Gaveln nästan klar!!
Nu ser vi i alla fall hur det ser ut med fyra fönster och är jättenöjda!! Det kommer att funka inifrån också med lite gardintrix.
Nu ska vi åka på julbord på Travmuseet, äta gott och lyssna på trubadurerna Erik B och Henrik G. Evert och Erik ska också med.
Analys av vårdkrisens ledarskap...
... och beskrivning av ett annat sätt att organisera vård och fungera i vård: Personcentrerad vård.
Det är skrämmande siffror om dagens vård i Sverige. I internationella jämförelser med liknande länder så lägger Sverige stora resurser på sjukvård, men de hanteras bakvänt. . Under sju år 2010 - 2017 så ökade antalet sjuksköterskor i olika kategorier, o biomedicinska analytiker med 2,26 %. Under samma period ökade antalet chefer, handläggare och administratörer med 35,87 % !!!! Det är absurda siffror när människor ligger och dör i operationsköer. Det måste till en förändring.
"Den byråkatiska explosionen beror på en övertro på organisering och detaljstyrning. Kraven på utvärdering har också lett till en omfattande byråkrati. Denna kan lätt medföra och bygga in en misstro mot professionernas värderingar" skriver HIP.
"Det myckna mätandet, med inriktning på det som är lätt att mäta, vilket långt ifrån alltid är det som är viktigast ur patient- och anhörigperspektiv, leder till arbetsuppgifter som verksamheten anser är mer till för administrationen än för en bra verksamhet"
Ledsamt nog skulle denna beskrivning lika gärna ha kunnat komma från skolans värld där pappersarbete stjäl lärares tid från elever och undervisning.
HIPs bok är verkligen läsvärd för alla som har erfarenhet av svensk vård idag som vårdad eller som personal. Den är verklighetsförankrad och lättläst, full med praktiska exempel som gör att man ser möjligheter till förändring framför sig.För där är bokens styrka, i tron på att vi kan förändra svensk sjukvård till att bli personcentrerad. HIP har själv jobbat som byråkrat i stort sett hela sitt liv och just därför kan han se hur man skulle kunna förändra.. Drivkraften till att arbeta för förändring kom när han fick följa sin kära Christina under hennes sista tid i livet som multisjuk med cancer och de fick uppleva en sjukvård som inte alls fungerade.
Barnbarn i Umeå!
Dom är mycket ute, leker, grillar korv och går till sjön
Gardindramat på Liane fortsätter
Efter mycket funderande så valde jag att satsa på den hemvirkade gardinen. Den skulle kunna bli två kappor i vardagsrummet nere. Den var ordentligt sol-gulnad men vitnade när jag tvättade den. Och den krympte inte heller. Så idag blir det till att klistra och hänga. Nu borde det bli klart. Vet inte vad som kan gå fel nu. Men bäst att aldrig säga aldrig. Fast man kanske inte kan klistra virkade gardiner?
Son Mattias bor i USA
Son Mattias bor i Seattle nu sedan 5 år tror jag det blir. Han och hans fru är numera husägare i stadsdelen Bellevue vid en park som heter Bridle Trails. Han jobbar med att göra dataspel / tv-spel (jag vet inte vilket det ska heta, har aldrig spelat nåt) på Micosofts Studio 343. Det handlar mest om ett spel som heter Halo tror jag. Han är nåt som heter Senior Artist eller Lead Artist om jag fattat rätt. Det handlar i alla fall om att samordna dem som ritar miljöer. Det är en annan värld för mig med nya begrepp. Mattias har tidigare jobbat på Electronic arts och gjort några årgångar av Battlefield, innan dess åt Pandemic i LA och gjort bl.a. Mercenaries.
Hans fru är japanska, hennes föräldrar och systerfamilj bor också i Seattle, så maten blir mycket japanskt. Det ser alltid spännande ut med många olika såser och bitar av kött och grönsaker. Det mesta är tydligen redan delat när det kommer på bordet så man plockar till sig med pinnarna, doppar i sås och äter direkt
Det blir långt emellan vi ses, vi saknar dem. Hoppas han kommer hem med familjen till sommaren i alla fall.
Nästa gavel på Liane
Igår tisdag kom de nya fönstren på plats på Liane. Evert och Erik och Roland strävar på och springer i ställningen. Igår var också elektriker Magnus på plats för att fixa nåt med elskåpet som sitter på väggen där. Det satte tydligen Sölve dit för många år sedan, hans autograf fanns inne i det.
Övre sovrummet med nytt fönster. Det blir ljust och fint, och annorlunda. Här är Evert på insidan och Erik på utsidan. Lite lustigt att det var Everts farfars firma som byggde Liane en gång i tiden och då var Rolands morfar Agnar anställd där. Nu är det Rolands firma som renoverar och Evert är anställd där.
Jodå vi firade Rolands födelsedag igår också. Jag bjöd honom på Krogeriets lunch dvs stekt fläsk och så kaffe på maten på Broms. Verkar som om alla matställen bestämt sig för att ha fläsk på just tisdagar. Kvällsmaten hemma blev stekt vit sparris med skinka och hollandaise och så tårta. Stekt sparris uppskattar vi mycket. Förr kokade vi den bara men nu steker vi ibland och det är himla gott som omväxling.
Tiden....
... går och om alltings förgänglighet har vi blivit påminda idag. Vi har varit på en fin begravning. Den tog hand om sorgen men också om hoppet och glädjen. Det här får bli min bildillustration av den här dagen med ett levande ljus, med en blomma, med stenarna Roland tog med från Crescent lake den sjö utanför Seattle som hans gamla släktingar hade skogshuggarläger vid, med en betongsten från Berlinmuren, med en amerikansk trädfossil från för många år sedan, med en korall från Okinawa som son Mattias o Risa hämtade på sin bröllopsresa, med en bit drivved från harjakten i Ålviken i Jämtland. Symboler för en tankeresa i tid och rum, en tankeresa om det som är mest värdefullt i livet sett i perspektiv av tid och rum..
Silleruds fina kyrka idag!
Prinsessa är barnbarn Lovis numera!
Dagen idag här på Liane blir som livet självt är; sorg och glädje. På förmiddagen ska vi på begravning i Silleruds kyrka och ta ett sista farväl av Lena R. som gått bort från sin familj, släkt och vänner alldeles för tidigt. Sen ska vi fira Rolands födelsedag med någon god mat och tårta.
Hej då romantiska rummet på Liane!
Det här har varit det romantiska rummet på Liane med stjärnebelysning i taket och ugglan som är på väg ner. Det var tänkt att ge illusionen av att sova i skogen framför en vedtrave och ett träd därbakom. Så här har det alltså sett ut i en del år. Men nu är trädet nerplockat, liksom Oskars gamla uggla. Och "vedtraven" (Ikeatyg) var uppsatt med en list under som höll det på plats, den är också nertagen. För nu ska det in ett nytt fönster mitt på vedtraven, på husets västsida. Sen får vi se vad som kommer tillbaka igen. Bli nog svårt med ett sånt stort "träd" och vedtraven får hur som helst ett fönster mitt i sig, men den går nog att återställa. Och här är i alla fall gardinen ok.
Naturen är fantastisk!
Lite smått och gott från den här helgen!
