Inga Magnusson

Jag hämtade den i fredags, Jörgen Zetterqvists tavla. Den är fin och jag gillar den högt och rent. Han är en duktig bildmakare och för den delen också musiker. Framför allt uppskattar jag hans porträtt. Porträtt är just nu otrendigt i konstvärlden tror jag men för mig spelar det ingen roll. Jag kan inget om konst så jag står fri att tycka vad jag vill. Jag har lov att lägga ut bilden på nätet om nu någon undrar. Det finns ett kulturtema i bilden. Den är gjord i olja och jag ville gärna ha en bild där han själv finns med och det gör han här. Han har alltså avbildat sig själv som konstnären som står där och målar av ett slags stilleben med lite barndom, lite ålderdom, lite död och lite kultur, lite leksak och lite musik.

Nu ska man väl akta sig för att tolka in vad konstnären själv har tänkt med sin tavla för det vet jag ärligen inte även om jag talat en del med honom om den på vernissagen. Men han var rätt fåordig. Jag ser i alla fall en konstnär som försöker samla ett brett perspektiv ur livet i en enda bild och han gör det genom att samla några symboler för det viktigaste för att människan ska må bra; en god barndom, lekfullhet, musik, kultur och kontrasten med döden närvarande som en påminnelse om alltings förgänglighet. Jag gillar min tolkning av bilden och nu hänger den hemma hos mig äntligen. Jag köpte bilden redan på vernissagen men fick ta hem den först nu då utställningen avslutas. Konstnären finns representerad på Moderna, Nationalmuseum och på några andra museer i Sverige. Jag har försökt komma över någon av hans bilder förut men alltid kommit för sent. Den här gången gick det i alla fall bra och jag är nöjd.

Vi hoppade till igår förmiddag när vi helt ovetande bläddrade i NWT och så plötsligt på ett helt uppslag får se en gammal bekant; Jens Stenberg. Jens är chefredaktör för tidningen Café där vår äldste son är redaktionschef (om nu någon till äventyrs missat det! :-)) . Det betyder att vi känner Jens. Han kommer från världsmetropolen Åmål., inte så långt här ifrån.   Vår äldste son började prata med Jens när han gick på gymnasiet i Åmål. Och de pratade och pratade och pratade. Mest om musik och tidningsmagasin förstås. De läste båda Slitz som då var en musiktidning.  Ganska snart började Jens jobba där; i stort sett dygnet om för en svältlön hos Mats Drougge som var tidningsägare. Inte så långt efter gjorde vår äldste son sin gymnasiepraktik där och fortsatte sedan jobba frilans och sedan halvtid och sedan heltid på tidningen.  Men Slitz var ständigt kraftigt underbemannad så de som arbetade där fick jobba i stort sett varje dag veckor i sträck när det närmade sig lämning och det var samarbete som gällde; alla fick göra allt för att bli färdiga i tid. Visst fanns det ett glamoröst skimmer runt arbetet med vip-kort på restaurangerna runt Stureplane, intervjuer och bekantskap med allehanda rock- och idrottsstjärnor. men mest hårt arbete. 

Efter några år med ständigt växande upplaga och framgångar så flyttade i stort sett hela gamla Slitz-redaktionen över till tidningen Café  på St Eriksplan för mer drägliga anställningsförhållanden.  Några av dem försvann på annat håll; Bingo Rimér tjejfotografen kom ju att leva ett speciellt liv i kändisljus, någon stannade kvar som tidningsledare, någon försvann till TV, någon till reklambyrå.

Men Jens har alltid haft vår beundran som killen som kom från ingenstans, lilla Åmål, och som utan hjälpande kontakter tog sig fram i Storstadens centrum med enbart sin skicklighet och oförvägenhet. Nu lever han ett rätt etablerat liv med fru och snart barn i Stockholm och planerar mest för att vara länge och ambitiöst barnledig i början på nästa år. Och det var roligt att NWT valde att göra det här stora reportaget om honom.

Det här är Jonas Gardells bok "Ett UFO gör entré" tror jag den heter. Jag har plockat ut den ur bokhyllan för att läsa om den igen för tredje, fjärde gången. Jag är så trögfattad så jag läser gärna om böcker och hittar något nytt varje gång. I alla fall i en del böcker. Andra räcker ju att skumma en gång så har man fått nog och de kan gå i papperskorgen. Men Gardell är djup och det kräver omläsning.



Den här boken köpte jag häromdagen och den läser jag mellan varven. Jag har alltid försökt tycka illa om Bert Karlsson. Han personifierar ju ibland människans sämsta sidor, tyvärr mina också. Han är den evige karikatyren! Han är fysisk och obehaglig på ett sätt som en väluppfostrad människa aldrig skulle drömma om att vara. Han lär obehindrat fisa i alla möjliga sammanhang, han berättar vitt och brett om konsekvenserna av sin prostataoperation, han har åsikter om invandrare, han vräker sig ibland, han går i konkurs, han har troligtvis mycket pengar i alla fall, han erkänner att han ibland varit en rufflare, han skryter ohejdat om sina egna förtjänster, han har helt fel politiska åsikter osv osv. Kort sagt är han väldigt osvensk och totalt osympatisk. Kanske egentligen mer amerikans om man tänker efter. I USA tror jag att man får framhäva sig själv utan att be om ursäkt.

Hur som helst. Jag har försökt tycka illa om Bert Karlsson men lyckas inte fullt ut. Och det är irriterande. Därför läser jag nu hans biografi; Bert. Stockholmssonen brukar deklarera att han numera enbart läser biografier så jag tänker att det kan ligga något i denna genre. Så nu läser jag Bert parallellt med Gardell. Bertboken är skriven med så superliten text att den inte går att läsa när man är lite trött, så den tar jag när jag är lite piggare och Gardell när jag är tröttare.

Ska återkomma med synpunkter när jag är klar med boken. Har ännu läst för lite för att tycka något. Ber att få återkomma alltså.

så här ser vårt badrumsskåp ut. Det är ett Hafas, ganska billigt. Köp inte det! Titta på lamporna där uppe! De ramlar ner hela tiden. Det är en slags spotlights och de faller ur sitt fäste. När de ramlar ner kan man inte öppna badrumsskåpet. Just nu diskuterar vi hur vi ska göra. Köpa nytt alltsammans? Eller laga ?

Det här är så roligt! Jag har en kollega som ibland arbetar med mig i klassen och hon är en kreativ människa. det betyder att ur hennes händer kommer vackra saker. Vi pratar och arbetar i klassen med temat årstiden hösten; vad händer, hur ser det ut i naturen ? osv. Jag skulle naturligtvis bara ha slängt fram de här sakerna på bordet till allmän beskådan, men inte hon. Hon gör vackra arrangemang av det hela; av lummer, mossa, trä, kastanjer, ekollon, löv. I hennes händer blir det konstverk och man blir glad av det vackra!

Bilden är tagen nere vid sjön, alltså vid Tjärnshaget ut emot Bäcken över Bäcketjärn.
Nu är det höst och höstfärgerna kommer mer och mer för varje dag. I början på älgjakten brukar det vara som allra vackrast. Men jag tycker att färgerna är blacka i år. Det sprakar inte så där i gult och rött som det brukar göra. Det är mer brunt alltsammans. Men så kan det väl inte vara? Höstfärgerna är väl alltid likadana? Jag måste ha fel och inbilla mig.

Vi fick ett tragiskt besked idag på morgonen och vi går fortfarande smått i chock tror jag. Vår gode vän Kurt dog igår. Kurt som guidade  våra fiskegäster, som var en fantastiskt duktig fiskare och jägare och en oerhört snäll person, den som alltid kom med en extrabåt om våra båtar gick sönder, som lånade ut båtkärran om det knep, den som ibland kom med en nyfångad lax för en pratstund, som hämtade hundmat här, som lånade ut sin duktiga älghund till älgjakten. Och nu är han bara bort, endast 58 år gammal. Vi pratar om det om och om igen under dagen och ringer till gemensamma bekanta som behöver veta om det av olika skäl. Och vi pratar och pratar igen, med varandra och andra.

Han var ute och fiskade på Västra Silen med sin båt och efter kom goda vänner i en annan båt. De såg genast att Kurts båt började gå sakta runt, kom ifatt den och gick ombord. Första personen ombord har tidigare jobbat på ambulans och försökte göra hjärt- lungräddning men allt var förgäves. Troligen var det  gamla hjärtproblem som orsakade det hastiga dödsfallet.
Vi tänder ett ljus för Kurt och tankarna går till de närmaste.

Gubben var alltså på länsstyrelsen i Karlstad i går och deltog i planläggningen av skyddsjakten på varg (han ska inte vara med själv och jaga!. Lika bra jag säger det direkt så att inte de militanta vargvännerna bemödar sig med trakasserier av oss helt i onödan).

På hemvägen ringde han och undrade om vi inte kunde äta den där gamla maträtten med kött och bananer. Och om vi inte kunde säga till D och G i Harnäs att komma och äta med oss. Klockan var då 4 på eftermiddagen och jag hade i ärlighetens namn knoppat in efter en tuff vecka på jobbet.  Han ringde och väckte mig. Men varför inte.

Han handlade det vi behövde på hemvägen och jag började långsamt vakna till liv. Banankött gör man ungefär så här:

Bryner älgköttgrytbitar rätt rejält, saltar och pepprar.  Kokar dem sedan i vatten med buljongtärningar i en 20 minuter.

Skär under tiden purjolök i ringar, röd och grön paprika (fast jag brukar inte ta grön paprika, gillar inte den), och skivar banan.

Silar ifrån buljongen när köttet är färdigkokt. Tillsätter rätt mycket vispgrädde till buljongen samt varsin tesked paprikapulver och curry, reder av med lite vetemjöl, drar ifrån plattan och låter två paket Philadelfiaost smälta ner i såsen.

Breder ut kötten och grönsakerna o bananen i en stor form eller långpanna om man gör mycket, häller såsen  över och in i ugnen en halvtimme.

Om man vill göra såsen ännu mer smakrik så kan man bryna lite på paprikan och curryn först i smör och sedan tillsätta vetemjöl och göra en bottenredning. Att bryna kryddor tar ofta fram mer smak ur dem. De kommer upp i högre temperatur.

Till detta serveras ris och sallad förstås

Nu blev det inget älgkött igår eftersom vi inte hann tina upp något sånt utan vi gjorde på fläskfilé istället.  Inte riktigt så gott men ok. Och salladerna till blev mesiga när det var så brått. Men D och G kom och vi hade en trevlig kväll tillsammans. De förbereder sig för att gå med på älgjakten båda två och jag ska kolla om jag hittar mina gamla benholkar till G. Hon vill låna dem.

Vi startade kvällen med en god middag på Harrys. Vi hade tänkt oss Plaza egentligen men de hade inte öppet vid fyratiden. Det är en svår tid. Lunchen har tagit slut och kvällsrestaurangerna har inte öppnat än. Men Harrys hade öppet och vi åt jättegod mat tillsammans med goda Snarkilsvännerna R och Å-B och deras son A som läser till  gymnasielärare i gympa i Karlstad. Det var mest renfilé med svamp o potatispytt, en rökt lax med bacon och saffranspuré.



Gubben tindrade lite också pga Naturvårdsverkets kloka beslut om skyddsjakt på två vargar i Värmland.  Vi fick mailet om skyddsjaktbeslutet  precis innan vi åkte iväg och telefonen gick varm om utvecklingen av ärendet rent publicistiskt under kvällen. Det var sittningar i tv-soffor för de närmaste medarbetarna i frågan  under kvällen o imorgon ska Roland och några till bänka sig på Länsstyrelsen för att diskutera utformningen av den här jakten. 

Vi såg alltså Gardell i kväll i Karlstad på Karlstad Conferens Centre. Det såg så här läckert solbestrålat u när vi närmade oss. Det var f.ö. en sommarljummen kväll i Karlstad.


Inifrån huset vid entrén ser man den här fina bron över Klarälven. Den är ett av Värmlands underverk tror jag. Det sägs att han som gjorde den tog sitt liv av rädsla för att den skulle brista vid något tillfälle.

Vi såg alltså Gardell i kväll i Karlstad på CCC och det var ok.

Hans stand -up- poetry är alltid ett drama som berör och gör allt stilla. Sen är det roligt att åka berg- och dalbana från det allvarsamma till det burleska och ironiska. Och när de här åkningarna lyckas så är Gardell bara bäst. Ingen kan göra det här som han.

Men skillnaden mellan ömsint betraktelse och förnedrande terror är hårfin och Gardell klarar väl ärligt talat inte balansgången lika bra den här gången som i tidigare shower jag har sett. Och det har blivit några stycken. Slapstickhumorn tar enligt min mening för stor plats i den här upplagan av Gardell och blir utan känsla. Han missar en del där och går över gränsen och det blir för mycket upprepning och för elakt utan spetsfundigheter. Dessutom var ljudet dåligt i dem delen av  showen och en del av skämten kunde man inte uppfatta. Dessutom verkade han inte säker och närvarande  och kom av sig. Måhända lite tagen av negativ kritik också på vatten- och Jesusavsnitten. Detta är andra föreställningen tror jag så showen kanske inte sitter riktigt än.

Men som sagt i sin stand-up-poetry-del så är han som alltid suverän och den delen borde ha fått vara den röda tråden i showen. Den skulle ha fått bära temat, vara först och sist. Sen kan den fysiska humorn komma som överraskande åkningar dessemellan. Sångerna är bra och jag struntar i om han inte kan sjunga. Det behövs inte för det kommer från hjärtat.

Absolut godkänt och värt pengarna och vi hade en himla trevlig kväll med många glada skratt.

Äntligen har det blivit något lite gehör för kraven på en utglesning av vargbeståndet i Värmland. Naturvårdsverket har beviljat skyddsjakt på två vargar i Värmland och jakten görs i förebyggande syfte. Skyddsjakten genomförs med beaktande av skyddsreglerna i art- och habitatdirektivet i EU och och i Bernkonventionen.

Vargarna får fällas inom reviren Jangen och Gräsmark i norra Värmland , en varg i vardera reviret. Jakten ska skötas av 2 jaktledare som utses av Länsstyrelsen och dessa två får i sin tur utse de personer som ska delta i jakten. Deltagarna ska ha jakträtt inom områdena. Jakten får ske någon gång under tiden från 27:e september till 20:e december och det sammanlagda antalet jaktdagar får högst bli 14 under den här tiden.

Avlivningen av de här två vargarna har mer symbolvärde än praktiskt värde för det är en droppe i havet, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Beslutet är daterat 27/9 på Naturvårdsverket.

När vi var i Karlstad i söndags och lämnade av son och flickvän vid tåget så tog vi en tur ut till Bergviks köpcenter. Och där utanför entrén stod den här mannen på knä med handen framsträckt.

Det dröjde en stund innan det kopplade i hjärnkontoret på mig för det var så overkligt. En tiggare!

Jag fixar inte det här riktigt. Att vi ska ha tiggare i Sverige. Jag vet att vi har ett socialförsäkringssystem som gör att ingen behöver svälta ihjäl och detta tycker jag är förnedring. Det kan givetvis vara en man från ett annat land och tanken går osökt till ligor som sätter detta i system i vårt land.

Men jag kanske är hårdhjärtad. Mina skäl för att inte gilla det här är inte enbart rationella. Det är otrevligt att se någon i förnedring så, ungefär lika hemskt som att se någon ställa sig där och visa upp sig naken mot betalning eller något.

Vi rusade snabbt in på det nyöppnade Ikeavaruhuset i Karlstad häromsistens för att inhandla en packe glas. Det blev bara en snabbrush in för vi ska se det på riktigt sedan med A och U i Hol har vi bestämt. Det ska bli en heldag med diverse inköp.  Men alltså vad är det här?? Julskyltning i september??? Det är bara för dåligt! Känns inte ett dugg roligt att handla julsaker nu och ännu mindre inspirerande att köpa något i december som man redan har sett i tre månader.

Vi ringer till Stockholmssonen och det går knappt att prata med honom alls för han befinner sig i en väldigt pratig och bullrig miljö. Han säger sig befinna sig på öppnandet av ett nytt Pubvaruhus i Stockholm. Låter märkligt. Han måste ha missuppfattat något eller vi hörde fel i telefonen.

