Spireorna förra året och nu!

 Förra året vid den här tiden såg mina spireor ut som ovan. De var skruttiga och bara ris. De planterades när vi byggde huset och anlade tomten, 1977. Och sedan dess hade jag inte gjort något åt dem. Jag visste inte hur jag skulle göra med dem så jag frågade på facebook o blogg. Det kom svar från flera läsare och alla hade samma råd: Klipp ner ordentligt! 
'Det var ju lite hjärtknipande men så blev det. Roland kapade ner alla, det var inget kvar  bara ett par decimeter. 
 
Och i år är de så fina, kolla nedan! Det var helt rätt åtgärd, tack alla ni som bidrog med goda råd!
 
 
 

Läget just nu i pallkragen!

Grönsakerna i pallkragen frodas i solskenet. Jag får vattna varje dag. Det är tre storlekar av sallad, tre av dill och sen  persilja, gräslök, citronmeliss, basilika, timjan. Mossan är bara där för att det gröna inte ska bli jordigt. Detta är precis lagom för oss två, bara att gå ut och nypa av dagens behov. 

Vi var i Långserud igår hos Olle o Tina!

 Recept: 1 fläskfilé, en stor banan, salt, peppar, bryn i pannan, sen i form, på med 3- 5 dl grädde + curry. I ugnen 20 minuter 200 grader. God mat fick vi alltså  hos Tina och Olle, Roland vill absolut att vi gör detta hemma också så nu finns receptet här bevarat på bloggen i kategori "mat". Till dessert rabarberpaj med havregryn.  
 
Olle är ju en av bröderna Jakobsson som arrenderar jordbruksmarken på vår gård Liane. Nu är deras jordbruksföretag på väg över i nästa generation. De tre bröderna Olle, Göte och Kent har barn som är vuxna och jobbar i verksamheten. Förutom gården Guterud i Långserud så äger man gården Säter (tror den heter så) på Värmlands näs där Kent och hustru Cia huserar mest.  
 
 Dotterfamilj till Olle o Tina  och ett av de två barnbarnen träffade vi också i grannhuset. Djuren gick fritt, lilla tjejen, 4 år,  hämtade själv en höna och bar omkring på henne!! Här har vi säkert del av näst-nästa  generation bönder på Guterud. Barnen växer upp med djur och växtodling runt sig.
 Många ankor fanns det också, stora och små. Myskankor  äter sniglar och används för att bekämpa mördarsniglar.  De  lägger ett ägg om dagen som  passar till bakning, ger fint bröd.
 
Vaktlar fanns också och vi fick med oss några fina ägg från dem! ;- ))
 
 Dotterfamiljen  har också Linderödssvin. 
 
 Olle o Tina bor vid sjön Aspen och vi gjorde en utflykt runt sjön. Vilken fin upplevelse! Det är rik jordbruksbygd sedan århundraden, med mycken historia. Vi passerade den ena herrgårdsliknande byggnaden efter den andra, typ Mårbacka! Runt gårdarna var landskapet välbrukat och många hade bevarat de stora pampiga lövträden men tagit bort granskog, vilket gav ett parkliknande landskap runt sjön. Det ska mänsklig hand till för att göra vackraste naturen, den gör sig inte själv med enbart urskog. Vi har aldrig åkt här förut så det var en överraskning. Absolut värt ett besök!
 
Vi gjorde en snabbvisit på rundturen hos gemensam bekant; Jessica. Hon har en vorstehehund och en alpländische dachsbrachen, jobbar på Jägareförbundet och jagar förstås.  Olle retas med henne och säger att hon som bor på västra sidan om Aspen har hamnat på skuggsidan, medan han bor på östra sidan, solsidan! ;- )) Fin utsikt var det i alla fall över köttkor med kalvar, familjeidyll.
 
 Ett litet krafverk finns också vid övre Kolsäter i Aspen. Vatten till sjön kommer från Storebör enligt Olle
 
Blogg.se, min bloggplattform, krånglar rejält de senaste dagarna. Det är svårt att publicera bilder. Det lyckades den här gången med många försök, men vet ju inte hur det blir framöver. Hoppas på bättring. Kunde i alla fall göra lite mer text och bild idag måndag morgon.

Dunker Hej har framgångar på utställningen idag!

Roland är med Hej o Hambo på hundutställning i dag söndag. De är i Morokulien vid gränsen. Hej har fått ck cert och blivit Best i rasen. Sen ska han tävla om Best in Show. Spännande
 
Uppdaterat: Hej blev fyra i BIS-konkurrensen av åtta hundar och det är ok.  Men allra roligast att David Josefsson från Årjäng blev vann BIR med sin stövare och blev tvåa i BIS, finsk stövare tror jag. Det var hans första utställning med hunden och han fick support av Roland o sin farfar. 
 
Vår hamilton Hambo var inte lika lyckosam idag. Han fick Very good. 
 
Nu ska vi åka till Olle o Tina i Långserud, bara Roland hinner komma hem och duscha! 

Säsongspremiär för grillat igår kväll!

Sent på eftermiddagen, så där kl 17.00, så ringde goda vänner och bjöd oss på grill. Jag var ute och gick min runda med Seffrn och Roland vilade sig. Men vi blev jätteglada och tackade ja. En trevlig kväll i Snarkil med R och Å-B och son A. God mat fick vi också. Grillat som var så där gott tillagat som vi inte kan, brynt kött, sen grillat i hel bit i folie under längre tid. Saftigt och gott. Sen var det en massa tillbehör som sallader och såser och annat. Till dessert fick vi en god specialare medvispad visp och  kondenserad mjölk fryst och hallon på. Kul med vänner som liksom räddar kvällen så där rätt upp och ner. Hur man kan fixa allt detta på så kort tid förstår jag inte, men glad blir man.
 
Idag är  hamilton Hambo och dunker Hej på hundsutställning i Eda - Charlottenberg, Morokulien. Hej var framgångsrik förra året, hoppas det går bra i år också. 

Tornfalkarna är tillbaka!