När man går i skogen så dyker de upp hela tiden, de här formationerna som man tror inte kan finnas. Ovan en trollsk rotvälta, trädet har fällts av vinden och roten vänts upp ur marken
Trädet har verkligen växt i en spiral! Hur kunde det bli så? Jag frågar mig men får förstås inget svar, ingen rimlig förklaring.
Hökestubbarna står där som i ensamt majestät, ensamma härskare kvar efter avverkningen. Det ingår i skogsvården att lämna såna här halva träd kvar när ett område huggs ner. Jag antar att de ska bli död ved, hem för diverse småkryp och därmed vissa fåglar exempelvis hackspettar. Sen blir de förstås landningspunkter för rovfåglar.
Gardineländet fortsätter kommande vecka. När jag skulle sätta upp de hemvirkade gardinerna så visade det sig att de delvis gulnat av solljus. Så det var bara att tvätta. Och hoppas att de inte också krymper. I så fall återstår trådgardinerna. Fast först ska jag jobba lite.
Vackert över Östra Silen idag!
Solens nedgång över Östra Silen var skådespel idag, olika beroende på tidpunkt och plats. Men njutbart.
Innan dess gjorde vi lite korvgrillning som lunch. Det var stilla, frost och lite solblänk, några minusgrader.
Vi släppte Seffrin en liten stund, men han fick inte opp nåt spår.
Några stelfrusna pinnehårda kantareller fanns det, lagom till kvällens vildsvinsgryta. Det blev lite grytbitar när jag skar rent låret till porterstek
En del platser är helt enkelt vackra, det finns en stillhet och en ro. Ingen is någonstans, Östra Silen är öppen än. En hel del små tjärn har frusit till nu och bär skridskoåkare
De sista strålarna dök ner över Gyltenäs på andra sidan sjön. Här ungefär ligger nog Ingrids skrivarstuga lite ensligt oppe på åsen.
Glöggpremiär i år med Vintra!
Detta blev glöggen på årets glöggpremiär som vi begick igår kväll lördag! Den har otroligt fyllig och god smak, lite åt chokladhållet. Den är skapad av gode vännen Mikael Zackrisson med hus i Tegen Sillerud. Mikael gjorde också Dufvenkrok och den köpte vi mest av långt innan vi lärde känna Mikael. Han är bra på glögg!
Vi har börjat hyra film via nätet och kolla på direkt i vår nya teve! Lördagarna är utbudet ofta skralt på de vanliga teve-kanalerna. Förr lördagen hyrde vi filmen om Ted Gärdestad, den var bra. Igår kväll blev det
Solsidan-filmen. Den är himla kul och bra skådespelare. Kostade bara 9 kr f.ö. !
Idag ska jag göra porterstek på ett vildsvinslår, frysa in portioner och så försöka äntligen fixa gardinerna på Liane
Rådjursjakt idag lördag
Seffrin gör sitt jobb bra. Han gjorde två upptag och drev någon timme på varje djur.Det första sökte han på i minst 20 minuter innan han lyckades hitta ett användbart utspår. Han är envis och strävar på, går inte i bakspår. Fast vi lyckades inte stå på rätt ställe, det buktade ordentligt och vände flera gånger tvärt. Seffrin var rätt långt ifrån oss och gick över en stor forsande bäck fyra gånger. Undrar hur han bar sig åt? Första drevet så fångade Lars-Åke på Elgtån in Seffrin innan han hann ut på stora vägen.Det är ju skräcken att han ska hamna i trafik som går snabbt. Seffin tror ju att han bestämmer över alla fordon och ställer sig framför bilar som kommer i full fart. En fin eftermiddag hade vi i skogen i alla fall, några minusgrader och lite solsken till slut. Men dagarna blir kortare, börjar skymma vid 3-tiden. Avslutade dagen med pepparrotskött på älg, det är inte heller fel. Vi har ett bra liv! Kan vara rätt mycket i skogen , vilket vi båda gillar.
Gardinfiasko på Liane!
Gardinfiasko! Dom krympte och blev alldeles för korta!!! Jag bar mig så korkat åt.
De här gardinerna från vardagsrummet / sovrummet nere på Liane var smutsiga så jag tvättade dem innan jag klippte, pressade och klistrade upp nya fållen. Så långt allt väl, höll på en hel eftermiddag. Men sen när jag hängde upp dem visade det sig att de krympt ordentligt. Allt arbete helt förgäves, så här kan det ju inte se ut. Så trist för egentligen tyckte jag att de var rätt snygga.
I det här sovrummet blev klistrad gardin helt ok, det duger. Det som hänger under kappan är halvt nerdragen rullgardin. Och nu har jag en likadan gardin till som ska hänga i det nya fönstret som blir där trädgrenen och ugglan sitter på väggen nu.
I köket blev det också ok med klistrad gardin
Och här blev det bra utan gardin
Men det måste alltså till något annat i vardagsrummet, jag får ta ner de krympta och hoppas att de kan användas på något annat ställe. Jag gick ner i källaren och rotade i lådorna med arvegods. De här hittade jag, en trådgardin, virkade långgardiner och broderade kappor. Jag tog med dem till Liane och kollade. Tror att det blir hemvirkad varianten. Måste alltså göra om två långgardiner till två kappor vilket förstås är ett helgerån. Men samtidigt bättre än att de ligger i en låda i källaren till ingen nytta. Någon av våra anmödrar har virkat dem, vet inte vem.
Matlagningsdag!
Det är roligt att ta någon matlagningsdag ibland och liksom fixa olika maträtter på en gång. Det blir enkelt att frysa in portioner som bara är att tina upp sen när det är dags att äta. Idag fredag blev det älggryta på sista älggrytbitarna från förra årets älgjakt. Tyvärr ha vi inga fler för i år blev ju ingen älgjakt hos oss, för lite älg. Och så kokade jag en omgång pepparttotskött, också på älg. Några älgben lade jag i först så de skulle koka ur god smak, sen i med rotsaker och älgkött.
Det är tacksamt att ösa från gryta till gryta. Buljongen från pepparrotskött-koket funkar bra i älggrytan.
En trevlig dag blev det, jag blir på gott humör av matlagning! ;- )) Och mycket mat är nu färdig att ätas framöver. Fast kvällens mat blir stekt vit sparris, skinka och hollandaise. Vi (jag o Erik o Evert) blev ju bjudna på lunch på Sinnikkas av Roland. Det är så himla god mat på Stationscafét
Det är inte bara gott utan rejäla portioner också. De andra åt opp förstås medan jag fick ta med hem i doggybag! God mat ska inte slängas. Vi borde göra så oftare istället för att låta mat gå i soporna.
Imorgon skriver jag mer om gardinfiaskot på Liane ;- )) Amatörer som jag ska nog köpa färdiga gardiner och inte hålla på själv och mixtra.
Höstplöjning på Liane!
