Döstädning i uthusen på Liane 1
Borde ha varit gjort för länge sedan, döstädning i uthusen på Liane. Nu är det varken vi eller gården som ska dö snart, men jordbruket på gården för vår del har dött. Det finns massor av gamla grejor efter fyra generationer på Liane, lite ifrån varje. Vi startade idag och höll på hela dagen med släng. Det som åker ut här är en vedklyv från mitten på förra seklet. På baksidan är en stor klinga med en yxa på varje sida om hjulet, två kunde arbeta på den samtidigt. Roland fick lära sig som barn och klyva ved med den här. Det fanns inga skydd, inte ens handskar. Men det gick bra. Barn måste tidigt vara med i gårdens alla arbeten på den tiden.
Olsson o Hall har bra containrar för sånt här . Här ligger en betongblandare och en vedklyv och massor av plats kvar. Man behöver inte sortera heller, det gör uthyraren.
Fullmåne är det!
Fast jag brukar inte ha svårt att sova för den skull. Vacker att se på och alltid mäktig på den mörka himlen.
Jaha... och hur kittar man fönster nu då??
Idag bjöd vädret på uppehåll så det blev grundmålning av småbitarna på verandan. Men det var ju snabbt gjort så jag gick runt till alla fönster och slet bort kitt som satt löst. Det mesta satt fast men en del var dåligt. Några bitar hade redan ramlat, annars hade jag väl aldrigsett nåt och startat det här projektet. Svart kitt fanns inte att köpa i närområdet så jag skickade efter. Det kom en kitttub och en mindre spruta att ladda den med. Sen är det bara att kitta!!!
Ha ha... jag har ingan aning om hur man kittar fönster. Tjejen jag pratade med när jag beställde kittet var inget proffs men hon hade gjort det hemma med en så här spruta och såpvatten att jämna till med med fingrarna.
Så om någon vet vad som är viktigt att göra när man kittar och vad som är viktigt att man inte gör, får gärna berätta för mig. Alla tips mottages tacksamt!
Igår kväll tisdag, båttur på Östra Silen
Igår kväll, tisdag, så åkte vi ut med Buster-båten. Vi var bjudna till gemensam grillning på stenen med goda vänner.
Någon av oss badade vid framkomsten ;- )) Det hade varit en lång dags svettigt och stressigt arbete i värmen
Vi åt tillsammans mat som var lite knyte. Det var grillat kött, vildsvinskorv, potatisssallad, sallad och slisk med snabbespresso till slut.
På vattnet bredvid oss så kom en lom. Lommar är fina och låter härligt..
Det kom också en snok simmande, men den drog iväg till motsatt strand. Ingen bäver idag!
Någon av oss åkte ut för att fiska med vår lilla Linderbåt, 30 ps. Det var en fin kväll för fiske. Trevligt hade vi och vi ses snart igen så här i det vackra sommarvädret. Man får passa på och njuta av vackert väder så länge det varar, det inbjuder till båtturer.
Bild från utelek hos barnbarn Lovis
Så här kan man leka utomhus i Umeå där barnbarn Lovis bor. Djuren har fått egna rum och mat.
Sommarvarmt är det hos Lovis också! Mycket utelek blir det. Kolla plåster på knäna!
Maximal otur!!!
Alltså här har jag gått och dragit i flera veckor på målning på verandan. Det har inte regnat på tre veckor så det kunde jag ha gjort när som helst under den tiden. Men på förmiddagen idag så kom jag äntligen fram med skrapa och drog bort lös färg. Sen blev det tvätt med målartvätt. Så skulle jag börja måla !! Men precis då tornade molnen upp sig i Mölntegsvråa och strax kom regnet. Det fanns inte på yr.no igår!! Lite lurad känner jag mig förstås ;- )) När jag nu äntligen samlat krafterna för den här lilla målningen så kom regnet.
Nu är regnet väldigt efterlängtat. Det brinner lite överallt i Värmland, framför allt i skogar och hus efter järnvägsspåren.Visst är det skönt att vi får lite blöta. Jag drog plast över detaljerna som jag ska måla och hoppas att det blir uppehåll imorgon. Då tar jag nya tag.
Blommorna i dikeskanten
Jag repeterar de vilda blommornas namn varje år vartefter de kommer. Vill så gärna komma ihåg alla. Än så länge har det gått hyfsat i år. De här blommar just nu.
Kabbeleka trivs där det finns lite vatten, kallas krabbeleka här. Älgarna gillar den men inte ens den har lyckats ta fram några älgar i år. Vi brukar annars se många den här tiden på året.
Hundkex kallar jag den här. Den har många namn, bl.a. hundloka
Gökärt, eller gökört. Tror båda namnen är ok.
Midsommarblomster
Kan vara vitmåra men i så fall är den väldigt tidig. Men allt är ju tidigt. Den här kan man växtfärga med, roten färgar rödbrunt.
Smultronblommor är det också
Lupiner. Min bild gör inte rättvisa till den här blomman för den har ju så många olika färger. När jag var barn så var den en växt för perennarabatten i trädgården. Men nu är den ett ogräs som breder ut sig överallt och tar över.
Kråkvicker är rätt liten och lite mer blå än som syns på bilden.
Lingonblommor är det och ganska många! Det bådar gott för plockning lite senare.
Kärringtand (vilket otroligt grymt namn, som om alla kärringar har vringula tänder!)
Smörblommor och maskrosor blommar mycket också förstås, men dem fick jag inte med
Firat Mors Dag!
Vi har firat Mors Dag idag söndag, jag o Roland! Jag fick fina vilda blommor från Bobergskuel. Väldoftande liljekonvaljer.
På eftermiddagen var bokat trerätters på Esters kafé i Långserud. Fin miljö med mycket mer att bjuda på än mat.
Vi satt vid det här fönsterbordet som jag o min mamma brukade välja när vi var här. Fint att tänka på henne också den här dagen. Fast jag tänker på henne fortfarande varje dag och saknar.
Förrätten var en fin räkrätt. Varmrätten kött med sås och goda grönsaker
Desserten var citronpaté med finesser, och kaffe. Väldigt vackert gjort och gott.
Min variant.
Absolut kanongod mat och trevlig miljö.
Sen blev det besök vid Rolands mammas grav med blommor och till slut Elitloppet. Dagen avslutade vi med rask tre-kilometers hundpromenad. Fast det var ju inte speciellt för Mors Dag. En sån promenad tar vi nästan varje dag med våra kära vovvar.
Nu är arrendatorernas kvigor här på Liane!
Det är så roligt att se kvigorna varje dag, här är det 20 stycken! Nu går de på Sönnare Brojâle som går ner mot älven och sjön.De badar gärna nere vid småbåtshamnen när det är så här varmt. Föralldel går de gärna ner och badar vid badplatsen också men det är det inte meningen att de ska göra. ;- )) Det finns stängsel som håller dem på rätt plats. Så här bra ska djur ha det på sommarnöje, de blir friska, glada och välmående. Så roligt att se djur här på Liane - Prästgården igen!
I eftermiddag ska jag bli bjuden på Morsdagsmiddag på Esters café. Det ska bli mysigt! För övrigt är det en lat söndag utan planerade förpliktelser.
Sparrisfrossa igår
Lite mer sparris hade vi fått än som gick åt till oss sex personer igår kväll fredag, så jag skar av nederänden på varje sparrisstång och frös ner för att kunna steka sen vid lämpligt tillfälle. Stekt sparris är också väldigt gott. Det tar ca 20 minuter att steka, lite längre än att koka. Jag testkokade igår först och det blev lagom med exakt fem minuter. Det här var storlekssorterad och skalad sparris så det var enkelt, samma koktid på allt. Annars kan man få koka de grävre längre tid.
