Mer om igår långfredagen

Bill hugger ris till påskprydnad 
 
Bobo tar påskris
Pulkaåkning långt ut på skaren blev det.
 
Robin visar gossarna hur man tänder och får en bra eld
 
Korvgrillning i Liane grillhus förstås för alla. Roland hade med hemgjord  hjortkorv från Norge som vi fått av vännen Marius. Barnen leker verkligen ivrigt hela tiden, ingen är sysslolös! Vi var tidigare under dagen på  fika på Stationscafét i Svensbyn. Där var många gäster, glada över nyöppningen. Det går att beställa påsktallrik och så finns förstås gott hembakat kaffebröd. Fullt med nya fina grejer i Sinnikkas butik på övervåningen och i klädbutiken där nere. Lilla Bonnie ville ha den fina solhatten som hon har på sig. Vi hade också besök på förmiddagen av två små påskkärringar som delade ut påskbrev.
 
Senare i kväll eller imorgon blir det från påskaftonens påsklunch,  äggjakt, traktoråking, trädfällning, brasa, fyrverkeri, kvällsgrillning
 

Bister start på påskaftonen!

Men snart kommer solen och det blir varmare!
 
Vi får värma oss med vårliga bilder från barnbarnen i Umeå, Elias och Isak!
 
 
 
 

Långfredag med barnbarnfamiljer

Det går bra att åka pulka runt Liane. Huset ligger högt och skarsnön bär runt om, i alla fall på förmiddagen. Fort gick det! 
 
 
Sen hämtades påskris, fast egentligen 
blev det små träd.
 
 
Ett annat projekt för dagen blev att rita påskbrev.

Skärtorsdag med barnbarn!

Den hårda skarsnön erbjuder möjligheter, den håller att gå och springa på. Och vädret var det allra vackraste med strålande sol.
 
Bill var duktig storebror och drog lillasyster Lou.
 
Det gick att dra båda på en gång.
 
Sen åkte vi till Årjäng för lite shopping o fika
Ingen kan äta glass så andaktsfullt som Lou!
 
 
Sen kom barnbarnens kusinfamilj, Lina, Robin, Bobo och Bonnie. Det blev ett glatt mottagande och förstås den efterlängtade fyrhjulingsåkningen. Glada skratt och skrik! 

GLAD PÅSK!!

Det känns lite som att det är nu påsken börjar, skärtorsdagens kväll. Jag önskar alla en riktigt Glad Påsk!
På fatet ovan så finns en trädfossil från USA och en korall från Okinawa. Tja och en ortoceratit förstås och en påskblomma

Roland hämtade i Karlstad!

Igår kom dom! Roland hämtade i Karlstad vid tåget. Bill har sin egen väska att dra. Första momentet efter ankomst blev som alltid att åka ut till Bergvik för shopping och äting.  Sen blev det installation på Liane, våfflor och lek här på Lihaget. Så roligt att ha dem här för påskfirande tillsammans. Granntjejerna Julia och Clara kom också.  
 
 

Jag har deklarerat på två minuter!!!

Det kom deklarationspapper från Skatteverket. Så är det varje år. Och jag drabbas av lätt panik varje gång, min hjärna får totalsläpp när det kommer  papper som ska fyllas i. Med fladddrande blick och bultande hjärta så läste jag lite osorterat här och där för att begripa hur jag skulle göra. Det fanns ett antal alternativ, man kunde till och med skicka in pappersvägen så där gammaldags i ett kuvert och skriva under med vanlig penna.
 
Men jag testade till slut att ringa angivet telefonnummer, på uppmaning gjorde jag följande: knappade in mitt personnummer, knappade in det på blanketten angivna id-numret och sedan den likaledes angivna  godkännandekoden. Därmed hade jag lämnat in min självdeklaration och det på mindre än två minuter. Erkänner att jag aldrig kollade siffrorna. Jag litar på att "storebror" håller stenkoll på mig och har gjort allt rätt. Siffrorna verkade i alla fall rimliga. Så himla skönt att det är så lättvindigt numera att deklarera. Allt var inte bättre förr. 

Idag kommer barnbarnen från Stockholm!

Det ska bli så roligt att fira påsk med dem och Carins systerfamilj! Lilla Lou har tränat på påskpynt hos morfar o mormor. Nu får hon och de andra fortsätta här på Liane.

Dagbok idag tisdag

Minusgrader hela dagen så det funkade bra med skidor. Det blev länge idag för det gick både att åka spåren och dessutom rakt ut över snötäcket på Smörhôlera, hur som helst. Snön bär. Verkligen ett magiskt ljus mitt på dagen. Detta är det bästa med att vara pensionär, jag kommer ut i ljuset och solen mitt på dagen. Kom på idag att det kanske beror på att jag jobbade i en källare säkert 10 år. Fast det var inget problem egentligen, bästa undervisningslokalen, tyst och lugnt. 
 
Jag åkte lite kors och tvärs över åkrarna!
 
Spåren kan vara lite skruttiga ibland men det går att åka bredvid.
 
Plötsligt kom Roland ut med vagnen och huggarutrustning bredvid mitt skidspår och började hugga ved. Han hade tyckt att vedhögen hemma var lite liten så det skulle bli ett lass till idag. Sen får han spara lite till Robin att hugga när han nu kommer över påsk! ;- ))
 
Efter lunch gick jag runt Liane, 3 km, med Seffrin-taxen. På Elgtån såg jag lite krokus, Annbritt brukar ha tidiga i vägkanten. Fint att se. 
 

Freedom Peter o Helena, nätvänner sedan flera år!

Idag var de huvudpersoner i ett stort reportage i vår tidning NWT. Vilken överraskning!  De bor på husbåt i Pampas marina i Stockholm / Solna  i stort sett bredvid Karlberg, nära sonfamiljen. Vi har följt varandra i flera år, sedan de bytte sin lägenhet mot husbåt med allt vad det innebär. Vänner på blogg och facebook är ibland ovanliga  och det här paret är bland mina mest spännande. Förutom att de faktiskt bor på en husbåt så tillbringar de mycket tid i sin husbil, som också heter Freedom, och reser runt i Europa.

Bakslag för våren idag tisdag morgon

Det var ännu kallare tidigt i morse idag tisdag. Fast det är klart väder och ska bli strålande sol under dagen.
 
Stackars små blåsippknopparna som pirar invid väggen. Och stararna har kommit, hur ska de klara sig?
 
Så här ser det ut nu hos oss, ett vintrigt landskap. Först på söndag säger yr.no blir det några plusgrader, fast inte många. 
 
Jag åkte skidor igår och det gick hyfsat. Spåret funkar oftast, ligger kvar eftersom det är tätt packat, tinar inte i första taget. Fast det blev bara ett varv.

"J-a minus 17 grader och en meter snö!"

.... meddelade barnbarn E från Umeå i morse på sms!  Från vänner i Jämtland får vi rapporter om dryga - 20. Ingen vår i sikte norr över. Och idag måndag har det varit vintrigt här hos oss också. Några minusgrader hela dagen och rätt kall nordanvind. 
 
Barnbarn lilla Lovis kramar sin kompis.
 
Hon blir en riktig prinsessa ihop med sina fina och snälla storebröder. 
 

Letar värme och vårtecken gör vi!

 
Och visst hittade vi värme igår! På altanen! + 21 grader i solen!! Man blir så glad. Självklart ställde vi i ordning altanmöblerna och åt årets första lunch ute. Fortfarande tacksam att Gert o Irene satte upp glasskivorna mot väster på altanen. Det har förlängt utesäsongen rejält. Och visst blev det ljusare och varmare på altanen efter att  Roland tog bort de stora träden som skuggade.
 
Det blev en snabb och lätt variant av lunch; Smetana, hackad rödlök, hackad dill, rom och lantchips.
 
Jag gick ner till vägen med Seffrin i bara skjortärmar och en väst och det blev precis lagom varmt!  Sen gick jag runt Liane med gamle Jazz. Han orkar inte hänga med längre när Roland cykelmotionerar Hej o Hambo.   Det blev väl drygt en halvmil sammanlagd gåing. Himla skönt med så mycket solsken och frisk luft.
 
