Suss med blogg Leontina ...

... vill bara att jag skriver ett inlägg och berättar att hon fått strul med sin blogg och inte kommer in på den. Tråkigt när hon nu kommit igång med bloggandet igen. Ville bara att alla bloggvänner skulle veta, förhoppningsvis ordnar det sig när det blir vardag igen.

Mer Billbilder ...

... blir det framöver, de som ligger och skramlar i kameran och som det inte har varit tid till att publicera än.

Jobba är roligt ...

....och för mig blir det lagom med varannan dag, måndag, onsdag o fredag. Då är jag inte trött och sliten hemma eller på jobbet. Nu börjar det flyta på i nya rutiner, lika skönt varje år när schema faller på plats. Nåja faller o faller, det är ett intensivt arbete bakom ett fungerande schema, mycket pusslande och kompromissande.
 
Liksom förut så är jag tacksam över att ha ett bra arbete, med arbetsuppgifter som innebär ständigt nya utmaningar och himla trevliga kollegor att göra jobbet tillsammans med! Det är aldrig tråkigt att åka till skolan på morgonen.  

Bill lämnar nu Värmland ...

... och Lihaget, med en viss skepsis ser det ut som, här på bilden där han är inpackad och klar för avresa! ;-) Klart han kommer att sakna oss lika mycket som vi kommer att sakna honom! Nu har vi varit 4 pers som har pussat på honom, snossat med honom, badat honom och burit honom i en och en halv vecka! Vi har haft fullt sjå alltihop och himla roligt!
 
 
Han är fortsatt fundersam i bilen på väg till Stockholmståget i Hallsberg, avgång 18, 20 nånting. Det går inte att åka direkt från Karlstad längre eftersom man bygger på spåren.
 

Här är Bill på historisk mark, här har hans farmor bott i många år, ja inte direkt i stationshuset men nästan! Och hans farmors far hade det här huset som arbetsplats!
 
Lite matrast blev det på Hallsbergs station.
 

Så gick tåget med lille Bill och farföräldrarna gråter floder förstås, var och en på sitt håll.
 

Maten på tåget var helt ok! Bill ligger i babynestet och mumsar. Bilden kom från Bills pappa. Nu är det bara någon timme hem till Stockholm. Det kommer att gå bra.

Äntligen ...

.... kommer nu forskningsresultatet som jag väntat ett helt liv på: DET ÄR BRA ATT ÄTA CHOKLAD!
Risken för stroke minskar rejält om man äter choklad. Dessutom har forskningen en viss trovärdighet, den är inte gjord av godisindustrin utan av oberoende forskningsinstitut. (Sen får man väl hoppas  att forskningen verkligen bekostats av de här instituten så att de inte bara används som "namnhotell" för bidragsgivare som vill ha fram vissa resultat!).
 http://www.svd.se/mat-och-vin/mjolkchoklad-skyddar-mot-stroke_7458620.svd
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/choklad-minskar-risken-for-stroke
Hur som helst så fortsätter jag att mumsa praliner och nu med lite mer gott samvete än förut!
 

Bill på harjakt igen!

Blåbärsmössan är jättefin på Bill. Här står farfar och facebookar den trevliga situationen!

Tredje klockrena harupptaget av hamiltonstövaren Jazz fick Bill uppleva ikväll, onsdag. Det är rimligen sista chansen att höra ett hardrev för Bills del, för den här gången! I morgon torsdag är det kvällståget vid 6-tiden från Hallsberg till Stockholm som gäller. Vi tog en promenad med Bill upp mot Döverud och släppte Jazz. Det blev jakt direkt, samma tur runt som haren har haft  för ett par veckor sedan, men detta var en vuxen hare, inte gårdagens harunge.

Fullmåne var det också, vad nu det kan betyda.

Riktig mat ...

... har vi bemödat oss om att ha nu när barnen är här, typ potatis och älgkött och sås, ja och så efterrätter, samt praliner, bakelser och sånt till kaffet. De måste ju lyfta sig ur pasta- och pizzaträsket ibland. ;-)  De är själva duktiga på matlagning, sonens köttbullar är kanon, dem åt vi idag. Han har lärt sig av sin farmor.  Men ändå ertappade vi dem med en halväten chipspåse häromdagen!!! ;-))

I morgon ska gubben göra sitt paradnummer i matväg; stekt fläsk och potatis och löksås.

Ledig tisdag!

Lat dag. Och ett par  Billdagar till har vi, för det är vi tacksamma!

Kvällspromenad måndag.

Granar är så snygga träd. Det här står i Guttarbol. Jag antar att det är värdelöst ur skogsbrukssynpunkt¨med så många grova grenar, kallas kanske varg,  men himla vackert ändå.
 
Bilden under är ett rådjur som sticker upp i veteåkern vid  Elgtån. På långt håll ser man bara som en liten klyka.

Billbio!

Farföräldrar är otroligt lättroade! Alltså vi kan sitta länge  framför detta lilla mirakel och bara förundras över när han leker i babysittern. Billbio!  Det är skratt, bubbel, hojtanden och lek med händerna. Djup koncentration! Helt fantastiskt! Och samtidigt antagligen fullkomligt normalt!

Söndag med Bill!

En lugn dag hemma blev det. Ensam med farmor och farfar på förmiddagen, lek och skoj och spa-bad förstås. Sen ett långt sov pass på eftermiddagen, mat igen och lek. Vi lagade mat tillsammans. Sen gick vi ut i skogen och släppte Jazz på hare. Han fick opp en liten sistakullare som han föste runt ett par varv. Ibland helt förvillad i bakspår, det är ivrigt så här i början på säsongen. Bill var med i Babybjörnen och  har alltså hört harupptag nr 2 alldeles i närheten nu och fått lyssna till klockrent hardrev. Igår kväll lyssnade han på lerduveskjutning alldeles i närheten några timmar utan att ens vakna. Det bådar gott, inte skotträdd inte. Svampplockning nr 2 har Bill också varit med på idag, det blev en del till kvällsmacka.
 
Vi släppte Jazz, hamiltonsstövaren och han hittade en hare, en liten en, en sistakullare. Jakten gick men lite hackigt. Med Babybjörn kan man gå i terräng och hyfsat bekvämt.
 
Carin fick se haren flera gånger. Här blir det lite absurt eftersom haren springer neråt strax efter och Jazz kommer ut i vägen och jagar opp mot oss till. Han uppträder alldeles för ivrigt så här i början på säsongen då han stått still flera månader. Men en hund hinner inte i fatt en frisk hare och så inte heller den här gången.
 
Här är vi snart hemma igen! Det blev fina färger, solen kom och lyste mot en mörk bakgrund! Jag har inte laborerat fram några färger i Photoshop, allt är autentiskt.

Skogen ...

... som den fungerar och ser ut i Sverige idag är mycket uppskattad av både svenskar och besökare utifrån.

Tanken på att skogen ska "akademiseras" av ett stort antal professorer med uppdrag att ta reda på vad "vacker skog" är och med vetenskaplighet som argument driva fram den, i enlighet med Zarembas huvudlösa krav, fyller mig med fasa. Likaså att Naturvårdsverket ska få ännu större befogenheter att inskränka äganderätten och lägga ytterligare en död hand över landsbygden
 
Det finns inte och kommer aldrig att finnas någon slags internationell / nationell enighet om vad en vacker, besöksvärd skog är. För någon är det att speja på  klövdjur som betar  i hyggeskanten, för någon att gå i gammal granskog, för någon att plocka bär o svamp i blandskog, för någon att se ut över ett böljande landskap med berg och vattendrag som öppnar sig när skogen har avverkats, för någon att över tid följa de förändringar som följer i naturen med ett normalt skogsbruk som innehåller avverkning - plantering -  röjning - gallring - avverkning osv.
 
Om man låter skogsbruket vara i fred med de lagar och paragrafer som finns redan nu så blir det en trivsam mångfald med alla naturtyper representerade, något som visat sig passa både de djur som finns i skogen och de människor som vill besöka den. Vore himla trist om landet fylldes av en enda skogstyp, den som Zaremba förespråkar, den som just han tycker är vacker.

Vi har redan nog med diktat uppifrån när det gäller djur och natur. Om naturen ska få fortsätta vara både  levande och tillgänglig så måste den också kunna utgöra försörjning för dem som äger och brukar den, för dem som  bor i skogen och i dess närhet. Annars finns inte någon  infrastruktur av mobiltelfonnät, datornät, vägar, guider  och butiker i skogsbygderna. Det är förutsättningar  för att skogen och naturen ska vara tillgänglig för människor. De flesta av oss vill kunna gå ut i skogen som den ser ut idag; vandra, hyra en stuga, ta en båttur, fiska, plocka bär, bara vara och njuta av tystnaden, inte bli invallade i  kommunala eller statliga  friluftsreservat.

http://www.dn.se/debatt/svensk-friluftspolitik-riskerar-att-bli-ett-luftslott

Elektriskt hår blir det i studsmatta!


