Fåglar i bild ...
... är temat på en utställning på Kulturhuset just nu. Det är Brutus Östling med otroliga foton och Lars Jonsson med akvareller. Absolut sevärt även om temat låter trivialt.
Den 30:e juni kl 17.00 är det visning på den här utställningen.
Den 30:e juni kl 17.00 är det visning på den här utställningen.
Agenda
Nu har vi lämnat hus och hem till hundvakternas vård och dragit till huvudstaden.
Tisdag blev det Mattias arbetsplats, Katarinahissen med restaurang (Lallerstedts ?), slottet med livrustkammaren och skattkammaren, samt Kulturhusets utställningar. Vi åt med D och G i Harnäs på Victoria i Kungsträdgården på kvällen, det ´ligger runt hörnet från hotellet som vi bor på.
Onsdag blir det regn och vi har planerat en museidag inomhus, Moderna, Nationalmuseum, Vasamuseet, Markus arbetsplats och kanske avslutning på Den gyldene Freden.
På torsdag planerar vi att gå på Skansen och Gröna Lund med dotter och barnbarnen som rest ner från Umeå, eventuellt också hinna med Liljevalchs, Blå Porten och Valdemarsudde.
Fredag kanske Sollentuna med Edsviks konsthallar.
Tisdag blev det Mattias arbetsplats, Katarinahissen med restaurang (Lallerstedts ?), slottet med livrustkammaren och skattkammaren, samt Kulturhusets utställningar. Vi åt med D och G i Harnäs på Victoria i Kungsträdgården på kvällen, det ´ligger runt hörnet från hotellet som vi bor på.
Onsdag blir det regn och vi har planerat en museidag inomhus, Moderna, Nationalmuseum, Vasamuseet, Markus arbetsplats och kanske avslutning på Den gyldene Freden.
På torsdag planerar vi att gå på Skansen och Gröna Lund med dotter och barnbarnen som rest ner från Umeå, eventuellt också hinna med Liljevalchs, Blå Porten och Valdemarsudde.
Fredag kanske Sollentuna med Edsviks konsthallar.
Jens Assur, Hunger ...
... heter hans senaste utställning på Kulturhuset i Stockholm. Jens är en av Sveriges allra bästa samhällsdebatterande fotografer, antagligen den allra skickligaste, skicklig både rent tekniskt och i att illustrera samhällsanalyser.
I utställningen Hunger visar han på hur vi lever fel och på så sätt föröder klimatet och miljön, vi vill ha billig mat och importerad mat och på så sätt slår vi undan benen på den svenska kvalitetsproduktionen av matvaror och bidrar till att öka utsläpp.
Jens visar också på hur ojämlikt maten /resurserna är fördelade.
En bra utställning med hög fotografisk kvalitet. På fredag kl 12.00 guidar han själv på utställningen och vår gode vän mästerfotografen D ska naturligtvis dit för att lyssna.
I utställningen Hunger visar han på hur vi lever fel och på så sätt föröder klimatet och miljön, vi vill ha billig mat och importerad mat och på så sätt slår vi undan benen på den svenska kvalitetsproduktionen av matvaror och bidrar till att öka utsläpp.
Jens visar också på hur ojämlikt maten /resurserna är fördelade.
En bra utställning med hög fotografisk kvalitet. På fredag kl 12.00 guidar han själv på utställningen och vår gode vän mästerfotografen D ska naturligtvis dit för att lyssna.
Niclas Strömstedt ...
kommer till Svensbyn, Gerds keramik helgen efter midsommar, 3:e juli. Vi ska dit förstås. Här kan man läsa mer om honom.
Potensgivarna...
... är titeln på en bok som jag lyckats läsa mellan varven nu i sommar.
Det är en oerhört söt historia om två hemmadöttrar i sjuttioårsåldern som får en idé. Jag gillar den här boken för att den ger mig många igenkännande leenden just över bondesamhällets gamla fenomen; hemmadöttrar. Det var alltså barn som blev kvar hemma för att ta hand om gården och föräldrarna när de andra barnen flyttade hemifrån för att söka andra jobb. Deras tillvaro blev i verkligheten och i boken ofta rätt inskränkt och präglad av hur det alltid hade varit och rädsla för att förändra något. Detta förutsatte förstås att det var en gård av någorlunda storlek och var nog ett typiskt fenomen på 1800-talet med de stora barnkullarna och en jordbruksbefolkning, fortsatte kanske en bit in på 1900-talet. Min far hade exempelvis syskon som blev kvar hemma så. Först behövdes de hemma, sedan kom de sig inte för med att flytta och äktenskapsmarknaden var kanske inte aktuell med åren, utbudet minskade drastiskt förstås när många jämnåriga drog in till stan.
Potensgivarna är en finstämd skildring av några människoöden, det finns humor och ömhet med. Man skrattar med huvudpersonerna, inte åt dem. Det gillar jag som tycker om snällhet. Sen kan jag tycka att beskrivningen av brodern Rutger tar ut svängarna lite för mycket men det kanske inte är så lätt för en kvinna att beskriva en man med potensbekymmer.
Men sammataget fin sommarläsning och lättläst. Rekommenderas!
Det är en oerhört söt historia om två hemmadöttrar i sjuttioårsåldern som får en idé. Jag gillar den här boken för att den ger mig många igenkännande leenden just över bondesamhällets gamla fenomen; hemmadöttrar. Det var alltså barn som blev kvar hemma för att ta hand om gården och föräldrarna när de andra barnen flyttade hemifrån för att söka andra jobb. Deras tillvaro blev i verkligheten och i boken ofta rätt inskränkt och präglad av hur det alltid hade varit och rädsla för att förändra något. Detta förutsatte förstås att det var en gård av någorlunda storlek och var nog ett typiskt fenomen på 1800-talet med de stora barnkullarna och en jordbruksbefolkning, fortsatte kanske en bit in på 1900-talet. Min far hade exempelvis syskon som blev kvar hemma så. Först behövdes de hemma, sedan kom de sig inte för med att flytta och äktenskapsmarknaden var kanske inte aktuell med åren, utbudet minskade drastiskt förstås när många jämnåriga drog in till stan.
Potensgivarna är en finstämd skildring av några människoöden, det finns humor och ömhet med. Man skrattar med huvudpersonerna, inte åt dem. Det gillar jag som tycker om snällhet. Sen kan jag tycka att beskrivningen av brodern Rutger tar ut svängarna lite för mycket men det kanske inte är så lätt för en kvinna att beskriva en man med potensbekymmer.
Men sammataget fin sommarläsning och lättläst. Rekommenderas!
Ursäkta Sasa...
... jag har stavat Ditt namn fel här på bloggen och när jag googlat. Du stavar "Sasa", inte Sasha som jag trodde. Med "Sasa" får jag massor av träffar på sökning bl.a. på Din egen hemsida! Jag gillar förstås Kosta-bilderna mest och så de med klockan och rovfågeln. Men mycket är roligt att se. När Du arbetar med kontraster blir bilderna spännande, typ glamorösa ting mot en ruffig bakgrund. (Apropå; Du anar inte hur mycket ruffiga miljöer vi har här på Liane i alla våra gamla uthus, en designers dröm!! ;-) ) Himla kul att få träffa Er alla fyra över midsommarhelgen! Ni jobbar ju, var och en på sitt sätt, med sånt som är långt från vår värld här på gården och därför spännande att ta del av;
Carin här
Lina här
Markus här
Carin här
Lina här
Markus här
Agenda för midsommardagen
På förmiddagen städade vi en av stugorna efter fiskegäster som lämnade idag, de hade slarvat och vi dammsög lite här hemma också. Dammråttorna börjar attackera runt fotknölarna.
Nya fiskegäster ska tas emot vid middagstid, ungdomarna bjudas på mat i kväll vid 7-tiden. Det blir "mamma-mat" sånt som är långt från pasta och pizza och dylikt, det blir porterstek på älgkött och kyckling till vegis. Under dagen åker Roland ut till Önnebyn en sväng för att förbereda inför måndagen. På eftermiddagen ska jag vara lat en stund om de ankommande gästerna talar engelska så jag inte måste vara med och översätta till tyska. Tja, så där är våra helger ofta. Rätt mycket att göra.
Markus med vänner har lagt sig nere vid Signebybryggan för nu strålar solen.
Nya fiskegäster ska tas emot vid middagstid, ungdomarna bjudas på mat i kväll vid 7-tiden. Det blir "mamma-mat" sånt som är långt från pasta och pizza och dylikt, det blir porterstek på älgkött och kyckling till vegis. Under dagen åker Roland ut till Önnebyn en sväng för att förbereda inför måndagen. På eftermiddagen ska jag vara lat en stund om de ankommande gästerna talar engelska så jag inte måste vara med och översätta till tyska. Tja, så där är våra helger ofta. Rätt mycket att göra.
Markus med vänner har lagt sig nere vid Signebybryggan för nu strålar solen.
Midsommarafton 2010
Så här blev det.
Roland var ute och fiskade på morgonen med Andreas, det är något slags tradition för honom med fiske just på midsommaraftonens morgon.
Det blev några fina små abborrar som stekta fick följa med till lunchen som vi bjöds på av sonen Markus samt Carin, Lina och Sasha. De hade också bjudit in Rolands mamma och farbror. Det bjöds på traditionell midsomarmat. Markus hade gjort köttbullar efter farmors recept och de var goda. Det var uppehållsväder och solglimtar men ingen tryckande värme. Roligt att kunna sitta ute i alla fall på altanen på Tjärnshaget.
Sen var vi bara lata på eftermiddagen. Ungdomarna badade bastu.
På kvällen blev det en båttur ut till D och G på Harhalsen. Vi hade med till grillning och satt ute till bortåt midnatt. Det var bitvis sol och vackert ut över sjön. D. spelade saxofon ut över den stilla sjön, Ack Värmeland Du sköna och det var magiskt. Vi hade trevligt, en fin midsommarafton hade vi med nära släkt och vänner.
Saknade förstås att kunna träffa våra vänner i Snarkil som firar midsommar i Dalarna, i Leksand, men vi skickade bilder och hälsningar till varandra under dagen.
Roland var ute och fiskade på morgonen med Andreas, det är något slags tradition för honom med fiske just på midsommaraftonens morgon.
Det blev några fina små abborrar som stekta fick följa med till lunchen som vi bjöds på av sonen Markus samt Carin, Lina och Sasha. De hade också bjudit in Rolands mamma och farbror. Det bjöds på traditionell midsomarmat. Markus hade gjort köttbullar efter farmors recept och de var goda. Det var uppehållsväder och solglimtar men ingen tryckande värme. Roligt att kunna sitta ute i alla fall på altanen på Tjärnshaget.
Sen var vi bara lata på eftermiddagen. Ungdomarna badade bastu.
På kvällen blev det en båttur ut till D och G på Harhalsen. Vi hade med till grillning och satt ute till bortåt midnatt. Det var bitvis sol och vackert ut över sjön. D. spelade saxofon ut över den stilla sjön, Ack Värmeland Du sköna och det var magiskt. Vi hade trevligt, en fin midsommarafton hade vi med nära släkt och vänner.
Saknade förstås att kunna träffa våra vänner i Snarkil som firar midsommar i Dalarna, i Leksand, men vi skickade bilder och hälsningar till varandra under dagen.
Kommentarer är ...
... tydligen svårt att göra under en del inlägg, bl.a. nostalgifrossa. Men försök i så fall att göra den under ett annat inlägg där det fungerar.
Abborrfiske ...
... i Östra Silen ägnar sig gubben och Andreas åt idag. De fiskar med kanadensisk mask inhandlade av en tysk. Det blev en lagom kvällsmåltid. De här bilderna fick jag nyss på mailen. Det är lustigt här i sjön, det nappar under bestämda tider på dagen och då hugger det rejält, sen är det stendött, inte ett hugg. Eller är det så i alla sjöar?
Sen är vi bjudna på lunch hos sonen med vänner i Tjärnshaget tillsammans med Rolands mamma och farbror.
Sen är vi bjudna på lunch hos sonen med vänner i Tjärnshaget tillsammans med Rolands mamma och farbror.
Drinktest ...
... med damer i olika åldrar beskriver Suss på sin blogg. Här berättas att man kan utveckla den isländska varianten av Kamikaze till Fox Terrrier Suicide bl.a.
http://leontina.blogg.se/2010/june/hoppsan-drinkfesten-kom-emellan.html#comment
Om man nu inte är intresserad av drinkar kan man gå till startsidan på Suss blogg och läsa hennes senaste reseskildring från Island. Hon flackar runt jordklotet hela tiden den här tösen. Hon lägger ut massor av bilder och skriver väldigt jordnära om upplevelserna också. Rekommenderas!
http://leontina.blogg.se/2010/june/hoppsan-drinkfesten-kom-emellan.html#comment
Om man nu inte är intresserad av drinkar kan man gå till startsidan på Suss blogg och läsa hennes senaste reseskildring från Island. Hon flackar runt jordklotet hela tiden den här tösen. Hon lägger ut massor av bilder och skriver väldigt jordnära om upplevelserna också. Rekommenderas!
GLAD MIDSOMMAR!!
En glad midsommar önska jag Er alla! Det här är de sista vackra blommorna jag plockade från min mammas trädgård. Idag lämnade jag def. ifrån mig nycklarna och den tomma städade lägenheten. Och jag tog de sista blommorna. Det är bondpioner och en luktpion som inte slagit ut än. Det andra är jätteblåklint och akleja. Vi drack kaffe på altanen idag förstås, det var solsken och fint på eftermiddagen.
På kvällen grillade vi med Stockholmssonen, Carin, Lina och Sasha. Det är så roligt att ha ungdomarna här! När vi åkte hem var klockan runt midnatt och månen var så här full och vacker över sjön. Nästan lite Munchstuk på det hela.
På kvällen grillade vi med Stockholmssonen, Carin, Lina och Sasha. Det är så roligt att ha ungdomarna här! När vi åkte hem var klockan runt midnatt och månen var så här full och vacker över sjön. Nästan lite Munchstuk på det hela.
Vem granskar organisationerna...?
Det frågar man sig i en artikel i NWT. Naturskyddsföreningen gör utspel om klimatet bl.a. Och det är säkert bra att kommuner och företag granskas på olika sätt. Det ingår i demokratins spelregler.