Sen säger Roland att han såg tornfalken igår. Hoppas verkligen att det är sant. Han är en favvofågel som brukar komma varje år och häcka i Oskars duvslag. Ett välkommet vårtecken!
 

Sacculus eller cumulus?

Nu har vi haft lyxen med sol och vackert väder en tid. Jag gillar de här "vackert - väder- molnen" och försöker komma ihåg vad de kallas. Är det sacculus eller cumulus? Det ena är alltså såna här ullduttar över hela himlen det andra är grå regnmoln men jag kommer inte ihåg vilket. 
 
Plusgrader har det varit några dagar och det tar på snön. Skidsäsongen ser ut att vara def slut. Jag pysslar av och till med mitt stora tvätt- och städprojekt som alltid den här tiden på året. Tror det är 27 bäddar som ska dammsugas och tvättas skyddsöverdrag, skyddsmadrasser, överkast på. Tja och så en hel del annat som ska kollas, bytas ut, städas och ställas i ordning.

Roland besökte sonen i Seattle för ett år sedan

Här står Roland o Mattias framför en affisch över staden Seattle. Seattle ligger ju längst upp i nordvästra hörnet i USA, nära gränsen till Kanada. Med på resan dit var också son Markus. Mattias jobbar på Microsofts dataspelstillverkning 343 Industries med spelet Halo. Bilden under från jobbet.
 
 
 
Här i Bellevue bor Mattias o fru Risako, vid en park som heter Bridle Trails.
 
Roland o Mattias  gjorde utflykter till området med jätteträden thuja och redwood. Här står Mattias vid ett. Släktingarna Kylin  från för länge sedan for hit för att arbeta i skogen och deras ättlingar finns kvar, Anne och Hildur med familjer  Roland träffade dem också. 
 
Här vid Crescent lake hade Kylin- släktingarna sitt skoghuggarläger och arbetade i skogen runt om 
 
Roland besökte  en jättestor Harleybutik i Seattle
 
De gjorde en dags resa inåt landet över bergskedjan Cascades och fick se ett helt annat landskap än kusten vid staden. Koauktion besöktes också och en filmsnutt från den ligger på facebook.

En bock på en foderplats!

 
Idag såg vi en bock på den här foderplatsen. Han är inte så stor och har inga jättehorn, en fyrataggare. Bockarna har förstås basthuden kvar på hornen. Gissar att hornen växer än där under, försedda med näring från den blodrika basthuden. Den ska ju bort sen när det är dags att fajtas med andra bockar om getternas gunst.
 
Han lät sig väl smaka av ensliget men åt inte av pelletsen, viltfodret i automaten
 
Här tror jag att han hörde mig för han tittar rakt mot mig. Men han blev inte skrämd utan fortsatte äta och gick så småningom väldigt sakta in mot skogen och försvann utom synhåll. 

Lille Hambovalpen för två år sedan!

För två år sedan rätt precis så var Hambo valp och alldeles otroligt söt! Hamiltonstövare är bland det sötaste som finns i valpväg och han var så fin.  Han är fortfarande väldigt fin men inte så lätt att få plats med i knät! ;- ))  Jag hoppas ju lite på att vi ska kunna ha en valp framöver igen, blir lite valpabstinens med tiden. 

Lantmännens vårvisning Alster i Karlstad

 
 
Vi var på Lantmännens vårvisning i Alster i Karlstad. Där finns massor av maskiner nya och begagnade för jordbruk,skog, entreprenad och trädgård. Det var någon maskin Roland ville kolla på, jag vet inte vilken. Sen passar andra i samma bransch på att visa upp sig samma dag. Vi var också på Värm Dal, Maskin Väst  och John Deere.  Och helt överraskande så träffade jag Kicki Lettenström, en blogg - och facebook-kontakt sedan flera år. Jag tror inte hon och jag känt igen varandra i vimlet, men hennes man kände nog igen Roland från något jaktsammanhang. Så roligt att ses irl efter långt tids kontakt på nätet. 
Har ingen aning om vad detta är för maskiner.
 
Här är i alla fall en fin fyrhjuling. Skickade bild till barnbarnens kusin Bonnie som gillar såna.
 
 
 
Roland klev upp i en gigantisk traktor, en Fendt tror jag. Den är verkligen stor och helt datorutrustad för alla funktioner. 

Skidåking och nostalgiska reflektioner

Dom har legat där nu i flera veckor skidorna, när jag inte har kavat omkring på dem förstås.  Jag använder ju inte bilen så mycket så detta var ett bättre alternativ än att krångla dem i och ur bilen varje dag. För det är fortfarande en tur så varje dag. Igår blev det ett varv. Det är ungefär tre kilometer. Om man lägger till drygt ett par kilometer gåing med Seffrin också så blir det mer än en halvmils motion  varje dag i princip. Och så en kvart Röris 5. Det känns i kroppen att det är nyttigt, jag blir nog 100 år! ;- ))  Skämt åsido så blir jag nog inte det och jag vet inte om det är eftersträvansvärt. Gissar att livslängden har med genetik att göra. I så fall blir det för min del nåt mellan 67 (pappa) och 92 (mamma).
 
Bilen, lilla Toyota Yaris Hybrid, blir som sagt mycket stående nu när jag inte jobbar alls. Det är ju min döbil, den jag ska ha tills färdtjänst tar vid. Det är planen. Den växlar alltså drift  mellan el och bensin.  När jag kör så där 70 km/ tim och saktare så går den på el, annars på bensin. Det mesta jag kör är alltså fem kilometer till Ica Sillerud och då går den mest  på el, rätt billigt alltså. Men jag har inte köpt den för att spara bensinpengar utan mer av ideologiska skäl. Sen har jag förstått att tillverkningen av de här stora batterierna är inte miljövänliga så det är bara att konstatera att hur man än vänder sig så är ändan bak. Jag har i alla fall försökt vara god och  miljövänlig.
 
Det var plus 7 grader igår i skuggan och betydligt varmare i solen. Läge för utefika på altanen.
 
Skidspåret börjar gå sönder nu. Det spåret som är lagt till höger och som jag åkt många gånger på nu blir som  en ås, högre än den omgivande snön för det är så kompakt. Skidorna vill liksom halka av spåren när jag åker. Det är lättare att helt enkelt åka bredvid spåret som jag gjort här. Men samtidigt är det mödosamt för jag måste  göra nytt spår. Det blev bara ett varv idag och jag var ordentligt trött efteråt. Får se om min skidsäsong är slut nu eller om det blir fler dagar. Idag kanske vi åker på vårvisningen i Alster, Karlstad och i så fall blir det inget med skidåkning. 
 
 

Nu är det ladugårdens tur!

Roland ville få till en stor öppning till ladugården för att kunna utnyttja den på något sätt. Den har ju stått oanvänd några år. Den byggdes av Svensson, byggmästare i Åsebyn. Han hade 30.000 i ersättning för Liane och Prästgårdens ladugårdar men då räkandes inte något materiel med. Melvin Lewin sågade allt virke. Han hade en lastbil med en sågbänk o stor klinga. Thyko o Nils och Oskar Boberg körde allt virke från Liskifta, från Liskogen och så sågades det til  bygget. De sneda stödbenen är hela stammar bortåt 10 meter långa körde de en och en på kälken ner till Liane. När de hade de här stockarna på släden så blev det vågmat ibland. Det innebar att kälken var ibland uppe luften. Det gällde då att styra rätt så att hästen hamnade rätt i skaklarna igen. Rolands pappa Thyko och farbror Nils bar tegelpannor till ladugården upp på taket. Den är 58 meter lång och 10, 35 m bred. De  gjorde det på två och en halv dag och tjänade 25 kr varje dag eller för alltihop. Vet inte riktigt. 
 
Som kuriosa berättas att spänn gick ur klingan för Melvin. Då tog han loss klingan, hängde den i ett rep över axeln och gick till ålderdomshemmet i Guttarbol. Där fanns en gammal nedlagd smedja, men det fanns ett stort städ kvar. Melvin knackade ut spänn i klingan, en konst var det.  Kanske med en kulhammare, började i centrum på klingan och arbetade sig ut. 
 
