Jocke Smålänning ...
... kommer till travet / Skogsdagen söndag 1:a maj med sin skytteshow. Han är imponerande skicklig. Skogsdagen är 10 - 14. Det är gratis inträde mellan 10 - 12, därefter vanligt travinträde, eftersom travet kommer direkt efter skogsdagen. Jockes show pågår på drive-inparkeringen mellan 12.15 - 13.15. Det finns också ett utbud av annat att se; skogsmaskiner i aktion, vedmaskin. Info från Jägareförbundet med realistisk skyttesimulator där man kan låtsas skjuta björn, älg, fasan, änder osv. Om man missar björnen så går han till "attack":-). Möjlighet att se olika typer av fällor och beställa.
Bilder Mikael Fritzon
Bilder Mikael Fritzon
Agenda
Imorgon lördag, valborgsmässoafton, blir det nog avslut på målningen på Brogärdet. Sen kommer Jocke Smålänning hit, han som ska showa på Skogsdagen på travet på söndag första maj. Det blir skytteshow med honom, skyttesimulator och en del annat. Ja, o så trav förstås. Vi ska grilla med honom på kvällen och sen till brasan i Svensbyn på hembygdsgården. Dit kommer Urbandet och sjunger, vilket de gjort så där 20 - 30 år nu. Kul! Efteråt går vi nog till huset bredvid och sniker oss en kopp kaffe som avslut. Söndagen är Roland förstås upptagen av skogs- och jaktdagen på travet. Sen återgår allt till ordningen med jobb igen på måndag.
Okulär besiktning
Det här huset har såååå vacker inredning. Nu var vi där hos goda vänner på "okulär besiktning" och blev bjudna på lunch. Tack!
De grå tallrikarna är fina.
Här fanns bilder på gemensamma släktingar, Olle / Olof Nilsson / Boberg (som korpral till Västra Boda) , som gifte sig med kaptensdotter Maria Byttner (Pyttner) från Långserud. Maria var dotter till Maria (Jansdotter) Byttner och kapten CG Byttner på Åstenskog. Maria och Olof fick bl.a. Karl Boberg som kom till Sillerud och fick Ester / Estrid som gifte sig med Gustav Kylén på Liane som fick Tyko, som fick Roland, som fick .... osv. Maria och Olof fick förutom Karl som jag tror var äldst, en son som kallades som pappan Olof och han blev anfader till Bobergarna i Gyltenäs / Vårvik. Hoppas jag fick ihop det rätt nu. Jag snubblade ett tag på Kaptensbostället i Långserud. Det finns två, Kastensbol som hörde till Gillberga och Åstenskog som hörde till Nordmarks. Men Maria Byttner kom alltså från Åstenskog. De stora stenarna i stenfoten under stugan där lär enligt sägnen ha tagit ´från den kyrka som fanns i närheten och som revs.
Om jag minns rätt så är det här just Maria, Rolands farmors farmor ungefär. Hon härstammar från Byttner till Pyttner som tidigare i släkthistorien blir vallonerna de Beche, som bl.a. var stadsarkitekt i Nyköping. Och i ett steg tidigare kyrkobyggare och byggmästare i Belgien. En gren av släkten fortsatte med kyrkobygge neröver Europa i Italien. Men som sagt en gren kom till Sverige och blev till slut Pyttner / Byttner / Boberg/ Kylén / Kylin / Sellin osv som kom att översvämma Årjäng med ättlingar.
(Maria Jansdotter Byttner, hon som gifte sig med kaptenen CG Byttner, kom från Svanskog, flyttade till Åstenskog 1809 och dog 1863 i Silbodal Årjäng. Hon bodde på ålderns höst hos dottern i Västra Boda i Sillerud men flyttade från Västra Boda 1860 tror jag, till Slemtegen där förmodligen något av hennes barn bodde, Gustaf Samuel Byttner. Där finns en Byttnergren av släkten som bär det namnet vidare.)
Chevrolet Impala 1960
Chevrolet Impala 1960 års modell. Numera har Anders gått från att köpa enstaka häst till att köpa många hästar på en gång. Jag vet inte hur många det är i den här bilen men fin är den och kom till Sillerud igår kväll. Annelie har kört stor bil förr det syns.
Till och med motorn är vacker som en tavla, blänkande ren och fin.
Vi var där och firade tilldragelsen förstås! Jag tror att färgen på bilen drar mer åt blått på mina bilder än vad som egentligen gäller. Bilen ser nästan lila ut, men den alltså vackert klarröd i verkligheten.Men det var svårt att justera.
Senare under dagen kommer bilder från ett vackert mattillfälle igår torsdag, i samband med en "okulär besiktning".
Bilder på den vackra röda Impalan...
... kommer! Vänta bara!
Vargar rör sig nära människor ...
... och det börjar bli knepigt för "vargexperter" att hävda att möten varg - människa är "extremt ovanligt", som vi ofta får läsa i samband med de incidenter som refereras i media.
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2011/04/Flera-incidenter-med-nargangna-vargar-1.16493/
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2011/04/Flera-incidenter-med-nargangna-vargar-1.16493/
Impala ...
... ska vi se ikväll, en himla snygg raggarbil, en riktig pärla hämtad hem till Sillerud idag från Stockholm. Men vår är den inte.
SAAB igen då!
Det kanske inte är orimliga krav som ställs på SAAB med tanke på att tillverkningen av bilar har gått med förlust de senaste 20 åren om jag nu minns rätt, att tillverkningen legat nere i flera veckor och att Antonov, den ryske, blivande medfinansiären, har ett ordentligt skamfilat rykte. Det kan inte gå att hålla förlustföretag under armarna hur länge som helst, även om det finns en hel del nostalgi med i bilden och företaget är så intimt förkníppat med den svenska folksjälen som just SAAB. Risken är ändå att SAAB, som äger fastigheter värda så där 900 mille, blir mjölkat på egna och statens (läs skattebetalarnas!) pengar! De här personerna, Antonov och Spyker, har inga som helst förpliktelser i Sverige eller gentemot svenska folket. Att allt att döma så har de hittills inte drivits av någon sentimentalitet när det gäller affärer, vare sig mot länder eller företag.
Nu jagar SAAB-ledningen finansiärer i Kina bl.a. och samtidigt konstateras att en evenuell SAAB-konkurs får lokalt stora konsekvenser men påverkar inte i grunden svensk ekonomi.
http://www.dn.se/ekonomi/sveriges-ekonomi-klarar-saabkrasch
Idag torsdag bestämde sig riksgälden att rekommendera regeringen besluta att släppa in Antonov även formellt som ägare, Hittills har han ju funnits med som den som i praktiken finansierat SAAB-köpet, men inte som delägare. Men de pengar som hans köp av fastigheterna kan inbringa är ingen lösning för SAAB på lång sikt.
Man har ett magert modellprogram, gamla förluster, dåligt förtroende hos kunder och underleverantörer och framför allt, man säljer inte särskilt många bilar. Jag är för dåligt insatt i företagsekonomiska finter för att begripa om han kan tjäna på att köpa SAABs fasta egendom till underpris och sedan splitta företaget, låta verksamheten gå i konkurs och så ta hem förtjänsten i fastigheterna. Men de krav som ställs på Antonov och SAAB nu är än så länge hemliga.
http://svt.se/2.22620/1.2408375/peter_rawet_om_riksgaldens_besked&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
Spännande följetong.
Bombhot på Aller media ...
... sonens arbetsplats i Stockholm har det varit idag. Utrymd bottenvåning, poliser, avspärrningar och fullt pådrag. Fast jag tror att sonen och Carin är i Italien eller möjligtvis på hemväg därifrån.
Åter till målningsarbetet ...
... på Brogärdet. Nu är det vita spjälstaket-eländet rengjort från alger och mossa. Vitt är snyggt till rött hus, men himla jobbigt att hålla rent och måla och hålla på!!! Ska kolla om altanoljan som orsakat fläckar går att ta bort med Aceton. Sen funderar jag på om det finns färdiga "målarhandskar" att måla med mellan de trånga spjälorna eller om jag måste konstruera egna; frottevante ovanpå gummihandske? Jag har målat så förut, det går mycket snabbare än att hålla på och peta med en pensel.
Rävens dvärgbandmask ...
... finns nu alltså konstaterad i trakterna kring Uddevalla och Katrineholm. Den sprids med maskägg som kan finnas på bär och svamp som inte sköljts ordentligt eller kokats. Äggen kan också finnas i pälsen eller i avföringen från hund / katt. Människor som smittas blir allvarligt sjuka och måste behandlas livslångt med starka mediciner för att hålla tillbaka parasitens härjningar i kroppens inre organ, främst levern. Det blir tydligen inte så sällan aktuellt med levertransplantation. Det tar något decennium drygt från smittillfälle tills symtom dyker upp, så det är ett lömskt förlopp.
Utbrotten av förekomst blir ofta lokal där smågnagare, rävar och hundar i ett område har smittats. Från ett område till ett annat förs smittan ofta med hundar som inte avmaskats och med vargar som vandrar långa sträckor.
3300 rävar har jägare skickat in till SVA nu från hela landet för att man ska kunna undersöka hur spridd masken är. Varje räv har skickats in i speciell kartong som rekvirerats från SVA via Jägareförbundets jaktvårdskretsar och till varje kropp har uppgifter bifogats om var den den skjutits eller hittats.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Hund/Infektionssjuksomar/Ravens-dvargbandmask/
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/Ravens-dvargbandmask---samlat/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dvargbandmask-nu-aven-i-sodermanland
Den här smittan förekommer i alpländerna bl.a. i Zürich. Där upptäcks smittan hos 10- 15 människor varje år. Det låter inte mycket men jag vet inte om det bakom den låga smittfrekvensen ligger en annan livsstil; man plockar inget som växer nere på marken, bara ovanför "rävhöjd", man rör sig inte så mycket i skog och mark som vi gör i Sverige med allemansrätten.
Jag drar förstås omedvetet paralleller till människor som lever i vargrevir. Där är det inte så många människor, tamdjur och jakthundar som angrips / skadas av varg, men orsaken till det är ju bl.a. livsstilsförändringar; man jagar inte med löshund på samma sätt som förut, man rider inte på skogsvägar som förut, man har slutat hålla får / getter / nötkreatur, barnen får inte vara ute i skogen som förr osv. En del människor har fått betala med det som varit livskvalitet för dem. Så kan jag tänka mig att det blir när vi ska "lära oss" umgås med dvärgbandmasken också.
Fast skillnaden är förstås att den ena orsaken till livsstilsförändring ömt omhuldas av beslutsfattare och den andra orsaken bekämpas. Om man nu ska vara lite filosofisk också.
Utbrotten av förekomst blir ofta lokal där smågnagare, rävar och hundar i ett område har smittats. Från ett område till ett annat förs smittan ofta med hundar som inte avmaskats och med vargar som vandrar långa sträckor.
3300 rävar har jägare skickat in till SVA nu från hela landet för att man ska kunna undersöka hur spridd masken är. Varje räv har skickats in i speciell kartong som rekvirerats från SVA via Jägareförbundets jaktvårdskretsar och till varje kropp har uppgifter bifogats om var den den skjutits eller hittats.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Hund/Infektionssjuksomar/Ravens-dvargbandmask/
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/Ravens-dvargbandmask---samlat/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dvargbandmask-nu-aven-i-sodermanland
Den här smittan förekommer i alpländerna bl.a. i Zürich. Där upptäcks smittan hos 10- 15 människor varje år. Det låter inte mycket men jag vet inte om det bakom den låga smittfrekvensen ligger en annan livsstil; man plockar inget som växer nere på marken, bara ovanför "rävhöjd", man rör sig inte så mycket i skog och mark som vi gör i Sverige med allemansrätten.
Jag drar förstås omedvetet paralleller till människor som lever i vargrevir. Där är det inte så många människor, tamdjur och jakthundar som angrips / skadas av varg, men orsaken till det är ju bl.a. livsstilsförändringar; man jagar inte med löshund på samma sätt som förut, man rider inte på skogsvägar som förut, man har slutat hålla får / getter / nötkreatur, barnen får inte vara ute i skogen som förr osv. En del människor har fått betala med det som varit livskvalitet för dem. Så kan jag tänka mig att det blir när vi ska "lära oss" umgås med dvärgbandmasken också.
Fast skillnaden är förstås att den ena orsaken till livsstilsförändring ömt omhuldas av beslutsfattare och den andra orsaken bekämpas. Om man nu ska vara lite filosofisk också.
Dvärgbandmask i Sörmland också,...
... 4 kilometer sydväst om Katrineholm har man funnit den hos en räv som sköts i februari där. Nu koncentrerar sig SVA på att leta hos fler rävar skjutna i det området. Hundägare som bor runt omkring bör avmaska sina hundar. Det ser alltså tyvärr ut som om fyndet i Uddevalla inte var begränsat dit utan att det här lilla odjuret finns på fler platser. Trist för alla som gillar att plocka svamp och bär och vara ute i skogen med hund.
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2011/04/Ravens-dvargbandmask-nu-i-Sodermanland-1.16509/
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2011/04/Ravens-dvargbandmask-nu-i-Sodermanland-1.16509/
Till Karlstad och Ikea ...
... styrde vi kosan idag onsdag. Gubben var på återbesök för sitt knas-knä och jag kompletterade uthyrningsstugornas utrustning på bl.a. Ikea, kanske på Jysk också, inför den nya uthyringssäsongen som startar nu i april / maj. Jag söker en säng som är 2.10 * 1.05 och det finns nästan inte alls numera. Vi köpte en sån säng till äldste, längsta sonen när han flyttade hemifrån i samband med gymnasiet och den sängen har fått en bra plats i ett av våra hus, men nu är den def. slut och måste bytas ut. Dock är det inte så lätt att hitta ersättning för den. Måttet är udda.
Markus o Carin är alltså i Rom fortfarande och ikväll var de bjudna hem till Alessandro, vännen Martin Roos` italienske vän. Jag förstår inte att mina barn har ett internationellt umgänge. Geografiska avstånd tycks inte betyda något längre. Barnen umgås över nationsgränserna utan att fundera över det, både cybervägen och irl.
När jag var i början av tonåren på 1960-talet så reste jag i Europa på skolresor ( Saalfelden, Salzburg, Scheveningen, den Haag, osv) och ungdomsutbytesresor (Geseke i Tyskland) samt hade brevvänner över hela världen, men det var väldigt ovanligt då faktiskt, i slutet på 1960-talet, speciellt att ha brevvänner på andra sidan det som då hette Järnridån. Jag annonserade efter brevkontakter i en ungersk ungdomstidning som hette Vilag Ifjusaga, eller nåt sånt och fick över 800 svar! (Lokaltidningen Örebrokuriren, gjorde reportage om den stackars brevbäraren som kom till vårt hus med säckar av hundratals brev varje dag från Ungern och gränsländerna). Till slut valde jag ut några få brevvänner från Ungern (Ladislav Zsoldos som kom hit på besök faktiskt mitt under Ungern- revolten 1968 (?) och blev intervjuade av vår lokaltidning = Leontinas pappa), Rumänien och Jugoslavien. Jag behöll dem så länge det funkade och det blev några år, tillsammans med Hideo Kitahara från Kurono, Gifu City, Gifu i Japan, Philomena Antao från Zanzibar, en tjej från Skedsmokorset i Norge och Kerstin Harvenberg från Karlstad. Alltsammans hör väl idag till avdelningen värdelöst vetande och ihågkommande som jag gärna skulle deleta och byta ut mot fräschare kunskapslagring. Varför i all världen ska jag komma ihåg allt det här???? Men jag minns att det då var givande att få en inblick i ungdomars livsvillkor i andra delar av världen.
Ja ha .... och hur hamnade jag här nu då???? Det var ju Karlstad och Ikea det skulle handla om
Markus o Carin är alltså i Rom fortfarande och ikväll var de bjudna hem till Alessandro, vännen Martin Roos` italienske vän. Jag förstår inte att mina barn har ett internationellt umgänge. Geografiska avstånd tycks inte betyda något längre. Barnen umgås över nationsgränserna utan att fundera över det, både cybervägen och irl.
När jag var i början av tonåren på 1960-talet så reste jag i Europa på skolresor ( Saalfelden, Salzburg, Scheveningen, den Haag, osv) och ungdomsutbytesresor (Geseke i Tyskland) samt hade brevvänner över hela världen, men det var väldigt ovanligt då faktiskt, i slutet på 1960-talet, speciellt att ha brevvänner på andra sidan det som då hette Järnridån. Jag annonserade efter brevkontakter i en ungersk ungdomstidning som hette Vilag Ifjusaga, eller nåt sånt och fick över 800 svar! (Lokaltidningen Örebrokuriren, gjorde reportage om den stackars brevbäraren som kom till vårt hus med säckar av hundratals brev varje dag från Ungern och gränsländerna). Till slut valde jag ut några få brevvänner från Ungern (Ladislav Zsoldos som kom hit på besök faktiskt mitt under Ungern- revolten 1968 (?) och blev intervjuade av vår lokaltidning = Leontinas pappa), Rumänien och Jugoslavien. Jag behöll dem så länge det funkade och det blev några år, tillsammans med Hideo Kitahara från Kurono, Gifu City, Gifu i Japan, Philomena Antao från Zanzibar, en tjej från Skedsmokorset i Norge och Kerstin Harvenberg från Karlstad. Alltsammans hör väl idag till avdelningen värdelöst vetande och ihågkommande som jag gärna skulle deleta och byta ut mot fräschare kunskapslagring. Varför i all världen ska jag komma ihåg allt det här???? Men jag minns att det då var givande att få en inblick i ungdomars livsvillkor i andra delar av världen.
Ja ha .... och hur hamnade jag här nu då???? Det var ju Karlstad och Ikea det skulle handla om
Älgkalvkadaver var det ...
... som hittades vid sjön Racken, inte tjuvskjutna vargar. Rester efter en alldeles laglig älgslakt. Det är nu formellt konstaterat också. Borde kanske ha gått att lösa snabbare när det var så uppenbart att många såg det redan på en dålig bild i tidningen. Nu väntar vi alltså på en rättelse med lika stora rubriker i NWT och i de riksmedia som hänvisar till NWTs artikel. Den är för övrigt borttagen i nätupplagan.http://www.dn.se/nyheter/sverige/jaktbrott-misstanks-efter-vargfynd-1
Inte varg ...
... ser det ut som, säger gubben, om bilderna i NWT är någorlunda rättvisande. Det är ett hjortdjur; rådjur eller älgkalv, fast storleken är svårbedömd från bild. Fyndet har gjorts vid sjön Racken en bit från Arvika i Värmland. Fast någon amatör har fått för sig att det är tjuvskjuten varg och nu larmar rubrikerna igen då. Utredning om grovt jaktbrott ska ockupera polisens knappa resurser helt i onödan. Hoppas rättelsen som rimligen måste komma får lika stora rubriker i riksmedia.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/jaktbrott-misstanks-efter-vargfynd-1
http://www.nwt.se/arvika/article894681.ece#successStandpointMessagestandpoint_894681
Fotografen som gjort fyndet spekulerar i att tassar och tänder i överkäken tagits som souvenirer av grymma tjuvjägare och NWT hakar på med en fyllig beskrivning grova jaktbrott! Hur puckad får man bli???
Hjortdjur har inte tassar och de har normalt inte tänder hela vägen i överkäken. Vi får tro att rättelsen i NWT också kommer att innehålla en ursäkt för att man indirekt målat upp bilden av traktens jägare som grova brottslingar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/jaktbrott-misstanks-efter-vargfynd-1
http://www.nwt.se/arvika/article894681.ece#successStandpointMessagestandpoint_894681
Fotografen som gjort fyndet spekulerar i att tassar och tänder i överkäken tagits som souvenirer av grymma tjuvjägare och NWT hakar på med en fyllig beskrivning grova jaktbrott! Hur puckad får man bli???
Hjortdjur har inte tassar och de har normalt inte tänder hela vägen i överkäken. Vi får tro att rättelsen i NWT också kommer att innehålla en ursäkt för att man indirekt målat upp bilden av traktens jägare som grova brottslingar.
Mår dåligt ...
... gör sjuksköterskan ( sjukskötaren!), som genom att neka en svårt sjuk man ambulanstransport, orsakade mannens död.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2416031/efter-emil-linnells-dod-sjukskoterskan-mar-daligt
Jag tycker nog ändå att det är bra att han mår dåligt. Det innebär att det finns hopp för honom, om han inser sina begränsningar och att han har, inte bara vid det här tillfället utan också tidigare, uppträtt nonchalant och med fel attityd mot hjälpsökande. Om det finns en insikt där, så finns också hopp om bättring.
Det var den rent moraliska aspekten.
Sen finns det som vanligt en rent juridisk aspekt också och den kanske vill ge, åtminstone en del av skulden till arbetsgivaren som eventuellt varit otydlig i sina anvisningar om vad som gäller för de anställda på SOS Alarm. Den som överlever ¨får se.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2416031/efter-emil-linnells-dod-sjukskoterskan-mar-daligt
Jag tycker nog ändå att det är bra att han mår dåligt. Det innebär att det finns hopp för honom, om han inser sina begränsningar och att han har, inte bara vid det här tillfället utan också tidigare, uppträtt nonchalant och med fel attityd mot hjälpsökande. Om det finns en insikt där, så finns också hopp om bättring.
Det var den rent moraliska aspekten.