Jag väntar på morgondagens Gardellföreställning i Karlstad. Kritiken som jag har läst hittills om föreställningen gör att mina förväntningar skruvats ner något. Det verkar lite skeptiskt här och där i tidningarnas recensioner. Jag gillar oftast Gardell och brukar tycka om att åka berg- och dalbana mellan skratt och allvar som publik. Han brukar vilja ha närkontakt med publiken och jag har aldrig sett honom uppträda i någon jättelokal. I Stockholm såg jag honom på Oscars och i Karlstad har det varit i skolaula och på CCC. Vi ska i alla fall dit med goda vänner och jag hoppas vi kan åka in till stan i god tid och äta något smarrigt innan.

Funderar ibland på bloggens möjligheter för klassen. Det vore roligt att kunna lägga ut saker; information, bilder, kanske barnens egna texter på nätet. Och det borde kunna vara möjligt om man lösenordsskyddar det hela och tar in alla föräldrars godkännande förstås. Då blir det bara tillgängligt för en begränsad krets, inte för obehöriga. Jag kan inte se några risker med det. Kollade med vår dataansvarige idag och det skulle kunna vara förenligt med kommunens internetpolicy.

Det blev kolbullar vid sjön ikväll. Vi började vi 6-tiden och då fick vi uppleva solens sista vackra strålar den här dagen. Det var inte så kallt heller då. Vi ordnade lite festligt för våra fiskegäster i Tjärnshaget. Det är far och son familjen B och deras granne R. Dessutom kom A i Hol en sväng för att prata fiske förstås. Det var gemytligt och trevligt. Det är intressant att träffa människor från andra omständigheter. De är från forna östtyskland och berättar att man nu stänger skolor i deras område. De unga har ingen framtidstro och får inga jobb. De flyttar till väst. Arbetslösheten ligger på över 20 %. Man vet också berätta att tyska staten planterat in lodjur i Türingen (felstavning?) och att det ställer till bekymmer för det vilda. Fadern i familjen är jägare och berättar om hur hans förra hund blev skadad vid vildsvinsjakt. Sonen har ett fantastiskt arbete. Han ingår i ett team som bygger jättehöga vackra stenmurar av natursten vid motorvägar bland annat. Det hela görs på ett sätt hantverksmässigt men med stora maskiner som lyfter allt på plats. Vi såg bilder på hans bärbara dator. Mycket intressant och rena konstverken!

Innan vi gick hem hann det bli mörkt. Vi gjord en brasa på grillbordet och en vacker fullmåne steg upp. Men vi åkte ändå hem tidigt, vid åttatiden. Jag hade med en bunt matteböcker hem till rättning idag och de pockade på omsorg.

Vet Ni vad myrornas krig är? Jag visste det inte tills igår. Då läste jag om forskningen på ADHD -barn i flera kvällstidningar och på Annaas blogg. Jo, myrornas krig är det där bruset på teven som kunde uppstå förr när det inte blev bild. Jag har inte hört det på länge så det kanske är utrotat i vår digitaliserade tidsålder.

Forskningen  har fått som resultat att barn med ADHD presterar bättre när de hör ett bakgrundsbrus  (myrornas krig) i inlärningssituationer, medan barn utan den diagnosen presterar sämre. Man utgick från hypotesen att det skulle vara precis tvärtom, eftersom de här barnen verkar lättstörda i skolan exempelvis. Och det verkar alltid trovärdigt när forskningsresultat blir tvärtom. 

Barnen med ADHD-diagnos har egentligen en sänkt vakenhetsgrad vilket gör att de håller uppe den genom att vara fysiskt aktiva. Det är åtminstone teorin bakom orosbeteendet.  Sänkt är också förmågan att sortera stimuli utifrån  (syn-  känsel- och hörselintryck) och stimuli inifrån den egna kroppen (exempelvis hunger törst, sympati, antipati, lust, olust) samt  att filtrera  bort ovidkommande intryck (stolsskrap, trafikljud, samtalsljud, andras aktiviteter) .  Det innebär att allt rusar in i medvetandet och blir lika intressant utan prioritering vilket är väldigt slitsamt att leva med. Vi behöver normalt ha verktyg att sortera bort det som vi inte koncentrerar oss på för ögonblicket. Vi kan väl alla minnas hur jobbigt det är att utsättas för mycket ljud och synintryck när man är ordenligt trött. Så lever en del av de här barnen konstant.

Barn med de här bekymren får ofta en dramatisk förbättring av sin livssituation med hjälp av medicinering med låga doser centralstimulantia.  Då höjs vakenhetsgrad ändå utan rörelseoro och höjs görs också förmågan till sortering och filtrering. Plötsligt fungerar det att göra skolarbete i klassrummet, inte bara ensam med en egen assistent. Kamratrelationerna får också äntligen en chans att utvecklas. Det kan annars vara svårt att bygga upp fungerande kompisnätverk när så mycket av beteendet är oberäkneligt; ögonblicks- och impulsstyrt.

Det här är spännande forskning och det vore roligt att veta om de barn man fått de här resultaten på är barn som medicinerar eller om det är barn med ADHD som inte medicinerar. 

ADHD är en kontroversiell diagnos och jag själv är inte vän av massdiagnostik av barn i syfte att bara få fram en stämpel. Utredningar behövs när vi har barn som vi inte förstår alls  hur vi ska hjälpa. Efter många år i olika typer av lärarjobb så vet jag ungefär vad barn behöver i skolsituationen ändå, utan utreding,  för att hantera exempelvis sin dyslexi. Men just när det gäller ADHD så finns hjälp att få och då är det dumt att inte utnyttja den. ADHD-diagonsen behövs ju för att få rätt till medicinering så att man kan  förbättra situationen för barnet självt, inte för att tillfredsställa omgivningen.

Vem vågar anlita Göran Persson som föredragshållare efter den senaste tidens skriverier? Han lär ju ha kostat 100.000 kr för någon timmes talande. Nu är det väl inte pengar som han höstar själv in utan som går till hans arbetsgivare. Jag blir upprörd över temat för hans föredrag; härskarkonster. Det blir så absurd när han går ut och pratar om härskarkonster som så uppenbart har använt sig av dem under många år.  Det skulle ju funka om han i första hand varit utsatt, men det är ju han som hela tiden använt dem och finslipat konsten!

Maud Olofsson avslöjade honom offentligt för några år sedan då han demonstrativt vände henne ryggen i samband med hennes tal. Då skyllde han på smärtor och att han måste gå för att det gjorde ont och jag gick på det, men nu undrar jag.

En liten tant skriver klokt om detta på sin blogg, liksom Alltiallon. Båda finns på min länklista. Och några hundra, ja kanske tusen andra bloggar till har skrivit ilsket om det här. Det blev också stora negativa tidningsrubriker.

Jag undrar vem som i fortstättningen ska våga anlita Göran Persson som föredragshållar efter detta? Vem vill riskera en sådan massiv negativ publicitet igen? Och går den här anställningen av GP verkligen med vinst för hans arbetsgivare? Det kan visa sig bli en black om foten istället för det stora klippet.

Jag vill ju hoppas på något sätt att han ville redovisa härskarteknikerna för en kvinnoförsamling för att göra dem medvetna om hur de tystas av män och traditioner. Och det hade funkat om han själv varit kvinna och utsatt, men nu framstår han självklart som en av dem som fulländat tekniken att härska med ojusta medel. Och jag får en känsla av ett pedagogiskt syfte; använd de här metoderna så blir Ni framgångsrika. Och det är bara så cyniskt. Varför sprida eländet? Vilka signaler ger det till främst unga människor som är på väg att ge sig in i politiken. Härskarteknikerna är ju ett spel på sandlådenivå där man tystar debatt istället för att uppmuntra den.

Namnet Göran Persson blir allt smutsigare nu efter hans avgång och det blir ännu svårare för socialdemokratin att hanterara honom efter hans avgång än det var före, med tanke på den här pr-karriären och tevefilmen. Har mannen någonsin varit socialdemokrat egentligen i själ och hjärta, eller var det bara ett jobb som vilket som helst?


Uppdaterat: Läser just nu på nätet att Göran Persson inte alls är anställd. Han har egen konsultfirma ( som möjligtvis kan ha avtal med en pr-firma?) och genom att ha det så kan han begrava alla inkomster i företaget och inte redovisa någon vinst eller inkomst av tjänst. ¨På så sätt kan han tvinga oss skattebetalare att försörja honom ändå med hundratusenkronors månadslön, trots att han får stora summor för sin föredrags- och konsultverksamhet.

Det här blir bara lägre och lägre. Hur lågt kan man sjunka? Och när blir pr-värdet  och förtroendet för den här personen så dåligt att ingen vill se honom längre ens på vykort?

Samtidigt är det systemet och de avtal som reglerar detta med fallskärmar som måste kritiseras. Avgångna statsråd måste väl rimligen tänkas kunna försörja sig på annat än arbetsfria bidrag. Det blir inte trovärdigt annars med höga krav på medborgarna när det gäller arbetssamhet.

Ytterligare en nära anhörig fyller jämna år. Här är det 40-årsdag! Vi har redan ringt och sjungit Ja må han leva i telefonen. Anders och familj ska idag ge sig iväg till Grekland på en veckas födelesedagsfirande. Vi gratulerar på bloggen med en blomma och önskar trevlig tur.

Alltså jag undrar varför allt konstigt  och festligt ska drabba oss.  Det finns aldrig någon dötid!

En av våra gäster, jag säger inte vem, lyckades med konststycket att tappa sin mobiltelefon i toaletten samtidigt med en spolning!! Det har gått troll i mobiltelefoner i det här huset! Är det inte krånglande abonnemang så är det apparater i toaletten.

Roland gjorde i alla fall ett räddningsförsök idag på morgonen innan han gav sig iväg ut för att rensa älgpass. Han satte en fiskehåv vid avloppsutfarten i trekammarbrunnen och sedan fick jag sätta på alla vattenkranar, spola i toaletterna och kasta i hinkar med vatten. Men ännu har vi inte lyckats fånga telefonen i flykten.

Morgonens underhållning för alla hemmavarande är alltså att kolla i brunnen om det har kommit någon telefon! Det syns alltid någon böjd över dilemmat! Tur att vi inte har grannar som kan undra över det mentala tillståndet i huset här!

Här nedan syns min bror grubblande över någon smart lösning. Passade också på att ta en bild på hans och svägerskans husbil. Den bor de i förstås när de är här och de reser ofta i den också. Båda är hemmavarande och har tid att utnyttja den.

Stockholmssonens flickvän J ligger redan utlagd med namn och bild på facebook så hon hade inga problem med att bli med på bloggen med bild. Så här är hon nu då. Jättesöt tjej och dessutom väldigt trevlig! Vi har henne gärna här. Hon uppskattar också naturen med svampplockning och siktar på jägarexamen. Har redan en viss vana vid skytte och har tävlat med salongsgevär tror jag det var. Synd att kamreran var felinställd så bilden blev suddig. Hon skulle ha gjort det bättre. Hon jobbar med bild på en reklambyrå i Stockholm, det kallas att man håller på med repro.

Här nedan poserar hon i den halsduk som hon stickade i flygande fläng på vägen hit och här. Garnändarna har hon inte hunnit fästa här.

Efter firandet av modren så gick vi först en långpromenad med bror och svägerska med hundarna. De har också haft en mycket älskad hund under ett antal år. Men orkar inte skaffa någon ny eftersom de sörjde så när den dog och vill inte vara med om det igen. Men dottern har mellanpinscher och kunde inte vara med på firandet eftersom hon skulle leverera 9 valpar under helgen.

Efter promenaden åkte vi en tur till Bäcken för att träffa Rolands dubbelkusin och barn med respektive. De hade också gäster från Varberg som vi känner väl. Och vi ville titta in och heja lite. Vi har alltid trevligt tillsammans och nu fanns det nyheter att ventilera. Varbergsdottern väntar barn och hade bilder med från det nybyggda huset som man flyttar in i om någon vecka.

Vi fick också tillfälle att fnissa åt den festliga moroten som gav en hel del associationer. Den lär på något vis självså sig o komma tillbaka varje år i en blomrabatt ( ?) . Låter märkligt.

Här nedanför följer en beskrivning i ord och bild hur vi firade min mammas 90-årsdag. Det får väl bli lite läsvarning igen då. Det kan ju möjligtvis mest intressera läsare bland släkt och vänner. Men det innehåller också tips på presenter och kalasupplägg för en äldre person. Det blir ju lite speciellt att fira någon som redan har allt och som inte orkar fira så mycket i taget.

Min mamma var i alla fall jätteglad åt sin dag och överväldigad av uppvaktningen. Vi var ju inte så många, bara de närmast. Det blir ju tunt i vänkretsen när man får bli så gammal, det är inte många kvar av de gamla vännerna och de få som finns kvar bor på annan ort. Även en del av barnbarnen bor långt bort och har svårt att ta sig hit.

Min mamma är fortfarande förhållandevis pigg och frisk. Har inga krämpor som plågar henne i vardagen. Hon har lite hjälp med städning och byte av sängkläder och att handla. Dessutom har hon tillsynsbesök varje dag en stund när hemtjänsten kommer in och pratar lite. Det är oerhört viktigt. Det håller henne piggare och förhindrar att hon blir passiv och behöver mer vård.

Det retar mig lite att jag hade kameran inställd på läge för rörelseoskärpa. Den här redan dåliga kameran tar då ännu sämre bilder; gryniga på kort tid. Nu får det bli en ny kamera till jul.

Efter maten hemma hos oss så skjutsade vi hem moder. Hon behövde vila en stund och vi plockade under tiden bort efter maten. Sedan åkte vi hem till henne för att bli bjudna på kaffe. Det blev ett lagom tempo för henne. Vi som firade henne var Stockholmssonen med flickvän, min bror och svägerska, Rolands mamma, och så vi två förstås.


Modren fick en flaska god likör av barnbarnen. Den rekomenderas! Frisk citronsmak mot det söta.


En fin orkidé av Rolands mamma.


Hon fick en begonia från svärdotterns föräldrar och goda bullar bakade av Rolands mamma. Från son och svärdotter dessutom hembakat bröd. Det är bra presenter till den som inte kan baka själv.  Vi hörde dessutom berättas om ett äldre par som fått fönsterputsning i julklapp. Det verkade också vara en bra present till en äldre person.


De fina rosorna från barnbarnen hade slagit ut ännu mer och var otroligt vackra.

Det var roligt att få duka enkelt till modrens födelsedagskalas med en gammal hemvävd linneduk med den typiska sömmen i mitten. Jag strödde ut 90 guldstjärnor mitt på bordet, en stjärna för varje år. Det blev märkligt påtagligt hur många år det faktiskt är. Sedan kom blommor och mat på.

Igår fredag hämtade Roland Stockholmssonen i Karlstad vid tåget. Han och flickvän J kommer att vara här över helgen och fira mormor som fyllt 90 år. Vi hade en mysig kväll igår med färska räkor inhandlade på Bergvik. De andra barnen bor tyvärr för långt bort för att vara med och fira sin mormor. Men min bror och svägerska anländer senare under dagen.

Just nu gick Roland och sonens flickvän ut i skogen för att jaga hare och svamp. Hon är väldigt förtjust i svampplockning och minnesgoda läsare kommer ihåg att hon var här med sina föräldrar vid den här tiden förra året för svampexkursioner.  Bredvid sängen hos M har de placerat en kom-radio påslagen. De avser alltså att väcka honom framöver och övertyga honom om att ansluta vid brasan. 

Flickvänne J  är dessutom en duktig skytt och vill ta jägarexamen så småningom. Planerna var att gå med på älgjakten i år på drevet och även deras gode vän ,presschefen hos socialdemokraterna, ville gå med, men det blir svårt att lämna jobben. Förstår inte att storstadsbor är så stressade.

Jag ska ha en lugn morgon och långsamt förbereda för födelsedagsmiddagen klockan 1.

Vi ringde och gratulerade anhörig Gunnar igår på födelsedagen. Han och fru och ett annat par befann sig då i Umeå på trav och firade födelsedagen. De kommer hem igen imorgon.

Får veta på vår lanthandel igår att det finns fler som är drabbade av Telenor. I Säffle lär finnas en företagare som grundlurats lika illa och som tvingas betala för dubbla abonnemang eftersom det han betalar för hos Telenor är värdelöst, dvs utan täckning annat är på vissa platser här i Värmland.

