Inredning nya Freden i K-st - ett stolpskott!
Restauang Freden var en prydlig restaurang med org.- inredning från mitten 1900-tal. Det var en autentisk miljö där allt hängde ihop som i ett åldersrätt tema Så här ser det ut nu när man kommer in på den omgjorda restaurangen. En kakelvägg istället för gamla diskbandet och tidningarna. Plastiskt blänkande bord, nåt slags trä / trämitation ( ?) på delar av väggen och så plötsligt några rader av kakelmosaik igen här och där i en illande grön färg. Det var inget fel på lunchmaten men lövbiff med den goda salladen fanns inte med på menyn som den gjort varje dag i flera decennier. Saknar! Det här har ju varit en restaurang med autentisk gedigen inredning från mitten av 1900-talet och nu är allt det borta ersatt av något som i mina ögon saknar stil
Klart - slut från Karlstadsbesöket för den här gången!
Lars Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad just nu
Vi åker till Lerinmuseet flera gånger under säsongen. Nu blev det ett besök. Jag gillar Lars husbilder och kollar först på dem. Hans bilder är magiskt bra, förstår inte hur han kan åstadkomma något så fint.
Det är stora mäktiga akvareller, en del samlade i teman. Här ä det båtar och hav.
Bilder byts ut hela tiden, men några finns kvar. Den här kommer jag alltid tillbaka till och kollar på en stund varje gång. Den är så fin.
Här är många bilder med tema från Lars hembygd och uppväxt tror jag, människorna från bygden.
Här är en serie bilder från 2017, temat är olika boningar.
Jag tycker om de här bilderna där hus finns med i olika ljus.
En del av långväggen där ibland bokryggarna är utställda, serien som Lars målade när hans svärmor var på besök ;- ) Nu var det en annan serie målningar. Lerinmuseet är värt ett besök och som sagt målningar byts ut hela tiden, finns alltid nytt att se.
Jag hade hoppats på att få se alster från Lerins lärlingar, men de var inte utställda nu. Däremot hade en duktig fotograf tagit bra bilder på dem. "Man är inte sin diagonos, man är sin personlighet"
Igår fick lärlingarn pris för sitt teveprogram på en gala i Linköping. Det har spelats in en ny programserie med Lerins lärlingar. Tror den ska sändas i början på nästa år. Den ser jag fram emot. Det är lätt att ta de här människorna till sitt hjärta, de bjuder på så mycket av sig själva, precis som Lars.
Lars Tunbjörk fotoutställning i Karlstad
Lars Tunbjörk är fotograf som är duktig på att fånga människor i ögonblick, just när något händer, så man blir nyfiken på vad som hänt innan och vad som kommer att hända. Han fick fria händer från ett modemagasin att fota på Paris Fashion Week även backstage. Bilder visas nu i Karlstad på Värmlands museum.
I samband med utställningen så rullar en intervju med honom, den var intressant att lyssna på, jag blev stående.
Tunbjörk var ju utställd på Fotografiska i Stockholm när jag var där för ett par månader sedan. Men där hade man hängt honom så tätt och rörigt att det var svårt att se de färgstarka och händelserika bilderna. Jag avstod, men i Karlstad var det alltså bättre.
Bilderna hänger rätt tätt här också men det finns ett lugn i den mörka bakgrunden och lugna omgivningen, det blev helt ok.
En gymnasieskola i Karlstad har gjort bilder inspirerade av Tunbjörk. De fanns också utställda.
Värmlands museum i Karlstad
Stora delar av museet är stängt för ombyggnad / renovering så det finns ingen restaurang (sorgligt nog!) och ingen historisk utställning. Men det finns annat som är värt att se. Jag tassade in på biblioteket för att se Klenells vackra glasfigur. Hon är så bra, hennes grejer dyker upp här och där i Värmland, men den här var ny för mig. Suveränt fin. Man kan kolla på lamporna också i biblioteket!
Utanför museet finns de hä frusna små tjejerna som tar hand om varandra. De finns där hela året om men står i vatten på sommaren.
Cyrillus är arkitekten som gjort det vackra Värmlands museum och han har tydligen också ritat Rådhuset i Askersund. Det har jag sett utifrån många gånger men aldrig varit inne i. Borde kanske det. Mer från Karlstadsbesöket senare; om besöket på restaurang Freden ( ett stolpskott!), Tunbjörkutställningen och så Lerin förstås. Det finns mycket att se i Karlstad! ;- ))
Stackars lilla talgoxen! Fått foten i kläm!
Den här lilla talgoxen satt på samma ställe på altanen länge. Och han kollad uppåt hela tiden åt olika håll. Först trodde jag att han hade flugit in i ett fönster och fått en smäll så han var vimsig. Men när jag tog bilden och förstorade så såg jag hans dilemma. Han hade lyckats köra ner ett ben i en springa mellan altanbrädorna och fastnat där! När jag kollade igen efter så där fem minuter så var han borta, hade tydligen lyckats få med sig alla tår och klor och flugit iväg. Lille skrutten, bra kämpat!
Massor av småfåglar har vi!
Och det är ett himla liv runt fågelstugan, mest talgoxar. Men tyvärr började vi nog för tidigt med matningen, det är ett antal nötskrikor och skator där också hela tiden. Och de glufsar i sig kilovis med mat varje dag.
Vi lyssnade på Igor, Joe Bonamassa och Eric Clapton
Det gjorde vi med goda vänner någon dryg timme på teven! Fast via You tube- konserter och Spotify. Vi är helnöjda med den nya teven från Audio Video och den extra ljudanläggningen. Den tillåter oss att lyssna på musik och konserter med ett suveränt ljud. Det blir bra med diskanten som går rakt fram med alla varianter för oss numera ålders-lomhörda. Och basen darrar inte utan fyller rummet med stabil ton på musikläge. Den extra högtalaren är en ramp under teven och så en separat baslåda i rummet. Vi fick också hjälp från butiken i Åjäng att ställa in allt rätt. Numera kommer vi inte längre att kolla på dåliga teveprogam utan slå över till musik och ta del av konserter istället med både ljud och bild. Joe Bonamassa är en ny upptäckt, vilka gitarrsolon!!!