Men jag skulle gärna se de här "godhets-organisationerna" granskade också. Några har kollats under åren och befunnits vara bitvis riktigt ruttna; UFF med klädinsamlingarna som berikade några få, Röda korset med giriga ledare exempelvis. WWF är en insynsskyddad toppstyrd organisation som vore spännande att få synad i sömmarna. Den bedrivs i stiftelseform helt utan demokrati och styrs av ett par ägare i USA. Det finns säkert fler som vore intressant att få koll på. Vi har ju lärt oss att välgörenhetens täckmantel kan dölja de fulaste rötägg. Vår medkänsla omsätter miljardbelopp varje år och är lätt att exploatera.
Men jag skulle gärna se de här "godhets-organisationerna" granskade också. Några har kollats under åren och befunnits vara bitvis riktigt ruttna; UFF med klädinsamlingarna som berikade några få, Röda korset med giriga ledare exempelvis. WWF är en insynsskyddad toppstyrd organisation som vore spännande att få synad i sömmarna. Den bedrivs i stiftelseform helt utan demokrati och styrs av ett par ägare i USA. Det finns säkert fler som vore intressant att få koll på. Vi har ju lärt oss att välgörenhetens täckmantel kan dölja de fulaste rötägg. Vår medkänsla omsätter miljardbelopp varje år och är lätt att exploatera.
Nostalgifrosseri ...
... ägnar jag mig åt i det här inlägget och det lär inte intressera någon annan än mig själv. Men jag tycker om de här gamla sakerna från mitt barndomshem. 
Riktigt typiskt 60-talsdesign på filtarna. 
Den här korgen har modren burit oändligt mycket hemgjord saft, sylt och konserver i. Den hade plan botten och passade perfekt till det. Så stabil att man kan fylla hela med saftflaskor. 
Masurbjörk från min mammas föräldrahem om jag minns rätt. Kanske början 1900-tal.
Koffert igen. De guldfärgade kuddarna är sydda av draperityget som blev över när modren flyttade från Bäck. Allt togs till vara. 
Resvästkorna ska jag nog slänga i alla fall. Visste bara inte om det var de här eller en tredje som yngste sonen ville ha.
Pinnstolarna i det gamla köket köptes på 50-talet, eventuellt redan på 40-talet. De avlutades och målades om ett antal gånger, var från början som brun svagdricka. De är alltså använda i minst 60 år och fortfarande är ingen av dem racklig. 
Min mammas morfars rakspegel.
Pappas skrivbord. Teak förstås och lite av en helig plats. Lådan i mitten var alltid låst. Det var pappor som hade hand om familjens ekonomi och viktiga papper. Ingen annan.
Värt nåt...
... är inte alltid det man tror.
Den här lilla figuren är en Goebbel och alltså inte vilken porslinsfigur som helst. Den är värd nåt.
Den här grytan fick min mamma av mig vid något tillfälle i början på 60-talet. Den var nästan värdelös tyckte vi eftersom den inte hade planslipad botten alltså inte gick att laga mat i. Den fick bli värmegryta för de gröna och gula bönor som ofta serverades. Nu är den helt rätt eftersom den är 60-tal och dessutom har rätt orange färg. Den är värd nåt.
De här två sakerna hör till dem som jag inte kommer att sakna och det spelar ingen roll om de är värda lite mer än loppis.
Den här lilla figuren är en Goebbel och alltså inte vilken porslinsfigur som helst. Den är värd nåt.
Den här grytan fick min mamma av mig vid något tillfälle i början på 60-talet. Den var nästan värdelös tyckte vi eftersom den inte hade planslipad botten alltså inte gick att laga mat i. Den fick bli värmegryta för de gröna och gula bönor som ofta serverades. Nu är den helt rätt eftersom den är 60-tal och dessutom har rätt orange färg. Den är värd nåt.
De här två sakerna hör till dem som jag inte kommer att sakna och det spelar ingen roll om de är värda lite mer än loppis.
Lyrisk över ett betonggolv...
... kan min gubbe bli. Det är så bra gjort att det nästan blänker. Han anlitar några experter på det här och med lasermätning och sloda och himla gott hantverkskunnande så blir det perfekt. Jag har hört hur många gånger som helst hur det går till. Det är i Mölntegen, Ängkasa.
Krockade med älg, tog en stek och försvann...
... gjorde någon i Brömsebro. Helt klart en ny variant av viltolycka. I artikeln talas indignerat om att skända fallvilt. Jag har svårt att se vad som är så skändande med detta om nu älgen var död vid tillfället. En älgstek låter som en blygsam kompensation för de skador på en bil som brukar uppstå vid kollision med älg. Sen får man väl hoppas att den inte legat död länge när steken togs, för i så fall är det väl lite oaptitligt.
En låda per dag...
... tänkte jag avverka av de sju som står i källaren och väntar på att bli uppackade. Då skulle de vara klara på en vecka. Men den ambitionen stöp redan igår tisdag. Det var helt enkelt för vackert väder för att sätta sig i en källare och packa upp. Det får bli en låda varje regning dag istället.
Daniels tal ...
... tänker jag fortfarande på ibland och märker att jag småler lite. Det lyssnas på och kommenteras än flera dagar efteråt.
Det måste ha gått ett förfärat sus genom den närvarande publiken när Daniel reste sig upp och började tala. Många tänkte säkert att nu har den här lille bondpojken drabbats av hybris pga de reservationslösa hyllningarna och nu har han fått för sig att han kan hålla tal, spontant, fritt ur hjärtat. Och delvis på engelska som han enligt media är så dålig på. Stackarn! Han kommer att skämma ut sig själv, sin hustru och hela kungafamiljen, ja hela tillställningen. Man förväntade sig nog något snabbt framhasplat i osäker tunn huvudton ackompanjerat av ett ryckigt fjäskande kroppsspråk.
Men det blev en succé, ett tal som balanserade perfekt mellan det känslosamma, personliga och det offentliga. Talet framfördes lugnt med vardaglig djup röst, utan fysiska åthävor, blicken var stadig och ansiktsuttrycket orubbat vänligt, inbjudande. Utan fusklappar fick man intrycket av ett spontant framförande. Det berörde på alldeles rätt sätt och följdes av stående ovationer, applåder som aldrig ville ta slut.
Hur gjorde han det? Självklart hade han inte skrivit det helt solokvist. Han hade förstås gjort det tillsammans med sin pappa som av allt att döma har lång erfarenhet av att hålla tal. Förmodligen även godkänt av kungaparet. Kanske visste inte Victoria om innehållet i det för att hon skulle bli glatt överraskad vid festen.
De har, tänker jag mig, grupperat talet i avdelningar så att allt skulle komma med som Daniel ville förmedla till folket, kungafamiljen och framför allt Victoria. Sen kan man memorera genom att dels träna förstås, det måste man göra, dels genom att ge varje avdelning av talet en bild som hänger ihop med de andra bilderna i ett långt tåg. Det skulle exempelvis kunna vara en vara en klocka (tiden de varit tillsammans) som drar med sig en bunt brev i ett hjärta ( kärleksbreven) sedan följer andra bilder symboliserande varje talavdelning. Minnet måste ha stöd i form av inre bilder eller lappar med stödord, för i nervositet så är det lätt att glömma eller blanda ihop annars.
Talet hade allt som man kan begära för att engagera lyssnarna och beröra dem; det var personligt ( de 30 lapparna), självdistans utan att vara underdånig ( framhöll alla goda rådgivares roll), kärlek i massor förstås till Victoria (himla manligt och modigt, det vet alla kvinnor som lyssnade), närvaro i just det ögonblicket (genom att referera till den nyligen genomförda kortégen), humor (groda som blev kysst av prinsessan), blickade framåt på ett positivt sätt ( betonade sitt ansvar att stödja Victoria)
Det måste ha gått ett förfärat sus genom den närvarande publiken när Daniel reste sig upp och började tala. Många tänkte säkert att nu har den här lille bondpojken drabbats av hybris pga de reservationslösa hyllningarna och nu har han fått för sig att han kan hålla tal, spontant, fritt ur hjärtat. Och delvis på engelska som han enligt media är så dålig på. Stackarn! Han kommer att skämma ut sig själv, sin hustru och hela kungafamiljen, ja hela tillställningen. Man förväntade sig nog något snabbt framhasplat i osäker tunn huvudton ackompanjerat av ett ryckigt fjäskande kroppsspråk.
Men det blev en succé, ett tal som balanserade perfekt mellan det känslosamma, personliga och det offentliga. Talet framfördes lugnt med vardaglig djup röst, utan fysiska åthävor, blicken var stadig och ansiktsuttrycket orubbat vänligt, inbjudande. Utan fusklappar fick man intrycket av ett spontant framförande. Det berörde på alldeles rätt sätt och följdes av stående ovationer, applåder som aldrig ville ta slut.
Hur gjorde han det? Självklart hade han inte skrivit det helt solokvist. Han hade förstås gjort det tillsammans med sin pappa som av allt att döma har lång erfarenhet av att hålla tal. Förmodligen även godkänt av kungaparet. Kanske visste inte Victoria om innehållet i det för att hon skulle bli glatt överraskad vid festen.
De har, tänker jag mig, grupperat talet i avdelningar så att allt skulle komma med som Daniel ville förmedla till folket, kungafamiljen och framför allt Victoria. Sen kan man memorera genom att dels träna förstås, det måste man göra, dels genom att ge varje avdelning av talet en bild som hänger ihop med de andra bilderna i ett långt tåg. Det skulle exempelvis kunna vara en vara en klocka (tiden de varit tillsammans) som drar med sig en bunt brev i ett hjärta ( kärleksbreven) sedan följer andra bilder symboliserande varje talavdelning. Minnet måste ha stöd i form av inre bilder eller lappar med stödord, för i nervositet så är det lätt att glömma eller blanda ihop annars.
Talet hade allt som man kan begära för att engagera lyssnarna och beröra dem; det var personligt ( de 30 lapparna), självdistans utan att vara underdånig ( framhöll alla goda rådgivares roll), kärlek i massor förstås till Victoria (himla manligt och modigt, det vet alla kvinnor som lyssnade), närvaro i just det ögonblicket (genom att referera till den nyligen genomförda kortégen), humor (groda som blev kysst av prinsessan), blickade framåt på ett positivt sätt ( betonade sitt ansvar att stödja Victoria)
Vem gjorde klippet?
Var det Daniel eller Victoria? Fram till det ögonblick då Daniel reste sig upp och för att hålla sitt berömda tal var nog de flesta inne på att det var Daniel som gjorde ett klipp, han fick prinsessan om än inte halva kungariket. Men efter talet diskuteras det livligt i stugorna om det inte var så att både Victoria och kungahuset gjorde ett klipp som fick Daniel. Hur är det egentligen?
Tisdag ...
... Först lång sovmorgon efter en turbulent dag igår. Sen ett brutalt uppvaknande när jag insåg att ingen är ofelbar och att om vi levde på medeltiden så skulle min senaste synd vara dyr att köpa ut med avlatsbrev. Men numera kommer man inte så lättvindigt undan utan får fortsätta att tampas med sitt dåliga samvete resten av livet. Man kan bara hoppas att den tilltagande glömskan kan vara så snäll och lägga sitt täcke över eländet.
Förmiddagskaffe med Rolands anställda och Arrendator - O som haft sonen på student.
Lätt lunch med stekta kasslertärningar och lök i omelette stekt i pannan. Inte fel. God sommarmat och lättvindig.
Hela dagen har jag tvättat täcken och mattor från Tjärnshagetstugan. Måste passa på nu när det är bra försommartork.
Duschat två gånger under dagen eftersom det är så varmt och svetttigt.
Klippt och plockat ut torrt ur syrén - rosbusken beväpnad med läderhandskar och sekatör. Har ändå rivmärken över armarna och benen. Gamla väldoftande rosor är ingen lek, de försvarar sig vildsint mot intrång.
Jag var lat en stund på verandan på framsidan för att se perennarabatterna ordentligt, de har snart blommat över nu; iris, gul lilja, blågull, akleja och den omtalade getramsen ( som alltså inte hade med tramsig get att göra utan växten rams!).
Passade på att försöka vara nostalgisk, drack svartvinsbärssaft och åt bullar till. Tänkte lite på barndomstiden med varje ledig dags kaffe i bersån eller under päronträdet, förmiddag och eftermiddag. Fast då var det ingen sötsliskig köpesaft utan riktigt hemgjord från jordkällaren och det var inga gummiartade glutenfria bullar utan modrens goda vaniljbullar. (Minns Suss!) Och allt upplagt på vackra små fat med virkade dukar i pastellfärger.
Nu har jag packat för att vi ska åka en kvällstur ut på sjön och ta med lite ätbart. Vi jobbar hela dagarna - alltid. Det är inte jobb, det är en livsstil. På något sätt. Fast så gör väl alla. Måste rädda undan lite ledig tid när vädret är så fint som idag. Vi ringer och ber D och G att tända grillen nere vid stranden så kommer vi strax med lite mat båtvägen, vi kan äta och njuta av kvällssolen en stund och så åka hem med båten, det tar fem minuter enkel väg.
Förmiddagskaffe med Rolands anställda och Arrendator - O som haft sonen på student.
Lätt lunch med stekta kasslertärningar och lök i omelette stekt i pannan. Inte fel. God sommarmat och lättvindig.
Hela dagen har jag tvättat täcken och mattor från Tjärnshagetstugan. Måste passa på nu när det är bra försommartork.
Duschat två gånger under dagen eftersom det är så varmt och svetttigt.
Klippt och plockat ut torrt ur syrén - rosbusken beväpnad med läderhandskar och sekatör. Har ändå rivmärken över armarna och benen. Gamla väldoftande rosor är ingen lek, de försvarar sig vildsint mot intrång.
Jag var lat en stund på verandan på framsidan för att se perennarabatterna ordentligt, de har snart blommat över nu; iris, gul lilja, blågull, akleja och den omtalade getramsen ( som alltså inte hade med tramsig get att göra utan växten rams!).
Passade på att försöka vara nostalgisk, drack svartvinsbärssaft och åt bullar till. Tänkte lite på barndomstiden med varje ledig dags kaffe i bersån eller under päronträdet, förmiddag och eftermiddag. Fast då var det ingen sötsliskig köpesaft utan riktigt hemgjord från jordkällaren och det var inga gummiartade glutenfria bullar utan modrens goda vaniljbullar. (Minns Suss!) Och allt upplagt på vackra små fat med virkade dukar i pastellfärger.
Nu har jag packat för att vi ska åka en kvällstur ut på sjön och ta med lite ätbart. Vi jobbar hela dagarna - alltid. Det är inte jobb, det är en livsstil. På något sätt. Fast så gör väl alla. Måste rädda undan lite ledig tid när vädret är så fint som idag. Vi ringer och ber D och G att tända grillen nere vid stranden så kommer vi strax med lite mat båtvägen, vi kan äta och njuta av kvällssolen en stund och så åka hem med båten, det tar fem minuter enkel väg.
