Fortsätter på Liane med fasad och isolering

 
Ny fasad och isolering på Liane fortsätter. Nu är det sydsidans tur. Lite pyssel med att lyfta bort luftvärmepumpen. Och det målas febrilt innan det spikas opp. Sen blir det väl en målning till till sommaren antar jag. Det brukar bli två ggr med falu rödfärg. 
 
 
Underbäder och läkt
Roland är smart, klyver först och rollar sen flera på en gång. Men ändå ett mödosamt arbete. 
 

Nyaste soffan på Ikea - klockrent 50-tal!

Studsade när jag fick se den nyaste soffan på Ikea häromsistens! Det är ju en helt klockren femtiotalssoffa, hela stuket. Den är liten och nätt som möblerna var då, vi bodde ju alla rätt trångt, handtagen, benen och tyget stämmer. Ska bli roligt att följa om detta blir en succé eller om vi vill vräka oss i större möbler nu för tiden. Armstöden som blir ben är en imitation av teak som trämöbler ofta var gjorda av då, ett numera förbjudet träslag, antar att det finns i regnskog.

Stackars vegetarianer!

Jag som gillar kött och fisk och fågel på tallriken brukar med automatik titta bort från de vegetariska alternativen när vi äter ute. Men jag gjorde ett undantag häromdagen när vi käkade på Nyängen. Rödbets- och halloumibiff lät gott och rödbetor är ju supernyttiga så jag beställde det. Men jag blev besviken, det var inte gott alls. Det var tämligen smaklöst och konsistensen var geggig. Stackars vegetarianer! Nästa gång vi drar österut så blir det julbord på Ikea, massor av kött och fläsk! Det har börjat.

Tre timmar i skogen idag!

Vi släppte Seffrin. Efter någon timme blev det jakt men de gick fel väg. Jag hittade några kantareller, gula och trattisar. Inte många men det räcker till svampsås till kvällens äting med matrester från igår,bl.a. saltrulle av älg tillagad som tjälknöl, dvs över natt i ugnen och sen i saltlag i 4 timmar. Vi njuter av sista älgköttet nu, vi ha inte fått nåt i år eftersom älgjakten ställdes in då vi har för lite älg. Fin dag med solsken hade vi i alla fall
 
 

Min bästa bäverbild

Det var lite oväntat. Vi kom för några år sedan med båten och gled in mot bryggan vid Tjärnshaget med motorn avstängd.  Roland hade fällt en del lövsly där. Då fick vi se bävern som hade dragit med sig någa kvistar  en bit, satt där i det grunda vattnet och åt. Den  höll en kvist i  framtassarna, snurrade på den och gnagde på barken. Den satt kvar tills  vi var bara ett par meter ifrån, då gjorde den ett svischande ut i vattnet, slog med svansen och simmade iväg. Det är en hydda alldeles i närheten så jag antar att den försvann dit.  I älven mellan tjärnet och sjön finns alltid bäver, men inte ofta vi kommer så nära

Julmarknad på Tjolitta idag söndag 11.00 - 16.00

Det är Idé och Hantverk som har julmarknad på Tjolitta den här helgen. Vi var där igår och investerade i honung från Herredalen liksom lingonchutney som skulle vara gott till rådjur. Det blev tändved, kaka, knäck, ett par fågelholkar, några småtomtar och så förstås kantarellpulver. Mycket fint hemgjort finns det. 
 
 
 
 
 
 

Barnbarnen i Stockholm

Familjen njuter av sitt nyinköpta hus. Äntligen har alla gott om plats och det börjar komma iordning med medhavda grejer och nyinköpt.  Köksvrån är perfekt för enkla måltider, Lou hänger här och pratar med mamma. Huset ligger högt och det kommer in mycket solljus.
 Gamla soffan är såld och hämtad. Så det blev provisoriskt en stund.
 
 Bill o Lou har gott om utrymme för lek och det här golvet med gammaldags parkett är en dröm i mina ögon, så vackert. Här har nya soffan kommit också. Genom det stora fönstret strömmar in ljus, viktigt nu när dagarna blir kortare 

Två nya fönster på gavlarna på Liane blir det

Nu blir det två nya fönster på varje gavel på Liane i samband med fasadbyte och isolering. Förut såg det ut som här under. Det var som om arkitekten glömt två fönster på varje gavel, eller också var det snålhet av ägaren och man ville spara in på byggkostnaden. Nu är det i alla fall mycket bättre och symmetriskt, sen blev det en tvärgående bräda där uppe. Den bidrar till att ta ner takhöjden lite också. En gavel är klar och nu börjas jobbet på sydsidan, själva framsidan på huset.
 
 
 

Frigående djur!

Den här skylten möts man av på en av våra byvägar. Vi har ärende där ibland.
Där går getterna lösa så det är bra med en varningsskylt.
 
 Lite längre opp på den vägen möts man av den här skylten
 
Och visst går det höns över vägen.  De har hemortsrätt här så man får vänta tills de behagar gå av vägen. ;-)) De här djuren mår bra, roligt att se! Det är trevligt i Snarkil! Vi trivdes bra när vi bodde där, det var allt med lite sorg i hjärtat vi flyttade därifrån för 41 år sedan. ;- ))

Videsparv kanske?