Chock 2 i Åmål igår! Jag träffade Stellan Skarsgård!
Nja, träffade och träffade, men nåt i den stilen. Så här var det.
Roland och jag hade ätit lunch på Stadshotellet i Åmål och släntrade iväg mot utgången. Jag kollade som alltid upp mot den fina trappen mot övervåningen. Den är pampig och jag såg i ögonvrån att tre män var på väg nerför den men tänkte inte mer på det. När vi kom till utgångstrappan så fick jag se en fin bild på Sofia Westlund på väggen. Den ingick i en fotoutställning på hotellet.
Jag ville försöka ta ett foto på den bilden lite snett nerifrån utan reflexer i glaset så jag stannade till på sista trappstegen och fepplade lite med kameran medan Roland gick ut genom ytterdörren. En av männen i gruppen från trappan var på väg att passera mig på väg ut. Men han stannade upp på artigt gammaldags gentlemannavis när han var jämnsides med mig, fångade min blick och gjorde en inbjudande gest med armen mot dörren. Alltså erbjöd mig att gå ut före honom. Jag blev lite förlägen eftersom jag inte tänkt gå ut utan stanna och ta bilden på Sofia.
Så jag sa nåt om att jag tänkte stanna lite i trappan för att ta en bild på fotot där på väggen. Och la till
- Men det var snällt tänkt av dig.
Mannen log vänligt, nickade och gick mot dörren.
Då först såg jag att det var Stellan Skarsgård!!!
Han gick ut och satte sig i bilen och försvann till den plats i Svanskog där det spelades in film under dagen. Filmen heter "Out stealing horses" just nu i alla fall. Kanske ändrar namnet sig.
Filmen som Skarsgård är med i utgår från Oslo och har är en norsk regissör. Man behövde under dagen spela in en scen i en lite gammaldags järnvägsvagn och det finns i Svanskog / Åmål. Vagnen stod förstås stilla när det spelades in men en grävmaskin skakade hela tiden på den för att ge illusionen av att det var ett tåg på väg ;- )) På kvällen spelades det in en ruggig trafikolycka med tragisk utgång. Sedan tror jag att filmteamet lämnade Svanskog / Åmål.
Roland hörde en radiointervju med Stellan när han åkte hem. Då berättade han att första gången han filmade i Norge höll på att bli den sista och han hade då bestämt sig för att "aldrig mer återvända till det här dj-a landet" För i Norge satsar man inte på lagad lunch med varm mat utan mer på matpacke, nåt sorts matsäck, vilket Stellan tyckte smakade vedervärdigt. Han gick ner 8 kilo på den inspelningen. Så nu har han alltid inskrivet i kontrakt att han ska få lagad mat varje lunch och den ska vara gjord av en riktig kock. Gissar att han kom från en god lunch på Stadshotellet när vi stötte ihop i trappan. Nu spelar alltså Stellan in film i Norge igen.
Chock 1: Nio polisbilar på en gång i Svanskog!!!
Jag skulle alltså till Åmål igår för att få vinterdäck på bilen. Då måste jag köra genom Svanskog ( fast åt andra hållet, bilden tog jag på hemvägen)
Här mellan kyrkplatsen och herrgården finns en stor rastplats.OCH DÄR STOD NIO POLISBILAR!!!
Alltså föreställ er att plötsligt se nio polisbilar i det lilla samhället Svanskog! Normalt är det svårt att få tag på en enda polisbil i polisglesa Värmland. Man kan få en känsla av det krävs minst rån eller mord eller en död varg för att det ska hända. Att plötsligt se nio polisbilar på ett ställe och alla bemannade med poliser i uniform var en chock. Massor av tankar rann genom skallen: Har vi ockuperats av främmande makt och ska evakueras? Har en terrorist spridit gas och giftpulver över Värmland och gömt sig i Svanskog?? Har kungafamiljen kidnappats och kidnapparen har förskansat sig i Svanskogs Folkets Hus??? Jag lovar att man hinner tänka mycket på en kort stund när man får se nio polisbilar på en gång i ett litet samhälle.
En av bilarna körde ut från rastplatsen före mig och de andra kom i karavan efter mig. Alla som jag kunde se svängde av vid skolan och körde förbi Folkets Hus in på Bollsbyvägen!
När jag kom fram till Toyota i Åmål så berättade jag om det här och frågade om man hört nåt på nyheterna om någon händelse i Svanskog.. Först kopplade det inte riktigt och Toyota-mannen såg förvånad ut. Men sen kom han på vad det var: Filminspelning!!! Någon spelar alltså in en film i Åmål. Och Toyota hade också varit inblandat eftersom man fixat tidstypiska fälgar till en bil som skulle vara med. Så det kan ha varit så att polisbilarna fyllde någon funktion i filmen fast ingen vet säkert. Det kanske var något annat uppdrag.
Det var chock 1 igår. Det skulle bli en rejäl överraskning till innan jag var färdig med Åmål. Mer om den senare idag.
Vi var i Åmål idag!
Stora hotellet i Åmål har suveränt fina jugendlampor! Överallt är de ! Vi åt lunch där idag när vi var i stan och bytte däck / gjorde service.
Fika efter maten blev på XO bredvid. Ett fik med mycket gott kaffebröd.
Lampor på XO!
Jag orkade förstås inte den goda kakan med vispgrädde, men fick resterna med mig i en doggy-bag. Perfekt!
Nästa anhalt var second handbutiken, en stor en
Och jag lämnade en liten påse med onödigt porslin o glas.