Åter igen en skön kväll med vindstilla och värme, fortfarande inga myggor. Så njutbart! Och himla trevligt sällskap i en kväll som gick så fort förbi fast vi blev sittande inpå småtimmarna. Våra arrendatorer Olle o Kent droppade in en stund eftersom de varit nere vid badplatsen och jagat tillbaka kvigor på rymmen.
Perennerna ogräsrensade
Nu har jag krafsat bort det mesta av ogräset runt perennerna. Det är rätt mödosamt, ett svettdrypande projekt av och till under ett par veckors tid. Fast det är förstås självförvållat och jag inser att jag måste minska ner. Bilderna här är från kanten runt parkeringen vid vårt hus. Hade ambitionen att göra som stenparti när vi byggde huset men det har förstås spårat ur för länge sedan. Här finns osorterat några tidigblommande lökväxter såna som jag köpt till krukor tidigt på våren och slängt ner i jorden här. Det är rätt mycket Bergenia och Kärleksört. Och överallt en låg marktäckande Kaukasisk fetblad som blommar lysande gult i omgångar under sommaren. En tacksam växt.
Jätte-rams eller get-rams närmast och bakom den en färgginst som för en tynande tillvaro. Den trivs inte hos mig.
Det är nu alldeles för mycket utrymme att rensa, borde kanske lägga i fler stora stenar för att spara arbete med ogräset. Just där stenar ligger så blir det ju inget ogräs.
Alltså den här rabatten var bara 30 cm bred från början, helt rimligt. Nu är den mer än en meter, alldeles för mycket jobb att rensa och vattna. Jag måste skärpa mig och minska ner den och ett par til och så igen med gräsfrö. Det har bara varit så svårt att ta bort och slänga delar av Iris och Liljor som brett ut sig själva. Borde kolla om det finns någon nybyggare som behöver växter och som kunde komma hit med en spade och ta med sig en del.
Här var dåligt rensat ser jag, får ta ett tag till.
Sen när det här är klart så ska jag ta mig an ett helt nytt projekt: Kitta fönster. På mest utsatta fönstren på vårt hus så ramlar kitt-bitar ner nu och jag ska försöka laga.
Oj vilken kväll igår torsdag!
Båttur i ljummet väder och solsken, bjudna ut till goda vänner som bor efter sjön. Vi var sex stycken som mumsade på sparris med förrätt innan och dessert efteråt. Sparris fanns både perfekt kokt och stekt, schwarzwaldskinka och hollandaise och riven parmesan.
Sista delen av kvällen satt vi på stenen vid sjön. Jätteläckert med varmt och vindstilla, inte ens några myggor!
Ibland blir man bara tårögd av tacksamhet: Fina boken med foton från bilskroten i Båstnäs, ovanliga sådana i en kavalkad från många års regelbundna besök.
Och en äkta sparriskokare! Man ställer sparrisen i kokaren och fyller bara på med lite vatten i botten, sen kokar sparrisen med hjälp av ångan och ingen smak försvinner ut i vattnet. Måste vi testa snart. Spännande!
Vet någon hur glashuset till pallkrage fungerar?
Jag såg den här i Karlstad idag på Plantagen och funderar på att investera i en sån. Det kunde skydda från hällregn och frost
Barnbarn Lovis i Umeå har fyllt 4 år!
Och det firades förstås i flera dagar. Här kommer lite bilder från firandet!
Det blev flera kalas och någon tårta gjorde Lovis själv.
Och tårta fick hon. Den här fina prinsesstårtan var hemgjord.
Kan tänka mig att den var fin och smakade bra för Lovis är en riktig prinsessa! ;- ))
Kalasvädret var bra så det gick att sitta ute och fira.
Här är en fin klänning som var present. Och så kan Lovis pyssla förstås.
Blommar i trädgården just nu
Den omtalade och numera fina spirean blommar vackert, den som bara var ris förra året men som vi beskar efter blomningen då. Tror det är norsk brudspirea, men minns inte säkert, det är några decennier sedan den planterades.
Syrenerns blommar, både lila och vita bondsyrener. De vita hämtade jag vid Sättere ( som nu är till salu förresten) ute på Egenäs, jag fick lov av ägare. De lila kommer hemifrån Bäck förstås. Det blev inte länge ledigt för skomakaren i år, tiden mellan hägg och syren gick på någon dag. ;- ))
Aklejorna har börjat, åtmintstone invid väggen där det driver mest. Har aldrig planterat dem, de bara kommer och är fina så de får vara kvar.
Get-rams eller jätte - rams heter den här som ser ut som stor liljekonvalj. Den har jag heller aldrig planterat och den breder ut sig överallt. Jag tar bort en hel del men sparar också för jag förstår att humlorna älskar den och jag älskar humlor. Det är minst 5 - 10 i varje buske.
En ömklig vårginst finns det. Jag planterade ett par för många år sedan för de är så fina. Men de dog snabbt och bara den här lilla fliken blev kvar. Den strävar och överlever så jag har inte hjärta att ta bort den.
Jaha och nu har jag redan glömt igen vad den här heter, Tina kan. Skulle gärna ha fler, för den blommar fint. Gulltörel kanske?
Premiärtur med lilla Busterbåten igår kväll
Till slut kom båten i sjön och vi ut med den. Det är ett projekt varje år och i år blev det ovanligt sent, trots fint väder. Igår kväll blev det en tur i alla fall. Fantastiskt väder med ljummet i luften och vindstilla.
Man kan se några hus efter land, här är ett som vi gillar
Här har vi letat upp en sten som vi trivs på. Vi hade med oss korv till grillning och lite kaffe. Det kunde vi avnjuta med fågelsång runt oss och fiskar som vakade i vattnet. För övrigt helt tyst och stilla.
Lilla Busterbåten låg förtöjd och väntade på oss. Här är en fin badstrand också
Lite koll på närmaste huset blev det, enligt överenskommelse med ägaren.
En fin kväll fick vi!!
Under dagen igår tisdag gjorde vi en tur till Karlstad. Ärendet var att Roland skulle få fästingvaccin. Det går inte att få i Årjäng på vårdcentralen där han är listad, man har för många på kö till det och kan inte ta emot fler. Det var fullt på vaccinationscentrum i Karlstad också. Men Apoteket i Duvanhuset vaccinerar och gör det två dagar i veckan. Men många om budet där också, det gäller att vara ute i tid. Tydligen vaccinerar Töcksfors vårdcentral också, men man kanske måste vara listad då, jag vet inte.
Jag vaccinerar mig inte. Är lite skeptisk mot vaccin sedan svininfluensan. Då blev det en illa planerad massvaccinering av oss alla, gamla och unga, tyvärr med vaccin som gjorde några människor sjuka i sömnsjuka för hela livet. Jag får inte fästingar så ofta, dessutom bor vi inte i ett utpekat riskområde för TBE. Men Roland får fästingar från hundarna hela tiden och måste ta vaccin. Det var en spruta nu och sedan om en månad igen.
Bondelivet på Liane är nu absolut avslutat
Här är mjölklappen från sista mjölkleveransen från gården 13 nov 1995. Vi hade så där 20 mjölkkor och det var inmätt 603 liter som mjölkbilen hämtade.
Nu har Roland låtit riva ut foderborden och gjutit igen rännorna så utrymmet ska kunna användas som förråd.
Lite nostalgi är det med de sista kotavlorna. Lindagull var en för sin tid duktig ko. Hennes föräldrar finns noterade på tavlan, hon var född 4 okt 1993, möjligen betäckt 20 december 94 och beräknat kalva 27 september.
Spireorna förra året och nu!
Förra året vid den här tiden såg mina spireor ut som ovan. De var skruttiga och bara ris. De planterades när vi byggde huset och anlade tomten, 1977. Och sedan dess hade jag inte gjort något åt dem. Jag visste inte hur jag skulle göra med dem så jag frågade på facebook o blogg. Det kom svar från flera läsare och alla hade samma råd: Klipp ner ordentligt!