Den har synts ensam på Liane några dagar och vi känner inte igen den. Bilden är tagen på avstånd och inte så bra, inte så starka kontraster i färgerna, kanske nåt mer åt brunt, men stämmer på ett ungefär i alla fall. Speciellt är det mörka bandet fram över bröstet. Vi slog i fågelboken och den enda där  som liknade vår pippi var videsparv. I så fall är den rätt ovanlig här i trakterna. Skulle kunna vara på väg söderut för övervintring
 
 
 
 

Stenmagasinet i Säffle var vi på igår före konserten

Så här ser byggnaden ut nu och innehåller en restaurang. För mig är det lite nostalgi med det här huset. Så länge mamma levde och var pigg så brukade hon och jag att åka på årlig biltur till platser som hon ville se. Det blev lite samma varje år och vi brukade alltid sitta och  äta på andra våningen här på Stenmagasinet. Det är fina minnen, hon var så glad och nöjd. Sen har jag jobbat några år i Säffle, hade mitt kontor ett stenkast härifrån på Kanaltorget men jobbade därifrån  över tre kommuner med barns omsorg och habilitering
 
Ursprungligen var huset ett varumagasin för sjöfarten från 1800-talet.  Man hade behov av en stadig inbrotts- brandsäker byggnad för att förvara sånt som kom med båtarna på kanalen. Det ligger mitt emellan Byälven och kanalen, båda rinner ut i Vänern förstås.
 
Bjälkarna antar jag är kvar från tiden som magasinsbyggnad, de ser stabila ut ;- )) och gör lokalen vacker
 
Inredningen är omsorgsfull. 
Roland åt oxfilé 
 
Jag tog en favvo, torskrygg med bacon och kantareller. Den var jättegod. 
 
Så här vackert är Säffle från Stenmagasinet på kvällen. Efter middag här åkte vi alltså till konserten i Medborgarhuset.
 

Sven Ingvars i Säffle igår onsdag

Vi gillar ju nya Sven Ingvars, dvs bandet som Sven Erik Magnussons son samlat ihop. Vi försökte få biljetter till februari -konserten men misslyckades trots att vi hängde i telefonen. Sen såg vi dem i Karlstad i somras på Sandgrund, Karlstad kommuns gratiskonsert ute. I juni lyckades vi i alla fall köpa biljetter till kvällens genrep inför nya turnén och det var alltså i Säffle. Tror att det har blivit en tradition att starta upp på Medis Säffle, kan vara så att Oscars fru kommer härifrån och det är släkt på plats.
Det skulle kunna vara fel och motbjudande att Oscar fortsätter att spela sin pappas musik och leva på den. Men det är suveränt för han gör det så bra. Undrar om han inte till och med har lite bättre sångröst än S-E! Och Oscar gör ingen hemlighet av att han spelar för att hylla sin pappa och pappans musik. En kanonkonsert var det och vi ville aldrig att den skulle ta slut. Högt tempo och fin show med mycket Fröding också. Bra att Oscar sjunger så tydligt och att ljudet var bra så att Frödings fina texter gick fram ordentligt.  Och kolla gitarristen här nere till höger, alltså han går inte av för hackor. Så fina solon gjorde han, skulle ha kunnat vara mer av det.
 
 
Före konserten igår var vi på restaurang Stenmagasinet i Säffle och åt mat. Det blir mer om det senare idag, ett speciellt ställe är det.
 
Idag torsdag blir det en sväng till Karlstad för inköp. 
 

Vad betyder den gula symbolen nedan?

Det finns en hel del knappar och symboler som jag inte begriper på min bil. Men så länge det inte direkt larmar så bryr jag mig inte och hoppas att det ska vara ok. Fast den här gula symbolen funderar jag över. Den är rätt nyckfull, lyser ibland men sen kan det gå lång tid utan att den syns. Gul färg brukar inte vara något farligt så jag hoppas det är någon bagatell.  Men om någon vet vad det är så är jag tacksam för upplysning.
 
Nu åker vi till Säffle på Sven Ingvars! Va kul det ska bli!

Barnbarn i Umeå

Vi har barnbarn i Umeå, synd att det är så långt bort, vi kan ses så sällan. Men tacksamma att få bilder och andra rapporter om vardagslivet.
Familjen är mycket ute, här korvgrillning vid sjön som ligger nära bostaden. Lilla Lovis gillar det.
 
Kattunge finns också i familjen, det är ju guld förstås. Här tillsammans med Isak
 
Och så kan man leka katt också förstås. Lovis tycker om att showa.
 
Idag onsdag är det idel trevligheter för min del.  Jag ska tillbringa en del tid i Svensbyns skola, sen ett trevligt besök och i kväll ska vi på  Sven - Ingvars i Säffle.  

Jag har fått en orkidé att blomma!

Undrens tid är inte förbi, en orkidé i norrfönstret har inte bara överlevt min vanvård länge utan blommar också. Och det är ingen måtta på blomprakt heller. Så roligt att se den. 
 
Bredvid den står något slags monsterorkidé. Den har fått samma vanvård som den andra men utvecklas till en  urskogsväxt med nåt som måste vara en massa luftrötter. Den har inte inspirerats av sin granne till att sätta blomknoppar. Fast det är inte enbart framgångar på blomhyllorna. Idag slängde jag tre krukväxter som var nästan helt vissna, de hade inte härdat ut längre. De var inte tillräckligt tjockbladiga för att tåla den långa torka som det blir här i huset bland blommorna.