Sen finns det som vanligt en rent juridisk aspekt också och den kanske vill ge, åtminstone en del av skulden till arbetsgivaren som eventuellt varit otydlig i sina anvisningar om vad som gäller för de anställda på SOS Alarm. Den som överlever ¨får se.
Bättre standard ...
... när det gäller renlighet och koll på utrustning har vi på våra två uthyrningshus än här hemma, egentligen. Lovet nu går åt till att gå igenom all utrustning, tvätta mattor, madrassöverdrag, överkast och täcken, slänga utslitna kuddar, byta sängar som gjort sitt efter drygt 10 år. Och att gå igenom köksutrustningen, slänga udda och köpa nytt samt tvätta målning utvändigt och måla det som behövs bättras. Var det någon som trodde att detta med stuguthyrning var lättförtjänta kulor??? Nej, knappast. Det handlar om kapitalinsats i form av husbyggekostnader, rätt mycket jobb före och efter säsongen samt en stor portion trevlighet mot gästerna medan uthyrningen pågår. Annars funkar det inte i en allt tuffare bransch. Fast vi gillar det nog egentligen och en del av gästerna har blivit våra uppskattade vänner på lång sikt.
Cobra ...
... är ett kanonbra tv- program, ett av få som är sevärda. Man har en global utblick, speglar konsten i ett brett perspektiv både ur konstnärlig synpunkt och ur ett rent geografiskt perspektiv med inslag från Nigeria bl.a. Egentligen helt fantastiskt.
Chihuahua= vargfrukost?
Man ska inte ta hund med sig på golfbanan numera, är väl lärdomen av detta.
Varg gick fram till golfare eftersom det fanns en liten hund med dem, stannade flåsande på två meters avstånd. Hundägaren backade till slut och golfarna drog varsin golfklubba för att vara beredda att försvara sig mot eventuellt vargangrepp ;-))
Vi som bor i Värmland fnissar förstås när värsta vargforskarexperten beskriver det här som extremt ovanligt (nu igen!), att varg går så nära människor. Det är inte alls ovanligt i Värmland och Dalarna där varg har funnits i decennier nu!! Varför kan inte de här forskarna försöka vara lite mer verklighetsförankrade innan de går ut och sabbar sin egen trovärdighet. Nu har det dessutom hänt så pass många gånger på kort tid även på andra orter att det här försäkrandet om extrem ovanlighet rimligen borde falla och mest låta patetiskt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12935059.ab
http://www.dn.se/nyheter/sverige/varg-ovantad-gast-pa-golfbana
Det är bara att återigen upprepa; varg saknar instinktiv rädsla för människor. Om de är rädda så är den rädslan i så fall inlärd, betingad av en negativ erfarenhet, exempelvis att vara jagad. Och det är ytterst få av de svenska vargarna som har varit jagade. I årets jakt lyckades man inte ens fälla hela kvoten. Hundar kan däremot betraktas som inkräktare, speciellt om det är djur som hävdar revir, och kan dödas som sådana. ´Men hundar och katter ses också som lättfångad mat. -Vetlandavargen hade tidigare mumsat i sig ett par katter.
Varg gick fram till golfare eftersom det fanns en liten hund med dem, stannade flåsande på två meters avstånd. Hundägaren backade till slut och golfarna drog varsin golfklubba för att vara beredda att försvara sig mot eventuellt vargangrepp ;-))
Vi som bor i Värmland fnissar förstås när värsta vargforskarexperten beskriver det här som extremt ovanligt (nu igen!), att varg går så nära människor. Det är inte alls ovanligt i Värmland och Dalarna där varg har funnits i decennier nu!! Varför kan inte de här forskarna försöka vara lite mer verklighetsförankrade innan de går ut och sabbar sin egen trovärdighet. Nu har det dessutom hänt så pass många gånger på kort tid även på andra orter att det här försäkrandet om extrem ovanlighet rimligen borde falla och mest låta patetiskt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12935059.ab
http://www.dn.se/nyheter/sverige/varg-ovantad-gast-pa-golfbana
Det är bara att återigen upprepa; varg saknar instinktiv rädsla för människor. Om de är rädda så är den rädslan i så fall inlärd, betingad av en negativ erfarenhet, exempelvis att vara jagad. Och det är ytterst få av de svenska vargarna som har varit jagade. I årets jakt lyckades man inte ens fälla hela kvoten. Hundar kan däremot betraktas som inkräktare, speciellt om det är djur som hävdar revir, och kan dödas som sådana. ´Men hundar och katter ses också som lättfångad mat. -Vetlandavargen hade tidigare mumsat i sig ett par katter.
Mer bra om skolan i DN!
Nu är det korken ur för en verklighetsförankrad skoldebatt, även i media av olika slag. Fram till nu har den annars mest förts viskande i lärarrum eller annorstädes i smyg mellan skål och vägg. För de åsikter som nu vädras på ledarsidorna i de stora tidningarna har inte varit rumsrena på länge. Det är ett åsiktsparadigmskifte på väg och det sker med buller och bång!
- Äntligen! ropar luttrade, hukande lärare med tårar i ögonen av tacksamhet, åtminstone de som varit med ett tag, de som upplevt en annan skola med andra förutsättningar än vi har idag i Sverige.
Det som är helt nytt nu är att tidningar, TV och debattfora på nätet vågar gå tvärs emot skol-"forsknings"-etablissemanget, den gamla socialdemokratiska skolpolitiken (den nya är bättre!) och den skyddade verkstad som en del lärarutbildningar har utvecklats till. Ingen har tidigare på allvar vågat utmana den här rätt väl sammanhållna "skolmaffian". Den har fått sätta agendan för skolan under decennier. Och resultatet känner vi alla.
Hans Bergströms ledare är kanonbra!
http://www.dn.se/ledare/kolumner/i-vagen-for-larandet
- Äntligen! ropar luttrade, hukande lärare med tårar i ögonen av tacksamhet, åtminstone de som varit med ett tag, de som upplevt en annan skola med andra förutsättningar än vi har idag i Sverige.
Det som är helt nytt nu är att tidningar, TV och debattfora på nätet vågar gå tvärs emot skol-"forsknings"-etablissemanget, den gamla socialdemokratiska skolpolitiken (den nya är bättre!) och den skyddade verkstad som en del lärarutbildningar har utvecklats till. Ingen har tidigare på allvar vågat utmana den här rätt väl sammanhållna "skolmaffian". Den har fått sätta agendan för skolan under decennier. Och resultatet känner vi alla.
Hans Bergströms ledare är kanonbra!
http://www.dn.se/ledare/kolumner/i-vagen-for-larandet
"Kommer hem" hette den ...
... inte "Flytta" som jag skrev. Och det kommer för alltid att synas på utställningspresentationen som jag klistrat på baksidan av tavlan. Så gör jag sedan några år tillbaka, ber att få ett ex med mig och sätter den bakom tavlan. Jag påstår att det är för att arvingarna ska veta vad det är för bild och hur den kommit i min ägo. Men egentligen handlar det mest om att jag själv glömmer bort efter några år när, var och hur jag fått tag på den, samt även vad den betingat för pris. Nu är bilden hämtad i alla fall och på plats här hemma, även om placeringen inte är den ultimata. Får fundera lite över den. Vi hade sällskap av R och Å-B ut till Kerstin. Eventuellt gör vi en tur lite senare till det där fina växthuset som ligger i Holmedal (?) och köper några plantor och bara tar en fika eller nåt.
Pojken på campingplatsen i Charlottenberg...
... skrivs det om i tidningarna nu, han som berättat om hur han utsatts för mordförsök genom hängning. Hos mig ringer ett antal varningsklockor om vad som egentligen kan ha hänt och de förstärks av det jag läser här och här. Och här. Utan att veta nåt annat än det man läser i tidningarna så tror jag att den här pojken är i behov av professionell psykvård snabbt. Samtidigt behöver han måhända skyddas lite från pressande polisförhör och mediauppmärksamhet. Då kan det vara lättare att få en bättre bild av själva händelseförloppet.
Påskdagen ...
... bjöd på grillknyte nere vid sjön med trevligt sällskap från Varberg och dito i flera generationer från Bäcken med en liten Vilmer och en ivrigt fiskande Melker förstås. Proffsen la på rejäla köttbitar medan vi amatörer höll oss till små och tunna skivor. Jag lyckades få två bilder, sen strejkade kameran i mobilen, urladdad tydligen för den har hämtat sig idag.
Tur att vi började så tidigt för bortåt 9-snåret blev det rätt kallt, bara + 8 grader och myggen invaderade (redan!!) så vi drog oss hemöver. Vi hoppas på att få se fler generationer varbergare framöver, nu fick vi nöja oss med att kolla på medhavda bilder.
Tur att vi började så tidigt för bortåt 9-snåret blev det rätt kallt, bara + 8 grader och myggen invaderade (redan!!) så vi drog oss hemöver. Vi hoppas på att få se fler generationer varbergare framöver, nu fick vi nöja oss med att kolla på medhavda bilder.
Vacker påskafton 2011
Himla vacker påskafton blev det, sommarvarmt och solsken. Här utsikten mot Tobyn från Signebyn, tvärs över viken.
På vägen ut till Harnäs såg vi sex rådjur, äntligen börjar de komma fram ur skogen och beta av det nya gröna som sticker upp.
På hemvägen från Signebyn såg vi fantastiska fyrverkerier runt omkring; från Blåsåsen bl.a. Och Thailyktor som långsamt steg mot himlen. Lite bekymrad skulle jag nog vara för Thailyktor ur brandsynpunkt, men det kanske inte är farligt, möjligen slocknar de alltid ordentligt innan de landar på torra ställen.
Påskris - fusk!
Till slut kom det fram ett påskris också, men lika bra att erkänna att det är fusk, dvs jag sparade riset från förra året med fjädrar och allt. Det har aldrig stått i vatten, det slår inte ut och ingen allergiker behöver nysa pga det.
Påskafton 2011
Harlegan påskafton 2011
Agenda påskdagen
Bilder och så från gårdagens, påskaftonens firande kommer senare under dagen. Nåja firande och firande, så värst vilt blev det inte, snarare extremt stillsamt: vare sig brasa eller fyrverkerier, men väl påsklunch med svärmor, inspektionstur till stugan i Harnäs, telefonsamtal till dotter och yngste sonen, ett antal påskkärringar på besök här och så avslut på dagen med en trivsam, helt oplanerad pratstund i Signebyn över ett glas läskande dryck och karvning på rökt rådjurslår. Det matchade gubbens knas-knä och min låga sorgsna grundstämning att mysa en stund i all enkelhet med berättelser om bygden.
Idag påskdag blir det lugnt med lite motionerande kanske, läcker lunch med det sista av färska vita sparrisen. Måste komma ut också, har rörelseabstinens nu efter mycket innesittande och ätande. Sen blir det väl grillknyte med Bäckenfolk och Varbergare framåt kvällen. Och kanske får vi se en ny liten en, en Wilmer.
Idag påskdag blir det lugnt med lite motionerande kanske, läcker lunch med det sista av färska vita sparrisen. Måste komma ut också, har rörelseabstinens nu efter mycket innesittande och ätande. Sen blir det väl grillknyte med Bäckenfolk och Varbergare framåt kvällen. Och kanske får vi se en ny liten en, en Wilmer.
Nytrimmad tax och nyoljat altangolv!
Altangolvet har varit gubbens projekt över några dagar nu, med rengöring och möbelflytt och allt. Taxkamtrimningen tog tre timmar. Han var verkligen grymt långhårig, men det går inte att ta bort en massa hår så länge det är kallt ute. Vi fixar det själva nu sedan vi köpt en trimningskam hos Ann-Charlotte på Häst- och hundshoppen. Den funkar jättebra och blev nästan en hel tax över att lägga ut till fåglarnas bobyggande.
Nu är Oskar jättefin, väldoftande och klappvänlig! Han klarar av att hålla síg på altanen om man har ögonen på honom, men med oss så försvinner alla förbud och han gör som han vill. Och det han vill är att springa efter fåglar, spelar ingen roll att han aldrig får tag på någon.
Söt är han och jag tror att han vet om det.
Efter trimningen blev det nästan en hel tax över. Nu ligger det här till fåglarna att bygga bon med.
Ulla Hagelins utställning hos Gerd...
... ska jag kika närmare på en annan dag när det inte är så brått.
Jag ligger ohjälpligt efter med det mesta just nu, men jag ska komma ikapp nästa vecka. För tillfället rafsar vi fram mat och fejar lite här och där, inte ens de fina små ulliga gula kycklingarna som jag köpte hos Gerd igår har kommit fram än.
Jag ligger ohjälpligt efter med det mesta just nu, men jag ska komma ikapp nästa vecka. För tillfället rafsar vi fram mat och fejar lite här och där, inte ens de fina små ulliga gula kycklingarna som jag köpte hos Gerd igår har kommit fram än.
"Flytta" av Kerstin Wikeberg...
... har jag köpt idag. Den är helt fantastisk! Vi var hos Kerstin W. - S. idag på konstrundan och kollade på hennes textiltavlor och akvareller. Jag köpte den här textiltavlan som heter Flytta. Den var tavlan som slog mig i magen när jag kom in i lokalen och kollade runt på bilderna. Jag var inriktad på att köpa en bild med ett husmotiv på och det blev alltså den här. Det är en rätt stor bild och jag ser fram emot att få ta hem den framåt måndagen eller så. Å-B köpte också en bild, en jättefin akvarell.
Här är "Farmor i himlen", privatägd, inte till salu. Men jag gillar den.
Här är fler privatägda textila bilder som inte är till salu. Det går inte att göra dem rättvisa här på bloggen, men i verkligheten är de smått fantastiska. Jag lovar.
Här är "Farmor i himlen", privatägd, inte till salu. Men jag gillar den.
Här är fler privatägda textila bilder som inte är till salu. Det går inte att göra dem rättvisa här på bloggen, men i verkligheten är de smått fantastiska. Jag lovar.
Gitta på Hagen ...
... i Smolmark var vi också hos på konstrundan. Det blir ju nära Kerstin. Gitta gör fina fusade (heter så?) glasfigurer av handblåst gammalt glas som hon tagit vid efter sin pappa, glasmästaren. Det vore omöjligt annars idag att använda sånt glas till glasföremål, eftersom det är så dyrt. Det finns nu en bröllopsserie.
Det här är fusat glas med färg och föremål i. En del är gjorda så att man kan ha värmeljus eller lampa bakom.
Sen finns det förstås en massa änglar också i olika utförande och storlekar. Jag köpte en för att ha att ge bort.
Vi är ju ofta med på konstrundorna. Den här gången väljer jag att visa bilder från besöket hos Gitta, tror inte att jag gjort det förut. Vi var också hos bildhuggare Leif på Noretjärn, Clarornas vid Claras torg, Gerds keramik. Där finns också mycket sevärt, men jag har tidigare visat många bilder från besök hos dem så nu väljer jag att bara nämna dem så här. Lite rättvist får det vara, jag hinner inte berätta om alla varje gång.
Det här är fusat glas med färg och föremål i. En del är gjorda så att man kan ha värmeljus eller lampa bakom.
Sen finns det förstås en massa änglar också i olika utförande och storlekar. Jag köpte en för att ha att ge bort.
Vi är ju ofta med på konstrundorna. Den här gången väljer jag att visa bilder från besöket hos Gitta, tror inte att jag gjort det förut. Vi var också hos bildhuggare Leif på Noretjärn, Clarornas vid Claras torg, Gerds keramik. Där finns också mycket sevärt, men jag har tidigare visat många bilder från besök hos dem så nu väljer jag att bara nämna dem så här. Lite rättvist får det vara, jag hinner inte berätta om alla varje gång.
Nu slår björkarna ut!
Och fort går det i sommarvärmen!
Vit sparris - årets första!
Den fick vi idag långfredagen! Vi åt och njöt, tack Lonzo!!!
Kýcklingtavla ...
... som jag köpte av Irene på Fribergs i går. Den är inramad snyggt, en gammal plansch som är en nostalgitripp för mig. Den fanns med i hundrakronorsstället.
Strand
På Strand, i den gamla ombyggda skolan, samlas lite av varje från en av konstrundorna och där startade vi med fika den här gången. Kul att träffa f.d. kollegorna Lennart och fru Birgitta, också f.d. kollega och repr. för Dalslands konstförening. Dalsland har också konstrundor förstås och ett blomstrande konsthantverkscentrum i Fengerfors, Not Quite. 
Bilder från Strand
Krockade med en älg i natt...
... gjorde Margareta Winberg på väg hem till Östersund i sin gamla bil; "Blå faran", en Volvo 740 av 1988 års modell. Fast Roland tror att det var en morkulla hon stötte ihop med. Det var ju MW som förbjöd sommarjakten på morkulla i ett EU-fjäskförsök. Det gick i alla fall bra, oavsett vilket djurslag det nu var hon kolliderade med.
Årets första grillning!
Nu har vi begått grillpremiären med altanätning. Sommarvarmt hade vi, över + 20 grader. Det blev benfria kotletter, hemgjord klyftpotatis, sallad, cole slaw, bearnaise. Till det drack vi lite fuskchampagne Brut d´Argent.
Kolla in nya ättillbehöret, gubbens padda! Han har blivit riktigt biten av den och FB. Helt åldersinadekvat men roligt förstås!
GLAD PÅSK!
Idag långfredag blir det konstrunda med R och Å-B. Det ser vi fram emot, kul ny tradition!
Årjängs systembolag skärtorsdagen 2011!
Nej det är inte nykterhetsivrarna som slagit till. Det är den årliga norskinvasionen på skärtorsdagen. I Norge är det röd dag tror jag, alla är lediga och då folkvandrar man över till den svenska sidan och handlar. Bl.a. öl och vin som synes. Den stackars personalen pilade omkring som skållade råttor och försökte plocka fram och plocka bort tomma kartonger men det var inte lätt att hänga med.
Jag brukar, i likhet med de flesta årjängsbor, inte gå in här veckan före påsk för det är så långa köer, men nu ringde gubben och ville ha några öl till påsksillen. Så jag gick alltså snällt in och lyckades till slut erövra några Zlatopramen, det var godkänt.
Fint centrum i Årjäng...
... har vi inte än riktigt men vi kommer att få det. Jag insåg det idag när jag faktiskt tog mig tid att flanera runt där i folklivet och känna in den nya torgplatsen. Och folkliv var det verkligen, det är alltid norskinvasion skärtorsdagen, de har röd dag. De här tre mc-åkarna från andra sidan gränsen tittade ut över den öken som ska bli det nya torget, det som vi nu funderar kollektivt på utformningen av. Eftersom besökare inte vet vad som är på gång så kan väl det här se konstigt ut. Kanske vore det läge att sätta upp en skylt med info om varför det ser ut som det gör. Och så vore det inte fel med en radda bänkar och bord efter COOP-väggen så att folk kan äta medhavd matsäck eller inköpt glass eller bara vila benen och kolla på folk. Det var ju det man gjorde på det gamla torget, tittade på varandra. Ha ha... va konstiga människor är egentligen!
Här skulle det kunna vara en infoskylt.
Jag som är kitschigt lagd gillar ju förstås den här Årjängssouveniren. Den fanns i den nya butiken vid nya torget.
Utanför den sjöng en man och det lät bra, kommer att passa med ett typ speakers corner någonstans på torget i samband med lekplats för barn och fikaplats för vuxna.
En bit av Storgatan var avstängd och det var himla trevligt. Nu när det var så mycket folk i rörelse så blev det lugnt och gemytligt i sommarvärmen. Det finns ju ändå parkeringar och bilgator bakom husen på båda sidor.
Glada påskkärringar delade ut gratis godis och reklamblad med affärserbjudanden. Det blev glatt mottaget av alla och de höjde verkligen stämning med sina glada tillrop om glad påsk! Jag avidentifierar dem för säkerhets skull eftersom jag inte har lov av föräldrarna att publicera bilder på dem på nätet. Lite synd för de var så söta.
Jag passade på att kolla in på mina favvobutiker här, exempelvis Stuket som fått in en massa nytt fint och så Fribergs glasmästeri och inredning. Där hos Irene köpte jag billiga tavlor som jag kommer att visa sen på bloggen. Jättefina var de och knappt rampriset en gång. Jolins home, den nya inredningsaffären i lilla lila huset fick också ett besök. Jag passade på att köpa ett armband som passar till halsbandet som jag nyss fick. De heter VÅGEN tror jag om jag minns rätt.
Väldigt bra ordnat i år med påskhandeln i centrum, trevligt med påskkärringarna som delade ut godis och reklamblad, bra att stänga av Storgatan en bit, kul med lite musik på nya torget, bra med reklamerbjudanden i butikerna, det var mycket folk överallt. Och jag är nöjd med att det på reklambladet inte längre görs reklam för centrumorganisationens ledare. De senaste bladen har hon använt en stor del av platsen till reklam för sin egen person, med stora bilder på sig själv. Och det hör inte hemma där. Men nu har vi tydligen fått en annan centrumledning; Birger. Och det är bara att gratulera Birger till ett bra arrangemang igår. Det bådar gott för framtiden.
Här skulle det kunna vara en infoskylt.
Jag som är kitschigt lagd gillar ju förstås den här Årjängssouveniren. Den fanns i den nya butiken vid nya torget.
Utanför den sjöng en man och det lät bra, kommer att passa med ett typ speakers corner någonstans på torget i samband med lekplats för barn och fikaplats för vuxna.