Och man fortsätter med sin aggressiva marknadsföring. Telia kräver personnummer för att registrera en kund vilket vår invandrade tyske vän fick erfara och i NWT så går Telenor ut och säger sig gärna ta de kunderna som är besvikna hos Telia. Det är märkligt att man fortsätter sälja en vara som man vet fungerar väldigt dåligt här i Värmland.

Jag upprepar alltså att Roland tvingats skaffa ett nytt mobiltelefonabonnemang på Telia eftersom det han har hos Telenor är värdelöst, utan täckning i stora delar av Årjängs kommun och att vi kommer att processa mot företaget för deras försäljning av ett abonnemang som enligt uppgift skulle ha minst lika bra täckning som Telia. Det nya mobilnumret är


076 1304127




.

BRÅS rapport talar om häften av de vargar som dör, dör av tjuvjakt. Hur de kan komma fram till den siffran vet jag inte men jag får väl anta att de har fog för den även om det låter mycket. Och de som vet något tiger, om jakten på varg åtminstone, för den görs inte för att någon ska tjäna pengar på den utan för att rädda livskvaliteten hos de människor som oförskyllt råkat hamna i vargrevir.

Ingvar Persson uppmärksammar BRÅs rapport i sin kolumn i Aftonbladet idag.
Han skriver:

"Brå tror på dialog, men också hårdare tag från polisen. Infiltration till exempel.
Det låter svårt.
Att placera en informatör i hjärtat av ett mc-gäng måste vara en barnlek jämfört med att osedd smyga sig in i ett jaktlag i gränstrakterna mellan Dalarna och Värmland.
Normalt polisarbete och samtal är nog trots allt en mer framkomlig väg"

Han har en point där!!  :-)

Ok, jag har börjat städa inför helgens firande av modren! Jag fixade det mest elementära idag; fönsterbrädena (kladdiga!), bladväxterna (dammiga!), skåpen (utan dukar!) och diverse ytor (ofräscha!), gästrummet (fullt med kläder). Gubben erbjöd sig att ta golven imorgon när jag jobbar.  Vi kommer att fixa detta till på lördag. Jag har beställt cetering med maten och tårta på konditori.

Nu i årskurs två så behöver vi ínte så ofta gå på led i klassen. Det brukar gå bra att det finns en känd samlingspunkt. Här är det matsalen som är samlingspunkten.

Vi var alltså hos modren en stund i eftermiddags och pratade. Vi hade med oss bullar från Rolands mamma och blommor från oss ( de som syns här!)  och en tårta som jag kan äta. Vi drack kaffe och pratade ett par timmar. I bakgrunden syns den orkidé som församlingens präst uppvaktade med igår. Hon uppvaktade igår eftersom hon skulle träffa biskopen idag och det var väl giltigt förfall. Prästen är en hon och hon hade suttit ner en god stund  igår och pratat. Lustigt nog är det samma präst som döpte vårt barnbarn Isak på den  förra arbetsplats nere i Dalsland för ett par år sedan, fast det vet hon inte om tror jag. Hos oss gratulerar prästen alltid med en blomma till församlingsmedlemmarna vid jämna födelsedagar när man är över 70 år tror jag.  Det är väldigt viktigt för de gamla.

Utanför lägenhetens köksfönster syns Ölandstoken blomma för det vilda, alldeles utan att någon bett den! Och utan att uppvakta på födelesedagen. Vi såg dessutom en ny hyresgäst flytta in i en lägenhet bredvid medan vi fikade. Så nu är de nog fullt i lägenhetslängan i Svensbyn.

.

Här är blommorna modren fick från hemtjänsten idag. Vasen är väldigt fin också, med ett orientaliskt motiv. Men den syns inte så bra här.


Här är blommorna från barnbarnen. De är beställda av LA-sonen och han var kraftigt orolig för att inte överföringen med kreditkortet skulle fungera.  Men det gick och det är vackra rosor, gula och röda. Min mamma har alltid älskat blommor så det är uppskattade gåvor.

På lördag  middag blir det kalas på riktigt här hos oss med oss, min bror och svägerska, Rolands mamma och Stockholmssonen med flickvän.


Här är en bild av svampen som vi hade med till modren i´kväll. Roland jagade imorse ute ´på Egenäs och híttade svamp som blev bra till modren ikv'äll.-

Rekommenderar den som är intresserad av hur man bygger upp bilder till dataspel att gå in och kolla på LA-sonens blogg. Han visar några exempel på hur han bygger upp en bild. Fast just nu verkar han mest "chefa" och ha utvecklingssamtal med sina "slavar" och trivs med den rollen.

Grattis moder på 90-årsdagen den 20:e september! Du läser ju inte bloggen direkt men det kändes ändå rätt att hylla Dig här!

på Kristallengalan, men tekniken funkar inte. Den kom som bild från en telefon med Telenor-abonnemang så jag är ju inte förvånad. Fanns inget format man kunde öppna bilden i alls. Gick heller inte att klippa och klistra. Nu ger jag upp!

Här kommer Rolands nya mobiltelefonnummer med anledning av Telenors bedrägerier när det gäller täckning och avtal. Det gäller från idag.

Rolands neue Telefonnummer handy:

Rolands new telephonenumber mobiltelephone, handy:

076 1304127

Alltså det är bedrövligt med Telenor. Det är rent bedrägeri! En försäljare ringde upp och lovade ett bra abonnemang och att de hade minst lika bra täckning i vårt område som Telia. De hade också avtal med LRF som skulle göra det ännu förmånligare. Farhågorna för täckningen mötes med att det absolut skulle vara minst som Telia och med påståendet att försvaret hade gått över till dem för att de hade så bra 3G i Norrland.

Sammantaget lät det bra och det talades in ett avtal per telefon. Man kan göra så, spela in ett muntligt avtal som sedan är bindande. Och om man är företagare så gäller ingen ångervecka vid sådan försäljning, endast för privatpersoner.

Telefonerna kom. Tyvärr visade sig täckningen vara en katastrof. Det finns täckning efter E18 i vår kommun men urdåligt på andra ställen. Det fungerar inte med Rolands arbete som snickare runt om i obygderna. Han ringde och ville att avtalet skulle brytas eftersom varan inte höll vad försäljaren lovat. I princip är abonnemanget helt värdelöst och vi har redan tvingats teckna ett nytt Teliaabonnemang med ett nytt telefonnummer för att kunna använda mobil.  Men försäljaren vägrar bryta avtalet och kräver 17.000 kr i kompensatione i så fall. vi har erbjudit att betala för två telefoner som ingick och en del annan utrustning men inte mer. Dock utan gehör. Nu driver vi detta till rättslig instans för att få rätt. Det frågan om bedrägeri och inget annat och vi har redan hjälp av jurist. Är någon annan drabbad av Telenor?

Vi hade föräldramöte igår på skolan. Därav vanskötseln av bloggen. Det tog en god stund på kvällen. Det är rätt fantastiskt att få uppleva styrkan det ger att alla drar åt samma håll och verkligen kämpar för att det ska bli bra för barnen. Då kan det inte bli fel!

På linongutflykten häromdagen så pratades det mycket om ormar, men jag såg ingen. Idag var vi en tur med klassen och tittade på hur träden ser ut nu när det är höst och vi kikade på olika sorters träd. Då lyckades vi i alla fall se en alldeles levande snok. Och den var verkligen vacker. Jag krafsade vildsint efter kameran men lyckades inte få fram den i tid. Märkligt nog var snoken nästan helt grön och skimrande, med en ljusbeige undersinda och den var bamsestor. Den ringlade ner i ett dike när vi passerade. Ovanligt nog blev jag inte alls rädd.

Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag skrev på bloggen om märkningen av de hårlösa älgarna i Värmland. Det sköttes med hjälp av helikopter och de stackars djuren såg dramatiskt skröpliga ut. Men med hjälp av märkningen har man nu kunnat kolla upp dem igen efter sommaren och konstaterat att de får håret tillbaka. Man misstänker att det är den så kallade hjortlusflugan, eventuellt i kombination med någon annan faktor som orsakar hårlösheten. Även i Norge forskas på detta. Bilden till höger är samma som jag hade med på bloggen och då i våras var kon väldigt kal, men det är samma ko till vänster nu för någon vecka sedan och nu har hårfällen kommit tillbaka. Vi är glada att älgstammen åtminstone inte hotas av håravfall. Det räcker med att skogsbolagen och vargarna i stort sett vill utrota dem. Här i Värmland har bildats en organisation som heter "Älgens vänner" för att värna älgarna mot undergång.

Bild och text i sammanhanget är från NWT lördag 15 september 07

Här kommer då äntligen bilden från Årjängs marknad. Det är Vildhasses korv som Roland köper; en björnkorv och en renkorv. Han står varje åt på samma ställe på marknaden och han drar sina ramsor och säljer sin korv. Han har flera stånd förstås på den här stora marknaden och tveklöst måste han vara rätt välbärgad på sin korvförsäljning. På bilden ovan signerar han böcker, "De ovanliga1" och "De ovanliga 2" Han är med i åtminstone en av dem, vi har båda och jag vet inte vilken. Men det är en ovanlig människa med en ovanlig historia. Jag undrar ibland hur vi skulle tänka om  honom om han var skolbarn idag.  I boken berättas att han en gång var på väg att gifta sig men att han ångrade sig i sista minuten och reste ut och sålde korv istället.

Ramsorna som han skriker ut medan han säljer och slår på klockor och väsnas, är rytmiska och underfundiga, nästan som en rap. De skvallrar om ett större djup och fler insikter än hans utseende ger vid handen. Man ska passa sig för att vara fördomsfull. Kvällen före marknaden var han på plats och enligt övriga närvarande så festade han rätt bra då, om jag nu ska ägna mig lite åt skvaller. Eller informell information som det heter annars.

Korvarna smakar bra i alla fall påstår gubben! Jag äter bara den svenska nationalkorven; falukorv, helst från Kil.

"Årjäng- Årets handelskommun 2007

Handelns utredningsinstitut (HUI) och Market utsåg i går Årjängs kommun till Årets handelskommun 2007 i stenhård konkurrens med Kalmar, Haparanda, Karlstad och Partille kommuner. Utmärkelsen delades ut i samband med Stora tillväxt- och etableringsdagen på Berns i Stockholm.

Omsättningen i kommunen har varit rekordstor. Under 2006 uppgick den till 711 mnkr för dagligvaror och till 1031 mnkr för sällanköpsvaror vilket är en ökning med 43% respektive 345% jämfört med 2005.

Och flera utbyggnader är redan på gång... Det norska företaget Conceptor har påbörjat sprängningsarbeten för Första Stopp utanför Töcksfors och i Årjängs centrum är en ny galleria på väg att växa fram.

Motiveringen till utmärkelsen löd enligt följande:

Den här kommunen tvekade inte när möjligheten att skapa en av landets mest utpräglade destinationshandelsplatser dök upp. Och trots denna externa jätteetablering har man lyckats bevara en levande centrumhandel. Tack vare tillkomsten av Töcksfors Shoppingcenter och ett aktivt arbete med att främja den befintliga handeln har kommunen utvecklats till en utpost där gränshandelns potential utnyttjas till fullo."

Ovanstående är ett klipp från Årjängs kommuns hemsida idag. Utmärkelsen delades ut igår kväll tisdag och mottogs av kommunalrådet, mycket stolt förstås.  Vår kommun har drag under galoscherna rent ekonomiskt. Det finns nästan ingen arbetslöshet och en framgångsrik gnosjöanda när det gäller företagande; många små företag. Och närheten till Norge ger handelsmöjligheter som man har utnyttjat.

En del av oss drömmer ju fortfarande om att Årjäng någon gång ska bli årets skolkommun! Fast vi får väl vänta!

Man tar sig för pannan! Det ingår i BRÅs rapport; ett förslag att SÄPO ska kunna jaga tjuvgägare på varg eftersom tjuvjakten har som det uttrycks "en politisk dimension". Jag undrar vad "den politiska dimensionen" är?

Polisen ska också i jakten på tjuvjägarna använda "informatörer". Vad i all världen är informatörer? Och vad är skillnaden mellan informatör och en vanlig människa?

Rapporten från BRÅ tar också upp att det förekommer en viss jakt på tjänstemän i sammanhanget, dvs att de som arbetat med utredningen utsatts för att bildäck skurits sönder osv.

Jag har inte läst rapporten själv, refererar enbart det som står i NWT igår tisdag. Men jag hoppas att man också tar upp problemet med att i stort sett alla de som skjutit varg lagligen måste skyddas när det gäller identitet för undgå trakasserier  och mordhot från militanta vargvänner. (Och att jag tvingas ha min blogg kommentarskyddad av samma skäl!) .

Samtidigt finns det vettiga slutsatser i rapporten. Man säger att tjuvjakten beror på dålig förankring bland de berörda och att man bör  förändra rovdjurspolitiken så att man får en mer lokal och regional förankring. Ju mer stöd besluten få bland landsbygdsbefolkningen, desto mindre stöd för tjuvjakten menar man. 

Man föreslår också lägre straff för dem som skjuter varg när de försöker skydda sina tamdjur, det man kallar illegal skyddsjakt, men behåller fängelsestraff för den illegala jakten.  Det sägs också att BRÅ anser att en del av receptet för att komma åt problemet är en utökad dialog med lokalbefolkningen. Och det kan man väl hålla med om. Hittills har det inte varit mycket till dialog.  Det har mest varit monologer med uppehåll, men ingen av parterna tycker sig ha haft anledning att verkligen lyssna på de andre.

Jägareförbundets ordförande i Värmland,  säger också något väldigt viktigt i NWT igår; att människor som inte är drabbade inte förstår olägenheten det innebär att ha många rovdjur på en liten yta där man bor. Och det är det som gör konflikten så stor just när det gäller varg. Vargen är ett flockdjur och de lever många tillsammans. Det blir många djur på liten yta och den som råkar bo i ett vargrevir får stora problem, medan de som inte gör det fattar noll.

Min ståndpunkt är att jag accepterar att vi har varg i landet, men det ska ske på människors villkor. Det innebär att man bör gallrar i vargbeståndet  och ta bort hela flockar. De människor som har fått stå ut med detta  att inrätta sitt liv efter vargens under några år, bör kunna slippa det sedan under en längre tid så att livet kan återgå till det normala och någon annan får bära bördan en period. Detta är enda sättet att få acceptans för vargens närvaro att människor  kan se ett slut på eländet.  Och på det sättet kan problemen fördelas på fler över tid, det är inte några som ska drabbas under ett helt liv. Man kan se framåt och tänka att om 3 år slipper vi varg här då kan jag köpa en jämthundsvalp och börja jaga igen på hemmaplan, eller köpa får för att hålla landskapet öppet. För vargens del måste det också vara en fördel att de flockar som får vara kvar slipper jagas i tid och otid. De kan leva i fred under den tid flocken får finnas kvar. Min åsikt är inte speciellt kontroversiell. Den delas av Länsstyrelsen i Värmland , Jägareförbundet, LRF, Årjängs kommun  och ganska många andra. Men den bekämpas  alltså vildsint av militanta vargvänner.

Tommy Hammarström har släktingar här i Västra Värmland  och håller till i Eda tror jag. Han tycker om varg ibland och jag tror han tycker om varg också.  Det brukar vara väldigt vargvänligt i hans spalt i Expressen. Nu kryper problemen närmare honom i praktiken. Hundar dödas runt om honom av varg och tongångarna blir mer nyanserade.  Apropå det faktum att man kan skicka in lite vargspillning och genast få en DNA-analys som talar om vilken varg det rör sig om så skriver han:

"Forskarna tycks ha total kontroll: praktiskt taget varenda varg är provtagen, märkt och digitaliserad, och ibland undrar man om inte hela vargprojektet bara är en lek för vetenskapsmän, ett objekt för forskarrapporter"

Ja, om denna undran är han inte ensam och man undrar ibland om han har rätt. Kostnaden runt dessa officiellt 150-200 vargar vi har måste vara astronomisk per djur räknat. Här öses med pengar till vargstängsel, helikoptrar, jeepar, besiktningsmän, skyddshundar, provtagningar, rovdjurspoliser, märkningsprojekt, vargtelefon, forskningsprojekt, spårningar, DNA-analyser, rovdjursgrupper, sammanträden, information osv. Och det tas även av andra mer snålt tilltagna resurser. Vi har vid vissa tider på dygnet ett  fåtal polismän i tjänst i hela Värmland. Inbrott och annat småkrafs får ofta vänta tills fler jobbar. Något som bryter alla regler tycks vara  en död varg. Då sätts alla tillgängliga resurser in och direkt. Död varg ska direkt i kylen och därefter transporteras till vidare undersökning med polisbil, det ska DNA-undersökas, förhöras  osv.