Avsked ...
... av mitt barndomshem tog jag igår måndag. Sakta gick jag runt och strök lite över de gamla välkända möblerna, präntade in dem i minnet, hur de kändes och såg ut, med tårarna strömmande nerför kinderna förstås. Idag tisdag hämtas de av auktionisten och jag kommer inte att orka vara där. 
Den här var nog svårast att slita sig från, den lilla mahognysekretären. Den köpte mina föräldrar till mig när jag började realskolan för att jag skulle ha en studieplats. Och den var verkligen perfekt, rymde alla skolböckerna på hyllan där uppe, böcker som man måste köpa själv på den tiden. Ett års inköp av läromedel och annat studiemateriel kostade motsvarande en månadslön för min pappa då. Den summan deponerades på bokhandeln så jag kunde ta ut det jag behövde vartefter och slapp ha pengar med till skolan. Papper och pärmar fick plats i de stora lådorna under. Skivan gick att dra ut och i facken där bakom låg pennor, sudd, linjal, passare, gradskiva och andra skrivredskap. 
Linneskåpet är också mahogny. Det var en praktisk möbel och innehöll när jag var barn, allt som behövdes till fest; de kallmanglade gnistrande vita linnedukarna, matservisen, kaffeserviserna, finbesticken. Runt den finns en aura av försiktighet som jag kan känna fortfarande. Det gällde att ta fram med andakt så inget kraschade på vägen till bordet. När jag var liten fick jag inte ens komma i närheten av den här möbeln, barn ägde på den tiden inte självklart tillträde till hela bostaden.
Möbler typiska för 50-talet var det här när de köptes av mina föräldrar. Det var smidiga och smäckra, de tog inte stor plats men kunde rymma mycket. De flesta hade små bostäder så det passade bra. Minns att det som åkte ut ur barndomshemmet vid de här inköpen var den stora klumpiga äppletskänken med den ovala spegeln och en gigantisk äppletsoffa + stolar och ett stort matbord. Allt i mörkbehandlad ek, tungt och skrymmande. Mamma uppskattade verkligen att slippa baxa runt dem varje veckostädning. För så var det då, bostaden sopades (senare dammsögs) och våttorkades varje vecka.
Efter mahognytiden kom teak förstås. Teak kom att dominera ett helt decennium sedan; 60-talet. Och 60-talet och teak är populärt idag, det betalas hyfsat på auktion. Den vackra mahognyn däremot är näst intill värdelös, jag har kollat runt på Blocket, bara några hundringar för gedigna möbler. Men jag har inte plats till allt, kan inte förvara mer i källaren, det är fullt.
Varg sågs idag ...
... måndag i Lisslerud. Den såg ut att gå mot en älg men de missade varandra tydligen. Den verkade vara ensam och fortsatte mot Signebyn / sjön om jag fattat det hela rätt.
Kvinnorna tar över ...
... traditionellt manliga jobb. Yrken som tandläkare, läkare, präst, lärare, ekonom, arkitekt, jurist, domineras alltmer av kvinnor och det anses bero på att kvinnor är flitigare i sina studier och mer benägna att ge sig i kast med långa högskoleutbildningar.
Tidigare studier har visat att detta kan bottna i en samhällsrelaterad könsdiskriminering, så till vida att kvinnor måste skaffa sig högskoleutbildning för att få samma lönenivåer som män med enbart gymnasieutbildning. Men jag vet inte om det stämmer längre. Det som brukar hända med yrken där kvinnor tar över är att status och lön sjunker drastiskt och det bästa exemplet är tyvärr lärare. Ska bli intressant att se om det blir så med de andra jobben också.
Vad blir då kvar åt männen? Kanske de tekniska utbildningarna, de som handlar om datorer, dataspel, vissa ingenjörsutbildningar, flyg, militär ? De tycks fortfarande inte locka merparten av kvinnorna.
Tidigare studier har visat att detta kan bottna i en samhällsrelaterad könsdiskriminering, så till vida att kvinnor måste skaffa sig högskoleutbildning för att få samma lönenivåer som män med enbart gymnasieutbildning. Men jag vet inte om det stämmer längre. Det som brukar hända med yrken där kvinnor tar över är att status och lön sjunker drastiskt och det bästa exemplet är tyvärr lärare. Ska bli intressant att se om det blir så med de andra jobben också.
Vad blir då kvar åt männen? Kanske de tekniska utbildningarna, de som handlar om datorer, dataspel, vissa ingenjörsutbildningar, flyg, militär ? De tycks fortfarande inte locka merparten av kvinnorna.
Lupinerna ...
... blommar så vackert nu, jag måste ta med modren till Lisslerud och till Döverud för att visa de vackraste ställena!! Tänker jag instinktivt. Men ! Nej, jag har ingen mamma mer, hon är borta!! Sedan den 20:e april i år.
Så här är det hela tiden! Hon finns fortfarande i mina tankar och i min spontana planering och när jag åker förbi Svensbyn och fortfarande vinkar när jag passerar hennes lägenhet. Men hon är inte där längre, hon finns inte i livet, bara i minnena.
Det är värst, sorgen och saknaden när jag är oförberedd, när det kommer plötsligt så där och inget försvar är upprest.
Så här är det hela tiden! Hon finns fortfarande i mina tankar och i min spontana planering och när jag åker förbi Svensbyn och fortfarande vinkar när jag passerar hennes lägenhet. Men hon är inte där längre, hon finns inte i livet, bara i minnena.
Det är värst, sorgen och saknaden när jag är oförberedd, när det kommer plötsligt så där och inget försvar är upprest.
Varg ...
... påkörd av en bil nära Töcksfors natt till söndag (idag) vid midnatt. Länets vargexperter har letat men inte funnit något än vid 16.00-tiden söndag. Den tycks inte ha varit skadad så att det finns blodspår så den typen av spårhund är oanvändbar. Däremot finns spårhundar tränade på Grimsö som ska kunna spåra levande varg vid sådana här tillfällen och vid eventuella skadskjutningar vid vargjakt. Idag användes en schäfer. Det är inte helt säkert att det rör sig om en varg eftersom det var rätt mörkt vid tillfället, men varg ska ha setts i närheten så det är troligtvis så.
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Bilforare-tror-sig-ha-kort-pa-varg-100620.aspx
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Bilforare-tror-sig-ha-kort-pa-varg-100620.aspx
Hinner inte ...
... svara på kommentarer men det beror inte på ointresse utan på tidsbrist just nu. Källaren är full av flyttkartonger med grejer som vi röjt ur min mammas hem och jag måste ta hand om dem, lite dag för dag nu ett tag framöver. Mycket får stå tillbaka, trädgård och administration och vänner i viss mån. Det går inte att hinna göra allt. Jag är alltid så trött också den här tiden på året. Det finns en slags extramotor som slår på varje år för att jag ska klara av alla samtal och annat som måste göras i slutet på ett läsår när man är lärare. Sen slår den av när examen är över och då kommer den stora tröttheten, långa sovperioder för att hämta igen och den måste få ta sin tid, en eller två veckor tar det. Så är det varje år och efter så många år med det här jobbet så blir det som programmerat.
Firade ...
... gjorde vi också, fast inte just det kungliga bröllopet. Vi var i Hol och firade två födelsedagar tillsammans med goda vänner. Vi fick som vanligt fantastiskt god mat som var fint upplagd. Till kaffet fick jag jättesmarriga och vackra hemgjorda bakelser. Jorgubbarna är fina, doppade i choklad med florsocker på .
Grodan blev en prins ...
... och det gick på några timmar inför våra ögon! Daniel Westling blev prins Daniel, hertig av Västergötland, riddare av Serafimerorden osv. Han höll ett fantastiskt tal till Victoria och till tack för bröllopsfesten. Det rörde mig till tårar förstås och många andra också både i festsalen och framför teveapparaterna för att det var så ärligt och äkta, det blev stående ovationer. Han har humor, självdistans och mycket mycket värme. Vi fattar nu varför Victoria orkat vänta så länge på att få gifta sig med just honom. Han älskar verkligen sin fru och vågar visa det. Det skvallrar om en man som är säker på sin manlighet, annars skulle han inte våga uttrycka sin kärlek så öppet. 
Malmedel ...
... luktar det starkt ur Stjärnhofskofferten, så jag vädrar den nu för att utröna om den kommer att vara användbar. I så fall ska jag samla diverse "mamma-minnes-saker" i den för att kunna ta fram dem och kolla på ibland.
När jag var liten så lades alltid vinterns yllesaker; vantar, strumpor, halsdukar, mössor och sånt i den här under sommarhalvåret. Man gjorde så då. Och det behövdes varvas med malkulor för att inte bli förstört av ätande larver. Antagligen sparades utrymme på så sätt, man behövde inte ha allt hängande framme. Koffertar var egentligen en smart uppfinning, något mitt emellan resväska, flyttkartong och förvaringsmöbel. Man kan väl anta att det fanns ett behov av att låsa in sina tillhörigheter, de flesta var inte så välbärgade och ville behålla sin prylar. Det här är en koffert som min mamma måste ha haft med sig när hon flyttade hemifrån, hon växte upp i Stjärnhov i Sörmland.
Ur kofferten sticker det upp en besman. Den här användes i mammas barndomshem till att väga allt. En rätt suverän uppfinning egentligen, enkel och genialisk.
När jag var liten så lades alltid vinterns yllesaker; vantar, strumpor, halsdukar, mössor och sånt i den här under sommarhalvåret. Man gjorde så då. Och det behövdes varvas med malkulor för att inte bli förstört av ätande larver. Antagligen sparades utrymme på så sätt, man behövde inte ha allt hängande framme. Koffertar var egentligen en smart uppfinning, något mitt emellan resväska, flyttkartong och förvaringsmöbel. Man kan väl anta att det fanns ett behov av att låsa in sina tillhörigheter, de flesta var inte så välbärgade och ville behålla sin prylar. Det här är en koffert som min mamma måste ha haft med sig när hon flyttade hemifrån, hon växte upp i Stjärnhov i Sörmland.
Ur kofferten sticker det upp en besman. Den här användes i mammas barndomshem till att väga allt. En rätt suverän uppfinning egentligen, enkel och genialisk.
Bröllopskonserten ...
... från Konserthuset i Stockholm har jag sett förstås. Jag är ju, som jag påpekat förut, med och betalar i bröllopet och festligheterna runt omkring, 14 kr per person i Sverige hörde jag en uppgift om, eller om det var för hela kungahuset "all inclusive". Billigt för så mycket ögongodis i så fall. Det är vackert och rörande att se lyckliga och glada människor. Victoria kan verkligen tindra och sprida glädje. 
Jag tog kort på teven för att kunna illustrera här på bloggen!! Det är lågt tycker gubben, jättelågt. Vi kände en äldre dam som 1976 tog en massa kort på teven för att ha från kungaparets bröllop. Hon gjorde ett fint album av alla korten, men så har jag alltså inte tänkt göra. Det blir bara bloggbilder.
Konserten var fantastisk och träffade mitt i prick vid det här tillfället. Arrangemanget tog vara på de möjligheter som bjöds till högtid - vardag, skämt - allvar, skönsång - skojsång, osv. Mellansnacket var verkligen himla bra, det blir ju annars oftast bara trist.
Det märktes att man tagit intrycka av konserten för kungaparet en gång i tiden. Från den så minns jag förstås Kjerstin Dellerts frejdiga "Carl - Gustaf -sång". Då höll nog hela svenska folket andan, vi svenskar var inte så frimodiga på den tiden och upplevde nog en större distans till de kungliga. När man ser bilderna från Kungaparets bröllopskonsert 1976 så förstår man varför Daniel och Victoria ville ha den här konserten lite nedtonad. Det hade varit himla pinsamt om kungligheterna o Victorias släktingar kommit till Operan i full gala med tiaror och dinglande diamanter, medan Daniels mer Svenssonbetonade krets hade anlänt i mer vanliga festkläder. Då hade skillnaden i deras ursprung blivit alltför påtaglig.
Men visst kan man få funderingar i sammanhanget:
Förvåning över fru Reinfelts korta klänning. Varför inte långt i ett så festligt sammanhang och på kvällstid????
Bekymmer över Marie Fredriksson. Hon ser sjuk ut och ett tag försvann rösten. Undrar om det berodde på henne eller mikrofonen. Cortisonsvullen eller bara botoxad i ansiktet?
Glädje över att Daniel och Victoria ser ut att vara så förälskade.
Fniss åt Mark L som vid ett tillfälle himlar med ögonen och hasplar ur sig något om hur fin Peter Jöback är. Undrar hur Jonas tar det?
Rörd till tårar blev jag förstås av Sarah Dawn Finer vackra och gripande kärleksång till paret, senare också av barnens framträdande och sång direkt till Victoria och Daniel.Jag var inte ensam om det, Mette Marit grät floder och antagligen Victoria också eftersom kameran skonade henne då när Sarah sjöng.
Arg över att man visade bilder på kungaparet när det sjöngs "At last" (äntligen). Det var som om man letade dåligt samvete hos dem över att de låtit bröllopet dröja så länge. Och arg över att någon envisas med att dricka kaffe under kungens tal i samband med att riksdagen bjöd på middag (eller regeringen?). Man skramlar inte med bestick eller sörplar kaffe när någon håller tal, oavsett om det är kungen eller någon annan som talar.
Synd att modet föreskriver puder och andra bleka, dimmig färger. Det hade onekligen varit roligare att se klara färger på damerna.
Undrar gör jag om det var så att han, japanen, tappade sin danspartner vid ett tillfälle i svansjönuppträdandet. De kamoflerade det skickligt, det störde inte föreställningen, inte mer än att alla höll andan av skräck för att hon verkligen skulle ramla ner igen.
Vem stajlar Mette-Marit? Något har hänt och det är positivt. Hon som försökt se ut som något slags folkoristisk ylle-älva, har fått stil och är jättesnygg. Det var klockrent 40 - tal rakt igenom, passar henne perfekt.
Morgonrock eller gardin med omtag, vilket var det egentligen som Mona Sahlin fått på sig?
Sörjer Madde bakom den glada fasaden? Allt annat vore ju orimligt, om inte Jonas visat sig vara ett riktigt stolpskott, så skulle det snart varit hennes tur att stå brud.