En bit av Storgatan var avstängd och det var himla trevligt. Nu när det var så mycket folk i rörelse så blev det lugnt och gemytligt i sommarvärmen. Det finns ju ändå parkeringar och bilgator bakom husen på båda sidor.
Glada påskkärringar delade ut gratis godis och reklamblad med affärserbjudanden. Det blev glatt mottaget av alla och de höjde verkligen stämning med sina glada tillrop om glad påsk! Jag avidentifierar dem för säkerhets skull eftersom jag inte har lov av föräldrarna att publicera bilder på dem på nätet. Lite synd för de var så söta.
Jag passade på att kolla in på mina favvobutiker här, exempelvis Stuket som fått in en massa nytt fint och så Fribergs glasmästeri och inredning. Där hos Irene köpte jag billiga tavlor som jag kommer att visa sen på bloggen. Jättefina var de och knappt rampriset en gång. Jolins home, den nya inredningsaffären i lilla lila huset fick också ett besök. Jag passade på att köpa ett armband som passar till halsbandet som jag nyss fick. De heter VÅGEN tror jag om jag minns rätt.
Väldigt bra ordnat i år med påskhandeln i centrum, trevligt med påskkärringarna som delade ut godis och reklamblad, bra att stänga av Storgatan en bit, kul med lite musik på nya torget, bra med reklamerbjudanden i butikerna, det var mycket folk överallt. Och jag är nöjd med att det på reklambladet inte längre görs reklam för centrumorganisationens ledare. De senaste bladen har hon använt en stor del av platsen till reklam för sin egen person, med stora bilder på sig själv. Och det hör inte hemma där. Men nu har vi tydligen fått en annan centrumledning; Birger. Och det är bara att gratulera Birger till ett bra arrangemang igår. Det bådar gott för framtiden.
Torsten Mörner och Belinda Olsson ...
fick vi se i TV i kväll, torsdag, skärtorsdags kväll.
Jag orkar inte titta på vargdebatter längre, de är alldeles för förutsägbara, jag har hört alla argument framlänges och baklänges så många gånger tidigare. Jag tog itu med stryktvätten istället och hörde bara på med ett halvt öra.
I kväll var det populistiska Belinda Olsson som råkat se att detta var ett brännhett ämne, något som lockat fram tusentals kommentarer i DN nyss. Hon vill naturligtvis ha många tittare till sitt debattprogram och tog chansen att vinna uppmärksamhet genom att ta upp ett gångbart ämne! Jag vet inte hur många tittare hon fick, men debatten blev hyfsat nyanserad enligt gubben som följde den bättre än jag.
Torsten Mörner, veterinär vid Statens Veterinär Anstalt, SVA, och ordförande i Jägareförbundet, klarade sig hyfsat i den städade debatten, tack vare att den hölls någorlunda i schack. Annars är han vid det här laget en kritiserad ordförande i Jägareförbundet, eftersom han kommit till korta i hårda rovdjursdebatter hittills. Han har varit dåligt påläst och inte vågat ta plats i debatter med fräcka, ständigt avbrytande debattproffs som MIkael Karlsson SNF och Anne Dalerus Rovdjursföreningen. De enda som klarar dem från jägarsidan är Gunnar Glöersen, Sveriges allra mesta kännare av vargproblemen, och Daniel Ligné bitr riksjaktvårdskonsulent i Jägareförbundet. Det finns normalt en tendens från reporrtars sida att favorisera den vargvänliga sidan, vilket har gynnat Anne D och Mikael K, och det måste motståndarsidan kunna hantera, det i sig är ett konststycke. Torsten måste nog visa framfötterna bättre i rovdjursfrågor, samt ta råd av Gunnar och Daniel om han ska fortsätta på sin post. Om han inte lyckas med det konststycket så tror jag att han sitter löst vid nästa riksstämma.
Belinda tycks ha sansat sig nu när problemen närmar sig barnvagnsnivå och det blev inte någon allmän huggsexa om ordet som det brukar bli hos henne. Alltså klararde sig Torsten riktigt bra. Helt ok faktiskt.
Sen kan man ju fundera över vad jägare har i den här debatten om Riala att göra; en kvinna med barn i barnvagn och hund blir attackerad av två vargar när de är ute på promenad. Jägare har inte alls med detta att göra, ändå kommer debatten att handla om jakt och jägare, inte om varg eller inte varg. Mystiskt!
Jag har ju träffat Torsten M i mer informella sammanhang några gånger. Han är född överklass, hans mamma lärde honom jaga, han kan berätta historier och känner alla gamla legendariska jägare väl. Som infödd överklass är han naturligt skicklig i att umgås med alla kategorier människor och eventuellt förakt för "sämre" folk lyser inte igenom. Dock har han en artig grundfostran som förhindrar honom att avbryta den som talar. Det har legat honom i fatet medialt hittills, men det ser ut som om han har borstat opp sig och till slut lärt sig att bryta in och ta för sig. I kväll slapp han ju de värsta motståndarna och så verkade dessutom progamledaren Belinda ha svängt om i åsikt i riktning mot en mer vargskeptisk hållning.
Så hon tog sig före att skydda vargmotståndarna mot avbrott i argumentationen. Ovanligt men tacknämligt!
Jag orkar inte titta på vargdebatter längre, de är alldeles för förutsägbara, jag har hört alla argument framlänges och baklänges så många gånger tidigare. Jag tog itu med stryktvätten istället och hörde bara på med ett halvt öra.
I kväll var det populistiska Belinda Olsson som råkat se att detta var ett brännhett ämne, något som lockat fram tusentals kommentarer i DN nyss. Hon vill naturligtvis ha många tittare till sitt debattprogram och tog chansen att vinna uppmärksamhet genom att ta upp ett gångbart ämne! Jag vet inte hur många tittare hon fick, men debatten blev hyfsat nyanserad enligt gubben som följde den bättre än jag.
Torsten Mörner, veterinär vid Statens Veterinär Anstalt, SVA, och ordförande i Jägareförbundet, klarade sig hyfsat i den städade debatten, tack vare att den hölls någorlunda i schack. Annars är han vid det här laget en kritiserad ordförande i Jägareförbundet, eftersom han kommit till korta i hårda rovdjursdebatter hittills. Han har varit dåligt påläst och inte vågat ta plats i debatter med fräcka, ständigt avbrytande debattproffs som MIkael Karlsson SNF och Anne Dalerus Rovdjursföreningen. De enda som klarar dem från jägarsidan är Gunnar Glöersen, Sveriges allra mesta kännare av vargproblemen, och Daniel Ligné bitr riksjaktvårdskonsulent i Jägareförbundet. Det finns normalt en tendens från reporrtars sida att favorisera den vargvänliga sidan, vilket har gynnat Anne D och Mikael K, och det måste motståndarsidan kunna hantera, det i sig är ett konststycke. Torsten måste nog visa framfötterna bättre i rovdjursfrågor, samt ta råd av Gunnar och Daniel om han ska fortsätta på sin post. Om han inte lyckas med det konststycket så tror jag att han sitter löst vid nästa riksstämma.
Belinda tycks ha sansat sig nu när problemen närmar sig barnvagnsnivå och det blev inte någon allmän huggsexa om ordet som det brukar bli hos henne. Alltså klararde sig Torsten riktigt bra. Helt ok faktiskt.
Sen kan man ju fundera över vad jägare har i den här debatten om Riala att göra; en kvinna med barn i barnvagn och hund blir attackerad av två vargar när de är ute på promenad. Jägare har inte alls med detta att göra, ändå kommer debatten att handla om jakt och jägare, inte om varg eller inte varg. Mystiskt!
Jag har ju träffat Torsten M i mer informella sammanhang några gånger. Han är född överklass, hans mamma lärde honom jaga, han kan berätta historier och känner alla gamla legendariska jägare väl. Som infödd överklass är han naturligt skicklig i att umgås med alla kategorier människor och eventuellt förakt för "sämre" folk lyser inte igenom. Dock har han en artig grundfostran som förhindrar honom att avbryta den som talar. Det har legat honom i fatet medialt hittills, men det ser ut som om han har borstat opp sig och till slut lärt sig att bryta in och ta för sig. I kväll slapp han ju de värsta motståndarna och så verkade dessutom progamledaren Belinda ha svängt om i åsikt i riktning mot en mer vargskeptisk hållning.
Så hon tog sig före att skydda vargmotståndarna mot avbrott i argumentationen. Ovanligt men tacknämligt!
1020 kommentarer och 32 blogglänkar ...
... finns det på artikeln i DN om varg som attackerar hund, kvinna och barn i Riala.
Det måste vara i närheten av rekord när det gäller engagemang för en artikel i tidningen. Idag kom ett sms från Lennart J. om att en varg igår kväll försökt slita sönder nätet till en hundgård i trakten av Torsby, för att ta sig in till famljens hund, förmodligen i avsikt att slita hunden i stycken och äta upp den. Dessutom var det tre ytterligare vargar på gårdsplanen. Jag vet inte hur det känns för den familjen att låta eventuella barn leka ute på egen hand i trädgården eller vänta på skolbilen ensamma efter landsvägen mörka vintermorgnar.
Men det blir ingen artikel i DN av detta. Inte ens en notis. Som sagt, vi som bott i vargområden i ett par decennier nu glädjer oss åt att fler nu får dela bördan / glädjen av vargens närvaro. Det kan ge lite balans åt debatten och lite inkännande i vad det innebär att förlora en del av livskvaliteten när man som människa tvingas leva i ett vargrevir, antingen man vill eller inte.
Det finns ingen lag som ger människor möjlighet att ta bort närgångna vargar, på det sätt som gäller för lösspringande hundar. Skyddsjakt sker först efter noggrann prövning av länsstyrelsen och då bara efter den varg som eventuellt visat sig ge bekymmer, inte de andra i reviret. Och om de aktuella vargarna bär på friska gener som kan fräscha upp den inavlade skandinaviska vargpopulationen så är det näst intill omöjligt att bli av med en enda varg.
http://www.dn.se/sthlm/ansokan-om-skyddsjakt-pa-varg´
http://www.dn.se/sthlm/jag-tycker-vargen-hor-hemma-har
Sen undrar jag förstås varför jag sedan någon vecka har dubbelt så många besök på min blogg. Ligger det någon länk och skramlar någonstans?
Det måste vara i närheten av rekord när det gäller engagemang för en artikel i tidningen. Idag kom ett sms från Lennart J. om att en varg igår kväll försökt slita sönder nätet till en hundgård i trakten av Torsby, för att ta sig in till famljens hund, förmodligen i avsikt att slita hunden i stycken och äta upp den. Dessutom var det tre ytterligare vargar på gårdsplanen. Jag vet inte hur det känns för den familjen att låta eventuella barn leka ute på egen hand i trädgården eller vänta på skolbilen ensamma efter landsvägen mörka vintermorgnar.
Men det blir ingen artikel i DN av detta. Inte ens en notis. Som sagt, vi som bott i vargområden i ett par decennier nu glädjer oss åt att fler nu får dela bördan / glädjen av vargens närvaro. Det kan ge lite balans åt debatten och lite inkännande i vad det innebär att förlora en del av livskvaliteten när man som människa tvingas leva i ett vargrevir, antingen man vill eller inte.
Det finns ingen lag som ger människor möjlighet att ta bort närgångna vargar, på det sätt som gäller för lösspringande hundar. Skyddsjakt sker först efter noggrann prövning av länsstyrelsen och då bara efter den varg som eventuellt visat sig ge bekymmer, inte de andra i reviret. Och om de aktuella vargarna bär på friska gener som kan fräscha upp den inavlade skandinaviska vargpopulationen så är det näst intill omöjligt att bli av med en enda varg.
http://www.dn.se/sthlm/ansokan-om-skyddsjakt-pa-varg´
http://www.dn.se/sthlm/jag-tycker-vargen-hor-hemma-har
Sen undrar jag förstås varför jag sedan någon vecka har dubbelt så många besök på min blogg. Ligger det någon länk och skramlar någonstans?
Bra idé ...
... är det att man nu låter Årjängsborna komma in med synpunkter på hur det nya torget ska användas och hur det ska se ut! Hoppas alla som är intresserade tar chansen den här gången!
Våra tranor dansar inte!
Vid Hornborgarsjön dansar rekordmånga tranor. Nu har jag kollat ett tag på våra tranor, de som bosatt sig här nere på Smörhôlera. De dansar inte. Inte ett enda steg kan jag se. Vad gör dom då hela dagarna? Jo de äter! Hela tiden går de där och äter.
Trandansen har en innebörd av ihopparning mellan fåglarna i ett par, något slags ceremoni för sammanhållning handlar det om, både mellan nya och gamla par, ja, ungefär som ett vanligt disco. Men våra tranor är totalt ointresserade av sånt och av sex verkar det som. Dock, summan av lasterna är som vanligt konstant, de äter istället.
Trandansen har en innebörd av ihopparning mellan fåglarna i ett par, något slags ceremoni för sammanhållning handlar det om, både mellan nya och gamla par, ja, ungefär som ett vanligt disco. Men våra tranor är totalt ointresserade av sånt och av sex verkar det som. Dock, summan av lasterna är som vanligt konstant, de äter istället.
Lärarlöner ...
... kan man fundera över´, samt lönens samband med rekryteringssituationen och med elevernas kunskapsnivå.
Enligt det senaste avtalet ska det synas i lönekuvertet om eleverna höjer sina prestationer, det finns forskning som antyder att det råder starka kopplingar mellan bra lärare och duktiga elever alldeles oavsett hur omständigheterna i övrigt ser ut.
Men det fungerar inte så enligt den översyn som gjorts. Lärare tjänar inte mer i de kommuner där många elever når målen, så borde det i så fall vara.
Stockholm gör ett försök att få en bättre löneutveckling för lärare genom en ny strategi. Man har tagit fram kriterier för att bedöma vilka lärare som presterar bäst. Helt rättvist kan det säkert inte bli, men i alla effektivare för måluppfyllelsern bland eleverna än att man exempelvis lägger löneökningen på lärare som gör administrativa extrauppgifter vilket inte är så ovanligt. Ändå ligger lärarlöner i Stockholm högre än för andra delar av landet. Det som är ingångslön i Stockholm, dvs runt 25.000 kr - 26.000 kr / månad kan mycket väl vara slutlön ute i landsorten. Det är ungefär vad en färdigutbildad person i ett hantverksyrke tjänar, typ en rörmokare eller en snickare.
Självklart ska både en duktig snickare och en duktig lärare ha bra betalt för väl utfört arbete, men läraren ska ha en lönekompensation för att yrket, förutom genomgånget gymnasium, kräver 3- 5 års utbildning på universitetsnivå. Det är år som inte bara innebär att avstå ett antal årslöner utan också att de flesta får dras med att ränta och amortera en rejäl studieskuld under en stor del av yrkeslivet.
Efter kommunalisering sackade lärarlönerna efter rejält. Av de 20 % lönelyft som utlovades som kompensation ´för att övergå från statliga förmånliga tjänster med garanterat betald fortbildning, full lön under sjukdom, karriärmöjligheter inom jobbet via lektorstjänster, till kommunalt reglerade tjänster med sämre villkor, såg de flesta lärare inte röken. Krutet lades på att höja ingångslönerna för lärare, med den tröstande kommentaren till de redan yrkesverksamma att bara det var gjort så skulle allas löner höjas med automatik. Det skedde inte, utan lönetrappan förblev ihoptryckt runt i stort sett samma nivå. Och facket var till synes maktlöst.
De lokala förhandlarna var självklart utan påtryckningsmetoder, eftersom lokal strejkrätt inte finns, det var bara att tacka och ta emot det som erbjöds av arbetsgivaren. Centralt nöjde man sig med att hötta med näven och orera men så mycket mer blev det inte. Merparten av den lärarkår som med knapp majoritet röstat för kommunaliseringen, blev alltså blåst på de där 20 % i lönelyft och fick dessutom se sin arbetsmiljö bli allt sämre.
Lärare jobbade vidare, men med en tagg av ilska kvar mot både fack och arbetsgivare som lät det hela ske utan att agera. Allt medan Göran Persson, ingenjören bakom det hela, myste över att han lyckats ta ner lärarnas status och göra dem maktlösa. Senare kom han att göra avbön och erkänna att det gick för långt, så långt att det blev negativt för skolan som helhet. Men då var det redan för sent, sedan länge för sent. Och Göran Persson hade inte längre någon makt att rätta till.
Enligt det senaste avtalet ska det synas i lönekuvertet om eleverna höjer sina prestationer, det finns forskning som antyder att det råder starka kopplingar mellan bra lärare och duktiga elever alldeles oavsett hur omständigheterna i övrigt ser ut.
Men det fungerar inte så enligt den översyn som gjorts. Lärare tjänar inte mer i de kommuner där många elever når målen, så borde det i så fall vara.
Stockholm gör ett försök att få en bättre löneutveckling för lärare genom en ny strategi. Man har tagit fram kriterier för att bedöma vilka lärare som presterar bäst. Helt rättvist kan det säkert inte bli, men i alla effektivare för måluppfyllelsern bland eleverna än att man exempelvis lägger löneökningen på lärare som gör administrativa extrauppgifter vilket inte är så ovanligt. Ändå ligger lärarlöner i Stockholm högre än för andra delar av landet. Det som är ingångslön i Stockholm, dvs runt 25.000 kr - 26.000 kr / månad kan mycket väl vara slutlön ute i landsorten. Det är ungefär vad en färdigutbildad person i ett hantverksyrke tjänar, typ en rörmokare eller en snickare.
Självklart ska både en duktig snickare och en duktig lärare ha bra betalt för väl utfört arbete, men läraren ska ha en lönekompensation för att yrket, förutom genomgånget gymnasium, kräver 3- 5 års utbildning på universitetsnivå. Det är år som inte bara innebär att avstå ett antal årslöner utan också att de flesta får dras med att ränta och amortera en rejäl studieskuld under en stor del av yrkeslivet.
Efter kommunalisering sackade lärarlönerna efter rejält. Av de 20 % lönelyft som utlovades som kompensation ´för att övergå från statliga förmånliga tjänster med garanterat betald fortbildning, full lön under sjukdom, karriärmöjligheter inom jobbet via lektorstjänster, till kommunalt reglerade tjänster med sämre villkor, såg de flesta lärare inte röken. Krutet lades på att höja ingångslönerna för lärare, med den tröstande kommentaren till de redan yrkesverksamma att bara det var gjort så skulle allas löner höjas med automatik. Det skedde inte, utan lönetrappan förblev ihoptryckt runt i stort sett samma nivå. Och facket var till synes maktlöst.
De lokala förhandlarna var självklart utan påtryckningsmetoder, eftersom lokal strejkrätt inte finns, det var bara att tacka och ta emot det som erbjöds av arbetsgivaren. Centralt nöjde man sig med att hötta med näven och orera men så mycket mer blev det inte. Merparten av den lärarkår som med knapp majoritet röstat för kommunaliseringen, blev alltså blåst på de där 20 % i lönelyft och fick dessutom se sin arbetsmiljö bli allt sämre.
Lärare jobbade vidare, men med en tagg av ilska kvar mot både fack och arbetsgivare som lät det hela ske utan att agera. Allt medan Göran Persson, ingenjören bakom det hela, myste över att han lyckats ta ner lärarnas status och göra dem maktlösa. Senare kom han att göra avbön och erkänna att det gick för långt, så långt att det blev negativt för skolan som helhet. Men då var det redan för sent, sedan länge för sent. Och Göran Persson hade inte längre någon makt att rätta till.
Agenda
Påskhelgen har inte så mycket av planering, men något dock. Jobbar hela Skärtorsdagen förstås och den ser fullmatad ut. Långfredag åker äldste sonen och fästmö till Rom och intar gode vännens, Martin, lägenhet för en vecka framåt om jag har förstått saken rätt. Yngste sonen är kattvakt medan fru är i Seattle och hälsar på släktingar. Vi ska på långfredag, hoppas jag, på konstrunda med goda vänner från Snarkil. Påskafton har vi min svärmor här på lite påskmat vid lunchtid, sen är inget speciellt planerat för resten av helgen, inte mer än att taxen måste trimmas och altangolvet oljas och huset städas på ett eller annat sätt.
Ett år sedan ...
... på dagen är det sedan min mamma gick bort. Så följer jag då i tanken med, timme för timme hur det var, vad vi gjorde, vad vi sa och vad vi såg. Och sorgen är lika ensam och lika djup och lika svart som då. Den har fortfarande ingen pardon, även om den nu lämnar mig ifred ibland.
"Funeral Blues" av W H Auden illustrerar
"Funeral Blues" av W H Auden illustrerar
känslan av overklighet när någon nära anhörig går bort. Jag fick den av Tessan i en kommentar för ett år sedan, tack snälla Du!
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.
Lära barn läsa bra ...
... lyckas vi med på min skola! Roligt är det att konstatera nu när vi räknat ihop resultaten av lästester i årskurs ett och två och räknat ut medelvärden. Vi har de senaste åren stadigt arbetat oss tillbaka till de höga nivåer vi hade förr i tiden. Nedgångarna i läsförmåga har funnits överallt i Sverige och tror jag beror på att barn idag har mycket annat roligt att ta sig för på sin fritid än läsning. De kan utöva idrott, spela dataspel, se film osv. Och det är bra att barn har roligt. Det ska vi inte ta ifrån dem. Men vi i skolan måste istället lära oss hur vi ska kompensera att de läser mindre på fritiden. Och nu verkar det som om vi är på väg att lyckas på min skola och det gör vi tillsammans med föräldrarna. Sen måste vi vara ödmjuka och erkänna att vi inte känner till allt om läs- och skrivsvårigheters orsaker så vi kan inte hjälpa alla barn till jättebra läsning, men många fler nu när vi tar vara på allt det nya vi vet om barns läsning via forskning och olika hjälpmedel i form av tester, datorträningsprogram osv.