Lördag ...

... blev först Billbad. Vi har spa varje dag. Sen Esters kafé, Nysäters Hem o Antik, Nysäters marknad med gubbe och Bills föräldrar. Jag fyndade en liten matta, ett par kortskaftade stövlar och ett bollkryss. Bill hängde med i Baby Björn. Den är suverän, han gillar den verkligen.

Före maten blev det en lång lekstund i babysittern, med massor av arm- o bensprattel, prat och hojt. Om jag hade försökt göra det träningspasset hade jag varit helt utmattad efteråt. Och det var nog Bill för han somnade i Björnen.
 
Roland o jag avslutade dagen med en långpromenad med hundarna, medan Bill o föräldrar tog en tidig kväll. 

Klokt om vargars beteende ...

...  skriver Leif Andersson.Han skriver sin krönika utifrån den tragiska olyckshändelsen i Kolmården och utifrån egen lång erfarenhet av arbete med hundar och hunddressyr.

http://www.jaktojagare.se/kronika/man-balanserade-pa-en-knivsegg
 
Citat ur krönikan:
Etablissemangets ideologi
Den rovdjursideologi som
varghägnet på Kolmården varit en del av bärs fram av en inflytelserik grupp
människor inom massmedia, universitetsvärlden, rättsapparaten, politiken samt
myndigheter som länsstyrelserna och Naturvårdsverk."
 
slut citat
 
Men Leif Andersson ifrågasätter den ideologin utifrån sin gedigna praktiska erfarenhet. Han menar  att de verkliga kunskaperna om vargen som djur har offrats på ideologins altare och  att det har skett häpnadsväckande massivt. (Mitt uttryck för att sammanfatta det jag uppfattar som  budskapet i hans krönika.) Den är i alla fall väldigt läsvärd, oavsett vilken grundinställning man har i frågan.  
 
 
 

Kräftäting ...

... har Bill varit med på idag här hemma med föräldrarna och Anders o Annelie! Hans första i livet, men antagligen inte den sista. Pandalus jättekräftor åt vi, himla goda är de, med lagom mjuka skal som går att komma igenom.

Kor ...

 
... är fina djur. Detta är i och för sig bara kvigor, arrendatorernas, som går ner till älven vid Brobacken  för att dricka på kvällen vid 7 tiden! Vet inte varför kor är så rogivande.

Breivikdom idag.

Idag faller domen mot Breivik. Den följs med spänning över hela världen, men mest intensivt i Norge förstås. Det verkar i rapporteringen som om de flesta struntar i om han betraktas som sjuk eller frisk, huvusaken är att han blir inspärrad hela sitt liv. Kanske är det också enda sättet att rädda honom från den hämnd som många skulle vilja se. Kan föreställa mig att han skulle bli illa hanterad om han försökte röra sig fritt på gatorna i Oslo.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15301580.ab
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vi-far-hora-om-breivik-resten-av-yrkeslivet_7444604.svd
 
Själv är han inställd på att bli friskförklarad och inspärrad. Han tycks se fram emot att fortsätta arbeta för sin idé i fängelse, genom att skriva och genom att hålla igång sitt kontaktnät av sympatisörer. Om man ser till hur hans liv har tett sig tidigare så kan fängelsetiden bli en förbättring för hans del; en trygg specialbyggd  bostad med betalt sällskap av människor vars uppdrag är att hålla honom på gott humör, ett liv i totala rutiner vilket han uppenbarligen  gillar, konstant uppmärksamhet från omvärlden vilket han eftersträvat, möjlighet att odla, både sin självglorifiering och det han ser som sitt martyrskap.
 
Uppdaterat: Breivik blev dömd som frisk till 21 års fängelse o han log brett över domen. Jag ryser vid anblicken av honom bilderna.

Bill pratar med sin mamma!

Bill sliter med hela kroppen nu för få till en massa ljud och skratt och hojt och bubbelprat. Han har som börjat experimentera med ljud och gester och miner. Härmar sin mamma här. Gillar att sitta i babysittern med vid matbordet och att kolla på levande ljus, prata med dem och lyssna på oss när vi pratar.
 
Först var det eftermiddagsfika med farfarsmor och Nils. Sen blev det utflykt till Egenäs med oss bara medan föräldrarna lagade mat. . Vi hoppade in i första bästa hus för att värma lite mat åt Bill och hamnade hos M o A-C, PG.s föräldrar en stund med en kaffekopp och äppelkaka. Sen var vi bjudna på mat av Bills föräldrar och Rolands syster kom också. Himla goda köttbullar, sallad och sås var det. Mycket bättre än mina, gjorda efter Majs recept.
 
Här är det farfars syster G-B som är med och får på tröjan. Ovan så lyssnar Bill på musik ihop med farfar; Elton Johns "Sacrefice" (stavning?) och " Yellow Brick Road" sen en hel radda fina Dan Andersson. Det är Spotify förstås.

Den gröna terrorn ...

... får inte godkänt i DNs ledare.
 
En får tacke! Klokt skrivet om att terror mot djuruppfödare, jägare, pälsförsäljare osv inte är godtagbart. Sverige har blivit en frizon för de här företeelserna. I andra europeiska länder har "grön terrorpolis" inrättats på central nivå och man har kommit tillrätta med det mesta av problemet. I Sverige finns inte ens en gemensam nationell beteckning för de här brotten i polisens register alltså omöjliga att upptäcka och  bekämpa nationellt. Det är ett fåtal personer som sysslar med den här kriminaliteten och den går att komma till rätta med om viljan finns.  Det har man visat i Danmark, Tyskland och England.

DNs ledare är bra och klokt skriven, men man kan samtidigt tycka att det är lite trist att media inte vaknar till i frågan förrän det just är en kollega, en  journalist, som  utsätts för förföljelse av djurrättsaktivister i den gröna terrorns namn. Att andra människor och yrkesgrupper har terroriserats i många år har hanterats med medial  tystnad och ibland till och med hyllats, uttalat eller underförstått! Har detta faktum återigen med den politiska färgen på journalistkåren att göra? Grön är den som bekant på  hälften av landets journalister enligt gjorda undersökningar av partisympatier.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/vald-i-djurens-namn
http://fof.se/allt-gronare-journalister
 
 

Bills onsdag ...

... var också händelserik förstås: Första besöket i Årjäng på restaurang - satt på bordet förstås i babysittern, tittade på vägen in i Snarkil hos våra vänner där, träffade farfars syster G-B, fick känna doften av stekt älgfilé och kantarellstuvning här hemma på kvällen och bada i nyinköpt barnbadbalja. Det är spa-time varje dag här på Liane och det gillar Bill absolut, bara vattnet är lagom varmt!  ;-) Han är kräsen med temperaturen! Ja, och så var grannbarnen med moder här en sväng för att träffa Bill.
 
Bills vakenpass blir nu allt längre och sovpassen också. Föräldrarna har till o med fått nåt som liknar en sovmorgon, den första på länge! Bills  konversationer med med hjälp av ljud, bubbel och rörelser blir allt vanligare och längre dag för dag. Det pratas och hojtas länge, med stor koncentration!
(Grannbarnen hänger med i jaktpressen, diskuterar innehållet med stor sakkunskap!)

Beröm över Café öser ...

... krönikören Kjell Häglund i tidningen Journalisten! Det glädjer mig eftersom jag vet hur seriöst sonen jobbar som redaktionschef tillsammans med den övriga redaktionen för att få till en bra tidning. De vill verkligen göra en kvalitetsprodukt med bl.a. bra långläsning, inte bara köpa in billigt dussinmateriel.
http://www.journalisten.se/kronika/langlasning-inget-sjalvandamal

Bill på Liane hos Maj och Nils!

Ja, sen badade han förstås här hemma på Lihaget och så blev det lite promenerande.  (Ingen ordning på bilderna när man publicerar dem direkt) Massor av frisk luft har det blivit idag tisdag och solsken i mängd. Inte så lätt att slumra in då. Bill har varit glad och god och vaken och skrattig i massor idag. Vi har haft kul med bad ute på altanen (jag badade honom och han skrattar mot mig på bilden, stolt farmor förstås) , besök hos Nils, Rolands farbror och Bills farmorsmor Maj och 4 generationers foto. Det känns  rörande med bilderna på Bill och de äldre släktingarna, lite andaktsfullt så här första gången, ögonblick vi väntat länge på att få till. De här stora nävarna som Bill har, har Nils och hade Rolands pappa Tyko också.
 
- Det var länge sen jag höll en sån här liten! sa Nils och skrattade.

Bills harehundspremiärsläpp!