Nationalsången unisont som allsång blev det till slut. Undrar om alla de utländska gästerna kände sig kränkta av det? Apropå examenskriget menar jag ;-)
I morgon ska jag se bröllopet, lita på det, och med kameran i högsta hugg. Mmmm jag vet gubben, det är lågt, men jag trivs i den höjden! Ha ha...!
Och på kvällen ska vi fira två födelsedagar, fast inte egna!
David Larsson auktionsfirma...
... i Bengtsfors rekommenderar jag. Man kan nå dem på telefon 0709 - 93 80 99. Finns också på Auktion.se. De har en bra paketlösning för detta med att hantera dödsbon. Om det hade funnits en auktionsfirma i Årjäng hade jag givetvis tagit hjälp där, men det finns ingen just nu i vår kommun.
Jag och min bror plockade ut allt som vi ville ha från mammas lägenhet. Sedan kom David hit och gjorde en bedömning av vad hans auktionsfirma kunde få ut vid försäljning av det som var kvar och gav mig ett bud på det. Då ingår också att han tar hand om att allt; hämta det han ska sälja, köra bort skräp och framför allt, han sköter om flyttstädningen. Och om hyresvärden har klagomål på den städningen så kommer firman och justerar. Helt perfekt för mig som inte vill eller orkar hålla på mer med det här. Vi har tagit med oss det vi värdesätter och övrigt får auktionsfirman ta hand om, liksom jobbet med frakter och städning. Det har ju varit en vånda att välja ut det som ska behållas och det som ska avstås, men nu är jag nöjd. Sen kanske jag ångrar mig men den dagen den sorgen. Nu ska jag långsamt hitta vägen ut ur flyttkartonger, både på jobbet och hemma.
Jag och min bror plockade ut allt som vi ville ha från mammas lägenhet. Sedan kom David hit och gjorde en bedömning av vad hans auktionsfirma kunde få ut vid försäljning av det som var kvar och gav mig ett bud på det. Då ingår också att han tar hand om att allt; hämta det han ska sälja, köra bort skräp och framför allt, han sköter om flyttstädningen. Och om hyresvärden har klagomål på den städningen så kommer firman och justerar. Helt perfekt för mig som inte vill eller orkar hålla på mer med det här. Vi har tagit med oss det vi värdesätter och övrigt får auktionsfirman ta hand om, liksom jobbet med frakter och städning. Det har ju varit en vånda att välja ut det som ska behållas och det som ska avstås, men nu är jag nöjd. Sen kanske jag ångrar mig men den dagen den sorgen. Nu ska jag långsamt hitta vägen ut ur flyttkartonger, både på jobbet och hemma.
Sista arbetsdagen ...
... för läsåret har vi gjort nu, jag och kollegan. Det var återigen nedpackning i flyttkartonger och bärande och möten dessemellan. Det gällde att packa in allt och få det ner till mitt nya rum i källaren medan årets "bärare" var anställda. De har verkligen fått ligga i, konka och streta. Nu är allt nedflyttat nästan i alla fall och så här ser det ut i mitt lilla rum, verkligen i hela rummet! Förutom det här så är det tre travar med lådor utanför dörren!
Inte ens om jag använder varje kubikmeter så får jag in alltsammans. Kollegan som nu till fullo insett min last när det gäller att samla på döda ting, ler glatt säger så snusförnumstigt;
- När jag har grejer som jag inte använt på ett år så slänger jag dem.
För min del är det ett livslångt samlande, helt på uråldrig nivå. Känner mig som stenåldersfrun som samla kottar eller nötter inför vinterns kyla och snö. Fast här handlar det om hemgjorda läromedel, och annat. Jag måste helt enkelt skärpa mig.
Ett antal av våra elever har glömt kvar kläder och stövlar och skor och är välkomna att bli insläppta via fritis för att hämta.
Inte ens om jag använder varje kubikmeter så får jag in alltsammans. Kollegan som nu till fullo insett min last när det gäller att samla på döda ting, ler glatt säger så snusförnumstigt;
- När jag har grejer som jag inte använt på ett år så slänger jag dem.
För min del är det ett livslångt samlande, helt på uråldrig nivå. Känner mig som stenåldersfrun som samla kottar eller nötter inför vinterns kyla och snö. Fast här handlar det om hemgjorda läromedel, och annat. Jag måste helt enkelt skärpa mig.
Ett antal av våra elever har glömt kvar kläder och stövlar och skor och är välkomna att bli insläppta via fritis för att hämta.
Onsdag morgon
Nu börjar det bli riktig dagbok, med dag för dag. Det går i flyttning och avsked. Flyttar ur mitt klassrum på skolan och inser att det lilla rum jag nu ska jobba i inte kommer att rymma ens hälften av det jag har med mig dit. Och så försöker jag hantera att jag inte ska jobba ihop med min varje - dags - kollega till hösten. Vi gör sista arbetsdagen tillsammans idag. :-((. Har förträngt det oundvikliga avskedet förut, men nu är det ingen pardon.
Efter arbetsdagen slut åker jag numera direkt till mammas lägenhet och flyttar ut det jag vill behålla, vi lämnar den nu sista juni. Så försöker jag hantera alla minnen som dyker upp när jag plockar omkring bland sakerna och hantera saknaden efter mamma. Dofterna av hem finns fortfarande kvar, det luktar mamma. Jag plockar nu sönder hennes strävsamt skapade fina lilla hem. Känner mig som en marodör. Det finns en vånda i att välja ut. Jag kan ju inte behålla alla mammas saker. Det blir ett vridande och vändande. Ibland packar jag ner och så packar jag upp igen för jag kan inte bestämma mig. Rädd att ångra mig är jag också, tänk om jag skickar iväg något som jag sedan upptäcker att jag kommer att sakna eller tänk om jag nu fyller den egna källaren med saker som ingen kommer att fråga efter, saker som jag egentligen borde ha skickat iväg direkt.
Broder och svägerska var här och hämtade sitt i början på veckan. Det var nervöst, det finns många historier om syskon som slutat tala med varandra efter att ha delat upp föräldrarnas hem. Men jag kan bara tacksamt konstatera att vi är bättre vänner än någonsin. Jag är rädd om relationen till honom och svägerskan, de är ju i stort sett mina enda släktingar, utom familjen.
Efter arbetsdagen slut åker jag numera direkt till mammas lägenhet och flyttar ut det jag vill behålla, vi lämnar den nu sista juni. Så försöker jag hantera alla minnen som dyker upp när jag plockar omkring bland sakerna och hantera saknaden efter mamma. Dofterna av hem finns fortfarande kvar, det luktar mamma. Jag plockar nu sönder hennes strävsamt skapade fina lilla hem. Känner mig som en marodör. Det finns en vånda i att välja ut. Jag kan ju inte behålla alla mammas saker. Det blir ett vridande och vändande. Ibland packar jag ner och så packar jag upp igen för jag kan inte bestämma mig. Rädd att ångra mig är jag också, tänk om jag skickar iväg något som jag sedan upptäcker att jag kommer att sakna eller tänk om jag nu fyller den egna källaren med saker som ingen kommer att fråga efter, saker som jag egentligen borde ha skickat iväg direkt.
Broder och svägerska var här och hämtade sitt i början på veckan. Det var nervöst, det finns många historier om syskon som slutat tala med varandra efter att ha delat upp föräldrarnas hem. Men jag kan bara tacksamt konstatera att vi är bättre vänner än någonsin. Jag är rädd om relationen till honom och svägerskan, de är ju i stort sett mina enda släktingar, utom familjen.
Älgkalvar leker i vatten!
Ni måste bara kolla på den här länken! Hur söta som helst är de, älgkalvarna som förirrat sig in i en trädgård och leker med vattenspridaren. Vi fick länken från släktingen Karen, som bor på Cape Cod så jag antar att det är nordamerikanska älgar vi ser. Thanks Karen and Bob!
http://www.wimp.com/babymoose/
http://www.wimp.com/babymoose/
Tisdag morgon...
... är det o jag läser planlöst några andra bloggar och morgontidningar, lätt upphissad i sängen med laptopen i knät som vanligt. Snart ska jag åka till jobbet och städa, röja, plocka, packa, träffa, prata, sakna mina änglar, ha trevligt med närmaste kollegan och kollegor. Men inte ska jag åka till jobbet tidigt idag, jag gjorde rätt mycket jobbtid hemifrån igår när jag var ledig.
Björn i normalstorlek
Visst är han människolik när all pälsen och köttet skalats bort! Lite dramatisk färg på naglarna också. Fast jag dementerar genast att det skulle vara jag som har skalat honom.
Getrams eller gettrams?
Jag vet inte hur ordet stavas, men jag gillar den här olaglige invandraren i min trädgård. Nej "tramsig get" kan det inte handla om, det måste heta getrams. Hur som helst, nu blommar den i alla fall.
Euron bryter samman
Osannolika 750 miljarder Euro ska in i ett räddningspaket från EU och IMF. Och ändå räcker det inte. Vi verkar ha inträtt i ett konstant ekonomiskt krisläge. Vi ska oavbrutet rädda länder, banker och andra ansvarslösa system från bankrutt för att de har slösat med egna (våra? ) tillgångar. Och det går tydligen bra att fortsätta slarva eftersom det går alldeles utmärkt att pressa ur länderna skattemedel för att kunna hålla på. Jag skulle gissa att de här pengarna kommer att betalas ut utan att några ställs till ansvar. Ingen kommer att avgå eller avskedas eller tvingas betala skadestånd. Det blir folket som får betala med lägre levnadsstandard istället.
Euron bryter samman tror tunga spåmän, ja, eller vad man ska kalla dem. Den ekonomiska världen är ju numera full av dem; de här uttolkarna med ett magiskt skimmer runt sig. Likt mäktiga trollkarlar hämtade ur Sagan om ringen, förkunnar de Ödesdomar över valutor, länder och trender, regeringar och en del annat smått och gott. Vi tycker att medeltiden var en epok full av vidskepelse, men det var ett intet mot dessa nya magiker som kan titta in i sin spåkula sia om framtiden utifrån inget annat än den egna känslan egentligen. Den enes förutsägelse är så god som den andres. Men de styrande i världen rättar sig fromt efter deras uttalanden.
Klart att EU och Euron kommer att misslyckas som långsiktiga projekt. Enligt historieboken kan man inte knöva ihop ett antal gamla nationalstater i en enda bunt och plötsligt förkunna att de nu är ett folk oavsett om det ihopklistrande medlet heter militärmakt eller ekonomisk makt. Det finns skillnader mellan länderna i natur, historia, värdegrund, språk osv som gör det oerhört svårt, ja egentligen omöjligt och kanske också onödigt. Åtminstone kan man fundera över om den smärtsamma process det skulle innebära att slipa ner alla till samma form är värd de eventuella vinster man kan få ut av det.
När man nu väl lyfter blicken från det krampaktiga projektet att locka in / tvinga in fler och fler länder i EU så märks de grundläggande brister som hela projektet med ett Europas Förenta Stater har inbyggt i sig redan från start.
Euron bryter samman tror tunga spåmän, ja, eller vad man ska kalla dem. Den ekonomiska världen är ju numera full av dem; de här uttolkarna med ett magiskt skimmer runt sig. Likt mäktiga trollkarlar hämtade ur Sagan om ringen, förkunnar de Ödesdomar över valutor, länder och trender, regeringar och en del annat smått och gott. Vi tycker att medeltiden var en epok full av vidskepelse, men det var ett intet mot dessa nya magiker som kan titta in i sin spåkula sia om framtiden utifrån inget annat än den egna känslan egentligen. Den enes förutsägelse är så god som den andres. Men de styrande i världen rättar sig fromt efter deras uttalanden.
Klart att EU och Euron kommer att misslyckas som långsiktiga projekt. Enligt historieboken kan man inte knöva ihop ett antal gamla nationalstater i en enda bunt och plötsligt förkunna att de nu är ett folk oavsett om det ihopklistrande medlet heter militärmakt eller ekonomisk makt. Det finns skillnader mellan länderna i natur, historia, värdegrund, språk osv som gör det oerhört svårt, ja egentligen omöjligt och kanske också onödigt. Åtminstone kan man fundera över om den smärtsamma process det skulle innebära att slipa ner alla till samma form är värd de eventuella vinster man kan få ut av det.
När man nu väl lyfter blicken från det krampaktiga projektet att locka in / tvinga in fler och fler länder i EU så märks de grundläggande brister som hela projektet med ett Europas Förenta Stater har inbyggt i sig redan från start.
John-E Franzén ...
... blev inte bjuden på festen som följde på invigningen / avtäckningen av hans kungafamiljporträtt på Gripsholms slott och vi spekulerar i varför förstås. Franzén har ju plötsligt blivit rykande aktuell i kölvattnet på prinsessbröllopet och vi har sett det nygjorda teveprogrammet om honom två gånger nu. Vi är lika intresserade av bilder, gubben, jag och LA-sonen, faktiskt ett av få områden där vi garanterat delar intresse och vi tittade smått andäktigt.
Franzén är en kontroversiell konstnär. Han har målat tavlor från sin tid med Hells Angels i USA exempelvis och några speglar alldeles förfärligt omoraliska scener. Han har gjort bilder av motorcyklar och bilar och kanske var det därför han fick kungens uppdrag att göra en målning av kungafamiljen på 80-talet. Kungaparet lär ha gillat hans porträtt på sonen i ishockeymundering. Beställare av kungafamiljeporträttet var staten om jag fattat rätt men kungen fick själv välja konstnär. Det kanske man ångrade när man fick besked om hans val. Statens konstetablissemang kan ju ha haft andra önskemål. Franzéns bilder förde nog inte alltid tankarna till kungaporträtt om man uttrycker sig diskret. Och han är medlem i
Sofia Hogs legendariska mc-klubb med ursprung på söder i Stockholm.
Franzéns kungafamiljetavla blev omdiskuterad i alla kretsar. Rojalisterna klagade över att Victoria, den framtida drottningen, såg ut som en liten näbbgädda, att drottning Silvia fick ett roat, lite spefullt drag över ansiktet och en dominerande plats i bilden samtidigt som hon balanserar lite ostadigt på en fåtöljrygg, att Volvon var ett budskap om monarkins sammankoppling med svensk industri, att kungen inte fick en central plats i bilden utan ser lite off side ut, bakom de andra, att den ende som det lyser om i bilden är Carl Filip, att kungen "låtsaspangar" mot drottningen med sin tumme. Sedan kom konstnärskollegorna (de avundsjuka?) och skällde på Johan-E för att han lade sig platt för monarkin genom att måla kungaporträtt. Silvia tyckte uppenbarligen inte om bilden alls, särskilt inte hur Victoria framställdes. Dessutom klagade hon tydligen på hur det kungliga smalbenet såg ut, det var för mycket svängt tror jag hon menade, fel avmålat. Och det är klart om nu någon är expert på de kungliga smalbenen så är det väl drottningen.