'Det var ju lite hjärtknipande men så blev det. Roland kapade ner alla, det var inget kvar bara ett par decimeter.
Och i år är de så fina, kolla nedan! Det var helt rätt åtgärd, tack alla ni som bidrog med goda råd!
Läget just nu i pallkragen!
Grönsakerna i pallkragen frodas i solskenet. Jag får vattna varje dag. Det är tre storlekar av sallad, tre av dill och sen persilja, gräslök, citronmeliss, basilika, timjan. Mossan är bara där för att det gröna inte ska bli jordigt. Detta är precis lagom för oss två, bara att gå ut och nypa av dagens behov.
Vi var i Långserud igår hos Olle o Tina!
Recept: 1 fläskfilé, en stor banan, salt, peppar, bryn i pannan, sen i form, på med 3- 5 dl grädde + curry. I ugnen 20 minuter 200 grader. God mat fick vi alltså hos Tina och Olle, Roland vill absolut att vi gör detta hemma också så nu finns receptet här bevarat på bloggen i kategori "mat". Till dessert rabarberpaj med havregryn.
Olle är ju en av bröderna Jakobsson som arrenderar jordbruksmarken på vår gård Liane. Nu är deras jordbruksföretag på väg över i nästa generation. De tre bröderna Olle, Göte och Kent har barn som är vuxna och jobbar i verksamheten. Förutom gården Guterud i Långserud så äger man gården Säter (tror den heter så) på Värmlands näs där Kent och hustru Cia huserar mest.
Dotterfamilj till Olle o Tina och ett av de två barnbarnen träffade vi också i grannhuset. Djuren gick fritt, lilla tjejen, 4 år, hämtade själv en höna och bar omkring på henne!! Här har vi säkert del av näst-nästa generation bönder på Guterud. Barnen växer upp med djur och växtodling runt sig.
Många ankor fanns det också, stora och små. Myskankor äter sniglar och används för att bekämpa mördarsniglar. De lägger ett ägg om dagen som passar till bakning, ger fint bröd.
Vaktlar fanns också och vi fick med oss några fina ägg från dem! ;- ))
Dotterfamiljen har också Linderödssvin.
Olle o Tina bor vid sjön Aspen och vi gjorde en utflykt runt sjön. Vilken fin upplevelse! Det är rik jordbruksbygd sedan århundraden, med mycken historia. Vi passerade den ena herrgårdsliknande byggnaden efter den andra, typ Mårbacka! Runt gårdarna var landskapet välbrukat och många hade bevarat de stora pampiga lövträden men tagit bort granskog, vilket gav ett parkliknande landskap runt sjön. Det ska mänsklig hand till för att göra vackraste naturen, den gör sig inte själv med enbart urskog. Vi har aldrig åkt här förut så det var en överraskning. Absolut värt ett besök!
Vi gjorde en snabbvisit på rundturen hos gemensam bekant; Jessica. Hon har en vorstehehund och en alpländische dachsbrachen, jobbar på Jägareförbundet och jagar förstås. Olle retas med henne och säger att hon som bor på västra sidan om Aspen har hamnat på skuggsidan, medan han bor på östra sidan, solsidan! ;- )) Fin utsikt var det i alla fall över köttkor med kalvar, familjeidyll.
Ett litet krafverk finns också vid övre Kolsäter i Aspen. Vatten till sjön kommer från Storebör enligt Olle
Blogg.se, min bloggplattform, krånglar rejält de senaste dagarna. Det är svårt att publicera bilder. Det lyckades den här gången med många försök, men vet ju inte hur det blir framöver. Hoppas på bättring. Kunde i alla fall göra lite mer text och bild idag måndag morgon.
Dunker Hej har framgångar på utställningen idag!
Roland är med Hej o Hambo på hundutställning i dag söndag. De är i Morokulien vid gränsen. Hej har fått ck cert och blivit Best i rasen. Sen ska han tävla om Best in Show. Spännande
Uppdaterat: Hej blev fyra i BIS-konkurrensen av åtta hundar och det är ok. Men allra roligast att David Josefsson från Årjäng blev vann BIR med sin stövare och blev tvåa i BIS, finsk stövare tror jag. Det var hans första utställning med hunden och han fick support av Roland o sin farfar.
Vår hamilton Hambo var inte lika lyckosam idag. Han fick Very good.
Nu ska vi åka till Olle o Tina i Långserud, bara Roland hinner komma hem och duscha!
Säsongspremiär för grillat igår kväll!
Sent på eftermiddagen, så där kl 17.00, så ringde goda vänner och bjöd oss på grill. Jag var ute och gick min runda med Seffrn och Roland vilade sig. Men vi blev jätteglada och tackade ja. En trevlig kväll i Snarkil med R och Å-B och son A. God mat fick vi också. Grillat som var så där gott tillagat som vi inte kan, brynt kött, sen grillat i hel bit i folie under längre tid. Saftigt och gott. Sen var det en massa tillbehör som sallader och såser och annat. Till dessert fick vi en god specialare medvispad visp och kondenserad mjölk fryst och hallon på. Kul med vänner som liksom räddar kvällen så där rätt upp och ner. Hur man kan fixa allt detta på så kort tid förstår jag inte, men glad blir man.
Idag är hamilton Hambo och dunker Hej på hundsutställning i Eda - Charlottenberg, Morokulien. Hej var framgångsrik förra året, hoppas det går bra i år också.
Tornfalkarna är tillbaka!
Tornfalkarna är tillbaka igen i gluggen ovanför fönstret. De blev bortskrämda någon dag när taket lades om över vedförrådet som är beläget under fönstret. Men nu ser vi dem igen. Den ser rosa ut men det är den inte, det är nog bara rödfärgen som speglar sig. Roland tror att en ruvar på ägg och den andra vaktar utanför. Ska bli spännande att se om det blir ungar i år igen. Förra året mellanlandade ju en flygtränande unge på nätet på studsmattan på Liane.
Ikväll gör vi nog premiärtur med Busterbåten.
Liljekonvaljer och fin fredagskväll
Vi fick en fin liten bukett med liljekonvaljer igår fredag! Tack snälla för den, årets första.
Tänker på Rolands farbror Nils som brukade plocka liljekonvaljer i Bobergskuel till sin Anna till Morsdag!
Jag letade i alla fall upp en vas som skulle kunna passa till blommorna och hittade den här lilla blå. I den låg en lapp som jag glömt bort och texten var: "Denna vas köpte jag till morsdag åt min mamma 1927". Den är skriven av min mamma Maj- Britt som föddes 1917, alltså var hon 10 år när hon gav den här lilla vasen till sin mamma Axelina Ahl ( Lina Pettersson som gift) . Ibland överraskar livet och visst fanns ett samband till en mamma när blommorna plockades också. Vi pratade mycket om mammor igår. När mammor går bort förlorar man lite av väderstrecken som poeten säger. Göran Thunström var det visst
Igår kväll fredag hade vi goda vänner här på lite äting och prat. Kvällen gick så fort. Så fint att ha goda vänner i närheten, vi är tacksamma för det, det betyder mycket.
Barnbarn i Umeå!
Lilla Lovis fyller år idag, vi har skickat present och sjungit och skypat.
Överst lilla Lovis som fyller år idag fredag. Vi har ringt och sjungit Sen bild på älven, det är mycket vatten nu, vacker bild. Nedersta bilden äldsta barnbarn som åker bräda, vad det nu heter. Sommaren har kommit till Umeå också till slut. Hoppas alla får en bra helg!
"Lars Lerins lärlingar" har nominerats till pris!
Så himla roligt är det. TV-serien "Lerins lärlingar" har nominerats till pris på "Ria-galan". "Ria-galan" är TV-branschens eget evenemang då man delar ut pris till svenska TV-program som gjorts under det gågna året. "Lerins lärlingar" är nominerat till pris i inte mindre än fem kategorier av de 12: Årets programidé, Årets program, Årets redigerare, Årets producent, Årets prestation.