Första dagen att släppa harhund var det idag. Vi gick förstås en promenad och släppte Jazz och Bill var med. Lite tagen var Bill efter en hel dags hålligång så han var lite passiv just det här året på sitt premiärsläpp, men nästa år är han nog mer vaken! ;-). (Bill  har varit ute i solsken och frisk luft nästan hela dagen. Han har verkligen varit pigg och glad, skrattat, lett och konverserat oss artigt med bubbel och ljud. Men vägrade envist att sova annat än korta stunder mellan varven! Han vill verkligen ta vara på tiden här hos farmor o farfar! Ska bli spännande att höra hur många timmar han sover  i sträck i natt!)
 
Jazz kom direkt på en hare i vägkanten uppåt Döverud och gjorde en repa med den. Men han tappade nog bort den redan vid soptippen och kom tillbaka. Det var säkert  20 grader varmt så han var rejält trött av språngmarschen.  Roland ville inte släppa om honom, det får bli en mjukstart på jaktsäsongen. Men Bill har i alla fall hört ett ordentligt upptag, bara några meter från barnvagnen!
 
I morgon publicerar jag bilder från besöket på Liane hos Nils o Maj!

Svampplockning med C

Bills mamma o jag gjorde en svampplockartur idag och hittade ett par gäng.
 
Det är gott om svamp i år! Det fick bli stekt svamp på kvällen till kvällsmackan och så blir det svampstuvning till en bit kvarglömd älgfilé imorgon onsdag.

Bill på värmländsk mark ...

... hämtades av farfar vid tåget i Karlstad. Hade sovit i stort sett hela vägen, vaggad av tåget.
 
 
Ett stort ögonblick! Första gången i livet in över tröskeln på Lihaget!  Bill bemöter  uppståndelsen och fotoblixtarna med upphöjt lugn!
 
Numera är det inte långt mellan leendena. Firade just denna dag sin  två-månadersdag.
Det bästa vi hade satte vi alltså på bordet i den suveräna lånebabysittern. Bill fick se på medan vi andra avåt det näst bästa bordet hade att bjuda; de obligatoriska  köttbullarna.
 

Barnbarn Isak ...

in
...som just firat födelsedag, började skolan igår, Waldorfskola, precis som storebror. Varje barn får en ros och hälsas välkommen till skolan. Det är en fantastisk skola som jag har besökt. Barnen bjuds en utbildning med mycket skapande verksamhet och en helhetssyn på människan. Lärandet sker genom rörelse  och genom skapande,  dans (eurytmi) , saga, målning, teater.   Alla sinnen ska få sin stimulans,( inte mest intellektet), alltsamman hänger ihop i en människosyn som är ovanlig i sin helhet idag och som måste ha varit ännu ovanligare då när Rudolf Steiner skapade den för drygt 100 år sedan. Lärarna i Waldorfskolan ses som nyckelpersoner och följer sin klass under hela tiden fram till högstadiet tror jag.
 
Nu ska man inte tro att det finns någon skolform som är helt  perfekt men det finns mycket i Waldorf som tilltalar mig. Förutom att innehållet i undervisningen och metoderna är väl anpassade till barnens behov och mognad, så är skolbyggnaderna vackra och av hög kvalitet, byggda i naturmaterial, målade med naturfärger. Man anser att miljön som barnen vistas i påverkar dem och därför ska den utformas med kvalitet och skönhet.

Billbilder ....

... blir det imorgon förstås!

Blommor ...

.... fick vi av grannbarnen häromdagen. De stod plötsligt utanför dörren med varsin blomgåva. Den äldstas, J:s, var prästkragarna och den yngstas, C;s var den lilla blomknoppen som ligger bredvid vasen på fatet! Oerhört charmigt! Det är alltid tanken som räknas! ;-)
 
 

Amputera arbetsuppgifter ...

..känns det som om jag håller på med. Jag går från att jobba 80 % till att jobba 60 % och något måste alltså bort. Det är inte lätt att prioritera bort det som jag gjort mest av, de elever jag träffat oftast. Men måste också inse att det är för elevernas bästa.

Idag måndag ...

... kommer eleverna till skolan för sin första skoldag på läsåret. Det ska bli roligt att träffa dem igen efter ett långt sommarlov. Det är alltid spännande att höra hur sommaren har varit för barnen och se hur de har växt på bara ett par månader.

Bill på g!

Nu kommer barnbarnet Bill till Liane för sitt första besök tillsammans med sina föräldrar; vår son M och hans C! Vi glädjer oss oerhört mycket!

L´Escargot et l´Ange

Snigeln och ängeln alltså heter den här skulpturen av Dali. Jag hittade ett vykort av den när jag nu städade i byrålådor. Och jag fattar inte varför den här figuren alltid slår mig i magen. För så kan det vara med en del bilder och figurer. Wilhelm Tell är en annan sån, den där jättebilden av Dali som finns i Stockholm på Moderna museet.
 
Jag såg den här skulpturen på riktigt för länge sedan i en liten ort i utkanten av  Berlin tror jag. Utställningen var inhyst i några uthus, i gamla lador med landgångar mellan. Men perfekt anordnad. Med hjälp av totalt mörker och  svarta tygstycken hade man lyckats åstadkomma ett litet lagom stort rum för varje skulptur, och de var många. Jag gick runt där länge och minns fortfarande exakt placering av flera av dem. Figurerna stor direkt på svart på golvet och var fint belysta. Den här minns jag exakt var den stod, till vänster om mittgången direkt efter första högersvängen. Den är i mina ögon så gripande, jag får tårar i ögonen när jag ser den, fortfarande.  Säkert identifierar jag mig med någon av de här två, antingen den klumpiga stackars snigeln som så långsamt o tungt  tar sig fram och som kommer att bli ensam kvar där nere när nu ängeln ger sig av - snigeln som också har ett par vingar men de är bara patetiska - kan aldrig lyfta den här kroppen.  Eller också med den lätta, flyktiga  ängeln som nu är beredd att lyfta och lämna sin kompis snigeln. Eller också är det bara avskedet som är det som är gripande. Kul att återse i alla fall, det var länge sedan, 1984 tror jag.  

Grannbarn J ...

... kommer ibland för att pyssla och prata.  Och igår  lånade hon ( familjen!) ut bäddad barnvagn med myggnät och regnskydd, babysitter, lekgrejer till lille Bill som snart kommer på besök några dagar. Det är inte lätt att dra med sig allt på tåg som ser ut att bli en del av transportmedlen. Tacksamma är vi att vi får låna!
 
J. som nu är stor och inte går på dagis längre utan på Lillsurret, får välja själv vad hon vill göra för nåt, det finns en kasse, numera en korg, med saker i. Igår lördag blev det först målning med blått och gult och det visste hon redan innan skulle bli grönt. Vi tryckte av slutresultatet på olikfärgade papper och pratade lite om vad de skulle kunna bli för bilder sen när de hade torkat. De fick torka ute på altanen, blev för trångt inne.
 
Sen ville hon måla,  klippa och klistra. Idag blev det två olika hus.  Vi diskuterade hur fönster ser ut och ritas och dörrar med handtag. Sen fattades skorstenar och träd tyckte J. Det blev också lite funderingar kring deras utformning. Den ena bilden blev pappas jobb och den andra mamma i Karlstad. Vi avslutade med lite text till bilden och namn under förstås. J som i namnet och i ordet  jobb noterades av den här smarta lilla tjejen utifrån synintryck.  Bra att träna på att förstå att det man tänker kan bli ord som man säger, som blir ord och bokstäver (krumerlurer)  på ett papper som vi kan läsa tillsammans och som sen någon annan kan läsa när man kommer hem med bilden + text. Text är ju tänkta och talade tankar över tid och rum! Lite magi över det hela i den här åldern, som forntidens heliga runstavar, där icke-läskunniga förundrades över att någon kunde utläsa ett budskap i de nedkretade spretiga tecknen.
 
Spela var också önskat. Det blev memory där  så där 10 par var lagom tyckte J. J får välja kort förstås. Vi kollade på rim och J vet redan genom mekanisk inlärning ett antal ord som rimmar, men det är inte så lätt i den här åldern, lite överkurs kanske vid 4- 5 år. Man kan kunna mekaniskt först och sen i vidare bemärkelse. Vi tittade på att de såg lika ut i slutet på skrivningen av orden. Lyssnade också på hur de lät lika i slutet. Det kan man notera i den här åldern och veta om, men förståelse kommer senare. Först vill barn para ihop ord som liksom hör ihop i funktion; typ rumpa och blöja. Sen kan man skilja på ord utifrån formen; dvs koppla bort betydelsen,  bara fokusera på hur ordet  låter och om ord låter lika, ser lika ut, rimmar,  oavsett vad de betyder. Kommer egentligen senar än i J;s ålder. Det är en av förutsättningarna för att kunna läsa och skriva senare.  Men det är aldrig fel att vara ute  i god tid med introduktion; pedagogen Vygotskys scaffolding, ställningsbygge. Först kan vi det tillsammans (när någon stöttar) , sen själv och sen kan man lära någon annan (vara ställningen!) . Alltid i dialogen med någon som kan bättre. "Orden är den fåra som tanken löper i".
 