Intressant om språkets ...
... och mänsklighetens uppkomst kan man läsa här.
Tidigar har man forskat på dna för att försöka utröna var den nutida människans vagga stod och man har kommit fram till södra Afrika, kusterna vid Namibia. Nu har en språkforskare studerat fonemen, språkljuden i jordens språk och hamnat på ungefär samma ställe.
Han har forskat utifrån förutsättningen att det finns fler språkljud ju närmare språkens ursprung man kommer. Vårt språk har ungefär 35 språkljud. Språken med klickljud hos bushfolket vid de sydafrikanska kusterna har många fler ljud, över hundra. Alltså drar man slutsatsen igen att här borde de första människorna ha funnits. Ju längre från Afrika man kommer desto färre språkljud finns i språken. På Hawaii har man 13.
Sen har man reviderat sin uppfattning om mänsklighetens historia. Förr ansåg man att mänsklighetens historia går fyrtio - femtiotusen år tillbaka i tiden. Men nu pekar det mesta på att vi har funnits som kulturella varelser i tvåhundratusen år. Det har gjorts fynd av dekorativa smycken exempelvis och just lusten att dekorera sig med vackra eller symboliska föremål anses vara ett tecken på mänsklig civilisation.
Tidigar har man forskat på dna för att försöka utröna var den nutida människans vagga stod och man har kommit fram till södra Afrika, kusterna vid Namibia. Nu har en språkforskare studerat fonemen, språkljuden i jordens språk och hamnat på ungefär samma ställe.
Han har forskat utifrån förutsättningen att det finns fler språkljud ju närmare språkens ursprung man kommer. Vårt språk har ungefär 35 språkljud. Språken med klickljud hos bushfolket vid de sydafrikanska kusterna har många fler ljud, över hundra. Alltså drar man slutsatsen igen att här borde de första människorna ha funnits. Ju längre från Afrika man kommer desto färre språkljud finns i språken. På Hawaii har man 13.
Sen har man reviderat sin uppfattning om mänsklighetens historia. Förr ansåg man att mänsklighetens historia går fyrtio - femtiotusen år tillbaka i tiden. Men nu pekar det mesta på att vi har funnits som kulturella varelser i tvåhundratusen år. Det har gjorts fynd av dekorativa smycken exempelvis och just lusten att dekorera sig med vackra eller symboliska föremål anses vara ett tecken på mänsklig civilisation.
Båtklubben Idun i Sillerud ...
... kämpar och sliter för att det ska bli fint nere vid sjön, vid badplatsen. Det blir gatlyktor på väg ner till båtbryggorna. Nu finns det båtplats att hyra, jag tror att det var några lediga. Vi har i alla fall fått en nu.
Frivillig sammanslutning av polis-milis ...
... patrullerar på sin fritid i Rialas vargrevir! De har bildat en förening och kallar sig APU, Anti pouching Unit. Det var nyheter för mig. Syftet är att förhindra tjuvjakt eller giftutläggning eller försök att skrämma bort vargarna i området. Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt detta. De kan inte ana hur välkomna just de här vargarna är av både vargvänner och vargfiender! Äntligen ett revir nära storstad så att börda av / glädjen med varg kan delas av tätortsboende, äntligen ett revir med varg som har nya gener! Jag tror inte att Rialavargarna behöver något extra skydd.
Det är just nu tydligen minst fem vargar som uppehåller sig i reviret och eftersom tiken har löpt så blir det förmodligen ytterligare en kull nu frampå vårkanten. Fjolårsvalparna kommer då att vandra allt längre bort från föräldraparet och söka sig nya egan områden, i första hand nära men även längre bort.
http://www.dn.se/sthlm/jag-tycker-vargen-hor-hemma-har
Det är just nu tydligen minst fem vargar som uppehåller sig i reviret och eftersom tiken har löpt så blir det förmodligen ytterligare en kull nu frampå vårkanten. Fjolårsvalparna kommer då att vandra allt längre bort från föräldraparet och söka sig nya egan områden, i första hand nära men även längre bort.
http://www.dn.se/sthlm/jag-tycker-vargen-hor-hemma-har
Vargattacken i Riala...
... har väckt stor uppståndelse, i media åtminstone. Det som beskrivs är förstås nytt för de människor som nu lever sitt första år med en vargflock. Och nu handlar det om något som händer nära Stockholm. I Värmland och Dalarna, som är täckta av vargrevir, är det inte ovanligt att hundar dödas av varg. Det är bara någon dryg vecka sedan en hund togs i en trädgård och åts upp av varg. Det händer lite nu och då att även människor upplever sig plötsligt befinna sig obehagligt nära vargar. De uppträder ju, som i Riala, ofta flera tillsammans och det gör upplevelsen ännu obehagligare. Det känns lite som att tvingas leva med ett antal lösspringande aggressiva hundar i omedelbar närhet utan möjlighet att be polisen avliva dem eller ägaren att hålla dem kopplade. Visst går det att leva så, men det inskränker livet på ett sätt som för många tär på livskvaliteten, speciellt om man har barn och husdjur och vill kunna röra sig ute i naturen obehindrat. I länder utan allemansrätt så spelar detta kanske inte så stor roll, men i Sverige innebär det en stor förändring. Ok, det är ovanligt att vargar dödar människor men det händer då och då, förra året dödades en joggande lärarinna på andra sidan Atlanten. Så det känns lite som rysk roulette att vistas i skog och mark i vargrevir med husets hund och med barnen.
"Efter floden" av Jersild.
Nu har jag läst den, "Efter floden" av P.C. Jersild, science fictionromanen om livet på jorden efter den stora katastrofen.
Jersild beskriver hur människor som förlorat allt hopp om en meningsfull framtid återgår till primitiva sociala system med värderingar som närmar sig flockdjurs.
De som är främlingar eller inte passar in i gruppen förskjuts och förgörs utan pardon. Straffen för enkla förseelser är grymma och sadistiska. Dödandet blir vardagsmat och en av flera strategier för att överleva. Kvinnor och män lever i könssegregerade grupper, inte i par för det ställer till för mycket elände. Många grupper består av endast män eftersom de med sin fysiska styrka har överlevt i större antal. Det innebär att homosexualitet blir norm. Unga människor finns inte längre och inga barn heller eftersom inga barn kan födas normala efter det som hänt. Människorna är medelålders eller gamla. Osv, osv. Det hela är ytligt sett en dramatisk berättelse om en man som försöker överleva i förnedrande situationer. Spänningsfaktorn är hög och boken är svår att lägga ifrån sig.
Boken är inte endast en roman som speglar Jersilds skepsis till kärnkraften, den fick sina första planering i kärnkraftsdebattens tid i mitten av 70-talet och publicerades 1982. Den är också en studie i mänskligt beteende under extrema omständigheter. Jersild låter i sin bok den plågade mänskligheten överleva avskalad sin moderna civiliserade polityr och återgå till mer djurliknande, instinktiva beteenden där den dagliga överlevnaden blir det primära. Och man kan på ett sätt säga att han undersöker hur vi egentligen fungerar utan den fostran till kulturvarelser som vi alla bestås med under hela vårt liv. Det är en intressant botten i den här boken och den följer med naturligt hela vägen genom läsningen.
En annan intressant botten som glimtar till ibland för mig men som jag inte förmår att hålla kvar hela tiden i läsningen, för det blir för mycket på en gång, är att den också skulle kunna vara en berättelse om den mentala processsen hos en enskild individ efter det stora psykiska sammanbrottet. Alltså en beskrivning av det primitiva tillstånd som en totalt psykiskt tillintetgjord människa kan befinna sig i, med den egna döden hela tiden närvarande som en slags destruktiv drivkraft.
Det är alltså en bok som jag borde läsa om för att utforska nya bottnar.
Typiskt goda författare att leverera böcker som manar till omläsning för nya upptäckter.
Tack Karin för lånet och tipset!
Jersild beskriver hur människor som förlorat allt hopp om en meningsfull framtid återgår till primitiva sociala system med värderingar som närmar sig flockdjurs.
De som är främlingar eller inte passar in i gruppen förskjuts och förgörs utan pardon. Straffen för enkla förseelser är grymma och sadistiska. Dödandet blir vardagsmat och en av flera strategier för att överleva. Kvinnor och män lever i könssegregerade grupper, inte i par för det ställer till för mycket elände. Många grupper består av endast män eftersom de med sin fysiska styrka har överlevt i större antal. Det innebär att homosexualitet blir norm. Unga människor finns inte längre och inga barn heller eftersom inga barn kan födas normala efter det som hänt. Människorna är medelålders eller gamla. Osv, osv. Det hela är ytligt sett en dramatisk berättelse om en man som försöker överleva i förnedrande situationer. Spänningsfaktorn är hög och boken är svår att lägga ifrån sig.
Boken är inte endast en roman som speglar Jersilds skepsis till kärnkraften, den fick sina första planering i kärnkraftsdebattens tid i mitten av 70-talet och publicerades 1982. Den är också en studie i mänskligt beteende under extrema omständigheter. Jersild låter i sin bok den plågade mänskligheten överleva avskalad sin moderna civiliserade polityr och återgå till mer djurliknande, instinktiva beteenden där den dagliga överlevnaden blir det primära. Och man kan på ett sätt säga att han undersöker hur vi egentligen fungerar utan den fostran till kulturvarelser som vi alla bestås med under hela vårt liv. Det är en intressant botten i den här boken och den följer med naturligt hela vägen genom läsningen.
En annan intressant botten som glimtar till ibland för mig men som jag inte förmår att hålla kvar hela tiden i läsningen, för det blir för mycket på en gång, är att den också skulle kunna vara en berättelse om den mentala processsen hos en enskild individ efter det stora psykiska sammanbrottet. Alltså en beskrivning av det primitiva tillstånd som en totalt psykiskt tillintetgjord människa kan befinna sig i, med den egna döden hela tiden närvarande som en slags destruktiv drivkraft.
Det är alltså en bok som jag borde läsa om för att utforska nya bottnar.
Typiskt goda författare att leverera böcker som manar till omläsning för nya upptäckter.
Tack Karin för lånet och tipset!
Helgen som gick...
... blev det inte mycket skrivet om. Men trevligt hade vi i alla fall.
God mat, tacos, fick vi i Svensbyn och ett jättefint halsband blev mitt, himla glad är jag för det! Passar till jeansblått.
Lördag Sommarvik på årsmöte med priser till Jazz, hamiltonstövaren i huset.
Bosse har Snoa och hon blev årets unghund, Roland har Jazz och han blev årets hund och tog en inteckning i Kennel Traneskogens vandringspris. Till slut Stig Nilsson med Zamba som blev årets jaktprovshund. Alla hundarna är av kennel Leverhögens uppfödning. Den yngsta hunden i sammanhanget, Snoa, är femte generationen i den uppfödningen.
Utsikten från restaurangen på Sommarvik är fin. Isen försvann i stort sett den här dagen på Västersil.
Över oss hängde den här älgen. Mitt fram på nosen har älgar en liten hårlös trekant som de alltid slickar på för att hålla fuktig. Den hjälper dem att hålla koll på vittring och vindriktning och annat.
Söndagen var det idel trädgårdsarbete.
God mat, tacos, fick vi i Svensbyn och ett jättefint halsband blev mitt, himla glad är jag för det! Passar till jeansblått.
Lördag Sommarvik på årsmöte med priser till Jazz, hamiltonstövaren i huset.
Bosse har Snoa och hon blev årets unghund, Roland har Jazz och han blev årets hund och tog en inteckning i Kennel Traneskogens vandringspris. Till slut Stig Nilsson med Zamba som blev årets jaktprovshund. Alla hundarna är av kennel Leverhögens uppfödning. Den yngsta hunden i sammanhanget, Snoa, är femte generationen i den uppfödningen.
Utsikten från restaurangen på Sommarvik är fin. Isen försvann i stort sett den här dagen på Västersil.
Över oss hängde den här älgen. Mitt fram på nosen har älgar en liten hårlös trekant som de alltid slickar på för att hålla fuktig. Den hjälper dem att hålla koll på vittring och vindriktning och annat.
Söndagen var det idel trädgårdsarbete.
Aktuelltinslaget om vargattacken ...
... söndag kväll var väldigt märkligt. Det presenterades som att en kvinna blivit vittne till att en varg tog hennes hund. (Inte ett ord om att kvinnan själv känt sig hotad) Sen intervjuades (inte kvinnan minsann för hon hade väl gett en annan version av det inträffade) en vargexpert som förklarade att detta som inträffat (alltså att varg tar hund, för något annat hade inte refererats i inslaget!) var extremt ovanligt och att det måste exceptionella omständigheter till. Herregud, vilken planet bor hon på. Vargar tar ett antal hundar varje år, varav ett antal på gårdsplaner och nära människor. I Värmland och Dalarna tas hundar i närheten av människor och vargar uppträder nära människor utan att ha rabies. Vargexperten rekommenderas ett besök i de delar av Sverige som har haft varg många år och revidera sina bristfälliga kunskaper. Jag tror bestämt att hon behöver lite utbildning om verkligheten. I nuläget är hon långt ifrån trovärdig. Eller också är det svt som inte är trovärdigt och som klipper ihop sina inslag så att experter ska luras att förmedla riggade budskap.
.http://svtplay.se/v/2397745/aktuellt/17_4_21_00
.http://svtplay.se/v/2397745/aktuellt/17_4_21_00
Rovdjurssituationen i Sverige just nu.
Jägare och markägare är ofta lite senfärdiga. Vi som jobbar med viltförvaltning kan idag med hyfsad precision förutsäga var vildsvin eller vargar kommer att dyka upp härnäst. Vi har i många år försökt vara tidigt ute med att till exempel bjuda in bönder och jägare för att diskutera vildsvin innan de etablerat sig på allvar och trätan är igång. Lyckas det? Inte en chans. Bygdegårdarna ekar tomma tills dess att konflikten är ett faktum, då är de helt plötsligt överfulla. Samma sak med rovdjursfrågan. Vi får ständigt kritik, främst från södra Sverige, för att vi lägger för mycket resurser på rovdjursfrågorna. Trots att de är ni där nere i södern som borde vara mest intresserade av t ex Lars-Erik Liljelunds utredning som vi fick den första aptitretaren från igår.
Jag ska försöka förklara situationen med en karta som kollega Gunnar gjort. Kartan är inte helt uppdaterad och ska heller inte tolkas som exakt, men den förklarar vad vi står inför på ett utmärkt sätt…
Det streckade området är järvens utbredningsområde, det blåskuggade björnens, de blå duttarna är loföryngringar, som ska multipliceras med 6 för att få verkligt antal lodjur,och de röda duttarna är givetvis vargrevir. Ser ni den mer eller mindre knivskarpa gränsen som går från Stockholm, mellan Vänern och Vättern ner till trakterna av Göteborg? Bor eller jagar ni sydost om den gränsen ska ni nog fortsätta läsa…
Renskötseln står inför kollaps. Minst hälften av de blå duttarna måste bort därifrån och inga röda duttar är möjliga om vi ska fortsätta ha renskötsel i landet. Rådjuren räcker inte till de blå duttarna i mellansverige så även där måste ett antal duttar bort och man behöver inte vara raketforskare för att inse att det är rätt orimligt tätt mellan de röda duttarna. Så var ska vi då stoppa de 100 blå duttarna som blir över och de kanske 30 -40 ”extra” röda duttarna som vi måste in med om Liljelunds utredning blir verklighet? Norge? Gotland? Knappast.
Sanningen är den att vi står inför en situation där vi måste måla hela södra Sverige helblått med rätt så tätt mellan de röda duttarna, dvs vargreviren. Jag har anfört detta vid många tillfällen nu men man vill sällan inse allvaret. Vargen trivs inte här är en vanlig kommentar och visst kan det bli en smula kaotiskt med varg i södern, vilket vi såg t ex igår i Helsingborg. Men, kan vi ha ett vargrevir mellan Stockholm och Norrtälje lär vi kunna ha det nästan överallt i södra Sverige. Vi behöver handla rovdjursstängsel för några hundra miljoner och Yrkesjägarna får nog på sina håll se sig om efter nya jobb… Det är vad vi står inför.
Vargen igår i Helsingborg var bara ett exempel på vad som håller på att hända. Det är bäst ni vänjer er där nere eller så engagerar ni er i arbetet för en bättre rovdjurspolitik. De enda som ”drabbas” i framtiden av höjda nivåer för våra rovdjur är Götaland, i resten av landet är det fullt eller överfullt. Tänk på det nästa gång ni läser Svensk Jakt eller vår hemsida eller blogg. Titta sedan på kartan igen, är det någon som sätter emot om jag lägger en hundring på att vi har några röda duttar i sydsverige nästa vinter?
Varg attackerade kvinna och barnvagn ...
... i Riala utanför Stockholm. Riala ligger i Norrtäljereviret så det verkar logiskt för många. Samtidigt muttrar gubben att med tanke på hur många sällskapshundar som man låter springa lösa i stockholmstrakten så är inget omöjligt.
Det var två vargar enligt rapporterna i media, den ena av dem tog familjens hund, en wachtel och bar den in i skogen. Den andra gjorde utfall mot barnvagnen. Men kvinnan lyckades skrika och fäkta med armarna och skrämma den på flykten. Hunden dödades förmodligen, har inte hittats än, eller resterna kanske man kan säga.
Jag läser om detta kl 11 på söndag förmiddag och nu väntar vi bara på vargkramarnas undanflykter och ursäkter:
Några av följande kanske blir använda:
- Det var inte vargar, det var hundar, för vargar attackerar aldrig människor, vargar är ofarliga.
- Kvinnan måste ha provocerat vargarna på något sätt, kanske skrek hon redan när de närmade sig och det är klart att de kände sig hotade då.
- Vargarna hade valpar alldeles i närheten och de försvarade bara vad de hade rätt till
- Dumt av kvinnan att gå omkring med hund i vargrevir, i ett revir är det vargar som har "förkörsrätt"
- Vargarna ´hade hungrat i flera dagar och detta var deras sista möjlighet att få lite mat.
- För hundra år sedan jagades varg med oetiska metoder, typ vargsax och nu hämnas ättlingarna.
- Bra att detta hände, nu har vi fått bevis för att vargar inte är farliga för människor, det är bara att skrika och fäkta med armarna.
- De här djuren är så lättskrämda att till och med en kvinna med barnvagn kan bli av med dem.
- Nu gäller det bara för forskarna att ta reda på i vilken tonart hon skrek så att man kan träna upp de vargrevirboende människorna till att försvara sig.
- Vargar är ju så himla tillgivna egentligen bara vi lär oss umgås med dem.
- Norrtälje kommun måste få extra forskningspengar till att lära invånarna om varg, för de måste vara djupt okunniga. Så brukar de betraktas som bor närmast varg eftersom de brukar bli alltmer skeptiska över tid. De som gillar varg ograverat betraktas däremot som pålästa och kunniga, oavsett var de bor.
- Media borde inte skriva om det här med stora rubriker, det kan skrämma folk i onödan.
- Enligt all tillgänglig statistik så skadas eller dör barn aldrig av vargangrepp, de skadas eller dör av olycksfall, sjukdomar eller i värsta fall av anfall från arga hundar. Så ingen behöver vara rädd för varg.
http://svt.se/2.22620/1.2397345/vargar_anfoll_kvinna_och_barn&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://di.se/Artiklar/2011/4/17/233218/Vargar-anfoll-kvinna-och-barn/
Uppdaterat:_ Olle Liberg, vargforskare i Sverige, underkänner kvinnans berättelse. Vargen kan inte ha attackerat henne, svenska vargar attackerar inte människor för det har han aldrig varit med om, eller hört något om. (Det är lögn förstås, jag har pratat med ett par stycken, men det var män i skogslän, inte kvinna med barn i Stockholm) Enligt Olle så attackerar vargar hundar för de betraktas som inkräktare i reviret. Undrar hur det kommer att gå för resten av hundarna i Riala om vargarna nu börjat få smak på hund. Och även blivit hotfulla mot människor.
Uppdaterat: Enligt Jägerförbundets Gunnar Glöersen så är de här vargarna vana vid att människor inte utgör något hot så de har ingen skygghet för människor, eventuell skygghet för människor är något som förvärvas genom exempelvis jakt. Gunnar menar att när vi sagt ja till varg i Sverige så har vi också sagt ja till den här typen av konflikter, dvs att människor kommer i närkontakt med varg och upplever det obehagligt, precis som det har varit i Värmland i 30 år nu. Entusiasmen för varg brukar avta när avståndet till dem minskar.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2405852/experten-vargar-havdar-sitt-revir-valdigt-starkt
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12895420.ab
Uppdaterat: Jo, det var en varg konstaterar inkallad expertis, resterna av familjens hund har hittats.Där stöp den undanflykten. Återstår de övriga.