Den slok-örade älgen! Bilder från maj till november 2018

Det här är den första bilden jag tog på honom. Hans öron såg så knepiga ut att jag skickade bild till experter och frågade om han var sjuk på något sätt. Ett öra hängde ju ner och det andra hade ett stort hack. Det finns allvarliga sjukdomar som ger symptom på öronen. Bilden togs 8 maj 2018. Svaret jag fick var att det troligtvis var yttre skador som orsakat slokörat, inte någon sjukdom för det ser inte ut så här.. Hornen börjar växa fram under huden, syns redan  tydligt att det är en tjur.
 
De här två bilderna är tagna  på samma älg lite längre fram på sommaren.  Ena örat hänger fortfarande ner och det andra har sitt hack.. Han har fått fina horn som utvecklas vidare  under basthuden.
 
Och här är alltså senaste bilden på den slokörade älgen. Det togs häromdagen, så där 9:e november 2018.  Ena örat slokar fortfarande. Om det är hack i det andra syns inte så bra bakom hornen. Nu ska han snart tappa sina fina horn och försöka klara vintersäsongen. Han ser stor och kraftig ut i kroppen så det ska nog gå bra. Roligt att ha fått bilder på samma älg under en tid. Oftast ser man inte skillnad på älgarna och vet inte om det är samma eller nya älgar.  Men det slokande örat underlättar. Vi har ju inte så många älgar som förr så kanske inte konstigt om vi ser samma gång på gång

Hundpejlen är en välsignelse!

Numera sätter man ett pejlhalsband på sin jakthund och ser exakt på skärmen var han befinner sig. Jag minns hur det var förr. Då kunde man få leta i timmar efter en hund som kommit utom hörhåll, mycket bilresande blev det, långt fram på småtimmarna ibland. Och oron var stor, man undrade vad som hänt eftersom hunden inte kom tillbaka. Med pejlen vet man oftast var hunden är och kan hämta upp den när jakten är slut eller har gått ut ur området eller närmar sig sjö eller svaga isar.

Mångfald i skogen!

Det mesta av skogen i Sverige ägs av privata skogsägare och det garanterar att det finns mångfald i skogen. Det här området är speciellt, har verkligen sin tjusning. Det attraherar vissa växter och vissa djur.
 
 
 
 
 
 
 
 
 Skägglav heter den om jag minns rätt. Den ger ett lite spöklikt intryck
 
 En ticka av något slag. Den fanns på en björk, kanske björkticka
 
 
 
 
 
Här har det varit en jordkällare för länge sedan. Gropen i marken är allt som är kvar en bosättning. Förmodligen har området runt här inte varit kompakt skog förr utan lite åkerlappar.
 
 
 
 

Firade fars dag med fläsk o löksås!

Fast det var inte meningen från början. Jag letade uteäting på Fars dag  i Sillerud på nära håll men fick inget napp på det. Då tänkte jag att jag kan kolla om det går att få hämta hem mat från Krogeriet i Årjäng, vår nya fin-restaurang. Så jag mailade dit och frågade, men fick inget svar på ett par dagar. Så då ringde jag dit och frågade.
 
Jo det skulle gå bra om jag ringde någon timme innan så skulle de göra i ordning och jag kunde ta med hem. Sen fick jag svar på mailet jag skickat att de hade ingen catering den dagen. ??? Så då mailade jag en gång till och frågade vilket svar som gällde, skulle jag kunna hämta mat eller inte?  Men jag fick inget svar alls så då la jag ner Krogeriet och tänkte själv. 
 
Det finns en maträtt som Roland uppskattar mer än nåt annat: Fläsk och löksås. Det fick alltså bli hemmaäting med fläsk och löksås. Gjorde fläsket i ugnen igen och det blir kanonbra.Slipper os och stänk och brandlarm som tjuter.  Lägger på bakplåtspapper, kryddar och så in i ugnen ungefär 20 min på 225 grader. Det stekte lite hårdare längst in så om jag varit smart så skulle jag ha vänt plåten efter halva tiden. Jag åt två skivor och två blev över, resten åt far i huset. ;- )). Roligt att det blev så uppskattat.
 Han fick blommor och tårta också förstås. Tyvärr regnade det ordentligt hela dagen så någon jakt blev det inte, vilket var planerat.  Det fick bli innearbete med papper bl.a.  så att någon arbetsdag kan frigöras för jakt! ;- ))

Snygg älgtjur såg vi igår lördag!

 Han var fin, stor kraftfull kropp, nästan svart och med hyfsade horn, kanske 8- 10 taggar. De har gjort sin tjänst under brunsttidens fajter så de kommer han snart att tappa nu när vintern närma sig. Ett öra ser ut att vara nedvikt, kanske är den vi har sett förut under våren o sommaren.  Tror han kom i sällskap med fler men jag hann inte se dem.
Så här ser älgspillning  normalt ut. 
 
Men nu är vallarna runt oss fulla med grön fin klöver och älgarna frossar i den
 
Så en hel del älgspillning ser ut så här! ;- )) Man skulle kunna tro att skogen är full av av tama kor.!
 