 
 Tornfalkarna är tillbaka igen i gluggen ovanför fönstret. De blev bortskrämda någon dag när taket lades om över vedförrådet som är beläget under fönstret. Men nu ser vi dem igen. Den ser rosa ut men det är den inte, det är nog bara rödfärgen som speglar sig. Roland tror att en ruvar på ägg och den andra vaktar utanför. Ska bli spännande att se om det blir ungar i år igen. Förra året mellanlandade ju en flygtränande unge på nätet på studsmattan på Liane.
 
 
Ikväll gör vi nog premiärtur med Busterbåten. 

Liljekonvaljer och fin fredagskväll

Vi fick en fin liten bukett med liljekonvaljer igår  fredag! Tack snälla för den, årets första.
 
Tänker på Rolands farbror Nils som brukade plocka liljekonvaljer i Bobergskuel  till sin Anna till Morsdag!
 
Jag letade i alla fall upp en vas som skulle kunna passa till blommorna och hittade den här lilla blå. I den låg en lapp som jag glömt bort och texten var: "Denna vas köpte jag till morsdag åt min mamma 1927". Den är skriven av min mamma Maj- Britt som föddes 1917, alltså var hon 10 år när hon gav den här lilla vasen till sin mamma Axelina Ahl ( Lina Pettersson som gift) . Ibland överraskar livet och visst fanns ett samband till en mamma när blommorna plockades också. Vi pratade mycket om mammor igår. När mammor går bort förlorar man lite av väderstrecken som poeten säger. Göran Thunström var det visst 
 
Igår kväll fredag hade vi goda vänner här på lite äting och prat. Kvällen gick så fort. Så fint att ha goda vänner i närheten, vi är tacksamma för det, det betyder mycket.

Barnbarn i Umeå!

 Lilla Lovis fyller år idag, vi har skickat present och sjungit och skypat. 
 
 
Överst lilla Lovis som fyller år idag fredag. Vi har ringt och sjungit Sen bild på älven, det är mycket vatten nu, vacker bild. Nedersta bilden äldsta barnbarn som åker bräda, vad det nu heter. Sommaren har kommit till Umeå också till slut. Hoppas alla får en bra helg!
 

"Lars Lerins lärlingar" har nominerats till pris!

Så himla roligt är det. TV-serien "Lerins lärlingar" har nominerats till pris på "Ria-galan". "Ria-galan" är TV-branschens eget evenemang då man delar ut pris till svenska TV-program som gjorts under det gågna året.  "Lerins lärlingar" är nominerat till pris i inte mindre än fem kategorier av de 12: Årets programidé, Årets program, Årets redigerare, Årets producent, Årets prestation. 
 
Bilder och text nedan är från inspelningen av sista avsnittet. Det var vernissagen av lärlingarnas bilder  på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och det var en fin upplevelse att träffa dem!.
 
Igår var det f.ö. öppning på Lars Lerins utställning på Liljevalchs i Stockholm, en av de största som gjorts med hans bilder. Son Markus var där.  Bild längst ner i det här inlägget.
 
 Kvällens avsnitt innehåller bl.a. vernissagen med lärlingarnas  alster på Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och kanske syns någonstans i vimlet. ;- )) I den här omgången på sex heltimmars program har  Lars ju haft konstskola med en grupp funktionshindrade i Karlstad. Son Markus,  till vänster ovan,  är programutvecklare på Nexico Media. Han  hade idén till programserien och  har som redaktör haft övergripande ansvar för jobbet med den i samarbete med Lars och Junior, deltagarna, produktionsbolag och svt som har köpte den för att börja visa  i januari 2018. Vernissagen  var det sista inspelningstillfället på Lerinmuseet Sandgrund och högtidlig öppning  på utställningen med deltagarnas alster. Vi var där  och fick en fantastisk kväll. Deltagarna är precis lika charmiga att träffa i verkligheten som när man ser dem i tv. ;- )) Inbjuden var också en hemlig gäst, drottning Silvia! 
Markus hade haft kontakt med hovet en längre tid för att hitta en tidpunkt som skulle kunna stämma med drottningens schema så att man kunde göra den här kombinationen av sista inspelning, vernissage och underhållning. Vi skymtade Silvia emellanåt när hon pratade med varje lärling om bilderna.  Och jag överdriver inte om jag säger att drottningen hade ett brett varmt leende hela tiden. Hon hade roligt! Landshövdingen i Värmland Kenneth Johansson var också med förstås. 
 
 
Vi anlände på eftermiddagen, skulle komma lite före  deltagare och gäster, tillsammans med Rolands syster Gunbritt och togs emot på Sandgrund av Markus.
 
Vi fick chansen att träffa Lars o Junior och son Rafael och prata en stund innan utställarna  kom. Undrar vad Roland berättar här? ;- )). Rolands syster Gunbritt till vänster, Roland, son Markus, Lars Lerin och jag.
 
Det var festligt uppdukat för drygt 100 gäster. Inbjudna var förstås deltagarna, deras närmaste anhöriga, personal och andra intresserade, bl.a. välkända konstnären Gerd Göran som nu är 98 år. 
 
Kursdeltagarna anlände i snygga raggarbilar och släpptes av på den röda mattan som var utlagd vid entrén. 
När de kom in var vi andra redan på plats och mötte dem med stormande applåder. Det blev många glada leenden och skratt över ett sånt mottagande. 
 
Drottning Silvia höll ett litet tal och klippte det röda bandet för att öppna utställningen. Sen fick vi gå in och kolla på bilderna! De är så bra!  Under tiden gick Silvia runt med sitt värdfolk och deltagarna så att de fick berätta om sina egna bilder. 
 
Därefter blev det underhållning, med sång o musik o dans. Här finns begåvningar, alltså inte bara konstnärliga. De bjöd verkligen på sig själva med stor entusiasm och en värme som strålade emot oss. Erkänner gärna att tårarna trillade. En sån här upplevelse berör. Jag har jobbat som lärare i särskolan i 15 år och har så många fina minnen från barnen under den tiden.
 
Drottning Silvia fick en fin kväll och hon skrattade ofta. Tror att hon trivs i Lars och Juniors sällskap också. Man charmas av de här karismatiska människorna.  
 