Han som gjorde murarjobbet på ladugården han gjorde det på sommaren. Han bodde i ett tält nere vid sjön, vid bryggan. Han var en charmör och hade damsällskap i tältet. Då gick Rolands pappa Thyko och Ragnar på Holstorpet dit och drog opp tältpinnarna. Sen skulle de springa därifrån, men Ragnar snubblade på snörena och ramlade. ;- ))
 
Grannen Seffrin (Severin Karlsson på Litorpet som vår tax är uppkallad efter) grävde alla plinthål. Varje hål var 60 cm gånger 60 cm och 1.20 djupa dvs frostfritt.  Han var ju handikappad med klumpfot men klarade detta. 
 
Harry Hvitfeldt var med och målade ladugården.  Han målade för hand en minnesstämpel,1937, med en handmålad cirkel runt och den är absolut cirkelrund, fint hantverk. 
 
Den här ladugården och den på Prästgården var de första här som byggdes med fribärande stödben. 
 
Den är byggd för 16 mjölkkor, 4 hästar i stallet, stor fölbox, 6 kalvar och en grisegåle.  
 
Det var ju dessutom två stora lador för hö / halm / spannmål. Man tröskade inomhus på den tiden. Och en höskulle ovanpå alltihop. 
 
Taket lades om på femtiotalet eftersom det var något fel på tegelpannorna. De släppte in vatten och frös sönder.  Det jobbet var Rolands morfar Agnar med på och hans son Kjell, kanske någon mer 
 
 Nu måste en del av väggen rivas för att sätta dit en större dörr. Enligt Erik på Öna så ska man börja riva väggar nerifrån. Sen gör tyngdlagen en hel del av jobbet. Han gillade att riva väggar.
 
 Nu är det Erik och Roland som river.
 
 Inne i ladugården så har Roland bilat bort foderbordet. Och visst är det nostalgi att se de gamla tavlorna på korna som hänger kvar. 
 
 
 
 Samtidigt så har Evert fått byta takrännan. Och han har kollat så vattnet kommer att rinna åt rätt håll. ;- ))
 

Trevliga matgäster har vi.

 
De här kommer flera gånger om dagen till en av foderplatserna, get och killing. Men killingen är i stort sett fullvuxen. De äter viltfoder och ensilage och är vid gott hull. Vaksamma förstås, så fort det kommer en bil borta på vägen så skuttar de in i skogen.  
 

Veden för nästa vinter är huggen och hemkörd.

Veden för nästa vinter är huggen och hemkörd! Den högg Roland i Brunnsjâle. Det blev inte så stor hög i år, mycket är kvar sen förra året så det kommer att räcka. Sen ska det kapas och hamna i säckar.
 
 
 
 
 
 

Magasinet på Liane

Det här är magasinet (Boa) på Liane. Roland har låtit måla det förut, bytt tak och fick hjälp av Robin att göra en klättervägg på gavelsidan. Det byggdes någon gång på 50-talet, (51 eller 52 enligt Åke på Elgtån), av Helge på Tallbacka och hans bror  Ivar  (vaktmästare på skolan i Svensbyn, gift med Hagar vars mobror var Oskar Boberg på Liane som var Rolands farmors bror).  Kanske var en tredje broder Kalle i Kjestad med också. De var duktiga hantverkare, Ivar var också smed. 
 
Magasinet  användes till förvaring av spannmål i de två översta våningarna. Det bars upp för trapporna  i säckar som var uppåt 100 kilo tunga. Sen byggdes en spannmålstork på andra våningen och när Roland var bonde så skickades kornet och havren dit upp med en maskin in genom en öppning i väggen för att läggas på torken. Sen sattes fläktarna på och blåste luft genom säden så att vattenhalten skulle gå ner och det kunde förvaras utan att bli förstört.  Spannmålet krossades sen vartefter under året och användes till foder för korna. 
Numera fyller spannmålstorken ingen funktion så Erik o Evert fick ta bort den.
 
 
Magasinet är mycket gediget byggt, skulle ju kunna bära stor tyngd. Det är tätt mellan bjälkar och takstolar
 
Roland pekar ut en gammal gedigen hantverksmässig skarv, Fransk lås.
 
På andra våningen finns nu ett fint trägolv när torken är borta. Om det regnar vid midsommar kan vi ha mat och dans här ;- ))  Asch, klart att vi inte ska ha men det fria utrymmet ger möjligheter och plats för förvaring
 Magasinet skulle kunna bli ett vackert bostadshus med hela tre våningar ;- ))  Fast det är inte aktuellt just nu.
 
Magasinet är alltså tre våningar och två stadiga trappor leder opp. Det var  här som man förr bar spannmål i säckar upp. Ibland kunde det bli en tävlan om vem som kunde bära mest och tyngst. Längst ner i magasinet brukade Rolands mamma Maj ha salttinan och där hängdes också slaktade grisar upp
 
Tor Axelsson på Furnäs, lanthandlaren, levererade allt virke till magasinet när det byggdes. Hans namn finns här o där på trävirket. Han hade ett stort sortiment, från mjöl och socker till byggmateriel och kläder. ;- ))  Nästa projekt på gården är att ta upp en  större öppning i ladugården. Det pågår nu och mer om det i inlägg framöver. 

Nu har Grönland kopplat greppet på Liane

Förut var det Sibrien som höll oss i ett järngrepp med ostlig vind och kyla. Sen blev det västlig vind ett dygn och hopp om vår. Men nu har vi hamnat i den grönländskt arktiska vintern med vind från norr.  Den kommer att dominera någon månad till enligt SMHI, våren kommer inte förrän mitten på april. Det känns väldigt länge till. 
 
Det blev i alla fall lite plusgrader mitt på dagen. Jag åker skidor en sväng varje dag. Tänkte att det inte skulle gå idag utan att snön skulle klabba. Men det gick riktigt bra, inget fastnade under skidorna. Solen är riktigt varm nu på dagarna.  
Däremot så börjar spåren bli lite lösa på sina ställen. Jag borde väl gå opp och åka kl 7 på morgonen medan det är minusgrader, men där går gränsen. 
Det är i alla fall fortfarande roligt. Blir en sväng varje dag i det fina vädret  Tänkte åka i skjortärmarna idag med en väst, men det blev för kallt i nordvinden så jag fick ta på mig en jacka till vindskydd. 
 
 
 
Testade att ta en selfie i spegeln när jag slängt på mig kläderna innan  jag drog iväg. Eller spegelbilder kanske inte gills som selfies! Det finns inte många bilder på mig på fb eller blogg. Jag har ransonerat. ; )) Är hellre bakom kameran än framför.

Snö och is är det i Umeå hos dotter och barnbarn ...

Dom har fått riktig vinter vilket jag tror att dom gillar. Det ger många lekmöjligheter. Tror att bilden ovan kan vara från Umeälven men vet inte säkert.
 
 
Här är i alla fall Lovis framför huset där de bor i Kassjö utanför stan.
 
 
 
Lovis o Elias
 
Isak, Lovis o Elias
 
Vet inte vad den här bilden föreställer.

Sibirien har släppt greppet!

Nu har vinden vänt från ostlig till västlig och det har blivit någon plusgrad. Solen värmer förstås också såna här dagar. 
 
Seffrin o jag gick ner till sjön idag, det var så fint. På den här sidan av Östra Silen går det tydligen fortfarande att köra fyrhjuling, isen är rätt tjock sägs det.
 
 
 
Men på den här sidan  börjar älven äta på isen. 
 
Öppet vatten vid älvmynningen är det förstås. Seffrin gillar läget, mycket att lukta på.
 

Skönt att ha dubbat på fötterna!

Jo så här  kan vägar se ut på landet  på vintern.  Det är bara att räkna med. Jag går på den här vägen  varje dag, ibland är den isig.  Bra före för spark om man nu har det. Om man, som jag, går utan spark men med en liten Seffrin -tax så är det himla skönt att ha dubbat. Jag är väldigt förtjust i mina Ice bugs och använder dem i stort sett varje dag på hundpromenader vintertid. De är inte bara säkra på is, de är bekväma promenadskor, varma och sköna,  skaver inte alls mina pjåskfötter. Det finns skyddsöverdrag av gummi att trä över dubb-sulorna om man behöver gå in på vanliga golv i butik till exempel. 
 