Och någon älg har tappat ett  ben. ;- ))  Det låg del av ett bogblad också i närheten.
 
 
Skelettdelarna ser ut att vara rätt färska. Såna fynd kan ju sätta fart på fantasin. De låg bara 600 meter från vårt hus och här har inte jagats älg i år. Hur har de hamnat här? 
Roligt att se älg ibland även om det inte är så ofta som förr. Hoppas stammen kan reparera sig så det kan bli älgjakt nästa år. 

Dagens rådjursförsök.

Vi släppte Seffrin ett par timmar i dag på eftermiddagen. Han visade intresse på ett par ställen men fick inte opp nåt.
 
Mossan är verkligen intensivt grön på sina ställen
 
Nytt vildsvinsbök i det här skogsomådet
Vildsvinsbök på nära håll. Det är obehagligt med vildsvin runt huset, jag har dem hellre på tallriken, men de är inte så lättskjutna. Jag blev löjligt trött när vi gick i skogen, anfådd. Det hänger i efter ett par veckors rejäl halsinfektion
Imorgon blir det mer om älgen som jag såg, om varför älgarna har diarré just nu och älgrester som jag hittade i skogen 600 meter från vårt hus.

God äting!

Vi var hos goda vänner igår kväll, fredag, och fick god mat, bl.a. den här läckra förrätten. Det är potatisar, delade och stekta ugn en stund. Sedan urgröpta och skalet friterat. Det urgröpta innehållet blandas med cremefraiche, kryddor, salt och peppar och gräslök. Sedan tillbaka igen i potatishalvan. På med löjrom. Dessutom hade vi en väldigt trevlig kväll!

Renovering på Liane, avd fasadbelysning

Vi har ju haft en fasadbelysning på Lianegavlarna, mest för att det liksom ha fattats två fönster och vi kunde lysa upp lite med dem. Nu var alltså frågan om vi ska ha på den nya fasaden och i så fall hur många och var? Just nu ser det ut som om vi tar två på varje gavel på båda sidor mitt  mellan fönster och knutbrädor, mitt emellan takfot och sockel. Det blir ungefär där Roland pekar på den undre bilden. I så fall ska elektrikern komma snart och dra dit kablar innan brädorna kommer på. Svårt att veta hur det kommer att se ut. Men grannarna Mikael och Maria har typ så och det är fint på deras hus. Mycket att klura på när man renoverar hus.
 
 
Isolering är på i alla fall. Och som sagt fönster  ditsatta. 

Lars Nordström berättade om de svenska skogshuggarna i USA

 
Vi var på en fin föreläsning på Årjängs bibliotek  igår torsdag av Lars Nordström. Han har skrivit en intressant bok som handlar om Skogshuggarna i Fjärran västens skogar. Roland har i sin släkt från 1800-talet tre bröder Kylin som emigrerade till skogsbältet i Seattletrakten för att hugga i skogen. Och även två systrar som for till samma trakt. Musikalen Katarina bygger på deras upplevelser. Och vi har kontakt med den enas ättlingar, en är min facebookvän. Intressant var att få veta att i Torsby så finns en hel del utställt omkring bokens tema, man visar där filmsnuttar från det här skogsarbetet och föremål som Lars har samlat in.
 
Sen ska det komma en bok till på det här temat av en annan författare. Den är färdigskriven men ska tryckas. Hoppas det inte är sista gången vi får träffa Lars Nordström. Han kan delar av emigrationshistorien som inte blivit så känd. Berättade att han en gång for till USA som doktorand på stipendier för att vara där ett år, men det blev 31 år, mest i Oregon.  Nu tror jag han bor i Torsby sedan ett par år.  Han har för övrigt på sig en riktig skogshuggarhatt, en så som de hade. De var alltid röda för att synas bra, komplementfärgen till skogens gröna
 

Sovrummet nere klart på Liane!

Det blev alltså ett fönster till i sovrummet nere, vid gaveln österut. Idag torsdag var det klart och rullgardiner på plats. Vanliga gardiner funderar jag på. De som var där förut var inte så bra. Kanske tänka nytt, men det får inte bli långgardiner i så fall, möjligen kappor. Vita kan vara enda snygga i ett så litet rum.  Men jag känner mig osäker om det ska vara några och i så fall färg och form. Jag tar tacksamt emot tips.

Johan Hakelius klassiska krönika om Folkpartiet

"Ett folkparti med doft av giftmord

Claudius, den tafatte, stammande, men ändå framgångsrike romerske kejsaren, giftmördades av sin sista hustru Agrippina den yngre. Hon ville göra plats för sin son Nero, tyrannen som påstås ha spelat fiol, eller snarare lyra, medan Rom brann. Vilket förstås leder tankarna till folkpartiet och Lars Leijonborgs "avgång".


Svensk politik tillåter inte giftmord, annat än i undantagsfall, men när folkpartiets Stockholmsdistrikt i måndags efterlyste en "nytändning", hade man antagligen känt doften av arsenik, om inte arsenik vore doftlös.