Bilder och text nedan är från inspelningen av sista avsnittet. Det var vernissagen av lärlingarnas bilder på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och det var en fin upplevelse att träffa dem!.
Igår var det f.ö. öppning på Lars Lerins utställning på Liljevalchs i Stockholm, en av de största som gjorts med hans bilder. Son Markus var där. Bild längst ner i det här inlägget.
Kvällens avsnitt innehåller bl.a. vernissagen med lärlingarnas alster på Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och kanske syns någonstans i vimlet. ;- )) I den här omgången på sex heltimmars program har Lars ju haft konstskola med en grupp funktionshindrade i Karlstad. Son Markus, till vänster ovan, är programutvecklare på Nexico Media. Han hade idén till programserien och har som redaktör haft övergripande ansvar för jobbet med den i samarbete med Lars och Junior, deltagarna, produktionsbolag och svt som har köpte den för att börja visa i januari 2018. Vernissagen var det sista inspelningstillfället på Lerinmuseet Sandgrund och högtidlig öppning på utställningen med deltagarnas alster. Vi var där och fick en fantastisk kväll. Deltagarna är precis lika charmiga att träffa i verkligheten som när man ser dem i tv. ;- )) Inbjuden var också en hemlig gäst, drottning Silvia!
Markus hade haft kontakt med hovet en längre tid för att hitta en tidpunkt som skulle kunna stämma med drottningens schema så att man kunde göra den här kombinationen av sista inspelning, vernissage och underhållning. Vi skymtade Silvia emellanåt när hon pratade med varje lärling om bilderna. Och jag överdriver inte om jag säger att drottningen hade ett brett varmt leende hela tiden. Hon hade roligt! Landshövdingen i Värmland Kenneth Johansson var också med förstås.
Vi anlände på eftermiddagen, skulle komma lite före deltagare och gäster, tillsammans med Rolands syster Gunbritt och togs emot på Sandgrund av Markus.
Vi fick chansen att träffa Lars o Junior och son Rafael och prata en stund innan utställarna kom. Undrar vad Roland berättar här? ;- )). Rolands syster Gunbritt till vänster, Roland, son Markus, Lars Lerin och jag.
Det var festligt uppdukat för drygt 100 gäster. Inbjudna var förstås deltagarna, deras närmaste anhöriga, personal och andra intresserade, bl.a. välkända konstnären Gerd Göran som nu är 98 år.
Kursdeltagarna anlände i snygga raggarbilar och släpptes av på den röda mattan som var utlagd vid entrén.
När de kom in var vi andra redan på plats och mötte dem med stormande applåder. Det blev många glada leenden och skratt över ett sånt mottagande.
Drottning Silvia höll ett litet tal och klippte det röda bandet för att öppna utställningen. Sen fick vi gå in och kolla på bilderna! De är så bra! Under tiden gick Silvia runt med sitt värdfolk och deltagarna så att de fick berätta om sina egna bilder.
Därefter blev det underhållning, med sång o musik o dans. Här finns begåvningar, alltså inte bara konstnärliga. De bjöd verkligen på sig själva med stor entusiasm och en värme som strålade emot oss. Erkänner gärna att tårarna trillade. En sån här upplevelse berör. Jag har jobbat som lärare i särskolan i 15 år och har så många fina minnen från barnen under den tiden.
Drottning Silvia fick en fin kväll och hon skrattade ofta. Tror att hon trivs i Lars och Juniors sällskap också. Man charmas av de här karismatiska människorna.
Junior hade så fina kläder på sig! Sonen Rafael fick vi också träffa, han var med större delen av kvällen. Nu är han drygt två år, ett charmtroll.
Jag hoppas ju att det kan bli en fortsättning med lärlingarna. De börjar kännas som trevliga familjemedlemmar! ;- ))
Bilder o text ovan är alltså från sista inspelningstillfället på serien "Lars Lerins lärlingar"
Bild nedan är från Lars Lerins utställning på Liljevalchs som öppnade igår torsdag 17 maj 2018. Son Markus på Liljevalchs tillsammans med en av Lars Lerins lärlingar från TV-serien.
Taket klart men vi miste tornfalkarna
Taket till vedförrådet blev bra och det var en nödvändighet med nytt. Men tyvärr blev tornfalkarna störda och har lämnat oss. De brukar häcka i gluggen ovanför fönstret där uppe och fanns kvar de första dagarna på takbygget. Men nu är de borta. Ledsamt men de kanske kommer nästa år igen.
Erik sådde igår här på Liane!
Bröderna Jakobsson i Långserud arrenderar jordbruksmarken på Liane. Deras söner jobbar för fullt med jordbruksarbetet. Iförrgår harvade Rasmus allt som skulle sås. Igår kom Götes son Erik och sådde. Det var osannolikt torrt och dammade otroligt mycket. Tur att han sitter i en modern traktor med AC och ordentliga dammfilter, annars hade det nog helt enkelt inte gått. Men allt blev sått med havre och ärtor. Det ska tas grönt och bli till foder åt gårdens kor. När man har ärtor med så behövs ingen gödning, ärtorna är gödning i sig, binder kväve. Idag är det dags att fara över alltsammans med välter för att platta till och binda fröna vid jorden. Regnet kom som på beställning under förmiddagen. Roland o Olle fixade igår så att kvigorna snart kan komma hit på sommarbete. De stängslade i vattnet i älven vid Sönnare Brojâle så de inte ska rymma den vägen.
"Vad gör en bank?" = Sommarens rysar-läsning!
Jag har länge varit förundrad över att vi låtit banksystemen få så stor makt över världen. Och nu menar jag inte mitt bankkontor, lilla Västra Värmlands Sparbank, för det är jag väldigt nöjd med och Cervenka framhåller också de små sparbankerna som exempel på god bankverksamhet. Men jag menar de stora bankerna i världen. Sammantaget styr och ställer de som de vill, rätt oberoende av vad de enskilda staterna beslutar. Om jag ska ta ett exempel i närtid så är det när Nordea genom att hota med flytt till Finland aktivt ändrar regeringens förslag på bankskatt.
Andreas Cervenka är ekonomijournalist och skriver initierat om vilket inflytande banksystemet har över oss alla, i stort och smått. Han är också fascinerad över att vi lämnat över så mycket makt till bankerna och samtidigt förutsätter att de är ansvarsfulla. Tyvärr visar exempel gång på gång, att den här verksamheten styrs i hög grad av kortsiktigt vinstintresse. När det det sen svajar så måste staten gå in med skattemedel och rädda det hela så att inte samhällsekonomin kraschar.
Om man vill läsa litteratur som skrämmer så kan man välja deckare förstås, men den här boken duger också bra om man vill ha läsning som sänder kalla kårar efter ryggraden. ;-)). Cervenka skriver inte bara initierat och sakligt utan också lättläst. Han lyckas med bildspråk förklara rätt komplicerade ekonomiska förhållanden så att man förstår.
En del fakta från boken:
Svenska banker har växt från 200% år 2002 till 400 % av BNP år 2016. Sverige är Europas mest banktunga land efter Schweiz.
Globalt sett är bankerna inte längre i huvudsak förmedlare av pengar mellan sparande och lån. De är tillverkare av pengar, pengar som inte finns egentlgen, bara som en knapptryckning. Varje lån de förmedlar skapar luftpengar.
Om alla sparare på en gång vill ha ut sina pengar så kommer de att finna att endast en bråkdel av dem existerar i verkligheten. I Sverige med så många och höga lån till privatpersoner har mycket luftpengar skapats.