Det är bröderna Jakobsson i Långserud på Guterud som arrenderar åkrarna på Liane. I år var det en hel del som skulle plöjas och hösten är rätt tid. De kom med två stora traktorer med varsin jättestor växelplog. Jag tror en sån plöjer lika mycket som 10 hästar i bredd skulle ha gjot förr. Det sparar tid och ger bra resultat med växelplog. Den har två plogar som plöjer åt varsitt håll för att uttrycka det enkelt och så är de i marken varannan gång. Innan det fanns måste man liksom plöja en sektion i taget så att det inte blev en massa djupa fåror. Det är inte så enkelt att plöja, jag har aldrig gett mig på det. Harvat har jag gjort och kört hövändare och strängläggare på den tiden vi brukade marken själva. Det anordnades plöjningstävlingar förr i tiden (kanske nu också!) och så gjordes en bedömning av en domare vem som plöjt bäst och alltså vunnit. Det skulle vara rakt och snyggt och lagom djupt. Fast med en växelplog kan man väl inte tävla? Kanske till o med är datorstyrd?
Vi är glada över att ha duktiga arrendatorer som sköter om marken väl, har ett stabilt företag och som dessutom är trevliga!
Trodde att jag idag var klar med gardinerna på Liane, men det blev ett riktigt fiasko igår. Åtekommer om det
Sitta långt från teven = stor teve
Det ska tydligen vara så och man kan räkna ut hur stor teven ska vara om man vet hur långt ifrån man ska sitta! Sonfamiljen har investerat i en ny förstås. Och barnen gillar den.
Min bästa älgbild!
Det är några år sedan nu som jag tog den här bilden vid Holstorpet. Det var på den tiden vi hade gott om älg här runt oss, såg varje dag grupper av älg i olika konstellationer. Det här var dock ovanligt eftersom bägge kalvarna diar mamman. Bör att döma av kalvarnas storlek varit på sensommaren eller tidig höst. Lite ledsamt att det finns allt mindre älg här och numera är det mer sällan som vi ser dem. Älgarna hotas förstås av varg som dödar och äter många, men också av storskogsbruket som anser dem vara hot mot skogsbruket.
Erkänner att jag återfallit i arbete, fast bara lite!
Jag har nu varit pensionär på heltid drygt ett år. Jag blev ju enligt regelverk lite motvilligt uppsagd vid 67 års ålder och trodde det skulle bli långtråkigt att bara vara hemma eftersom jag tyckt om mitt arbete, Men det har varit bättre än förväntat och absolut inte tråkigt att vara pensionär. Det har varit fullt opp här hemma.
Men för några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa till med lite lärarjobb på en skola nära där vi bor. Man hade sökt personal men inte fått någon som sökte jobbet. Jag blev överraskad men tackade ja efter någon veckas betänketid. Så nu gör jag en del jobb på den här skolan, fördelat på två dagar i veckan. Det är lagom. Resten av tiden är jag fortfarande glad och ledig pensionär.
Så himla roligt är det att träffa mysiga elever och trevliga kollegor. Känns lite nostalgiskt. Jag började mitt första lärarjobb som utbildad bl.a. på den här skolan för 46 år sedan! Så jag har haft en hel del föräldrar till dagens elever på den här skolan. Inser plötsligt hur gammal jag egentligen är. ;- )) Och trivs med det. Innan krämporna sätter in så känns åldern bara som en fördel.
Klistrade gardiner gjorde jag igår ;- ))
Det blir ju mer fönster på Liane. I en del rum behövs inga gardiner men i andra är det snyggast med gardiner och så gillar ju Roland gardiner. Gardinerna som jag hängt upp där förut var helt fel; nåt slags sladdriga kappor uppbundna med band. Det funkade inte, bara trasslade och banden ramlade ner. Alltså bestämde jag mig för att helt enkelt kapa gardinkapporna och ta bort banden. Jag har en symaskin som jag köpte olja till för att få igång. Den går efter oljning bra framåt men backen vägrar att fungera. Jag gav upp den. Då återstod att klistra upp fållarna efter kapning. Så här blev det! Och jag förstår att handarbetskunniga vänner på facebook kommer att gråta åt eländet. ;- )) Jag har aldrig gjort detta förut så det blev lite taffligt.
Jag klippte av gardinkapporna nertill och pressade upp en del i nederdelen för att få en rak linje
Jag lade in en klisterremsa nere i vecket och pressade fast den. Hålla och vänta 10 sek. Det funkar
Så långt ok
Vek ner fållen och pressade på ny klisterremsa för att fixera den.
Väntade ett tag och hängde opp. Så här blev det i köket, två gardiner klara där
Inga band som trasslar mer. Detta får duga nu fast det är väl fusk att klistra och inte sy. Undrar hur man säger när man ska berätta att man fixat nya gardinerna, man har ju bevisligen inte sytt gardiner.
; - Igår klistrade jag gardiner ?
Skulle känna mig mer bekväm med att sy för jag är van, men utan back blir det knepigt. Och en ny symaskin investerar jag inte i på ålderns höst. Gardinerna i vardagsrummet har jag tvättat, de var lortiga och de ska nu också kapas och klistras. Det blir morgondagens projekt.
Klisterremsorna köper jag hos Siv på Varumagasinet, den fantastiska sybehörsaffären i Årjäng. Den borde uppmärksammas på något sätt!
En synvilla!!
Det här måste vara en synvilla!!! I vårt hus är det ordning och reda, inga hundar i möblerna!! Inte ens dunkerstövare Hej. Alla fyra hundarna har sina hundsängar på golvet, madrasser och sköna täcken att ligga på. Så det så!
Fortsätter på Liane med fasad och isolering
Ny fasad och isolering på Liane fortsätter. Nu är det sydsidans tur. Lite pyssel med att lyfta bort luftvärmepumpen. Och det målas febrilt innan det spikas opp. Sen blir det väl en målning till till sommaren antar jag. Det brukar bli två ggr med falu rödfärg.
Underbäder och läkt
Roland är smart, klyver först och rollar sen flera på en gång. Men ändå ett mödosamt arbete.
Nyaste soffan på Ikea - klockrent 50-tal!
Studsade när jag fick se den nyaste soffan på Ikea häromsistens! Det är ju en helt klockren femtiotalssoffa, hela stuket. Den är liten och nätt som möblerna var då, vi bodde ju alla rätt trångt, handtagen, benen och tyget stämmer. Ska bli roligt att följa om detta blir en succé eller om vi vill vräka oss i större möbler nu för tiden. Armstöden som blir ben är en imitation av teak som trämöbler ofta var gjorda av då, ett numera förbjudet träslag, antar att det finns i regnskog.
Stackars vegetarianer!
Jag som gillar kött och fisk och fågel på tallriken brukar med automatik titta bort från de vegetariska alternativen när vi äter ute. Men jag gjorde ett undantag häromdagen när vi käkade på Nyängen. Rödbets- och halloumibiff lät gott och rödbetor är ju supernyttiga så jag beställde det. Men jag blev besviken, det var inte gott alls. Det var tämligen smaklöst och konsistensen var geggig. Stackars vegetarianer! Nästa gång vi drar österut så blir det julbord på Ikea, massor av kött och fläsk! Det har börjat.
Tre timmar i skogen idag!