Vid varje spels avslut så kollade vi hur många par vi hade, tränade på begreppet par, rabbelräknade dem samtidigt som vi pekade koordinerat  och jämförde. Om vi hade haft 4 par var så hade det varit lika. Jämförde paren i praktiken o satte ihop dem.  Lika  är det viktigaste begreppet senare i matten i skolan och bra att grundlägga tididigt. Men om den ena har 8 par och den andra fyra,  så har den ena  fyra  fler. Också en viktig jämförelse och fler är  ett bra begrepp att ha jobbat med i god tid.
 
Ha ha... förutom att det är en trevlig tjej att umgås med så visst är det lite yrkesskada att gilla det här!!! Och så blev det  ju städat bakom diskstället också efter målningen!

Guldgruvan

Vi var där på besök för ett tag sedan o det är helt ok. En del har blivit bana för fordon av olika slag. Funkar helt ok så vitt jag vet. Själva gruvan är nedlagd och området har restaurerats.

GRATTIS ISAK på födelsedagen!

Hoppas du får en bra dag o gillar presenterna!. Vi ringer sen och sjunger och hurrar.

Ägg lika farligt som rökning?

Universiteten  på väg att bli forskarhotell för företags och myndigheters konsult och marknadsföringsenheter?

Det finns en några år gammal, men fortfarande relevant, undersökning om vart forskningen är på väg i Sverige.

Den är kritisk till att en stor andel av forskarmedel kommer utifrån, inte från universitetet,  och att forskare upplever forskningsuppdraget som en beställning av ett visst resultat, inte en fristående undersökning. Detta kan gälla både från privat företagsverksamhet och  från svenska myndigheter. Vi har sett en hel del av resultatbeställd forskning i Sverige när verk och departement lite desperat försöker finna argument till  stöd för  den katastrofala rovdjurspolitiken.

Universiteten står för varumärket och kan bli ett slags hotell för utifrån försörjda "marknadsförare". Den oberoende forskning blir allt mer sällsynt och idag annonseras direkt efter forskare som kan inte bara sitt jobb utan också kan dra till sig externa forskarmedel.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1316&grupp=9271&artikel=855121  
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15275293.ab
 
Asch, ägg är inte lika farligt som rökning. Det finns annan forskning som visar på att de svenska äggen lär inte vara så kolesterolhöjande och att ägg också innehåller  gott kolestrol som är skyddsmekanism för negativa verkningar av kolesterol. Så man kan gott fortsätta äta ägg.

Klättring ...

... är en hobby för några, ja till och med för ganska många. Kolla här Robin! Klätterväggen  i Årjäng, den som lockar entusiaster utifrån.  Roland åkte förbi där häromdagen och fick se några klättrare som förberedde sig för att ta sig upp för den lodräta väggen.
 
 
Numera behöver man inte leta berg för att klättra, det finns hallar för klättring med arrangemang som passar både stora och små. Det kan alltså vara en hobby för hela familjen.
 
Allt detta har vi fått oss berättat av Bills kusin Bobos pappa, Robin. Robin sysslar alltså med klättring yrkesmässigt.  

Brun kärrhök ...

... håller nu  till nere på Smörhôlera. Den är gulbrun spräcklig och rejäl i storleken. Hona kanske eller unge? Hanen är nog ljusare.  Jag såg den precis till vänster om vägkanten häromdagen när jag åkte till jobbet på morgonen. Den satt på marken i veteåkern och flaxade upp när jag kom. Kanske fångat ett byte? Vi ser den i glidflykt över åkrarna mellan oss o Prästgården. Den har hög vingföring,  flyger  fram och tillbaka bara några meter över marken och växlar mellan glidflykt och ryttlande. Enligt länken från Nordiska riksmuseet fanns det 1400 ex i Sverige år 2000, men den har hämtat sig efter biocid-döden på 50- 60-talet.  Den flyttar söderut ner mot Medelhavet augusti till oktober. http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/djur/faglar/vanligafaglar/faglarimars/marsfaglar/brunkarrhok.6029.html 
 
Tornfalkarna på Liane har vi inte sett nu på ett par veckor. De kanske redan har flyttat söderöver. Hoppas de kommer tillbaka nästa år igen.
 
Nu går gubben ut för att pyrscha med pipa. Tredje kvällen på spaning efter "mördarbocken". Så kallas en råbock som har speciellt spetsiga och långa horn.

Färsk potatis, sill och nubbe!

Färsk potatis hör ju försommaren till, men gubben hade i förbifarten bara slängt ner några grodda knölar i en sandhög och nu var de färdiga. Jättefin färskpotatis i augusti!
 
Tillsammans med en oerhört fin kväll så växte planerna, i går kväll fredag,  snabbt fram för en båttur + äting.
 
Det blev kokning av potatis hemma, packa ner den  i folielager i en plasthink med lock för att hålla sig varm, ta med sill ( tonfisk till mig), seterrömme som vi köpte vid Oslobesöket istället för gräddfil, dill, (gräslöken glömde vi!), marinerad skivad fläskfilé för grillning, bernaisesås, melon, en skvätt vin o Ramlösa till mig istället för nubbe som jag inte dricker och öl till gubben.
 
Alltsammans packades in i Busterbåten och så drog vi iväg ut till Axel och Moniques brygga. Där var det lugnt och vacker solnedgång. Det blir precis bredvid nya huset  med fint kvällssolsläge. Naturligtvis ringde vi och bjöd husägarna också men de var i Oslo med gäster från Frankrike. Men vi var välkomna att använda deras brygga!
 
Himlen bjöd på en fantastisk solnedgång som var ett fyrverkeri, hela tiden skiftande i färg och form. Märkligast av allt var en "extrasol" som utecklades en bit till höger om solen. Den ändrade sig kontinuerligt, blev större mindre och flammade i regnbågens färger.
 
 
 
 
 
Vid 10-tiden åkte vi hem igen och det var ändå så här ljust. Vi hade kaffe med men hade glömt pralinerna hemma så vi tog det hemma på altanen istället. Vädret såg ut att kunna slå om till regn rätt snabbt men det var fortsatt varmt och skönt.

Hanna Fahl ...

... har skrivit en rolig och skarpsynt krönika. Visst blir man orolig när departement börjar studera kommunikation hos delfinerna i Kolmården! ;-).  Nya piruetter på departementsnivå är väl inte vad vi behöver?
http://www.dn.se/kultur-noje/hana-fahl-ar-svenska-departementsanstallda-en-del-av-delfinernas-plan-att-ta-ove  

Båtnycklar har försvunnit ...

... för någon som jag antar letar och letar efter dem. Jag har dem inte men vet var de är.

Hmmmm????

I Stockholm finns som sagt allt och jag är inte säker på att jag vill veta vad den här lilla lappen, fäst på ett stuprör, vill göra reklam för.

Turister kissar i arkitektritade handfat!

Med tanke på att handfatet klockrent ser ut som en snygg pissoar så kan jag något ursäkta de kissande. Det är inte så lätt med arkitektritat! Sen kan jag undra varför man väljer trä till handfaten. Himla snuskigt antingen man tvättar händerna där eller kissar.
 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15270245.ab

Kristina Lohman ...

... har vi hört föreläsa idag om bedömning. Det började med samma gamla vanliga svepande kritik mot vad vi lärare gör i skolan. För så måste ju en föreläsare ta sig an sin uppgift:
 
Alla lyssnande måste först fatta att det de för närvarande sysslar med är väldigt dåligt. Det görs  målande beskrivningar av katastroftillståndet i skolan med en mängd hemska konkreta exempel av vad  "lärare" gör. Alla  sjunker allt längre ned i stolarna med hela barlasten av beskrivna synder. Samtliga i publiken har  naturligtvis begått de flesta av dem och under många år.   Till slut inser lyssnarna att just den här förläsande personens teorier är de enda som kan rädda oss alla ur detta djupa  träsk av förfall och äntligen resa oss och gå med friskt mod mot nya framgångar i takt med någon ny läroplan.

Ja, exakt så började det den här gången också och jag kände hur taggarna efter en halvtimme hade växt ut rejält.

Men jag kapitulerade snart. Resten av föreläsningen om bedömning var väldigt bra och det fanns en hel del matnyttigt att fundera över och tänka vidare på. Vi har lärare på vår skola som redan är himla bra på det här och är långt fram i tänket. Inte så dumt alltså. Det skulle kunna vara starten på en ´process och inbjöd också till det med efterföljande grupparbete. Men som vanligt så kommer tanken; när ska vi få  tid till att utveckla det pedagogiska i vårt arbete? Det är väldigt mycket annat som upptar vår tid.