De lokala sparbankerna, typ Västra Värmlands Sparbank, framhåller Cervenka som de enda som har en vettig verksamhet, men de har tyvär bara så där 8 % av marknaden
Bail - in är en regel som anammats av hela EU och sedan 2016 även av Sverige. Det betyder att staten inte ska in och rädda banker som hotar gå i konkurs, (så som Sverige gjorde när Swedbank schabblat i Baltikum) utan pengarna ska istället tas från aktieägare och från dem som har sparpengar i banken. Därmed ska bankerna bli mer sansade och ansvarsfulla än förut är tanken. Det är bara det att det redan finns undantag i Bail -in. Angela Merkel har redan räddat Deutsche Bank och i Sverige finns en fond på 40 miljarder redo att rädda krisande banker. Och den består till större del av statliga pengar. Det blir skattebetalarna och pensionsfonderna som får rädda bankerna och det vet bankerna. De ändrar inte på sin utlåning och sitt risktagande.
Som sagt, den som har starka nerver och samtidigt vill bli road en stund ska läsa Cervenkas bok. Jag lånade den nu på biblioteket men kommer att köpa den och läsa om flera gånger. Den första genomläsningen tog tid, jag läste ordentligt, ville inte missa nåt.
Det här inlägget publicerade jag i juni 2017 när jag just läst Cervenkas bok. Nu är det maj 2018 och inlägget är aktuellt igen eftersom Schweiz ska folkomrösta om hur bankerna ska få hantera penningsystemenen. Starka krafter vill att de ska tvingas sluta spotta ut luftpengar. Intressant att följa utfallet, vad omröstningen säger och vilka beslut som kan följa.
Plötsligt blommar allt på en gång!
Spireorna slog ut, norsk brudspirea tror jag det är.
Bergenian blommar tacksamt fast den varit begravd i värsta snöplogvallen under vintern. Är lite hängig på bilden men jag vattnade den idag och den blev pigg. Tack Tina för namnrättelse, det är inte kärleksört.
Några pingstliljor på jordkällarkullen
Primulerna
Påskliljor
Tulpaner
Getrams är det förstås, det visste Tina också, ser ut som stora liljekonvaljer. Vet inte om det är en trädgårdsväxt egentligen. Mina exemplar har jag inte planterat, de har bara invaderat och vill breda ut sig alldeles för mycket
Gulltörel, tack Tina
Gullevivorna förstås. De blommar ovanligt rikligt i år och breder ut sig
Vårbruket är igång på Liane
Rasmus kom med stor traktor och stor harv och drog igång i ett damm-moln. Det är torrt. Vi arrenderar ut jordbruksmarken på Liane, tror det är 60 ha, fast jag vet inte precis. Det är bröderna Jacobson i Långserud som har hand om brukandet. Rasmus är son till Olle o Tina. Fast allt ska inte sås förstås, mycket är gräsvallar. Tror det är 15 hektar som ska sås i år med havre och ärtor.
Olle kom med diesel och tuffade runt med lilla Liane-traktorn en stund.
Rasmus haffade vi en stund för en pratstund på verandan
Sen kom Olle också och han ville ha kaffe förstås. ;- ))
Igår kväll fick vi plötsligt se en bror till Olle, Göte; på tv. Han berättade om de stölder som landsbygden drabbas av numera och som man behöver få stopp på. För en tid sedan blev en traktor stulen på gården Guterud. Den var värd drygt 2 miljoner. Man anmälde stölden en söndag morgon och tänkte att tullen och polisen kanske kunde speja lite vid gränserna. Men för att få till nåt sånt måste man ha åklagarbeslut och åklagaren började inte jobba förrän halv 8 måndag morgon. Så traktorn hann försvinna ut ur landet!!! Inte konstigt om Sverige blir ett paradis för internationella stöldligor. Långt om länge hittades traktorn i någon öststat, men det var mer tur än skicklighet. Sen funderade Göte också över om insatser från polis och tull skulle ha dröjt till måndag morgon om det varit ett bankrån med 2 miljoner i byte istället för en traktorstöld långt ute i den värmlandska bonde-bygden. Och det är värt att grunna på.
Stackars lilla ekorrungen!
Jag täckte alltså fönstret med ett lakan, för jag trodde att ekorrungen såg spegelbild av sig själv i fönstret och misstog den för att vara andra ekorrar, kanske familjen. Det kan ha varit så för efter lakanet kom upp så slutade han försöka ta sig in genom fönsterrutan. Istället satte han sig uppe på skåpet för trädgårdsgrejer som finns precis bredvid fönstret. Där satt han still länge och surade, säkert trött efter lång kamp att komma in genom glaset. Jag tycker förstås synd om honom och satte ut vatten, nötter och hårt bröd. Jag vet inte vad ekorrar äter, bara gissade. Sent på kvällen, innan jag gick till sängs, var jag ute och kollade igen. Då satt han inte kvar på skåptaket men klättrade omrking på baksidan av skåpet. Stackars liten plutt. ;- ))
Ekorrungen kämpade hela förmiddagen för att komma in genom fönstret!!
Ekorrungen kämpade hela förmiddagen idag för att ta sig in genom fönsterrutan. Han klättrade i spröjsarna och hängde i dem, sprang på fönsterblecket. Hela tiden drattade han ner på marken nedanför, men kom tillbaka igen. Till slut började jag undra om han trodde spegelbilden i fönstret var hans familj eller mamma. Så då hängde jag ett lakan på utsidan fönstret. Då först slutade han. Lille stackarn, saknade nog sin mamma och sin familj. Jag har inte lyckats utröna om de har nåt bo närheten. Jag lade ut lite hårt bröd och ställde ut vatten i alla fall, om han nu var hungrig efter dagens vedermödor. Liten filmsnutt på min facebook.
Konstvandring på Dalsland igår söndag
Vi åkte åkte på konstvandring i Dalsland igår söndag. Det var vackert väder som inspirerade och sista dagen på konstrunda. Vi for Bengtsfors, Upperud, Fengersfors, Mo och så hem.
På Dalslands museum i Upperud så fanns en samlingsutställning med verk från alla konstnärer som var med i konstvandringen. Nedan ett urval av sånt som jag gillade bäst.
Ingvar Westling. Honom hälsade vi på i hans verkstad. Det var roligt, han kände Rolands släktingar Maria Ruth och Gunnel Eklund väl. Fina bestick såg vi också där och vackra halssmycken.
Elisabeth Wennberg, collage
Lena Admina Waldau Tror de hette Orkar inte mer och Kämpar
Habib Alraii
Lars Erik Fjellman foto
Rolf Gustavsson , foto i glas
Sen åkte vi till Fengersfors. Det är en fantastisk konst- och konsthantverksmiljö i det f.d. bruket. Grundarna är dotter Malins gamla vänner, bl.a. Malin, Lotta och Sandra.
Här är galleriet där alla på Not Quite finns med.
Vi var förstås inne i Sandras Stenugnsbageri och handlade gott bröd och en del annat. Vi träffade Sandra också som hastigast. Nedan sånt som jag gillade bäst i Galleriet.
AnneLie Karlsson har gjort figurerna ovan och nedan. Så himla bra är de, i trä.
Det kollektiva potatislandet
Nu har Roland satt någon rad potatis i det kollektiva potatislandet som byns gubbar har ihop. På stolparna framgår vem som har var. Sen när de ska tas upp så förväntar vi oss barnbarn här och lilla Lou som förra året i vit klänning med silkesammet och chiffong. !!!
Fin öring ur vår sjö Östra Silen igår lördag!
Vi gick en promenad med hundarna ner till sjön och mötte i båthamnen den här unge mannen som med trollling dragit upp en fin öring ur vattnet under dagen. Han hade fått fler men de var för små så dem hade han släppt tillbaka. Han hade också fått ett par gäddor. Öring är en fiskart som är inhemsk i sjön. Den har alltid funnits där och förökar sig i sjön / älven. Det finns också gullspångslax och röding men de är utplanterade. Sen förstås en massa gädda och abborre.