Men han har fel den gode Hammarström när han tror att det finns gammalt varghat som ligger och gror. Det är en myt ivrigt omhuldad av alla de människor som lever på att "informera bort varghatet hos lokalbefolkningen" . Jag har levt med den här debatten och med de här drabbade människorna tillräckligt länge för att vara helt säker när jag säger att problemet är inte gammalt varghat utan nya verkliga problem. Det handlar om listan av dödade hundar och dödade tamdjur och om rädsla och om sänkt livskvalitet  och om merarbete och närgångna vargar. Och så länge beslutsfattare vägrar inse det så kommer man ingen vart med dialogen  med "lokalbefolkningen". Det enda som händer är att man möts i olika fora, där tjänstemännen försöker genomföra en patetisk information till människor som redan vet mer än informatören och den drabbade lokalbefolkningen för döva öron försöker beskriva riktiga vardagsproblem för tjänstemännen.

Det hjälper inte med vargpinglor om varg regelmässigt uppträder oskyggt för människor och man är rädd att gå ut och plocka svamp eller låta barnen vänta på skolbilen i mörkret några meter från den plats där varg har dödat familjens sällskapshund. Det hjälper inte att försöka skrämma varg med gummikulor och olika dofter och smällar. Man har gjort försök med det, men det har inte fungerat särskilt bra. Det hjälper inte med nödvärnsrätt och paragraf 28 när hundar ändå oftast  ändå dödas i mötet med varg. Det är sällan ägaren står bredvid just då beredd att skjuta.  Man måste börja glesa ut vargbeståndet där det nu är för tätt och man måste börja jaga varg på riktigt så att de här vilda djuren  får en önskad skygghet för människor och människoboningar.

Man måste, om inte annat för vargstammens överlevnads skull, börja lyssna på de som är drabbade, som lever med varg tätt inpå sig och åtgärda problemen. Verkliga problem kan man inte informera bort. Och vargstammen är verkligen hotad av tjuvjakt om man inte får med sig lokalbefolkningen. Man kommer aldrig att kunna bevaka varje varg, varje stund i det här landet. Om de drabbade  vill göra sig av med varg  så kommer de att göra det, oavsett om höga fängelsestraff hotar. Hittills har det inte hjälpt med hot om straff,  inte ens  med straffsatser i närheten av "vållande till annans död", och det kommer inte att göra det i framtiden heller. Det enda som kan rädda vargstammen är att man får folk med sig på de beslut som fattas, att man får acceptans hos de flesta som ska leva med varg, det behövs beslut som har legitimitet hos de berörda. Då upphör tjuvjakten.  För det här är ingen tjuvjakt med ekonomiska förtecken, så som med exempelvis björn eller rovfåglar utan en tjuvjakt som försöker lösa problemet med sänkt livskvalitet för de drabbade.  

Så har jag då vädrat en käpphäst som inte har varit ute på grönbete länge. Men nu fångar jag in honom för den här gången.

 

Igår kväll, lördag, sköts en varg i Bjurberget, norra Värmland, när den attackerade en hund. Hunden var med i älgjakt och attackerades av två vargar. Hunden kom rusande mot sin ägare. Denne lyckades skjuta den varg som var närmast och rädda sin hund från allvarligare skador. Vargen dog inte direkt utan man måste göra ett eftersök. De två första hundarna som man prövade ville inte följa i vargspåret. Det talar för att hundar inte är särskilt angelägna att söka upp varg i skogen, vilket ibland hävdas. Till slut hämtade man en skyddshund, en hund som går tillsammans med får för att skydda dem från rovdjursangrepp. Den är väldigt stor och respektingivande och kan egentligen endast hanteras av sin ägare om jag har förstått det hela rätt. Den hunden följde spåret utan tvekan.

Detta är ett av få tillfällen  då den nya lagen om nödvärn vid vargangrepp kunnat tillämpas. Oftast så är hunden alldeles för långt bort från ägaren för att kunna få någon hjälp i tid. Enligt den tidigare lagtexten så hade ägaren inte kunnat ingripa utan måst stå och vänta på en andra attack. Och ¨då är det oftast för sent att göra något. Den nya lagen är rimlig men tyvärr enligt statistiken väldigt sällan möjlig att tillämpa. Många hundar faller offer för varg, antingen de blir tagna hemma i trädgården eller ute i skogen.


Här är vargen som sköts igår kväll i norra Värmland


Här är den stora hunden som vågade följa vargspåret.

Vargdödad finnstövartik för ett par veckor sedan i Värmland


Av en annan hund återfanns bara ett bakben och ett halsband, också för ett par veckor sedan.

Vi trotsade regnet och släppte Oskar, taxen, en sväng i sönnare Lihaget. Taxar är som ljungkrokodiler. De tar sig fram ålande under ris och moras där en större hund måste kliva över. Oskar har ännu så länge inget stort sök, så som gamle Anton utan rompar mest runt benen på oss. Hoppas det blir bättre. Nu är det i o för sig inte särskilt gott om rådjur heller så det bjuds inte så många goda dofter i näsan. Men idag var det räv vi hoppades mest på, den är lovlig nu. Dock utan framgång.

Nu har vi betydligt mindre med älg i markerna och då blir det så här; sly. Det var ett problem förr innan älgstammen växte till sig i slutet på 60-talet. Då valde skogsbolagen att bekämpa med hormoslyr för att rädda barrskogen från att kvävas. Och vi minns väl alla hur det gick. Herr Svanqvist i Årjäng tillsammans med hälsovårdsnämnden gick i spetsen för ett förbud mot användningen av det här giftet. Deras skepsis kom senare att visa sig välgrundad. Många av de som arbetat med hormoslyr blev sjuka och dog i förtid. Nu har skogsbolagen ylat en längre tid över att det är för mycket älg. Älgen förstör de unga barrträden. Men de nämner aldrig nyttan som älgen gör genom att hålla undan och beta av slyet. Hur ska man bekämpa det nu då? Manuell röjning? Gift?

På 1980talet sköts 64 älgar här på 4000 hektar. Förra året sköts 23. Vi ser inte mycket älg längre. Vargen tar sitt och det blir inte mycket kvar att jaga. Flera jaktlag i kommunen ställer in älgjakten i år och i Örebro Län är det många som inte jagar alls längre. I vår kommun hade vi licens på drygt 1000 älgar förra året men bara hälften sköts. Licenserna har minskat i år med 25 % för att komma närmare verkligheten, ner med två per tusen hektar, från 8 till 6. Älgen fördelar sig också väldigt ojämt. De undviker vargområden och kan då i gengäld bli fler lokalt på ett mindre område.

Vi gick en sväng med Oskar, taxen, i skogen idag och bl.a. här i det vi alltid kallat granplanteringen. När vi flyttade hit så var det ett ogenomträngligt område i sönnare Lihaget. Men nu står stammarna på led, välplanterade på gammal åkermark. Men de har växt fort och kvaliteten måste vara låg på virket. Tråkigt att se är det också, en steril plantageodling. Men rådjuren brukar trivas här, dock inte idag.

Det jagas alldeles för lite grävling här omkring men idag lyckades en bli avlivad.

Det här är ett riktigt charmtroll. Hon var här senast i somras och joddlade med oss. Idag kom hon hit med mamma A och pappa L. De hade varit på hundutställning i Dalsland och tittade in på väg hem till Karlstad. Hon är 9 månader nu, stark som bara den och går när man håller henne i en hand.

Här kommer bilden på vargen som sköts igår vid Bjurberget i norra Värmland. Vargen angrep en hund. Hunden som angreps var en av hundarna som användes vid älgjakt i området. Den blev angripen av vargen o sprang mot sin ägare som sköt i nödvärn. Polis var informerad under jakten och allt  har hanterats helt enligt regelboken. Detta är ett av mycket få tillfällen då hund har kunnat värnas av sin ägare vid vargangrepp enligt den nya lagstiftningen. Det har på några veckors tid varit i storleksordningen 9-10 vargangrepp på hund i Värmland och situationen har gått helt över styr. C:a hälften av de angripna hundarna har dödats. Jag har visat ett par exempel på bloggen. Varg har också uppträtt mycket närgånget, tagit hundar i trädgårdar och inte visat rädsla för människor alls. Många som bor i vargområden upplever situationen som omöjlig, det går inte att bo och leva så här.
Jägareförbundet Värmland, LRF, Riksjägarna, Folkaktionen för en ny rovdjuspolitik och Svenska Kennelklubben Värmland har med understöd av Länsstyrelsen ansökt om skyddsjakt på 4 vargar i Värmland för att något förbättra situationen för de människor som är drabbade av vargproblemen.

Imorgon är det söndag och jag har en helt blank dag framför mig. Inget är planerat och inbokat. Gubben jagar på förmiddagen och jag kan vakna i lugn o ro och läsa tidningen på nätet, vakna långsamt och äta först på eftermiddagen, slänga i en tvättmaskin och städa lite, träffa modren, gå ut med Oskar. Oj, vad skönt det är med en alldeles egen oplanerad dag ibland. Egentligen borde man boka in det ibland; en obokad dag!

Precis nu , lördag kväll klockan 11, får vi ett telefonsamtal från en älgjägare som i skrivande stund är på väg till Karlstad med en död varg i takboxen på sin bil.

Man hade samlats för älgjakt / björnjakt i norra Värmland, området Vitsand, Bograngen idag. Men en av jakthundarna blev anfallen av en varg. Vargarna hade tydligen legat nära området utan jägarnas vetskap. Hundens ägar sköt mot vargen för att skydda hunden när den kom mot honom under angrepppet och han  träffade. Vargen blev skadad men föll inte direkt. Man försökte göra eftersök med två olika hundar, men det var inte benägna att ta spåret. (Det sägs ju ofta, särskilt av okunniga , att hundar gärna söker upp varg men det är nog i praktiken inte så vanligt.) Till slut fick man tag på en hund, som går med får för att skydda dem mot vargangrepp,  och den tog spåret direkt och vargen kunde spåras och avlivas.

Allt har hanterats helt enligt regelverket och polis har varit informerad och befunnit sig på plats.  Vi är glada att lagen om nödvärn för hundar kan fungera i praktiken. Med den tidigare lagen så hade man fått stå bredvid och tittat på tills vargen gjorde ett andra angrepp och då kan det ha varit för sent. Nu fungerade det.

Jag får bilder imorgon. Man kan inte skicka bilder under bilkörning.

I kväll var vi inbjudna till Hol till A och U på lite kvällsmat. Deras kallskurna  kvällsmat är som vanligt ett konstverk med vackra uppläggningar. Det är korvar och skinkor uppskurna fint på fat. Det är olika sallader i majonäs. Det är en potatissallad av östtysk typ med mycket hårdkokt ägg, färsk gurka och tomat i. Den är kanon. Dessutom serveras ost med tomatskivor på,  gratinerade i ugn. Och till allt detta Kallfelz Rivaner, ett gott vitt vin av hög klass.  Avslutningen blev espresso och choklad.

Vi satt i det gemytliga köket i Hol tillsammans med A och U men också med släktingar / gäster från Tyskland; Us mamma, syster och vännina. Vi var ett glatt gäng som upptäckte att vi egentligen firade 6-årsdagen av första gången vi träffades. Det var marknadslördagen för 6 år sedan som Roland och A badade i hot-tubtunnan, det berömda badet. Vi har skrattat mycket åt det efteråt.

Vi hade precis byggt det första fiskehuset för uthyrning och hade sökt några säljande resebyråer i Tyskland. En av dem var intressant, den som A jobbade på. Han ansvaradet för försäljningen på Sverige och Norge och kom hit första gången för att provbo i huset och provfiska i sjön. Roland frågade honom om han ville bada med honom. A blev egentligen lätt förskräckt o undrade över detta erbjudande men tackade ja som en sann affärsman och drog en suck av lättnad när det visade sig vara en väldigt stor badtunna nere vid sjön och inte en invit av annat slag.

Bilden på det badet hamnade sedan i katalogen över husen och var ett gott argument för uthyrning.

Då den gången i badtunnan kunde vi inte föreställa oss att A 6 år senare skulle komma att köpa en liten egendom här och flytta hit för gott. Nu trivs han o U väldigt bra här och han vill inte ens resa utomlands längre ens för att fiska.

Vi pratade en del om de här släktingarnas resa hit. Den var superbillig. De bokade flygresan i maj, från Düsseldorf till Oslo och betalde tur och retur per person 80 Euro. Det är inte ens 700 kronor! Sedan blev de hämtade i Oslo av A så det var gratis. Tänk vad olika det är med flygbiljetter, ingen logik i prissättningen alls. Flygbiljetter från Umeå till Karlstad för dottern och barnbarnen kostar skjortan!

Det blev fint väder för Årjängs marknad idag. Rätt blåsigt på förmiddagen när vi kom ner och försäljarna måste hålla i taken på stånden. Men det blev snabbt allt bättre och solen sken. Jag köpte två fina stora bollkryss av Charlie och Thomas. Dem känner vi sedan gammalt. De ska modren få till födelsedagen på torsdag, hon fyller 90 år. Sedan köpte jag också fina krukväxter i matchande färger som jag gör en blomgrupp till henne med att ha inomhus, Hon tycker mycket om blommor och det är alltid tacksamt att ge. Jag letade efter fina dörrdekorationer med eterneller eller så, men de som fanns var anskrämliga så det blev inget. 

Att gå på marknaden är roligt för att man träffar så många människor som man inte ser varje dag. I vårt lilla samhälle är detta en typisk hemvändarhelg, när barn och barnbarn passar på att återvända till hembygden för ett besök. Vi åt kålsoppa med vänner. Sedan åkte vi hem och sov ett par timmar. Vi är inte vana vid så mycket folk och blir så utmattade.

Nu är det Årjängs marknad! Äntligen ropar alla barn som har väntat och räknat dagarna hit. Nu ska det åkas karusell i dagarna tre och köpas roliga leksaker.

Lite mindre entusiastiska är tonåringarnas föräldrar som nu oroligt ska patrullera / vänta på sina barn. En del  tar sin första fylla här under marknadsdagarna och varje förälder hoppas förstås att det inte ska vara just deras barns tur den här gången.  När våra barn var i uppväxtåren så brukade vi sälja kålsoppa åt tennisklubben och den försäljningen drog in bortåt 20.000 kr om jag minns rätt.  Alltså fanns vi på plats om något skulle hända och det kändes tryggt. Om inte annat för att förvara extrakläder och extrapengar som kunde behövas under kvällarnas lopp.

Nu åker vi eventuellt dit imorgon, lördag förmiddag. Vi måste förresten. Roland ska passa något stånd åt Centern. Det brukar inte vara så grymt mycket folk där om man är ute tidigt och under lördagen är alla försäljare på plats. Det är otroligt många. Jag brukar köpa korv av Vild-Hasse och lyssna på årets poetiska ramsa. Egentligen är han nog en djuping fast han har tjänat stora pengar på korvförsäljning och inte på poesi.  Sedan brukar jag köpa ljung till krukorna och några fina gröna växter till fönsterbrädorna inne. Dessutom blir det gärna fina kransar att ha på ytterdörren under hösten.


A och U i Hol ringde och ville ha oss med i kväll men det är inga försäljare där på kvällarna, de packar ihop då och lämnar fältet fritt för tivoli enbart. Och dessutom ska vi en sväng till Harnäs. Det bjuds på älggryta där i kväll och jag tar med en tårta så det blir något sorts knyte eller hur man vill se det.

Imorgon lördag kommer nya gäster till huset Tjärnshaget och de som kommer har vi inte sett på flera år. Det blir ett spännande återseende.