Uppdaterat: Kvinnan blev verkligen rädd, slet barnet ur vagnen och sprang hem helt skräckslagen. Hon fattar ingenting, hon har i likhet med de flesta av oss hört att vargar inte uppträder aggressivt mot människor och hon har inte varit rädd för varg fast hon bor i ett vargrevir. Men enligt Olle Liberg så har kvinnan alltså fel, vargen var inte alls intresserad av henne och barnet, den var blockerad av att det fanns en hund där och var enbart intresserad av hunden, garanterat inget annat. Händelser av den här typen är alltså vad vi säger ja till när vi säger ja till varg i Sverige. Det är ett demokratiskt beslut, fattat av Sveriges riksdag.
http://www.dn.se/sthlm/extrem-revirkansla-bakom-vargattack
http://www.dn.se/sthlm/vargar-dodade-hund-i-roslagen
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/polis-utreder-vargattack-i-stockholm_6097259.svd
Uppdaterat: På andra sidan Atlanten dödades i alla fall en joggande kvinna av en vargflock och hon hade inte ens en hund med sig. Men vargar kanske gör skillnad på kvinnor som pratar svenska och kvinnor som pratar amerikanska, eller också var hon ovanligt provocerande.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12233876.ab
GRATTIS SUSS -LEONTINA ...
... SOM FYLLER ÅR IDAG NÅGONSTANS I BARCA!
Tom ladugård ...
... har vi, till och med två stycken, stora. Undrar vad man kan använda dem till? Och sånt undrar fler än vi över. Det står många såna här på den svenska landsbygden.
Fiskarens dröm!
Här finns den! Tack Herta för tips!
Soluppgång över Liane!
När jag nu går ut med hundarna tidigt på morgnarna så kan det se ut så här. Inte helt fel vy att starta dagen med.
Lex Sarah i skolan.
Fast anställda lärare föreslås bli skyldiga att anmäla missförhållanden inom skolan, främst när elever far illa genom att de inte får möjlighet att lära sig det de har rätt till eller blir mobbade, men även om lekredskap är trasiga eller toaletter inte fungerar. Skolan är skyldig att utreda och svara på anmälan och om det inte hjälper ska den gå vidare högre upp i hierarkin.
BRA! Inte en dag för tidigt.
http://svt.se/2.22620/1.2396150/lex_sarah-regel_foreslas_inom_skolan
BRA! Inte en dag för tidigt.
http://svt.se/2.22620/1.2396150/lex_sarah-regel_foreslas_inom_skolan
"Efter floden" ...
... av PC Jersild har jag börjat läsa. Den har länge legat överst i högen av böcker som väntat på sin tur, men det har inte funnits läsutrymme förut. Boken är så här långt, efter några sidor, en fascinerande hemsking, en science fiction om livet efter den stora katastrofen. Den är som allt Jersild skrivit ett gott litterärt hantverk med en spänningssfär som gör det svårt att lägga den ifrån sig.
Låna pengar till driften ...
... får SAAB göra nu och till slut blir det väl skattebetalarna som får stå för filolerna! Helsjukt även om jag inte begriper alla turerna runt detta.
http://di.se/Artiklar/2011/4/15/233173/Regeringen-raddar-Saab/
Gospel ...
... ser trevligt ut!
Agenda
- Jag kommer att skriva mer om Zaremba, om hans senaste artikel och chat.
- Ska läsa bloggar som jag inte hunnit följa de senaste dagarna eftersom jag varit fullt upptagen med att pyssla om justerad gubbe och hundar och hus och en del annat. Ursäkta tystnaden, bristen på kommentarer från min sida.
- I morgon fredag ska vi en sväng till Rolands systerdotter o familj. Roligt ska det bli, de är bland de närmaste vännerna.
- Lördag är det nåt årsmöte med vidhängande mat på Sommarvik tror jag. Om jag fått rätt besked så kommer Jazz att få en utmärkelse av något slag.
- Om det blir fint väder så blir det mer plantering i stora krukor utomhus, penséerna väntar.
- Annat trädgårdsarbete förstås.
- Idag torsdag har jag varit inne och undervisat i halvklass i förskoleklassen. Det är sååååå njutbart! Jag bara älskar varje minut av det. Ska fortsätta med den andra halvan av Fb efter lovet. Det blir inte så mycket men kanske räcker fyra tillfällen att locka några att börja läsa lite innan de börjar i ettan. Om inte annat så tränar vi på hur det blir när hela klassen ofta bara har en fröken istället för två eller tre. Det ställer andra krav på eleverna och det kan vara bra att vara lite förberedd på dem.
- Ska läsa bloggar som jag inte hunnit följa de senaste dagarna eftersom jag varit fullt upptagen med att pyssla om justerad gubbe och hundar och hus och en del annat. Ursäkta tystnaden, bristen på kommentarer från min sida.
- I morgon fredag ska vi en sväng till Rolands systerdotter o familj. Roligt ska det bli, de är bland de närmaste vännerna.
- Lördag är det nåt årsmöte med vidhängande mat på Sommarvik tror jag. Om jag fått rätt besked så kommer Jazz att få en utmärkelse av något slag.
- Om det blir fint väder så blir det mer plantering i stora krukor utomhus, penséerna väntar.
- Annat trädgårdsarbete förstås.
- Idag torsdag har jag varit inne och undervisat i halvklass i förskoleklassen. Det är sååååå njutbart! Jag bara älskar varje minut av det. Ska fortsätta med den andra halvan av Fb efter lovet. Det blir inte så mycket men kanske räcker fyra tillfällen att locka några att börja läsa lite innan de börjar i ettan. Om inte annat så tränar vi på hur det blir när hela klassen ofta bara har en fröken istället för två eller tre. Det ställer andra krav på eleverna och det kan vara bra att vara lite förberedd på dem.
FBK - Skellefteå = FBK-seger, GRATTIS till SM-guld!
Och det ser lovande ut. Sönerna sitter på O´Learys i Stockholm och skriker just nu när det blir 3 - 0 till FBK. Gubben skriker här hemma och hundarna blir oroliga. 3
Jag fortsätter att fjäska lite för justerad gubbe:
Resterna av crabfishgratängen och den smakade nästan ännu bättre idag. Recept finns från igår.
Tillbehör är bröd, ost och citronskivor att krama ur.
Och creme fraiche.
Jag använder motsvarande glutenfria och mjölkfria produkter.
Till dessert päron kokta i sockerlag med vaniljsocker och lime i. Till dem vaniljglass och vispgrädde.
Isläget idag torsdag!
Så här är det med isen på sjön idag torsdag.
Tjärnet, den lilla sjön, är helt isfri nu.
Östra Silen, den stora sjön, är isfri så här långt ut. Man ser att istäcket börjar där längst bort i bild. Men nu går det fort. Vi har fint väder med runt + 10 grader på dagen i skuggan och vi väntar solsken framöver.
Tjärnet, den lilla sjön, är helt isfri nu.
Östra Silen, den stora sjön, är isfri så här långt ut. Man ser att istäcket börjar där längst bort i bild. Men nu går det fort. Vi har fint väder med runt + 10 grader på dagen i skuggan och vi väntar solsken framöver.
Den mörbultade gubben ...
...är nu till slut totalt examinerad och det tog inte mindre än 5,5 timmar på sjukhuset i residensstaden Karlstad idag onsdag. Det mesta var väntetid förstås som det brukar vara på akuten. Han blev i alla fall godkänd och släpptes ut igen med lite gåstöd, bandage och goda råd. Inget var av eller brutet eller krossat i fallet från byggnadsställningen, men som sagt mörbultat.
Årjängs nya logga
Jag gillar den. Enkel men det finns ändå rörelse i den och färg. Den är stram i linjerna utan att vara tråkig.
Så förlorade lärarna sin yrkesroll!
Zaremba i DN har gjort det igen, satt fingret på pinsamma fakta som ligger bakom den situation svensk skola befinner sig i med sjunkande kunskaper hos eleverna och en allt mer uppgiven lärarkår.
Han beskriver processen fram till att lärarna förlorade sin yrkesroll, som ett målmedvetet arbete från politiskt håll, ett arbete som leddes av Göran Persson och socialdemokraterna. Det är bra att ( s ) ändå under Mona Sahlin gjorde avbön från den linjen och började inse att man måste byta spår.
Han tar fram hur det gick till när lärarjobbet gick från att vara ett professionellt yrke för välutbildade med specifika undervisningsuppgifter till att bli något som vem som helst kunde anställas till att utföra breda behörigheter i en slags diversehandel. Vi fick alltså lärare som var formellt behöriga att lära barn läsa och skriva men som inte hade en enda timmes utbildning på det. Behörighetskraven luckrades upp med facket i spetsen, Man sålde med fackets hjälp ut skolan till kommunerna med hjälp av löften om höga lönelyft (som inte blev av!), Det till och med kanske blev mindre önskvärt att vara en duktig undervisare i skolan (viktigare att vara social och hålla på med projekt av olika slag vid sidan av kärnverksamheten). Skolans profil som pedagogisk diversehandel växte fram, det fanns snart sagt inget problem i samhället som inte skolan skulle klara av.
I en ledare tas forskningens ansvar i det hela upp. Man menar att den svenska pedagogiska forskningen har lierat sig nära politikerna och därmed förstärkt felaktigheterna i skolans inriktning, att den har avskärmat sig från omvärlden och internationell forskning och därmed fått en lågt anseende i större sammanhang.
Bra att någon äntligen vågar ifrågasätta den pedagogiska forskningen som bedrivits i Sverige under flera decennier, den som jag upplever delvis indirekt har gjort beställningsjobb för att legitimera politiska beslut. Forskningen borde stå fri därvidlag och se på skolans verklighet med öppna ögon, det hade ´förhindrat en del av de misstag som begåtts när det gällt lärarutbildningarna och läroplaner och flyttning av skolan från stat till kommun. Jag tror att det har varit frestande för forskare att inrätta sig i det "korrekta" politiska ledet i skolfrågor för det har dels genererat forskningsanslag, dels öppnat upp karriärvägar för enskilda forskare till ledande positioner inom statliga verk med anknytning till skolan.
Det höjs hela tiden röster (speciellt från forskarhåll!) att skolan ska styras av forskning. Det är naturligtvis fel. Skolan ska inte alls styras av forskning. Skolan ska styras av goda och kloka och skickliga personer på de olika nivåerna. De ska göra det med hjälp av sin kunskap, klokskap, sina goda avsikter och den forskning som efter granskning visat sig användbar. Men att enbart styra skolan efter forskningsparadigmer som skiftar hela tiden fungerar inte långsiktigt. Dessutom är det en så liten del av skolans dagliga verklighet som är beforskad så det fungerar inte att låta skolan vila i händerna på den. Allt det som inte är vetenskapligt utforskat men känt genom erfarenhet måste också få ha sin roll och en viktig roll.
Han beskriver processen fram till att lärarna förlorade sin yrkesroll, som ett målmedvetet arbete från politiskt håll, ett arbete som leddes av Göran Persson och socialdemokraterna. Det är bra att ( s ) ändå under Mona Sahlin gjorde avbön från den linjen och började inse att man måste byta spår.
Han tar fram hur det gick till när lärarjobbet gick från att vara ett professionellt yrke för välutbildade med specifika undervisningsuppgifter till att bli något som vem som helst kunde anställas till att utföra breda behörigheter i en slags diversehandel. Vi fick alltså lärare som var formellt behöriga att lära barn läsa och skriva men som inte hade en enda timmes utbildning på det. Behörighetskraven luckrades upp med facket i spetsen, Man sålde med fackets hjälp ut skolan till kommunerna med hjälp av löften om höga lönelyft (som inte blev av!), Det till och med kanske blev mindre önskvärt att vara en duktig undervisare i skolan (viktigare att vara social och hålla på med projekt av olika slag vid sidan av kärnverksamheten). Skolans profil som pedagogisk diversehandel växte fram, det fanns snart sagt inget problem i samhället som inte skolan skulle klara av.
I en ledare tas forskningens ansvar i det hela upp. Man menar att den svenska pedagogiska forskningen har lierat sig nära politikerna och därmed förstärkt felaktigheterna i skolans inriktning, att den har avskärmat sig från omvärlden och internationell forskning och därmed fått en lågt anseende i större sammanhang.
Bra att någon äntligen vågar ifrågasätta den pedagogiska forskningen som bedrivits i Sverige under flera decennier, den som jag upplever delvis indirekt har gjort beställningsjobb för att legitimera politiska beslut. Forskningen borde stå fri därvidlag och se på skolans verklighet med öppna ögon, det hade ´förhindrat en del av de misstag som begåtts när det gällt lärarutbildningarna och läroplaner och flyttning av skolan från stat till kommun. Jag tror att det har varit frestande för forskare att inrätta sig i det "korrekta" politiska ledet i skolfrågor för det har dels genererat forskningsanslag, dels öppnat upp karriärvägar för enskilda forskare till ledande positioner inom statliga verk med anknytning till skolan.
Det höjs hela tiden röster (speciellt från forskarhåll!) att skolan ska styras av forskning. Det är naturligtvis fel. Skolan ska inte alls styras av forskning. Skolan ska styras av goda och kloka och skickliga personer på de olika nivåerna. De ska göra det med hjälp av sin kunskap, klokskap, sina goda avsikter och den forskning som efter granskning visat sig användbar. Men att enbart styra skolan efter forskningsparadigmer som skiftar hela tiden fungerar inte långsiktigt. Dessutom är det en så liten del av skolans dagliga verklighet som är beforskad så det fungerar inte att låta skolan vila i händerna på den. Allt det som inte är vetenskapligt utforskat men känt genom erfarenhet måste också få ha sin roll och en viktig roll.
Hockeymeny à la Kathrine!
Så här fjäskade jag för min blåslagne gubbe med smarrig mat till finalmatchen i hockey.
Förrätt Crabfish Kathrine:
I botten på en gratängform:
1 pkt crabfish 250 g ungefär, delade
1 purjolök skivad fräst i olja
1 pkt djupfryst dill hackad eller motsv. färsk
Rör ihop och häll sedan över:
4 ägg (jag silar bort snoddarna och tar alltså 5 ägg)
2 dl tunn grädde (el motsv sojaprodukt)
2 dl gräddfil (el motsv sojaprodukt)
finhackad vitlök efter smak
salt o peppar
175 grader i 30 -40 minuter
Absolut tillbehör är citron i klyftor så det går att krama över
Som förrätt ett rosenbröd till
Som varmrätt serveras med kokt potatis ev pressad och en sås creme fraich + ishavsrom, (pricksås) en burk av -varje blandas.
Vi åt alltså crabfishen som förrätt i kväll, blir som en smakrik äggstanning.
Vår varmrätt var fläskkotletter i gratängform:
Lägg i botten på en gratängform
4 fläskkotletter benfria ( eller en fläskfile i skivor). Jag kryddade på dem med örtsalt, timjan, peppar direkt både över och under. Men de ska vara råa och obrynta, smaken från kryddor och sås ska gå in.
Hackad lök efter smak
Finhackad vitlök, massor
Ost från grekisk sallads¨påse som råkade ha blivit över från i förrgår, strödde jag över kotletterna också; bra blev det.
Skulle ha kunnat vara äpplen i skivor också tror jag men det hade jag inte.
Skulle nog också ha kunnat vara skivade tomater.
Skulle nog också kunnat vara lite senap på.
Tja egentligen nästan vad som helst som råkar finnas i kylskåpet.
Häll över en blandning av
2,5 dl grädde ( el motsvarande sojaprodukt)
2 dl creme fraiche (el motsv soja)
1/2 dl soja (glutenfri)
1 tsk Samabal Oelek
I ugnen c:a 1 timme på 200 grader (men jag hade nog 5 kvart eftersom jag valde kotletter istället för filé och de blev suveränt möra). Man kan röra om ibland om man vill undvika skinnig ovansida, eller helt enkelt strö på ost och satsa på en snygg brynt.
Sen blev det dessert modell barn:
Vaniljglass med hemgjord chokladsås (lika delar vatten, kakao, socker och en rejäl nypa salt)
och skivad banan. Kunde ha varit vispad grädde till också men det orkade jag inte idag.
Avslut dubbel espresso och chokladbit.
GRATTIS FÄRJESTAD TILL SEGERN FÖRRESTEN!
Nu blev det lite mer rättvist i alla fall. Skellefteå var ju egentligen bra idag och borde kanske ha vunnit, men de vann ganska orättfärdigt en av de andra finalmatcherna så nu kan det väl vara utjämnat.
Det här receptet fick jag alltså av kolllega på jobbet. Vi är så där ett femiotal anställda och delar på ett litet matbord för fyra. Idag trängdes vi fem pers där på en gång och vi pratade omväxlande mat, reningsverk av olika slag och ruttna ägg och en del annat ´mer eller mindre aptitligt. En del av oss är oerhört förhärdade, inte jag dock! Jag är flåmaga. Men jag står ut med det, för de är så himla mysiga allihop!
Mörbultad ...
.. är gubben efter ett handlöst fall på 2,5 meter idag från en byggnadsställning i Sanda. Vi är glada att huvudet ändå missade några rejäla järnrör med en hårsmån, om inte hade det slutat på helt annat sätt. Och att det inte var högre. Nu behövdes det inte ambulans men när den kallas till såna här olyckor så är det alltid blåljus om fallet är 3 meter eller mer. Fast jag har tjatat så vägrar han förstås att åka till läkare för kontroll.
Jag har fjäskat med matlagning ett par timmar för att han ska bli lite glad och inte känna av alla blåmärken. Det är Kathrine-recept igen då, hon med chips och granatäpple. Det blev alltså förrätt med crabsticks, varmrätt med fläskkotletter och dessert med glass, hemgjord chokladsås + banan. Recept kommer senare i kväll. Jag har joxat till dem förstås utifrån vad som fanns i kylskåpet.
Maten blev klar till hockeyn förstås, Färjestad - Skellefteå finalmatch som pågår just nu. Sönerna lär följa matchen på en sportbar i Stockholm. Hoppas de har trevligt!
Jag har fjäskat med matlagning ett par timmar för att han ska bli lite glad och inte känna av alla blåmärken. Det är Kathrine-recept igen då, hon med chips och granatäpple. Det blev alltså förrätt med crabsticks, varmrätt med fläskkotletter och dessert med glass, hemgjord chokladsås + banan. Recept kommer senare i kväll. Jag har joxat till dem förstås utifrån vad som fanns i kylskåpet.
Maten blev klar till hockeyn förstås, Färjestad - Skellefteå finalmatch som pågår just nu. Sönerna lär följa matchen på en sportbar i Stockholm. Hoppas de har trevligt!
Djurskyddet ...
... är viktigt tycker jag. 2009 flyttades ansvaret för det från kommunerna till länsstyrelsen. Kommunerna ansågs inte fullgöra sin uppgift därvidlag på ett bra sätt. Det kan man nog tycka är lite märkligt eftersom kommunen och dess tjänstemän finns närmare, den numera berömda, verkligheten. Jag minns att jag tyckte det var ett underligt beslut och vi var nog inte så få som var skeptiska. Nu kommer facit.
Medan kommunerna i Värmland hade detta ansvarsområde så gjordes c:a 1000 kontrollbesök per år i länet. Första året med länsstyrelsen gjordes bara drygt 300. Året därpå steg siffran visserligen till drygt 686, men ligger alltså fortfarande på en låg nivå jämfört med tidigare.
Gör om - gör rätt!
http://www.nwt.se/varmland/article884339.ece
Medan kommunerna i Värmland hade detta ansvarsområde så gjordes c:a 1000 kontrollbesök per år i länet. Första året med länsstyrelsen gjordes bara drygt 300. Året därpå steg siffran visserligen till drygt 686, men ligger alltså fortfarande på en låg nivå jämfört med tidigare.
Gör om - gör rätt!
http://www.nwt.se/varmland/article884339.ece
Ödesdag för SAAB idag tisdag...
... skriver DI. Ungefär 63 miljoner beräknas företaget vara skyldigt att betala in till Skatteverket i arbetsgivaravgifter bl.a., det är ungefär vad man betalar in varje månad. ¨Frågan är om de pengarna finns alls den här månaden.
Nästa ödesdag blir den 25:e april då så där en 70 miljoner ska betalas ut i löner. Företaget svarar inte idag på om det finns pengar till detta.
Vad händer egentligen i SAAB? Nu tycks Muller vara inne på att sälja av fastigheter för att få in kapital. Det kanske fungerar långsiktigt men hur den akuta krisen ska lösas vet ingen. Det hela tycks stå stilla, inga arbetare är uppsagda, pengar rinner ur företaget varje dag och kundernas förtroende måste minska.
Har SAAB blivit en mjölkko för en girig person?
http://di.se/Artiklar/2011/4/11/232635/Saabs-viktiga-betalningsdatum/
Nästa ödesdag blir den 25:e april då så där en 70 miljoner ska betalas ut i löner. Företaget svarar inte idag på om det finns pengar till detta.
Vad händer egentligen i SAAB? Nu tycks Muller vara inne på att sälja av fastigheter för att få in kapital. Det kanske fungerar långsiktigt men hur den akuta krisen ska lösas vet ingen. Det hela tycks stå stilla, inga arbetare är uppsagda, pengar rinner ur företaget varje dag och kundernas förtroende måste minska.
Har SAAB blivit en mjölkko för en girig person?
http://di.se/Artiklar/2011/4/11/232635/Saabs-viktiga-betalningsdatum/
Barnbarnens fågelholkar ...