En annan bloggare har också lyssnat på Kristina:
http://magisternyman.blogspot.se/2008/10/fyrtiottaring-frskte-frgves-fly.html  

Markis på nya huset

Solen ligger på ordentligt på nya huset och det är stora fönster på väggen mot sjön. Så vi bestämde oss för att fixa dit en markis som solskydd. Det gick ju att beställa utifrån färgnummer som vi tog med hjälp av ett prov och det  blev samma  färgen på lådan på verandan och färgen på markisen. Det blev perfekt, precis som vi tänkte. God hjälp hade vi igen av L-Å Skogström. En får tacke! Vi är jättenöjda med hans insatser med rådgivning i vad som var möjligt att göra och inte. Först gällde det ju plissegardinerna i fönstren, de som går att dra både uppåt och neråt, Och nu markisen. 
 
 

Onsdag - ledig dag...

.. blev en bra dag även om den började med dundrande huvudvärk. Helt oförtjänt och det  brukar jag aldrig ha. Kanske gårdagens långa cykeltur till Sanda som satte sig i huvudet.
 
Sen blev det som sagt läsning i solen på altanen  av Sven-Harrys bok om hans konstmuseum, matande av gubben med lite enkel äggröra med bacon och lök och till slut båttur till ett strandhugg där vi firade med lite kräftäting på en sten vid vattnet både en femtioårsdag och en silverbröllopsdag. Fast inte våra, någon annans. Och det var väldigt enkelt och improviserat. Och nästan alkoholfritt
 
Fin dag blev det i alla fall, mycket sol och varmt! Äntligen ett högtryck.
 
(På hemvägen vid  Strutsholmen luktar det starkt av as, undrar om det ligger en död älg eller nåt annat i strandkanten på  västsidan av sjön där??? Vi körde nära och sniffade men lyckades inte se nåt)

Ledig dag onsdag...

.. fick det bli den här veckan. Sen blir det ledig tisdag och torsdag framöver. Jag har alltså trappat ner ytterligare och ska nu bara jobba 60 procent det här läsåret. Tränar på att bli pensionär, en del av oss är ju tröga och behöver lång lärotid ;-). Jag kommer alltså att jobba ännu  mindre och måste lämna ytterligare några arbetsuppgifter till andra. Det är en sorgeprocess vid varje nedtrappning eftersom jag gillar mina elever och mit jobb. Samtidigt inser jag att jag behöver mer och mer vila mellan varven för att orka göra ett bra jobb när jag väl jobbar.  
 
Det blir en dag på altanen tillsammans med boken jag köpte på Sven-Harrys, om museet och hans liv. Jag har börjat läsa lite och den är rätt fascinerande, ett människoöde på flera sätt. Rent yrkesmässigt kan jag förundras över att han, liksom en del andra människor, beskriver sina skolmässiga tillkortakommanden; dyslexi och adha, som en positiv drivkraft i vuxenlivet. Så är det säkert för många, den här extra energin i  självvalda aktiviteter och förmågan att tänka självständigt i egna banor kan bli en tillgång.  Det är mest i skolan som dyslexi o adhd ställer till bekymmer.
 
Som kuriositet kan nämnas att Anna Wahlgren är hans syster och Felicia alltså hans systerdotter.
http://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-vi-presenterar-oss-med-vart-hem-pralar-och-pryder-oss-med-det

Hej då Bill !

Sista bilden det här stockholmsbesöket!. Hej då farfar och farmor ser det ut som han vinkar!
 
 Bill sover djupt här, har ett par långa sovpass per dygn nu vid 7 veckors ålder. Hoppas vi ses snart igen här på Liane!

Sven Harrys konstmuseum vid Vasaparken

 
Jag o C, Bills mamma, gick upp i Sven Harrys konstmuseum vid Vasaparken. Det är ett hus som bjuder på överraskningar. Här med alla speglarna till exempel, både väggar och tak.
De tillfälliga utställningarna var små men naggande goda, som Håfström till exempel. Samlingen längst upp visas enbart med guidad tur och sån hade vi inte tid till den här gången.
 
Sven - Harry Karlsson är alltså byggmästare och han har skapat museet som ägs av en stiftelse. Det öppnade 2011, fasaden är skinande mässing. Där bor tydligen Sven-Harry själv och det finns också andra bostäder, restaurang, shop.
 
Sven - Harrys hem är också konsthall för de permanenta samlingarna. Det är en kopia av konstnärens tidigare hem på 1700-talsgården Ekholmsnäs på Lidingö.
 
I boken om Sven -Harrys så beskriver han själv att han har både dyslexi och adhd och därför misslyckades med skolan. Men utbildade sig till murare, fortsatte till arbetsledare och  så vidare in  i byggbranschen.
 

Varning på öl

Öl på Melanders. Det finns en varning att inte gravida ska dricka. Kanske borde vara en varningsbild bredvid på en mullig äldre herre som inte heller borde dricka kalori-rikt öl. ;-)

Djupsinniga Bill - funderingar?

Tänk om man för bara några sekunder kunde få veta vad en sån här liten tänker på och drömmer om. Kanske mest om mat?

Strindberg bodde här

dv
På Drottninggatan, kvarteret bredvid sonfamiljen, ligger det här huset med Strindbergmuseet. Strindberg bodde  i lägenheten där uppe som han kallade blå tornet, fast det har aldrig varit blått. Han förskansade sig i alla fall där och valde besök och umgänge med omsorg, periodvis lite förbittrad. Huset är väldigt snyggt och har en välputsad fasad. Jag gissar att man fixat den fin till minnessåret som är nu.

Strandhugg i Stockholm

Carlsönerna är en kul butik i centrum, man säljer maskiner, bl.a. en gräsklippare med hytt, en gräsmatteägares våta dröm antar jag.
 
Meborgarplatsen på söder var vi på, trevligt ställe att utefika på.
 
Nisses är en bra klädbutik för herrar på Mäster Samuelsgatan. Dit brukar vi gå för att handla något i klädväg till gubben. Det är en butik med gamla anor, vi handlade med sonsonen till Nisse som startade den  Sen bar det av till Hattbaren på Götgatan och en ny hatt blev det också.
 
"Vild" var han som sålde färdigmat och vilt på söderhallarna.
 
 
 
 
 

Bill-bilder

Skrattar och busar nu!

Fördomar om Stockholm

Jag har fördomar om Stockholm förstås och de handlar bl.a. om att staden skulle vara en ovänlig plats för barn med mycket trafik och buller och trängsel. Jo, visst finns det, men överraskande nog så upptäckte jag nu att det  finns otroligt mycket mitt inne i Stockholm som är välordnat för barn. Inom bara några minuters promenadavstånd från sonfamiljens bostad  så ligger flera fina parker; Spökparken, Observatorielunden, Vasaparken och Tegnerparken (heter kanske Tegnerlunden?) Här går vi genom Tegner som har jättefint ordnat med stora grönområden för picknic och solning och vila, samt bad för små barn. Många barnfamiljer höll till där när vi passerade en solig dag under besöket nu, men jag vill inte ta bilder på badande barn och lägga ut på nätet
 

OS-avslutningen ...

... försökte jag se på när vi kom hem från båtturen på sjön, för alla hade jublat så över den pampiga invigningen,  men jag orkade inte för det var såååå dåligt. Jag antar att man ska tycka att det är fantastiskt med så stor yta och så mycket folk och spring fram och tillbaka. Men jag såg bara en osorterad folkmassa, gamla avdankade engelska popstjärnor som sjöng dåliga låtar falskt. De tema som avhandlades hade säkert någon underfundig o självklar betydelse för infödingarna på den Brittiska ön, men vi andra stirrade oförstående med stora ögon. Jag stängde av och tänkte att det är nog bara jag som ratar det här evenemanget! Då får det bli så. Jag har ju inte sett på några tävlingar heller så det får kvitta. Glad att det är slut nu så tidningarna och andra media återgår till vardagen.
 
Uppdaterat:
Ha ha... det var flera än jag som tyckte att avslutningen på OS-12 var dålig! När jag skrev ner kritiken var jag övertygad om att jag skulle vara ensam klagomoster.
http://www.svd.se/sport/os-avslutningen-en-katastrof_7419026.svd 
 
Senare återkommer jag med lite intryck från första jobbdagen, den med kick-off på Borgvik. Eller vart det en kick-down med beskedet att vi nu ska skriftligen rapportera alla händelser varje dag som elev / elever uppfattat som kränkande även om de är utredda och klara. Det kan bli rätt många per dag.  Fin miljö och trevligt arrangemang var det i alla fall om man ser till formen för det hela. Verkligt njutbart..
 

Moe Braga vann igår ...

... i Arvika. Himla roligt! Och nytt banrekord för treåringar.
Moe Braga är av nordsvensk ras alltså kallblod, ägs och körs av Rolands bror Gunnar. Hon är en riktigt fin häst som jag har gillat sen hon var liten. Annars är det där med hästar inte min grej, jag är mest rädd för dem. Fick inte tag på någon bild från vinstloppet men så här vacker var hon redan som föl / unghäst med moder Lillbraga. En av de bilder jag tagit på henne.