Jag gillar tavlan i alla fall. De blå tonerna i bilden är sanslöst vackra och håller ihop den i en sorts harmoni tillsammans med den dramatiska gobelängen bakom som också verkar sammanhållande. Visst spretar personerna i kompositionen, man får inte intryck av en familj som är en enhet. De vänder sig hit och dit, blickarna går åt olika håll, de verkar vara på väg. De manliga; prins Carl Filip och kungen (och hunden!) tittar stadigt mot åskådaren i en linje, medan de tre kvinnliga; Silvia, Victoria och Madeleine i en annan linje, är mer okoncentrerade och tittar hit och dit, utan att bry sig om att söka kontakt med betraktaren av bilden. Det ger ett intryck av nonchalans / ointresse från dem.
Men å andra sidan får man en känsla av en ögonblicksbild, familjen fångad mitt i flygande fläng, när det är svårt att få barnen att göra som man vill, att stå och sitta som man tänkt sig. Livet är så där, inte särskilt idylliskt ens för en kungafamilj. Alla var överens om att lilla Victoria redan då utstrålade auktoritet och den försöker hon tveklöst hävda. Franzén själv talar om en bumeranglinje från kungen till Silvia, till Carl-Filip och till Madeleine och den placerar i så fall Victoria mitt i den flygande bumerangen, en placering som kan ses logisk med tanke på hennes speciella uppdrag i framtiden? För mig är det humor i bilden och ett lekfullt sätt att framställa kungafamiljen på. Kanske skojar Franzén med de kungliga i sin målningen, kanske inte. Är det en subtil karikatyr han har gjort? Eller var det något annat han velat måla men inte lyckades med. Hans fru säger ju att han helst velat göra om målningen från början när den väl var färdig. Men det är å andra sidan inte så ovanligt i konstens värld. Hur som helst så var tydligen den här bilden inte någon kick i karriären för honom. Det blev ett avståndstagande runt honom under en tid, från alla håll.
Här sitter vi nu och undrar varför Franzén inte blev bjuden på festligheterna efter invigningen av hans tavla, den som han jobbat och slitit med så länge. Kanske var det de statliga konstindenternas sätt att demonstrera sitt missnöje, eller kom ordern direkt från kungen? Det är frågan. Eller från Silvia som hade svårt att dölja sin besvikelse över målningen? Hur som helst så är det ännu inte för sent att reparera skadan och bjuda in nu. Johan-E lever fortfarande. Med åren så har nog tavlan ändå landat i en slags försoning hos de flesta, förhoppningsvis även hos kungafamiljen.
http://pergrunditz.wordpress.com/2010/06/12/franzens-magplask/
http://www.enjoyscandinavianart.com/frj/infofrj.shtml
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/lag-kunglig-konstprofil-i-sverige-1.1088091
http://hoglander.se/blog/2007/07/20/portrattkonsten-i-koln/
http://meningar.pn79.se/#post8
Franzén är en kontroversiell konstnär. Han har målat tavlor från sin tid med Hells Angels i USA exempelvis och några speglar alldeles förfärligt omoraliska scener. Han har gjort bilder av motorcyklar och bilar och kanske var det därför han fick kungens uppdrag att göra en målning av kungafamiljen på 80-talet. Kungaparet lär ha gillat hans porträtt på sonen i ishockeymundering. Beställare av kungafamiljeporträttet var staten om jag fattat rätt men kungen fick själv välja konstnär. Det kanske man ångrade när man fick besked om hans val. Statens konstetablissemang kan ju ha haft andra önskemål. Franzéns bilder förde nog inte alltid tankarna till kungaporträtt om man uttrycker sig diskret. Och han är medlem i
Sofia Hogs legendariska mc-klubb med ursprung på söder i Stockholm.
Franzéns kungafamiljetavla blev omdiskuterad i alla kretsar. Rojalisterna klagade över att Victoria, den framtida drottningen, såg ut som en liten näbbgädda, att drottning Silvia fick ett roat, lite spefullt drag över ansiktet och en dominerande plats i bilden samtidigt som hon balanserar lite ostadigt på en fåtöljrygg, att Volvon var ett budskap om monarkins sammankoppling med svensk industri, att kungen inte fick en central plats i bilden utan ser lite off side ut, bakom de andra, att den ende som det lyser om i bilden är Carl Filip, att kungen "låtsaspangar" mot drottningen med sin tumme. Sedan kom konstnärskollegorna (de avundsjuka?) och skällde på Johan-E för att han lade sig platt för monarkin genom att måla kungaporträtt. Silvia tyckte uppenbarligen inte om bilden alls, särskilt inte hur Victoria framställdes. Dessutom klagade hon tydligen på hur det kungliga smalbenet såg ut, det var för mycket svängt tror jag hon menade, fel avmålat. Och det är klart om nu någon är expert på de kungliga smalbenen så är det väl drottningen.
Jag gillar tavlan i alla fall. De blå tonerna i bilden är sanslöst vackra och håller ihop den i en sorts harmoni tillsammans med den dramatiska gobelängen bakom som också verkar sammanhållande. Visst spretar personerna i kompositionen, man får inte intryck av en familj som är en enhet. De vänder sig hit och dit, blickarna går åt olika håll, de verkar vara på väg. De manliga; prins Carl Filip och kungen (och hunden!) tittar stadigt mot åskådaren i en linje, medan de tre kvinnliga; Silvia, Victoria och Madeleine i en annan linje, är mer okoncentrerade och tittar hit och dit, utan att bry sig om att söka kontakt med betraktaren av bilden. Det ger ett intryck av nonchalans / ointresse från dem.
Men å andra sidan får man en känsla av en ögonblicksbild, familjen fångad mitt i flygande fläng, när det är svårt att få barnen att göra som man vill, att stå och sitta som man tänkt sig. Livet är så där, inte särskilt idylliskt ens för en kungafamilj. Alla var överens om att lilla Victoria redan då utstrålade auktoritet och den försöker hon tveklöst hävda. Franzén själv talar om en bumeranglinje från kungen till Silvia, till Carl-Filip och till Madeleine och den placerar i så fall Victoria mitt i den flygande bumerangen, en placering som kan ses logisk med tanke på hennes speciella uppdrag i framtiden? För mig är det humor i bilden och ett lekfullt sätt att framställa kungafamiljen på. Kanske skojar Franzén med de kungliga i sin målningen, kanske inte. Är det en subtil karikatyr han har gjort? Eller var det något annat han velat måla men inte lyckades med. Hans fru säger ju att han helst velat göra om målningen från början när den väl var färdig. Men det är å andra sidan inte så ovanligt i konstens värld. Hur som helst så var tydligen den här bilden inte någon kick i karriären för honom. Det blev ett avståndstagande runt honom under en tid, från alla håll.
Här sitter vi nu och undrar varför Franzén inte blev bjuden på festligheterna efter invigningen av hans tavla, den som han jobbat och slitit med så länge. Kanske var det de statliga konstindenternas sätt att demonstrera sitt missnöje, eller kom ordern direkt från kungen? Det är frågan. Eller från Silvia som hade svårt att dölja sin besvikelse över målningen? Hur som helst så är det ännu inte för sent att reparera skadan och bjuda in nu. Johan-E lever fortfarande. Med åren så har nog tavlan ändå landat i en slags försoning hos de flesta, förhoppningsvis även hos kungafamiljen.
http://pergrunditz.wordpress.com/2010/06/12/franzens-magplask/
http://www.enjoyscandinavianart.com/frj/infofrj.shtml
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/lag-kunglig-konstprofil-i-sverige-1.1088091
http://hoglander.se/blog/2007/07/20/portrattkonsten-i-koln/
http://meningar.pn79.se/#post8
Nationalsångsförbud ...
... på obligatorisk skolavslutning skriver Marie i en kommentar att man har där hon bor. Jag raljerade ju med risken att någon skulle känna sig kränkt av att vi sjunger Värmlandsvisan på vår examen eftersom den sången hyllar ett bestämt landskap, men trodde nog inte på allvar att den skulle vara hotad med hänvisning till diskrimineringslagen. Det är den alltså och det godkända registret blir allt tunnare när det gäller vad som får förekomma i den obligatoriska skolans verksamhet. Jag ryser lite när storebror ser och detaljstyr på det här sättet. Det ger med automatik en del obehagliga associationer. Jag menar en lagstiftning som tar avstamp i den enskildes känsla av att vara kränkt när det gäller tro, hudfärg, kulturell bakgrund osv. blir riskabel. Det saknas på något sätt en objektiv måttstock att rätta sig efter. Risken är att man är blir onödig räddhågad och tolkar lagen smalare än vad som var tänkt, för säkerhets skull. Man är rädd för att hamna i tidningsrubriker och bli dömd till skadestånd. Kanske blir rimligare när rättspraxis har skapats och ett antal fall har prövats i högre instans. Men det finns kanske aspekter som jag inte får syn på i sammanhanget.
Kokning istället för grillning ...
... har vi funderat på att övergå till för att komma i harmoni med vädret. Kokvattnet kommer ju med automatik ändå och kokt mat lär i alla fall vara nyttigare, inget cancerogent vidbränt. Det måste ju funka att ställa en kastrull på grillgallret. Kokning kan bli en ny trend och glöm nu inte vem som var först! (Så ska man skriva har jag lärt mig på bloggen, så att man får copyright på nya trender, så som blått hår och annat modernt!)
Kiss o konsert i Stockholm ...
... idag. Glömmer aldrig att jag skjutsade LA-sonen och en vän till Kiss-konsert i Göteborg när han var 13- 14 år, alltså så där 20 år sedan. Gamla idoler för honom och legender för de flesta förstås. De var först ut med att slå mynt av sitt varumärke genom en enorm försäljning av prylar. Det finns t.o.m. en eltandborste som spelar en Kisslåt.
Trevlig kväll ...
... har vi haft idag lördag. Det var sill och potatis med tillbehör och lite kallrökt lax o ägg o kassler och tonfisk osv. Sedan jordgubbar och till slut en riktig espresso. Några drack en god hemgjord äkta italiensk grappa och någon en Eckes Edelkirsch, jag säger inte vem. Lite sommarmat tillsammans med LA-sonen och goda vänner.
Tidigare under dagen, på eftermiddagen firade vi Rolands mamma på födelsedagen och jag upphör aldrig att förvånas över hur vi kan få plats så många i tre rum och kök, så där 20 personer! Och så har det alltid varit.
På förmiddagen var vi en sväng ute hos Ulf och Hilde på Önnebyn. Ulf har satt upp fågelholkar och tyckte att de kunde sitta så lågt att barnbarnen kunde få se lite av livet i dem. Här är en av dem med en flugsnappare i, hon ruvar på äggen.
BATTLEFIELD Bad Company 2 ...
... dataspelet, som LA- sonen var delaktig i att göra, har hittills sålt i fantastiska 5 miljoner exemplar. Det låter helt osannolikt. Man fattar liksom inte. En enda produkt och så mycket export liksom, på ett bräde.
Ytterligare ...
... stavas enligt min åsikt just som jag har gjort här ovan och inte "ytterliggare" som jag ser allt oftare. Just den här felstavningen dyker upp inte bara på bloggar utan även på den elektroniska anslagstavlan på akutens mottagning på sjukhuset i Karlstad exempelvis och i tidningsartiklar här och där. Har man ändrat stavning på det här ordet utan min vetskap? För mig är någon som "ligger ytter" mer åt eventuellt fotbollsspelarhåll eller någon annan nykonstruktion av ord. Kanske hänger det ihop med VM som lär handla om fotboll just nu.
Nytt centrum i Årjäng ...
... blir det. Hittills har man mest tänkt på det som blev fel i centrumbygget = de tomma affärslokalerna. Men från början var centrumbygget ett paket med flera ingredienser som hängde ihop, den ena beroende av den andra för att förverkligas. Kommunen hade inte pengar och anledning att exempelvis bygga ett nytt hotell och var beroende av privata investerare för att få fram en centrumlösning. Det mesta i det här paketet har ändå blivit bra:
Det nya hotellet används flitigt av lunchgäster och bowlare, det funkar till konferenser / möten, festligheter, boende och evenemang av olika slag. Visst fanns ett behov av det i Årjäng.
Lägenheterna i det nya centrumhuset är till största delen uthyrda, de behövdes med andra ord.
Claras torg är bra till större utomhusevenemang, typ mässor, marknader, nationaldagsfirande, avslutningar.
Parkeringen i anslutning till Claras torg används flitigt och behövdes tydligen också.
Årjängstrollet, lekplatsen, stenhästarna och turistbyrån passar bra ihop där de ligger nu.
Om sen biblioteket kommer in i de tomma affärslokalerna, inglasningen kan avslutas och det kan bli ett nytt torg efter rivning av gamla Clarashuset så kan det bli riktigt bra till slut. Att kommunledningen nu säger sig vilja ta in medborgarförslag på utformningen av det nya lilla torget visar att man lärt sig något från förra byggomgången.
http://arjang.centerpartiet.net/
http://nwt.se/arjang/article722734.ece
Examenskriget ...
... antar jag går in i vapenvila åtminstone, nu, när högtiden är avslutad i år. Enligt beslutsfattarna ska sporthallsfirandet utvärderas för att utfrån det besluta om hur det blir nästa år.
Fast jag förmodar att ett Luciakrig startar redan i början på nästa läsår. Vi har ju alltid firat Lucia i kyrkan också, precis som examen. Och det är i så fall också kontroversiellt. Den som lever får se.
Fast jag förmodar att ett Luciakrig startar redan i början på nästa läsår. Vi har ju alltid firat Lucia i kyrkan också, precis som examen. Och det är i så fall också kontroversiellt. Den som lever får se.
Varg nära ...
... har vi nu. I tisdags sågs en varg gå och rota i lugn och ro i det nya hygget vid Kavelbron. Det var tydligen mannen som körde skotaren som såg den. Vargen tycktes oberörd och inte alls rädd.
Examen avklarad
Det blev flera sittningar i sporthallen, först f-2 sedan två omgångar med eleverna 3-6. Med de små gick det i alla fall bra rent praktiskt. Sen kan jag väl sakna den högtidliga känsla och vackra inramning som kyrkan skulle ha utgjort. Men barnen gjorde fantastisk sång och det fanns mycket glädje i dagen. Det är huvudsaken. Sen är det en underton av saknad förstås att lämna alla barn och kollega. Men i kväll kommer LA-sonen hem för ett par dagar och imorgon firar vi min svärmor som fyller år.