I kulisserna, under helgen förlagda till ett konferenscenter i Örebro, hade de sammansvurna smitt sina ränker. Det var en fråga om tajming. Den gamla ledaren måste undanröjas innan de sammansvurnas Nero, Jan Björklund, fick konkurrens av socialliberala blötdjur. Så de slog till, Leijonborg föll och Jan Björklund harklade sig.

En klassisk palatskupp.


Det är sådant här som gör folkpartister intressanta. Man kan ana det när man läser Dagens Nyheters ledarsida, eller Herbert Tingstens memoarer.

Folkpartister är städade på ytan, rationella på gränsen till robotlika, men på insidan döljer sig en ålkista av slingrande passioner, förräderier och vendettor. Bara den oförsiktige vänder ryggen mot en folkpartist, utan att bära kevlarväst. Och från romarriket har vi lärt oss att passion för makt ofta går hand i hand med andra passioner. Kejsar Claudius tredje hustru, Messalina, påstås till exempel ha utmanat en av Roms ledande prostituerade i en tävling om vem som kunde ha flest älskare under en natt. Hon vann.


Folkpartiets dataintrång har vi hört nog om, men någon erfaren kriminalreporter borde gräva djupare i hela partiet. Här finns antagligen stoff till saftiga politiska thrillrar som skulle få det att vattnas i munnen på Hollywoods mindre kräsmagade producenter.


I väntan på det kan medkännande människor inte låta bli att undra vad som kommer att hända med Lars
Leijonborg. Ska han sitta kvar i regeringen?

Kommer han att gå i exil? Kommer den där spända, plågade rösten att mjukna, nu när han inte längre tvingas kryssa mellan förrädare och lönnmördare?

Skolminister Jan Björklund har säkert MVG i historia, men ändå en liten påminnelse: Nero upphöjde Claudius till gud så snart han själv tagit över makten".

Så långt Hakelius. Hakelius krönika ovan är bland det bästa som har skrivits när det gälle krönikor! Visst påminns man om den nu när  Folkpartiet / Liberalerna sviker Alliansen för att kunna få makt tillsammans med de röd-gröna motståndarna. 


Renovering på Liane!

 
Nu har gaveln fått de två fönster som arkitekten missade att få dit när han ritade huset för så där 70 år sedan.  Det blir ett nytt uppe och ett nere. 
 
 
 
 
 
Så här var det förut, halva gaveln hade inga fönster
Så här blir rummet uppe med det nya fönstret. Ljust och fint
 
Och så här blir rummet nere med det nya fönstret.  Fin utsikt mot Prästgården och Signebyn

Rågeten med två killingar

Vi såg dem igår. En av killingarna hade haft diarré kunde man se på bakdelen. Den är lite mindre än den andra, hoppas den ändå är frisk.Vi ser att älg äter av klöveråterväxten på vallarna nu. Förmodligen är det smakligt, de äter mycket och får en avföring som verkar ovanligt lös. 

Dö-städning och dö-renovering!

 
Lite mer text om dörenovering längre ner. Luftvärmepump hemma hos oss var första steget att inrätta hus och hem med tanke på ålderdomen, så att vi har ett alternativ till veden när det gäller uppvärmning. Det blir nog fler. Nu är Liane på gång, Evert och Erik som Roland har anställda drar igång med gaveln åt öster. Det ska bli ny fasad på hela huset, den gamla var ju från 1950 och har tjänat ut. Det blir mer isolering också förstås, den gamla från husets nybyggnad var bara fem cm träfiberplatta och plankvägg och vindpapp. Sen ska vi rätta till ett misstag som vi tycker att arkitekten gjorde när han ritade huset. Vad det är visar jag senare. Viktigt för oss att ha det här huset kvar framöver så barn och barnbarn kan bo här när de hälsar på oss även när vi börjar bli gamla och skruttiga. Dessemellan hyr vi ut det till hugade gäster, mest för jakt och fiske och friluftsliv. Det går att välja  med eller utan båt, bara någon kilometer till sjön.
 
 Det blir ju en del att fundera på. Ska det vara en vit metallist ovanför fönstren? Behövs den eller är det bara en utseendefråga? Vi klurar.
 
Döstädning och dörenovering är ju nåt att ta itu med förr eller senare. Döstädning håller jag på med ibland, vill verkligen skona mina barn från att tömma hela den här källaren på 124 kvadratmeter när vi dör. För det gör vi ju faktiskt, förr eller senare. Nu närmar vi oss 70 och måste realistiskt räkna med att leva högst 30 år till. Och åldersskröplighet och sjukdomar kan slå till när som helst, så är det när man kommer upp i åren. 
 
Döstädning har ju blivit ett svenskt ord som erövrar världen liksom smörgåsbord. Men det finns lika goda skäl att syssla med dörenovering. Alltså att ta sig en funderare på vilka stora renoveringar av hus och byggnader som behövs innan ålderskrämporna slår till.  Återigen en god idé att försöka se hur långt livet rimligen kan bli och vad som behöver göras av stora tag innan man blir för svag och sjuk för att orka. Hur vill vi att hus och hem ska vara när hemtjänst och färdtjänst tar vid? Välarrangerat och skuldfritt tänker jag mig. För hur man vrider och vänder på pensionen så lär den inte bli svindlande hög. 

Nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm

Om nu nyöppnade Downtown Camper var ett stolpskott så var nyöppnade Nationalmuseum en höjdare!!!  Jag kollade förra veckan vid stockholmsbesöket och jag ser redan fram emot när jag kommer dit nästa gång.  Man har haft stängt i ett par år för att bygga om det här gamla huset. Jag var skeptisk till hur det skulle bli, men det är helt enket kanonbra. Man har utnyttjat ytorna och visar  många fler föremål  än förut och man har gjort visningarna suveräna. Bilder och figurer är grupperade och sorterade tidsmässigt och som tema, inte längre  uppradade bredvid varandra i långa rader.  Jag har bara fotat det jag gillar bäst, finns otroligt mycket att se numera.  
 
Den nya skulpturgården  är mäktig, den är inrymd i f.d. restaurangen.!!
 
 
 
Design över århundradena visar man, generöst med föremål, redigt förklarat och sorterat. Roligt att vandra runt och kolla. Ljussättningen ska ha en särskild eloge. Det är vackert gjort.
 
 
 
 
 
Jag gillar ju de här kitschiga lamporna! 
 
Den här klassikern fanns kvar på väggen, Karl den tolftes likfärd. Det målades flera likadana. Tror en hamnade i Ryssland, en i Göteborg och en här. Det ska gå att skilja dem åt genom att en av soldaterna tittar mot betraktaren på en målning och på en annan målning  rakt fram.
 
Bilder och föremål är arrangerade i grupper, ofta enligt tidstema. Plattformar håller ihop intrycket  och färgen på väggen bakom är också sammanhållande. Färgerna är ibland överraskande starka, typ turkos, gul osv men det stör inte utan bidrar till att man kan gruppera föremål-
 
 
 
 Dalahästarna som "slaktats" och skivats packeterade som mat! 
 Ovanför dalahästarna hänger en riktigt nationalromatisk Zorn- bild föreställande bondsk dans. Kombon slaktade dala hästar o Zorn  här är en kul drift med nationalromantiken och det tål den. Det som är riktigt bra tål att skämtas med. Detta har man varit arga på i sociala media, men det är ok när man ser det. 
 Jag tog en enkel lunch i restaurangen och den var läcker. Potatis- och purjosoppa med små laxbitar, dill och rotfruktschips. Mitt råd är att man först tar en sväng bland utställningarna, sen äter och så tar en utställningstur till. För det är mycket att se och man behöver vila ögonen lite emellan. Jag ser alltså redan fram emot nästa besök. 
 
 
 

God åldringsvård har vi här på Liane!

Gamle Jazz, 13 år, har alla privilegier som en hund kan ha! Väljer liggplats förstås, gillar att krama kudden. Säng gillas också men kan bli för varmt ibland, då går han ner på golvet. Han är så vacker med de mörka bruna ögonen,  inget grått i pälsen oh tuppkammen i hårremmen uppe på huvuvudet.
 
 Svansen är lite kort. Den fick kapas när han viftat för mycket med den, fått sår som blev kallbrand. Men det som är kvar viftar han ofta och gärna med. Han är en trivselfaktor i vårt hem. Fast mellan varven våndas vi över att inte ens ett hundliv är evigt. Även om han ser ung och fräsch ut som kommer han rimligen att drabbas av ålderskrämpor och vi måste ta bort honom. Än så länge märks det bara i att han inte orkar jaga så länge och att han blir stel efter jakt, kan behöva en smärtstillande tablett. Men vi är tacksamma över den här fina hunden som har gett och ger oss så mycket glädje!
 
Idag måndag var jag i Svensbyns skola. Trevligt att vara pensionär men himla roligt om jag kan göra en liten insats på skolan också ibland nu när jag blivit ombedd.  För 46 år sedan började jag mitt lärarjobbande och det var bl.a. på den här skolan. Sen har det blivit ett antal olika slags lärarjobb på olika platser. Känner igen anletsdragen på en del barn, jag har haft deras föräldar som elever i skolan! ;- )). Idag var mest Halloweenfirande, barnen gjorde fina uppträdanden.
 
Imorgon blir det en hel del om mitt besök på nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm, det är en höjdare!!!

Aldrig mer bor jag på Downtown Camper!

 Vid Stockholmsbesöket den här veckan så bodde jag på hotell Downtown Camper på Brunkebergstorg, bakom kulturhuset vid Sergels torg. Det hette Sergel Plaza förr och jag har bott där rätt många gånger i samband med besök hos barnen. De har oftast bott så trångt så det har inte varit rimligt att tränga sig in hos dem. Detta  har varit ett trevligt hotell. Nu är det helt ombyggt och det har blivit ett riktigt stolpskott! Där ska jag aldrig mer bo och skälen är flera
 
- Blev avkrävd betalning för mina nätter redan vid ankomst. Ok att man brukar få lämna kortet som säkerhet men jag har aldrig förr avkrävts betalning innan jag ens kommit upp på rummet. Undrade förstås om det var ny rutin eller bara jag som såg opålitlig ut. ;- )) 
 
- Mannen som checkade in mig pratade dålig svenska och supersnabbt. Jag fattade inte mycket, men till slut begep jag att han ville ha betalt. 
 