Under helgen får jag lägga sista handen vid planeringen inför modrens 90-årsdag som vi ska fira nästa lördag. Hon fyller den 20:e men det blir mer diskret den dagen.

Det här är enbart för skolintresserade också. Lika bra att varna så att inte någon helt ointresserad tvingar sig själv att läsa detta.

Jag måste bara jubla lite över de senaste dagarnas besked från regeringen. Det blir en satsning på skolan och det blir på de yngsta barnen i skolan och det blir på den första läsningen och matten!! Äntligen har en skolminister fattat något av hur vi har det ute i verkligheten.

Jag blir så glad att jag måste nypa mig i armen för att fatta att det är sant! Äntligen har vi blivit bönhörda. Det är ju här resurserna för att göra barn litterata ska sättas in.

Minister Björklund är så välinformerad om verkligheten i skolan att det är nästan obegripligt och han är en doer. Det blir något uträttat. Han går systematiskt rätt på med de åtgärder som talades om i valrörelsen: Satsningen på ny gymnasieskola, satsning på lärarnas grundutbildning + fortbildning och nu satsningen på de yngsta skolbarnen.

Det är rätt märkligt att Björklund som ändå måste leva rätt långt från skolvärlden kan göra precis rätt saker. I vår kommun så har man förbättrat för exempelvis 6-årsverksamheten. När jag hade den verksamheten för många år sedan så var man ensam lärare tills det fanns 15 barn i gruppen. Först då anställdes någon form av assisten, oftast helt outbildad och ovan vid jobbet. Men man var ändå tacksam att slippa vara ensam med 13-15 stycken 6-åringar. De började komma med skolbil vid halv åtta på morgonen och de sista åkte hem framåt halv 2. Däremellan hade man matsituation och utevistelse och toaletter i källaren. Att det gick!

Men idag så är man 3- 4 personal på barngrupper om drygt 20 barn. Det är en rejäl förbättring.

När det gäller de äldre barnen i grundskolan så hade man delningstal 30 på mellanstadiet. Det innebar att en lärare kunde ha upp till 29 elever ensam i undervisning hela dagen. Men det har man inte längre. Grupperna hos oss är upp till 27 nu och man är en och en halv lärare minst på den gruppen. Det är en rejäl förbättring.

I årskurs 1 och 2 så hade man förr ett delningstal på 25, dvs man kunde ha klasser upp till och med 24 barn. Men man var inte alls så många i praktiken eftersom man hade delad klass under större delen av dagen; förmiddagsgrupp och eftermiddagsgrupp.  Den första läsinlärningen och den första matten skedde alltså i maximalt grupper på 10-12 barn. Och det var perfekt. Då hann man lyssna på alla när de läste och varje barn hann få hjälp i klassen, både med svenskan och matten. Mitt på dagen i helklass hade man bara lite bild, musik, lek o idrott och undervisning om  natur och samhälle.  Men här finns ingen förbättring. Tvärtom en försämring. Vi har aldrig haft så dåliga och felfördelade resurser någonsin med de yngsta barnen i grundskolan som vi har nu. Det  är svårt att göra alla barn läskunniga på de två år vi har på oss när vi tvingas bedriva en stor del av den här första läsinlärningen i helklass med så många elever som 23 eller  24. Vi har alltså del av dagen hjälp av ytterligare en lärare, men en hel del av de timmarna måste användas till annat, exempelvis att gå till simundervisningen och när man går till studiebesök i närmiljön och ut i naturen och till att skapa individuella undervisningsplaner för barnen och att göra individuella utvärderingar, vilket vi är skyldiga att göra.

Vi är glada åt att andra åldersgrupper av elever, både äldre och yngre har fått en betydligt ökad personaltäthet men har lite svårt att förstå hur man kunnat dra in resurser på de yngsta barnen i grundskolan och minska personaltätheten i den första läsinlärningen och den första matten där man borde kunna vara konkret och arbeta med laborativt materiel.

Igår plockade vi alltså lingon med min klass och idag blev det lingonrensning. Det skedde med stort allvar och väldigt noga på alla sätt och vis. Efter det sköljdes bären och vi kokade sylt på en del. En del ska vi råröra imorgon och provsmaka, liksom sylten. Annars så ska vi spara sylten och ha till lämplig mat framöver. I morgon ska vi också göra lingonpafait. Eventuellt gör vi också tillsammans en kokbok med lingonrecept om vi hinner och får till det. Det är inte alla barn som har varit med om den här proceduren och den är roligt att göra. Det är alltid uppskattat att komma ut och röra på sig och uppleva nytt.

Igår var jag med min klass på lingonplockning. Lärare A hade hittat ett jättefint ställe och vi lyckades repa ihop 4 liter på en dryg halvtimme. Det var lite mödosamt att gå dit. Det tog trekvart rätt koncentrerad marsch, delvis i skogsterräng. Vi hade blivit förvarnade om huggorm, men vi såg ingen. Fast ett hål var barnen säkra på var ingången till ett ormbo. Och flera trodde sig se älg också på långt håll på andra sidan hygget.


Vi plockade lingon i kanten på ett stort hygge. Det är praktiskt med tanke på att man vill kunna se alla barn hela tiden. Jag vill inte har barn vilse i skogen. Våra skogar är lite för stora för det. De förtjänar respekt när man vistas  i dem.

Många tidskrifter blir det. Istället för att samla ihop dem och städa undarn så valde jag att sprida ut dem och ta kort. En del av dem är självförvållade, dvs prenumerade på. Men en ansenlig mängd kommer också bara för att man är med i någon förening eller facket, eller något annat. Det blir otroliga mängder över tid. Det här var de senaste dagarnas jaktavdelning. Sedan är det en bibba från Lantbrukskooperationen och någon med skoltema  och någon pga politik osv.

Detta är dagens skörd av rättningar, mest matteböcker. Men jag skulle alltså hellre arrangera praktisk mattelab istället för att hålla på med det här. Kollegor känner förstås igen Rockström.

Här är han 4-årige L. Vår mästerfiskarkompis! Han besöker oss flera gånger om året med sina föräldrar M och I. De var hos oss vid jultid och tomten kom på besök och vi var tillsammans på midnattsmässa. Ikväll var vi nere vid sjön och grillade lite och L fick visa upp sina färdigheter. Han kastar redan rätt pricksäkert. Kan stå länge och träna. Har den här veckan fått två gäddor och själv tagit upp en av dem. Kan också jerka; vet inte vad det heter på svenska; man rycker upp och ner i spinnspöet samtidigt som man vevar in. Älskar verkligen det här och var med ute i båten också.


Lite senare i kväll så åkte han med Roland en tur i traktorn. Det är uppskattat, men i dag ville han inte köra själv.


Tidigare i veckan var han och föräldrarna här en sväng på lite kvällsmat. Här har L med sig en hund som hans mamma hade och lekte med när han var liten. Mamma tyckte att den var lite hård så hennes pappa klistrade på lite mjuk päls som fortfarande sitter kvar. Det är en riktig hund familj också det här. Man arbetar också yrkesmässigt med hundpensionat, uppfödning och träning av hundar. En bror till M är känd uppfödare av svarta schäfrar och han brukar ha kurser i Kil i Värmland hos en god vän.

Den tyske ansedde EU-kommissionären anklagas för att ha gett sin älskarinna ett trevligt EU-jobb, vilket är emot EUs regler. Ja, alltså inte att ha älskarinna, men att ge henne ett EU-jobb. Det har spridits nakenbilder på honom tillsammans med damen i fråga när de badar på någon kust uppe vid Östersjön. Han lär ha förklarat detta med ett nyvaknat intresse för nudism.( !?). Kommisionärens hustru delar uppenbarligen inte mannens plötsliga vurm för nakenbad. Hon har begärt skilsmässa och kontaktat advokat. Nu tvingas han fömodligen att avgå och krisen gäller vem som ska efterträda honom. Striden om efterträdaren kan spräcka koalitionen och orsaka regeringskris.

Jag vet inte varför det kommer för mig en sekvens från ett gammalt teveprogram som handlade om prostitution. Det var på den tiden som man diskuterade livligt och allvarligt om prostituerade ändå inte upplevde riktiga känslor när de hade yrkesmässig sex. Många män kunde ju vittna om att de hade varit med om detta. I den vevan kom filmen Ni vet med kvinnan som gör en fejkad orgasm på restaurangen tillsammans med en chockad man.  Den filmen avslutade på många sätt debatten.

Teveprogrammet jag såg handlade om en sliten och mager prostituerad kvinna som hade varit i branschen länge. Hon intervjuades i sin "ateljé" med ljusgröna schabbiga väggar och hon halvlåg på sängen som hade ett brunt överkast. Hennes blick var hela tiden liksom död och hennes svar kom lite mekaniskt medan hon febrilt rökte på en cigarett. Men en enda gång blev det liv i blicken och hon log ett hånfullt lite snett leende medan hon tittade den frågande in i ögonen. Det var när hon fick frågan om hon ändå inte upplevde riktiga känslor när hon hade sex med en kund eftersom så många män kunde vittna om det. Hennes svar kom med eftertryck från hjärtat på  rejäl skånska:
- Karlar  är så dumma!

Fast det kanske egentligen inte är könsbundet utan mer handlar om att vi inte har så många kvinnor i höga positioner, kvinnor som kan bedriva "nudism" med yngre  karriärsugna manliga "jobbassistenter" och orsaka regeringskris. 

Nu ska vi till skogen och plocka lingon med min klass idag. Det blir en tur efter lunchen upp mot Katjärn tror jag. Barnen får plocka i muggar, det räcker nog. Och sedan samlar vi i en kasse. Enligt rapporter från området lär vi få kryssa mellan huggormarna, men fobier är till för att bekämpas. Ormkramarna brukar inte försumma något tillfälle att påpeka att det är getingstick vi dör av i Sverige, inte huggormsbett.  Och vi får väl se upp så vi inte skadar dem, de är ju fridlysta. För att skydda hassselsnoken!!! För att en del människor inte ser skillnad på hasselsnok och huggorm!! 

Hallå där uppe i beslutsfattardjungeln!! Hur ofta kan det hända i praktiken?? Det måste rimligen vara sällan som en huggorm riskerar att dödas överhuvudtaget. I så fall på den egna tomten och på tomtmark bor en mycket liten del av landets ormar. Det räcker ju att titta på hur vårt land ser ut geografiskt.  Hur ofta kan det inträffa att en sällsynt hasselsnok dödas därför att någon tror att den är en huggorm??  Inte så många gånger att det på allvar påverkar beståndet av hasselsnok i alla fall. Tala om spel för gallerierna!

Såg ett tv-program för några år sedan hur man skulle bära sig åt för att följa lagen om man ville bli av med en huggorm som bosatt sig på tomten. Döda den var det alltså inte tal om; förbjudet. Man ska istället fånga in den, lämpligen med en kratta och lägga den i en hink. Sedan ska man köra minst ett par kilometer bort och släppa ut den igen. Om den då kommer tillbaka så får man döda den. Men hur ska man veta att det är samma orm som kommer tillbaka? Det förutsätter alltså att man märker den på något sätt!!! Annars kan det vara en helt annan orm och i så fall ska enligt lagstiftaren hela proceduren med frakt upprepas.

Det känns som ett ruggigt datum att skriva; den 11:e september. Det är en milstolpe för många, en skräckens dag i ett globalt perspektiv. Annars brukar vi kunna förtränga eländen på andra sidan jordeklotet, men det här var bara för hemskt. Och jag håller med krönikören i en av dagstidningarna; jag har sedan dess funderat över vad som fick människorna att hoppa, att begå en aktiv handling mot en säker död. För mig som är så höjdrädd känns det obegripligt. I likhet med många andra så minns jag precis var jag var när jag fick beskedet den dagen. Jag satt vid datorn och gubben kom in genom dörren och berättade. Han trodde sig ha förstått att det var stort, men vi visste inte något om hur stora tvillingtornen var. Min mamma trodde att det var ett litet sportplan som förirrat sig in mot en skyskrapa. Sedan tillbringade vi resten av dagen framför datorn och följde utsändningarna.

Det kommer väl alltid att vara en dag när man undrar om det ska bli något nytt attentat till åminnelse av det förra och jag tänker alltid med skräck på att jag har en son som bor i LA, som mycket väl skulle kunna bli skottavla för nästa.

Så här ser det ut utanför länsstyrelsen i Karlstad idag. Nej, det är inte jag som har varit där men gubben. Han har något rovdjursengagemang på länsstyelsen och nu var det snabbinkallat till något möte i kväll med rovdjursansvariga där och den vargangreppsdrabbade befolkningen i norra Värmland. Det har kommit in skyddsjaktansökan på varg från bl.a. Jägareförbundet i Värmland och den stöds av länsstyrelsen. Man vill också diskutera med Naturvårdsverket om att få ta bort en flock, helt i enlighet med sin egen rovdjurspolicy. Situationen är ohållbar efter ett antal vargangrepp på hundar, får och i ett fall en människa de senaste dagarna. (Dessutom meddelas från forskare Olle Liberg att en varg angripit en kanotist häromdagen någonstans i världen, men han lyckades freda sig, kanotisten alltså. Helt ofarliga är inte de här bestarna, höga som en diskbänk över manken! Ändå finns de en envis mytbildning om vargens totala ofarlighet. Fast forskare i USA  rekommenderar barnfamiljer att inte släppa ut sina barn på egen hand i vargområden) Det kommer ett pressmeddelande imorgon från länsstyrelsen om stödet för skyddsjaktansökan till Naturvårdsverket.

Jag fick gå med till Karlstad på shoppingtur minsann. Jag har ju börjat träna på det nu. Och det finns en del plagg som jag gillar av dem som är moderna nu. Inte såna där graviditetsplagg (ok Annaa, det heter empire om det ser ut som om man var gravid) utan de som är rätt figurnära hela vägen, i alla fall högt i midjan. De kallas toppar eller nåt fick jag lära mig när jag hade modeblogg. :-) Nu blir det ingen mer modeblogg. Men jag köpte några stycken och sedan ett par ECCOskor. Mina fötter kräver bekväma skor annars gör de ont. Det var diskreta svarta vanliga mittemellanskor, inte grova och inte fina. Men går till allt. Jag har ett par liknande förut; Jobi, och de är snart utslitna. De är använda hur mycket som helst. Om man inte har så många par skor så måste de man har vara användbara till mycket.

Äntligen ser vi lite älg i markerna. Det är ko med fjolårskalv tror jag och tjur. Vi såg dem i kväll på väg till Karlstad. Vi har nästan inte alls sett älg här på länge och nu är det snart älgjakt.

Eftersom gubben har ett kommunpolitiskt engagemang så får vi en tidning som heter Dagens Samhälle. Det är kommuner och landstings tidning. Den har en krönikör som heter Sven- Gunnar Johansson. Han skriver riktigt kloka saker ibland, ja, förresten ganska ofta. Annars blir det ju en del förutsägbart i sådana här tidningar, typ partsinlagor.

I det senaste numret nr 6, 2007 så skriver han om demokratin i kommunerna och dess villkor.  Han berättar om en händelse i en medelstor svensk kommun i vintras. Kommunfullmäktiges ordförande blev snabbinkallad till ett viktigt möte med kommunstyrelsens AU. Det gällde presidiets förslag att slopa AU för att ge partierna bättre insyn i besluten och förstärka demokratin. Nu skulle förslaget snart upp i fullmäktige. Nu kämpade AU-ledamöterna emot med näbbar och klor och satte sig till motvärn, både med hot och lämpor. Till sist kom det avgörande argumentet fram: Arvodet!

Ordföranden orkade inte stå emot utan röstade till slut emot sitt eget förslag, en illusion fattigare.

Detta hände alltså inte i min kommun, men skribenten menar att detta tyvärr inte är ovanligt. Det har varit svårt att vitalisera den demokratiska processen ute i kommunerna. Traditioner har varit svåra att tas med och de har kastat grus i processerna. Enligt min mening det kan visa sig ödesdiger, för det är få unga som vill delta i den typ av demokratiprocess som kommuner och landsting erbjuder idag. Det måste nog till en förändring som svarar mot dagens behov och möjligheter.  Det finns inbyggt en viss tröghet i begreppet demokrati och den kommer man inte ifrån helt, men det måste ändå vara möjligt att försöka hitta alternativ.