Sexorna vann! Grattis!
En historisk dag, sexorna vann den årliga legenden; fotbollsmatchen mot lärarna på Silbodalsskolan. Det är bara att gratulera!
Många rådjur räddades ...
... undan svältdöden i den hårda vinter som vi har bakom oss. Den stora katastrofen med en utradering av halva rådjursstammen i Värmland uteblev enligt bedömningar som görs nu. Och det mycket tack vare att så många ordnade med stödutfordring. Det köptes viltfoder i stora mängder på lantmännen när det var som allra värst. Just nu har rådjuren fått de nya kiden och vinterns snömängder och kyla känns avlägsna när man ser dem. Vi har en get med två killingar som går vid Brogärdet, de klarade sig undan vallskörden också.
Klassfest och TACK!
Föräldrarna i klassen ordnade en jättefin klassfest på Strandvik i kväll onsdag. Vi fick kanonväder, strålande solsken och kunde grilla korv med ljuvlig utsikt ut över sjön Västra Silen. Det var föräldrar, elever i klassen och syskon samt vi som jobbat i klassen. Barnen kunde till och med vara nere i vattnet, några passade på att bada lite, andra lekte i och runt de lekredskap som finns på plats. Kort sagt vi fick en fin avslutning på två fantastiska år med klass 1A / 2A. Världens bästa Ingrid, resursperson i min klass, och jag fick varsin suverän present, äppelträd. Och det som finns på grenarna är inte äpplen, utan inplastade bilder på eleverna! Himla kul idé. Det finaste träd jag har fått. Och här ska planteras med nät runt för att hålla undan svultna älgar. Tack alla barn och föräldrar för en fin fest och trevliga presenter och för två år som Ingrid och jag aldrig glömmer.
I morgon är sista riktiga dagen, fast ändå inte. Det blir mest examensträning med genrep av gåing och sjunging. Dessutom går den traditionella fotbollsmatchen av stapeln, den mellan lärarna och eleverna i årskurs 6. I år blir det ett nytt upplägg av matchen, först spelar kvinnliga lärare mot tjejerna, sedan manliga lärare mot killarna. Varje avdelning av matchen är 15 minuter. Till detta serveras glass till alla spelare och åskådare. Det här är en jättegammal tradition och de senaste åren har lärarena vunnit, men kamperna har varit stenhårda.
Agenda
Pratat med sönerna i Stockholm. De satt på Prinsen och åt gott tillsammans med med gode vännen Martin, Martin som jobbar i Puerto Rico men som är på jobbesök i Stockholm. Vi glädjer oss åt att yngste son kommer hit på besök från Stockholm över helgen. Sedan kommer äldste son + flickvän och ytterligare ett par vänner hem över midsommarhelgen. Examen är det alltså nu på fredag och så lite avslutningsjobb på skolan kommande vecka. Det känns som om midsommar är på fel helg i år, en vecka för sent. Men det finns säkert goda skäl till det och de skälen är förmodligen inte prinsessbröllopet som en tysk god vän förslog. Sen planerar vi för att åka till Stockholm några dagar i trevligt sällskap.
Ensilageskörd på Liane
Idag tisdag kom arrendatorerna med full maskinutrustning och skördade ensilage, första skörden. Det är jättemaskiner numera och fort går det. Den här maskinen slår gräset och strängar det. I det här fältet har en råget med två killingar gått några veckor nu, men Roland hängde upp sopsäckar dagen innan så de höll sig borta och klarade sig. Annars är risken alltid att de små kiden ligger och trycker i gräset och dödas av maskinen.
Här är en maskin som hackar gräset och blåser det i krokbilscontainer. När den är full placeras den vid vägkanten och en lastbil kommer och krokar på den och kör hem till Långserud. Skörden ser bra ut.
Nutida ordspråk
kan man hitta här och där på nätet. De här hittade jag, minns inte var längre:
Den man ligger med får bädda.
Den som tar, han har.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
Förtala är silver, förtiga är guld.
Gammal kärlek kostar alltid.
Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
Liten stuga kallas ofta stort dass.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
Den som spar han har men inte lika roligt.
Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
Dåliga flickor är inte det sämsta.
Den man ligger med får bädda.
Den som tar, han har.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
Förtala är silver, förtiga är guld.
Gammal kärlek kostar alltid.
Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
Liten stuga kallas ofta stort dass.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
Den som spar han har men inte lika roligt.
Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
Dåliga flickor är inte det sämsta.
Björn på nära håll...
... hade man i Torsby. Björnen gick in i hästhagen och kunde tas bild på. Familjen som äger hästarna fick olika besked från länsstyrelsen och polisen när det gällde rätten till skyddsjakt, alltså att få avliva björnen. Så den lever fortfarande och man hoppas att den inte kommer tillbaka.
Synd att man inte fick entydiga besked. Om jag förstått det rätt så ansåg länsstyrelsen att det var ok med avlivning medan polisen avrådde. Kanske läge för mer samverkan mellan polis och länsstyrelse när det gäller policyn för närgångna stora rovdjur?
Det finns ju mycket björn i landet, den är knappast akut utrotningshotad så det borde vara rimligt att ta bort björnar som håller till nära hus. Det gäller att börja tänka om nu.
Synd att man inte fick entydiga besked. Om jag förstått det rätt så ansåg länsstyrelsen att det var ok med avlivning medan polisen avrådde. Kanske läge för mer samverkan mellan polis och länsstyrelse när det gäller policyn för närgångna stora rovdjur?
Det finns ju mycket björn i landet, den är knappast akut utrotningshotad så det borde vara rimligt att ta bort björnar som håller till nära hus. Det gäller att börja tänka om nu.
Lena Cronqvist ...
... ställer ut i Karlstad i sommar på Värmlands museum. Och hon odlar sparris för husbehov på Koster där hon har en bostad! Hon gillar sparris också, bara en sån sak. Jag är fjompigt förtjust i hennes skulpturer och bilder och har försökt se allt som varit möjligt. Det hon visar nu blir skulpturer utomhus, ett femtontal flickor, i parken och så ett antal bilder i Cyrillusrummet.
Lena växte upp i Karlstad i en borglig familj, pappan var revisor och mamman socialtjänsteman. Men tiden i flickskolan var tydligen en mardröm hon var inte intresserad av killar och kläder som de andra eleverna, hamnade i utanförskap. Så småningom konstutbildade hon sig och gifte sig med den legendariske värmlandsförfattaren Göran Tunström som gick bort år 2000.
Lenas bilder har tidigare varit rätt absurda med flickor som plågar sina mammor på olika sätt typ, men nu ska det vara snällare enligt henne själv och det som visas är gjort från 2006 och framåt. Lena är en av få konstnärer som blivit uppskattad och välbetald redan under sin livstid. Ett verk av henne gick för drygt fem miljoner nyligen. Lena själv tycker inte att hon kan förhålla sig till den sortens priser på hennes konst. Hon uppfattar det som overkligt och möjligtvis är det inte hon som får merparten av pengarna utan mellanhänder.
.http://www.nwt.se/kultur/article717049.ece
Lena växte upp i Karlstad i en borglig familj, pappan var revisor och mamman socialtjänsteman. Men tiden i flickskolan var tydligen en mardröm hon var inte intresserad av killar och kläder som de andra eleverna, hamnade i utanförskap. Så småningom konstutbildade hon sig och gifte sig med den legendariske värmlandsförfattaren Göran Tunström som gick bort år 2000.
Lenas bilder har tidigare varit rätt absurda med flickor som plågar sina mammor på olika sätt typ, men nu ska det vara snällare enligt henne själv och det som visas är gjort från 2006 och framåt. Lena är en av få konstnärer som blivit uppskattad och välbetald redan under sin livstid. Ett verk av henne gick för drygt fem miljoner nyligen. Lena själv tycker inte att hon kan förhålla sig till den sortens priser på hennes konst. Hon uppfattar det som overkligt och möjligtvis är det inte hon som får merparten av pengarna utan mellanhänder.
.http://www.nwt.se/kultur/article717049.ece
Examenskriget.
Fel, fel, fel, hade vi som jobbar på den stora skolan i kommunen. Det är inget förbud utfärdat att fira examen i kyrkan i vår kommun som vi trodde. Det är förbud att göra det om någon elev säger sig inte kunna vara med i kyrkan.
Ett antal små skolor i Årjängs kommun kommer att fira examen i kyrkan eftersom man inte har någon elev som p.g.a. sin tro inte vill vara i kyrkan. Om alla elever på en skola kan vara i kyrkan och fira examen så är det fritt fram.
Fast om någon elev som p.g.a. sin tro inte vill fira examen i kyrkan, flyttar till någon av de här skolorna nästa år så kan inte den skolan fira examen i kyrkan.
Oj så konstigt det blev. Inte lätt att vara den eleven i så fall, den som orsakar flytt av examen till någon sporthall eller liknande. Det kanske inte är så lätt att vara en sådan elev vid den stora skolan heller om man tänker efter. Jag menar den som får skulden när det nu krigas menar jag.
Ett antal små skolor i Årjängs kommun kommer att fira examen i kyrkan eftersom man inte har någon elev som p.g.a. sin tro inte vill vara i kyrkan. Om alla elever på en skola kan vara i kyrkan och fira examen så är det fritt fram.
Fast om någon elev som p.g.a. sin tro inte vill fira examen i kyrkan, flyttar till någon av de här skolorna nästa år så kan inte den skolan fira examen i kyrkan.
Oj så konstigt det blev. Inte lätt att vara den eleven i så fall, den som orsakar flytt av examen till någon sporthall eller liknande. Det kanske inte är så lätt att vara en sådan elev vid den stora skolan heller om man tänker efter. Jag menar den som får skulden när det nu krigas menar jag.
Lämna mina änglar ...
... 21 stycken i klass 2A ska jag snart göra och så ska jag aldrig jobba som klasslärare mer :-(( Hittills har jag och närmaste kollegan förträngt detta faktum, men almanackan talar sitt tydliga språk; det går mot sitt slut nu för oss. Vi ska skiljas från barnen som vi umgåtts med flera timmar varje dag i två års tid! Alltså tänk Er in i detta, verkligen varje dag i två år och flera timmar varje dag!!! Vi har delat ljuvt och lett och kämpat, sida vid sida, vuxna och barn! Och dessutom en fantastiskt duktig kollega i varje-dagsjobbet, en kollega som jag tycker uppriktigt om och som jag har den djupaste respekt för p.g.a. hennes skicklighet i jobbet.
Det skapar band som man inte bara hugger av så där! Det liknar mer en amputation. Man skiljs inte från sin klass och närmaste kollega efter så lång tid, man amputerar dem. Det gör ont.
De här 21 barnen har levt med mig, inte bara tiden mellan 8.00 och 13.00 utan i tankevärlden en stor del av dygnet under ett par år. De hamnar därmed farligt nära hjärtat. Jag skulle ju vilja bära dem alla på mina armar resten av deras liv, men det går ju inte. Det är inte min uppgift. Så det är bara att ge sig in i avskedsprocessen. Och jag vet ju att det går, jag har gjort det förut, men visst kommer jag att snegla lite på hur det går sen för allihop, det vet jag ju. För de är speciella för mig, alla har en plats i mitt hjärta, var och en på sitt sätt.
Det skapar band som man inte bara hugger av så där! Det liknar mer en amputation. Man skiljs inte från sin klass och närmaste kollega efter så lång tid, man amputerar dem. Det gör ont.
De här 21 barnen har levt med mig, inte bara tiden mellan 8.00 och 13.00 utan i tankevärlden en stor del av dygnet under ett par år. De hamnar därmed farligt nära hjärtat. Jag skulle ju vilja bära dem alla på mina armar resten av deras liv, men det går ju inte. Det är inte min uppgift. Så det är bara att ge sig in i avskedsprocessen. Och jag vet ju att det går, jag har gjort det förut, men visst kommer jag att snegla lite på hur det går sen för allihop, det vet jag ju. För de är speciella för mig, alla har en plats i mitt hjärta, var och en på sitt sätt.
Nationaldagsfirande ...
... var vi på i Årjäng. Det var mycket folk på Claras torg som passar väldigt bra för såna här evenemang. Den stora uppbyggbara kommunscenen får god plats och ett kaffe-tårta - tält bredvid ryms också. Barnen har lekredskap nära att sysselsätta sig med och det är viktigt, det ska vara en plats för barnen också. Indira höll ett bra tal som ungdomsrepresentant. Det sjöngs otroligt vackert och smäktande av en ny stjärna som jag inte känner igen och det var även duktig spelande kvinna med. Det bjöds på jättetårta och kaffe.
Det norska corpset förgyllde med musik hela paradvägen från kyrkan till torget. Det är en kilometer att gå. Hemvärnet slapp ha stridsmundering idag, det är vi glada för. Det passar inte på en högtidsdag. De visade stolt upp sina fina uniformer som de dessutom ska ha när de vaktar vid kronprinsessans bröllop. Högtidligheten startade för vår del i Silbodals kyrka där prästen Mimmi manade till försoning i examenskriget, ja eller nåt ditåt, fast hon använde inte mina ord förstås. Men hon pratar alltid bra.
Vi börjar få till det med nationaldagsfirande i Sverige också, även om vi har långt till grannlandet Norges yra 17:e maj.
Det norska corpset förgyllde med musik hela paradvägen från kyrkan till torget. Det är en kilometer att gå. Hemvärnet slapp ha stridsmundering idag, det är vi glada för. Det passar inte på en högtidsdag. De visade stolt upp sina fina uniformer som de dessutom ska ha när de vaktar vid kronprinsessans bröllop. Högtidligheten startade för vår del i Silbodals kyrka där prästen Mimmi manade till försoning i examenskriget, ja eller nåt ditåt, fast hon använde inte mina ord förstås. Men hon pratar alltid bra.
Vi börjar få till det med nationaldagsfirande i Sverige också, även om vi har långt till grannlandet Norges yra 17:e maj.
Nationaldagen ...
... blir det nåt om i ett inlägg senare.
Trevlig kväll ...
... i Snarkil hade vi igår med gott grillat, utesittande, njutande av frisk luft och fågelsång och god stämning. Och idag har jag en tom dag framför mig tror jag. Fast jag vet inte riktigt. Vi kanske ska involveras i nationaldagsfirandet. Det brukar ju vara någon marsch och högtidlighållande i Årjäng och på camp Grinsby här i Sillerud. Jag har inte hunnit uppdatera mig helt enkelt, det är en dag i taget just nu, ett högt tempo.