Sen bjöd dagen på två ordentliga chockar, helt oberoende av varandra, men om den får jag skriva imorgon
Jag gillar min lille tax, Seffrin!
Vi går så där 2 - 4 kilometer varje dag om inte vädret är alldeles hopplöst med mycket nederbörd och mycket blåst. Han är ett charmtroll och han är rätt lydig. Han kan gå fot utan att streta när han är kopplad, han stannar och står still på kommandot "Stanna", han slutar dra i långkopplet på kommandot "Det räcker". Och han vet att det är jakt på gång när jag säger "Fösa på bockarna", då blir han jätteglad. Det enda som inte funka är när det kommer bilar och kör om oss på promenaderna. Då ska han jaga dem och det hjälper inte vad jag gör. Bara att hala in honom i kopplet så han inte ställer sig fram dem. Bilden är från gårdagens runda. Soligt och fint var det.
Agendan för idag är annars att byta till vinterdäck. Det blir på Toyota i Åmål som också förvarar de däck som inte används. Det är så lättvindigt och klart värt den extra slant det kostar. Än har vi inte haft något vinterväglag men det börjar bli frostgrader på nätterna så det är bäst att vara ute i tid.
Och så kommer ett par goda vänner i kväll och jag ska bjuda på lite kvällsmat. Förrätten blir en variation på den senaste, bara för att testa.
Äldsta barnbarnet har en vän sedan barndomen, Igor!
Igor är också 16 år, gillar att spela orgel och gillar Bach. Vi har hört honom spela när vi har besökt barnbarnen på deras skola i Umeå, Waldorf. Och det är magiskt att lyssna, så mäktigt. Vi kollade av ljudet på nya teven efter att Audio Video varit här och visat oss och vi passade på att lyssna på just Igors spel. Han har lagt ut en del på You Tube. Man kan lyssna på det här. Gör det, det är verkligen värt att höra!
Om inte länken funkar kan man söka på Igor Svedbérgh på You tube.
Tak blev det igår på värmepumpen!
Igår satte Roland på ett tak över luftvärmepumpen. Med lite kluring så gick det in precis under blomlådan. Takbeläggningen fick bli rester från grillhuset på Liane. Och resten målades rött. Nu är det projektet avklarat. Fast det finns fler i pipeline. Döstädning håller vi på med ibland för att skona ättlingarna från värsta röjandet när vi lämnar jordelivet. Nu grunnar vi på dörenoveringar, alltså vilka stora renoveringar som behöver göras i hus och byggnader medan vi ännu orkar. Livet är ju inte evigt och vi får ju kallt räkna med att vi blir skruttigare och skröppligare framöver.
Amiralfjäril
Den tillbringade hela gårdagen i modrens höstastrar. Jag såg den av och till flera gånger när jag var ute och pysslade i det fina brittsommarvädret. Till slut tog jag en bild, räknar med att det kan vara säsongens sista fjäril. Fantastiskt att höstastrarna blommar så rikligt i år. Jag tog med från mitt barndomshem för länge sedan och de har snällt spridit sig, utan minsta omvårdnad. Tyvärr blommar de inte alls om hösten är tidig och tvärkall. Är nog egentligen tänkta till en annan klimatzon än här, för jag minns att de blommade varje höst i Bäck, zon 3. Men som sagt i år är det blomprakt, vackert blått och gult. Det är bara att njuta av dem.
Uppdaterat om amiralfjärilen. Fjärilen på bilden är alltså en amiralfjäril, jag googlade förstås. De lever märkligt, flyger till oss från medelhavsområdet på våren / tidig sommar, parar sig här i juni, lägger ägg på nässlor. De blir nya fjärilar i augusti. De nya fjärilarna flyger ner mot varmare länder frampå höstkanten, medan föräldragenerationen går under i vår kalla vinter. Något universitet i Bern ville ha hjälp att kartlägga amiralerna och tar emot rapporter om iakttagelser, så jag fyllde snällt i en liten rapport om min fjäril. Hoppas den här vackra amiralen överlever flygstrapatser som väntar den snart, genom regn och storm, över alper och sjöar. Helt ofattbart att en liten bräcklig fjäril kan flyga till Medelhavet!!! Och sen hitta tillbaka till sin födelseplats i juni nästa år igen.
Och äldsta barnbarnet är plötsligt en ung man!
Fin är han och tiden har gått fort! Vi är så glada över honom, det känns som alldeles nyss när han föddes och rymdes i ett par händer. Nu går han på gymnasiet! Jag funderar förstås på håret, det vackra och tjocka. Vi har ju äldre bilder där E:s hår är spikrakt och nu ha det blivit alldeles lockigt. Det är inte lockat utan helt naturligt. För en del människor blir det visst så, att håret ändrar sig över tid och det här blev så snyggt! Synd att det är långt till Umeå, vi kan inte träffa dotterfamiljen så ofta som vi skulle önska.
Jättesvampar såg vi igår!
De var verkligen osannolikt gigantiska! Jag har aldrig tidigare sett något liknande och då tycker jag ändå att jag har travat runt i skogen en hel del. Googling på nätet gav ingen förklaring heller på vad detta är för nåt.
Det är skivlingar av något slag, jag lyckades få ner kameran under en svamphatt och ta en bild.
Och så här ser hatten ut i extrem närbild. Inget man vill äta i alla fall.
Vi släppte Seffrin igår söndag!
Det är lite pillrande att få i ordning pejl och så på hund före släpp. Men absolut nödvändigt för att veta var han finns i skogen.
Seffrin letade ivrigt efter rådjursspår och dofter. Men fann inget. Nu är han inte så väldigt stor i söket, han vill gärna ha koll på mig och Roland innan han får opp. Det har blivit mer så i år än förra året. Men när han väl får upp rådjur så struntar han i oss förstås.
Och visst hade det funnits rådjur i närheten. Här har en bock fejat på ett litet träd. Men det kan ha varit länge sedan. Senare idag blir det bilder på en märklig svamp som vi fann. Den har jag aldrig sett förut.