Jag fascineras av hur ofta kommunfullmäktiges möten är inställda pga för få ärenden i vår kommun! Hur skulle det bli om vi sa 

- Ja nu måste riksdagen stänga ett par månader för det finns för lite att besluta om. Regeringen, de statliga verken och enskilda tjänsemän fattar nästan alla beslut och förresten så är det så dyrt att hålla på med riksdag.

För det är argumenten bakom de inställda sammanträdena i kommunen; att mycket har delegerats till KS, KSAU, och till enskilda tjänstemän att besluta om och att det är dyrt att ha kommunfullmäktige.  Så vitt jag vet så beslutas delegationslistorna utan debatt, men kanske borde man ta sig en funderare här. När slutar demokratin att vara en demokrati? Räcker det att en beslutar? Eller 5? Och blir det inte en utarmning när endast ett fåtal ärenden kommer upp i KF och när det väl kommer dit så finns det få möjligheter att ändra i alla fall.  Jag har till och med suttit i en nämnd där budgetförslaget som nämnden hade att ta ställning till från tjänstemännen inte gick att ändra i eftersom det var så ont om tid. Vad är då vitsen med att ha en nämnd? Om den måste ta ansvar för något som den inte kan påverka alls?

För mig vore det självklart att så många beslut som möjligt skulle tas i kommunens fullmäktige, det högsta beslutande organet och den typ av ärenden man inte hinner med där delegeras neråt till KS, KSAU och enskilda tjänstemän. Det är ändå i KF som alla partier finns representerade och där finns fler människor i ett brett urval, geografiskt, åldersmässigt osv.

Nej det är inte jag som ler så nöjt på bilden, men jag har tänkt bli lika nöjd som den här smilande japanen när jag går ut i skogen med min nyinköpta myggjacka. Gubben vrider sig av skratt när han ser den och vill inte gå¨till skogen i sällskap med mig om jag ska ha på mig den. Jag kan gå själv! Det kommer att fungera både mot myggor och älgflugor, jag är säker. Och den kostar bara 60 spänn på ÖB. I alla fall värt ett försök.

Köpta på vår lanthandel för en vecka sedan för en mycket blygsam penning och de står fortfarande vackra. Ibland ha rman tur.

Ett rött streck i vägen och i dikeskanten + kabeltrummor här och där! Äntligen ska vi få ner elkablarna i marken här runt om oss. Det ska bli skönt. Då slipper vi vara så oroliga för åskväder och nedslag

Jag var alltså på studiebesök med mina elever på Årjängs Travmuseum. Där är en utställning som heter Hästen i konsten. Man har samlat konst på det temat. Och det är väldigt hög kvalitet på konstverken, sammanställda och hängda av P-I Fridlund tidigare Rackstad i Arvika om jag inte missminner mig. Det var ett suveränt besök då jag hade god hjälp av min kollega A H som är väldigt bra på konst och bildgörande.


Vi delade barnen i två grupper så det blev ett tiotal i varje.


Det var både bilder och figurer. G N på museet tog hand om en grupp och visade nere i bottenvåningen.


AH berättade för barnen om olika tekniker och pratade om bilderna.


Det här hästhuvudet funderade barnen omkring. Vad är det blanka? Någon tyckte att det såg ut som tårar.


En häst ser ut som om den kom ut ur väggen.


Den här hästen är den allra första som fanns på jorden. Den var liten och hade visst klövar istället för hovar.


Här ser vi på en triptyk, alltså en kombination av tre bilder.


Stridshästen av metall fascinerade och han som drog såg ut som en fågel. Alla trodde att han var lessen som måste ta ut sin snälla häst i strid.


Det här är en körsimulator, där man kan få sitta i en riktig sulky och kolla på en tv skärm hur det ser ut från det här perspektivet i ett riktigt travlopp.


Här är en modell av Circus Maximus, romarnas hästtävlingstempel som fanns vid tiden för Jesu födelse. Den rymde hundratusentals människor och tjejer fick inte komma in här alls.


Efter visningen av utställningarna så blev det en stunds skisstecknande av hästar, alltså vi tränade på att snabbrita med flera streck så att ögat kan välja den som passar bäst. Därefter matsäcksätande och till slut gick vi till travbanans fina lekpark där L O bjöd på en körtur för alla barn med Cirkus och Triniton. L har hand om travskolan för de minsta och det är populärt i vårt lilla samhälle. Ponnytrav håller många barn på med och de får ta en sorts licens och tävla runt om i Sverige på travbanorna, men utan spel förstås och utan stora prispengar.


Här är den fina lekplatsen med bl.a. en lite klättervägg. Sedan finns en lång rolig rutschbana och ett klätterberg.
Vi hade en fin dag trots att vädret var lite så där.

ska jag lägga ut en hel del nytt här. Tänkte göra det nu på morgonen men jag hinner inte. Det har samlats både bilder och tankar på hög, måste beta av lite idag. Men först ska jag till jobbet och forsla min klass en kilometer  upp genom regnet till vår simhall för första badet i år.

Gårdagens statistik visade på ett skutt uppåt i antalet läsare. Det brukar alltid finnas logiska förklaringar till sådana anomalier. Undrar vad det är den här gången?

Kvinnor får vänta längre på att komma till vårdcentral för vanliga besök där. Vi får också vänta längre än männen i operationsköerna.

Kvinnor får oftare livsstilsråd och piller, medan män får fler undersökningar för att kolla upp felet.

Kvinnor får oftare äldre och billigare läkemedel än män. De  får istället utskrivet de nyare, dyrare och mer effektiva.

Mediciner är oftast utprovade och säkerhetstestade på män, inte på kvinnor.

Vi kvinnor drabbas oftare av biverkningar eftersom vi oftare äter fler mediciner än män och alltså mediciner som inte är utprovade på oss .

Skillnaderna avslöjades för flera år sedan, men inget är gjort åt dem! Var finns viljan och åtgärderna inom vården?

 I torsdags morse var det ett märkligt ljus i luften när jag åkte till skolan vad halv 8-tiden. Det kan kanske anas på bilderna här. Detta är när jag passerar en av flera sjöar; Järnsjön. Den är stor och rund och mycket djup.


Här syns det märkliga ljuset lite bättre tror jag. Lite Lerinskt, både mörkt och ljust.


Jag åker igenom ett par bergsskärningar av den här typen.


Strax innan jag kommer in i samhället så syns det här till vänster. Det är ett område med död skog orsakat av bävrarna. Vi har väldigt mycket bäver överallt i sjöar och vattendrag och de jagas egentligen inte alls.


Så här ser det ut vid infarten till Årjäng. Det är en parkering med turistinfo, travbaneinfo till höger och rakt fram reklam för Cirkus Victoria som tillfälligt gästar oss. Normalt åker jag rakt fram här men nu är genomfarten stängd i centrum för bygget där så jag svänger ner till höger här och hamnar  via gamla E18 direkt ner på vägkorsningen i centrum.


Rakt fram här breder normalt sett samhället Årjäng ut sig nedanför vägen men just den här dagen låg allt insvept i dimma.

Jag pular i gubben den amerikanska dundermedicinen som LA-sonen försett oss med. Den botar enligt honom allt. Har samma konsistens och utseende som det giftgröna diskmedlet. Smakar något bättre. Och vips så står gubben på benen med svetten strömmande, kryper in i duschen, åker ner till stugorna och förbereder för morgondagens gäster och börjar äta! (Jag trodde att han skulle sova så att jag kunde läsa tidningen på nätet och pyssla om bloggen i lugn o ro. Det var sovvarianten av dundermedicinen!) 

Stockholmssonen gillar världens bästa land och skaffar sig hela tiden svepskäl för att hälsa på lillebror. Han dyrkar också de här medicinerna:
- Därborta har de verkligen förstått vad man behöver när man är sjuk! Nåt som gör en feberfri och pigg på dagen och feberfri och sovande på natten. Då blir man frisk snabbt utan att lida vilket annars är kutym i Sverige.

Nu får vi se om det håller i sig tills i morgon.

Jag brukar inte titta så mycket på TV men ikväll blev det en stund. Jag slötittade på ett av nyhetsprogrammen och man kommenterade försvarsministerns avgång. Det  var kvällens stora nyhet. Kommentator var, som ofta när det gäller politik, han Knutsson. Ni vet han som är gift med hon som räddade svenska sinnen från panikkollaps under Tsunamin. Han är en duktig politisk reporter, han framför sina analyser på ett mycket pedagogiskt tillrättalagt sätt  så att till och med jag som inte alls är insatt kan tro att jag begriper (man skulle kunna tro att hans fru var lärare, men det är hon alltså inte! :-)))

MEN OM KARLN INTE SNART KLIPPER SIG SÅ KLARAR JAG INTE ATT LYSSNA PÅ VAD HAN SÄGER, JAG HAR FULLT SJÅ MED ATT HÅLLA KOLL PÅ HANS HÅR. 

Det blir så nervöst med det där långa väldigt tunna som han kammar från ena sidan över mittfältet till den andra.  Det glipar där uppe och ramlar liksom isär. Nu höll jag hela tiden medan han pratade liksom andan och hoppades att det inte skulle ramla ner i ögonen på honom totalt. För jag gillar ju den här karln när han pratar men det blir så fel med den här frissen. Det är inte trovärdigt hos en seriös politisk kommentator att ha håret så här. Någon måste ju säga till honom, för jag förstår ju att han inte ser det själv. Framifrån i spegeln ser det nog ok ut det ser nog tjockare ut längs med på något sätt. Men kameran filmar uppifrån och då avslöjas att hela svålen i stort sett är bar.  Det  här med glesa långa överkamningar är till för gubbsjuka, patetiska, åldersförnekande äldre herrar, inte för skitbra journalister med god renomé.

Det är dåligt av arbetsgivare att annonsera efter människor i en viss ålder så som man ofta gör. Det måste betyda att man inte är ute i första hand efter kompetens utan efter något annat och vad är då detta annat. Jag har ofta funderat över det. Kuttersmycke? Något snyggt att vila ögonen på? Någon som är mer lättstyrd än den som har erfarenhet?

Det är bra att det nu kommer lagstifting emot detta med åldersdiskriminering. Givetvis kan ingen kontrollera att den följs. Lika lite som det går att kontrollera om någon annan diskrimineringslagstiftning följs. Det kommer alltid att finnas andra svepskäl att ta till för att slippa anställa någon över 35 om man nu inte vill det. Exempelvis Ericson lär visst ha haft ett program där man ville bli av med alla över 35 och ersätta dem med yngre arbetskraft läser jag någonstans på bloggen.

Men en ny lagstiftning av den här typen kanske kan starta en debatt om åldersdiskrimineringen i både dagspress och annorstädes och därmed ändra värderingarn i samhället. Då kan man ha åstadkommit något väsentligt. Det ska åtminstone inte vara tillåtet längre att uttryckligen gallra efter födelseår.

Nu får det bli slut på den här dagen i alla fall. Och jag går till sängs snufsande med min alldeles nya förkylning. Den är bara ett par dagar gammal. Och imorgon har vi ordnat med heldagsutflykt upp till Årjängs travmuseum med min klass. Matsäck och hela köret. Det blir buss dit men 3 kilometers promenad hem igen.  Det blir att ladda upp med pappersnäsdukar och nässpray och annat nyttigt.

Jag har skrivit en gång om skolrutiner men glömde en del viktiga saker såg jag sen och så har jag rättat några av de retliga stavfelen. Nu har jag kopierat inlägget och publicerar det en gång till med resten av texten som  jag lagt till här och där. Nu blir det alltså en ännu längre drapa än förut så varningen är ännu större än förra gången. 

Så alla som inte är lärare eller skolintresserade kan sluta läsa här. Det är bara bortkastad tid!

Så här prydligt kan det vara i klassrummet innan eleverna kommit för ett nytt läsår. Sedan blir det mer stök.
Nu börjar rutinerna på att ta form i alla fall. Det tar alltid någon vecka så där. Det blir lite olika med ett nytt år.

Jag arbetar fortfarande mycket med pararbete, dvs eleverna är placerade två och två. Jag tror att det är bra att hjälpa varandra och att börja träna samarbete i par. Grupparbete är ännu för svårt för de flesta i åldern 7-8 år, men att jobba ihop två är en lagom förberedelse. Jag skulle gärna se att vi hade en mer genomtänkt plan för hur vi stegrar svårighetsgraden när det gäller den sociala kompetensen också, inte bara  när det gäller skolämnen.

Varje dag startar med drop in under en halvtimma.  Då har jag lite lågmäld avslappningsmusik i en hyfsad stereoanläggning och några levande ljus tända, samt lampor som går att dämpa. Det är en lugn stämning. Det innebär att elevern kan komma in om de vill från klockan 8 i klassrummet / grupprummet. Det har många fördelar framför att de samlas i den grymt trånga korridoren utan vuxentillsyn och släpps in alla på en gång. Då hinner det hända mycket som sedan ligger och gror under dagen. Med drop in  hinner jag hälsa på var och en och prata lite. Barnen kan sitta ensamma och läsa eller rita en stund eller göra vanligt skolarbete. De kan också sitta i grupper och prata medan de spelar något spel eller liknande. Några vill göra egna böcker.  Jag använder en kvart drygt av den här tiden till att ha extraträning med elever som behöver få något förklarat för sig eller som behöver läsa lite extra just för tillfället.  Jag kan på så sätt göra resurstid i min egen klass och  barn som behöver extra träning missar inte den ordinarie undervisningen.  Under del av skoldagen har vi dessutom tillgång till speciallärarare som kan hjälpa till när det behövs. Hon är bra stöd för barnen och även som samtalspartner för mig i undervisningen. Hon har ofta bra materiel och goda tankar att dela med sig av.

När det ringer in vid halv 9 så hälsar jag på varje barn som kommer först då och sedan har vi en morgonsamling i ring på golvet.  Den gör jag till del på engelska. Vi tränar en del fraser så som att hälsa på varandra, ställa enkla frågor och svara,  går igenom dagens schema tillsammans, tittar på vädret och dagens lunch. De lär sig på så sätt enkla vardagsord på engelska.   Jag använder engelska fram till jul varje år, sedan tyska fram till påsk och därefter engelska igen fram till läsårets slut. Det betyder att barnen får ett litet ordförråd av två språk i förbifarten så att säga, bara genom att använda det i rutinsituationer. Engelskan (och tyskan) kommer in i pausgympan också och då slinker många rörelseord med. Barnen får också varje dag ta med sig något och visa för gruppen i samlingen och varje barn får också berätta något ,det sker på svenska förstås. Alla vill inte varje dag men det är ingen som aldrig gör det. Under en dags samling så är det kanske hälften av barnen som visar något / berättar något. Jag noterar varje gång för att ha koll på läget. Detta hör till den muntliga framställningen som ingår i svenskämnet. Det är också so / no eftersom det i sammmanhanget ofta blir anledning att fördjupa sig i något omtalat husdjur, någon traktor, någon växt som visas eller någon akuell film eler dylikt.  Häromdagen hade någon med sig en vit blomma i färgat vatten och vi kunde följa den några dagar. Någon gång har jag också med något och visar.

Efter samlingen behövs en stunds rörelse. Då har vi pausgympa på engelska  (tyska under del av året) typ Please walk, please run, please walk with high knees osv. Den avslutas med några minuters disco med musik på hög volym. Detta med dans skulle kunna utvecklas men jag är inte så bra på det. Tror att rytmisk rörelse till musik är bra både för motoriken och själen.

Därefter följer lässtund, med antingen läxa eller bänkbok. Läxan läser barnen högt för varandra två och två och då sitter de utspridda i huset, eller ligger på golvet här och där. Läxan är olika för olika barn. Den bör vara på nivån 90 - 95 % rättläsning enligt studier gjorda av Mary Clay i Reading Recovery på Nya Zeeland. Det är en av få riktiga studier i detta med hur barn lär sig läsa bra. (Annrs finns det många hugskott och tillfälliga trender här och det ska man värja sig för som lärare. Det är bättre att ta till sig sånt som verkligen är dokumenterat. Det finns alldeles för många entusiastiska föreläsare som lever på att  sprida rena dumheter om barns läsning)   Nu i årskurs 2 så är det också tystläsning ibland med bänkbok. Tystläsning är för de flesta barn (inte alla dock!) svårare än högläsning. Boken väljs fritt men jag kollar att svårighetsgraden är ungefär rätt. Bänkboksläsniningen avslutas alltid med att de två och två berättar för varandra om det lästa. Det är en övning som befrämjar förmågan att sammanfatta och att berätta något sammanhängande. Detta har barnen nytta av senare i sina studier när texterna blir svårare och fyllda av fakta.  Bra att träna det i enkel form i tvåan.  Det är också en koll på att de har förstått det lästa och inte bara avkodat. Samtidigt får barnen höra berättas om nya böcker som någon annan läst och blir nyfikna på den.