 
 
 
 
Junior hade så fina kläder på sig! Sonen Rafael fick vi också träffa, han var med större delen av kvällen. Nu är han drygt två år, ett charmtroll.
 
Jag hoppas ju att det kan bli en fortsättning med lärlingarna. De börjar kännas som trevliga familjemedlemmar! ;- ))
 
Bilder o text ovan är alltså från sista inspelningstillfället på serien "Lars Lerins lärlingar"
 
 
Bild nedan är från Lars Lerins utställning på Liljevalchs som öppnade igår torsdag 17 maj 2018. Son Markus på Liljevalchs tillsammans med en av Lars Lerins lärlingar från TV-serien.
 

Taket klart men vi miste tornfalkarna

Taket till vedförrådet blev bra och det var en nödvändighet med nytt. Men tyvärr blev tornfalkarna störda och har lämnat oss. De brukar häcka i gluggen ovanför fönstret där uppe och fanns kvar de första dagarna på takbygget. Men nu är de borta. Ledsamt men de kanske kommer nästa år igen.
 

Erik sådde igår här på Liane!

Bröderna Jakobsson i Långserud arrenderar jordbruksmarken på  Liane.  Deras söner jobbar för fullt med jordbruksarbetet. Iförrgår harvade Rasmus allt som skulle sås. Igår kom Götes son Erik och sådde. Det var osannolikt torrt  och dammade otroligt mycket. Tur att han sitter i en modern traktor med AC och ordentliga dammfilter, annars hade det nog helt enkelt inte gått. Men allt blev sått med havre och ärtor. Det ska tas grönt och bli till foder åt gårdens kor. När man har ärtor med så behövs ingen gödning, ärtorna är gödning i sig, binder kväve. Idag är det dags att fara över alltsammans med välter för att platta till och binda fröna vid jorden.  Regnet kom som på beställning under förmiddagen. Roland o Olle fixade igår så att kvigorna snart kan komma hit på sommarbete. De stängslade i vattnet i älven vid Sönnare Brojâle så de inte ska rymma den vägen.
 
 

Barnbarn Bill har varit på skolintroduktion!

Det är dags för barnbarn Bill att börja förskoleklass,  6-årsverksamhet, nu till hösten. Det blir  på Matteusskolan i Stockholm.  Idag på morgonen var det dags för första  introduktion för att bekanta sig med lärare, lokaler och klasskompisar. En viktig dag förstås, både mamma och pappa var med. 

"Vad gör en bank?" = Sommarens rysar-läsning!

Jag har länge varit förundrad över att vi låtit banksystemen få så stor makt över  världen. Och nu menar jag inte mitt bankkontor, lilla Västra Värmlands Sparbank, för det är jag väldigt nöjd med och Cervenka framhåller också de små sparbankerna som exempel på god bankverksamhet.  Men jag menar de stora bankerna i världen. Sammantaget styr och ställer de som de vill, rätt oberoende av vad de enskilda staterna beslutar. Om jag ska ta ett exempel i närtid så är det när Nordea genom att hota med flytt till Finland  aktivt ändrar regeringens förslag på bankskatt. 
 
Andreas Cervenka är ekonomijournalist och skriver initierat om vilket inflytande banksystemet har över oss alla, i stort och smått. Han är också fascinerad över att vi lämnat över så mycket makt till bankerna och samtidigt förutsätter att de är ansvarsfulla. Tyvärr visar exempel gång på gång,  att  den här verksamheten styrs  i hög grad av kortsiktigt vinstintresse. När det det sen  svajar så måste staten  gå in med skattemedel och rädda det hela så att inte samhällsekonomin kraschar. 
 
Om man vill läsa litteratur som skrämmer så kan man välja deckare förstås, men den här boken duger också bra om man vill ha läsning som sänder kalla kårar efter ryggraden. ;-)). Cervenka skriver inte bara initierat och sakligt utan också lättläst. Han lyckas med bildspråk förklara rätt komplicerade ekonomiska förhållanden så att man förstår.
 
En del  fakta från boken:
 
Svenska banker har växt från 200%  år 2002  till 400 % av BNP år 2016. Sverige är Europas mest banktunga land efter Schweiz. 
 
Globalt sett är bankerna inte längre i huvudsak förmedlare av pengar mellan sparande och lån. De  är tillverkare av pengar, pengar som inte finns egentlgen, bara som en knapptryckning. Varje lån de förmedlar  skapar luftpengar.
 
Om alla sparare på en gång vill ha ut sina pengar så kommer de att finna att endast en bråkdel av dem existerar i verkligheten. I Sverige med så många och höga lån till privatpersoner har mycket luftpengar skapats.
 
De lokala sparbankerna, typ Västra Värmlands Sparbank, framhåller Cervenka som de enda som har en vettig verksamhet, men de har tyvär bara så där 8 % av marknaden
 
Bail - in är en regel som anammats av hela EU och sedan 2016 även av Sverige. Det betyder att staten inte ska in och rädda banker som hotar gå i konkurs, (så som Sverige gjorde när Swedbank schabblat i Baltikum) utan pengarna ska istället tas från aktieägare och från dem som har sparpengar i banken. Därmed ska bankerna bli mer sansade och ansvarsfulla än förut är tanken. Det är bara det att det redan finns undantag i Bail -in. Angela Merkel har redan räddat Deutsche Bank och i Sverige finns en fond på 40 miljarder redo att rädda krisande banker. Och den består till större del av statliga pengar. Det blir skattebetalarna och pensionsfonderna som får rädda bankerna och det vet bankerna. De ändrar inte på sin utlåning och sitt risktagande.
 
 Som sagt, den som har starka nerver och samtidigt vill bli road en stund ska läsa Cervenkas bok. Jag lånade den nu på biblioteket men kommer att köpa den och läsa om flera gånger. Den första genomläsningen tog tid, jag läste ordentligt, ville inte missa nåt. 
 
Det här inlägget publicerade jag i juni 2017 när jag just läst Cervenkas bok. Nu är det maj 2018 och inlägget är aktuellt igen eftersom Schweiz ska folkomrösta om hur bankerna ska få hantera penningsystemenen. Starka krafter vill att de ska tvingas sluta spotta ut luftpengar. Intressant att följa utfallet, vad omröstningen säger och vilka beslut som kan följa.
 