Agendan för dagen är rätt stillsam, inga stora förpliktelser. Vi ska i alla fall ringa och hurra för ett födelsedagsbarn!
Ensamma älgkalven avlivades idag söndag!
Bilden här ovan är från tidigare i somras när den fortfarande såg någorlunda ok ut. Det var ungefär när den bytte den bruna pälsen mot grå vinterfäll. Men nu på slutet har kalven snabbt blivit sämre. Kroppen har blivit allt tunnare och magen allt större. Det har rapporterats att den setts ramla omkull. Idag ringde grannar och meddelade att den blivit liggande och inte verkade ta sig opp. Roland kontaktade polisen och fick klartecken att avliva den. Visst var den en kämpe som ändå klarade sig hela sommaren ensam mot alla odds. Men djur får inte plågas och nu slipper den lida mer.
Så fint över sjön i morse!
Så här fint hade det hunnit bli när vi åt lunch! Men tidigare låg dimman över sjön. Sen lättade den så att man kunde se hur den lyfte och drog söderut.
Man tröttnar aldrig på sjöutsikt. Den är ny varje dag! Och nu på hösten dessutom ofta vacker med färgerna.
Trädgårdsprimulan strävar och blommar om!
Trädgårdsgullvivan (primulan) försöker blomma om igen i den hittills varma hösten. Men nu ser det ut att bli minusgrader på nätterna framöver så säkert slår det stopp.
Baconrullade dadlar gjorde vi igår!
Det är något vi blivit bjudna på ibland men aldrig gjort själva som jag kan minnas. Igår testade vi i alla fall. Jag kärnade ur dadlarna, lindade dem med en halv baconskiva, satte i tandpetare och så en kvart i ugnen på 225 grader. Det blev helt ok, men jag ska testa att nästa gång bara ta en halv dadel så blir det mer sälta och mindre sött.
Töcksfors igår torsdag!
Töcksfors är den näst största tätorten i Årjängs kommun, näst efter själva Årjäng då. Det ligger nära norska gränsen och domineras av gränshandeln. Vissa varor är mycket billigare i Sverige och det drar hit mängder av köplystna kunder från grannlandet i väster. Norge har sockerskatt och det gör godis dyrt där. Många vill handla det i Sverige och i Töcksfors köpcenter finns stora butiker med bara godis. Bensin och mat är billigare och även tobak. Alkohol är också billigare i Sverige men då måste de norska kunderna fortsätta till Årjängs tätort. Töcksfors har trots ivriga påstötningar inte lyckats få något Systembolag.
Annat eftertraktat är Coca cola, i alla former och hur mycket som helst. De kundvagnar vi mötte på vägen in var i princip minst halvfulla med den här drycken. Det är en favvodryck i Norge.
Handeln är inte mättad. Det finns två stora köpcentra i Töcksfors ett väster om samhället och ett öster om. Och det rivs och byggs ännu större med fler butiker.
Vi träffade på goda vänner Anders o Annelie så vi åt på Joes medan de fikade. Det var norska priser på maten. Vi tog varsin bakad potatis med räkröra till priset 132 kr! Potatisen påminde om seg slime (hur man nu kan misslyckas med bakad potatis???) och räkröran var mer röra än räkor.
På Maxi Mat hittade vi en grej vi letade efter och som jag fått tips på Facebook skulle finnas här: Den smarriga vaniljfudgen! Vi bunkrade upp med några stycken såna.
På Sportringen gjorde jag riktiga fynd, vändbar skogsväst i fleece och bomull samt mörkblå täckbyxor. Täckbyxor finns i andra färger men mörkblå har jag letat efter länge.
Sen blev det lite sight seeing i Töcksfors för vi kollade på målade tak på Strandvägen och Ringvägen. Prydliga och idylliska villaområden är det.
Agenda för idag är lugn för min del. Det blir nog lite döstädning eftersom jag är ostörd hela eftermiddagen. Gubben ska iväg på ett evenemang och träffa bl.a. en prominent person. Det blir tydligen lunch och läge för slips och kavaj åtminstone. Vi får återkomma till det.
Soluppgång från Liane mot Prästgården idag torsdag!
Soluppgång i morse från Liane och utsikt mot Prästgården i dimman där borta! Inte ett moln på himlen, så vackert. Roland var här för att sätta på värme, kyl och frys till Fredrik (kanske Wenche också?) som kom tidigt idag.
Härifrån startade också dagens jakt, söderut.
Seffrin var verkligen taggad inför möjligheten att få fösa på bockarna. Han fick opp till slut men det var okänt drevdjur, tyvärr möjligen vildsvin. Det är min skräck att han ska jaga vildsvin, det kommer aldrig att gå. Seffrin har ju på taxars vis en helt orealistisk uppfattning om sin egen storlek och styrka. Tror alltid att han har mest power. Men där kommer han att gå i bet.
Flottaren i Snarkil
Jag får ta reda på mer om flottaren och varför han står just där! Och vem som har gjort honom. Nu är det torrt men kan tänka mig att det annars är mycket vatten som forsar förbi honom. Snarkil var förr ett stort bruk, en industri med många människor som jobbade och bodde där. Om jag minns rätt så var det Birgitta Östlind som skrev om brukets historia. Finns nog på biblioteket i Årjäng. Det var Årjängs kommuns största industri i slutet på 1800-talet.
Uppdaterat: Bosse på Hammarö har gjort flottaren och han står i älvfåran från Järnsjön till Snarkilstjärnet. Vattnet leds annars i en tub (kraftverk) men när det är mycket så kommer det vatten här också.