Vassröj vid sommarhuset idag söndag

Vi startade med en fika vid solväggen på bastun. Det var riktigt varmt och skönt, solen gassade från helt klarblå himmel. Det behövdes lite värme eftersom vi hade haft - 19 på morgonen.
Utsikten över sommarhuset och sjön Östra Silen med is och snö.
 
Det gick bra att vassröja med grästrimmern, behövde inte ta röjsågen. Det mesta av badstranden är redan  vassfri men vi ville ta ett område till och få utsikt över sjön.
Här är allt klart, det tog ett par timmar. Jag fick dra ihop vassen i strängar med en högaffel 
Sen tände vi på  och det brann bra!
 
Det dök upp en pimplare. Det var Kjell. Han borrade sig ner till vatten, så där 40 cm is är det. Det blev ett napp men ingen fisk. 
 
Så här ser sommarhuset ut nerifrån sjön. Vi trivs här och fick en fin eftermiddag, avslutade med korvgrillning så som igår. 

Matar rådjur gör vi och nästan alla vi känner!

Det är en fantastisk insats som görs av jägare och markägare över hela Sverige nu för att hjälpa rådjuren genom den besvärliga vintern. Det är ett hårt och tjockt snölager, rådjuren  klarar inte att sparka sig ner till mat utan är helt beroende av snälla människor. Roland kör ut till flera ställen både ensilage och viltfoder som han köper på Lantmännen (XL) . Det finns ensilage på Liane som vära arrendatorer skänkt till viltvårdsområdet. Det är bara att hämta.  Bilden ovan visar när några djur kommer för att äta, ofta samma djur flera gånger varje dag och även nattetid. Här finns i alla fall tre bockar som visat sig vid olika tillfällen.  Bilderna är tagna på längre avstånd men jag har förstorat dem.
Bocken med största hornen ser ut att vara chef och föser på de andra ibland. Här nedan har han till och med lagt sig mitt i maten för att tala om vem som bestämmer. Han ser ut att få fina horn där under basthuden. Bockarna behöver mycket mat nu med hornsättningen, det går åt mycket energi för att bygga upp de nya hornen. 
 
 
 
Färgerna bli olika beroende på vilken tidpunkt på dagen som bilden är tagen.
 
 
Jag ser mycket rådjursspår när jag åker min skidrunda och de är ofta djupa, ner mot 30 cm. Och då har de trampat igenom ett hårdare snölager mitt i . Inte så lätt att hitta mat då och heller inte lätt att ta sig fram i terrängen för att leta. Både benen och orken tar slut kvickt. 

Natt till söndag är det kallt!

Så här visar termometern nu vid midnatt! Det smäller i glasrutorna på altanen, med spänningar i glaset. Men kanske sista natten med så stark kyla. I  slutet på nästa vecka kan våren komma. Jag gillar ju när årstiderna är distinkta. Vinter ska liksom vara ordentlig vinter och det har vi haft i år! Sen hoppas vi på en fin vår förstås med mycket sol och värme så att alla växter och djur kan hämta kraft. Jag har inte sett några vårfåglar än, hoppas de fått meddelande om kylan så att de väntar med sin ankomst. Ser på minnen i Facebook att för ett år sedan hade vi både starar och tofsvipor. 
 
Uppdaterat!
Söndag morgon blev det ännu kallare! Men snart kommer solen och värmer både kropp och själ. 

Lunch med grillning vid sjön

 
I det vackra vädret idag åkte vi ut till sommarhuset och grillade korv till lunch. Det var inte ett moln på himlen, bara blått. Solen värmde rejäl i lä som det blev här. Sjön har tjock is och det går bra att pimpla. Roland snittar sina Bratwurstar.
 
 
 
"Gustav i den nordiska natten"  heter vår fina träfigur, gåva till stugan  av konstnär professor  A Tostrup vid konsthögskolan i Oslo. Snön har gjort  en liten mössa på Gustav.
 
Bastu blev det inte idag! 
Skål i bubblat vatten! 

"Tårtgeneralen" liknar ingen annan film!

Den är helt enkelt suverän blandning mellan dokumentär och spelfilm. Filmen  handlar egentligen om Filip Hammars uppväxt i Köping, men det är klart att han har vässat situationer och rollfigurer för att göra det till en bra spelfilm. Det är kärlek till  små orter på landet och man bara älskar det i all sin ärlighet. Om man inte vetat att det fanns verklighetsbakgrund till både människor och händelser så hade man avfärdat filmen med att den är alldeles för fantasifull, men det här är verklighet och den  överträffar dikten. Det blir en blandning med tårar och skratt, men hela tiden djupt känt engagemang.
 
Man blir berörd, för det handlar om att vara utsatt på olika sätt men att inte ge upp utan till slut kämpa sig fram till revansch.  Filmens tema är människans rätt att vara udda / annorlunda utan skyldighet att inrätta sig i omgivningens norm. På det temat löper flera livsöden som  röda trådar genom handlingen men allra tydligast en ovanlig sådan; barnet Filip Hammars förhållande till en udda pappa.   Vi pratade om de olika rollfigurerna hela hemvägen och den tar en timme, det är bevis på att filmen var bra. Den går några dagar till i Karlstad, passa på att se den! (Och sonen klarade värmlandsdialekten bra, dessutom som Hagforsing den här gången! ;- )) 
 
 På ett annat plan handlar filmen "Tårtgeneralen" också om den lilla ortens revansch över storstadens föraktfulla attityd. Köping utsågs verkligen  av Jan Guillou i ett tv-program till Sveriges tråkigaste stad. Det gjorde Köpingborna ledsna och skamsna men några gav inte upp utan kämpade på för att visa något annat. De ville ha upprättelse.  Jag tänker osökt på andra okänsliga fördömanden av små orter. Årjäng dömdes ut  för något halvsekel sedan i en statlig utredning som jag tror hette "Oscarssonska utredningen". I kölvattnet på den blev det en tv-serie som jag tror hette "Det lilla samhället". I utredningen  förutsågs Årjäng avfolkas och i stort sett försvinna från kartan. Idag är Årjäng en välmående kommun som blomstrar med bl.a. sin skog, sin  gränshandel och många välskötta småföretag.  Grums är ett annat exempel på en liten stad som tv beskrev som urtråkig och utan framtid. Nu åkte vi förbi Grums. Här jobbar bortåt 1000 personer med att bygga världens modernaste o största kartongfabrik. Arbetarbarackerna  i flera våningar ser ut som en egen liten stad på industriområdet. Bygget är  gigantiskt, syns efter E18 och Grums har fått sin revansch. Grums kommer inte att försvinna, det kommer tveklöst att ha en bra framtid med en sån stor industri.
 
Så här kan man fixa  biljetterna till bio numera. Man går in på nätet, bokar önskade platser i salongen, betalar dem likaledes på nätet och visar upp dem i sin telefon vid inträdet. Fast man kan betala som vanligt i kassan också om man vill.  Där vi köpte godis och popcorn så förvarnade man om att man inte kommer att ta kontanter i fortsättningen.  Kontanter tog man heller inte vid restaurangen på Bergvik. De är verkligen på väg bort, det märks vid såna här utflykter i vida världen, långt från Liane. 

I "Tårtgeneralen" finns son Markus röst med ...

... som nervös värmlänning som ringer upp Hasse Tellemar i början på filmen. Nu har vi fått biljetter och ska se den i Karlstad, kunde inte gå när den var i Årjäng. Vi återkommer med synpunkter sen, måste ju kolla om sonen fixade värmländskan! ;- )) 

Skidåkning och nostalgiska associationsbanor.

Fortsatt kalla Sibirienvindar på Liane! De kommer från nordost. Igår torsdag blåste det en del men inte så mycket
 
 
Det blev i alla fall skidåkning, ett par varv runt. Jag mötte en annan skidåkare, Signebylärare Cecilia. Spåret som jag åker här på Liane fortsätter bortanför Signebyn också, men där är det backar så jag håller mig här på Smörhôlera. Eleverna i Signebyns friskola hade varit ute på skidåkning igår. 
 