 
 
 

Plötsligt blommar allt på en gång!

Spireorna slog ut, norsk brudspirea tror jag det är.
 
Bergenian blommar tacksamt fast den varit begravd i värsta snöplogvallen under vintern. Är lite hängig på bilden men jag vattnade den idag och den blev pigg. Tack Tina för namnrättelse, det är inte kärleksört.
 
Några pingstliljor på jordkällarkullen
 
Primulerna
 
 Påskliljor
 
 
Tulpaner 
 
Getrams är det förstås, det visste Tina också, ser ut som stora liljekonvaljer. Vet inte om det är en trädgårdsväxt egentligen. Mina exemplar har jag inte planterat, de har bara invaderat och vill breda ut sig alldeles för mycket
 
Gulltörel, tack Tina
Gullevivorna förstås. De blommar ovanligt rikligt i år och breder ut sig 

Vårbruket är igång på Liane

 Rasmus kom med stor traktor och stor harv och drog igång i ett damm-moln. Det är torrt. Vi arrenderar ut jordbruksmarken på Liane, tror det är 60 ha, fast jag vet inte precis. Det är bröderna Jacobson i Långserud som har hand om brukandet. Rasmus är son till Olle o Tina. Fast allt ska inte sås förstås, mycket är gräsvallar. Tror det är 15 hektar som ska sås i år med havre och ärtor.
 
 Olle kom med diesel och tuffade runt med lilla Liane-traktorn en stund.
 
 Rasmus haffade vi en stund för en pratstund på verandan
 
 Sen kom Olle också och han ville ha kaffe förstås. ;- )) 
 
 
 Igår kväll fick vi plötsligt se en bror till Olle, Göte; på tv. Han berättade om de stölder som landsbygden drabbas av numera och som man behöver få stopp på. För en tid sedan blev en traktor stulen på gården Guterud. Den var värd drygt 2 miljoner. Man anmälde stölden en söndag morgon och tänkte att tullen och polisen kanske kunde speja lite vid gränserna. Men för att få till nåt sånt måste man ha åklagarbeslut och åklagaren började inte jobba förrän halv 8 måndag morgon. Så traktorn hann  försvinna ut ur landet!!! Inte konstigt om Sverige blir ett paradis för internationella stöldligor. Långt om länge hittades traktorn i någon öststat, men det var mer tur än skicklighet. Sen funderade Göte också över om insatser från polis och tull skulle ha dröjt till måndag morgon om det varit ett bankrån med 2 miljoner i byte istället för en traktorstöld långt ute i den värmlandska bonde-bygden. Och det är värt att grunna på. 

Stackars lilla ekorrungen!

Jag täckte alltså fönstret med ett lakan, för jag trodde att ekorrungen såg spegelbild av sig själv i fönstret och misstog den för att vara andra ekorrar, kanske familjen.  Det kan ha varit så för efter lakanet kom upp så slutade han försöka ta sig in genom fönsterrutan.  Istället satte han sig uppe på skåpet för trädgårdsgrejer som finns precis bredvid fönstret.  Där satt han still länge och surade, säkert trött efter lång kamp att komma in genom glaset. Jag tycker förstås synd om honom och satte ut vatten, nötter och hårt bröd. Jag vet inte vad ekorrar äter, bara gissade.  Sent på kvällen, innan jag gick till sängs, var jag ute och kollade igen. Då satt han inte kvar på skåptaket men klättrade omrking på baksidan av skåpet.  Stackars liten plutt. ;- ))
 
 
 

Ekorrungen kämpade hela förmiddagen för att komma in genom fönstret!!

 
 
Ekorrungen kämpade hela förmiddagen idag för att ta sig in genom fönsterrutan. Han klättrade i spröjsarna och hängde i dem, sprang på fönsterblecket. Hela tiden drattade han ner på marken nedanför, men kom tillbaka igen. Till slut började jag undra om han trodde spegelbilden i fönstret var hans familj eller mamma.  Så då hängde jag ett lakan på utsidan fönstret. Då först slutade han. Lille stackarn, saknade nog sin mamma och sin familj. Jag har inte lyckats utröna om de har nåt bo närheten. Jag lade ut lite hårt bröd och ställde ut vatten i alla fall, om han nu var hungrig efter dagens vedermödor. Liten filmsnutt på min facebook.
 
 
 
 
 
 

Konstvandring på Dalsland igår söndag

Vi åkte åkte på konstvandring i Dalsland igår söndag. Det var vackert väder som inspirerade och sista dagen på konstrunda. Vi for Bengtsfors, Upperud, Fengersfors, Mo och så hem. 
På Dalslands museum i Upperud så fanns en samlingsutställning med verk från alla konstnärer som var med i konstvandringen. Nedan ett urval av sånt som jag gillade bäst. 
Ingvar Westling. Honom hälsade vi på i hans verkstad. Det var roligt, han kände Rolands släktingar Maria Ruth och Gunnel Eklund väl. Fina bestick såg vi också där och vackra halssmycken.
 
Elisabeth Wennberg, collage 
 
Lena Admina Waldau Tror de hette Orkar inte mer och Kämpar
 
Habib Alraii 
 
Lars Erik Fjellman  foto
 
Rolf Gustavsson , foto i glas
 
Sen åkte vi till Fengersfors. Det är en fantastisk konst- och konsthantverksmiljö i det f.d. bruket. Grundarna är dotter Malins gamla vänner, bl.a. Malin, Lotta och Sandra.
 
 Här är galleriet där alla på Not Quite finns med.
 
 Vi var förstås inne i Sandras Stenugnsbageri och handlade gott bröd och en del annat. Vi träffade Sandra också som hastigast. Nedan sånt som jag gillade bäst i Galleriet. 
AnneLie Karlsson har gjort figurerna ovan och nedan. Så himla bra är de, i trä.  
 
 
 
 

Det kollektiva potatislandet

 Nu har Roland satt någon rad potatis i det kollektiva potatislandet som byns gubbar har ihop. På stolparna framgår vem som har var. Sen när de ska tas upp så förväntar vi oss barnbarn här och lilla Lou som förra året i vit klänning med silkesammet och chiffong. !!! 