Vi bor o lever i en bygd med mycket skog. Förr så arbetades i skogen under vinterhalvåret med avverkning. Träd sågades ner, kapades i längder, kördes med häst till vattendrag, lades upp där. Nästan alla män i bygden jobbade i skogen då. När våren kom så hävdes virket i vattnet för att flyta med strömmen ner till bearbetning i sågverk / pappersbruk. Männen som arbetat i skogen under vintern fick nu hjälpa till med flottning, dvs följa med virket så det inte stoppade och brötade ihop sig i vattnet. Det var ett farligt jobb förstås. Över sjöarna kunde stockarna buntas ihop och bogseras med båt. Sen under sommarhalvåret så var det jobb hemma på torpet / gården med jodbruksarbete för de flesta män. .
Ensamma älgkalven idag, igår och i förrgår!
Nu har han hållit sig runt Liane de senaste dagara. Igår låg han nära huset och kollade ut mot Signebyn och ner mot vägen. Bilden här tagen från parkeringen. Man skulle önska att han inte hade så vädjande blick i de fina ögonen. Han är tunn om än inte direkt mager, lite tufsig med hårrem som hör till en tjur, man och hakskägg. Han rör sig och springer obehindrat. Han är en kämpe som har klarat sig ensam utan mamma sedan han var väldigt liten, i juni månad. Men samtidigt är det mycket som talar för att han inte klarar sig när det börjar bli vinter. Suck! Tänk om han kunde bli en turistälg någonstans i något älghägn. Han kanske skulle trivas med det, han är inte så skygg.
Blommor!!
Vi har ofta blommor på byrån i köket. De här har varit speciella. Jag köpte för ett par veckor sedan en bukett nejlikor och en bukett rosor i matchande färg. Sen satte jag ihop dem till en bukett som blev fin tyckte jag. Efter några dagar började rosorna vissna så jag plockade bort dem vartefter de slokade. Sen köpte jag en omgång rosor till och stack ner bland nejlikorna. Efter några dagar började de vissna och jag plockade återigen bort lite vartefter. Några få nejlikor hade vissnat igår så dem tog jag bort. Man de här mirakulösa nejlikorna som är kvar har alltså blommat i två veckor. De var mer rosa när jag köpte dem, de har bleknat lite men är fortfarande helt ok. Igår plockade jag in några höstastrar och kärleksört från trädgården och stack ner med dem och det blev helt riktigt bra. Det är fint med blommor, svårt att vara utan.
Nu har jag köpt ingredienserna till den goda fisksoppan, inklusive sherryn som jag antog skulle vara torr. Går och gottar mig i tanken på att göra den själv fram i slutet av veckan och testa hur den blir. :- ) Ska jag lyckas få den lika god som den vi blev bjudna på?
Rådjursfamiljen på plats igår!
Dom är kraftiga och välväxta, geten och de två killingarna. Nu har de fått vinterpälsen och den är perfekt kamouflage mot skogens färger framöver. De är inte lätta att upptäcka.
Godaste fisksoppan fick vi!
Nu skriver jag ner receptet här så jag får det bevarat i listan med mat.
Till 4 pers
500 g torskrygg (fast vi fick egenfångad Lofotentorsk!!)
1 finskuren pujolök
2 skivade vitlöksklyftor
2 msk smör
1pkt saffran
!/2 tsk hela fänkålsfrön
3 msk vetemjöl el glutenfritt
1 1/4 liter vatten
2 tärningar fiskbuljong (jag brukar ha flytande fond)
1 1/2 dl vispgrädde
3 flådda (skållade kanske man säger) och urkärnade tomater
100 g skalade räkor (kan man ha bredvid också)
1 msk pressad citronsaft
1 tsk salt
2 dl vitt vin
1/2 dl sherry
Fräs purjon och vitlöken!
Lägg i saffran o fänkål och tillsätt mjölet
Rör om!
Späd med vatten, vin, citron, buljong
Koka 5 minuter!
Häll i grädde och tomater!
Koka upp!
Dela fiskfileerna i bitar. De kan läggas i strax före servering och bara koka med kort
Kan serveras med aioli eller creme fraiche med eller utan pepparrot o rostat / stekt bröd. Ja och så ett gott vin till förstås eller öl om man föredrar det.
Fin förrätt fick vi också
lagom små tunna brödbitar med rökt vildsvin, gräddfilspepparrot och rödlöks ring tunnt skuren och stekt svamp.
Barnbarn Lovis vid Rickleån!
Barnbarn Lovis har varit vid Rickleån, utanför Robertsfors under helgen!
Vilken dag det blev idag söndag!!
Så fint över Östra Silen i morse. Inte en vindpust.
Lunchen blev grillad korv med utsikt!
Sen blev det till att klättra och klänga upp och ner över åsar med förhoppningen att Seffrin skulle få fart på ett rådjur. Men så blev det inte idag. Jaktlycka infinner sig inte varje dag, men en fantastisk dag i skogen fick vi. Det var så varmt så vi gick i skjortärmarna och blev ändå svettiga.
Det är också nyttigt att kolla egen skog och se vad som behöver göras i vinter. Arbete saknas inte för skogsägare.
Seffrin letade ivrigt men fann inga spår. Han tyckte också att det var varmt och flämtade.
Vi gick genom vacker skog men också genom ren urskog. Den är vacker på sitt sätt. Bilder från den vid annat tillfälle. Nu ska vi fixa till kvällens äting här hemma, det blir något vi aldrig gjort förut: Porterstek på vildsvinsskinka! Det ska bli spännande. Vi kokade den igår, nu ska såsen fixas och andra tillbehör.