.... har vi nu satt upp här i trädgården och så lågt att det ska gå att kika lite på fågelungarna som eventuellt kommer att bo här. Det blir nät under så ingen obehörig gäst tar sig upp.
Det har blivit ett antal andra holkar uppsatta också. Det är gäster som vi vårdar ömt, hela året.
Det har blivit ett antal andra holkar uppsatta också. Det är gäster som vi vårdar ömt, hela året.
1000 vargar ...
... skulle det ha kunnat vara det som utredare Liljelund presenterar idag på den årliga vargkramarmanifestationen i Vålådalen som förslag för den svenska vargstammens storlek på sikt. Det är inte ovanligt att den siffran nämns hos vargentusiaster av den typen som samlas i Vålådalen. Och om Liljelund nu väljer att presentera sitt förslag just här så är det ett möjligt förslag från hans sida. Klart att han vill ha applåder och stående ovationer när han nu lägger fram sin enmansutredning!!! Och det hade han inte fått om han hade gjort sin presentation på LRF eller Jägareförbundet. Nu blev det 450 enligt hans förslag. Det kanske inte blir lika stort jubel, men torde ändå förnöja den här församlingen eftersom det blir en fördubbling jämfört med nu. Då har han enbart tagit hänsyn till biologin och inte alls tittat på vad som är rimligt med tanke på att det är människor som ska dela boendeområde med dubbelt så många vargflockar.
Jägareförbundet hotar att hoppa av uppgörelsen med inflyttning av varg för att förstärka vargstammen genetiskt, om det blir mycket varg. Anledningen till att man ställde upp på inflyttning / omflyttning var just att man därmed skulle kunna hålla en liten, men genetiskt frisk vargpopulation. För Värmlands o Dalarnas del innebär 450 vargar i Sverige ingen dramatisk skillnad, de här områdena är redan täckta av vargrevir, men det skulle innebära att större delen av mellansverige täcks av vargrevir och man skulle behöva skjuta av c:a ett 60tal vargar per år för att hålla den nivån. Och vem ska göra det om nu inte jägarna ställer upp längre? Och frågan är om man klarar av att av att avilva så många vargar på ett år? I år lyckades man fälla 19 av 20, förhållandena var inte optimala. I områden med dålig snötillgång så är vargjakt nästan omöjlig på ett etiskt försvarbart sätt.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varginflyttning-hotad_6080205.svd
Jägareförbundet hotar att hoppa av uppgörelsen med inflyttning av varg för att förstärka vargstammen genetiskt, om det blir mycket varg. Anledningen till att man ställde upp på inflyttning / omflyttning var just att man därmed skulle kunna hålla en liten, men genetiskt frisk vargpopulation. För Värmlands o Dalarnas del innebär 450 vargar i Sverige ingen dramatisk skillnad, de här områdena är redan täckta av vargrevir, men det skulle innebära att större delen av mellansverige täcks av vargrevir och man skulle behöva skjuta av c:a ett 60tal vargar per år för att hålla den nivån. Och vem ska göra det om nu inte jägarna ställer upp längre? Och frågan är om man klarar av att av att avilva så många vargar på ett år? I år lyckades man fälla 19 av 20, förhållandena var inte optimala. I områden med dålig snötillgång så är vargjakt nästan omöjlig på ett etiskt försvarbart sätt.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varginflyttning-hotad_6080205.svd
GRATTIS RISAKO PÅ FÖDELSEDAGEN!
Sköna söndag
Idag söndag var det äntligen varmt! Detta var när solen inte lyste på termometern. Dagen har innehållit
- Trädgårdsarbete
- Premiärätning ute på altanen
- Premiärtur på Maraudern för Roland
- Cykeltur med hundarna till Uddane i Signebyn
Krokusen började blomma idag.
Första blåsipporna i Bastehage såg vi idag på cykelturen.
Idag var första dagen jag såg en starar, det var en liten flock. Och jag såg också en tofsvipa och några bofinkar.
Nostalgivecka med ladugårdsstädning!
Gubben tog hit en container för att äntligen röja ut lite i vår stora tomma ladugård. Och här finns en massa nostalgi att tampas med samtidigt för oss båda.
Kotavlorna hängde där som de gjorde när vi hade mjölkkor. Stjärna var en fantastisk ko som mjölkade rekord. Jag minns exakt när slakteribilen hämtade henne och vi såg den försvinna nerför backen. Det var tårar i ögonen av saknad. Hon nedärvde bra, det blev kvigkalvar som också fick heta Stjärna men med annat nummer förstås. Detta är egentligen griffeltavlor som fylldes i med krita, ändrades vartefter kor byttes ut.
Varje gång mjölkbilen hämtade mjölken i tanken så lämnade chauffören en sån här lapp. Detta är alltså lappen på sista turen som hämtades mjölk på Liane. Den hängde i mjölkkammaren.
Det handlar inte så mycket om att sakna en massa ting utan att bli påmind om gamla drömmar och förhoppningar som inte gick att förverkliga. Vi ville ju egentligen driva gården vidare som ett levande lantbruk med mjölkkor och odling. Men till slut fungerade det inte ekonomiskt att ha en besättning på 20 mjölkkor + rekrytering. Antingen var det till att satsa stort och bygga nytt eller sluta med kor och arrendera ut marken. Eftersom Roland fått allergi mot nötdjur så var valet enkelt och det ska vi kanske vara tacksamma för idag. Och för att han var utbildad byggnadsarbetare och kunde fortsätta med det.
Kotavlorna hängde där som de gjorde när vi hade mjölkkor. Stjärna var en fantastisk ko som mjölkade rekord. Jag minns exakt när slakteribilen hämtade henne och vi såg den försvinna nerför backen. Det var tårar i ögonen av saknad. Hon nedärvde bra, det blev kvigkalvar som också fick heta Stjärna men med annat nummer förstås. Detta är egentligen griffeltavlor som fylldes i med krita, ändrades vartefter kor byttes ut.
Varje gång mjölkbilen hämtade mjölken i tanken så lämnade chauffören en sån här lapp. Detta är alltså lappen på sista turen som hämtades mjölk på Liane. Den hängde i mjölkkammaren.
Det handlar inte så mycket om att sakna en massa ting utan att bli påmind om gamla drömmar och förhoppningar som inte gick att förverkliga. Vi ville ju egentligen driva gården vidare som ett levande lantbruk med mjölkkor och odling. Men till slut fungerade det inte ekonomiskt att ha en besättning på 20 mjölkkor + rekrytering. Antingen var det till att satsa stort och bygga nytt eller sluta med kor och arrendera ut marken. Eftersom Roland fått allergi mot nötdjur så var valet enkelt och det ska vi kanske vara tacksamma för idag. Och för att han var utbildad byggnadsarbetare och kunde fortsätta med det.
Om skolans kris i Sverige ...
... har det skrivits himla bra idag i DN! Den borde läsas av alla beslutsfattare inom skolans värld på alla nivåer. Tänk att det finns en journalist som vågar se bakom de mediafloskler om skolan som fått härja fritt det senaste decenniet. Han är modig och absolut motvalls trenderna. Det borde utdelas pris till honom och om det inte finns något som passar så tror jag att jag instiftar ett själv.
http://www.dn.se/kultur-noje/man-maste-lata-ratt-ga-fore-galet-en-skolas-kamp-mot-overheten
http://www.dn.se/kultur-noje/man-maste-lata-ratt-ga-fore-galet-en-skolas-kamp-mot-overheten
GRATTIS ÅRJÄNG TILL NYTT BIBLIOTEK som...
... ínvigdes igår lördag den 9:e april!
Det har ett kanonläge mitt centrum, i det nybyggda Färjanhuset. Det är rätt plats för ett bibliotek, mitt i strömmen av människor med café och butiker runt om. Det här kan vi vara stolta över i Årjäng! Och det känns bra att vi får vara lite stolta nu efter det trista rivningsarbetet i centrum och de negativa förväntningar som tagit plats bl.a. via insändare i tidningarna. Några har varit helt upptagna av att skälla över det som blev fel i centrum medan andra träget och målmedvetet har jobbat framåt för att rätta till istället, Katarina J till exempel. Roligt att se de gamla ivriga motståndarna till det nya biblioteket, Daniel och Gunilla, bland gratulanterna. Kören av skeptiker blir nu allt mindre, man lägger det gamla bakom sig och de flesta ser fram emot att äntligen få ordning på centrumdelen av samhället. Förslag och tankar om hur det skulle kunna bli på det ännu så länge tomma nya torget, diskuteras av alla och envar. Det finns inget så inspirerande för kreativt tänkande som en absolut tom yta.
Det blev en stor folkfest av biblioteksinvigningen med ungefär 600 besökare under dagen. Om något visar det på att det är viktigt för årjängsborna att det finns ett bra bibliotek, lovorden haglade i samtalen som surrade i minglet. De som har jobbat med att planera för detta och rent praktiskt bygga upp det hela har gjort en berömvärd insats.
Evenemanget startade vid 14.00 med invigningstal av de ansvariga, exempelvis Ove Lindström chef på kultur och fritid, Katarina Johannesson kommunalråd. Katarina har betytt mycket för att den här drömmen nu blivit förverkligad. Det var också sång av Maria Ek och spel av några som jag ej vet namnet på. Under livligt prat med en massa gott tilltugg för stora och små så fanns möjlighet för alla att gå runt och bekanta sig med de nya lokalerna. Det var så många besökare att det var omöjligt för alla att följa själva ceremonin så jag passade på att gå runt och ta kort när många var upptagna med att lyssna. Senare på kvällen var det underhållning med Stig Torstensson.
Min förhoppning infriades, man kan gå igenom Färjan här eftersom det är en ingång till biblioteket från Storgatan och en från det nya torget.
Utsikt ut mot nya torget, det som ännu inte fått något namn i folkmun så vitt jag vet, men det kommer väl.
Barnavdelning
Här är den vackra sittgruppen för stora o små. Den fanns redan förut förstås i det gamla biblioteket och har nu också fått en central plats.
En hylla med biblioteksnostalgi
En fin figur av Leif Andersson, Sillerudsk bildhuggare
Bakom mingelgodisbordets läckerheter finns en avdelning för de allra minsta. Årjäng har en barnboksbibliotekarie, Merete, som är en riktig pärla och som bl.a. hjälper oss på skolan att få mycket böcker till verksamheten.
Här blev jag också bönhörd; en förslagslåda angående nya torget.
Datorerna kan användas av stora och små. Här är Julia, grannens dotter, som gillade biblioteket och som dessutom kunde lyssna på mamma som sjöng. Senare på kvällen träffade vi henne här hemma och pratade cykling och fågelholkar. Hon håller på o lär sig cykla på tvåhjuling, pappa håller i än så länge. Och Julia vill ha fågelholkarna högt upp i träden istället för i ögonhöjd.
Här talar Ove L, senare klippte Katarina Johannesson bandet och förklarade biblioteket invigt.
Det var en vacker lila färg på väggarna och konstverken framträdde mot den.
Marie, kulturutvecklare och konstansvarig i biblioteket servar här mingelbordet som var gigantiskt.
Receptionen
Det finns små vrår där man kan ägna sig åt att prata, läsa, spela spel eller nåt.
Tidskrifthyllan
Utsikt över nya torget. Människor börjar redan ta det i anspråk, sitter och solar mot väggarna och intar de få bänkar som finns redan nu. Kanske kan man under förslagtiden ändå ställa ut lite fler bänkar så att man har någonstans att sitta och diskutera hur det ska bli. Det surrar av förslag.
Jag fnissar förstås åt ett av dem, det som ironiserar över den falang av extrema nostalgiker som framträder ibland på insändarsidorna i lokalpressen när det gäller att önska tillbaka det gamla torget som det en gång var när de växte upp:
- Jag tycker att vi ska asfaltera hela torget, göra parkeringsplatser i mitten och så bilväg runt det hela med markeringar i asfalten som visar åt vilket håll torgraggen ska gå!
Värmlandsrummet är detta med lokalanknuten litteratur och släktforskarplats. Här kan man givetvis har små grupper av besökare också.
Ett litet galleri finns också. Just nu var det en liten utställning där alla var välkomna att delta, verken kunde bytas ut och vernissagen blir på sista dagen istället för första. Våra goda vänner, duktiga fotograferna i Harnäs ska ställa ut här senare i vår / sommar.
Det fanns rejält med godis att mumsa på.
Några herrar råkade hamna bredvid varandra i minglet. Här är Lars, Birger (tror han hette så från husägaren norska Conceptor), Ove och Roland. Alltid elegante Lars ser ut att redan innan tänkt noga igenom klädvalet, skjorta och slips matchar väggarna ;-). Det gamla biblioteket hyrde av ett holländskt företag, det som äger Trollhallenhuset. Nu är det alltså Conceptor som är hyresvärd och det är Conceptor som har bekostat ombyggnaden av affärslokalerna till bibliotek.
Vi har inte bara ett fint bibliotek i Årjäng numera, det är hög kvalitet på verksamheten också. Vi som har tillbringat ett antal år av våra liv med studier, framför allt på distans, är mycket tacksamma för det. Medan våra studiekamrater kämpade vilt och inte så sällan förgäves, med att få tag på kurslitteratur till låns, så gick vi bara till vårt bibliotek och beställde. Det väckte inte så sällan häpenhet i studiegruppen att det gick att ordna så snabbt, ibland kom det böcker via Norge till och med. Ett bra bibliotek är centralt för möjligheterna att studera även i en liten ort som Årjäng.
Sen inte att förglömma barnboksverksamheten. Satsningen på barnboksbibliotekarie är guld värd. Hon ser till att vi som jobbar på skolor och förskolor alltid har tillgång till nya böcker, boklådor som hon plockar ihop åker skytteltrafik i kommunen med skolbilar och vaktmästare i ett finurligt system. Vi beställer och så kommer det till dörren. Datormöjligheterna i biblioteket gör det möjligt för alla barn att utnyttja internet på olika sätt, även om man inte har nyaste utrustningen hemma. Så ett fint bibliotek betyder mycket för barnen i kommunen. Jag fick förslag häromdagen från en mamma till en bokslukardotter, att man kanske kunde ha bokklubbar för barn- och ungdomar på biblioteket. Visst har datorn tagit över en del av barnens fritid, men det finns också barn som gillar böcker och de skulle kunna träffas och ha bokprat tillsammans och tipsa varandra om nya böcker tillsammans med Merete.
Marie som håller i konstverksamheten gör ett genomtänkt och bra jobb med återkommande utställningar, ja det finns fler förstås som bidrar till att detta är en verksamhet med hög kvalitet, men jag kan inte alla namn och vet inte vad alla jobbar med. Lars- Erik som är förste bibliotekarie och i hög grad ansvarig för att detta är ett bra bibliotek lyckades jag inte fånga på bild. Det glädjer mig också att den duktiga personalen nu också fått en bättre arbetsmiljö.
Det har ett kanonläge mitt centrum, i det nybyggda Färjanhuset. Det är rätt plats för ett bibliotek, mitt i strömmen av människor med café och butiker runt om. Det här kan vi vara stolta över i Årjäng! Och det känns bra att vi får vara lite stolta nu efter det trista rivningsarbetet i centrum och de negativa förväntningar som tagit plats bl.a. via insändare i tidningarna. Några har varit helt upptagna av att skälla över det som blev fel i centrum medan andra träget och målmedvetet har jobbat framåt för att rätta till istället, Katarina J till exempel. Roligt att se de gamla ivriga motståndarna till det nya biblioteket, Daniel och Gunilla, bland gratulanterna. Kören av skeptiker blir nu allt mindre, man lägger det gamla bakom sig och de flesta ser fram emot att äntligen få ordning på centrumdelen av samhället. Förslag och tankar om hur det skulle kunna bli på det ännu så länge tomma nya torget, diskuteras av alla och envar. Det finns inget så inspirerande för kreativt tänkande som en absolut tom yta.
Det blev en stor folkfest av biblioteksinvigningen med ungefär 600 besökare under dagen. Om något visar det på att det är viktigt för årjängsborna att det finns ett bra bibliotek, lovorden haglade i samtalen som surrade i minglet. De som har jobbat med att planera för detta och rent praktiskt bygga upp det hela har gjort en berömvärd insats.
Evenemanget startade vid 14.00 med invigningstal av de ansvariga, exempelvis Ove Lindström chef på kultur och fritid, Katarina Johannesson kommunalråd. Katarina har betytt mycket för att den här drömmen nu blivit förverkligad. Det var också sång av Maria Ek och spel av några som jag ej vet namnet på. Under livligt prat med en massa gott tilltugg för stora och små så fanns möjlighet för alla att gå runt och bekanta sig med de nya lokalerna. Det var så många besökare att det var omöjligt för alla att följa själva ceremonin så jag passade på att gå runt och ta kort när många var upptagna med att lyssna. Senare på kvällen var det underhållning med Stig Torstensson.
Min förhoppning infriades, man kan gå igenom Färjan här eftersom det är en ingång till biblioteket från Storgatan och en från det nya torget.
Utsikt ut mot nya torget, det som ännu inte fått något namn i folkmun så vitt jag vet, men det kommer väl.
Barnavdelning
Här är den vackra sittgruppen för stora o små. Den fanns redan förut förstås i det gamla biblioteket och har nu också fått en central plats.
En hylla med biblioteksnostalgi
En fin figur av Leif Andersson, Sillerudsk bildhuggare
Bakom mingelgodisbordets läckerheter finns en avdelning för de allra minsta. Årjäng har en barnboksbibliotekarie, Merete, som är en riktig pärla och som bl.a. hjälper oss på skolan att få mycket böcker till verksamheten.
Här blev jag också bönhörd; en förslagslåda angående nya torget.
Datorerna kan användas av stora och små. Här är Julia, grannens dotter, som gillade biblioteket och som dessutom kunde lyssna på mamma som sjöng. Senare på kvällen träffade vi henne här hemma och pratade cykling och fågelholkar. Hon håller på o lär sig cykla på tvåhjuling, pappa håller i än så länge. Och Julia vill ha fågelholkarna högt upp i träden istället för i ögonhöjd.
Här talar Ove L, senare klippte Katarina Johannesson bandet och förklarade biblioteket invigt.
Det var en vacker lila färg på väggarna och konstverken framträdde mot den.
Marie, kulturutvecklare och konstansvarig i biblioteket servar här mingelbordet som var gigantiskt.
Receptionen
Det finns små vrår där man kan ägna sig åt att prata, läsa, spela spel eller nåt.
Tidskrifthyllan
Utsikt över nya torget. Människor börjar redan ta det i anspråk, sitter och solar mot väggarna och intar de få bänkar som finns redan nu. Kanske kan man under förslagtiden ändå ställa ut lite fler bänkar så att man har någonstans att sitta och diskutera hur det ska bli. Det surrar av förslag.
Jag fnissar förstås åt ett av dem, det som ironiserar över den falang av extrema nostalgiker som framträder ibland på insändarsidorna i lokalpressen när det gäller att önska tillbaka det gamla torget som det en gång var när de växte upp:
- Jag tycker att vi ska asfaltera hela torget, göra parkeringsplatser i mitten och så bilväg runt det hela med markeringar i asfalten som visar åt vilket håll torgraggen ska gå!
Värmlandsrummet är detta med lokalanknuten litteratur och släktforskarplats. Här kan man givetvis har små grupper av besökare också.
Ett litet galleri finns också. Just nu var det en liten utställning där alla var välkomna att delta, verken kunde bytas ut och vernissagen blir på sista dagen istället för första. Våra goda vänner, duktiga fotograferna i Harnäs ska ställa ut här senare i vår / sommar.
Det fanns rejält med godis att mumsa på.
Några herrar råkade hamna bredvid varandra i minglet. Här är Lars, Birger (tror han hette så från husägaren norska Conceptor), Ove och Roland. Alltid elegante Lars ser ut att redan innan tänkt noga igenom klädvalet, skjorta och slips matchar väggarna ;-). Det gamla biblioteket hyrde av ett holländskt företag, det som äger Trollhallenhuset. Nu är det alltså Conceptor som är hyresvärd och det är Conceptor som har bekostat ombyggnaden av affärslokalerna till bibliotek.
Vi har inte bara ett fint bibliotek i Årjäng numera, det är hög kvalitet på verksamheten också. Vi som har tillbringat ett antal år av våra liv med studier, framför allt på distans, är mycket tacksamma för det. Medan våra studiekamrater kämpade vilt och inte så sällan förgäves, med att få tag på kurslitteratur till låns, så gick vi bara till vårt bibliotek och beställde. Det väckte inte så sällan häpenhet i studiegruppen att det gick att ordna så snabbt, ibland kom det böcker via Norge till och med. Ett bra bibliotek är centralt för möjligheterna att studera även i en liten ort som Årjäng.
Sen inte att förglömma barnboksverksamheten. Satsningen på barnboksbibliotekarie är guld värd. Hon ser till att vi som jobbar på skolor och förskolor alltid har tillgång till nya böcker, boklådor som hon plockar ihop åker skytteltrafik i kommunen med skolbilar och vaktmästare i ett finurligt system. Vi beställer och så kommer det till dörren. Datormöjligheterna i biblioteket gör det möjligt för alla barn att utnyttja internet på olika sätt, även om man inte har nyaste utrustningen hemma. Så ett fint bibliotek betyder mycket för barnen i kommunen. Jag fick förslag häromdagen från en mamma till en bokslukardotter, att man kanske kunde ha bokklubbar för barn- och ungdomar på biblioteket. Visst har datorn tagit över en del av barnens fritid, men det finns också barn som gillar böcker och de skulle kunna träffas och ha bokprat tillsammans och tipsa varandra om nya böcker tillsammans med Merete.