Sedan kommer förmiddagsrasten. Den har vi fått förlängd från en kvart till 20 minuter. Det är bra så de hinner både få av och på sig kläderna och röra på sig.

Matte är nästa moment. Och det borde ha varit praktisk matte,  men är alltså inte det utan matteboksmatte. De arbetar i olika böcker utifrån sin nivå både uppåt och neråt. Det anses ibland i skolvärlden oartigt att låta barnen få böcker som hör till kommande årskurser men jag kan inte ha elever som bara upprepar tal de redan kan. Det måste få finnas lite svårigheter och motstånd också, så jag matar på och låter dem hoppa över om det verkar för lätt. Men som sagt, jag hade hellre haft praktisk matte istället för matteböcker. Det hade jag under två års tid  med en klass och det var både otroligt effektivt för att utveckla mattetänket och enligt eleverna roligt att jobba med. Parallellt med matten så har några av eleverna data nu i tvåan med en annan lärare. De får lära sig grunderna av henne i liten grupp om 3-4 stycken och sedan ska de datorer vi har i klassrummet utnyttjas av eleverna självständigt under en stor del av dagen har jag tänkt. Några elever åt gången. Det blir inte till att spela på utan till text- och bildskapande.  För många barn så är det ett stort behov att få uttrycka sig i skrift, speciellt för barn som är kreativa. Om de inte behöver tänka på att forma snygga bokstäver så blir det ofta roligare och mer flyt i det hela.

Lunch har vi sedan. I ettan i början måste man gå dit på led, men det behövs inte nu. Eleverna tar sig själv t ill matsalen, jag går in med första gruppen och sedan kommer de andra vartefter. Det fungerar bra.  Jag är som lärare rätt strikt med bordsskick och accepterar inget sölande och slaskande i maten. Det ska vara prydligt ätande och trevlig konversation, inget snuskprat och skrik och småbråk vid matbordet. Och vi går lugnt i matsalen inte hoppar eller springer. Det här med gott uppförande i maten känns som en träning i social kompetens också. Det är inte accepterat i samhället i övrigt att vara otrevlig i maten och då ska det inte vara det i skolan heller. Skolan får inte bli ett reservat för dåligt uppförande.  Långrast har vi efter maten.

När det ringer in för eftermiddagens arbete så börjar vi med avslappning en stund till klassisk musik. Varje barn har en egen kudde som de vilar på på bänken. Jag spelar ett stycke klassiskt musik på stereon under några minuter. Det är samma stycke i en vecka eftersom det tar lite tid att ta till sig klassisk musik, det är inte som med populärmusik att det räcker med en avlyssning. Samtidigt pratar jag varje gång lite kort om kompositören till stycket, det jag vet (inte så mycket). Orsaken till att jag låter eleverna lyssna på just klassiskt musik är dels att man har funnit det inlärningsbefrämjande en kort stund efter lyssnandet, åtminstone vissa stycken. Sedan vill jag vidga deras musikspektra som oftast annars blir populärmusik. Jag menar alltså inte att den är fel med populärmusik, men bra att höra annat också. Orsaken till att vi lyssnar till musik alls, just efter lunch, är att eleverna när de kommer in från leken är lite uppskruvade och behöver komma ner i varv och koncentration igen. Det går mycket snabbare genom att lyssna till musik än genom att jag tjatar.

Eftermiddagarna ser lite olika ut; någon dag har praktisk matte, någon idrott, någon so / no / bild med annan lärare. Men sista halvtimmen i klassrummet är alltid  valfritt arbete i svenska eller matte. Det kan vara att läsa, att skriva, att göra egna böcker vilket är populärt just nu. Skrivandet kommer loss ordentligt i tvåan.  Mitt i eftermiddagspasset finns också en möjlighet att få lite mer rörelse genom att springa ett varv runt skolan. Det är en rejäl sträcka för det är en stor skola. De som vill det får skriva upp sig på en "springlista" under dagen och så skickar jag ut dem två och två på springtur. Det brukar vara 5-10 stycken som vill.

När dagen är slut så tar jag fram var och en elev till mig och säger adjö. Då kan vi växla några ord om hur de varit under dagen.

Om barn blir ovänner under dagen så får de gå ifrån till något annat rum och prata med varandra tills de är vänner igen. Det är effektivt. Båda ska alltså vara nöjda när de har avslutat samtalet och det innebär att båda måste ta ansvar för att konflikten får ett slut. Det är också en träning i social kompetens, detta att prata sig genom konflikter. Det hjälper inte med knytnävarna. Vem som helst kan komma till mig och be att få prata med någon.  När de är färdiga frågar jag båda om de är vänner och då ser jag om det är sant. Och det har det hittills alltid varit. Det här är ett bra sätt för konfliktlösning och jag har inga underströmmar av antagonism tror jag mellan eleverna. Men jag kan naturligtvis inte veta allt. Det är 23 barn i klassen. 

Det här sättet att lösa konflikter på fick jag lära mig av habiliteringspsykologen när jag jobbade på barnhab / omsorg och jag tränade på det först med hans handledning. Man får nämligen inte utsätta barn för det om de är exempelvis väldigt ojämlika. Det är ofta inget problem om det bara är två inblandade men man får vara uppmärksam om det är flera. Då kommer det in gruppeffekter som är svåra att förutse. Så jag låter i så fall hellre två och två gå ut först och sedan eventuellt flera och då med viss bevakning.

Men det här är i alla fall mycket bättre än det jag gjorde förr, alltså agerade domare när barn kom in efter rast och var ovänner. Då förväntade sig barnen att jag på nolltid skulle reda ut vem som var syndabocken och avkräva ett pliktskyldigt förlåt eller utdela lämpligt straff. Det fungerade dåligt. Ofta är det inte ens fel att två träter och jag hade ingen aning om vad som föregått den aktuella konflikten.  Mitt "domslut" blev därför ofta fel och jag hade alltid en känsla av att någon ändå var lessen och missnöjd efteråt. Nu ser istället ofta barnen nöjda ut och de får en god träning på själva konfliktlösningsprocessen.

Det befrämjar också ett gott gruppklimat och barnen i klassen är sällan  ovänner med varandra. Det går dagar emellan.  Och det har heller inte blivit så att de utnyttjar detta till att "slippa ifrån" undervisning och komma ifrån ett tag.  Så kan det säkert bli bland äldre barn, jag vet inte. Har inte prövat där.

Det är mycket med hjälp av genomtänkta rutiner, konfliktlösningen och kontinuerligt prat som det går att skapa en bra klass. Det blir inte en bra klass av sig självt. Och föräldrarna har en nyckelroll i detta och deras stöd betyder mycket mer än de någonsin kan föreställa sig.

Nu har barnen fått tillsammans göra en lista över vad de gör för att skapa en bra klass. Den har de tagit hem och fått tillsammans med föräldrarna välja ut de fem viktigaste punkterna. Jag sammanställer och skickar hem. Sedan under läsåret så går vi in o kollar. Har man gjort det där man sa? Sedan kommer det hem en lapp till föräldrar där de tillsammans med barnet får ta fram vad de som föräldrar kan göra för att det ska bli en bra klass. Det sammanställs och sedan går vi igenom om det blev så efter en tid.  Och till slut elevernas och mina synpunkter på vad jag kan göra för att det ska bli en bra klass, sammanställa och utvärdera efter en tid. jag vill att barnen som grupp ska träna sig från början på att själva se sitt ansvar för en bra stämning i gruppen.  Jag jobbar hellre med våra egna ideér här än med färdiga "samarbetsmateriel" för de passar sällan just oss, just nu. För om den goda stämningen inte växer fram hos barnen så kan jag aldrig tvinga fram den. Jag kan aldrig bevaka dem varje sekund och förhindra att elever far illa. Och det är ett av syftena med det här jobbet jag lägger ner på klassens sociala liv, att barn inte ska fara illa och må dåligt i skolan därför att de är uteslutna eller illa hanterad av andra barn.

Oj vad långt det blev, men som sagt jag har ju varnat innan så bara speciellt intresserade behövde läsa.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Ägnar en stund av kvällen åt självrannsakande navelskådning; läser den egna bloggen en bit bakåt och försöker få syn på  hur vi kan se ut i läsarens ögon. Bloggar kan ju användas till att granska andras livsstil men också den egna. Och resultatet är minst sagt skrämmande.  Jag ser ett par sällskapssjuka matvrak! Mumsar och äter hela tiden, vardag som helgdag och gärna i glada vänners sällskap. Det här är ju inte klokt alltså! Nu får det bli skärpning, både med livsstilen och bloggen. Lite mer klädsamt allvar tack, det går inte att bara laja runt!

Eftersom det varit dåligt med motion under helgen så valde jag att gå före en bit ut till Harnäs igår. Jag hann 3,8 kilometer på 42 minuter innan gubben hann ifatt mig med bilen och föreställer mig att det blir en hastighet av ungefär 5 kilometer i timmen om man räknar med det faktum att jag fick sitta ner och knyta om skorna vid ett tillfälle.  Verkar rimligt. Men matte har aldrig varit min starka sida så det kan vara helt fel.

Att en resehandbok kan förorsaka så mycket skratt hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Den här hade för  så där 20 Euro och den innehåller drygt 600 sidor ambitiös infomation om SVerige för tyskar. Vi läste ur den igår kväll söndag efter att vi hade ätit den goda älggrytan och vi skrattade så tårarna trillade. Det fanns flera galenskaper i boken men avsnitten om älg tar alla pris!

 Jag har översatt  en del tillsammans med våra tyska vänner så gott vi kan.

"Älgar, trots alla fördomar tämligen sluga, är allätare och gillar de unga skotten på träden till förtret för skogsindustrin. Med endast svag  synförmåga  vågar de sig - lockade av sophögarna - fram till utkanterna av städerna. Ett exemplar kom på så sätt att bli ofrivillig passagerare på färjan över till Danmark.  Lokala turistbyråer ordnar knappt med älgsafaris men  med hjälp av lite spårsinne är det möjligt att få se älg i vilt tillstånd, åtminstone i Småland, Västergötland och Värmland"

"Alla älskar den (älgen) - turisten eftersom den inte finns där han bor, naturbeskyddaren eftersom den motstått alla utrotningsförsök,  jägarna eftersom det utan den (älgen) knappast går att hitta någon bra förklaring på varför man vill sitta i skogen klockan 5 på morgonen höstmorgnar och dricka snaps, vilket är förbjudet och läckergomen eftersom den (älgen) passar så bra till rödkål och mos!"

Författaren tror också att svenskarna överdrivet älgförekomsten och de skryter alla om hur mycket älg de har men
"Om man nu verkligen får se en älg vid vägkanten då kommer svenskarna i skaror och blir helt tokiga som om de aldrig sett en älg förut i hela sitt liv"

Det beskrivs också hur 150.000 älgar varje år "faller offer för höstens skjutgalenskapen" .

Och älgar är alltså enligt författaren allätare dvs äter både kött och växter:

"Tro det eller inte: Skyggheten för den enda fienden (människan) är verkligen  så ringa att de av och till  verkligen förirrar sig till städernas soptunnor. En gång skall en älg precis ha hunnit ombord på färjan till Danmark innan spärren slog igen bakom honom" .

Det finns väl inte så mycket mer att tillägga om skogens konung efter denna uttömmande beskrivning!?

Jag har ju en spärr på kommentarerna i min blogg eftersom jag har blivit trakasserad av en militant vargvän och hans "organisation" p.g.a. mitt engagemang i rovdjursfrågorna. Men jag tar alltså normalt sett inte bort andra kommentarer än de som kommer därifrån och vid något tillfälle ren rappakalja. Nu fick jag som kommentar till mitt förra blogginlägg om kräftfesten en "kommentar" som inte alls kommenterade mitt inlägg utan som egentligen var ett fristående inlägg i ett helt annat ämne. Jag valde då att ta bort det eftersom det dessutom var helt anonymt. Det känns som skillnad om kända bloggvänner väljer kommentarerna som ett sätt att ta kontakt vid sidan av inläggets ämne. Men Du som skrivit kommentaren är självklart välkommen att kommentera i något av de inlägg jag gjort tidigare på min blogg. Det finns säkert något som passar i så fall. Det går bra att leta i kategorierna eller med hjälp av sökord.

Jag lade ut den här bilden förut under lördag men orkade inte med att se den alldeles intill den hemska och tragiska bilden på den dödade finnstövartiken i Sunne så jag tog bort den och lägger den här istället.

Igår hade vi alltså lite kräftäting här hemma. En god vän hade fångat 60 kg signalkräftor i Vättern. I Vättern är det fritt kräftfiske en bit ut, en kilometer ut tror jag. Vi köpte alltså 3 kilo som kokades och räckte till två tillfällen. Dels i förrgår nere vid sjön, dels igår här hemma med Snarkilsfolket. Det blev en trevlig afton med oss 6 personer, mycket stoj och historieberättande och naturligtvis snapsvisor, haklappar och mössor som sig bör.

Nu har vi lajat runt igen med mycket roligt  torsdag kväll nere vid sjön, fredag kväll Galna Tuppen och lördag kväll. igår kräftfest här hemma.  Igår på dagen gick mycket tid åt till telefon med anledning av vargangreppen i norra Värmland. Det är många ledsna människor och även beslutsfattare som behöver kontaktas och som hör av sig. Roland är rovdjursansvarig på Jägareförbundet här i Värmland och sitter också med i länsstyrelsens rovdjursråd.

Idag skulle vi ha kunnat åka till Säffle och avnjutit skördefest där man kan köpa en massa olika fina hemtillverkade matvaror av olika slag. Men huset är i miserabelt skick och vi måste nog samla ihop oss och röja lite; det är disk, tvätt och plock och lite planering som står på tur och har väntat några dagar. Hoppas att eländet med vargdödade hundar och vargangripen fårägare, som jag skrev om igår,  har lugnat ner sig nu och att det inte blir fler bedrövelser.  Det är så ledsamt och man känner starkt med de drabbade.

Träden vid en av fiskestugorna har delvis torkat och de har sett trista ut med spretande döda grenar. Men frågan har varit hur ska man nå upp och göra något åt det utan att anlita en dyr skylift. Att stå i en racklig stege med motorsåg var inte rekommendabelt.  Till slut kom gubben på det. Jag fick sköta traktorn och hiss upp honom i frontskopan.  Jag gillade inte uppdraget. Tekniska saker och motorer får mig att bli så nervös och det blir alltid fel.
Men nu fick det bli i alla fall. Bilden ovan visar när det var färdigt och vi lastade alltsammans i skopan för att köra iväg det.

Här sitter jag i skopan och ska köra gubben upp och ner och vid behov tilta ( tippa framåt och bakåt). Det gick i alla fall bra och vi överlevde. Precis när vi var färdiga kom regnet. Kortet taget inifrån traktorn.

De stora träden är planterade i stort format med hjälp av grävmaskin. Men vi har många små nya träd på gång också: Olika sorters granar, kastanj, ek, lönn, bok.  Det kommer att bli fint här om så där 20 år när de syns ordentligt.

Den här 3-åriga finnstövartiken dödades idag på morgonen, lördag,  mellan 6.00 och 8.00 av varg i Östanbjörke i Sunne. Hon, eller rättare sagt resterna av henne, återfanns 1 - 1,5 kilometer från den plats där man den 26 augusti fann resterna av en annan vargdödad hund. Vid det tillfället återfanns  endast baktassen och halsbandet.  Om jag säger att det kokar bland befolkningen i hela Värmland idag så är det bara förnamnet! Telefonerna har gått varma här idag! Nu måste länsstyrelsen kräva skyddsjakt på hela den här flocken i Jangenreviret. Det är vansinnigt att låta en flock lära upp nya valpar till det här beteendet. Alla behöver tas bort.