Dagis i Stockholm vid Vasaparken

Det här var dagis för små barn och deras utelekplats. Med årjängska mått mätt kanske lite liten och stenig. Men man har å andra sidan en fantastisk park alldeles bredvid, med vatten, lekplatser och stora grönområden.

OS-avslutningen ...

... försökte jag se på när vi kom hem från båtturen på sjön, men jag orkade inte. Jag antar att man ska tycka att det är fantastiskt med så stor yta och så mycket folk och spring fram och tillbaka. Men jag såg bara en osorterad folkmassa, gamla avdankade engelska popstjärnor som sjöng dåliga låtar falskt. Stängde av och tänkte att det är nog bara jag som ratar det här evenemanget! Då får det bli så. Jag har ju inte sett på några tävlingar heller så det får kvitta. Glad att det är över så tidningarna och andra media återgår till vardagen.

Börjar jobba imorgon måndag!

I morgon måndag börjar jobbet på allvar. Vi startar med en dag med resa till Borgvik, Grums på Kvarnen med info och studiedag. Det ska bli trevligt att träffa kollegorna igen och se om de lyckats bli solbrända. Det har de säkert, de flesta av dem gillar att vara ute i alla väder. Hoppas Sliperiet har kvar sina utställningar så de som missat glasutställningen kan få se den,.

Men först en tur ut på sjön i kväll,  med lite äting blir det.

Melanders fiskrestaurang

... ligger vid Vasaparken ganska nära sonfamiljens bostad. Där finns en fin väggdekoration, bredvid den finns också arbetsskissen till den.

Flanera i Stockholm

Bilder från mysigt flanerande på stan i vackert väder. Vi gick till en butik och köpte babygymgrejer.
På bilden överst är vi tillbaka i deras hem igen, det gröna som syns i bakgrunden är Adolf Fredriks kyrka där Olof Palme ligger begravd och ännu längre bort är Hötorgsskraporna. Det ser långt ut på bilden men är rätt nära i verkligheten, man går på några minuter.

Bill på bordet


Måns o Felix Herngren på Extreme

Just när vi sneddade över Medborgarplatsen startade Extremes cykellopp. En av deltagarna var en Herngren och broder stod bredvid och hejade. Detta är en verkligt extrem tävling. Anmälda är lag om fyra deltagare och minst en av dem måste vara en kvinna. En deltävling innebär att fira sig själv ner för Södertornets fasad = 86 meter, en cykeltävling och så kanotpaddling i totalmörker. Om det är nåt mer med vet jag inte, vi bara ramlade in i det här.

Bill hängde med ut på stan!

Flanering
I Babybjörnen vilar han perfekt nu och sover gott vid behov. Det blev mat på Melanders uteservering  för hans del, snyggt kyld i is (vi hade med varmt vatten i termos och pulver i flaska), sen lite bus med farfar +  soving.
Vi satt på ett ställe som måste vara Stockholms mest barnvagnstäta, det skulle vara kul att göra lite trainspotting på barnvagnar här i hörnet mellan den stora Icabutiken och Vasaparken.

Bill-bilder igår fredag

Det kommer fler

Hemkomst ...

... ikväll lördag efter några dagars bortavaro i Stockholm. Det första som möter oss är förstås djurlivet på åkrarna. På Sellersänga betar tre rådjur, get och två killingar. På Sönnare Smörhôlera går två tranor och på Klingeränga  två rådjur. Men inga älgar någonstans. De gillar verkligen inte veteåkrar. Det har varit i stort sett älgfritt runt Liane i år. Stor skillnad mot förra året när arrendatorerna odlade havre här. Då betade ¨älgarna ivrigt hela säsongen och det fanns inget kvar att tröska till slut. Skördeskadorna var i stort sett 100-procentiga, det sista tog fåglarna fram på höstkanten. Nu står veten fin på åkrarna och vi hoppas att den ska hinna mogna så att den går att skörda.

Bill-dagar i Stockholm ...

... har vi haft. Nu är vi på väg hem, lördag em.

Pippipjosk ...

... är det gott om här. Vi är så himla blöthjärtade när det gäller fåglarna runt huset. I bortre änden på lysröret i garaget ovanför min bil har alltså svalorna byggt bo. Det har inte hjälpt att hänga upp en uvbulvan för att skrämma bort dem. Här har nu äggen kläckts och min bil är inte ren kan jag säga, utan att gå in på detaljer. Den kräver återkommande sanering. Men ingen av oss har hjärta att ens föreslå att boet ska rivas ner. Nu är det snart över för i år, men de kommer säkert tillbaka nästa år igen.

Tornfalk på taket

Lyckades fånga en av våra tornfalkar på bild igen, den här gången på ladugårdstaket. Flygträningen är intensiv med ungarna. Deras flygturer påminner om svalornas  men lite mäktigare och större i diametrarna på svängarna.och så är de förstås mycket skyggare.

Mossbekämpning på taket ...

... håller vi på med. Enligt reklamen skulle mossan lossna och ramla av efter någon eller några månader. Roland är inte säker på hur det stod på burken. Om det var någon månad så är det nu nästan två månader sedan och då borde alltså mossan ha fallit ned av sig själv. Men det har den inte gjort. Om det stor några månader så får vi väl vänta och se ett tag till. Det är inte mycket som har ramlat av och det som sitter på taket verkar lika fast som förut. Ska bli intressant att se.

Sjöliv

Lennart visar här hur den där flytvästen funkar som är så tunn och som blåser upp sig när den blir blöt. Jag har en men vågar inte lita på den och trodde inte att man kunde testa. Men det kan man alltså.
 
 
Kanadagäss är det också på en bild, vi har alldeles för gott om dem här, de förorenar badstränderna och bryggorna.
 
På en bild syns en rejäl braxen och ett antal Köderfische, skulle väl heta betfisk på svenska tror jag. Vissa fenomen talar vi oftare om på tyska än på svenska.
 
Bilderna är från Maik och Ina, tackar,  tagna under deras semester här i ett av våra hus.
 
Grattis Kjell som fyller år idag fredag!

Taxtrimning

Nu är det bara hälften så mycket tax kvar! Oskar har trimmats.

Fler kortfynd i býrålådan!

Jag skriver inga namn här, de berörda kanske känner igen sig själva ändå.
 
Han längst ner har skrubbat sig på näsan på lakanet och fått en ruv längst ut på tippen.

Dotters student - tack- kort...

.... hittade jag också nu i byrålådsrensning! Det har vi inte heller sett på länge. I Åmål för en del år sedan var det. Och så här glad var hon då. Kul fynd! Vi konkade omkring på en jättestor studenskylt som det behövdes två personer att bära, det var de yngre brödernas uppdrag. Dotter trivdes verkligen på gymnasiet i Åmål och vännerna därifrån har fortfarande kontakt och träffas regelbundet fast de är långt isär. Dotter jobbar som skolkurator på elevhälsoteamet i Umeå och bor där med K och sönerna. Nu är de på väg till musikfestival i Göteborg; Way out West heter den eller nåt sånt.
 

Way Out West ...

... har jag lärt mig nu, är en musikfestival i Göteborg under kommande helg. Dotter ska dit i alla fall.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/det-har-missar-du-inte-pa-way-out-west_7404090.svd

Bankrånarna väljer västra Värmland!

Det är inte bara turisterna som gillar västra Värmland. Det gör bankrånarna också. Så skriver tidningen Värmlands Folkblad. Statistik visar att en stor andel av bankrånen begås här. Förklaringarna tror polisen är att gränshandeln gör att det finns  mycket kontanter i omlopp, det finns många små vägar i området, glesbygd, dåliga polisresurser och närheten till Norge. Gårdagens rån har likhet med andra rån som begåtts i bl.a. Flen och Kalmar. Det ser lönsamt ut alltså, men ändå så klaras de flesta rån upp till slut.
http://www.vf.se/nyheter/allman/bankranare-valjer-vastra-varmland

Vinexpertens val!

Vi har en vinexpert i vänskapsskretsen! Han har vin som yrke. De här fick vi. Och så ett vin som vi drack  upp till  pepparrotsköttet på älg. Himla gott var det, både köttet och vinet.  ´Pepparrotskött är en ovanlig bjudrätt, men jag tycker att den funkar bra. Man måste inte alltid grilla. Den här sommaren har ställt fantasin på prov med få regnfria kvällar för utomhusätning.  Pepparrotskött på älg är bara sååå suveränt gott och vi gör det på kött från bakdel, mört och senfritt. Till det blev det broccoli, morötter och ärtor. Ja, och kokt potatis och stark  pepparrotssås förstås. Sen pannacotta till dessert.
 
Trevligt prat blev det också under kvällen med M och R!

Bankrån i Töcksfors ...