- Sängen var helt ok men jag funderade förstås över vad i all världen "hundsängen" i fönstret var till för??? Bill demonstrerar hur man kan ligga där. Fast en mycket märklig liggplats!
Knepig liggplats, jag tänkte spontant att det var för hund eller så, men jag vet inte
 
- Duschen var i princip  oanvändbar. När jag  gick in där och vred på så blev jag genast dränkt av generös och kylslagen takdusch. Och under tiden med vattnet strömmande i ögonen skulle jag försöka begripa hur man kopplade om till handdusch. Det var ingen lek. Jag lyckades till slut efter en del trixande mitt i vattenfallet. Jag talade med en äldre dam vid frukosten. Hon var jättearg över detta. Hon hade fått kalla på personal för att få instruktioner om duschen. Hennes frisyr blev helt förstörd. Hon kunde torka håret med hårtorken men hade inga spolar att fixa det med så det spretade i gråvita testar när hon kom till frukosten.
Här är närbild på den obegripliga duschen
 
- Den tyska damen var också besviken på bristen på klädförvaring. Det enda som fanns var 10 cm klädhäng bakom spegeln.
 
- Temperaturen gick inte att reglera fast det fanns ett slags reglage. Det kom fram - 2.5 men blev aldrig svalare än så här.  Kanske ur funktion?
 
När jag bor på hotell så avstår jag gärna städning på rummet under min vistelse. Det känns inte så bra att främmande människor ska rota omkring i mina saker.  Det brukar finnas skyltar för det som man kan hänga på utsidan dörren för att meddela det till städpersonal. Skylten här var minst sagt märklig.  På ena sidan stod det "In, making plans" och det skulle alltså betyda att man inte vill ha städning för man var "inne och gjorde planer" 
 
 Och det andra alternativet var "Out, exploring", ungefär att jag är ute och upptäcker (vad?) Det ska alltså tolkas som att städpersonal kan komma in och städa (tror jag, men långsökt är det!). Skylten saknades på mitt rum så jag fick be om den i receptionen.
 
- Frukosten var en katastrof! Inget fel på buffén, den var fin, men för  få sittplatser. Det var jättelång kö. Kl 09. 10 gick kön från matsalen, ut till hisshallen, runt i den och så tillbaka igen till matsalen. Alltså dubbel köslinga, måste har varit minst  50 - 70 personer som stod och väntade på att få en plats vid ett bord så de kunde få äta frukost!  Jag kom dit kvart i 8 och då var det 10 - 15 personer före mig i kö. Rutinen var också något jag aldrig råkat ut för förut. Jag fick anmäla mig vid en desk,  uppge rumsnummer och blev direkt omhändertagen av en man som anvisade mig plats att sitta på. Han fyllde på med mig vid ett nästan fullsatt långbord, precis vid barspringet, fast  det fanns några lediga mer enskilda platser längre bort. De hade jag hellre valt. Men icke!
 
- Lyhört!  Den tyska damen som jag hamnde mitt emot vid min frukost berättade att hon för första gången på hotell hört en man snarka hela natten i rummet bredvid och det lät  som om han låg i hennes rum. ;- )) Jag  själv vaknade brutalt av att gästerna i rummen bredvid mig, ett större asiatiskt sällskap som hade flera rum, gick upp kl 05.00 och började härja i korridoren, knacka på hos varandra. Ljud utifrån, utanför hotellbyggnaden gick inte in alls, det är ju en fördel men man kunde ju ha ljudisolerat lite bättre inomhus också.
 
Det var alltså mitt sista besök på det här hotellet. Synd för läget är bra, man når allting med några minuters promenad. Och gamla Sergel Plaza var så trivsamt
 

Söndag i skogen!

 Det blev skogen idag söndag också. Vi gick ganska långt och till slut fick Seffrin opp en råbock. Tyvärr gick den in på ett annat jaktområde och var alltså inte skjutbar. Men Seffrin fick jaga någon timme, var nöjd och glad
 Bra att ha koll på honom på pejlen
 I skogen kan man ibland se gamla skruttiga broar. Roland vet förstås att det var K som gjorde den för att bekvämt kunna gå över när han jagade här. K hade även en hacka här bredvid för att kunna riva ner dammen som bävrarna envisades med att bygga just på den här platsen. K är borta sedan många år nu och hackan också och snart även bron
 Men om man går lite till så kan man få gå över en betongbro. ;- )) Mitt inne i skogen.
 De här vågade jag inte plocka, kanske biskopsmurklor? 
 Fast dom här vågade jag plocka. Lite överraskande med så mycket och så fina kantareller. Det är inte höstkantareller utan sommarkantareller som liksom tar nya tag. De är ljusgula och har platta hattar. Jag hade föstås glömt att ta med plastpåse så de hamnade i jackans huva.
 Dagen avslutades med korvgrilling och sjöutsikt. En fin dag!

Nostalgitripp Hallsberg

Jo, det var det, en nostalgitripp den gångna veckan till platsen där jag växte upp och bodde från jag var 2 år till jag var 17 år, Hallsberg. 
 
Så här ser det ut med järnvägsstationen.  Den är ju pampig, byggdes andra halvan av 1800-talet. Här blev en knutpunkt för tågtrafiken i landet. Västra Stambanan byggdes från Göteborg och från Stockholm och så möttes man här i Hallsberg  år 1862 om jag minns rätt. Stinsen hade för  en fin bostad på övervåningen.  
 