Bobergskuel passerar jag varje gång. Här brukade Nils plocka blommor till  sin fru Anna. Kullen är uppkallad efter någon Bobergsk släkting, men troligtvis inte efter Oskar Boberg som bodde på Liane, morbror till Rolands pappa, Rolands lekkamrat när han var liten. Utan någon generation tidigare, Karl Boberg som bodde på Prästgården som syns där borta.
 
Det är roligt med skidåkning på flera sätt. Förutom den rent fysiska utmaningen så får man tänka färdigt i långa associationsbanor utan att bli avbruten. Och det kan leda lite vart som helst. Det gjorde det igår. 
 
Jag kom på att jag slappnar av i axlar och armar mellan stavtagen och mindes plötsligt att min pappa lärde mig det. Han sa att jag skulle få mer kraft och kunna åka längre om jag gjorde det. Han var född 1913 och växte på nåt sätt upp i en tid när folk åkte skidor. Det gjorde min mamma också när jag var barn. Roland säger att pappa kan ha lärt sig om skidåkning i lumpen. Det måste man kunna vid infanteriet. Sen lärde han min bror och mig det han kunde. Och det var kanske inte fel för min bror vann KM i skidor när han var nio år och det gjorde jag också när jag var nio. Sen gav vi snabbt upp karriären men kavade runt ändå förstås ibland ;- ))  
 
Jag beundrade min brors fina pris, en tennpokal med inskription och tog för givet att jag också skulle få en sån efter min vinst. Minns som igår när priset skulle delas ut. Vi satt på golvet i gympasalen och jag kallades fram till magister Lindgren för att ta emot det. Men det var en kalldusch. Jag fick ingen tennpokal utan en liten glasvas. Jag tror att magister Lindgren såg min besvikelse för han sade tröstande att man tyckt att en vas passade bättre för flickor, pojkar fick tennpokaler. Usch va trist, jag ville inte vara flicka längre. 
 
Men magister Lindgren var snäll och trevlig. Han var kantor också och bodde på övervåningen i byskolan. Han hade en fin stor lägenhet, stort vardagsrum med parkettgolv. Minns det för det var nog det första parkettgolv jag såg. Vi fick komma upp hela klassen en gång varje läsår och dricka saft. Det fanns en liten enkel lägenhet bredvid  för småskollärarinnan, men den var alltså rätt torftig. Hon förväntades inte vara gift förstås, men det fick gärna folkskolläraren vara. Min småskollärarinna var gift och hade två döttrar, men hennes man var fiskare i Harstena och bodde alltså på Ostkusten.  Folkskolläraren bodde med sina barn i den fina lägenheten, men hans fru bodde i Norrland någonstans pga problem med luftrören och klimatet.  
 
Magistern hade snälla dotter B. Hon var en räddande ängel den där gången i söndagsskolan. Jag var där för första gången och visste inte att man förväntades ha med en 25-öring som en slags kollekt. Den skulle stoppas i en liten figur som bockade och tackade varje gång. Jag ska inte orda mer om pojkens hudfärg och utseende men vi trodde att pengarna oavkortat gick till de fattiga stackars barnen i Afrika. B. lånde mig i alla fall 25 öre, den bockande pojken fick sin kollekt och B fick tillbaka slanten  nästkommande söndag. 
 
N-ordet använde vi då förstås på 50 -talet och världsdelarna fick vi lära om utifrån något slags missionärsperspektiv. Saker och ting har ändrat sig. Kina är numera världens ekonomiska stormakt fast det har vi liksom inte fattat här än och fokuserar på västvärldens småkäbbel mellan EU och Trump. Kina investerar överallt, mycket  i Afrikanska stater som är på väg i ekonomiskt uppsving. Och vi har  inte fattat det heller tror jag utan tror fortfarande på den bockande pojkens tysta budskap. Vet inte om Sverige har något förhållande till Kina, i så fall hoppas jag att det är gott. Undrar om Soros, och hans globalister med Bilderberggruppen i spetsen har något med Kina att göra? Det skulle vara intressant att veta. Är de med eller mot?  Jag får goola på det innan eventuella uppgifter plockas bort av vår statligt understödda sanningskommission. 
 
Vi Sverige håller på med andra småtterier som att inbilla oss att hela världen är intresserad av vårt val. Ha ha...klart att dom inte är. Men genom att måla upp den hotbilden kan man nu ändra i grundlagar och neka vanligt folk tillträde till dokument som borde vara tillgängliga för alla. Nu ska endast vissa utvalda få se vilka som är grova brottslingar och på vilka grunder de dömts exempelvis.  Den senaste tidens händelser har visat på att det är uppgifter som borde vara möjliga för alla att se, inte bara för vissa. Om man ser till de grundläggande värderingarna när man skapade grundlagarna så borde de gälla lika för alla. Det är otäckt att man ens kommit på tanken att det inte ska fortsätta vara så. 
 
Alltså skidåkning är roligt inte bara för den fysiska utmaningen utan också för möjligheten till nostalgiska associationer. 

Räv igen - de rör på sig nu.

Till slut sprang han iväg, ledigt ovanpå snön som är 30 - 40 cm djup. Jag tittade på honom rätt länge innan han gav sig iväg. Lustigt nog så satt han på ett ställe först, mitt på sönnare Smörhôla, han satt liksom helt lugnt och kollade neråt. Lyssnade kanske efter råttor och sork, det är en gammal vall under snön där.  Det var rätt nära den plats där jag tog bilder på en rävparning för ett tag sedan. Men den här var ensam.
 
 
 

Barnbarn Isak jonglerar för lillasyster Lovis

 
 
Lovis är tacksam publik! ;- )) 
 
 

Hur fint kan det bli med sol och gnistrande snö?

Gick först ut med Seffrin, som var väldigt nöjd.
 
Efter ett par dygn med plusgrader så är det is överallt, bra att ha dubbar under skorna.
 
 
 
Sen blev det skidor, bästa skidföret den här säsongen! Jag har ju inga backar att åka i men måste bromsa till och med i små lutningar. Solen värmde verkligen, jag fick öppna jackan och ta av handskarna. Hade gått med mycket mindre kläder. Det fick bli två varv idag och lite mitt emellan.
Det var ju hård skare och någon har skate-åkt ovanpå skaren utan spår. 
 
Ett rådjur har gått ovanpå skaren, trippat så fint syns på spåret, men ett har gått igenom ordentligt och letat mat.
 

Skönheten hos bedagade tulpaner!

 
 
Ibland blir halvvissna blommar så fina. Lite knepigt att tycka det kanske men jag har dem gärna kvar tills de faller ner helt vissna.  
 
Idag onsdag morgon så är det - 9 grader. Gårdagens blöta har alltså bytt till rejält kallt. Snön har fått tjock skare, den bär hundarna. Stackars rådjur, de trampar igenom i snön nu, var framme och åt idag på morgonen men kan antagligen inte gå några längre sträckor. 

"Var la jag min man?"

"När Anna-Maria kom hem
satte hon sig vid köksbordet
och strök med fingarna över duken.
Inga händer möttes hennes.
Bordet var stort, det verkade plötsligt oändligt.
Hon var ensam.
Ensam i en tom lägenhet.
Hennes man sedan fyrtionio år tillbaka var död.
Hennes käraste Erik Stendahl,
rektor och odlare av orkidéer."
 
Anna-Maria har blivit ensam och hon har börjat glömma. 
 
Jag drev omkring på biblioteket idag en stund för att vänta på hämtning. Jag råkade grabba tag i den här boken som stod i ett ställ med lättlästa böcker. Jag började läsa i den och skrattade högt, hann en bra bit eftersom jag är snabbläsare och boken LL.  Den är bara så fin, ömsint och rolig, fast lite lessen också. Tänkte inte låna nåt men kunde inte låta bli. Nu ska jag läsa färdigt.

Färdighugget i skogen för i år

 
Roland har avslutat årets skogsarbete i egna skogen. Det mesta är nog utplockat här uppe efter vägen till Sandevad. 
 
Det är upplagt i olika sortiment och väntar på att hämtas, förhoppningsvis innan tjälen släpper. 
 