Fin öring ur vår sjö Östra Silen igår lördag!

Vi gick en promenad med hundarna ner till sjön och mötte i båthamnen den här unge mannen som med trollling dragit upp en fin öring  ur vattnet under dagen. Han hade fått fler men de var för små så dem hade han släppt tillbaka. Han hade också fått ett par gäddor. Öring är en fiskart som är inhemsk i sjön. Den har alltid funnits där och förökar sig i sjön / älven. Det finns också gullspångslax och röding men de är utplanterade. Sen förstås en massa gädda och abborre. 

" Tillitsfulla samtal" - en personcentrerad vård

Personcentrererad  vård handlar det nya sättet att se på sjukvård, vård och omsorg. Man vill lämna den gamla "löpande-band-principen" som var ett arv från industrin och istället  skapa en vård utifrån mänskliga behov och en helhetssyn på människan.  Den ser dessutom  på  patienten som en kapabel och behövd  röst i planering av behandling och vård. 

 Jag träffade på det här sättet att se på sjukvård genom en bekant från utbildningstidens organisationer, på 1970-talet: Hans- Inge Persson. HIP var redan då en imponerande person med sitt lugn och sin självklara auktoritet, ni vet den där människan som fyller rummet. ;- )) Hans-Inge kom att arbeta inom offentlig förvaltning i chefspositioner men är numera  pensionär  Vi har kontakt via facebook och jag kan följa hans arbete för en personcentrerad vård genom bokskrivande och föreläsningar.  Arbetet har börjat ge resultat i södra Sverige och jag hoppas att det ska sprida sig upp igenom landet. Det är en viktig insats för att vi ska få en bättre vård. Undersökningar har ju visat att det är inte brist på resurser som orsakar problem i sjukvården utan feltänk och felaktig organisation.

 Nu har HIP gett ut en ny bok i ämnet tillsammans med Helena Ström och boken släpps på måndag, 14:e maj 2018. . Den är intressant att läsa för alla som är intresserade av sjukvård och av politik i sammanhanget. Så här skrivet Hans- Inge på sin facebook: 

"Bokrelease på måndag på Simrishamns museum kl.14.00 tillsammans med min medförfattare Helena Ström. Boken "Tillitsfulla samtal - i vård och omsorg" (KomLitt förlag) presenteras då.

 

Recensionerna av två kända professorer låter så här:


"Hans-Inge Persson ger tillsammans med Helena Ström en vägledning för hur tillitsfulla samtal faktiskt kan gå till med många praktiska råd och exempel från egna och andras erfarenheter. Boken är lätt att läsa men viker ändå inte för komplexa frågor och dilemman, utgångspunkten är alltid alla människors lika värde och rätt till vård som ges med respekt och ansvar.
Inger Ekman, professor i omvårdnad vid Göteborgs universitet

 

Hans-Inge Persson äger en alldeles unik förmåga att med stor precision och utifrån egen erfarenhet som anhörig tala om vad det innebär att i praktiken införa personcentrerad vård. Här möter en röst som övertygar och som kan bidra till utvecklingen mot en mänskligare hälso- och sjukvård. I denna bok har han, tillsammans med Helena Ström, skapat en vägvisare till hur man kan skapa förutsättningar för sådana samtal som sätter personen - och det som gör oss till människor - i centrum för intresset. Läs och lär!
Bengt Kristensson Uggla, professor och författare.""


Nya trappan nästan klar!

Så här blev den. Fint tycker jag att det blev och nu är det stadigt att gå i den. Gode vännen D kommer att bli nöjd tror vi, tänkte den skulle vara klar tills han kommer. 

Astrid Lindgrens värld....

.... har barnbarn Bill o Lou besökt på lillsemester Västervik - Vimmerby tillsammans med kusiner Bobo och Bonnie och deras föräldrar samt morfar o mormor. Det var oerhört populärt både bland barn och vuxna. Tänk att Astrids sagofigurer fortfarande går hem hos barn, nu liksom när jag var barn för så där 60 år sedan. Astrid skulle förstås ha fått Nobelpriset i litteratur. Hon älskades av barn i hela världen och håller över tid. Inte så många författare kan stoltsera med det
 Obs! Pippi är med redan när resan börjar. Lou älskar verkligen Pippi
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Värmskogs berömda räkmackor!

Igår torsdag tog vi en tur till Värmskogs berömda kafé med de enorma räksmörgåsarna. De är verkligen jättestora och smakar bra. Det är mycket folk där hela tiden
Man sitter fint också, ute eller inne med utsikt över sjön Värmeln
 
Många väljer att åka motorcykel hit eftersom vägarna inbjuder till det.
 
Utesittplatser precis vid vattnet.
 
Kö hela tiden är det, men den rullar på. 
 
Vid Skasåsbron var grönskan magisk!
 
 På kvällen sedan så hade vi grillknyte med goda vännerna Maik, Stefan och Adrian. Så gott och så trevligt att prata om nutid och gamla minnen. Vi har känt varandra länge nu. Vi satt vid grillhuset på Liane och kunde lyfta in allt under tak när åskan och regnskuren svepte förbi. Det blev ändå inte kallt.   

Barnbarn Lovis blåser bubblor!

Nu verkar snön vara borta i Umeå där de bor. Så skönt att kunna springa ute med bara ben och blåsa sopbubblor. Bilden är från där de bor i Kassjö.
 
 

Ny trappa!

Roland räknade ut att den här trappan tjänat oss väl i 41 år men nu var den slut. Det mesta racklade och vinglade, inte så trevlig eller säker att gå i längre.  Medan Evert o Erik lade på plåten på vedförrådet så tog Roland itu med trappan. Först riva den gamla förstås. Roland kom ihåg att Leif i  Skoghall gjorde metallhållarna till räckena en gång i tiden.
 
Sen fick han lyfta  upp verandan lite med domkraften för att få trappan i våg. . 
Vi var en snabbvända till Årjäng och hämtade materiel till den nya trappan. 
 