" Tillitsfulla samtal" - en personcentrerad vård
Personcentrererad vård handlar det nya sättet att se på sjukvård, vård och omsorg. Man vill lämna den gamla "löpande-band-principen" som var ett arv från industrin och istället skapa en vård utifrån mänskliga behov och en helhetssyn på människan. Den ser dessutom på patienten som en kapabel och behövd röst i planering av behandling och vård.
Jag träffade på det här sättet att se på sjukvård genom en bekant från utbildningstidens organisationer, på 1970-talet: Hans- Inge Persson. HIP var redan då en imponerande person med sitt lugn och sin självklara auktoritet, ni vet den där människan som fyller rummet. ;- )) Hans-Inge kom att arbeta inom offentlig förvaltning i chefspositioner men är numera pensionär Vi har kontakt via facebook och jag kan följa hans arbete för en personcentrerad vård genom bokskrivande och föreläsningar. Arbetet har börjat ge resultat i södra Sverige och jag hoppas att det ska sprida sig upp igenom landet. Det är en viktig insats för att vi ska få en bättre vård. Undersökningar har ju visat att det är inte brist på resurser som orsakar problem i sjukvården utan feltänk och felaktig organisation.
Nu har HIP gett ut en ny bok i ämnet tillsammans med Helena Ström och boken släpps på måndag, 14:e maj 2018. . Den är intressant att läsa för alla som är intresserade av sjukvård och av politik i sammanhanget. Så här skrivet Hans- Inge på sin facebook:
"Bokrelease på måndag på Simrishamns museum kl.14.00 tillsammans med min medförfattare Helena Ström. Boken "Tillitsfulla samtal - i vård och omsorg" (KomLitt förlag) presenteras då.
Recensionerna av två kända professorer låter så här:
"Hans-Inge Persson ger tillsammans med Helena Ström en vägledning för hur tillitsfulla samtal faktiskt kan gå till med många praktiska råd och exempel från egna och andras erfarenheter. Boken är lätt att läsa men viker ändå inte för komplexa frågor och dilemman, utgångspunkten är alltid alla människors lika värde och rätt till vård som ges med respekt och ansvar.
Inger Ekman, professor i omvårdnad vid Göteborgs universitet
Hans-Inge Persson äger en alldeles unik förmåga att med stor precision och utifrån egen erfarenhet som anhörig tala om vad det innebär att i praktiken införa personcentrerad vård. Här möter en röst som övertygar och som kan bidra till utvecklingen mot en mänskligare hälso- och sjukvård. I denna bok har han, tillsammans med Helena Ström, skapat en vägvisare till hur man kan skapa förutsättningar för sådana samtal som sätter personen - och det som gör oss till människor - i centrum för intresset. Läs och lär!
Bengt Kristensson Uggla, professor och författare.""
Nya trappan nästan klar!
Så här blev den. Fint tycker jag att det blev och nu är det stadigt att gå i den. Gode vännen D kommer att bli nöjd tror vi, tänkte den skulle vara klar tills han kommer.
Astrid Lindgrens värld....
.... har barnbarn Bill o Lou besökt på lillsemester Västervik - Vimmerby tillsammans med kusiner Bobo och Bonnie och deras föräldrar samt morfar o mormor. Det var oerhört populärt både bland barn och vuxna. Tänk att Astrids sagofigurer fortfarande går hem hos barn, nu liksom när jag var barn för så där 60 år sedan. Astrid skulle förstås ha fått Nobelpriset i litteratur. Hon älskades av barn i hela världen och håller över tid. Inte så många författare kan stoltsera med det
Obs! Pippi är med redan när resan börjar. Lou älskar verkligen Pippi
Värmskogs berömda räkmackor!
Igår torsdag tog vi en tur till Värmskogs berömda kafé med de enorma räksmörgåsarna. De är verkligen jättestora och smakar bra. Det är mycket folk där hela tiden
Man sitter fint också, ute eller inne med utsikt över sjön Värmeln
Många väljer att åka motorcykel hit eftersom vägarna inbjuder till det.
Utesittplatser precis vid vattnet.
Kö hela tiden är det, men den rullar på.
Vid Skasåsbron var grönskan magisk!
På kvällen sedan så hade vi grillknyte med goda vännerna Maik, Stefan och Adrian. Så gott och så trevligt att prata om nutid och gamla minnen. Vi har känt varandra länge nu. Vi satt vid grillhuset på Liane och kunde lyfta in allt under tak när åskan och regnskuren svepte förbi. Det blev ändå inte kallt.
Barnbarn Lovis blåser bubblor!
Nu verkar snön vara borta i Umeå där de bor. Så skönt att kunna springa ute med bara ben och blåsa sopbubblor. Bilden är från där de bor i Kassjö.
Ny trappa!
Roland räknade ut att den här trappan tjänat oss väl i 41 år men nu var den slut. Det mesta racklade och vinglade, inte så trevlig eller säker att gå i längre. Medan Evert o Erik lade på plåten på vedförrådet så tog Roland itu med trappan. Först riva den gamla förstås. Roland kom ihåg att Leif i Skoghall gjorde metallhållarna till räckena en gång i tiden.
Sen fick han lyfta upp verandan lite med domkraften för att få trappan i våg. .
Vi var en snabbvända till Årjäng och hämtade materiel till den nya trappan.
Så här långt kom det igår onsdag. Det blir fortsättning under dagen idag torsdag med räcken
Tvättat o vädrat sängarna
Min mamma vårstädade och höststädade varje år så länge hon orkade. Vad den städningen innebar vet jag inte riktigt men det var omfattande projekt med att röja ut garderober, tvätta gardier och göra rent sängar. Jag nöjer mig med att en gång om året fixa sängarna. Det måste göras en vacker solskensdag så det blev idag. Jag har tvättat täcken, madrassöverdrag och vädrat kuddar, piskat och dammsugit annat som inte går att tvätta. Det är lite plottrigt när man håller på men himla skönt när det är gjort. Vi har haft strålande sol och 25 grader i skuggan. Allt har torkat jättesnabbt med lite lagom vind också.
Misst'nker att jag hör till sista generationen som sysslar med detta. Framöver så köper man nog nytt när det gamla börjar bli sunkigt.
Roland kämpar med taket på vedförrådet
Det är mycket klänga och klättra upp och ner i stegen och på taket. Men nu är vindskivor målade och det är klart för att lägga på plåten. Det momentet behöver han hjälp med, sen är det färdigt! Och tornfalkarna är kvar, de har inte skrämts iväg, paret kommer ut ur gluggen ovanför fönstret på morgnarna.
Bekämpar mossa och ogräs med ogräsättika
Det funkar rätt bra på mossan på asfalten i alla fall. Den liksom torkar och dör, sen kan man skrapa och sopa bort den. Vill tro att den inte är så giftig som Roundup, vilken innehåller glyfosat som inte är så bra. Jag har missat några fläckar här, men duschade på dem en omgång idag så hoppas jag de också dör. Försökte krafsa lite mellan växerna idag och ta bort ogräs där man inte kan spruta men det var för hett i solen. Kämpade ett par timmar i mitt anletes svett. Men sen fick det bli en dusch, klädbyte och fästingkoll. Fästingarna har tyvärr redan kommit igång ordentligt, hittade ingen tack o lov. Idag ska Roland få recept på tabletter till hundarna. En tablett skyddar tre månader. Tänk om det funnes för människor också. Jag borde vaccinera mig men är skeptisk till vaccin så det blir nog inget av.
Viltsafari igår måndag, 43.5 km
Vi for en runda över Signebyn, Gyltenäs, Harnäs, Lisslerud, Mölntegen, Karlsfors, Bryngelsbyn, Korsbyn, Elgtån, Spriklerud och så hem till Liane. Här är en av de fyra älgarna vi såg, en liten tjur som har nåt vajsing på öronen. Det ena örat har någon skada, det hänger ner utan styrsel och det andra har fått hack i kanten.