Vid mitt besök i Hallsberg nu så lyckades jag få till möten med släkt och vänner som jag inte träffar så ofta, Rolf o Sylvia, Susanne, Anita och  Maggan. Många gamla och nya minnen har vi delat, många skratt blev det och lite sorg-stänk, så där som livet är. Tack för det!
Allt finns det inte bilder från men något och lite osorterat
 Vätternkräftor
 
 
 Hemodlad spenat
 Ovanlig takprydnad
 Så fina lägenheter i terasshusen
 Ny placering på gammalt fik; PEWES
 Snygg inredning
 
 Där utanför fönstret var förr ett Folkets Hus, men det var skruttigt och revs ner.
 Fiskgryta som jag ska skriva recept på sen.
 
Det kommer senare inlägg om besöket på nyöppnade Nationalmuseum och om Downtown Camper. 

Skogsabstinens!

 Ok, jag hade inte packat upp än och inte tvättat lortkläderna,  men efter nästan en vecka på asfalt så prioriterade jag att gå med Roland o Seffrin till skogen för att fösa lite på rådjuren. Det var en sån fin dag, solsken, några plusgrader, nästan vindstilla.
 Det blev två upptag. Det första med jakt på 1 timme och 20 minuter, det andra på en halvtimme. Vi såg djuren men inget kom inom skotthåll.
 
 
 Det är gott om vildsvin i markerna numera och vi såg såna här bök-platser. 
 Terrängen här är inte så enkel för en liten tax, tur att Seffrin är stor och stark för att vara tax
 
 Roland passade på att kolla en plantering som nyligen är gjord. Det såg fint ut. Inte fel att få plantor satta nu. Det som sätts på  våren kan  torka bort om sommaren blir torr som det var i år.  Vi har lärt oss att det är bra att kolla planteringar direkt. Det som sattes för ett par år sedan var en katastrof, inte alla plantor var satta, de som sattes fanns i ett hörn av hygget och resten var tomt! Men nu är det ett annat bolag med bättre koll.  Helt ok att byta om man är missnöjd. Viktigt att det blir rätt, här ska ju barnbarnen skörda virke om så där 80 år! :- ))
 Det är en liten avverkning som planterats, lagom stor.
 Det finns självföryngring också, men det räcker inte förstås. Mer om dagarna på asfalt senare här på blogg och facebook.

Barnbarn Bill och jag var på Tekniska museet!

 
Jag har varit i Stockholm ett par dagar hos sonfamiljen. Barnbarn Bill o jag fick en dag  för oss själva eftersom han hade höstlov från sin förskoleklass. Bill ville att vi skulle besöka Tekniska museet så det gjorde vi. Där finns en stor barnavdelning med massor att grejer att bygga och testa och experimentera med. På den här magnetväggen kan man bygga banor som det går att skicka trähjul genom. 
 
En annan vägg med figurer som går att arrangera på olika sätt. 
 
Vi tänkte vara listiga och slippa köer genom att åka dit strax före öppningsdags, men oj vilken kö det var redan då.  Det rullade i alla fall på snabbt när portarna slogs upp så det funkade bra. 
 

Årets vinterplantering under fönstren

I år blir det så här under fönstren. Pelargonerna har strävat och blommat länge i år i den varma hösten men nu är det slut med dem.
 
Några ljung får hänga.

Mat åt älg!

Det här är favoritmat för älgarna under vinterhalvåret, bark av asp. Man ser spår av tänderna som har skrapat av barken. Roland fäller en del så att klövdjur och harar ska få mat under vintern.

Gardellboken igen då!

Den bli bara bättre medan man läser. När den är avslutad så känns den som ett litterärt konstverk där personer och händelser knyts samman med så mycket kärlek. Och man vill läsa den igen - snart.  Med prosa som också är dikt, med sanning som blandas med fabel.  I förra inlägget om boken skrev jag hur den påminde mig om den lurige matteläraren Sten Rydh och hur den lyckades fånga läsarens uppmärksamhet så som han.
 
Gadells bok påminner också om de  gamla ryska författarna  Deras böcker är skrivna på ett sätt som för tankarna till teater. Varje scen / händelse är nogsamt  arrangerad, inramad med beskrivningar av hur det fysiska rummet ser ut med stolar, lampor, bord osv och deras historia över tid. Huvudpersonens entré genom någon dörr finns med och hur han / hon rör sig i rummet och  berättelsen går vidare. Det sättet att skriva gör det lättare för läsaren att få till de inre bilderna som stimulerar upplevelsen av boken, det blir en teater inne i huvudet. 
 
Gardell använder också det här teaterknepet i sin bok, men inte bara rent fysiskt. Han är noga med att placera varje händelse / person i ett mentalt sammanhang. Den  känslomässiga inramningen till varje skeende finns med och gör det lättare för läsaren att förstå / identifiera sig i det som händer, när det händer.
 
Det är sammantaget en ovanlig bok, mycket Gardellsk och absolut läsvärd om man gillar hans blandning av humor och svärta.

Barnbarn Lou på väg till Halloweendisco!

Man kan se det på den fina tyllklänningen under jackan. En sån klänning hade hon här på Liane i potatislandet för ett år sedan! Ha ha....!