En varg attackerade människor som försökte jaga den ur ett fårhägn idag på morgonen i Vitsand i norra Värmland. Vargen  hade rivit 5 får och vägrade att låta sig jagas bort, började istället attackera dem som försökte freda fåren. Till slut sköts den. Uppgiften om att vargen skjutits kommer från länsstyrelsens i Värmland rovdjursanvarige. Hela norra Värmland är i stort sett täckt av vargrevir och en stor del av resten av länet också.  Rovdjuren är dåligt fördelade över landet. De flesta finns här och det ställer till stora problem eftersom lagstiftningen och praxis inte låter oss ta bort  vargar som ställer till bekymmer.

Idag på morgonen dödades en finnstövartik utanför Sunne i Jangenreviret och åts delvis upp.  Det är samma vargar som dödade hunden jag skrev om häromdagen, den som man hittade halsbandet och bakbenet av. Det här vargreviret kallas Jangenreviret. Det är vargar som borde tas bort i skyddsjakt. 

Nu ska jag berätta hur det är i min klass med mitt jobb just nu. Så alla som inte är lärare eller skolintresserade kan sluta läsa här. Resten är bara bortkastad tid!

Så här prydligt kan det vara i klassrummet innan eleverna kommit för ett nytt läsår. Sedan blir det mer stök.
Nu börjar rutinerna på att ta form i alla fall. Det tar alltid någon vecka så där. Det blir lite olika med ett nytt år.

Jag arbetar fortfarande mycket med pararbete, dvs eleverna är placerade två och två. Jag tror att det är bra att hjälpa varandra och att börja träna samarbete i par. Grupparbete är ännu för svårt för de flesta i åldern 7-8 år, men att jobba ihop två är en lagom förberedelse. Jag skulle gärna se att vi hade en mer genomtänkt plan för hur vi stegrar svårighetsgraden när det gäller den sociala kompetensen också, inte bara  när det gäller skolämnen.

Varje dag startar med drop in under en halvtimma.  Då har jag lite lågmäld avslappningsmusik i en hyfsad stereoanläggning och några levande ljus tända, samt lampor som går att dämpa. Det är en lugn stämning. Det innebär att elevern kan komma in om de vill från klockan 8 i klassrummet / grupprummet. Det har många fördelar framför att de samlas i den grymt trånga korridoren utan vuxentillsyn och släpps in alla på en gång. Då hinner det hända mycket som sedan ligger och gror under dagen. Med drop in  hinner jag hälsa på var och en och prata lite. Barnen kan sitta ensamma och läsa eller rita en stund eller göra vanligt skolarbete. De kan också sitta i grupper och prata medan de spelar något spel eller liknande. Några vill göra egna böcker.  Jag använder en kvart drygt av den här tiden till att ha extraträning med elever som behöver få något förklarat för sig eller som behöver läsa lite extra just för tillfället.  Jag kan på så sätt göra resurstid i min egen klass och  barn som behöver extra träning missar inte den ordinarie undervisningen.  Under del av skoldagen har vi dessutom tillgång till speciallärarare som kan hjälpa till när det behövs. Hon är bra stöd för barnen och även som samtalspartner för mig i undervisningen. Hon har ofta bra materiel och goda tankar att dela med sig av.

När det ringer in vid halv 9 så hälsar jag på varje barn som kommer först då och sedan har vi en morgonsamling i ring på golvet.  Den gör jag till del på engelska. Vi tränar en del fraser så som att hälsa på varandra, ställa enkla frågor och svara,  går igenom dagens schema tillsammans, tittar på vädret och dagens lunch. De lär sig på så sätt enkla vardagsord på engelska.   Jag använder engelska fram till jul varje år, sedan tyska fram till påsk och därefter engelska igen fram till läsårets slut. Det betyder att barnen får ett litet ordförråd av två språk i förbifarten så att säga, bara genom att använda det i rutinsituationer. Engelskan (och tyskan) kommer in i pausgympan också och då slinker många rörelseord med. Barnen får också varje dag ta med sig något och visa för gruppen i samlingen och varje barn får också berätta något ,det sker på svenska förstås. Alla vill inte varje dag men det är ingen som aldrig gör det. Under en dags samling så är det kanske hälften av barnen som visar något / berättar något. Jag noterar varje gång för att ha koll på läget. Detta hör till den muntliga framställningen som ingår i svenskämnet. Det är också so / no eftersom det i sammmanhanget ofta blir anledning att fördjupa sig i något omtalat husdjur, någon traktor, någon växt som visas eller någon akuell film eler dylikt.  Häromdagen hade någon med sig en vit blomma i färgat vatten och vi kunde följa den några dagar. Någon gång har jag också med något och visar.

Efter samlingen behövs en stunds rörelse. Då har vi pausgympa på engelska  (tyska under del av året) typ Please walk, please run, please walk with high knees osv. Den avslutas med några minuters disco med musik på hög volym. Detta med dans skulle kunna utvecklas men jag är inte så bra på det. Tror att rytmisk rörelse till musik är bra både för motoriken och själen.

Därefter följer lässtund, med antingen läxa eller bänkbok. Läxan läser barnen högt för varandra två och två och då sitter de utspridda i huset, eller ligger på golvet här och där. Läxan är olika för olika barn. Den bör vara på nivån 90 - 95 % rättläsning enligt studier gjorda av Mary Clay i Reading Recovery på Nya Zeeland. Det är en av få riktiga studier i detta med hur barn lär sig läsa bra. (Annrs finns det många hugskott och tillfälliga trender här och det ska man värja sig för som lärare. Det är bättre att ta till sig sånt som verkligen är dokumenterat. Det finns alldeles för många entusiastiska föreläsare som lever på att  sprida rena dumheter om barns läsning)   Nu i årskurs 2 så är det också tystläsning ibland med bänkbok. Tystläsning är för de flesta barn (inte alla dock!) svårare än högläsning. Boken väljs fritt men jag kollar att svårighetsgraden är ungefär rätt. Bänkboksläsniningen avslutas alltid med att de två och två berättar för varandra om det lästa. Det är en övning som befrämjar förmågan att sammanfatta och att berätta något sammanhängande. Detta har barnen nytta av senare i sina studier när texterna blir svårare och fyllda av fakta.  Bra att träna det i enkel form i tvåan.  Det är också en koll på att de har förstått det lästa och inte bara avkodat. Samtidigt får barnen höra berättas om nya böcker som någon annan läst och blir nyfikna på den.

Sedan kommer förmiddagsrasten. Den har vi fått förlängd från en kvart till 20 minuter. Det är bra så de hinner både få av och på sig kläderna och röra på sig.

Matte är nästa moment. Och det borde ha varit praktisk matte,  men är alltså inte det utan matteboksmatte. De arbetar i olika böcker utifrån sin nivå både uppåt och neråt. Det anses ibland i skolvärlden oartigt att låta barnen få böcker som hör till kommande årskurser men jag kan inte ha elever som bara upprepar tal de redan kan. Det måste få finnas lite svårigheter och motstånd också, så jag matar på och låter dem hoppa över om det verkar för lätt. Men som sagt, jag hade hellre haft praktisk matte istället för matteböcker. Det hade jag under två års tid  med en klass och det var både otroligt effektivt för att utveckla mattetänket och enligt eleverna roligt att jobba med. Parallellt med matten så har några av eleverna data nu i tvåan med en annan lärare. De får lära sig grunderna av henne i liten grupp om 3-4 stycken och sedan ska de datorer vi har i klassrummet utnyttjas av eleverna självständigt under en stor del av dagen har jag tänkt. Några elever åt gången. Det blir inte till att spela på utan till text- och bildskapande.  För många barn så är det ett stort behov att få uttrycka sig i skrift, speciellt för barn som är kreativa. Om de inte behöver tänka på att forma snygga bokstäver så blir det ofta roligare och mer flyt i det hela.

Lunch har vi sedan. I ettan i början måste man gå dit på led, men det behövs inte nu. Eleverna tar sig själv t ill matsalen, jag går in med första gruppen och sedan kommer de andra vartefter. Det fungerar bra.  Jag är som lärare rätt strikt med bordsskick och accepterar inget sölande och slaskande i maten. Det ska vara prydligt ätande och trevlig konversation, inget snuskprat och skrik och småbråk vid matbordet. Och vi går lugnt i matsalen inte hoppar eller springer. Det här med gott uppförande i maten känns som en träning i social kompetens också. Det är inte accepterat i samhället i övrigt att vara otrevlig i maten och då ska det inte vara det i skolan heller. Skolan får inte bli ett reservat för dåligt uppförande.  Långrast har vi efter maten.

När det ringer in för eftermiddagens arbete så börjar vi med avslappning en stund till klassisk musik. Varje barn har en egen kudde som de vilar på på bänken. Jag spelar ett stycke klassiskt musik på stereon under några minuter. Det är samma stycke i en vecka eftersom det tar lite tid att ta till sig klassisk musik, det är inte som med populärmusik att det räcker med en avlyssning. Samtidigt pratar jag varje gång lite kort om kompositören till stycket, det jag vet (inte så mycket). Orsaken till att jag låter eleverna lyssna på just klassiskt musik är dels att man har funnit det inlärningsbefrämjande en kort stund efter lyssnandet, åtminstone vissa stycken. Sedan vill jag vidga deras musikspektra som oftast annars blir populärmusik. Jag menar alltså inte att den är fel med populärmusik, men bra att höra annat också. Orsaken till att vi lyssnar till musik alls, just efter lunch, är att eleverna när de kommer in från leken är lite uppskruvade och behöver komma ner i varv och koncentration igen. Det går mycket snabbare genom att lyssna till musik än genom att jag tjatar.

Eftermiddagarna ser lite olika ut; någon dag har praktisk matte, någon idrott, någon so / no / bild med annan lärare. Men sista halvtimmen i klassrummet är alltid  valfritt arbete i svenska eller matte. Det kan vara att läsa, att skriva, att göra egna böcker vilket är populärt just nu. Skrivandet kommer loss ordentligt i tvåan.  Mitt i eftermiddagspasset finns också en möjlighet att få lite mer rörelse genom att springa ett varv runt skolan. Det är en rejäl sträcka för det är en stor skola. De som vill det får skriva upp sig på en "springlista" under dagen och så skickar jag ut dem två och två på springtur. Det brukar vara 5-10 stycken som vill.

När dagen är slut så tar jag fram var och en elev til mig och säger adjö. Då kan vi växla några ord om hur de varit under dagen.

Om barn blir ovänner under dagen så får de gå ifrån till något annat rum och prata med varandra tills de är vänner igen. Det är effektivt. Båda ska alltså vara nöjda när de har avslutat samtalet och det innebär att båda måste ta ansvar för att konflikten får ett slut. Det är också en träning i social kompetens, detta att prata sig genom konflikter. Det hjälper inte med knytnävarna. Vem som helst kan komma till mig och be att få prata med någon.  När de är färdiga frågar jag båda om de är vänner och då ser jag om det är sant. Och det har det hittills alltid varit. Det här är ett bra sätt för konfliktlösning och jag har inga underströmmar av antagonism tror jag mellan eleverna. Men jag kan naturligtvis inte veta allt. Det är 23 barn i klassen. 

Det här sättet att lösa konflikter på fick jag lära mig av habiliteringspsykologen när jag jobbade på barnhab / omsorg och jag tränade på det först med hans handledning. Man får nämligen inte utsätta barn för det om de är exempelvis väldigt ojämlika. Det är ofta inget problem om det bara är två inblandade men man får vara uppmärksam om det är flera. Då kommer det in gruppeffekter som är svåra att förutse. Så jag låter i så fall hellre två och två gå ut först och sedan eventuellt flera och då med viss bevakning.

Men det här är i alla fall mycket bättre än det jag gjorde förr, alltså agerade domare när barn kom in efter rast och var ovänner. Då förväntade sig barnen att jag på nolltid skulle reda ut vem som var syndabocken och avkräva ett pliktskyldigt förlåt eller utdela lämpligt straff. Det fungerade dåligt. Ofta är det inte ens fel att två träter och jag hade ingen aning om vad som föregått den aktuella konflikten.  Mitt "domslut" blev därför ofta fel och jag hade alltid en känsla av att någon ändå var lessen och missnöjd efteråt. Nu ser istället ofta barnen nöjda ut och de får en god träning på själva konfliktlösningsprocessen.

Det befrämjar också ett gott gruppklimat och barnen i klassen är sällan  ovänner med varandra. Det går dagar emellan.  Och det har heller inte blivit så att de utnyttjar detta till att "slippa ifrån" undervisning och komma ifrån ett tag.  Så kan det säkert bli bland äldre barn, jag vet inte. Har inte prövat där.

Det är mycket med hjälp av genomtänkta rutiner, konfliktlösningen och kontinuerligt prat som det går att skapa en bra klass. Det blir inte en bra klass av sig självt. Och föräldrarna har en nyckelroll i detta och deras stöd betyder mycket mer än de någonsin kan föreställa sig.

Nu har barnen fått tillsammans göra en lista över vad de gör för att skapa en bra klass. Den har de tagit hem och fått tillsammans med föräldrarna välja ut de fem viktigaste punkterna. Jag sammanställer och skickar hem. Sedan under läsåret så går vi in o kollar. Har man gjort det där man sa? Sedan kommer det hem en lapp till föräldrar där de tillsammans med barnet får ta fram vad de som föräldrar kan göra för att det ska bli en bra klass. Det sammanställs och sedan går vi igenom om det blev så efter en tid.  Och till slut elevernas och mina synpunkter på vad jag kan göra för att det ska bli en bra klass, sammanställa och utvärdera efter en tid. jag vill att barnen som grupp ska träna sig från början på att själva se sitt ansvar för en bra stämning i gruppen.  Jag jobbar hellre med våra egna ideér här än med färdiga "samarbetsmateriel" för de passar sällan just oss, just nu. För om den goda stämningen inte växer fram hos barnen så kan jag aldrig tvinga fram den. Jag kan aldrig bevaka dem varje sekund och förhindra att elever far illa. Och det är ett av syftena med det här jobbet jag lägger ner på klassens sociala liv, att barn inte ska fara illa och må dåligt i skolan därför att de är uteslutna eller illa hanterad av andra barn.

Oj vad långt det blev, men som sagt jag har ju varnat innan så bara speciellt intresserade behövde läsa.

Nu är det slut på den här långa transportsträckan för gubben och jaktsäsongen startar. Det är 1:a september och harjakten drar igång. Han åkte givetvis ut vid 5-tiden i morse med Jazz och det blev till Hästöna förstår jag. Hoppas han hinner se solen gå upp där. Jag vet inget ställe där det är så fint att se soluppgången som där. Har stått där flera gånger på älgjakten tidigt på morgonen när dimmorna dansat över sjön och solen börjat stiga upp ur vattnet samtidigt som det är frostigt kallt i luften. När man står och väntar så på att drevet ska starta så hinner man verkligen att njuta av naturupplevelser för man tvingas stå stilla på samma plats en god stund.

Vi var bjudna av Rolands systedotter och man på Galna Tuppen igår kväll fredag för Roland hade hjälpt dem att göra en ritnng på något vad det nu var; ny servicebyggnad till campingen eller vedskjul hemma. Jag vet inte riktigt. Men Galna Tuppen är ett trevligt ställe i Säffle och vi åker dit ibland. Jag tog röding och varm potatissallad med hollandaisesås, toppat med räkor. Det var läckert.


De övriga är typiska köttätare och de mumsade på en hemlagad hamburgare, skördehamburgare. Det är skördefest i Säffle nu i helgen. Man kan köpa årets skörd av grönsaker överallt och det är festligt värre. Får se om vi hinner åka på det på söndag.

Till dessert åt vi melon- och hallonsorbet. Det var en lagom och trevlig kväll. Det fick inte bli för sent för det är 1:a september idag.

Kaniner är söta djur. Rolands systerdotters yngsta barn miste sin lille Tusse (som varit med i bloggen förut) och det var ledsamt. Men så uppdagades att Tusse hade hunnit "förmera" sig innan han dog, kanske till och med just den dagen! Och här är två av resultaten! Lyckan är nu fullständig och alla är nöjda och glada. Helt vita albinos med röda ögon blev det.