Så här långt kom det igår onsdag. Det blir fortsättning under dagen idag torsdag med räcken

Tvättat o vädrat sängarna

Min mamma vårstädade och höststädade varje år så länge hon orkade. Vad den städningen innebar vet jag inte riktigt men det var omfattande projekt med att röja ut garderober, tvätta gardier och göra rent sängar. Jag nöjer mig med att en gång om året fixa sängarna. Det måste göras en vacker solskensdag så det blev idag. Jag har tvättat täcken, madrassöverdrag och vädrat kuddar, piskat och dammsugit annat som inte går att tvätta. Det är lite plottrigt när man håller på  men himla skönt när det är gjort. Vi har haft strålande sol och 25 grader i skuggan. Allt har torkat jättesnabbt med lite lagom vind också. 
 
Misst'nker att jag hör till sista generationen som sysslar med detta. Framöver så köper man nog nytt när det gamla börjar bli sunkigt. 

Roland kämpar med taket på vedförrådet

Det är mycket klänga och klättra upp och ner i stegen och på taket. Men nu är vindskivor målade och det är klart för att lägga på plåten. Det momentet behöver han hjälp med, sen är det färdigt!  Och tornfalkarna är kvar, de har inte skrämts iväg, paret  kommer ut ur gluggen ovanför fönstret på morgnarna.

Bekämpar mossa och ogräs med ogräsättika

Det funkar  rätt bra på mossan på asfalten i alla fall. Den liksom torkar och dör, sen kan man skrapa och sopa bort den. Vill tro att den inte är så giftig som Roundup, vilken innehåller  glyfosat som inte är så bra. Jag har missat några fläckar här, men duschade på dem en omgång idag så hoppas jag de också dör.  Försökte krafsa lite mellan växerna idag och ta bort ogräs där man inte kan spruta  men det var för hett i solen. Kämpade ett par timmar i mitt anletes svett. Men sen fick det bli en dusch, klädbyte och fästingkoll. Fästingarna har tyvärr redan kommit igång ordentligt, hittade ingen tack o lov. Idag ska Roland få  recept på tabletter till hundarna. En tablett skyddar tre månader. Tänk om det funnes för människor också. Jag borde vaccinera mig men är skeptisk till vaccin så det blir nog inget av. 

Viltsafari igår måndag, 43.5 km

Vi for en runda över  Signebyn, Gyltenäs, Harnäs, Lisslerud,  Mölntegen, Karlsfors, Bryngelsbyn, Korsbyn, Elgtån, Spriklerud och så hem till Liane.  Här är en av de fyra älgarna vi såg, en liten tjur som har nåt vajsing på öronen. Det ena örat har någon skada, det  hänger ner utan styrsel och det andra har fått  hack i kanten.
 
Rådjur var det gott om och de fäller den tjocka grå vinterpälsen nu, är tufsiga. Sammanlagt såg vi 40 stycken, ofta i grupper på 2 - 4 stycken. 
 
Sångsvanar såg vi två stycken nedanför Liane. De är majestätiska på något sätt.
 
Tranor såg vi sammanlagt 27 stycken, och  13 av dem var på samma ställe, i Bryngelsbyn!!.
 
Förutom de ovan nämnda så såg vi 
1 tjäderhöna
1 morkulla
1 grävling
1 hare svensk som håller på och byter den vita vinterpälsen mot gråbrun sommarpäls
 
77 djur blev det sammanlagt och sen fanns säkert fler djur som vi inte såg. 
 

Nu slog björkarna ut!!!

Tre dagar efter Åmål är vi alltså! Men nu i sommarvärmen går det fort, det var + 22 grader i skuggan idag. 

Sparris

Inga problem alls att äta sparris en gång i veckan! Det är såååå läckert!  Men man måste var noga med tillagningen. Jag skalar noga så jag slipper få trådar mellan tänderna när jag äter. Sköljer också ordentligt så alla sandkorn blir borta. Sen provkokar jag för sparris är lömsk. Koktiden kan vara allt från 3 minuter till 10 minuter. Det syns inte utanpå vad som gäller utan jag testar genom att koka en av de tunnare  stänglarna och en av de tjockare innan. Då vet jag vad som gäller. Har så många gånger kokat för länge och sedan fått äta slamsig och trådig sparris.  Men med provkokning så funkar det.  Hollandaise och skinka till förstås.
 
Så här ser den ut oskalad. Jag skalar genom att hålla i knoppen, trycka mot skärbrädan och så skala neråt med en potatissskalare.

På Årjängstravet idag söndag igen!

 
 
Fast precis som förra gången handlade det mest om äting. Vi hade ärende i Årjäng, åt lunch på Travmuseet, fick god mat, fläsket var bra stekt och jag fick en jättegod sliskbit till kaffet.  Vi satt ute i det fina vädret och såg ut över banan. Nu stannade vi väl bara ett par tre lopp på det här lunchtravet medan vi åt, men ändå. Rolands bror Gunnar startade en häst, inte egen dock.  Det ser ut som om man inte ser tävlingarna härifrån men det gör man. Årjäng har en fin travbana. Och vi försäkrade oss idag om att vi har kvar vår bordsbeställning på restaurangen till stortravet. Då kommer drygt tiotusen människor till lilla Årjäng för att se tävlingarna
 
- Därnere i den där "hôla" är vi uppväxta brukar Roland och hans systerdotter säga.
Deras föräldrar och närmaste släktingar var mycket travintresserade och alla samlades  här varje travdag. Barnen fick hänga med antingen de ville eller inte. Fast det fanns många att leka med för barnen så det var nog oftast roligt.  Med sig hade man rejäla smörgåsar och kaffe för hela travdagen. Från just den här platsen såg man upploppet och målgången, samtidigt var det inte långt till stallbacken och toto.  Om det var sol var detta en varm plats med lä, välvald. Som sagt här tycker Roland att han har växt upp och det delar han med många barn i Årjäng. Häst- och travintresset är extremt stort, det finns många hästar i vår lilla kommun. Det blev så eftersom många förr jobbade i skogen med häst.
 