Vi släppte Seffrin. Efter någon timme blev det jakt men de gick fel väg. Jag hittade några kantareller, gula och trattisar. Inte många men det räcker till svampsås till kvällens äting med matrester från igår,bl.a. saltrulle av älg tillagad som tjälknöl, dvs över natt i ugnen och sen i saltlag i 4 timmar. Vi njuter av sista älgköttet nu, vi ha inte fått nåt i år eftersom älgjakten ställdes in då vi har för lite älg. Fin dag med solsken hade vi i alla fall
Min bästa bäverbild
Det var lite oväntat. Vi kom för några år sedan med båten och gled in mot bryggan vid Tjärnshaget med motorn avstängd. Roland hade fällt en del lövsly där. Då fick vi se bävern som hade dragit med sig någa kvistar en bit, satt där i det grunda vattnet och åt. Den höll en kvist i framtassarna, snurrade på den och gnagde på barken. Den satt kvar tills vi var bara ett par meter ifrån, då gjorde den ett svischande ut i vattnet, slog med svansen och simmade iväg. Det är en hydda alldeles i närheten så jag antar att den försvann dit. I älven mellan tjärnet och sjön finns alltid bäver, men inte ofta vi kommer så nära
Julmarknad på Tjolitta idag söndag 11.00 - 16.00
Det är Idé och Hantverk som har julmarknad på Tjolitta den här helgen. Vi var där igår och investerade i honung från Herredalen liksom lingonchutney som skulle vara gott till rådjur. Det blev tändved, kaka, knäck, ett par fågelholkar, några småtomtar och så förstås kantarellpulver. Mycket fint hemgjort finns det.
Frigående djur!
Den här skylten möts man av på en av våra byvägar. Vi har ärende där ibland.
Där går getterna lösa så det är bra med en varningsskylt.
Lite längre opp på den vägen möts man av den här skylten
Och visst går det höns över vägen. De har hemortsrätt här så man får vänta tills de behagar gå av vägen. ;-)) De här djuren mår bra, roligt att se! Det är trevligt i Snarkil! Vi trivdes bra när vi bodde där, det var allt med lite sorg i hjärtat vi flyttade därifrån för 41 år sedan. ;- ))
Videsparv kanske?
Den har synts ensam på Liane några dagar och vi känner inte igen den. Bilden är tagen på avstånd och inte så bra, inte så starka kontraster i färgerna, kanske nåt mer åt brunt, men stämmer på ett ungefär i alla fall. Speciellt är det mörka bandet fram över bröstet. Vi slog i fågelboken och den enda där som liknade vår pippi var videsparv. I så fall är den rätt ovanlig här i trakterna. Skulle kunna vara på väg söderut för övervintring
Stenmagasinet i Säffle var vi på igår före konserten
Så här ser byggnaden ut nu och innehåller en restaurang. För mig är det lite nostalgi med det här huset. Så länge mamma levde och var pigg så brukade hon och jag att åka på årlig biltur till platser som hon ville se. Det blev lite samma varje år och vi brukade alltid sitta och äta på andra våningen här på Stenmagasinet. Det är fina minnen, hon var så glad och nöjd. Sen har jag jobbat några år i Säffle, hade mitt kontor ett stenkast härifrån på Kanaltorget men jobbade därifrån över tre kommuner med barns omsorg och habilitering
Ursprungligen var huset ett varumagasin för sjöfarten från 1800-talet. Man hade behov av en stadig inbrotts- brandsäker byggnad för att förvara sånt som kom med båtarna på kanalen. Det ligger mitt emellan Byälven och kanalen, båda rinner ut i Vänern förstås.
Bjälkarna antar jag är kvar från tiden som magasinsbyggnad, de ser stabila ut ;- )) och gör lokalen vacker
Inredningen är omsorgsfull.
Roland åt oxfilé
Jag tog en favvo, torskrygg med bacon och kantareller. Den var jättegod.
Så här vackert är Säffle från Stenmagasinet på kvällen. Efter middag här åkte vi alltså till konserten i Medborgarhuset.
Sven Ingvars i Säffle igår onsdag
Vi gillar ju nya Sven Ingvars, dvs bandet som Sven Erik Magnussons son samlat ihop. Vi försökte få biljetter till februari -konserten men misslyckades trots att vi hängde i telefonen. Sen såg vi dem i Karlstad i somras på Sandgrund, Karlstad kommuns gratiskonsert ute. I juni lyckades vi i alla fall köpa biljetter till kvällens genrep inför nya turnén och det var alltså i Säffle. Tror att det har blivit en tradition att starta upp på Medis Säffle, kan vara så att Oscars fru kommer härifrån och det är släkt på plats.
Det skulle kunna vara fel och motbjudande att Oscar fortsätter att spela sin pappas musik och leva på den. Men det är suveränt för han gör det så bra. Undrar om han inte till och med har lite bättre sångröst än S-E! Och Oscar gör ingen hemlighet av att han spelar för att hylla sin pappa och pappans musik. En kanonkonsert var det och vi ville aldrig att den skulle ta slut. Högt tempo och fin show med mycket Fröding också. Bra att Oscar sjunger så tydligt och att ljudet var bra så att Frödings fina texter gick fram ordentligt. Och kolla gitarristen här nere till höger, alltså han går inte av för hackor. Så fina solon gjorde han, skulle ha kunnat vara mer av det.
Före konserten igår var vi på restaurang Stenmagasinet i Säffle och åt mat. Det blir mer om det senare idag, ett speciellt ställe är det.
Idag torsdag blir det en sväng till Karlstad för inköp.
Vad betyder den gula symbolen nedan?
Det finns en hel del knappar och symboler som jag inte begriper på min bil. Men så länge det inte direkt larmar så bryr jag mig inte och hoppas att det ska vara ok. Fast den här gula symbolen funderar jag över. Den är rätt nyckfull, lyser ibland men sen kan det gå lång tid utan att den syns. Gul färg brukar inte vara något farligt så jag hoppas det är någon bagatell. Men om någon vet vad det är så är jag tacksam för upplysning.
Nu åker vi till Säffle på Sven Ingvars! Va kul det ska bli!
Barnbarn i Umeå
Vi har barnbarn i Umeå, synd att det är så långt bort, vi kan ses så sällan. Men tacksamma att få bilder och andra rapporter om vardagslivet.
Familjen är mycket ute, här korvgrillning vid sjön som ligger nära bostaden. Lilla Lovis gillar det.
Kattunge finns också i familjen, det är ju guld förstås. Här tillsammans med Isak
Och så kan man leka katt också förstås. Lovis tycker om att showa.
Idag onsdag är det idel trevligheter för min del. Jag ska tillbringa en del tid i Svensbyns skola, sen ett trevligt besök och i kväll ska vi på Sven - Ingvars i Säffle.
Jag har fått en orkidé att blomma!
Undrens tid är inte förbi, en orkidé i norrfönstret har inte bara överlevt min vanvård länge utan blommar också. Och det är ingen måtta på blomprakt heller. Så roligt att se den.
Bredvid den står något slags monsterorkidé. Den har fått samma vanvård som den andra men utvecklas till en urskogsväxt med nåt som måste vara en massa luftrötter. Den har inte inspirerats av sin granne till att sätta blomknoppar. Fast det är inte enbart framgångar på blomhyllorna. Idag slängde jag tre krukväxter som var nästan helt vissna, de hade inte härdat ut längre. De var inte tillräckligt tjockbladiga för att tåla den långa torka som det blir här i huset bland blommorna.