Dagens ros fick jag och Ingrid i tidningen Nordmarksbygden, den som kom under veckan. Det värmde, tack snälla alla Ni som ställt upp så för klassen och barnen!
Dagens ros fick jag och Ingrid i tidningen Nordmarksbygden, den som kom under veckan. Det värmde, tack snälla alla Ni som ställt upp så för klassen och barnen!
Avgå Svanberg!
Jag håller med BP-direktörerna i det här fallet. (Annars antar jag att vi inte har så många åsikter gemensamt ;-).) De menar att Svanberg hållit sig undan och inte tagit ansvar i oljekatastrofen. Han borde ha varit på plats, talat med ministrar, ledare, president och visat sig tillsammans med dem och direktörerna och vd:n och markerat utåt att man har en styrka i att hantera situationen. Det smått flamsig tv-inslag som synts på You Tube inger inget förtroende och just förtroendedelen måste ju vara en ordförandes huvuduppgift.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/krav-pa-svanbergs-avgang_4826379.svd
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/krav-pa-svanbergs-avgang_4826379.svd
Gästhamnen i Årjäng ...
.... kanske blir bättre trots allt. Och det behövs. Jag lägger den här länken till inläggen i kategorin om småbåtshamnar här på bloggen. Om man tar fram den kategorin så kan man få en koll på hur de ser ut runt omkring i Värmland.
Examenskriget delar Årjäng ...
... och det är inte över förrän examen är färdigfirad ser det ut som. Det är inslag i radio och nya insändare i tidningarna hela tiden.
Det ser ut som om frågan delar samhället i olika fraktioner, och nu hårddrar jag när jag beskriver dem, jag kategoriserar grovt, vilket gör att det inte stämmer med vars och ens åsikt, men kanske med gruppers. Många av oss hamnar säkert inom flera grupper eftersom man väger samman olika synpunkter.
- De kristna som vill se en kristen examen i kyrkan
- Traditionalisterna som vill se en examen i kyrkan utan religiösa inslag så som den har varit utformad de senaste åren och som liknar den de själva gjorde i skolan.
- Vänsterfalangen som hyllar skolledarnas beslut att fira examen i sporthallen och skäller på politikerna som inte stöttar detta aktivt.
- Alliansen i kommunpolitiken vill se en examen i kyrkan och tolkar lagstiftningen som att det är möjligt.
- Skolledarna som har makten att besluta har tolkat lagstiftningen som att det är omöjligt med examen i kyrkan, man ska i hela kommunen välja andra lokaler eller vara utomhus.
- Yngre barn i skolan + deras lärare för vilka examen har ett magiskt skimmer över sig och som vill ha den i kyrkan för det är vackert och högtidligt
- Äldre barn i skolan för vilka examensdagen har förlorat sin magi och mest är en port till friheten och som struntar i var den går av stapeln, bara det blir sommarlov så fort som möjligt.
- Utilister (nyttotänkare!) bland lärarkollegorna för vilka det är obegripligt att en halvtimmes skolverksamhet per år kan väcka en enorm föräldrareaktion. Vi har i decennier haft en skola i Årjäng där vattnet rann genom taket, Vi har fortfarande mycket ålderdomliga och utslitna lokaler i centralorten, vi har för stora elevgrupper och problem att få resurserna att räcka till och inget av detta har väckt någon stark opinion bland föräldrar.
- Demokrati-ivrare som är arga i största allmänhet för att skolan inte från början tog en ordentlig diskussion med föräldrar och elever i ärendet och åtminstone inhämtade synpunkter. Man känner sig överkörda.
- Kyrkans folk som har ställt upp på att erbjuda lokaler för examensfirande under många år, men som samtidigt säger att examen är inte en kyrklig högtid och man vill inte bidra till en lojalitetskonflikt för barnen genom att ordna alternativ till sporthallsexamen. Men att man vill återkomma i diskussionen nästa år med lite mer tid.
- Eftertankens - kranka - blekhets- representanterna som säger att det bästa hade varit att fira som förut i år och förbereda lite bättre till nästa år istället för att hasta igenom ett beslut nu i elfte timmen.
- Lättvindighetsanhängarna som tycker att det kan inte vara så svårt att snabbt ordna examen i en ny lokal
- Luttrade examensarrangörer som menar att det är många steg på vägen innan man har fått i hamn ett arrangemang som berör så många människor och att det därför kunde ha varit smart att avvakta med en förändring till nästa år.
- Muslimer i vår kommun som beklagar beslutet för de känner sig utpekade som "bovarna i dramat". (Några har varit på kommunkontoret och bett att examen ska fortsätta i kyrkan!). De har som grupp inga problem med att vistas i svensk kyrka, men sedan kan det finnas individer som tycker annorlunda. Orsaken till examensfirandeförändringen är inte klagomål från invandrare utan förändringar i lagtexten.
Sammanfattningsvis kan man väl i alla fall konstatera att åsikterna i frågan haglar och examenskriget tillsammans med centrumdebatten har gett näring åt många samtal, både privata och offentliga.
Jag som jobbar i skolan tycker om att fira examen i kyrkan. Kyrkolokalen är en mäktig inramning och det skulle ha känts fint att kunna fortsätta den traditionen. Men jag vill naturligtvis bidra till att barnen kan få en fin examen ändå, när den för vår del blir i sporthallen. Huvudsaken att barnen får vara glada den här dagen.
Det ser ut som om frågan delar samhället i olika fraktioner, och nu hårddrar jag när jag beskriver dem, jag kategoriserar grovt, vilket gör att det inte stämmer med vars och ens åsikt, men kanske med gruppers. Många av oss hamnar säkert inom flera grupper eftersom man väger samman olika synpunkter.
- De kristna som vill se en kristen examen i kyrkan
- Traditionalisterna som vill se en examen i kyrkan utan religiösa inslag så som den har varit utformad de senaste åren och som liknar den de själva gjorde i skolan.
- Vänsterfalangen som hyllar skolledarnas beslut att fira examen i sporthallen och skäller på politikerna som inte stöttar detta aktivt.
- Alliansen i kommunpolitiken vill se en examen i kyrkan och tolkar lagstiftningen som att det är möjligt.
- Skolledarna som har makten att besluta har tolkat lagstiftningen som att det är omöjligt med examen i kyrkan, man ska i hela kommunen välja andra lokaler eller vara utomhus.
- Yngre barn i skolan + deras lärare för vilka examen har ett magiskt skimmer över sig och som vill ha den i kyrkan för det är vackert och högtidligt
- Äldre barn i skolan för vilka examensdagen har förlorat sin magi och mest är en port till friheten och som struntar i var den går av stapeln, bara det blir sommarlov så fort som möjligt.
- Utilister (nyttotänkare!) bland lärarkollegorna för vilka det är obegripligt att en halvtimmes skolverksamhet per år kan väcka en enorm föräldrareaktion. Vi har i decennier haft en skola i Årjäng där vattnet rann genom taket, Vi har fortfarande mycket ålderdomliga och utslitna lokaler i centralorten, vi har för stora elevgrupper och problem att få resurserna att räcka till och inget av detta har väckt någon stark opinion bland föräldrar.
- Demokrati-ivrare som är arga i största allmänhet för att skolan inte från början tog en ordentlig diskussion med föräldrar och elever i ärendet och åtminstone inhämtade synpunkter. Man känner sig överkörda.
- Kyrkans folk som har ställt upp på att erbjuda lokaler för examensfirande under många år, men som samtidigt säger att examen är inte en kyrklig högtid och man vill inte bidra till en lojalitetskonflikt för barnen genom att ordna alternativ till sporthallsexamen. Men att man vill återkomma i diskussionen nästa år med lite mer tid.
- Eftertankens - kranka - blekhets- representanterna som säger att det bästa hade varit att fira som förut i år och förbereda lite bättre till nästa år istället för att hasta igenom ett beslut nu i elfte timmen.
- Lättvindighetsanhängarna som tycker att det kan inte vara så svårt att snabbt ordna examen i en ny lokal
- Luttrade examensarrangörer som menar att det är många steg på vägen innan man har fått i hamn ett arrangemang som berör så många människor och att det därför kunde ha varit smart att avvakta med en förändring till nästa år.
- Muslimer i vår kommun som beklagar beslutet för de känner sig utpekade som "bovarna i dramat". (Några har varit på kommunkontoret och bett att examen ska fortsätta i kyrkan!). De har som grupp inga problem med att vistas i svensk kyrka, men sedan kan det finnas individer som tycker annorlunda. Orsaken till examensfirandeförändringen är inte klagomål från invandrare utan förändringar i lagtexten.
Sammanfattningsvis kan man väl i alla fall konstatera att åsikterna i frågan haglar och examenskriget tillsammans med centrumdebatten har gett näring åt många samtal, både privata och offentliga.
Jag som jobbar i skolan tycker om att fira examen i kyrkan. Kyrkolokalen är en mäktig inramning och det skulle ha känts fint att kunna fortsätta den traditionen. Men jag vill naturligtvis bidra till att barnen kan få en fin examen ändå, när den för vår del blir i sporthallen. Huvudsaken att barnen får vara glada den här dagen.
På jakt efter fruntimmer ...
... är alltså björnen i Töcksfors enligt expertisen. Fast det är nog magert med björnhonor där tror jag. Man ska inte bli hysterisk om det är björn i närheten, man kan backa försiktigt undan, eller ännu hellre föra oväsen i god tid innan så att björnen inte blir överraskad. Fast hur lätt är det i skarpt läge?
Skyddsjakt på björn kan länsstyrelsen i Värmland inte bevilja eftersom länet inte har minst två honor som föder ungar tror jag att bestämmelsen var. Men polisen kan alltid direkt avliva björn som uppträder hotfullt och mycket närgånget.
Spännande att se hur det utvecklar sig med Töcksforsbjörnen, om den blir kvar eller går vidare på jakt efter en hona.
Skyddsjakt på björn kan länsstyrelsen i Värmland inte bevilja eftersom länet inte har minst två honor som föder ungar tror jag att bestämmelsen var. Men polisen kan alltid direkt avliva björn som uppträder hotfullt och mycket närgånget.
Spännande att se hur det utvecklar sig med Töcksforsbjörnen, om den blir kvar eller går vidare på jakt efter en hona.
Läsning, dyslexi och optik.
Det finns specialister på hur synen påverkar läsförmågan och en sådan finns utbildad vid Optikhuset i Karlstad / Kristinehamn.
Båttur på Östra Silen
Igår fredag var en fin sommarkväll och vi åkte till båtklubbens plats i Östra Silen. Det är fantastiskt vackert i solnedgången och välordnat med brygga att gå i land vid. Den som vill bada kan göra det och plats för sitta och grilla finns också, till och med med tak över. Stort grillgaller är på plats vid eldstaden. Barnen har lite lekredskap, ett utedass finns också. Platsen är i första hand tänkt för medlemmar i båtklubben och medlem kan man bli hos Rickard på ICA Sillerud. Det finns fantastiska människor som är duktiga på att fixa sånt här, som många kan ha glädje av. På landet måste man på ett sätt kanske, eftersom inte så mycket erbjuds färdigt.
Goda vänner var vi med och sjösatte båt först. Tråkigt att Kanadagässen förorenar så att bryggplatsen ser ut en dynghög, det går knappt att sätta ner foten utan att trampa i dyngan. Annars så har det blivit välordnat här med bryggor, och bättre badplats nu. Sen ska ångbåtsbryggan göras i ordning
Uppdaterat: Vi var ute idag lördag eftermiddag också med A o U en liten fisketur med kaffe. Det var sommarväder verkligen. Helt suveränt med båt när det är riktigt varmt. Vi passerade vänner runt sjön och vinkade, men hann inte göra några strandhugg.
I kväll ska vi en tur till Snarkil, till R och Å-B. Det ska bli trevligt.
White guide...
... är ett oumbärligt hjälpmedel för oss som gärna ägnar oss åt matpornografi!!!
Här beskrivs bra restauranger. Waterside i Töcksfors är med i boken och det var där vi köpte den.
Här beskrivs bra restauranger. Waterside i Töcksfors är med i boken och det var där vi köpte den.
Grattis Julia och Mikael och Maria ...
.. på Ligärdet till den nya familjemedlemmen, en liten tjej.!
Filip och Fredrik är i Årjängsparken i kväll fredag.
De ska göra teveinspelning om ensamhet. Gå dit!
Brummande björn i Töcksfors också!
Alltså de här björnarna drullar omkring lite överallt numera. Nu har det tydligen varit en inne i tätorten Töcksfors här i vår kommun mot norska gränsen. Det var där vi var och åt i lördags, men då såg vi ingen björn. Polisen följde i alla fall barnen till skolan ser det ut som, så att de skulle vara säkra.
http://www.nwt.se/arjang/article717932.ece
http://www.nwt.se/arjang/article717932.ece
Euron ...
... vill en majoritet av svenskarna inte ha som svensk valuta enligt en enkätundersökning. Och intresset är i dalande. Kan man tänka att detta sker i kölvattnet på Greklands ekonomiska kris, eller ska man kalla det nationellt bedrägeri istället för kris? Så länge det inte kostar länder något att göra som Grekland gjort, utan man istället får stöd och bidrag från Bryssel, så blir det frestande för enskilda länder att spela hasard med den egna nationalekonomin.
Jag är skeptisk till Euron som svensk valuta, men så är jag ju skeptisk till hela EU-projektet. Såna här jättelika statsbildningar, där man på konstlad väg försöker fösa ihop traditionellt självständiga nationalstater, har inte överlevt på lång sikt om man tittar på det historiskt. EU hålls ju ihop med hjälp av ekonomisk makt (än så länge!) I historien så har det handlat om att använda militärmakt, men resultatet är ju detsamma: Några få försöker styra över stora områden och många länder med olika kultur, olika traditioner osv och till slut brister alltsammans i inre slitningar men vägen till självständighet igen kan vara plågsam. Heder åt Norge som vågar stå utanför! Här i gränstrakterna brukar vi skämta om att vi lika gärna kan dra om gränsen så att Årjäng går med i det rika Norge istället för konkursboet EU.
Jag är skeptisk till Euron som svensk valuta, men så är jag ju skeptisk till hela EU-projektet. Såna här jättelika statsbildningar, där man på konstlad väg försöker fösa ihop traditionellt självständiga nationalstater, har inte överlevt på lång sikt om man tittar på det historiskt. EU hålls ju ihop med hjälp av ekonomisk makt (än så länge!) I historien så har det handlat om att använda militärmakt, men resultatet är ju detsamma: Några få försöker styra över stora områden och många länder med olika kultur, olika traditioner osv och till slut brister alltsammans i inre slitningar men vägen till självständighet igen kan vara plågsam. Heder åt Norge som vågar stå utanför! Här i gränstrakterna brukar vi skämta om att vi lika gärna kan dra om gränsen så att Årjäng går med i det rika Norge istället för konkursboet EU.