Nu börjar Roland  med veden istället. Vi eldar ju med ved i vedpanna så det går åt en del under ett år.
 

Asch, vi har inte så mycket snö!

 
Det blir en del där Roland har plogat opp av och till i flerar veckor nu.  Men annars kanske det är runt halv meter drygt. Det kommer i alla fall att dröja innan allt är borta och det kommer att bli mycket vatten av det hela. Idag var det lite regn och mildgrader men det ska bli kallt igen och minus en längre period.  Tänker på dem i Skyttmon i Jämtland som har någon dryg meter snö nu och mer kommer det. Nästan panikläge. Undrar hur mycket snö vi klarar av att ha innan landområden måste evakueras?
 
Så här är det på vår altan
Och så här bakom postlådorna.

Omodernt 1 och omodernt 2

Omodernt 1 = Furugolv. Och visst kan man säga att de är opraktiska, ganska mjukt trä.  Fast vi har några och de här två har vi precis låtit slipa. De blir allt fina, Stefan gjorde det så bra, det är riktiga brädor, inte fanér. Tror de har växt här på Liane. Nu har golvet torkat några dagar och idag kan vi börja flytta in saker igen. 
 
 
 
Omodernt 2 = Badkar. Nu är plastbaljan för liten för barnbarn + kusiner och de vill kanske bada två åt gången så de kan leka. Då fick det bli ett badkar. Vi fick god hjälp att hitta ett fint begagnat badkar, tacksamma är vi för det och Morgan installerade häromdagen, det blev bra.  Omodernt men trivsamt tycker några små och stora. ;- )) Nu väntar vi bara på att de kommer och inviger det. ;-))

Vem ser till att alla vägar blir plogade?

Det är egentligen en fantastisk apparat med snöröjning över hela vårt land med alla vägar. Utan den skulle det inte gå att komma till sitt hus, post skulle inte komma fram, virke skulle inte bli hämtat, räddningsfordon skulle inte kunna göra sina uppgifter. En snörik vinter som denna blir det tydligt.
 
Väldigt många vägar på landsbyden sköts om av vägsamfällighet. Det betyder att markägare som har sin mark vid vägen äger den tllsammans och bildar en vägförening. Andelen som var och en äger av vägen är bestämt ofta enligt mycket gammal fördelning.  Det är alltså vägsamfälligheten som får se till att man har någon snöröjare som kan sköta plogning. Det blir ju ibland också till att grusa när det är halkigt. Resten av året ska vägen också skötas om med hyvling  och grusning och dikning så att vattnet rinner bort. Vägen till Spriklerud är en sådan väg som tas om hand av vägsamfällighet, liksom vägen som går förbi vårt hus. Vägsamfälligheten söker stasbidrag för att få pengar till underhållet men kan också taxera ut av delägarna om det fattas. Väg som har statsbidrag får inte göras privat och stängas av från trafik.
 
Men vägen ovan runt Sandevad är en skogsväg som bara sköts om av markägarna. Den har inte statsbidrag och får alltså göras privat och stängas för trafik. Nu är det inte en väg som man kan köra bil på så det lär inte bli aktuellt.
 
Här är vägen till Hol, den är också privat, ingen vägsamfällighet.
 
Våra stora vägar, så som landsvägen från Svensbyn förbi Signebyn sköts av statliga Vägverket liksom alla Europavägar. 
 
Vägar inne i städer och samhällen handhas av kommunerna.
 
Man kan väl konstatera att vägnätet i Sverige oftast fungerar bra  om inte vädret blir extremt. Risken är att det fungerande systemet delvis rasar nu när statliga Vägverket vill undanta en femtedel av "sina" vägar, = 2000 mil väg och lägga ansvaret för dem på markägarna istället. Man får väl anta att det är med den röd-gröna regeringens goda minne. Återigen en smäll för landsbygden från S + MP. 
 

Alla hundar och sparkar blev det igår!

Vi drog iväg med alla fyra hundarna och varsin spark igår lördag. Jag hade Seffrin med min spark. Han har fått en sele istället för halsband. Det gick bra.
Jag hade Maj på Lianes gamla spark, den hon brukade ha när hon hämtade ved till spisen.
Snöret där fanns på plats för att hon skulle kunna binda fast veden på väg in till huset.
 
Roland hade Jazz längst till höger och så Hej och Hambo. Det blev jobbigt med tre stycken på en gång. De hittade hela tiden intressanta spår i vägkanten. Men bra motion blev det för både oss och hundarna,  först till Spriklerud och sen till Blåsåsen.
 

Åke i Hôltemyra ...

... satt i kassan på Svanskogs Folkets Hus när det var dans här förr. Jag var här någon gång, Roland minns och berättade. Åke var snäll och slagfärdig och pratsam. Han jobbade på bruket annars bl.a. tillsammans med Anders i Svensbyn som också minns honom. Åkes son blev så småningom idrottslärare i Årjäng. Det är inte så långt mellan orterna.  Vi var i alla fall på Filippamässa  här idag. Det är kvinnliga försäljare. Det var många som sålde och många besökare. Det säljs hantverk av olika slag. 
En del är helt ovantade saker, bl.a. de här skålarna gjorda av gamla skivor.  De var riktigt kul.  Fast jag förmodar att några  skiv- entusiaster skulle gråta om de såg detta.  
Kul skyltar
 
 
Jag gjorde en del fynd: Marja i Myroms  fina kokort köpte jag av god facebook-vän Ingrid Fredriksson.  Hon sålde också sina böcker fast jag har nog redan köpt de flesta av dem Hon skriver om intressanta ämnen och dessutom barnböcker.  Närpoducerad honung blev det också, liksom snygga fjäderpåskägg och smarriga glutenfria kakor. Vi tog en fika också före hemfärd
 
Påskäggen med fjäder i blev fina i solljus!

Vem vågar gå på japansk toa???

Bland minnesbilder på facebook så kom den här bilden plötsligt upp i flödet. Den är från son Mattias besök i Japan hos hans frus släktingar för några år sedan.  Mattias bor i Seattle och  är alltså sedan rätt många år gift med en japansk trevlig tjej som heter Risako. Hon har föräldrar och systerfamilj i Seattle men de besöker ibland släkten   i Japan. I Japan står renlighet högt i kurs och man är mån om att ha bra toaletter. I varuhus finns hela våningar  med enbart avancerade toaletter.  Det mest är där, liksom här, datorstyrt, och det som kan möta en nödig gäst i ett hem är alltså den här displayen. Jag känner mig lite tveksam om vilket alternativ jag skulle välja.. ;- )). Är det  vattenspol och  tork??? Och vad kan hända?? Och vad är den svarta rutan med bara japansk text utan symboler??
 
Jag tror att jag håller mig till  svenska toaletter med bara en knapp att trycka på och noll förklaringar. Det kan inte hända så mycket. Och den egna rumpan är liksom inte inblandad i den processen. ;- ))
 
 
 

Varggropen är här!

Den ligger på Liane-mark bredvid vägen upp till Liane,  i denhär skogsdungen som heter Gropekûel. Förr gick  vägen från Bryngelsbyn till kyrkan och skolan  över här. Man gick alltså bredvid ålderdomshemmet, förbi Nobels björk, genom skogsområdet mellan Elgtån och Liane, över kullen här, upp i Brygghusbacken, förbi ladugården vid Prästgården. Gunnar Wingskog berättade för Roland att han gick den vägen. Sen byggdes landsvägen från Svensbyn till Signebyn och då användes den istället. 
 
Varggrop användes för att fånga varg. Den grävdes djup och  större nertill än vid öppningen så det skulle vara svårt att ta sig opp för den fångade vargen. För att locka till sig varg kunde man ha en åtel av kött som luktade gott för varg, eller på en plattform mitt i gropen placera ett får som bräkte. Öppningen täcktes förstås med ris så den inte syntes. Sen skulle vargen komma och ramla ner. Nu syns inte så mycket av varggropen.  Rolands pappa och generationer före honom har fyllt igen den så ingen människa eller något djur skulle dratta ner och skada sig. Nu är det bara en fördjupning i marken kvar - tack o lov. Fast krasst sett så skulle vi kanske behöva ha några varggropar kvar ;- ))
 
Åkern till vänster om Gropekûel heter Gropejâle och den till höger om dungen heter Sellersänga. 