Rådjur var det gott om och de fäller den tjocka grå vinterpälsen nu, är tufsiga. Sammanlagt såg vi 40 stycken, ofta i grupper på 2 - 4 stycken.
Sångsvanar såg vi två stycken nedanför Liane. De är majestätiska på något sätt.
Tranor såg vi sammanlagt 27 stycken, och 13 av dem var på samma ställe, i Bryngelsbyn!!.
Förutom de ovan nämnda så såg vi
1 tjäderhöna
1 morkulla
1 grävling
1 hare svensk som håller på och byter den vita vinterpälsen mot gråbrun sommarpäls
77 djur blev det sammanlagt och sen fanns säkert fler djur som vi inte såg.
Nu slog björkarna ut!!!
Tre dagar efter Åmål är vi alltså! Men nu i sommarvärmen går det fort, det var + 22 grader i skuggan idag.
Sparris
Inga problem alls att äta sparris en gång i veckan! Det är såååå läckert! Men man måste var noga med tillagningen. Jag skalar noga så jag slipper få trådar mellan tänderna när jag äter. Sköljer också ordentligt så alla sandkorn blir borta. Sen provkokar jag för sparris är lömsk. Koktiden kan vara allt från 3 minuter till 10 minuter. Det syns inte utanpå vad som gäller utan jag testar genom att koka en av de tunnare stänglarna och en av de tjockare innan. Då vet jag vad som gäller. Har så många gånger kokat för länge och sedan fått äta slamsig och trådig sparris. Men med provkokning så funkar det. Hollandaise och skinka till förstås.
Så här ser den ut oskalad. Jag skalar genom att hålla i knoppen, trycka mot skärbrädan och så skala neråt med en potatissskalare.
På Årjängstravet idag söndag igen!
Fast precis som förra gången handlade det mest om äting. Vi hade ärende i Årjäng, åt lunch på Travmuseet, fick god mat, fläsket var bra stekt och jag fick en jättegod sliskbit till kaffet. Vi satt ute i det fina vädret och såg ut över banan. Nu stannade vi väl bara ett par tre lopp på det här lunchtravet medan vi åt, men ändå. Rolands bror Gunnar startade en häst, inte egen dock. Det ser ut som om man inte ser tävlingarna härifrån men det gör man. Årjäng har en fin travbana. Och vi försäkrade oss idag om att vi har kvar vår bordsbeställning på restaurangen till stortravet. Då kommer drygt tiotusen människor till lilla Årjäng för att se tävlingarna
- Därnere i den där "hôla" är vi uppväxta brukar Roland och hans systerdotter säga.
Deras föräldrar och närmaste släktingar var mycket travintresserade och alla samlades här varje travdag. Barnen fick hänga med antingen de ville eller inte. Fast det fanns många att leka med för barnen så det var nog oftast roligt. Med sig hade man rejäla smörgåsar och kaffe för hela travdagen. Från just den här platsen såg man upploppet och målgången, samtidigt var det inte långt till stallbacken och toto. Om det var sol var detta en varm plats med lä, välvald. Som sagt här tycker Roland att han har växt upp och det delar han med många barn i Årjäng. Häst- och travintresset är extremt stort, det finns många hästar i vår lilla kommun. Det blev så eftersom många förr jobbade i skogen med häst.
Så här ser ett travprogram ut. Det är fullt av symboler, två stora C betyder att hästen springer med skor runt om tror jag. Sen finns en förteckning på placeringar de senaste starterna, tider och pengar. Starten kan vara med startbil eller med volter (där man cirklar runt tills alla kommit i ordning, fast jag fattar inte varför man gör det när det ändå finns en bil att starta med!!). Prispengar i det här loppet delas ut till 8 hästar. Uppe till höger på varje häst står hur mycket hästen har sprungit in sammanlagt. Detta är en vetenskap, mycket att hålla ordning på om man nu vill spela på hästar och försöka pricka in vinnare. Jag har spelat någon enstaka gång och faktiskt vunnit som mest 800 kr. Fast då spelade jag på snyggaste kusken eller finaste hästnamnet, minns inte vilket. Och det var nog på Bjerke i Oslo, vad vi nu hade där att göra.
En helt ny bekantskap - bombhund!
Vi träffade henne igår, en belgisk schäferhund. Hon jobbar som bombhund på en flygplats och kan leta upp 220 olika bombtyper, letar ivrigt och energiskt i lasten när hon uppmanas till det. När bomben är nedanför henne så lägger hon sig tyst och när den är ovanför så sätter hon sig tyst. Det är så hon markerar ett fynd genom att bli stilla och tyst. Respekt för en så vältränad och duktig hund! Första gången vi träffar en sån här hund, trevlig bekantskap, dessutom väldigt sällskaplig. Hundar är fantastiska djur, man slutar aldrig att förvånas över vad de kan lära sig och användas till. Och dessutom vara fina familjemedlemmar.
David Anderssons utställning i Karlstad
Vi besökte alltså Davids utställning i Karlstad. Han är son till två konstnärer, Marja i Myrom och Thore Andersson. Men David har utvecklat sitt eget konstnärskap. Här är tavlor gjorda i akryl. Han ställde ut två dagar i Karlstad och hade gjort bra marknadsföring innan, bl.a. genom att lotta ut en tavla som Lars-Åke Pastorn vann. Vi var nästan första gästerna men det kom hela tiden nya medan vi var kvar. DAvid säljer sina bilder själv, inte via gallerist så det är roligt att han lyckats locka så många besökare genom att presentera sig väl på nätet. Bilden ovan ville Roland köpa och den hade vi nog fått plats med hemma men någon annan hann före och köpte den innan vi orkat bestämma oss.
Tranorna var himla fin bild och den var såld innan vi hann in i lokalen, men hade varit för stor för oss. Sen kollade vi länge på domherrarna men den hade vi nog inte kunnat placera på någon vägg. Vi har inte så många väggar i vårt hus. Synd att köpa tavlor som får stå i garderoben, där står redan ett antal. ;- )) Jag försöker byta.
Här är David själv. En trevlig gosse som vi pratade med en god stund. Han är duktig fiskare och tillbringar en hel del av sommaren på sjön. Hans läromästare är en bekant till oss, en f.d. Sillerudsbo, Per Stjärnlöv. Honom träffade vi också, han bor en bit opp i det här huset i Haga. Vi hoppas att vi ska få ser mer målningar av David framöver för det här var lovande av en så ung konstnär.
Karlstad visade sig från sin vackraste sida, sommarvarmt och blommande träd! Fin stad är det!
Åmålbesök igår fredag! Fotofest och Stadt.
Åmålsbesöket startade på Stadt där vi tänkt oss en god lunch. Men vi blev återigen lite besvikna. Sej äter jag inte och inte pytt i panna heller, så då återstod kött och potatis. Tyvärr en besvikelse den här gången också, liksom med det stekta fläsket förra gången. Då var tisdagsfläsket till del bränt, till del för lite stekt och tog slut. Den här gången var maten inte varm, köttet var hårt som horn och den bruna såsen tjock och klimpig. Vad har hänt med Stadt i Åmål som vi ätit på så många gånger och alltid varit nöjda?
Fortfarande är dock inredningen på Stadt vacker, här jugendlamporna i taket. Och efter Stadt blev det XO för fika och nu var det öppet. ;- )) Och handelsträdgården hade en del intressant att erbjuda. Jag fick med mig en liten kasse med kryddväxter.
Det har varit fotofest i Åmål nu och vi kollade på det som var öppet. Konsthallen hade två utställningar, dem såg vi.