Födelsedag ...
... , inte någon av våra egna, men god väns, firade vi på idyllisk plats i tisdags. Kan inte motstå frestelsen att lägga ut bilder från det. Vi blev bjudna på gott grillat med hemgjord potatissallad och hembakad kaka.
Det känns som om sommarvärmen äntligen kommit. Skomakaren visste vad han gjorde som tog semester den här tiden på året: Mellan hägg och syrén. Där är vi nu ungefär tidsmässigt. 
Avdelningen närproducerat ...
... på Bergvik har fryst färs av hästkött. Just hästkött skulle jag inte vilja äta om det är närproducerat. Undrar om någon verkligen köper malt hästkött? Och jag undrar vad man gör av det? Fast det blir väl en hel del sånt förstås, det är ju nära till travbanan. I den här disken kan ju gömmas ett antal grusade förhoppningar i travvärlden. Minns att jag gillade rökt hästkött som pålägg när jag var liten, det hade gult fett, smakade kraftigt men lite sötaktigt. Nu skulle jag inte klara av att äta det alls. Skulle kännas som kannibalism eller något ditåt. Som att äta någons familjemedlem.
Meningslösa satsningar ...
... tycks det inte så sällan bli i skolans värld. Jag minns några av dem, bl.a. något som hette "implementering" och som kostades på med kursdagar och övernattning på hotell för alla personalkategorier i en salig blandning och vi skulle efter utbildningen bilda innovationsceller för förändring eller vad det nu hette. :-)). Kan ha varit på 80-talet.
Man hade ju just upptäckt att det spelade inte så stor roll vilka läroplaner man sjösatte, lärarna gjorde i alla fall som de alltid gjort, eller rättare sagt som deras erfarenhet lärt dem fungerar. Skepsisen mot nya pigga, men amatörmässiga, hugskott uppifrån var hög, då som nu. Vid det här tillfället med "implementering" skulle till slut, en gång för alla, nytänket "implementeras" ( = genomföras!) ! Men det blev ungefär som det brukar bli och pengarna räckte inte till mer än första omgången personalutbildning. Några innvationsceller blev det inte så vitt jag vet. En halvmesyr alltså, en i ordningen under de snart 40 år som jag jobbat inom skolans värld.
Buden har varit många genom åren, olika varianter av saliggörande tillfälliga projekt utan i förväg dokumenterad effekt, har presenterats på det här sättet, ofta stort uppslaget i introduktionen, men med rätt snöpligt resultat i verksamheten till slut. Ibland har det väldigt tydligt känts att projektet har som enda syfte att ge gloria åt någon / några pådrivare, en kick uppåt i hierakin. Inte så mycket har haft effekt i skolans vardag.
Nu har det hänt igen för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har i alla fall fått sammanställningen av en enkätundersökning som gjorts för att granska resultatet av den senaste ambitiösa utvecklingssatsningen. Den gjordes tillsammans med universitetet, omfattade flera kommuner i Sverige och har fått rätt stor uppmärksamhet, det har slagits på trumman stort inför politiker och andra finansiärer. Jag nämner inte namnet på satsningen, för projektet är här i mitt inlägg egentligen bara intressant som ett exempel på den här typen av satsningar, satsningar utan krav på konkreta resultat.
Det finns mycket text i resultatredovisningen av enkäten, bl.a. över en målsättning med projektet; att åstadkomma en förändring i praktiken bland lärarna:
"När pedagogerna skattar i vilken grad de anser att (--------namnet på projektet, min anmärkning) stimulerat och konkret bidragit till förändring inom vissa valda delar av verksamheten, så intar pedagogerna oftast en kritisk inställning och anser inte att arbetet i någon högre grad bidragit till att detta skett".
Och på ett annat ställe:
"Däremot verkar arbetet gett ringa effekt på lärares didaktiska kompetens, i alla fall om man ser till den direkta effekten. Detta trots att den del av uppdraget är att bidraga till att utvecklingsarbetet leder till konkreta förändringar i arbetet med barn och unga. Kanske skulle effekten kunna påvisas om man studerar detta ur en längre tidsperiod?"
(De grammatiska grodorna i rapporten är inte mina, men jag lät dem stå kvar eftersom jag gör ett direktcitat).
Det är lite märkligt, men möjligen typiskt skolan och kanske andra samhällssektorer också? Man är nöjd med att de anställda har fördrivit en massa arbetstid genom att sysselsätta sig med ett projekt som kostat ett antal miljoner i utbildning och ockuperat en massa tid för många av deltagarna. Ett antal papper har det blivit och gott om prat, men man struntar alltså i att allt detta inte ger något konkret resultat i bättre praktik. Det har enligt enkäten inte gett bättre måluppfyllelse, inte bättre skola och inte bättre lärarjobb. Ändå föreslås att man ska trampa på i ullstrumporna och fortsätta med pratandet och pappersproduktionen i projektets namn.
Om jag fick fram det här 0-resultatet i ett arbete som jag är ansvarig för (elever som inte lär sig något exempelvis!) skulle jag genast slå till bromsarna och skrika högt:
-Vi har gjort fel, vi måste sluta slösa bort pengar på det här och försöka hitta något som kan förbättra skolan på riktigt, något som kan göra eleverna duktigare, lärararna skickligare, skolan till en trevligare plats osv.
Vad som helst men en förbättring av någonting! Inte bara hela tiden vara nöjd med detta spel för gallerierna, den här sysselsättningsterapin som vi lärare är utsatta för under en lång följd av år och som känns rätt förolämpande.
Om vi lärare kan underhålla varandra med trevligt samtalande så är det bra verkar det som, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att det räcker, jag tycker att satsade miljoner ska generera ett bättre resultat också - för barnen!.
Jag kan inte låta bli att undra om det är lika illa ställt inom den privata sektorn? Eller har man där högre krav på att insatta miljoner ska ge utdelning, i cash eller bättre kvalitet?. Eller både och? Eller man kanske inte bryr sig där heller huruvida fortbildning är bortkastad. Och att såna här stort uppslagna satsningar blir spel för gallerierna?
Hos oss i den offentliga sektorn blir det tydligen ingen utdelning i vare sig bättre ekonomi eller bättre måluppfyllelse eller bättre arbetsprestationer med den här typen av utvecklingsprojekt. Men en himla massa diskussioner och prat och sysselsättning har projekten genererat och det kanske anses tillfyllest. Det innebär ju att vi under vår arbetsplatsförlagda tid är ockuperade med projektet och inte med annat som vi kanske själva skulle prioritera som nyttigt och nödvändigt. Och vi arbetar ju i alla fall under tiden ;-) För ibland är det det man undrar, om skolan genomför sånt här för att man tror att vi inte gör något på jobbet, utanför lektionstid annars? Om vi inte har konstruerade projekt att sysselsätta oss med?
Nu diskuterar jag skolan generellt, inte min egen arbetsplats specifikt, ville bara påpeka det för säkerhets skull, så att ingen känner sig trampad på tårna. Min kritik gäller systemet, inte personer. Min kritik gäller bristen på relevant uppföljning, analys och konsekvenser av insatta åtgärder.
Man hade ju just upptäckt att det spelade inte så stor roll vilka läroplaner man sjösatte, lärarna gjorde i alla fall som de alltid gjort, eller rättare sagt som deras erfarenhet lärt dem fungerar. Skepsisen mot nya pigga, men amatörmässiga, hugskott uppifrån var hög, då som nu. Vid det här tillfället med "implementering" skulle till slut, en gång för alla, nytänket "implementeras" ( = genomföras!) ! Men det blev ungefär som det brukar bli och pengarna räckte inte till mer än första omgången personalutbildning. Några innvationsceller blev det inte så vitt jag vet. En halvmesyr alltså, en i ordningen under de snart 40 år som jag jobbat inom skolans värld.
Buden har varit många genom åren, olika varianter av saliggörande tillfälliga projekt utan i förväg dokumenterad effekt, har presenterats på det här sättet, ofta stort uppslaget i introduktionen, men med rätt snöpligt resultat i verksamheten till slut. Ibland har det väldigt tydligt känts att projektet har som enda syfte att ge gloria åt någon / några pådrivare, en kick uppåt i hierakin. Inte så mycket har haft effekt i skolans vardag.
Nu har det hänt igen för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har i alla fall fått sammanställningen av en enkätundersökning som gjorts för att granska resultatet av den senaste ambitiösa utvecklingssatsningen. Den gjordes tillsammans med universitetet, omfattade flera kommuner i Sverige och har fått rätt stor uppmärksamhet, det har slagits på trumman stort inför politiker och andra finansiärer. Jag nämner inte namnet på satsningen, för projektet är här i mitt inlägg egentligen bara intressant som ett exempel på den här typen av satsningar, satsningar utan krav på konkreta resultat.
Det finns mycket text i resultatredovisningen av enkäten, bl.a. över en målsättning med projektet; att åstadkomma en förändring i praktiken bland lärarna:
"När pedagogerna skattar i vilken grad de anser att (--------namnet på projektet, min anmärkning) stimulerat och konkret bidragit till förändring inom vissa valda delar av verksamheten, så intar pedagogerna oftast en kritisk inställning och anser inte att arbetet i någon högre grad bidragit till att detta skett".
Och på ett annat ställe:
"Däremot verkar arbetet gett ringa effekt på lärares didaktiska kompetens, i alla fall om man ser till den direkta effekten. Detta trots att den del av uppdraget är att bidraga till att utvecklingsarbetet leder till konkreta förändringar i arbetet med barn och unga. Kanske skulle effekten kunna påvisas om man studerar detta ur en längre tidsperiod?"
(De grammatiska grodorna i rapporten är inte mina, men jag lät dem stå kvar eftersom jag gör ett direktcitat).
Det är lite märkligt, men möjligen typiskt skolan och kanske andra samhällssektorer också? Man är nöjd med att de anställda har fördrivit en massa arbetstid genom att sysselsätta sig med ett projekt som kostat ett antal miljoner i utbildning och ockuperat en massa tid för många av deltagarna. Ett antal papper har det blivit och gott om prat, men man struntar alltså i att allt detta inte ger något konkret resultat i bättre praktik. Det har enligt enkäten inte gett bättre måluppfyllelse, inte bättre skola och inte bättre lärarjobb. Ändå föreslås att man ska trampa på i ullstrumporna och fortsätta med pratandet och pappersproduktionen i projektets namn.
Om jag fick fram det här 0-resultatet i ett arbete som jag är ansvarig för (elever som inte lär sig något exempelvis!) skulle jag genast slå till bromsarna och skrika högt:
-Vi har gjort fel, vi måste sluta slösa bort pengar på det här och försöka hitta något som kan förbättra skolan på riktigt, något som kan göra eleverna duktigare, lärararna skickligare, skolan till en trevligare plats osv.
Vad som helst men en förbättring av någonting! Inte bara hela tiden vara nöjd med detta spel för gallerierna, den här sysselsättningsterapin som vi lärare är utsatta för under en lång följd av år och som känns rätt förolämpande.
Om vi lärare kan underhålla varandra med trevligt samtalande så är det bra verkar det som, men det tycker inte jag. Jag tycker inte att det räcker, jag tycker att satsade miljoner ska generera ett bättre resultat också - för barnen!.
Jag kan inte låta bli att undra om det är lika illa ställt inom den privata sektorn? Eller har man där högre krav på att insatta miljoner ska ge utdelning, i cash eller bättre kvalitet?. Eller både och? Eller man kanske inte bryr sig där heller huruvida fortbildning är bortkastad. Och att såna här stort uppslagna satsningar blir spel för gallerierna?
Hos oss i den offentliga sektorn blir det tydligen ingen utdelning i vare sig bättre ekonomi eller bättre måluppfyllelse eller bättre arbetsprestationer med den här typen av utvecklingsprojekt. Men en himla massa diskussioner och prat och sysselsättning har projekten genererat och det kanske anses tillfyllest. Det innebär ju att vi under vår arbetsplatsförlagda tid är ockuperade med projektet och inte med annat som vi kanske själva skulle prioritera som nyttigt och nödvändigt. Och vi arbetar ju i alla fall under tiden ;-) För ibland är det det man undrar, om skolan genomför sånt här för att man tror att vi inte gör något på jobbet, utanför lektionstid annars? Om vi inte har konstruerade projekt att sysselsätta oss med?
Nu diskuterar jag skolan generellt, inte min egen arbetsplats specifikt, ville bara påpeka det för säkerhets skull, så att ingen känner sig trampad på tårna. Min kritik gäller systemet, inte personer. Min kritik gäller bristen på relevant uppföljning, analys och konsekvenser av insatta åtgärder.
En millimeter ...
... under ytan och vardagen kan man vara fruktansvärt ledsen men ändå utåt fungera som vanligt.
Inte förrän nu, efter min mammas bortgång, har jag haft anledning att träna på detta. Jag har helt enkelt inte haft anledning att vara ledsen förut på det här viset. En ny erfarenhet. Fast jag antar att det inte är hälsosamt att pensla på fernissan för tjockt. Sorgen måste kunna få sin plats och sin tid emellanåt. Jag pratar med vänner och kollegor om det och jag förstår att vi är många med liknande upplevelser, men att jag ändå inte fullt ut kan förstå någon annans sorg. Sorg är ett ensamt fenomen och innebär väldigt olika saker för olika människor. Den har nog förutom själva saknaden också andra ingredienser, oåtkomliga för en utomstående.
Inte förrän nu, efter min mammas bortgång, har jag haft anledning att träna på detta. Jag har helt enkelt inte haft anledning att vara ledsen förut på det här viset. En ny erfarenhet. Fast jag antar att det inte är hälsosamt att pensla på fernissan för tjockt. Sorgen måste kunna få sin plats och sin tid emellanåt. Jag pratar med vänner och kollegor om det och jag förstår att vi är många med liknande upplevelser, men att jag ändå inte fullt ut kan förstå någon annans sorg. Sorg är ett ensamt fenomen och innebär väldigt olika saker för olika människor. Den har nog förutom själva saknaden också andra ingredienser, oåtkomliga för en utomstående.
Födelsedagarna ...
... duggar tätt. Nu blir det en i kväll, tisdag, igen med grillning utomhus hos födelsedagsbarnet, nåja barn och barn. Mogen ålder är det.