Långpromenad med Seffrin igår torsdag

Efter skidåkningen så gick jag en sväng med min tax Seffrin. Det är trevligt när vädret är som igår, nästan ingen vind, någon minusgrad och lugnt. När det är vindstilla så går vi gärna där vi får mest ljus, när det är blåsigt så går vi i skogen och slipper vinden.
 
Mellan träden i Prästeparken så ser man solstrålar och de lyser precis över drängstugan. Tänker ibland när jag går förbi vilket liv drängarna hade, de som fick framleva sina liv i den lilla drängstugan. Antar att de i stort sett hade mat och torftigt husrum som lön för sitt  slit under långa arbetsdagar. Någon familj gick inte att försörja på den inkomsten. Många levde ensamma under sina liv. Samma gällde förstås pigorna. De fick ofta bo i herrskapets hus, här då prästens. Deras rum låg gärna vid köket och kunde ha en egen ingång så de inte skulle blanda sig med finare folk. Och så får man hoppas att uppmärksamheten från husets herre var enbart "platonisk" som en präst för länge sedan  lär ha uttryckt sig här för att förklara sitt intresse för en viss piga. Allt var inte bättrre förr.

Lurade snön idag....

Jag hann ut en sväng innan snön kom. Ville bara tipsa lite om någon mer har såna här bindningar. Jag orkar med handkraft inte böja dem bakåt i rätt läge för att få fast metallhanken på pjäxan. Men med hjälp av en kort skruvmejsel så går det bra. 
 
Fast det klabbade lite. När jag var barn i Närke så sa vi att snön klabbade när den fastnade under skidorna. Idag var det strax under noll så det klabbade lite. Det gick inte att stå kvar för länge på ett ställe med skidorna för då blev det så här på undersidan. Annars gick det bra. Men nu snöar det för fullt. 

Roland fixade påskbrasan igår onsdag....

... med riset som blev över efter trädfällningen på tomten. Det var otroligt mycket grenar i den stora granen som fått växa fritt i alla år och skördat med av lite gödning från trädgården. Det kan bli en helt gigantisk påskeld. Här i västra Värmland är traditionen ju att man eldar på påsk. Där jag växte upp en bit längre in i landet, så var det nog enbart till Valborg som det eldades. 

Hej då skidorna!

Idag onsdag var nog sista dagen för skidåkning. Imorgon ska det snöa mycket så spåren lär försvinna. Och sen ska det tydligen bli en vecka med mildväder och en del regn. Gissningsvis kommer våren sen. Fast jag får vara tacksam att vi har fått ha en så lång tid med fina skidspår, två veckor. 
Det blev inte solsken idag men lite solljus genom molnen
 
Nu förstår jag varför rävarnas parningstid kallas löptid. För visst löper de omkring. Idag var nya rävspår överallt, i skidspåren, bredvis skidspåren och tvärs över åkrarna. Och det var såna här små markeringar. 
 
Längst bort hade älgarna sparkat upp ett område för att komma åt gräs. Rådjuren äter nog det de blir matade med nu hos många snälla människor. De kommer inte igenom snön så bra. 
 
Jag delade upp skidor och tax på olika tid. Det blev skidåkning utan Seffrin och långpromenad med Seffrin sen, ett par timmars knatande på olika vis.  Det var tur att Seffrin inte var med i skidspåret, för jag såg ett antal spår efter sork och Seffrin vill ju gärna jaga lite på dem. Vet inte om sork också har parningstid och löper omkring, har inte sett så mycket spår förut. 
 
 

Roland tog bort träd på tomten igår!

Bild före trädfällningen
 
 
Bild efter trädfällningen.
 
Han tog bort en jättestor gran, mitt i bilden, en stor björk och ett par tallar. Vi gillar ju egentligen de stora träden men de står väster om huset där vinden tar i som mest. Det finns ju risk att de till slut faller över huset. Och de tar bort mycket ljus.  Tallarna hade vi gärna sparat för de var fina men riskabelt att ha kvar enstaka träd som tidigare haft stöd av andra träd i en grupp. Det finns ju ändå  några träd kvar, det blir inte alldeles tomt. Lite synd om fåglarna är det. Den stora yviga granen stod bakom vår fågelmatning och fåglarna hade den som gömställe. Grenarna nedtill var helt blankslitna av deras små fötter.  Skönt att det här projektet är klart. Vi har pratat om det och gruvat oss i flera år.

Fynd på Myrorna i Karlstad idag!

 
Vid varje Karlstadsresa så brukar det bli en runda på Second Hand.  Och idag gjorde jag fynd.  Ungsfasta formar med glaslock har jag letat efter länge. Mest har jag letat i vanliga butiker.  Jag kollade i Stockholm när jag var där senast och jag har frågat runt i alla husgerådsbutiker i Karlstad och på köpcentret i Töcksfors. Men ingen har kunnat visa upp någon enda ugnsform med glaslock. Det finns en fördel med glaslock, att man ser hur maten mår medan den tillagas. Jag köpte två på Myrorna idag och fick dem för under 100 kr! Mycket prisvärt eftersom de var fina, inga nagg och hack och ordentligt rengjorda. Det fanns fler kvar  om någon mer behöver såna.
 
Jag har ju gått på Second Hand i många år. Kundkretsen har ändrat sig.  Förr var det utpräglat fattiga människor och missbrukare som köpte kläder, de var inte alltid så prydliga och väldoftande. Det var inte heller så många. Nu är det välklädda, välmående och många  som handlar begagnat. Det finns ofta jättefina grejer som alternativ till nytt. 
 
 Och Roland har kapat träd på nära håll idag, men mer om det imorgon-

Frös bedagade rosor gjorde jag!

Jag fick flera tips på facebook om att frysa blommor. Jag testade två varianter. En ros frös jag in i mjölkkartong nedan. Tänkte att det skulle bli fint med en ros infryst i ett isblock. Men det gick inte, rosen ville inte sjunka ner helt enkelt, det var för mycket luft kvar i den. Den flöt opp till ytan hela tiden.
 
Men vasen med resten av rosorna ställde jag helt enkelt ner i frysboxen. De frös ju snabbt och  blev riktigt fina. Ute kommer de alltså att stå tills det blir plusgrader och det lär dröja någon vecka. Man skulle kunna ha vatten kvar i botten och arrangera lite i olika vaser och hinkar. Men jag bara ställde ner den för att testa. Skulle säkert bli fint med helt fräscha blommor också.  Tackar för tipset!
 
Kom på att jag har en form att frysa isljuslyktor i också, den får jag ta fram.
 
 

Barnbarn Lou som Pippi!

Det är rätt fantastiskt att Pippi Långstrump fortfarande är populär hos barn. Hon har något som är universellt i tid och rum och som fascinerar barn.  Astrid var helt fantastisk! Tänk att hon inte fick Nobelpriset!
 
 

Bilder gjorda av barnbarn

Jag har skrivit om det förut och visat bilder som barnbarn gjort. Då har det varit de yngre. Här är bilder som ett äldre barnbarn i Umeå har gjort, 12 år. Det är inte speciella uppgifter i skolan utan bilder som tidsfördriv mellan varven. De är fina tycker jag. Så roligt att barnbarnen gillar bilder och drama. Fanastiskt att få följa deras utveckling fast de bor en bit ifrån oss. Äldsta barnbarnet är fena på teater men det har jag tyvärr ingen film på. 
 
 

Fin vinterdag idag söndag!

Roland motionerade hundarna med en sparktur runt Liane. Det gick snabbt ;- )) Roland fick kämpa med att vara broms.
 
Samtidigt kavade jag  runt i skidspåret ett varv.  Oartig älg har trampat omkring mitt  i skidspåret! Det finns massor av djurspår annars; rävar, rådjur,  harar, ekorrar, fåglelspillning och så spår av lille tax Seffrin förstås. Men detta var första älgspåret på en dryg vecka.  I och för sig glädjande att det finns några älgar kvar. Vi ser dem väldigt sällan numera, nästan aldrig spillning heller. Flyginventeringen har vi inte fått än men fick  varsel om att det var inte mycket älg i området. Det är lite sorgligt att Värmland ska tvingas ha så mycket varg, trots riksdagsbeslut om att antalet skulle minskas i områden som har mest varg, alltså bl.a. Värmland. Men Naturvårdsverk och Länsstyrelser agerar efter egen agenda numera, struntar i vad de folkvalda bestämt. Så vi har mer varg än någonsin och de går hårt åt älgarna.
 