Det är en speciell bok
Jag gillar ju Gardell, hans humor och hans svärta och blandningen mellan dem. Den har ju ett fantastiskt språk också, som är ett eget påfund med blandning av poesi och prosa utan någon gräns emellan.. Nu är jag i mitten på boken ungefär. Den påminner om flera saker
1. Sten Rydh. Sten R. är nog den duktigaste mattelärare jag träffat på. Han jobbade i Bengtsfors för länge sedan. Han hade varit utomlands i många år och var förutom mattelärare också suzukilärare på fiol. Jag gjorde flera studiebesök hos honom. Hans lektioner var dramatiska, han showade alltid. Och han lade in fel i sin undervisning medvetet. När eleverna kunde avslöja ett fel som han gjort, fick hela klassen en poäng och när ett visst antal poäng var uppnådda så bjöd Sten alla på glass. Gissa om eleverna hela tiden kollade vad han sade och skrev på tavlan, inget undgick dem! Han fick barnens totala uppmärksamhet med det här knepet. Dessutom var det medvetet ett sätt att få dem att ifrågasätta och ständigt kritiskt granska en auktoritet, vilket var en god lärdom för livet.
Och läsarens uppmärksamhet får Jonas Gardell också i den här boken med knep som påminner om Sten Rydhs. Gardell följer upp sin släkts traditioner med att tänja på sanningen och fabulera när verkligheten inte passar in. Så som läsare är man helalert och kollar, precis som Sten Rydhs elever gjode: Är det Jonas skriver nu rimligt eller fantiserar han lustfyllt? Kan en pappa verkligen lämna sin fru och fyra barn genom att bara kliva ur bilen på torget i Enköping första semesterdagen, vandra iväg och aldrig mer återvända?? Mer om Gardells bok senare här på blogg och facebook. Den är bra, riktigt läsvärd!
Ovälkommet besök hos hundarna idag!
Roland hörde inifån köket att Jazz lät så aggressiv. Han gick ut och fick se att Jazz fokuserade på en punkt i hundgården och gjorde utfall. Genast misstänkte Roland orm och sprang ut. Ormen låg ihopringlad i anfallsställning men vi lyckades skrämma iväg den innan det blev attack. Ormen försvann snabbt ur synfält och bildfält. Hoppas han inte kommer tillbaka
Ensamma älgkalven igår kväll
Han hoppade över vägen framför bilen igår kväll när vi var på väg till vänner för gemensam äting. Han har nu fått vinterpälsen, är nästan svart i hårremmen. Han är lite tunn i benstommen men inte direkt mager som vi kunde se. Kroppen ser konstig ut men han vrider på den i en vinkel. Vi stannade en stund och han blev också kvar rätt nära vägen och åt på klövern. Inte speciellt rädd.
Märkligt starkt ljus över sjön idag!
Ett bländande starkt ljus låg över vår sjö, Östra Silen, idag fredag! Ändå var det mulet. Ljuset var intensivt fast liksom silat genom molnen. Det var nästan som om kristallerna i molnen reflekterade soljuset innan det speglade sig i vattenytan. Senare på eftermiddagen bröt solen igenom molnen och det blev vackert väder, vindstilla. Hösten är en fin årstid, inte minst i landskap med sjö.
Seffrin föste på ett rådjur igår torsdag!
En liten bock blev det efter bra jakt tillsammans med goda vänner. Roland fick fälla den. Seffrin har stor jaktlust och ger sig inte. Märkligt nog orkar han jaga flera timmar trots att han bara varit lös fyra dagar den här jaktsäsongen. Tre av dem har det fällts rådjur för honom. Det betyder att han har gjort ett bra jobb, men också att vi har ovanligt gott om rådjur.
Det har varit en fantastisk höstdag. Rätt varmt med 12- 15 grader, strålande solsken, vindstilla.
Glad tax letade träget efter spår och det syns tydligt när han får vittring av nåt.
Här närmast är det en råbock som har fejat på en liten tall
Lite svamp blev det med hem också, inga mängder men lagom till kvällens vildsvinsgryta. Och första gången i år som jag plockar höstkantareller. Annars har det varit som ovan, sommarkantareller med platta hattar.
Vi klättrade över åsar och ner igen.
Det här är nog den vackraste skogen! En fin dag blev det!
Idag planerar jag att ägna mig lite åt att plantera ljung i utekrukor, gå en långpromenad med Seffrin, läsa Gardellbok och i kväll är vi bjudna på äting hos goda vänner. Visst kan jag ibland sakna jobbet med trevliga kollegorna och mysiga elever men det är inte fel att vara pensionär heller. Och det är framför allt inte långtråkigt som jag trodde det skulle bli. Den totala friheten att bestämma över sin tid är njutbar.
Vildsvinsgryta idag!
Det tar lite tid att fixa till så här mycket ingredienser men det är roligt. Det hela startade under dagen med en kombinerad jakttur och svamptur. Jag hittade lite kantareller och trattisar. Dem rensade jag, delade och förvällde. Sen brynte jag dem. Löken och vitlöken blev också hackad och brynt. Vildsvinsköttet skar jag i helt rena bitar, utan fett, senor och hinnor, de blev också brynta. En del grönsaker skalade jag och hackade och förkokade i fem minuter. Det var morötter, kålrot, selleri, och kålrot Sen fick allt gå i grytan med rött vin ( ur fysen!) salt och peppar och klippt grönt från pallkragen; timjan och rosmarin. Sen fick det koka någon halvtimme. Det räcker till ett par middagar till.
Älgjaktsnostalgi från år 2011!
.. Doublé säger man när någon lyckats fälla två älgar precis efter varandra. Detta hände år 2011 på älgjakten här på Harnäs vvo. Bilden ovan är från det tillfället. Roland o jag var alldeles bredvid när skotten föll. Djuren fälldes av en duktig skytt med ett pricksäkert skott på varje. De låg när Roland o jag gick fram emot dem här på bilden. Hunden Trixi var det som jagade fram älgarna. Nu är bilderna från älgjakt lite nostalgi för oss. Älgjakten här i Harnäs viltvårdsområde är inställd i år. Spillningsinventering och flyginventering visar tyvärr att vi har för lite älg för att det ska vara vettigt att jaga. Djuren behöver sparas för att bygga upp stammen igen. Vi hoppas förstås att det ska vara ok med jakt igen nästa år. Men visst är det tomt utan älgjakten, den engagerar alla i bygden på ett eller annat sätt.