Marie som håller i konstverksamheten gör ett genomtänkt och bra jobb med återkommande utställningar, ja det finns fler förstås som bidrar till att detta är en verksamhet med hög kvalitet, men jag kan inte alla namn och vet inte vad alla jobbar med. Lars- Erik som är förste bibliotekarie och i hög grad ansvarig för att detta är ett bra bibliotek lyckades jag inte fånga på bild. Det glädjer mig också att den duktiga personalen nu också fått en bättre arbetsmiljö.
Bäcketjärn idag ...
... den 9:e april. Isen drar sig snabbt tillbaka nu i värmen och blåsten.
Wilmer ...
... heter en alldeles ny liten släkting! Kort fick vi. Himla söt är han! Säkert är storebror Melker stolt.
Statistikbekymmer ...
... är det på blogg.se. Min stannade på 7/4 och har inte rört sig sedan dess. Någon mer drabbad och i så fall hur?
Biblioteket har invigts idag ...
... lördag och vi var där tillsammans med resten av Årjängs befolkning kändes det som. Den stora lokalen var full av folk. Kanonfint blev det. Jag tog en massa bilder och det kommer senare i ett inlägg när jag hunnit bearbeta bilderna, kanske i kväll eller i morgon. Kl 18.00 är det han Stig Torstensson som berättar historier. Nu blir det hockeyfinalmatch. Heja FBK!
Statistiken ...
... har hakat upp sig i min blogg och i andras läser jag. Vill ha den tillbaka! Eller åtminstone ett besked om vad som har hänt.
Norsk vargtik till Sverige ...
... med värdefulla gener. Hon har vandrat från Norge till Sverige och stannat norr om Nora. Det ser ut som om vargarna kommer att sköta det här själva utan hjälp uitifrån, att blanda värdefulla gener med inavlade.
http://svt.se/2.22620/1.2388830/norsk_varg_till_sverige&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://svt.se/2.22620/1.2388830/norsk_varg_till_sverige&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
Årjängs nya torg!
Detta är just nu den plats som ska bli Årjängs nya torg. Det blev inte bra när det gamla försvann, det är nog alla överens om. Men medan en del människor bara har klagat och bråkat så har en del andra jobbat envetet och målmedvetet på att försöka få till en ny lösning. Och det här kommer att bli riktigt bra till slut tror jag. Kommunalråd Katarina Johannesson ska ha en stor eloge för att detta har rotts iland med fastighetsägaren och med ett för kommunen bra avtal! Hon har gjort ett fantastiskt jobb tillsammans med kommunstyrelsen, men det har inte synts så mycket utåt hittills. Kommunen fick köpa tillbaka marken för samma pris som man sålde den och rivningen har bekostats helt av Conceptor, den har inte kostat skattebetalarna något. Platsen ska nu beläggas med hård yta så att det går att gå på den i avvaktan på att man tar från förslag till nytt torg.
Invånarna ska få komma med idéer hur det ska bli på torget. Från vänster ses COOP, rakt fram kommunhuset och till höger bilden längst ner, det nya hyreshuset med ingång till det nya biblioteket som invigs officiellt i morgon.
Nu gäller det alltså för alla intresserade att komma med synpunkter. Vad behövs här? Kommunen bjuder in till tyckanden och förslag, nu ska årjängsborna få bestämma.
- Kanske någon plats som är trevlig för barnen medan föräldrarna handlar eller tar en fika? Ungefär så som trollet fungerade på det gamla torget.
-Bänkar efter husraderna så att folk kan vilja sitta en stund här även om man inte vill fika?
-Något grönt måste väl till med gräs och buskar och träd, kanske träd som blommar olika tider under säsongen från tidig vår till sen höst?
- Vacker belysning förstås; gammaldags lyktor eller modernare?
-Kanske plats för torghandel, försäljningsdagar med konsthantverk, hemproducerad mat? Då behövs möjlighet att köra in med transport någonstans och eluttag.
-Skulpturer av något härdigt trevligt slag? Måhända en figur av nordsvensk travare i brons spänd före en kappsläde, Karlandaperson kunde det vara med Tigerbrand. Det är ju en symbol för Nordmarken.
-Kanske vore det trevligt med en genomgång i Färjan till Storgatan med Broms café och Myrvolds, så att det kan bli ett sammanhållet affärsområde och man inte måste springa runt hela komplexet för att handla?
Kanske hundlatriner så att man kan promenera med hund här?
- Speakers corner kanske = en plats för folk att prata på inför en mindre skara på café eller sjunga och spela på inför en liten publik?
- På den tomma väggen på Färjan, den som vetter ner mot Storgatan skulle det kunna bli en plats för ljusspel av olika slag med bild / texter som kunde varieras. En så stor tom vägg inbjuder till möjligheter!! Vi såg otroligt vackra exempel på det i Umeå i vintras på stadens ljusfest.
Det är bara fantasin som sätter gränser. Nu gäller det att passa på. Jag hoppas att det kommer att finnas typ en förslagslåda i det nya biblioteket, på medborgarkontoret och på caféer runt omkring. I anslutning till den på varje ställe skulle kunna ligga en bunt skisser på den här tomma planen + penna bredvid, så den som vill kan fylla på med egna idéer direkt och lägga i lådan. Ja, eller nåt sånt.
Det finns ett medborgarförslag på att man skulle kunna ha takträdgårdar på taket till höger över biblioteket. Det vore fint!
Invånarna ska få komma med idéer hur det ska bli på torget. Från vänster ses COOP, rakt fram kommunhuset och till höger bilden längst ner, det nya hyreshuset med ingång till det nya biblioteket som invigs officiellt i morgon.
Nu gäller det alltså för alla intresserade att komma med synpunkter. Vad behövs här? Kommunen bjuder in till tyckanden och förslag, nu ska årjängsborna få bestämma.
- Kanske någon plats som är trevlig för barnen medan föräldrarna handlar eller tar en fika? Ungefär så som trollet fungerade på det gamla torget.
-Bänkar efter husraderna så att folk kan vilja sitta en stund här även om man inte vill fika?
-Något grönt måste väl till med gräs och buskar och träd, kanske träd som blommar olika tider under säsongen från tidig vår till sen höst?
- Vacker belysning förstås; gammaldags lyktor eller modernare?
-Kanske plats för torghandel, försäljningsdagar med konsthantverk, hemproducerad mat? Då behövs möjlighet att köra in med transport någonstans och eluttag.
-Skulpturer av något härdigt trevligt slag? Måhända en figur av nordsvensk travare i brons spänd före en kappsläde, Karlandaperson kunde det vara med Tigerbrand. Det är ju en symbol för Nordmarken.
-Kanske vore det trevligt med en genomgång i Färjan till Storgatan med Broms café och Myrvolds, så att det kan bli ett sammanhållet affärsområde och man inte måste springa runt hela komplexet för att handla?
Kanske hundlatriner så att man kan promenera med hund här?
- Speakers corner kanske = en plats för folk att prata på inför en mindre skara på café eller sjunga och spela på inför en liten publik?
- På den tomma väggen på Färjan, den som vetter ner mot Storgatan skulle det kunna bli en plats för ljusspel av olika slag med bild / texter som kunde varieras. En så stor tom vägg inbjuder till möjligheter!! Vi såg otroligt vackra exempel på det i Umeå i vintras på stadens ljusfest.
Det är bara fantasin som sätter gränser. Nu gäller det att passa på. Jag hoppas att det kommer att finnas typ en förslagslåda i det nya biblioteket, på medborgarkontoret och på caféer runt omkring. I anslutning till den på varje ställe skulle kunna ligga en bunt skisser på den här tomma planen + penna bredvid, så den som vill kan fylla på med egna idéer direkt och lägga i lådan. Ja, eller nåt sånt.
Det finns ett medborgarförslag på att man skulle kunna ha takträdgårdar på taket till höger över biblioteket. Det vore fint!
Agenda
I kväll fredag blir det bara simma lugnt!
I morgon lördag biblioteksöppning i Årjäng kl 14.00 och det ska bli himla kul att se.
Lördag kväll är det tydligen hockey och det lär bli en rysare med tanke på gårdagens match där FBK fick stryk av Skellefteå, så det står 1 -1 nu i finalspelet. Man kan se i flock på Tjolitta på storbildsteve. Bra för att då kan folk trösta varandra om det blir stryk igen.
Söndag är inget särskilt planerat så det kan bli en avslappnad helg.
Trädgårdarbete lär finnas att ta itu med efter en veckas blåsväder, det ligger massor av grenar och skräp på tomten. Och jag vill gärna byta jord i utekrukorna och få ner penséerna. Förra helgen var de flesta av dem fortfarande djupfrysta.
Maud Olofsson kände till ...
.... de olagliga avtalen för cheferna i Vattenfall enligt en källa. Detta har tidigare förnekats. Kanske bättre att hon avgår nu direkt istället för att dra ( c ) med sig i en eventuell skandal. Partiet ligger nu tillsammans med KD under riksdagsspärren.
Nuvarande chef i Vattenfall har ett liknande avtal, men nu ska alla avtal ses över. Man försöker få detta faktum att låta trösterikt, men frågan är om man gör annat än kosmetiska ändringar och några finter för att kringgå lagtexten. Så brukar det ju bli. Och vi som har elektricitet betalar - som vanligt!
Det måste vara viktigare för ( C ) att ta tag i bristerna på energimarknaden och SJ- eländet, än att försöka flumma runt i en sorts diversehandel med lite frihet här och lite feminism där och lite självsbestämmande på det.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2394973/kd-och-c-under-riksdagssparren
Nuvarande chef i Vattenfall har ett liknande avtal, men nu ska alla avtal ses över. Man försöker få detta faktum att låta trösterikt, men frågan är om man gör annat än kosmetiska ändringar och några finter för att kringgå lagtexten. Så brukar det ju bli. Och vi som har elektricitet betalar - som vanligt!
Det måste vara viktigare för ( C ) att ta tag i bristerna på energimarknaden och SJ- eländet, än att försöka flumma runt i en sorts diversehandel med lite frihet här och lite feminism där och lite självsbestämmande på det.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2394973/kd-och-c-under-riksdagssparren
Vargtiken ...
... som flyttades från Jämtland till Kilsbergen i Närke, har nu vandrat förbi Torsby i Värmland och in i Norge. Området på norska sidan mot svenska gränsen är "ulvezon", det betyder att vargen är fredad där. Vargflockarna går över gränsen så det betyder inte så mycket att hon har valt att emigrera till grannlandet i väster. Förhoppningen är ju att hon ska sprida sina gener till nya valpar, så att vi kan ha en liten men genetiskt frisk population istället för en jättestor och genetiskt utarmad. För det tycks vara den enda alternativen just nu. Sen borde den vara bättre fördelad så inte merparten ska trängas i Värmland och Dalarna. Vi delar gärna med oss av glädjen / eländet, hur man nu väljer att se det.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varg-har-emigrerat-till-norge_6073737.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varg-har-emigrerat-till-norge_6073737.svd
Isen ruttnar ...
... är ett uttryck som används för att beteckna läget just nu. Den blir mörk. ser nästan svart ut i vissa lägen. luckras upp och försvinner. Det är öppet en hel del i Bäcketjärn (syns inte på bilderna här) och i älvmynningen och med vinden som vi har nu så går det rätt fort.
Om man anstränger sig så kan man se att det lagts ut en vase lite till vänster i bilden. Det är alltså en rishög på isen som ska sjunka ner till botten när isen går bort. I den ska fisken trivas.
Om man anstränger sig så kan man se att det lagts ut en vase lite till vänster i bilden. Det är alltså en rishög på isen som ska sjunka ner till botten när isen går bort. I den ska fisken trivas.
"Jag sitter kvar!"
Det låter Maud Olofsson meddela från sin utlandsvistelse. Det här kan bli spännande, eftersom det höjs allt fler röster inom partiet för hennes avgång
TRÖTT ...
... är bara förnamnet! Just nu är det kompakt med jobb och den enda dagen, idag, som kunde ha haft lite tidigare avslut ockuperades av obligatorisk it-utbildning, sen eftermiddag. Kommande helg är väldigt efterlängtad. Hoppas det blir fint väder och mycket trädgård.
Cykelpremiär ...
... blev det igår onsdag. Den startade förstås med pumpning av däck.
Jazz o Oskar är med förstås och numera i sina fina selar, som vi köpte på Häst o hundshoppen hos Ann-Charlotte.
Det blev en tur till Signebyn där vi pratade lite med Bengt och Kjell, innan vi vände hemåt igen. Jo, det var Weine som gjort vasen i Bäcketjärn och Bengt och Holby som gjort den i viken. Isen har varit 60 - 70 cm tjock i vinter, men nu börjar det smälta undan, åtminstone i tjärnet och älvmynningen.
Sen kom Anders o Annelie en sväng. De skulle hämta GPS:en att ha på några dagars tur till Tyskland, men den vägrade ladda, så det blev bara lite prat.
Jazz o Oskar är med förstås och numera i sina fina selar, som vi köpte på Häst o hundshoppen hos Ann-Charlotte.
Det blev en tur till Signebyn där vi pratade lite med Bengt och Kjell, innan vi vände hemåt igen. Jo, det var Weine som gjort vasen i Bäcketjärn och Bengt och Holby som gjort den i viken. Isen har varit 60 - 70 cm tjock i vinter, men nu börjar det smälta undan, åtminstone i tjärnet och älvmynningen.
Sen kom Anders o Annelie en sväng. De skulle hämta GPS:en att ha på några dagars tur till Tyskland, men den vägrade ladda, så det blev bara lite prat.
Åldringsvård kan man fundera på.
Jag skrev en lång kommentar i ämnet hos Ailas, så den får bli ett inlägg här också.
Det finns säkert sånt som behöver åtgärdas inom åldringsvården, liksom inom skolan, polisen, vården osv. Ingen offentlig sektor lär vara perfekt. Och det är bra om misstag dras fram i ljuset så att man kan ändra.
Det finns säkert sånt som behöver åtgärdas inom åldringsvården, liksom inom skolan, polisen, vården osv. Ingen offentlig sektor lär vara perfekt. Och det är bra om misstag dras fram i ljuset så att man kan ändra.
Men det finns många goda exempel också på att äldre faktiskt har det riktigt bra och är nöjda med sina liv och den hjälp de får. Min gamla mamma var en av dem. Hon kunde inte förstå sa hon att hon kunde få det så bekvämt på ålderns höst och så bra hjälp av trevliga människor. Men så skrev hon inte till Ulf Nilsson heller och klagade. Jag tror ju att på varje skribent till honom så går det en mängd åldringar som ändå är rätt nöjda.
Sen finns det ett klagorop i media om att samhället ska se till att åldringar inte är så ensamma. Men det kan inte vara en samhällsuppgift att bota ensamhet, oavsett vilken ålder personen befinner sig i. Vi har människor i alla åldrar som av olika skäl upplever sig ensamma, men det vore orimligt att utkräva en samhällsinsats för dem av typ offentligt avlönat sällskap. Jag hör till dem som tror att internet kan bli ett av flera alternativ framöver för att lindra isoleringen av äldre, kanske framför allt en revolution för den som är bunden till sängen av sjukdom eller ålderssvaghet. Nätkontakter kan inte ersätta mänskligt umgänge men ändå utgöra en kanal ut i livet.
Jag skulle tro att vi i framtiden får försöka tänka till lite själva inför den egna ålderdomen. Den kommer ju inte som en överraskning för någon. Det finns alltså ett antal val att göra inför att man närmar sig den när det gäller att planera för boende, ekonomi, bostadsanpassning etc. Den som har goda vänner som man vill fortsätta umgås med kan ju försöka ordna så att man får ett bekvämt boende i varandras närhet.
Det finns människor som inte har så stort ekonomiskt utrymme vare sig de är yngre eller äldre och för dem finns och har aldrig funnits så stort utbud av valmöjligheter, men kanske ändå något och kanske ännu viktigare att planera innan. En billig etta i samma hus som vänner kan vara bättre än en billig etta långt ifrån dem. Eller kanske ett boende nära barnen och barnbarnen. Men det gäller som sagt att tänka till innan det blir för sent och för mödosamt att byta bostad.
Och sen är det inte alldeles ovanligt att den äldre generationen väljer att lägga undan ett eventuellt kapital som är ihopsparat eller resultatet av en husförsäljning till sina barn, istället för att använda det man samlat ´på sig till att sätta guldkant på tillvaron på ålderns höst. Det är lite tråkigt att ett livs samlade besparingar inte ska kunna användas av den som samlat in dem. Det kan ju hända att de barn som man sparar till har det bättre ekonomiskt än föräldern någonsin haft det.
Jag skulle gärna se en reklamkampanj från PRO till Sveriges pensionärer med budskapet;
Du som är gammal: Unna Dig!
Köp fönsterputsning istället för att slita själv! Beställ massage i hemmet, fotvård och annat skönt! Slå Dig ihop med grannen och ta hem cateringmat -¨ät tillsammans istället för att sitta ensam hemma! Åk taxi till goda vänner eller olika aktiviteter om det känns oöverkomligt att tröska runt bygd och by med färdtjänst!
Låt inte pengarna sitta på bankkontot för barnen att köpa sig en Thailandssemester eller en Ferrari när du dött!
Modrens blåsippor!
Jag fick plötsligt syn på dem i rabatten i går; mammas blåsippor!
Hon tog med dem hemifrån sin trädgård när hon flyttade hit till Sillerud. Både blåsippor och vitsippor växte vilt i hennes gamla trädgård i Bäck. Efter flytten frodades blåsipporna förstås hos henne efter väggen på pensionärshuset, som allt annat växtligt i hennes vård. Jag flyttade med ett stånd av sipporna hit när mamma gick bort för ett år sedan, och satte dem efter väggen på vårt hus, men kunde aldrig tro att de skulle överleva.
Men plötsligt fanns de bara där och lyste upp en liten hälsning till mig från min mamma som jag saknar så mycket. Nu är det snart ett år sedan hon gick bort men jag tänker fortfarande på henne i stort sett varje dag.
Maud Olofssons avgång ...
... krävs nu internt i partiet. Det är väl rimligt med tanke på valresultatet. Låt oss hoppas att processen fram till valet av ny partiledare blir öppen inom partiet och inte endast en uppgift för en liten skara i toppen.http://svt.se/2.22620/1.2383721/intern_rost_hojs_for_olofssons_avgang&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
Himla bra om skolan, läs- och skriv!
Det pågår just nu en artikelserie i DN om skolan. Det är en analys som tar fram de känsligaste punkterna i dagens skola i Sverige. Alla som är det minsta intresserade av skolan bör följa den. Det är mycket text, men intressant innehåll och tidningen går på djupet med hjälp av konkreta beskrivningar från enskilda skolor. Det betyder inte att det är universella sanningar som skicklige journalisten Maciej Zaremba tar upp, men intressanta infallsvinklar. De torde kunna generera minst lika spännande försvarsartiklar från skolfolk på olika nivåer.
Dagens artikel handlar om "En förolämpning mot barnen ; Så sänkte skolan kraven på barnens läskunnighet"
http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-en-forolampning-mot-barnen-sa-sankte-skolan-kraven-pa-laskunnighe
Jag vill bara snabbt beskriva vad vi just nu gör på min skola för att kvalitetssäkra verksamheten när det gäller barnens läsning:
- Insatser på förskolan (dagis) för att bädda för bra start i förskoleklass när det gäller barn som behöver extra omsorg, först och främst med syfte att barnen ska må bra och känna sig lyckade när de byter till nästa nivå i skolsystemet.
- Insatser i förskoleklass (6-åringar) både på hela-gruppen- nivå och på individnivå för att tidigt fånga upp barn som riskerar att hamna i läs- och skrivsvårigheter. Idag vet vi en del om vad som ligger i begrepppet "ej skolmogen"; till exempel brister i fonologisk medvetenhet och brister i arbetsminne. Det betyder att vi kan sätta in riktade insatser på de områdena omedelbart och elever slipper dra på sig en negativ självbild (vilket ofta blir resultatet av att "bara vänta", så som vi tänkte förr). Samtidigt ska vi vara ödmjuka och inse att vi ännu inte vet allt om varför ett barn får problem med läs- och skriv, så vi kan nå ett antal barn med våra insatser, men inte riktigt alla - än.
- Ett system av kontrollstationer de tre första åren i grundskolan med tester av hela klasserna när det gäller avkodning i läsningen och förståelse för det lästa, så att ingen ska slinka igenom. Efter varje koll finns givna insatser som ska in snabbt och resultaten av dem ska systematiskt utvärderas. Om en elev misslyckas så är det inte elevens "fel" utan skolans, som inte lyckats hitta rätt metod och då ska skolan leta vidare för att nå framång. Det måste var utgångspunkten i jobbet.
- Där det finns forskningsbaserade åtgärder ska de självklart prioriteras, exempelvis RoboMemo datorträning av arbetsminne, Bornholmsprojektet från Ingvar Lundberg för fonologisk medvetenhet.