... vid gränsen i Årjängs kommun har det varit idag på morgonen, det är väl fem mil härifrån. Tre tungt beväpnade maskerade män (?) tog sig in i banken och försvann enligt bilden under länken i en vit Volvo som senare hittades oppbränd och sedan jagades en en blå Volvo V70  eller en Avensis. Men i dagsläget kan jag inte turerna runt detta. Det var i alla fall rejält med poliser i Årjäng idag när vi var där, flera patruller och helikopter. Stackars personal som blir utsatta för detta. Banken har kristeam som sätter in direkt och jobbar i flera dagar, det kommer bankpersonal utifrån och hjälper till med det vanliga bankjobbet. Om jag förstår det rätt så var det personal med den här gången som även var med vid det hemska rånet mot flera banker i Årjäng + posten för några år sedan. Swedbank är en av få banker som har kvar kontanthanteringen, undrar om det bidragit till detta. Och om man slutar med det nu. Risken finns att ingen enda bank vill ta emot kontanter längre. Hur gör man då med sina pengar?
http://www.nwt.se/arjang/article1149199.ece
 
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stor-polisjakt-efter-bankranare_7402498.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/stor-polisjakt-efter-bankranare
 
Polisens presstalesman Leif Hultman säger att ett stort område  är avspärrat och man är säkra på att rånarna befinner sig inne i det och att man ska leta på "varenda jävla grusväg". Hmmm... när kommer de förbi här tro o letar på våran "jävla grusväg"?
Asch, jag tror rånarna  har bytt bil igen. Det står en mörkblå V70 bil på Icas parkering i Årjäng, en med mörktonade rutor bak så man inte ska kunna se automatvapnen och de blå säckarna ;-))) Jag borde förstås ha tagit numret men för en gångs skulle så missade jag det. (Anne! här är det på riktigt!)

Avancerad träning ...

... har jag hållit på med hela dagen, svetten rinner! Och nu är det äntligen dags för en uppfriskande dusch.

Äsch, jag har inte tränat i traditionell bemärkelse, men burit saker upp ur källaren, burit in i second handbutiken, gjort städning som inneburit springa i trappor, dammsuga, lyfta, flytta och hålla på.

Det känns i alla fall som rejält träningspass och duschen är välförtjänt. Sen kommer M och R på lite kvällsmat hit. Gubben är på KS annars hade vi hunnit med att äta först och gå på konserten i Silleruds kyrka med Kristina Hammarström. Nu får vi nöja oss med mat.

Grattis!

Grattis till broder som fyller år idag - kräftpremiärdagen! Och grattis Andreas T från Olivedalsgatan i Göteborg, som fick en son häromdagen.

Städar ur i källaren ...

... gör vi just nu. En hel del åker iväg till second hand. Äntligen har jag lyckats slita mig från gamla bord och skrivbord som jag hämtade från föräldrarnas uthus för länge sedan. Det som inte blivit använt måste iväg, det går inte att härbärgera allt. Fast kvar blir lådor märkta med sånt som "Markus Axl Roose", "Mattias Kizznostalgi" "Malins låda". Ja och så ett par kubikmetrar gamla serietidningar, både från min barndom (årgångar med Kalle Anka från 50-talet) och från våra barns barndom. De får inte slängas, därom är alla barn eniga och de vädjar med jämna mellanrum om att de ska få vara kvar.
 
Vi ska ju in med nya grejer  i källaren - här sparas! Nja, jag sparar då om vi ska vara noga med ordvalet. Hopplös samlare är jag och vi  har en alldeles för stor källare att samla i. Jag är lika ivrig  samlare som gubben är ivrig jägare. Med den kombon skulle vi ha klarat oss alldeles utmärkt på stenåldern, kanske är vi egentligen stenåldersmänniskor som lever i fel tid. ;-)
 
Och lite mer allvarsamt så är jag äntligen känslomässigt  framme vid att kunna ta itu med det sista av min bortgångna mammas efterlämnade saker. En hel del  har bara stått som det packades för när vi röjde ur hennes lägenhet för två år sedan. Jag har förr undrat över varför andra inte gör sånt på en gång, men nu förstår jag. Det är svårt.
 
 
  

Slumpen...

... styr väldigt mycket vad som hamnar här på min blogg i form av bild och text. Det finns inte särskilt mycket logik i urvalet. Ibland sker viktiga händelser i mitt liv och í bygdens liv eller annorstädes som inte alls nämns. Massor av trevliga evenemang kommer inte med, fina presenter visas inte, födelsedagar uppmärksammas inte. Det handlar inte om att de personerna eller händelserna som är involverade där är mindre viktiga utan helt enkelt om slumpen.
 
Ibland finns inte en kamera på plats eller bilder som togs blev dåliga och då blir det inget, ibland finns inte tid att göra nya inlägg och då blir det något tidigare utkast som publiceras istället den dagen. Ibland missas bara utan elaka avsikter bakom. Alltså är min blogg ganska kravlöst slumpstyrd, utifrån tillfälligheter. Den handlar om det som för tillfället råkar komma under ögonen. Så jag hoppas ingen i bekantskapskretsen tar illa upp om just deras fina dukning, goda mat, fantastiska presenter, roliga födelsedag, eller annan dag inte blir uppmärksammad här. Det finns inte tid, utrymme eller ambitioner att vara heltäckande och som sagt urvalet är i hög grad slumpstyrt utan onda baktankar.

Praliner blir aldrig fel!

Tackar!
 
 

Bill har talat med oss ...

... Idag i telefon! Nja talat o talat, vi har utbytt ljud i luren och han jollrade. Idag har han också lyft huvudet i magläge och gjort första promenaden i Babybjörn, samt ökat på sina matportioner ett snäpp. Det tar på krafterna att börja härja så där.

Lars Lerins museum i Karlstad i söndags

Till slut blev det klart i alla fall; Lars Lerins museum i Karlstad. Kommunen köpte in gamla anrika lokalen för  restaurang Sandgrund och byggde om till ett museum för den uppskattade värmlandskonstnären Lars Lerin.  Han får hyra lokalen till ett pris som är högst 20 procent av biljettintäkterna. Tidigare fanns hans museum på Laxholmen i Munkfors som var hans boendeort under många år. Men han ville flytta samlingarna i samband med att han själv valde att bo utanför Karlstad.
 
Det här arrangemanget överklagades till förvaltningsdomstolen som gynnande av enskild näringsidkare eller nåt sånt, men blev alltså godkänt till slut.
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/lars-lerin-museet-inte-olagligt 
Det har varit en god tillströmning av besökare på museet sedan det öppnade och det var många  nu också när vi var där i går, söndag. Utställningslokalen fungerar bra för sitt ändamål, den är ljus, luftig och rymlig, tar inget fokus från konsten som den ska visa upp. Utställda nu fanns en hel del fina exempel från tidigare produktioner i akvarell av Lars, bl.a. bilden längst upp här från en stad. Den visar tydligt det som är Lars signum i bildskapandet; det mörka ljuset. Sen fanns en hel del nyproduktion med fokus på djur, särskilt fåglar, exempel bilden i mitten. Längst ner är mina favvobilder den här gången. Fin utställning, värd att ses!
 
I museet fanns nu också en utställning av Helena Blomqvist och jag gillar den, men vi svepte förbi den rätt snabbt för det var bilder som vi såg tidigare i somras på fotografiska museet i Stockholm. Helena gör fotografiska bilder i grönaktigt skimmer, med motiv som hon bygger upp, nästan som en teaterscen. Det som avbildas är ofta sagoinspirerat med grupper av djur och barn.

Tornfalken till slut!

 
 
Där är en av dem!!! Till slut fångad på bild om än på långt håll och därmed otydlig. Såg tre flaxa omkring lagårn på Liane igår, det kan alltså ha varit en vuxen fågel och två ungar eller någon annan konstellation. De finns i alla fall kvar än ett tag och flygtränar livligt just nu mellan husen och de höga granarna. Färgen på dem skiftar mellan gulbrun och rödbrun.

Män som slår kvinnor ...

....måste få behandling, svarar Lars Jalmert på artikeln i Aftonbladet skriven av Eva Rusz.
 
Han menar att även om de flesta behandlingsmetoderna har visat sig verkningslösa, så finns det undantag, det finns någon norsk metod som har gett gott resultat. Och han frågar vad man i så fall ska göra med männen som slår, om man inte ska behandla dem.
 
Om det finns behandlingar som är verkningsfulla så bör de förstås användas så att de män som kan förändras får en chans.
 
Men ärligt talat tycker nog jag att de som sysslar med detta och inte kan ändra attityd eller beteende genom fungerande behandlingar, kan man gott låsa in! Det är inte kvinnorna och barnen som ska sitta och trycka på kvinnojourerna, det är självklart de här männen som ska sitta i förvar någonstans.
 
http://www.aftonbladet.se/debatt/article15208327.ab

Träffade Charlie i Snarkil igår ..

... tillsammans med trevliga föräldrar Sara och Marcus och våra vänner morföräldrarna och gott käk med kräftor. Ett riktigt charmtroll som stal all uppmärksamhet  bara genom att vara så söt. Kolla bara på de där långa ögonfransarna!  En energisk liten kille med fullständig koll på läget. Började sätta sig upp själv i går kväll och tränar krypning intensivt.  Gåstolen är en favvo!