Igår blev den installerad, luftvärmepumpen.
Den fick bli placerad ovanför ytterdörren. Blir nog mest effektiv där.
Ute hamnade den här "burken". Kommer att bli bra när blomlådan kommer på plats. Den ryms ovanför. Det var mätt och klart redan innan. Hade den inte gjort det så hade det inte blivit någon luftvärmepump alls. Det måste se någorlunda prydligt ut också till slut.
Så här såg det ut i monteringen som tog hela dagen med alla moment ute och inne. Nordmarkens kyl- och komfort tror jag firman heter. Ägs av Arnold Nilsson boende i V Fågelvik någonstans fast egentligen från Ljungby, pratar klockren småländska ( som kuriosa kan nämnas att han också kan arabiska hjäpligt efter 10 års jobb i Afrika, vi hade intressanta fikaprat om olika länder!)
Anläggningen ska ha ström också förstås. Magnus kom och fixade det enkelt med en fas från tvättmaskinsuttaget. Och gjorde det tydligare med två vägguttag. Tack för det!.
Vi eldar ju normalt med ved. Men ibland så behövs el om vi till exempel reser bort några dagar och då är det bra att ha en luftvärmepump.
Nu ska jag läsa den!
Jag började bläddra i den när jag var på Akademiebokhandeln i Karlstad häromdagen. Den verkade så bra, Jonas bok om hans mamma så jag köpte den. Ska bli spännande att läsa den, det blir lästid nu under mörka höstdagar. Jag tycker om Jonas G, har sett hans shower ett antal gånger, hans humor är träffsäker. När jag kommer till en bokhandel så blir jag så glad, nästan upprymd. Tyvärr är det numera sällan, det är långt emellan dem.
Runt huset just nu!
I några byttor har jag tagit bort vissna pelargoner och planterat vinterväxterna, mest ljung.
Fast i lådorna under fönstren har det inte frusit än så de får finnas kvar ett tag till. Höstastern som är närmast brukar inte hinna blomma innan vintern kommer.
Kärleksörten blommar för fullt i år. Minns inte att den någonsin varit så fin och frodig. Oftast angrips den av någon rost / mögel och blir delvis svart. Men det finns inget av det i år, kanske torkat bort.
Och dom här är också fina nu och matchar kärleksörten. Men jag har glömt vad de heter.
Tjäderhönan på vägen!
Hon åt små stenar. De behövs hos de här djuren för att få hjälp med matsmältningen. Födan består till stor del av tallbarr och ris. Stenarna ska liksom bli en kvarn där som mal maten till en gröt ungefär i krävan / muskelmagen. Hon åt sten rätt energiskt medan vi stod med stillastående bil och kollade. Sen gick hon i maklig takt av vägen in i skogen och verkade inte rädd alls. Liten film på min fb.
Svar på utmaning från Pernilla
Utmaningen tror jag var att publicera en boktitel varje dag i flera dagar och utmana någon annan varje gång, utan synpunkter på boken och göra det på facbook. Nu har jag publicerat den här boktiteln på min facebook, men jag stoppa där, utamanar ingen mer. Jag är inte så systematisk. Men det var roligt att leta upp en favvobok. Den här är en Lars Gustafsson från 1970-tal. Det är en av få böcker som jag läst flera gånger så den är sliten. Minns delar av den utantill. Valde mellan den här och "En biodlares död" av samma författare. Jag är osäker på varför det blivit favvoböcker. Lars G har ju ett språk som är så vackert och väl hanterat. Det är svårt att hitta, man blir förtjust i det. Han har skrivit många böcker och jag har nog läst de flesta, fast mina favoriter är de som kom till under den här tiden. Sen kom jag att ogilla honom som person för hans föraktfulla uttalanden om Sverige som land, hans avståndstagande i samband med flytt till USA och universitetsuppdrag där. Men man får skilja på sak och person.
Jakthundparad på Åjängstravets sista tävlingsdag för säsongen
Det var jakthundparad på Åjängstravets sista travdag för säsongen. Det var ett initiativ från Johanna som är ny initiativrik chef på anläggningen. Roland visade upp sin dunkerstövare Hej som är en representant för den norska nationalrasen. Tror att det finns bara ett 80 tal av dem i Sverige, men många i Norge.
Längst till vänster är David Josefsson med en finsk stövare, sen Mikael Tranberg med drever, Matilda Svensson med kopovstövare, hamiltonstövare, Niklas Olausson med bayersk viltspårhund, Sofia Gustavsson med schillerstövare och Roland med dunkerstövare.
Travet är en plats där man träffar vänner och bekanta, en fin dag blev det, men vi var inte kvar till tävlingarnas slut. Det röda huset rakt fram är Travrestaurangen, men där åt vi inte idag. Det blev god lunchbuffé på Travmuseet. En mässa var det också med jakttema och skyttesimulator. Interjakt med Jonas Ås hade en central roll där, liksom Jägareförbundet och viltolycksådet och Norma bl.a.
Här är en norsk speaker som sköter segerintervjuer och lite annat. Här pratar han med Rolands bror Gunnar och till höger om honom står bl.a. en av travtjejerna i Leverhögen Signe eller Selma och får pris för ponnylopp.
Igår lördag
En svampletartur blev det igår lördag Vi hittade inga mängder, ett par, tre liter gula kantareller, tyvärr inga trattisar. Tax Seffrin fick hänga med, men han hittade inga rådjur, det blev inget upptag. Lunchen blev korvgrilling förstås
Dagen innan var det inte mycket älgflugor, förmodligen blåste de bort i vinden då. Jag trodde att vi skulle slippa igår också. Men icke. Det kliade vansinnigt. Efter svampplockningen tog jag bort nio älgflugor!! Luskammen är rätt effektiv. Älglus är trist, men jag fick åtminstone inga fästingar
Lördagen avslutades hos goda vänner med god mat, trevligt prat och många glada skratt. Ovan bild på desserten, en sorbet med ägglikör och äppelmos. God kombo!