Den slok-örade älgen! Bilder från maj till november 2018
Det här är den första bilden jag tog på honom. Hans öron såg så knepiga ut att jag skickade bild till experter och frågade om han var sjuk på något sätt. Ett öra hängde ju ner och det andra hade ett stort hack. Det finns allvarliga sjukdomar som ger symptom på öronen. Bilden togs 8 maj 2018. Svaret jag fick var att det troligtvis var yttre skador som orsakat slokörat, inte någon sjukdom för det ser inte ut så här.. Hornen börjar växa fram under huden, syns redan tydligt att det är en tjur.
De här två bilderna är tagna på samma älg lite längre fram på sommaren. Ena örat hänger fortfarande ner och det andra har sitt hack.. Han har fått fina horn som utvecklas vidare under basthuden.
Och här är alltså senaste bilden på den slokörade älgen. Det togs häromdagen, så där 9:e november 2018. Ena örat slokar fortfarande. Om det är hack i det andra syns inte så bra bakom hornen. Nu ska han snart tappa sina fina horn och försöka klara vintersäsongen. Han ser stor och kraftig ut i kroppen så det ska nog gå bra. Roligt att ha fått bilder på samma älg under en tid. Oftast ser man inte skillnad på älgarna och vet inte om det är samma eller nya älgar. Men det slokande örat underlättar. Vi har ju inte så många älgar som förr så kanske inte konstigt om vi ser samma gång på gång
Hundpejlen är en välsignelse!
Numera sätter man ett pejlhalsband på sin jakthund och ser exakt på skärmen var han befinner sig. Jag minns hur det var förr. Då kunde man få leta i timmar efter en hund som kommit utom hörhåll, mycket bilresande blev det, långt fram på småtimmarna ibland. Och oron var stor, man undrade vad som hänt eftersom hunden inte kom tillbaka. Med pejlen vet man oftast var hunden är och kan hämta upp den när jakten är slut eller har gått ut ur området eller närmar sig sjö eller svaga isar.
Mångfald i skogen!
Det mesta av skogen i Sverige ägs av privata skogsägare och det garanterar att det finns mångfald i skogen. Det här området är speciellt, har verkligen sin tjusning. Det attraherar vissa växter och vissa djur.
Skägglav heter den om jag minns rätt. Den ger ett lite spöklikt intryck
En ticka av något slag. Den fanns på en björk, kanske björkticka
Här har det varit en jordkällare för länge sedan. Gropen i marken är allt som är kvar en bosättning. Förmodligen har området runt här inte varit kompakt skog förr utan lite åkerlappar.
Firade fars dag med fläsk o löksås!
Fast det var inte meningen från början. Jag letade uteäting på Fars dag i Sillerud på nära håll men fick inget napp på det. Då tänkte jag att jag kan kolla om det går att få hämta hem mat från Krogeriet i Årjäng, vår nya fin-restaurang. Så jag mailade dit och frågade, men fick inget svar på ett par dagar. Så då ringde jag dit och frågade.
Jo det skulle gå bra om jag ringde någon timme innan så skulle de göra i ordning och jag kunde ta med hem. Sen fick jag svar på mailet jag skickat att de hade ingen catering den dagen. ??? Så då mailade jag en gång till och frågade vilket svar som gällde, skulle jag kunna hämta mat eller inte? Men jag fick inget svar alls så då la jag ner Krogeriet och tänkte själv.
Det finns en maträtt som Roland uppskattar mer än nåt annat: Fläsk och löksås. Det fick alltså bli hemmaäting med fläsk och löksås. Gjorde fläsket i ugnen igen och det blir kanonbra.Slipper os och stänk och brandlarm som tjuter. Lägger på bakplåtspapper, kryddar och så in i ugnen ungefär 20 min på 225 grader. Det stekte lite hårdare längst in så om jag varit smart så skulle jag ha vänt plåten efter halva tiden. Jag åt två skivor och två blev över, resten åt far i huset. ;- )). Roligt att det blev så uppskattat.
Han fick blommor och tårta också förstås. Tyvärr regnade det ordentligt hela dagen så någon jakt blev det inte, vilket var planerat. Det fick bli innearbete med papper bl.a. så att någon arbetsdag kan frigöras för jakt! ;- ))
Snygg älgtjur såg vi igår lördag!
Han var fin, stor kraftfull kropp, nästan svart och med hyfsade horn, kanske 8- 10 taggar. De har gjort sin tjänst under brunsttidens fajter så de kommer han snart att tappa nu när vintern närma sig. Ett öra ser ut att vara nedvikt, kanske är den vi har sett förut under våren o sommaren. Tror han kom i sällskap med fler men jag hann inte se dem.
Så här ser älgspillning normalt ut.
Men nu är vallarna runt oss fulla med grön fin klöver och älgarna frossar i den
Så en hel del älgspillning ser ut så här! ;- )) Man skulle kunna tro att skogen är full av av tama kor.!
Och någon älg har tappat ett ben. ;- )) Det låg del av ett bogblad också i närheten.
Skelettdelarna ser ut att vara rätt färska. Såna fynd kan ju sätta fart på fantasin. De låg bara 600 meter från vårt hus och här har inte jagats älg i år. Hur har de hamnat här?
Roligt att se älg ibland även om det inte är så ofta som förr. Hoppas stammen kan reparera sig så det kan bli älgjakt nästa år.
Dagens rådjursförsök.
Vi släppte Seffrin ett par timmar i dag på eftermiddagen. Han visade intresse på ett par ställen men fick inte opp nåt.
Mossan är verkligen intensivt grön på sina ställen
Nytt vildsvinsbök i det här skogsomådet
Vildsvinsbök på nära håll. Det är obehagligt med vildsvin runt huset, jag har dem hellre på tallriken, men de är inte så lättskjutna. Jag blev löjligt trött när vi gick i skogen, anfådd. Det hänger i efter ett par veckors rejäl halsinfektion
Imorgon blir det mer om älgen som jag såg, om varför älgarna har diarré just nu och älgrester som jag hittade i skogen 600 meter från vårt hus.
God äting!
Vi var hos goda vänner igår kväll, fredag, och fick god mat, bl.a. den här läckra förrätten. Det är potatisar, delade och stekta ugn en stund. Sedan urgröpta och skalet friterat. Det urgröpta innehållet blandas med cremefraiche, kryddor, salt och peppar och gräslök. Sedan tillbaka igen i potatishalvan. På med löjrom. Dessutom hade vi en väldigt trevlig kväll!
Renovering på Liane, avd fasadbelysning
Vi har ju haft en fasadbelysning på Lianegavlarna, mest för att det liksom ha fattats två fönster och vi kunde lysa upp lite med dem. Nu var alltså frågan om vi ska ha på den nya fasaden och i så fall hur många och var? Just nu ser det ut som om vi tar två på varje gavel på båda sidor mitt mellan fönster och knutbrädor, mitt emellan takfot och sockel. Det blir ungefär där Roland pekar på den undre bilden. I så fall ska elektrikern komma snart och dra dit kablar innan brädorna kommer på. Svårt att veta hur det kommer att se ut. Men grannarna Mikael och Maria har typ så och det är fint på deras hus. Mycket att klura på när man renoverar hus.
Isolering är på i alla fall. Och som sagt fönster ditsatta.
