder. Som vanligt en snabbare genomgång först och sedan stanna till vid de mest intressanta bilderna nästa varv.
 
 
 
 
Utställningen om   hur det ser ut i Västmanland efter den stora skogsbranden är  absolut sevärd. Ett helt unikt landskap har formats efter att elden tagit sitt, allt organiskt är i princip borta.  Fotografen har dokumenterat andra typer av naturkatastrofer också och i en film som finns med på utställning så berättar hon själv om sina upplevelser. Den var värd att se och bilderna var suggestiva
 
 
 
 
En höstsalong bjuder på nytt och överraskande fotografi och ska så göra. Den här är tyvärr återgiven väldigt suddigt men ett roligt grepp att mångfaldiga vardagsföremål och skapa något nytt.
 
 
När jag var klar på Fotografiska efter tre timmar och väntade på taxin så var det så här vacker utsikt. Stockholm är fint och jag hade tur med vädret den här gången. Lugnt och strålande sol. Jag promenerade mycket.

Nu är fasanerna vid husväggen!

Nu är fasanerna invid husväggen. Vi var lite undrande om de skulle vara kvar eller inte efter att vi var borta en vecka. Men Roland såg fem stycken i går kväll, tre tuppar och två hönor. Och just nu går de runt husväggarna. ;- ) Kul!!

Släktträff på Tomtebogatan!

 
I söndags i Stockholm,  träffades vi; sonfamiljen, svärdotter Carins föräldrar och Carins syster-familj för lite gemensam äting. Himla god start med en syrad grädde, hackad rödlök, hackad dill och rom plus chips. Så läckert! Kan vara röd rom också, här är det svart.  Sedan god fisksoppa med olika fisksorter i och syrad lök. Måste få recepten sen så jag kan härmas! ;- ))
 
 
 
Jag bidrog med en tårta från NKs saluhall; havtornsmousse med karamelliserade nötter. Glutenfri dessutom! ;- ) Jag letade länge tårta i centrum, trodde det skulle finnas massor av konditorier, men det gjorde det inte. Jag kunde inte finna ett enda.  Till slut kom jag på att  NKs saluhall har allt möjligt i matväg så det fick bli mitt val.  Barnen fick förstås glass och chokladsås.
Det blev en himla kul eftermiddag, massor av prat och lek och bus. Videosnutt på facebook.  Barnen är nästan jämngamla och har så roligt tillsammans.

Vildsvin har blivit finmat i Stockholm!

Överallt satt den här affischen uppe i Stockholm. Himla roligt att stockholmarna får chansen att upptäcka det goda vilda köttet. Förhoppningsvis kan det så småningom bli inte bara finmat utan också vardagsmat. Bra kött, , uppfött utan antibiotika och andra mediciner, från djur som levt ett fritt och gott liv ofta någonstans i närheten. Det är kött som man kan äta med gott samvete.
 
Senare kommer här på bloggen mer om Stockholmsresan;  besöket på Fotografiska, hos släktingar, på stan, om barnbarn och annat.