God jaktlycka igår fredag!
Det blev rådjursjakt med lille Seffrin igår fredag.
Det blev två släpp med korvgrillning i grillhuset på Liane mellan dem.
Ett djur fälldes
Kollektiv korvgrillning i grillhuset på Liane
Sammanlagt jagade Seffrin tre timmar under dagen. Det var bra flyt på jakten, inte så mycket ryck och stopp och vändningar som förra gången. Tre gånger gick jakten över en bäck och Seffrin tog sig över alla gångerna såg vi på pejlen. Till slut kopplades han på fullt drev, även om han saktat ner farten lite. Han har god kondition trots att det bara är andra släppet för säsongen, en stark hund är det med god jaktlust och bra skall. Söket kunde vara större men det duger. Och nu har vi så mycket rådjur i markerna så han behöver inte leta länge.
I kväll är vi bjudna till goda vänner på lite äting. Det ska bli roligt
Lite mer höst hos dotter o barnbarnen i Umeå
Isak o Lovis är ofta ute, här vid sjön i Kassjö
Son Mattias ritar dataspel.
Han jobbar här, på Microsofts 343 Industries i Seattle. Spelet som han är med och gör heter Halo. Mattias blev intervjuad i en pod cast som gör program om "Spelskaparna", alltså dataspelens veteraner. Intervjun är en dryg timme lång. Mattias berättar om hur hans jobb och karriär har utvecklats under de här åren som han ritat spel hemma i källaren som barn och fortsatte på UDS i Norrköping, på Pandemic i LA, på Dice i Stockholm och nu till slut på 343 i Seattle. På min facebook finns länk till intevjun men det går nog också att leta upp den på Spelskaparna via google. Nr 52. Det är alltså en pod cast så det är typ radio på dator, inte bild om jag fattat rätt. Det är berättelsen om hur hans jobb har varit men också berättelsen om hur dataspelen har utvecklats och förändrats under de här åren. Bild ovan från hans jobb.
Här är på jobbet med brorson Bill när de var på besök
Hä är bild från Mattias presentation i Årjäng av sitt jobb, exempel på spel som han varit med och skapat.
TVå böcker om dataspelshistoria i Sverige och där finns Mattias med
Han bor alltså här nu, i Seattle. Bild på far och son när Roland var där på besök
Mattias är inte den förste i sin släkt som hamnat här i nordvästra USA. Ättlingar Kylin, tre bröder, kom hit som skogshuggare. De tillbringade tid här vid Crescent Lake vid läger för skogsarbetare. Släkt från min sida kom också hit i närheten. En moster till min pappa, Anna Wesserling, emigrerade hit och hennes dotter Hazel Kelly är begravd i Tacoma, nära Seattle.
Området har många pampiga jätteträd och en del är kvar.
Och här är Mattias hus där han bor med sin familj. Det ligger i stadsdelen Bellevue, precis vid en park, Bridle Trails
Utsikt över Östra Silen från Signebybryggan!
Häomdagen gick vi hit ner jag och tax Seffrin, till Signebybryggan. Molnen tornade upp sig i vackra mönster och det hela speglade sig i vattnet. Hösten är en fin årstid, nog alltid min bästa med alla färgspel i naturen, både på himlen och bland växterna.
Jag skickade efter favvogodiset!
Himla god vaniljfudge som inte är seg eller fastnar i tänderna! Fast den är slut förstås. Jag har inte ätit upp alla själv, gav bort också.
Ur led är tiden!
Näh...dom ska inte blomma nu, lupinerna! Fast växtligheten har varit märklig i år. Torkan gjorde att mycket växande stannade upp under den torra sommaren. Men sen satte det fart när regnet började komma nu fram på höstkanten. Gräsmattorna exempelvis, brukar växa fram till midsommar, sen händer inte så mycket om man inte gödslar och vattna förstås. Men det gör inte vi. Fast i år tog det hela ny fart sent på växtsäsongen. Och nu blommar lupinerna! Inte så många men ändå!
En flock små fåglar på ladugårdstaket!
Det satt en flock fåglar på Liane ladugårdstak häromdagen. Jag blev inte klok på vad det var för art. Bergfink kanske? Googling på nätet var inte till mycket hjälp heller. Om man söker på bergfink så kommer det fram fåglar med helt olika utseende. De har ingen ordning på sin design. ;- )) Jag gissar i alla fall på bergfink och att de samlats för att flytta infor kommande vinter.
Potatisen är oppe!
Det blev en älgbalja, så där 40 kg. Kanske räcker till jul. Förra året hade vi hjälp med upptagningen men inte i år. Nu var barnen upptagna med flytt och förlossningar
Första jaktdagen med lille tax Seffrin idag!
Första oktober är ju första dagen på jaktsäsongen då det är tillåtet att jaga rådjur med hund. Och det blev en lyckad premiär på flera sätt.
Jakt är mycket annat än avslut. Upptag blev det efter en halvtimmes sökande. Därefter en timmes drev när vi såg drevdjuret en gång men det var för långt bort. Sen är konsten att stå stilla och inte bli otålig och det lyckades vi hyfsat bra med den här gången. Det var ett ungt djur, det gjorde ideliga snabba rusningar, vinklingar, snurrningar och stopp ibland så han tappade ibland och fick leta opp igen. Det blev alltså ryckigt men Seffrin gav inte upp utan letade efter spåret. Han är envis och gör en bra insats. Det avslutande skottet var direkt och snabbt dödande, för långt för hagel men rätt nära håll var det med kula.
Det är mycket väntan mellan varven, när man hör drevet och följer på pejlen. Man får ha tålamod!
Och dessutom hade vi tur med vädret, lagom med så där 8 plusgrader, vindstilla och strålande sol.