Bedagade blommor - inte helt fel!

Det finns något vackert över blommor som börjar vissna lite. Jag sparar gärna både rosor och tulpaner som är på utgång. De här är en dryg vecka gamla, har alltså stått länge för att vara rosor. 
Idag är det en helt ledig och oplanerad söndag. Men det ska väl gå att fylla den med något så småningom. Det är ändå trevligt och exklusivt att ha såna dagar framför sig. 
 
Uppdaterat: Gubben hamnade vid Vasaloppet! Jag grabbar tag i en god bok istället.

Ett par timmar i skogen ...

... tog vi idag Seffrin och jag, istället för den vanliga skidåkningen. Jag var lite trött på blåsten i skidspåret, om man väljer skogen så är det garanterat helt vindstilla. 
Och Seffrin kunde behöva en ny doft-cocktail att undersöka.
 
 
Någon har varit snäll och plogat vägen genom skogen från oss till Hol. Gissar att det är Östen! Tack! Den är uppskattad av både folk och fä, av mig och Seffrin förstås, men fler tvåbenta  har promenerat här och även hästar. 
Vi kom också förbi idylliska Döverud. Det hette Libråten på 1800-talskartorna. Vet inte när det bytte namn. 
 
På Liane har det varit den årliga rävjakten idag. Så där mellan 25 - 30 deltagare. Det var mest jägare från bygden men också några utsocknes; Robban i Håltebyn (?), Kristoffer i Smolmark (?), Alexander  Wahlström Leverhögen,  Arrendator -Olle från Långserud  med ett par vänner, några från Säffle. Här är avslut på Liane med korvgrillning i grill-huset. Trevliga jakttillfällen med hundar och utan hundar, en räv fälldes.
 
 
 

Liane Gård - Lihaget ....

... heter vårt hus. Vi byggde det 1977, har alltså bott här i drygt 40 år.  Vi började gräva grunden i april,  den dagen då jag kom hem från BB med yngsta barnet, son Mattias som nu bor i Seattle. Sen flyttade vi in på hösten, i oktober till älgjakten. Då hade vi alltså tre barn med oss; Malin drygt tre år, Markus nästan två år och Mattias ett halvår.  Huset blev m.a.o.  fullt direkt och det var skönt att äntligen få gott om plats. Dotter Malin bor nu i Umeå och son Markus i Stockholm.
 
Innan vi började bygga så högg Roland ner skogen som var här. Ett mindre skogsområde kallas hag här, därför blev Lihaget husets namn, alltså  ett mindre skogsområde på Liane Gård.  Platsen valdes, nära Liane,  för Roland var inriktad på att ta över jordbruket på föräldrahemmet. Så blev det också så småningom. Det var först mjölkkor och senare köttdjur sammanlagt 20 år. Men dels blev  det olönsamt att bara ha 20 djur, dels blev Roland allergisk mot nötkreatur så det avslutade vi.  Roland, som är snickare från början, återgick till att ha en liten byggfirma. Jordbruksmarken, tror det är 60 hektar, arrenderades ut till bröderna Jakobsson i Långserud. De har tagit väl hand om den sedan dess. 
 
Skogen, tror det är så där 100 hektar,  sköter Roland själv förstås. Det är liksom vinterjobbet varje år. 
 
Tja så här blev det. Jag gillar fortfarande huset och att bo på Lihaget, fast nu när vi blir  äldre kan jag ju ångra att vi byggde hus med källare. Det blir mycket spring i trappan och det kommer vi inte att orka på ålderns höst. Men fint är närheten till vilda djur och natur. Dessutom har vi haft tur och fått jättebra grannar på Litorpet och Ligärdet rätt nära oss. Det betyder mycket.
 
När jag ser bilden så här så inser jag att vi måste ta bort tujan och idegranen vid husväggen. De är för stora nu. Och jättegranen till vänster bakom huset ska bort. Den var en liten planta när vi byggde. Sen var den julgran med belysning i många år, men nu tar vi oss inte upp i den ens med skylift. 
 
Längst fram i bild till vänster finns ett lönnträd som numera är rätt stort. Det hängde med som liten planta när min mamma flyttade hit syrenbusken från mitt föräldrahem. Det växte två stora lönnar vid infarten till föräldrahemmet i Bäck.  Mamma flyttade hit många perenner, buskar och träd. Det mesta finns kvar, växer och frodas.

Hopp om vår!

Nu när det är så kallt och blåser bister nordan så letar man liksom med automatik efter vårtecken. Man vill så gärna få en vink om att det ska bli vår i år igen. 

Rådjuren äter på foderplatsen

Igår fick jag se dem, rådjuren som äter på foderplatsen. De har varit där förut men jag har inte lyckats passa dem. Det var en stor get som mumsade på viltfodret. Hon höll på länge med det, säkert en kvart.
 Rådjuren har väldigt tjock päls nu mitt i vintern. 
Hon kollade lika lång tid som hon åt. Det blev korta ätstunder och så koll.
 
Sen började hon äta av ensilaget. Det höll hon på med säkert 10 minuter. 
 
 Det blev sammantaget ett rejält skrovmål. Här syns hennes två vita fläckar under halsen också.
 
 
När hon till slut gick så kunde jag se bakdelen. En get uppenbarligen. Bockarna har redan börjat få sina nya horn och geten har den här penseln i backspegeln. Hon var stor och kraftig, säkert dräktig med nya killingar. Rådjur har fördröjd fosterutveckling. Det innebär att de paras  under sommar / höst och får killingarna i maj - juni. 
 Sen gick geten sin väg i sakta mak och försvann i skogen. En stund senare dök den här upp, en killing tror jag. Den var i alla fall betydligt mindre än geten i kroppen. Den åt mest ensilage.

Gnistrande vit nysnö var det idag ...

 
... för vi kom ut lite tidigare med vår skidtimme jag och Seffrin, precis innan eftermiddagens molnskärm drog fram, precis som igår.  Skidspåren hade delvis yrt igen idag också men nu funkar de igen. Första tiden gick snabbt och bra i medvind. Men sen blev det motvind och då åkte jag baklänges om jag försökte stå stilla. Det är fortfarande en bitande nordanvind.  Roland pratade om snöblindhet innan jag gav mig iväg. Jag har ingen aning om hur det funkar men tog i alla fall solglasögon på för det var verkligen bländande ljust. Sen försökte jag dokumentera det genom att ta en selfie. Det ser ju så lätt ut när andra gör det, men jag lyckades fota allt annat utom mig själv. ;- )) Får träna på det.
 
Lille Seffrin sjunker ner en del i snön med sina korta ben. Här ville han absolut dra iväg efter rådjur som han kände vittring av inne i skogsområdet.  Men det går ju inte.  Allra sista biten filmade jag honom och gladde mig åt att han sprang så glatt och piggt. Ända tills jag förstod att han fått syn på en sork längre fram i spåret. Jag försökte få hejd på honom men det gick inte. Sorken hann i alla fall ner i ett hål i snön precis innan Seffrin kom fram. Han borrade ner hela huvudet efter men var någon sekund för sen. Jag gastade förstås vilt men det hjälpte inte i det läget. 

Barnbarn Bill, 5 år, har ritat ett drama!

Bilden är en spännande berättelse med mycket dramatik och många aktörer. Roligt att våra barnbarn är  intresserade av bild och av drama, fast det tar sig olika uttryck. Bill vill ju inte klä ut sig, men rita och dansa.  Lovis vill både klä ut sig,  rita och dramatisera. Lou vill showa och dansa.  Sen har vi äldre barnbarn som är bra på teater samt  är  tekniskt duktiga på  bildframställning och som jobbar med att förbättra det.  Så roligt att se dem utvecklas på de här  områdena.