Lars Nordström berättade om de svenska skogshuggarna i USA
Vi var på en fin föreläsning på Årjängs bibliotek igår torsdag av Lars Nordström. Han har skrivit en intressant bok som handlar om Skogshuggarna i Fjärran västens skogar. Roland har i sin släkt från 1800-talet tre bröder Kylin som emigrerade till skogsbältet i Seattletrakten för att hugga i skogen. Och även två systrar som for till samma trakt. Musikalen Katarina bygger på deras upplevelser. Och vi har kontakt med den enas ättlingar, en är min facebookvän. Intressant var att få veta att i Torsby så finns en hel del utställt omkring bokens tema, man visar där filmsnuttar från det här skogsarbetet och föremål som Lars har samlat in.
Sen ska det komma en bok till på det här temat av en annan författare. Den är färdigskriven men ska tryckas. Hoppas det inte är sista gången vi får träffa Lars Nordström. Han kan delar av emigrationshistorien som inte blivit så känd. Berättade att han en gång for till USA som doktorand på stipendier för att vara där ett år, men det blev 31 år, mest i Oregon. Nu tror jag han bor i Torsby sedan ett par år. Han har för övrigt på sig en riktig skogshuggarhatt, en så som de hade. De var alltid röda för att synas bra, komplementfärgen till skogens gröna
Sovrummet nere klart på Liane!
Det blev alltså ett fönster till i sovrummet nere, vid gaveln österut. Idag torsdag var det klart och rullgardiner på plats. Vanliga gardiner funderar jag på. De som var där förut var inte så bra. Kanske tänka nytt, men det får inte bli långgardiner i så fall, möjligen kappor. Vita kan vara enda snygga i ett så litet rum. Men jag känner mig osäker om det ska vara några och i så fall färg och form. Jag tar tacksamt emot tips.
Johan Hakelius klassiska krönika om Folkpartiet
"Ett folkparti med doft av giftmord
Claudius, den tafatte, stammande, men ändå framgångsrike romerske kejsaren, giftmördades av sin sista hustru Agrippina den yngre. Hon ville göra plats för sin son Nero, tyrannen som påstås ha spelat fiol, eller snarare lyra, medan Rom brann. Vilket förstås leder tankarna till folkpartiet och Lars Leijonborgs "avgång".
Svensk politik tillåter inte giftmord, annat än i undantagsfall, men när folkpartiets Stockholmsdistrikt i måndags efterlyste en "nytändning", hade man antagligen känt doften av arsenik, om inte arsenik vore doftlös.
I kulisserna, under helgen förlagda till ett konferenscenter i Örebro, hade de sammansvurna smitt sina ränker. Det var en fråga om tajming. Den gamla ledaren måste undanröjas innan de sammansvurnas Nero, Jan Björklund, fick konkurrens av socialliberala blötdjur. Så de slog till, Leijonborg föll och Jan Björklund harklade sig.
En klassisk palatskupp.
Det är sådant här som gör folkpartister intressanta. Man kan ana det när man läser Dagens Nyheters ledarsida, eller Herbert Tingstens memoarer.
Folkpartister är städade på ytan, rationella på gränsen till robotlika, men på insidan döljer sig en ålkista av slingrande passioner, förräderier och vendettor. Bara den oförsiktige vänder ryggen mot en folkpartist, utan att bära kevlarväst. Och från romarriket har vi lärt oss att passion för makt ofta går hand i hand med andra passioner. Kejsar Claudius tredje hustru, Messalina, påstås till exempel ha utmanat en av Roms ledande prostituerade i en tävling om vem som kunde ha flest älskare under en natt. Hon vann.
Folkpartiets dataintrång har vi hört nog om, men någon erfaren kriminalreporter borde gräva djupare i hela partiet. Här finns antagligen stoff till saftiga politiska thrillrar som skulle få det att vattnas i munnen på Hollywoods mindre kräsmagade producenter.
I väntan på det kan medkännande människor inte låta bli att undra vad som kommer att hända med Lars
Leijonborg. Ska han sitta kvar i regeringen?
Kommer han att gå i exil? Kommer den där spända, plågade rösten att mjukna, nu när han inte längre tvingas kryssa mellan förrädare och lönnmördare?
Skolminister Jan Björklund har säkert MVG i historia, men ändå en liten påminnelse: Nero upphöjde Claudius till gud så snart han själv tagit över makten".
Så långt Hakelius. Hakelius krönika ovan är bland det bästa som har skrivits när det gälle krönikor! Visst påminns man om den nu när Folkpartiet / Liberalerna sviker Alliansen för att kunna få makt tillsammans med de röd-gröna motståndarna.
Renovering på Liane!
Nu har gaveln fått de två fönster som arkitekten missade att få dit när han ritade huset för så där 70 år sedan. Det blir ett nytt uppe och ett nere.
Så här var det förut, halva gaveln hade inga fönster
Så här blir rummet uppe med det nya fönstret. Ljust och fint
Och så här blir rummet nere med det nya fönstret. Fin utsikt mot Prästgården och Signebyn
Rågeten med två killingar
Vi såg dem igår. En av killingarna hade haft diarré kunde man se på bakdelen. Den är lite mindre än den andra, hoppas den ändå är frisk.Vi ser att älg äter av klöveråterväxten på vallarna nu. Förmodligen är det smakligt, de äter mycket och får en avföring som verkar ovanligt lös.
Dö-städning och dö-renovering!
Lite mer text om dörenovering längre ner. Luftvärmepump hemma hos oss var första steget att inrätta hus och hem med tanke på ålderdomen, så att vi har ett alternativ till veden när det gäller uppvärmning. Det blir nog fler. Nu är Liane på gång, Evert och Erik som Roland har anställda drar igång med gaveln åt öster. Det ska bli ny fasad på hela huset, den gamla var ju från 1950 och har tjänat ut. Det blir mer isolering också förstås, den gamla från husets nybyggnad var bara fem cm träfiberplatta och plankvägg och vindpapp. Sen ska vi rätta till ett misstag som vi tycker att arkitekten gjorde när han ritade huset. Vad det är visar jag senare. Viktigt för oss att ha det här huset kvar framöver så barn och barnbarn kan bo här när de hälsar på oss även när vi börjar bli gamla och skruttiga. Dessemellan hyr vi ut det till hugade gäster, mest för jakt och fiske och friluftsliv. Det går att välja med eller utan båt, bara någon kilometer till sjön.
Det blir ju en del att fundera på. Ska det vara en vit metallist ovanför fönstren? Behövs den eller är det bara en utseendefråga? Vi klurar.
Döstädning och dörenovering är ju nåt att ta itu med förr eller senare. Döstädning håller jag på med ibland, vill verkligen skona mina barn från att tömma hela den här källaren på 124 kvadratmeter när vi dör. För det gör vi ju faktiskt, förr eller senare. Nu närmar vi oss 70 och måste realistiskt räkna med att leva högst 30 år till. Och åldersskröplighet och sjukdomar kan slå till när som helst, så är det när man kommer upp i åren.
Döstädning har ju blivit ett svenskt ord som erövrar världen liksom smörgåsbord. Men det finns lika goda skäl att syssla med dörenovering. Alltså att ta sig en funderare på vilka stora renoveringar av hus och byggnader som behövs innan ålderskrämporna slår till. Återigen en god idé att försöka se hur långt livet rimligen kan bli och vad som behöver göras av stora tag innan man blir för svag och sjuk för att orka. Hur vill vi att hus och hem ska vara när hemtjänst och färdtjänst tar vid? Välarrangerat och skuldfritt tänker jag mig. För hur man vrider och vänder på pensionen så lär den inte bli svindlande hög.
Nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm
Om nu nyöppnade Downtown Camper var ett stolpskott så var nyöppnade Nationalmuseum en höjdare!!! Jag kollade förra veckan vid stockholmsbesöket och jag ser redan fram emot när jag kommer dit nästa gång. Man har haft stängt i ett par år för att bygga om det här gamla huset. Jag var skeptisk till hur det skulle bli, men det är helt enket kanonbra. Man har utnyttjat ytorna och visar många fler föremål än förut och man har gjort visningarna suveräna. Bilder och figurer är grupperade och sorterade tidsmässigt och som tema, inte längre uppradade bredvid varandra i långa rader. Jag har bara fotat det jag gillar bäst, finns otroligt mycket att se numera.
Den nya skulpturgården är mäktig, den är inrymd i f.d. restaurangen.!!
Design över århundradena visar man, generöst med föremål, redigt förklarat och sorterat. Roligt att vandra runt och kolla. Ljussättningen ska ha en särskild eloge. Det är vackert gjort.
Jag gillar ju de här kitschiga lamporna!
Den här klassikern fanns kvar på väggen, Karl den tolftes likfärd. Det målades flera likadana. Tror en hamnade i Ryssland, en i Göteborg och en här. Det ska gå att skilja dem åt genom att en av soldaterna tittar mot betraktaren på en målning och på en annan målning rakt fram.
Bilder och föremål är arrangerade i grupper, ofta enligt tidstema. Plattformar håller ihop intrycket och färgen på väggen bakom är också sammanhållande. Färgerna är ibland överraskande starka, typ turkos, gul osv men det stör inte utan bidrar till att man kan gruppera föremål-
Dalahästarna som "slaktats" och skivats packeterade som mat!
Ovanför dalahästarna hänger en riktigt nationalromatisk Zorn- bild föreställande bondsk dans. Kombon slaktade dala hästar o Zorn här är en kul drift med nationalromantiken och det tål den. Det som är riktigt bra tål att skämtas med. Detta har man varit arga på i sociala media, men det är ok när man ser det.
Jag tog en enkel lunch i restaurangen och den var läcker. Potatis- och purjosoppa med små laxbitar, dill och rotfruktschips. Mitt råd är att man först tar en sväng bland utställningarna, sen äter och så tar en utställningstur till. För det är mycket att se och man behöver vila ögonen lite emellan. Jag ser alltså redan fram emot nästa besök.
God åldringsvård har vi här på Liane!
Gamle Jazz, 13 år, har alla privilegier som en hund kan ha! Väljer liggplats förstås, gillar att krama kudden. Säng gillas också men kan bli för varmt ibland, då går han ner på golvet. Han är så vacker med de mörka bruna ögonen, inget grått i pälsen oh tuppkammen i hårremmen uppe på huvuvudet.
Svansen är lite kort. Den fick kapas när han viftat för mycket med den, fått sår som blev kallbrand. Men det som är kvar viftar han ofta och gärna med. Han är en trivselfaktor i vårt hem. Fast mellan varven våndas vi över att inte ens ett hundliv är evigt. Även om han ser ung och fräsch ut som kommer han rimligen att drabbas av ålderskrämpor och vi måste ta bort honom. Än så länge märks det bara i att han inte orkar jaga så länge och att han blir stel efter jakt, kan behöva en smärtstillande tablett. Men vi är tacksamma över den här fina hunden som har gett och ger oss så mycket glädje!
Idag måndag var jag i Svensbyns skola. Trevligt att vara pensionär men himla roligt om jag kan göra en liten insats på skolan också ibland nu när jag blivit ombedd. För 46 år sedan började jag mitt lärarjobbande och det var bl.a. på den här skolan. Sen har det blivit ett antal olika slags lärarjobb på olika platser. Känner igen anletsdragen på en del barn, jag har haft deras föräldar som elever i skolan! ;- )). Idag var mest Halloweenfirande, barnen gjorde fina uppträdanden.
Imorgon blir det en hel del om mitt besök på nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm, det är en höjdare!!!
Aldrig mer bor jag på Downtown Camper!
Vid Stockholmsbesöket den här veckan så bodde jag på hotell Downtown Camper på Brunkebergstorg, bakom kulturhuset vid Sergels torg. Det hette Sergel Plaza förr och jag har bott där rätt många gånger i samband med besök hos barnen. De har oftast bott så trångt så det har inte varit rimligt att tränga sig in hos dem. Detta har varit ett trevligt hotell. Nu är det helt ombyggt och det har blivit ett riktigt stolpskott! Där ska jag aldrig mer bo och skälen är flera
- Blev avkrävd betalning för mina nätter redan vid ankomst. Ok att man brukar få lämna kortet som säkerhet men jag har aldrig förr avkrävts betalning innan jag ens kommit upp på rummet. Undrade förstås om det var ny rutin eller bara jag som såg opålitlig ut. ;- ))
- Mannen som checkade in mig pratade dålig svenska och supersnabbt. Jag fattade inte mycket, men till slut begep jag att han ville ha betalt.
- Sängen var helt ok men jag funderade förstås över vad i all världen "hundsängen" i fönstret var till för??? Bill demonstrerar hur man kan ligga där. Fast en mycket märklig liggplats!
Knepig liggplats, jag tänkte spontant att det var för hund eller så, men jag vet inte
- Duschen var i princip oanvändbar. När jag gick in där och vred på så blev jag genast dränkt av generös och kylslagen takdusch. Och under tiden med vattnet strömmande i ögonen skulle jag försöka begripa hur man kopplade om till handdusch. Det var ingen lek. Jag lyckades till slut efter en del trixande mitt i vattenfallet. Jag talade med en äldre dam vid frukosten. Hon var jättearg över detta. Hon hade fått kalla på personal för att få instruktioner om duschen. Hennes frisyr blev helt förstörd. Hon kunde torka håret med hårtorken men hade inga spolar att fixa det med så det spretade i gråvita testar när hon kom till frukosten.
Här är närbild på den obegripliga duschen
- Den tyska damen var också besviken på bristen på klädförvaring. Det enda som fanns var 10 cm klädhäng bakom spegeln.
- Temperaturen gick inte att reglera fast det fanns ett slags reglage. Det kom fram - 2.5 men blev aldrig svalare än så här. Kanske ur funktion?
När jag bor på hotell så avstår jag gärna städning på rummet under min vistelse. Det känns inte så bra att främmande människor ska rota omkring i mina saker. Det brukar finnas skyltar för det som man kan hänga på utsidan dörren för att meddela det till städpersonal. Skylten här var minst sagt märklig. På ena sidan stod det "In, making plans" och det skulle alltså betyda att man inte vill ha städning för man var "inne och gjorde planer"
Och det andra alternativet var "Out, exploring", ungefär att jag är ute och upptäcker (vad?) Det ska alltså tolkas som att städpersonal kan komma in och städa (tror jag, men långsökt är det!). Skylten saknades på mitt rum så jag fick be om den i receptionen.