Det jag beskriver nu är insatser när det gäller att kvalitetssäkra elevernas läs- och skrivfärdigheter. Det är ett prioriterat område eftersom detta med att kunna läsa och skriva är nyckeln till de andra skolämnena. En elev som inte behärskar läs- och skriv faller också igenom i alla andra ämnen. Det går inte att bli duktig på matte om man inte kan läsa sig till att förstå matteuppgifterna, eller på engelska om lässkickligheten saknas, eller de andra ämnena om det inte går att söka kunskap genom att läsa sig till fakta på nätet eller i böcker. Därför måste de yngsta barnen följas extra noga när det gäller ämnet svenska.
Dagens artikel handlar om "En förolämpning mot barnen ; Så sänkte skolan kraven på barnens läskunnighet"
http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-en-forolampning-mot-barnen-sa-sankte-skolan-kraven-pa-laskunnighe
Jag vill bara snabbt beskriva vad vi just nu gör på min skola för att kvalitetssäkra verksamheten när det gäller barnens läsning:
- Insatser på förskolan (dagis) för att bädda för bra start i förskoleklass när det gäller barn som behöver extra omsorg, först och främst med syfte att barnen ska må bra och känna sig lyckade när de byter till nästa nivå i skolsystemet.
- Insatser i förskoleklass (6-åringar) både på hela-gruppen- nivå och på individnivå för att tidigt fånga upp barn som riskerar att hamna i läs- och skrivsvårigheter. Idag vet vi en del om vad som ligger i begrepppet "ej skolmogen"; till exempel brister i fonologisk medvetenhet och brister i arbetsminne. Det betyder att vi kan sätta in riktade insatser på de områdena omedelbart och elever slipper dra på sig en negativ självbild (vilket ofta blir resultatet av att "bara vänta", så som vi tänkte förr). Samtidigt ska vi vara ödmjuka och inse att vi ännu inte vet allt om varför ett barn får problem med läs- och skriv, så vi kan nå ett antal barn med våra insatser, men inte riktigt alla - än.
- Ett system av kontrollstationer de tre första åren i grundskolan med tester av hela klasserna när det gäller avkodning i läsningen och förståelse för det lästa, så att ingen ska slinka igenom. Efter varje koll finns givna insatser som ska in snabbt och resultaten av dem ska systematiskt utvärderas. Om en elev misslyckas så är det inte elevens "fel" utan skolans, som inte lyckats hitta rätt metod och då ska skolan leta vidare för att nå framång. Det måste var utgångspunkten i jobbet.
- Där det finns forskningsbaserade åtgärder ska de självklart prioriteras, exempelvis RoboMemo datorträning av arbetsminne, Bornholmsprojektet från Ingvar Lundberg för fonologisk medvetenhet.
Det jag beskriver nu är insatser när det gäller att kvalitetssäkra elevernas läs- och skrivfärdigheter. Det är ett prioriterat område eftersom detta med att kunna läsa och skriva är nyckeln till de andra skolämnena. En elev som inte behärskar läs- och skriv faller också igenom i alla andra ämnen. Det går inte att bli duktig på matte om man inte kan läsa sig till att förstå matteuppgifterna, eller på engelska om lässkickligheten saknas, eller de andra ämnena om det inte går att söka kunskap genom att läsa sig till fakta på nätet eller i böcker. Därför måste de yngsta barnen följas extra noga när det gäller ämnet svenska.
Egen klyftpotatis ...
... blir gott. Den här är klyftad med skalet på fast borstad innan förstås. Jag lägger den på bakplåtspapper i långpannan för att slippa fastbränning. Innan de hamnar här har jag vänt klyftorna i olivolja i en skål.
Ovanpå strör jag timjan, hackad vitlök, och lite örtsalt. Det går fort rätt fort i ugnen, jag brukar prova med en sticka efter 10 minuter, men det kan ta längre tid beroende på hur potatisen är. Den här rätten är god till kött förstås och helst en kall sås av något slag. Vi åt den till tacokycklinggratängen senast och då utan sås förstås.
Ovanpå strör jag timjan, hackad vitlök, och lite örtsalt. Det går fort rätt fort i ugnen, jag brukar prova med en sticka efter 10 minuter, men det kan ta längre tid beroende på hur potatisen är. Den här rätten är god till kött förstås och helst en kall sås av något slag. Vi åt den till tacokycklinggratängen senast och då utan sås förstås.
GRATTIS MATTIAS!
Yngste sonen fyller år idag tisdag och vi hurrar förstås. Eller rättare sagt har redan ringt och hurrat. Fast han är alltid så morgontrött så jag vet inte om han uppfattade det. Vi terroriserar alltid barnen med sång på födelsedagsmorgnar. Presenten är på gång men inte riktigt färdig än. Ha en bra dag!
Uppdaterat fågelobs.
Nu har 8 sångsvanar anslutit sig till våra tranor på Smörhôlera. Enligt gubben så häckar de inte här utan bara mellanlandar på väg norröver. Sen såg vi tre hägrar nere i Bäcketjärn, de stannar nog däremot.
Forskning ....
... ska man värdera noga innan man sväljer den med hull och hår och den ska inte styra ensamt, enbart utgöra ett av flera verktyg i händerna på goda och kloka ledare.
Men en del forskning tar jag till mitt hjärta omedelbart, utan reservation, ;-)), som den här som bevisar att när det gäller är gamla tanter över 60 de allra mest nyttiga.
http://svt.se/2.108068/1.2377389/elefantnytt_aldst_ar_klokast
Men en del forskning tar jag till mitt hjärta omedelbart, utan reservation, ;-)), som den här som bevisar att när det gäller är gamla tanter över 60 de allra mest nyttiga.
http://svt.se/2.108068/1.2377389/elefantnytt_aldst_ar_klokast
Postkontor på ICA Sillerud!
Nu är det invigt, postkontoret på ICA Sillerud. Katarina, kommunalrådet blåste i hornet och förklarade det nya postkontoret öppnat. Det är en fin service här ute i glesbygden att ha ett postkontor. Nu är vår lanthandel inte bara butik utan också postkontor, systembolagsutlämningssställe och apotekförmedling, ´liten samlingssal och servicekontor med internetkafé. Tur att vi har en driftig och framåt lanthandlare Rickard med trevlig personal.
Katarina passade på att berätta att gång- och cykelvägen mellan Svensbyn och Sanda kommer att asfalteras och att man planerar att bygga ytterligare en avdelning på förskolan (dagis) i Svensbyn.
GRATTIS ANN-CHARLOTTE K...
... Rolands brorsdotter, på Häst och hund-shoppen, som fyller år idag o jämnt dessutom!
Tranorna dansar ...
... vid Hornborgasjön och det lär vara tryck i dansen i år (hur man nu mäter det????).
Undrar om våra 14 exemplar av arten här nere på Smörhôlera också dansar? De håller i alla fall ljudlig konsert av och till hela dagarna. Trandansen antar jag har med deras parning att göra. Kanske samlas alla singlar vid Hornborgasjön för att hitta sig en partner? (Ungefär som Sandgrund förr. Fast där smög sig förstås en och annan redan ihopparad partner in också.) Och alla tranor som redan är par hittar sig några lugnare "Smörhôler" nånstans ute i landet? Eller också stuffar de runt lite hur som helst i trandansen. Jag kan för lite om tranors sexliv för att ha en hint om hur det förhåller sig, exempelvis varför de vill vara kollektiva när det gäller angelägenheter som vi människor betraktar som privata.
Men jag har en känsla av att tranor ändå ska höra till den trogna typen, par som håller ihop länge, så nån ordning är det i alla fall när de väl har jazzat färdigt.
http://svt.se/2.22620/1.2380824/tryck_i_trandansen_vid_hornborgasjon?lid=puff_2380824&lpos=rubrik
Bild på tranorna på Nolare, Mellare och Sönnare Smörhôla. Kanske någon skymtar borta på Klingeränga också. Det som inte är tranor är kanadagäss och någon grågås. Och flocken av duvor som håller till strax söder om Liane är inte alls på 40-50 st. Idag hann jag räkna efter lite bättre; de är ett par hundra. När de startar alla på en gång så låter det som en stormvind.
Undrar om våra 14 exemplar av arten här nere på Smörhôlera också dansar? De håller i alla fall ljudlig konsert av och till hela dagarna. Trandansen antar jag har med deras parning att göra. Kanske samlas alla singlar vid Hornborgasjön för att hitta sig en partner? (Ungefär som Sandgrund förr. Fast där smög sig förstås en och annan redan ihopparad partner in också.) Och alla tranor som redan är par hittar sig några lugnare "Smörhôler" nånstans ute i landet? Eller också stuffar de runt lite hur som helst i trandansen. Jag kan för lite om tranors sexliv för att ha en hint om hur det förhåller sig, exempelvis varför de vill vara kollektiva när det gäller angelägenheter som vi människor betraktar som privata.
Men jag har en känsla av att tranor ändå ska höra till den trogna typen, par som håller ihop länge, så nån ordning är det i alla fall när de väl har jazzat färdigt.
http://svt.se/2.22620/1.2380824/tryck_i_trandansen_vid_hornborgasjon?lid=puff_2380824&lpos=rubrik
Bild på tranorna på Nolare, Mellare och Sönnare Smörhôla. Kanske någon skymtar borta på Klingeränga också. Det som inte är tranor är kanadagäss och någon grågås. Och flocken av duvor som håller till strax söder om Liane är inte alls på 40-50 st. Idag hann jag räkna efter lite bättre; de är ett par hundra. När de startar alla på en gång så låter det som en stormvind.
Godisråtta ...
... är jag men det är inte mitt fel, det är genernas. Skönt att kunna avlasta samvetet denna börda. Sockersuget är genetiskt och det är samma sug som det efter alkohol och mat. Ok då förstår jag. Summan av lasterna kanske ska vara konstant och då kompenserar jag det låga alkoholintaget med flitigt sötsnaskande.
http://svt.se/2.108068/1.2378773/sockerbegar_ligger_i_generna
http://svt.se/2.108068/1.2378773/sockerbegar_ligger_i_generna
Sparkdräkt för vuxna - Onepiece...
... är norsk affärsidé som slår stort just nu berättas i Dagens Industri. Finns som lusekofta och flagga exempelvis. Man har butiker i Los Angeles bl.a. och växer i tokfart. Det handlar alltså om overaller som enligt uppgift ska vara sköna att ha på sig när man bakfull behöver sjunka ner i soffan och slappa. (????) Med tanke på hur sällan jag är bakfull (handlar inte om förment hög moral - jag har helt enkelt svårt att häva i mig mycket alkohol på en gång, ett par glas vin räcker bra!) så är det alltså en investering jag kan avstå ifrån och istället satsa på nya trädgårdshandskar. De från förra året ser märkligt stela och korviga ut.
Overaller för vuxna påminner mig osökt om 1968 och flower power -epoken. Då skulle vuxna, både män och kvinnor, ha mys - pysoveraller men kanske inte för att vara bakfulla i utan mer för att bekvämt kunna halvligga på golvkuddar i och kollektivt lyssna på musik, sjunga, spela, prata och så. Jag har nostalgisparat en kycklinggul plyschoverall från den tiden, (Ni skulle bara se!) och jag vet varför den förblev nästan oanvänd; det är himla krångligt att gå på toa i Onepiece (om det nu inte görs någon liten praktisk lucka därbak förstås). Det blir kallt när man flår av sig hela överdelen och så riskerar den att hamna på golvet framför toastolen om man inte lyckas fånga in och hålla kvar alltsammans med en arm.
En kvalificerad gissning är att det blir en kortvarig modevåg den här gången också.
Overaller för vuxna påminner mig osökt om 1968 och flower power -epoken. Då skulle vuxna, både män och kvinnor, ha mys - pysoveraller men kanske inte för att vara bakfulla i utan mer för att bekvämt kunna halvligga på golvkuddar i och kollektivt lyssna på musik, sjunga, spela, prata och så. Jag har nostalgisparat en kycklinggul plyschoverall från den tiden, (Ni skulle bara se!) och jag vet varför den förblev nästan oanvänd; det är himla krångligt att gå på toa i Onepiece (om det nu inte görs någon liten praktisk lucka därbak förstås). Det blir kallt när man flår av sig hela överdelen och så riskerar den att hamna på golvet framför toastolen om man inte lyckas fånga in och hålla kvar alltsammans med en arm.
En kvalificerad gissning är att det blir en kortvarig modevåg den här gången också.
GRATTIS SARA ...
... i Snarkil som fyller år idag! Ha en bra dag!
Drottning Silvia har tillfrisknat ...
... och öronen ser ut att sitta kvar! :-)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12823220.ab
Jag hör ju till dem som skrattar åt kungens skämt om att hon nog var så sjuk att man måste skära av henne öronen. På nåt sätt kan man förstå att han blir trött på att ständigt få frågor om sånt som hör det mest privata till och som han inte vill svara på.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12823220.ab
Jag hör ju till dem som skrattar åt kungens skämt om att hon nog var så sjuk att man måste skära av henne öronen. På nåt sätt kan man förstå att han blir trött på att ständigt få frågor om sånt som hör det mest privata till och som han inte vill svara på.
Istravfest ...
... var det vi var på ikväll på hotellet i Årjäng, inbjudna som sponsorer av Silleruds travklubb. tack o tack för det! De första travtävlingarna var nog på sjöisarna här. Det fanns många hästar i de här trakterna eftersom en stor del av den manliga befolkningen arbetade i skogen. Med hjälp av hästarna drogs timmer ut till vägarna och vidare ut till flottningslederna. En närliggande hobby blev alltså att tävla. Först kanske det kappkördes när man åkte hem från skogen efter en veckas arbete med övernattning i tillfälliga boenden uppe i skogsmarkerna. Sedan tävlades också under den lediga helgen när man plogade banor på sjöisarna. De första åren jag bodde här i Årjäng på 1970-talet så tävlades det fortfarande verkligen på isarna. Men numera körs vintertravtävlingar i de olika travklubbarnas i Årjäng regi på travbanan i Årjäng, oftast i alla fall. Till för ett år sedan så ordnade varje travklubb en fest efter sitt eget travlopp men nu är det en gemensam fest efter säsongens slut. Här delas ut utmärkelser och det är en välbesökt tillställning.
Bra mat, god service och trevlig stämning var det. Travfolket kan verkligen ha kul ihop. Det var i stort sett fullsatt på hotellet, tror det var 230 sålda biljetter.
Och jag fick sitta bredvid en idol; Kerstin Wikeberg Skog, hon som gör så vackra textilbilder. Det var himla roligt att få prata med henne om hennes bilder och bildskapande. Jag ser fram emot att få se nya bilder på konstrundan i påsk. Hon har valt att gå i pension tidigare och kan ägna mycket tid åt barnbarn och skapande. Min absoluta favvobild av Kerstin och den första jag riktigt lade märke till är de cyklande tjejen i en björkbacke med ett metspö över axeln. Jag tror att den ´köptes in av Årjängs kommun och hänger på Katarinas rum nu. Jag måste gå upp och kolla på den någon dag, har inte tänkt på det förut.
Här finns länkar på Kerstins bilder på min blogg:
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html
http://inga.blogg.se/2010/december/hyllade-pa-kommunfullmaktige.html
http://inga.blogg.se/2006/july/full-fart-bilden-far-jag-hamta-idag.html
http://inga.blogg.se/category/bilder-och-figurer-1.html
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html#comment
http://inga.blogg.se/2009/november/dukningen-i-lordags.html
Vimmelbilder på den halvan av restaurangen där vi satt.
Bra mat, god service och trevlig stämning var det. Travfolket kan verkligen ha kul ihop. Det var i stort sett fullsatt på hotellet, tror det var 230 sålda biljetter.
Och jag fick sitta bredvid en idol; Kerstin Wikeberg Skog, hon som gör så vackra textilbilder. Det var himla roligt att få prata med henne om hennes bilder och bildskapande. Jag ser fram emot att få se nya bilder på konstrundan i påsk. Hon har valt att gå i pension tidigare och kan ägna mycket tid åt barnbarn och skapande. Min absoluta favvobild av Kerstin och den första jag riktigt lade märke till är de cyklande tjejen i en björkbacke med ett metspö över axeln. Jag tror att den ´köptes in av Årjängs kommun och hänger på Katarinas rum nu. Jag måste gå upp och kolla på den någon dag, har inte tänkt på det förut.
Här finns länkar på Kerstins bilder på min blogg:
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html
http://inga.blogg.se/2010/december/hyllade-pa-kommunfullmaktige.html
http://inga.blogg.se/2006/july/full-fart-bilden-far-jag-hamta-idag.html
http://inga.blogg.se/category/bilder-och-figurer-1.html
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html#comment
http://inga.blogg.se/2009/november/dukningen-i-lordags.html
Vimmelbilder på den halvan av restaurangen där vi satt.
Dra ris
Vi har dragit ris idag lördag på ett nyinförskaffat litet stycke skogsmark. Gubben hade varit där med den nya röjsågen och nu var det bara att dra ihop i högar som ska köras bort och eldas upp. Enligt lagen om alltings djävlighet så slår det aldrig fel utan man lyckas slå sig själv i ansiktet och huvudet med grenar och att man lyckas stå på kvistar till det som man ska flytta på. Svettigt är det men ett roligt jobb också, känns nyttigt i hela kroppen för mig som sitter still så mycket på jobbet.
Ett par rostiga gamla tunnor låg där och jag undrade vad det var. Då mindes Roland hur hans morfar en gång lät sig övertalas av en svärson Åke, att försöka bygga en brygga ute i vattnet som kvinnorn skulle ha att tvätta mattor på. Han byggde med mycket möda och stort besvär in de här tunnorna med en träkonstruktion och lade den i vattnet. Men han tänkte inte på att till del fylla tunnorna med vatten så när han första gången skulle gå ut på den nya bryggan så vinglade alltsammans till och han föll i vattnet. Då blev han så tvärarg att han slog sönder bryggan och tunnorna hamnade här.
Rådjursbajs var det väldigt gott om här. Så ser det alltså ut, någon undrade i en blogg för några dagar sedan.
Vi avslutade dagens vedermödor med att grilla korv och dricka kaffe nere vid tjärnet. Det hade börjat blåsa lite men där är alltid lä. Ute i tjärnet fanns knipor, änder och annat. Hemifrån Liane hörde vi hela tiden tranornas trumpetkonsert. Senare på eftermiddagen försökte Roland o grannen Mikael att avliva några kanadagäss men bommade.,
Här ute har någon gjort en abborrvase som alltså ska sjunka ner till botten och bli tillhåll för fisk. Kanske är det Weine.
Tvillingarna pratar ...
... är ett fullkomligt ljuvligt videoklipp! Hittade det hos Mia.
http://video.se.msn.com/watch/video/tvillingar-pratar-med-varandra/1jjnuh7c3
Om jag får gissa nåt ¨så är det inte svenska barn utan från ett land med ett yvigare sätt att konversera.
http://video.se.msn.com/watch/video/tvillingar-pratar-med-varandra/1jjnuh7c3
Om jag får gissa nåt ¨så är det inte svenska barn utan från ett land med ett yvigare sätt att konversera.
Bara bordet kvar ...
.... i (S) gamla styrelserum, personerna är utbytta, skriver Lena Mellin i en intressant artikel angående ommöbleringen hos socialdemokraterna.
Fördelarna, som hon beskriver dem, är att Juholt och hans gäng får svängrum att lägga fast en ny politik och det syns utåt att man vill förnyelse. Nackdelen är att man förlorar skickliga och erfarna politiker. Det kan blir svårt att styra med enbart nykomlingar och de som nu kickats, några på ett lite förödmjukande sätt, kan finnas kvar i periferin med sina anhängare och arbeta emot ledningen mer eller mindre organiserat.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article12814433.ab
Fördelarna, som hon beskriver dem, är att Juholt och hans gäng får svängrum att lägga fast en ny politik och det syns utåt att man vill förnyelse. Nackdelen är att man förlorar skickliga och erfarna politiker. Det kan blir svårt att styra med enbart nykomlingar och de som nu kickats, några på ett lite förödmjukande sätt, kan finnas kvar i periferin med sina anhängare och arbeta emot ledningen mer eller mindre organiserat.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article12814433.ab
Fullt i Silleruds kyrka ...
... var det idag fredag på begravningen efter Birger. Många ville ta farväl och det blev tårar förstås, men en vacker ceremoni till tröst för alla sörjande. De här dagarna har vi pratat mycket om Birger och tagit fram minnena, de är många och goda.
Nu är mina tavlor färdiga!
Nu har jag alltså efter ännu mer vånda ramat dem hos Fribergs i Årjäng (kanonaffär till sånt här). Min tanke var att stenarna skulle liksom träda fram direkt ur väggen nästan. Det innebar så lite färg som möjligt på ramningen. Och det blev precis som jag ville ha det. Sen ville inte givaren att det skulle vara glas på bilderna, för det förtar lite av den fina effekten av fotona som är otroligt detaljrika. Varenda lite por i stenarna framträder. De är m.a.o. ramade utan glas.
Sen är ju hängningen en vånda för sig. Detta är ju en plats som faller i ögonen varje stund här hemma så det måste vara helt rätt, annars retar jag mig bara. Gubben var behjälplig med sina verktyg. Vi hängde upp - tog ner - justerade spikarna - hängde upp igen - tog ner - flyttade skåp - hängde upp - flyttade ljusstakar - hängde upp osv osv.
Jag överdriver inte om jag säger att jag gjorde den proceduren minst 15 gånger. Och livrädd varje gång att det skulle bli ett tumavtryck på passepartouten (stavning?). För då är det kört, likaså när flugorna kommer om det blir en liten lort på.