Håkan Ludwigssons lämnade mig oberörd. Jag har ju växt upp med Sten Bergmans föreläsningar och bilder från resor i exotiska länder och kanske blivit mättad den vägen. Detta handlade om baksidan av Australien med boskapsskötsel.
Men detta var magiskt fint på övervåningen. Jan Töves bilder på landsbygd.
Den är sevärd. Sen fanns tydligen bilder i gamla kyrkan men den var inte öppen medan vi var kvar i Åmål.
Vi kunde i alla fall konstatera att närheten till Vänern här ger ett mildare klimat. Björkarna var redan delvis utslagna, det är de inte hemma i Sillerud.
Senare idag blir det mer om besöket i Karlstad, bl.a. på David Anderssons utställning.
Man ska inte gå bredbent och med fötterna utåt ;- ))
Man ska inte gå bredbent och med fötterna utåtvinklade. Istället ska man sträva efter att försöka sätta ner fötterna nästan framför varandra. ;- )) Tja ungefär så här kanske.
För några decennier sedan så sa vår gode vän Eberhardt Hoffmann, numera framliden, till en av oss i familjen (säger inte vem! ;- )) att inte gå så bredbent och inte vinkla ut fötterna för det gångsättet skulle slita ut höfterna. Eberhardt var ju läkare med lång erfarenhet och hans ord förtjänade att tas på allvar. Han upprepade sin varning flera gånger.
För några veckor sedan läste jag en artikel i en facktidskrift skriven av en sjukgymnast. Om han gjort egen forskning eller läst andras vet jag inte men han varnade utifrån den också för bredbent gång. Enligt honom så är vi konstruerade för att gå smalt, så har människor gått sedan historiens begynnelse och bredbent gång gör enligt honom oss sjuka. Hela kroppen påverkas och mest höfter och knän.
När jag läste detta så mindes jag Eberhardts ord och tänkte att detta ska man nog ta på allvar.
Egentligen är det logiskt. Urtidsmänniskan gick inte på plant underlag utan i terräng. Det var alltså både tids- och kraftbesparande att göra en smal gång i gräset / riset / snön och hålla sig till den. Likaså kan man tänka sig att man valde att gå efter varandra för att slippa bana ny väg. En del djur går ju så, typ varg. De går ofta exakt i varandras fotspår i snön.
Imorgon blir det blogg- och facebookinlägg om dagens besök i Åmål och Karlstad. Det blev lyckad kulturtur men en besvikelse med äting på Stadt i Åmål - igen tråkigt nog. Vad har hänt?
Gott om bäver i vår sjö!
Det är gott om bäver i vår sjö Östra Silen och här är en av dem. För bävrarna har vintern varit sen. De brukar etablera matställen typ för någon vecka sedan, men åt då fortfarande av sitt vinterförråd. De sticker in kvistar och grenar i sand- och jordbankar för att ha och mumsa på under vintern. Det är en orsak till deras ivriga dammbyggande. Vi har flera bäverhyddor som vi ser ofta. De ligger gärna i samband med att vattendrag går ut i sjön. Ingångarna är förstås under vatten. Det är inte många som är intresserade av att jaga bäver här så stammen hålls inte under strikt kontroll, blir ibland fler än vi egentligen vill ha. Problemen är deras trädfällande och dammbyggande. Busiga alltså men tveklöst söta!
Jag vägrar provsmaka bäver fast det är ju ett helt vegeriskt djur så det borde funka att äta, men för mig är de oaptitliga. Svansen är som en hårlös spade och den varnar de med genom att slå hårt i vattenytan så det blir en smäll och en kaskad av vatten. Av pälsen går att sy pälsar men det finns nog ingen marknad för det numera. Tack för bilderna K. !
Idag fredag ska det blir en tur till Åmål med Rolands bilärende och sen till Karlstad för att se facebookvän David Anderssons utställning.
Vårblommorna i trädgården har hämtat sig!
Det såg dåligt ut först, blommorna var enstaka och skruttiga. Men de senaste dagarna har det varit sol och lagom regn. Primulan med den lysande lila färgen är lika fin som vanligt.
Och de gammaldags gullvivorna från mitt barndomshem i Bäck blommor nu ivrigt på ett par kvadratmeter. Färgerna lyser.
Den här dagen, torsdag, blev en präktig husmorsdag. Jag kokade hallonsylt och lingonsylt och ingefärashots, planterade lite i pallkragen, handlade på Ica Sillerud, tvättade och strök och lagade en middag med svägerskans goda fiskrätt som det finns recept på på här på min blogg under kategori mat. Vi ringde och sjöng för henne förstås eftersom hon fyllde år idag. Imorgon blir det lite mer härj, har en del förväntningar på dagen! Får se om de blir uppfyllda.
Nytt tak på vedförrådet!
Det är alltid nåt som måste göras med hus, typ måla, snickra, fixa. Veden ska hållas torr, alltså blir det nytt tak på vedförrådet på Liane. Roland håller på själv just nu men får kanske hjälp så småningom. Hoppas de fina tornfalkarna inte blir bortskrämda. De brukar ju häcka här ovanför fönstret.
Plastavfallet i haven kommer i huvudsak från 10 floder!
Man skulle önska att globala organisationer typ FN kunde försöka hejda eländet.
Idag kom han på besök, inte så ofta nu.
Han börjar se ordentligt maläten ut råbocken. Det är den tjocka gråaktiga vinterpälsen som ska bort och han ska få en tunnare mer brun. Ibland ser man hur han sparkar sig där på halsen med bakbenen och då flyger hårtussarna.
Hornen har fortfarande ett överdrag av basthud fast nu är den tunnare och börjar släppa i topparna. Han gnor säkert intensivt på träd och buskar för att bli av med den. Jag har fått lära mig att yngre bokar mister basthuden senare. Det sägs att en del bockar i området redan har fått fram sina horn så då är väl detta just en ung bock eftersom han verkar vara sen.
Rejält kindskägg!
28 tranor är det.!
Det är en jätteflock tranor som mumsar på resterna av ärtorna. När de drar igång sitt trumpetande kl 04.00 på morgonen och håller på till 07.00 då drömmer man mardrömmar om att man går ut och stryper dem allesammans, en efter en! ;-(( Fast jag minns att när jag var barn så var tranorna sällsynta. Ingen aning om varför vi plötsligt har så många.
Ser nu när jag förstorar bilden att jag fått med den ensamma älgkalven längst till höger. ;-) Han står med bakdelen mot mig och äter nog på några buskar i dikeskanten. Bilden är tagen ungefär där han brukar synas.
Hemuppfödd anka!
Det fick vi igår kväll, anka som vårt värdpar W och A, hade fött upp hemma på gården, matad med vete och gräs, i frihet under dagarna, på nätterna inlåst för att vara skyddad för räven. Så lyxigt och gott! Tillagad tre timmar i ugnen. Till det kokt potatis och rödkål och ett gott rödvin. Vi blir så bortskämda med god mat! Detta är verkligen inte vardagsmat för oss, kan inte minnas när jag åt anka senast. Vet inte om jag någonsin har gjort det. Jag har ju fördomen att det ska vara fett men inte alls, himla gott var det och smakrikt med sky till.
Till dessert färska jordgubbar från Belgien med glass / vispgrädde.
Deras fina spis är jag såååååå avundsjuk på. Den värmer fint i rummet, man kan laga mat på den och det är vackert att se på lågorna som brinner. Så glada att vi har vänner som också uppskattar god mat och trevlig samvaro! Vi har levt så olika liv och har så mycket att berätta för varandra!
Valborgsfirande på Hembygdsgården
Vi var först hos goda vänner för lite äting och Greve Spence, enligt tradition. Sen blev det Silleuds Hembygdsgård med vacker körsång och vårtal! Så ska Valborg vara. Det blev oväder under tiden med regn och stark blåst i byar, men det mesta var ju inomhus så det gick bra ändå.