- Frukosten var en katastrof! Inget fel på buffén, den var fin, men för få sittplatser. Det var jättelång kö. Kl 09. 10 gick kön från matsalen, ut till hisshallen, runt i den och så tillbaka igen till matsalen. Alltså dubbel köslinga, måste har varit minst 50 - 70 personer som stod och väntade på att få en plats vid ett bord så de kunde få äta frukost! Jag kom dit kvart i 8 och då var det 10 - 15 personer före mig i kö. Rutinen var också något jag aldrig råkat ut för förut. Jag fick anmäla mig vid en desk, uppge rumsnummer och blev direkt omhändertagen av en man som anvisade mig plats att sitta på. Han fyllde på med mig vid ett nästan fullsatt långbord, precis vid barspringet, fast det fanns några lediga mer enskilda platser längre bort. De hade jag hellre valt. Men icke!
- Lyhört! Den tyska damen som jag hamnde mitt emot vid min frukost berättade att hon för första gången på hotell hört en man snarka hela natten i rummet bredvid och det lät som om han låg i hennes rum. ;- )) Jag själv vaknade brutalt av att gästerna i rummen bredvid mig, ett större asiatiskt sällskap som hade flera rum, gick upp kl 05.00 och började härja i korridoren, knacka på hos varandra. Ljud utifrån, utanför hotellbyggnaden gick inte in alls, det är ju en fördel men man kunde ju ha ljudisolerat lite bättre inomhus också.
Det var alltså mitt sista besök på det här hotellet. Synd för läget är bra, man når allting med några minuters promenad. Och gamla Sergel Plaza var så trivsamt
Söndag i skogen!
Det blev skogen idag söndag också. Vi gick ganska långt och till slut fick Seffrin opp en råbock. Tyvärr gick den in på ett annat jaktområde och var alltså inte skjutbar. Men Seffrin fick jaga någon timme, var nöjd och glad
Bra att ha koll på honom på pejlen
I skogen kan man ibland se gamla skruttiga broar. Roland vet förstås att det var K som gjorde den för att bekvämt kunna gå över när han jagade här. K hade även en hacka här bredvid för att kunna riva ner dammen som bävrarna envisades med att bygga just på den här platsen. K är borta sedan många år nu och hackan också och snart även bron
Men om man går lite till så kan man få gå över en betongbro. ;- )) Mitt inne i skogen.
De här vågade jag inte plocka, kanske biskopsmurklor?
Fast dom här vågade jag plocka. Lite överraskande med så mycket och så fina kantareller. Det är inte höstkantareller utan sommarkantareller som liksom tar nya tag. De är ljusgula och har platta hattar. Jag hade föstås glömt att ta med plastpåse så de hamnade i jackans huva.
Dagen avslutades med korvgrilling och sjöutsikt. En fin dag!
Nostalgitripp Hallsberg
Jo, det var det, en nostalgitripp den gångna veckan till platsen där jag växte upp och bodde från jag var 2 år till jag var 17 år, Hallsberg.
Så här ser det ut med järnvägsstationen. Den är ju pampig, byggdes andra halvan av 1800-talet. Här blev en knutpunkt för tågtrafiken i landet. Västra Stambanan byggdes från Göteborg och från Stockholm och så möttes man här i Hallsberg år 1862 om jag minns rätt. Stinsen hade för en fin bostad på övervåningen.
Vid mitt besök i Hallsberg nu så lyckades jag få till möten med släkt och vänner som jag inte träffar så ofta, Rolf o Sylvia, Susanne, Anita och Maggan. Många gamla och nya minnen har vi delat, många skratt blev det och lite sorg-stänk, så där som livet är. Tack för det!
Allt finns det inte bilder från men något och lite osorterat
Vätternkräftor
Hemodlad spenat
Ovanlig takprydnad
Så fina lägenheter i terasshusen
Ny placering på gammalt fik; PEWES
Snygg inredning
Där utanför fönstret var förr ett Folkets Hus, men det var skruttigt och revs ner.
Fiskgryta som jag ska skriva recept på sen.
Det kommer senare inlägg om besöket på nyöppnade Nationalmuseum och om Downtown Camper.
Skogsabstinens!
Ok, jag hade inte packat upp än och inte tvättat lortkläderna, men efter nästan en vecka på asfalt så prioriterade jag att gå med Roland o Seffrin till skogen för att fösa lite på rådjuren. Det var en sån fin dag, solsken, några plusgrader, nästan vindstilla.
Det blev två upptag. Det första med jakt på 1 timme och 20 minuter, det andra på en halvtimme. Vi såg djuren men inget kom inom skotthåll.
Det är gott om vildsvin i markerna numera och vi såg såna här bök-platser.
Terrängen här är inte så enkel för en liten tax, tur att Seffrin är stor och stark för att vara tax
Roland passade på att kolla en plantering som nyligen är gjord. Det såg fint ut. Inte fel att få plantor satta nu. Det som sätts på våren kan torka bort om sommaren blir torr som det var i år. Vi har lärt oss att det är bra att kolla planteringar direkt. Det som sattes för ett par år sedan var en katastrof, inte alla plantor var satta, de som sattes fanns i ett hörn av hygget och resten var tomt! Men nu är det ett annat bolag med bättre koll. Helt ok att byta om man är missnöjd. Viktigt att det blir rätt, här ska ju barnbarnen skörda virke om så där 80 år! :- ))
Det är en liten avverkning som planterats, lagom stor.
Det finns självföryngring också, men det räcker inte förstås. Mer om dagarna på asfalt senare här på blogg och facebook.
Årets vinterplantering under fönstren
I år blir det så här under fönstren. Pelargonerna har strävat och blommat länge i år i den varma hösten men nu är det slut med dem.
Några ljung får hänga.
Mat åt älg!
Det här är favoritmat för älgarna under vinterhalvåret, bark av asp. Man ser spår av tänderna som har skrapat av barken. Roland fäller en del så att klövdjur och harar ska få mat under vintern.
Gardellboken igen då!
Den bli bara bättre medan man läser. När den är avslutad så känns den som ett litterärt konstverk där personer och händelser knyts samman med så mycket kärlek. Och man vill läsa den igen - snart. Med prosa som också är dikt, med sanning som blandas med fabel. I förra inlägget om boken skrev jag hur den påminde mig om den lurige matteläraren Sten Rydh och hur den lyckades fånga läsarens uppmärksamhet så som han.
Gadells bok påminner också om de gamla ryska författarna Deras böcker är skrivna på ett sätt som för tankarna till teater. Varje scen / händelse är nogsamt arrangerad, inramad med beskrivningar av hur det fysiska rummet ser ut med stolar, lampor, bord osv och deras historia över tid. Huvudpersonens entré genom någon dörr finns med och hur han / hon rör sig i rummet och berättelsen går vidare. Det sättet att skriva gör det lättare för läsaren att få till de inre bilderna som stimulerar upplevelsen av boken, det blir en teater inne i huvudet.
Gardell använder också det här teaterknepet i sin bok, men inte bara rent fysiskt. Han är noga med att placera varje händelse / person i ett mentalt sammanhang. Den känslomässiga inramningen till varje skeende finns med och gör det lättare för läsaren att förstå / identifiera sig i det som händer, när det händer.
Det är sammantaget en ovanlig bok, mycket Gardellsk och absolut läsvärd om man gillar hans blandning av humor och svärta.