Så här ser ett travprogram ut. Det är fullt av symboler, två stora C betyder att hästen springer med skor runt om tror jag. Sen finns en förteckning på placeringar de senaste starterna, tider och pengar. Starten kan vara med startbil eller med volter (där man cirklar runt tills alla kommit i ordning, fast jag fattar inte varför man gör det när det ändå finns en bil att starta med!!). Prispengar i det här loppet delas ut till 8 hästar. Uppe till höger på varje häst står hur mycket hästen har sprungit in sammanlagt. Detta är en vetenskap, mycket att hålla ordning på om man nu vill spela på hästar och försöka pricka in vinnare.  Jag har spelat någon enstaka gång och faktiskt vunnit som mest 800 kr. Fast då spelade jag på snyggaste kusken eller finaste hästnamnet, minns inte vilket. Och det var nog på Bjerke i Oslo, vad vi nu hade där att göra. 

En helt ny bekantskap - bombhund!

Vi träffade henne igår, en belgisk schäferhund.  Hon jobbar som bombhund på en flygplats och  kan leta upp 220 olika bombtyper, letar ivrigt och energiskt i lasten när hon uppmanas till det.  När bomben är nedanför henne så lägger hon sig tyst och när den är ovanför så sätter hon sig tyst. Det är så hon markerar ett fynd genom att bli stilla och tyst.   Respekt för en så vältränad och duktig  hund! Första gången vi träffar en sån här hund, trevlig bekantskap, dessutom väldigt sällskaplig. Hundar är fantastiska djur, man slutar aldrig att förvånas över vad de kan lära sig och användas till.  Och dessutom vara fina familjemedlemmar.

David Anderssons utställning i Karlstad

Vi besökte alltså Davids utställning i Karlstad. Han är son till två konstnärer, Marja i Myrom och Thore Andersson. Men David har utvecklat sitt eget konstnärskap. Här är tavlor gjorda i akryl. Han ställde ut två dagar i Karlstad och hade gjort bra marknadsföring innan, bl.a. genom att lotta ut en tavla som Lars-Åke Pastorn vann. Vi var nästan första gästerna men det kom hela tiden nya medan vi var kvar. DAvid säljer sina bilder själv, inte via gallerist så det är roligt att han lyckats locka så många besökare genom att presentera sig väl på nätet.  Bilden ovan ville Roland köpa och den hade vi nog fått plats med hemma men någon annan hann före och köpte den innan vi orkat bestämma oss. 
 
Tranorna var himla fin bild och den var såld innan vi hann in i lokalen, men hade varit för stor för oss. Sen kollade vi länge på domherrarna men den hade vi nog inte kunnat placera på någon vägg. Vi har inte så många väggar i vårt hus. Synd att köpa tavlor som får stå i garderoben, där står redan ett antal. ;- ))  Jag försöker byta. 
 
Här är David själv. En trevlig gosse som vi pratade med en god stund. Han är duktig fiskare och tillbringar en hel del av sommaren på sjön. Hans läromästare är en bekant till oss, en f.d. Sillerudsbo, Per Stjärnlöv. Honom träffade vi också, han bor en bit opp  i det här huset i Haga.  Vi hoppas att vi ska få ser mer målningar av David framöver för det här var lovande av en så ung konstnär. 
 
Karlstad visade sig från sin vackraste sida, sommarvarmt och blommande träd! Fin stad är det!

Åmålbesök igår fredag! Fotofest och Stadt.

Åmålsbesöket startade på Stadt där vi tänkt oss en god lunch. Men vi blev återigen lite besvikna. Sej äter jag inte och inte pytt i panna heller, så då återstod kött och potatis. Tyvärr en besvikelse den här gången också, liksom med det stekta fläsket förra gången. Då var tisdagsfläsket till del bränt, till del för lite stekt och tog slut. Den här gången var maten  inte varm, köttet var hårt som horn och den bruna såsen tjock och klimpig.  Vad har hänt med Stadt i Åmål som vi ätit på så många gånger och alltid varit nöjda? 
 
Fortfarande är dock inredningen på Stadt vacker, här jugendlamporna i taket.  Och efter Stadt blev det XO för fika och nu var det öppet. ;- )) Och handelsträdgården hade en del intressant att erbjuda. Jag fick med mig en liten kasse med kryddväxter. 
 
 
Det har varit fotofest i Åmål nu och vi kollade på det som var öppet. Konsthallen hade två utställningar, dem såg vi. 
Håkan Ludwigssons lämnade mig oberörd. Jag har ju växt upp med Sten Bergmans föreläsningar och bilder från resor i exotiska länder och kanske blivit mättad den vägen. Detta handlade om baksidan av Australien med boskapsskötsel.
Men detta var magiskt fint på övervåningen. Jan Töves bilder på landsbygd. 
 
 
Den är sevärd. Sen fanns tydligen bilder i gamla kyrkan men den var inte öppen medan  vi var kvar i Åmål. 
 
Vi kunde i alla fall konstatera att närheten till Vänern här ger ett mildare klimat. Björkarna var redan delvis utslagna, det är de inte hemma i Sillerud.
 
Senare idag blir det mer om besöket i Karlstad, bl.a. på David Anderssons utställning.

Man ska inte gå bredbent och med fötterna utåt ;- ))

Man ska inte gå bredbent och med fötterna utåtvinklade. Istället ska man sträva efter att försöka sätta ner fötterna nästan framför varandra. ;- ))  Tja ungefär så här kanske. 
 
För några decennier sedan så sa vår gode vän Eberhardt Hoffmann, numera framliden,  till en av oss i familjen (säger inte vem! ;- )) att inte gå så bredbent och inte vinkla ut fötterna för det gångsättet skulle slita ut höfterna. Eberhardt var ju läkare med lång erfarenhet och hans ord förtjänade att tas på allvar. Han upprepade sin varning flera gånger. 
 
För några veckor sedan läste jag en artikel i en facktidskrift skriven av en sjukgymnast. Om han gjort egen forskning eller läst andras vet jag inte men han varnade utifrån den  också för bredbent gång. Enligt honom så är vi konstruerade för att gå smalt, så har människor gått sedan historiens begynnelse och bredbent gång gör enligt honom oss sjuka. Hela kroppen påverkas och mest höfter och knän.   
 
När jag läste detta så mindes jag Eberhardts ord och tänkte att detta ska man nog ta på allvar. 
 
Egentligen är det logiskt. Urtidsmänniskan gick inte på plant underlag utan i terräng. Det var alltså både tids- och kraftbesparande att göra en smal gång i gräset / riset / snön och hålla sig till den. Likaså kan man tänka sig att man valde att gå efter varandra för att slippa bana ny väg. En del djur går ju så, typ varg. De går ofta exakt i varandras fotspår i snön. 
 
Imorgon blir det blogg- och facebookinlägg om dagens besök i Åmål och Karlstad. Det blev lyckad kulturtur men en besvikelse med äting på Stadt i Åmål  - igen tråkigt nog. Vad har hänt?

Gott om bäver i vår sjö!

Det är gott om bäver i vår sjö Östra Silen och här är en av dem. För bävrarna har vintern varit sen. De brukar etablera matställen typ för någon vecka sedan, men åt då  fortfarande av sitt vinterförråd. De sticker in kvistar och grenar i sand- och jordbankar för att ha och mumsa på under vintern. Det är en orsak till deras ivriga dammbyggande. Vi har flera bäverhyddor som vi ser ofta. De ligger gärna i samband med att vattendrag går ut i sjön. Ingångarna är förstås under vatten.  Det är inte många som är intresserade av att jaga bäver här så stammen hålls inte under strikt  kontroll, blir ibland fler än vi egentligen vill ha. Problemen är deras trädfällande och dammbyggande. Busiga alltså men tveklöst söta! 
 
Jag vägrar provsmaka bäver fast det är ju ett helt vegeriskt djur så det borde funka att äta, men för mig är de oaptitliga. Svansen är som en hårlös spade och den varnar de med genom att slå hårt i vattenytan så det blir en smäll och en kaskad av vatten. Av pälsen går att sy pälsar men det finns nog ingen marknad för det numera. Tack för bilderna K. !
 
Idag fredag ska det blir en tur till Åmål med Rolands bilärende och sen till Karlstad för att se facebookvän David Anderssons utställning. 

Vårblommorna i trädgården har hämtat sig!

Det såg dåligt ut först, blommorna var enstaka och skruttiga. Men de senaste dagarna har det varit sol och lagom regn. Primulan med den lysande  lila färgen är lika fin som vanligt.
 
Och de gammaldags gullvivorna från mitt barndomshem i Bäck blommor nu ivrigt på ett par kvadratmeter. Färgerna lyser. 
 
Den här dagen, torsdag, blev en präktig husmorsdag. Jag kokade hallonsylt och lingonsylt och ingefärashots, planterade lite i pallkragen, handlade på Ica Sillerud, tvättade och strök och lagade en middag med svägerskans goda fiskrätt som det finns recept på på här på min blogg under kategori mat. Vi ringde och sjöng för henne förstås eftersom hon fyllde år idag.  Imorgon blir det lite mer härj, har en del förväntningar på dagen! Får se om de blir uppfyllda. 

Nytt tak på vedförrådet!

Det är alltid nåt som måste göras med hus, typ måla, snickra, fixa. Veden ska hållas torr, alltså blir det nytt tak på vedförrådet på Liane. Roland håller på själv just nu men får kanske hjälp så småningom. Hoppas de fina tornfalkarna inte blir bortskrämda. De brukar ju häcka här ovanför fönstret. 
 

Plastavfallet i haven kommer i huvudsak från 10 floder!

Man skulle önska att globala organisationer typ FN kunde försöka hejda eländet. 
 

Idag kom han på besök, inte så ofta nu.

 
Han börjar se ordentligt maläten ut råbocken. Det är den tjocka gråaktiga vinterpälsen som ska bort och han ska få en tunnare mer brun. Ibland ser man hur han sparkar sig där på halsen med bakbenen  och då flyger hårtussarna. 
 
Hornen har fortfarande ett överdrag av basthud fast nu är den tunnare och börjar släppa i topparna. Han gnor säkert intensivt på träd och buskar för att bli av med den. Jag har fått lära mig att yngre bokar mister basthuden senare. Det sägs att en del bockar i området redan har fått fram sina horn så då är väl detta just en ung bock eftersom han verkar vara sen.
 
 
 
 
Rejält kindskägg! 
 
 
 

Hemuppfödd anka!

 
Det fick vi igår kväll, anka som vårt värdpar W och A, hade fött upp hemma på gården, matad med vete och gräs, i  frihet under dagarna, på nätterna inlåst för att vara skyddad för räven. Så lyxigt och gott! Tillagad tre timmar i ugnen. Till det kokt potatis och rödkål och ett gott rödvin. Vi blir så bortskämda med god mat!  Detta är verkligen inte vardagsmat för oss, kan inte minnas när jag åt anka senast. Vet inte om jag någonsin har gjort det.  Jag har ju fördomen att det ska vara fett men inte alls, himla gott var det och smakrikt med sky till.
 
Till dessert färska jordgubbar från Belgien med glass / vispgrädde.
 
Deras fina spis är jag såååååå avundsjuk på. Den värmer fint i rummet, man kan laga mat på den och det är vackert att se på lågorna som brinner.  Så glada att vi har vänner som också uppskattar god mat och trevlig samvaro!  Vi har levt så olika liv och har så mycket att berätta för varandra!

Barnbarn Lou och Bill växer upp nära kusinerna!

Guld att ha ett nätverk av syskon och kusiner och vänner omkring sig. Här träffas de ofta. De  har också kusiner  på lite avstånd, Umeå,  som träffas ibland, nyss har de sammanstrålat.
 
Barnbarn Lou till vänster och kusin Bonnie till höger. 
 
Barnbarn Bill till vänster och kusin Bobo till höger.

Valborgsfirande på Hembygdsgården

Vi var först hos goda vänner för lite äting och Greve Spence, enligt tradition. Sen blev det Silleuds Hembygdsgård med vacker körsång och vårtal! Så ska Valborg vara. Det blev oväder under tiden med regn och stark blåst i byar, men det mesta var ju inomhus så det gick bra ändå.