Tornfalken var där!

Där var en av de två tornfalkarna, alldeles nyss! Men hann som vanligt flyga iväg innan kameran var färdig! Han flög från lagårdstaket och hit när vi kom, satt i toppen på granen rakt fram och jag kastade upp kameran! Men nej! Han hann iväg!
 
Bilder på Charlie från lördagkvällens kräftäting i Snarkil hos R och Å-B kommer imorgon söndag.

Om män som slår kvinnor...

... handlar artikeln. Det är förfärligt om hon har rätt och det kan hon mycket väl ha eftersom hon har både utbildning i och yrkeserfarenhet av ämnet.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article15202586.ab 
 
"Deras beslut att slå, hota eller döda är länkade till en för dem omedveten eller medveten känslomässig upplevelse. Dessa känslomässiga upplevelser sitter kvar som räfflor i männens hjärnor. De förändras inte genom samtal, eftersom det som hatet utgörs av är känslomässiga urspårningar sen förr. Och då känslorna blir starka eftersom männens självkänslor blir hotade så försvinner förnuftet helt. Intelligens, utbildning, social status har ingen betydelse."
 
Artikelförfattaren menar att rättssystemet och omvärlden måste sluta upp med att försöka få slagna, hotade och misshandlade kvinnor att förlåta sina män. Kvinnorna måste få hjälp att slippa de här männen istället, för  processen fram till att få män att sluta slå är så oerhört lång och osäker. Många kvinnor blir ihjälslagna under tiden den pågår och resultatet av behandlingsarbetet med de här männen är osäkert, man försöker "bota" skador som ligger djupt i personligheten, skapade på tidig nivå. De kan inte hjälpas med vanlig samtalsterapi.
 
"Även om mannen på sikt inte vinner några fördelar av att ha ihjäl sin partner så anser han att han i handlingen har upphöjt sin egen självkänsla och status. Det är alltså inte en relation en hatande och hotfull man bryr sig om utan bilden av sig själv." 

Osloresa - Husbygge igen då!

På hemvägen från Oslo passade vi på att besöka goda vänner som vi tyvärr inte kan träffa så ofta numera. Det var roligt att ses för en pratstund och se hur fint de lyckats med renoveringen av sitt hus. Fin kontakt mellan inne och ute, gott om utrymme och en alldeles speciell uteplats med grill och sittmöjligheter. Det fanns  en hel del genomtänkta detaljer, sånt som man lär sig med åren att ta med när man bygger sin bostad.
 

Sista fikat på Akers brygge

Det var inte fel alls. Den där nygjorda macronen längst till höger var en höjdare
Vi såg annat i Oslo också. Nationalmuseum hade en fin utställning av Krogh, han som var en av Skagenmålarna. Men samlingarna där är annars lite väl svulstiga fulla av 1800-talets nationalromantik och övrigt är väldigt torftigt representerat. Sen gick vi till museet för industri och design. Intressanta samlingar men alldeles för varmt i lokalen för att orka stanna till. Vi svepte förbi. Min shopping inskränkte sig till en fantastisk butik som heter designforum. Den finns på www.designforum.no  Himla fina kläder och tillbehör och prylar som inte är så tidsbundna. Stor var den också, många rum och mycket att gå igenom. Vi borde komma tillbaka dit, eller åtminstone jag.

Fiske i Östra Silen


Ett vernissage???

Så står det på hemsidan för destination Karlstad, länk nedan. Jag trodde att det hette "en vernissage"! Men jag kan ha fel.
Ordet lär i alla fall komma av franskans fernissa. I oljemålningarnas tidevarv så var just detta att fernissa sin målning det sista momentet och det gjordes naturligtvis i elfte timmen, precis före den första visningen.

http://www.destinationkarlstad.se/artikel/gora/nyoppnat-lars-lerin-museum-karlstad  

På listan över "måste göra i sommar", har vi i alla fall kvar att besöka Lerinmuseet i Karlstad, det nya som öppnat på Sandgrund. Det blir lite enklare nu att se Lerin, tidigare var det Munkfors som gällde och det blir ju en bit till att åka.
 
Missade en födelsedag som jag brukar försöka komma ihåg: PI den 2;a augusti: Grattis i efterskott! Passar på att gratta Rolf också eftersom jag hade födelsedagslistan framme och fick se den dagen också.

Operan - bygge!

Först tänkte vi att detta nog var en del av operan som man fortfarande byggde på, men kom sen på att det nog måste vara ett scenbygge för nästa utomhuskonsert som ska gå av stapeln här; kanske Thåström den andra augusti.
 
Det såg lätt skrämmande ut i alla fall, fast de var säkrade med linor. Det stod truckar nedanför som hela tiden lastade av byggmateriel som sedan langades genom kedjan av arbetare. När vi satt på restaurangen så gick de som gjorde det här hem. Det var rätt unga människor och de syns bakifrån på en bild nerom här.
 

Oslo -gammal stadsdel i centrum!

Det här är en gammal stadsdel i Oslo som bevarats som vad vi skulle kalla k-märkt. Tror den kallas Rolykka eller hur det nu stavas på norska.
 
Den och tre andra områden i centrala Oslo räddades undan grävskoporna på 70-talet när det skulle rivas och byggas nytt i alla städer. Det var en radikal, politiskt aktiv grupp som slog sig samman och lyckades få de här områdena både k-märkta och upprustade enligt ett avtal med kommunen. Då var det i stort sett slum men är idag högt värderade bostäder. Husen har sitt ursprung i 1870-talet och det har hela tiden varit tradition att man har byggt till och byggt på lite nytt vartefter och den traditionen finns delvis kvar och är också godkänd uppifrån.
 
Nu är man i Norge inte lika strikt i sin reglering av byggnation som i Sverige och man kan exempelvis själva välja färg på sina hus här, men tydligen inte tak och en del annat. Det fanns dock blandningar av nytt och gammalt som var speciella, med rostfria skorstenar exempelvis och en del moderna trälådor påbyggda.
 
Vi har goda vänner som bor här sedan området bildades och därför kunde vi alltså få oss en guidad rundtur  vid vårt Oslobesök. Det är Langgata och Fjellgata tror jag o  Rodes Plass.
 
Sånt här så himla roligt att se. Vi går båda igång på byggnation ur olika aspekter; byggnaders funktion, hur de byggts, deras estetik, deras historia osv. Det är kul att kika på hus!

Remus Wilson Räv ...

.... på Restön 1970-talet. Vi talade om honom häromdagen och här finns bilder på hans hemsida från livet på Restön, inte i Dalsland dock, faktiskt i Värmland. Det är Restön i Östra Silen där båtklubben har sin träffpunkt numera och dit vi ibland åker med båten. Konstnären Remus levde vildmarksliv i ett par år på ön i en egenhändigt byggd koja och båt, periodvis tillsammans med en kvinna och deras gemensamma barn. Förresten kanske han höll till på baksidan av ön, i så fall var det kanske i Dalsland.
http://www.remus-wilson.se/index.asp?do=dagbok&arkiv=1978  

Packmopedturnén i Svensbyn

Packmopedturnén
Vi var på Packmopedturnéns sista föreställning i Svensbyn. De drar vidare till Klässbol fredag och sedan till sist Västra Ämtervik. Göran Samuelsson lägger ner den nu och showen i Västra  Ämtervik blir den sista. Totta finns inte med längre, Plura saknades, Dregen o fru som varit med ett par år var inte heller med i år. Med var Göran Samuelsson förstås som är Packmopedturnéns pappa samt Moneybrother Anders, Anna Stadling, Patrik Isaksson, Mats Ronander och några till. Artisterna tar sig alltså runt Värmland på packmoped mellan spelningarna, alldeles på riktigt. Det måste vara en speciell upplevelse. Himla synd att de slutar är det, den här föreställningen har vi sett fram emot varje år.
 
Vi cyklade till Svensbyn, som så många andra gjorde, och hade tänkt cykla hem också men fick åka snålskjuts i regnet med granne  Kenneth
 
Helt ärligt så var första avdelningen av årets föreställning lite loj och mest sorgesam, det ville inte tända riktigt. Kanske vädrets fel mer än musikernas. Det går inte ens att applådera ordentligt  inne i en regnkokong, det hörs i alla fall inte lika bra. Regnet kanske inte var ´värst heller men att sitta insvept i regnkläder så lång tid känns som att sitta i ett våtvarmt omslag, svetten rinner. Det öste ner och blev inte bättre förrän en bit in i andra halvan. Då blev det mer fart på musiken också, men då hade vi redan gett upp och gått till Anders o Annelie som bor bredvid och lyssnade därifrån under terasstaket. Enligt de som var med så blev det ordentligt ös på slutet och den sista halvtimmen ska ha varit magisk. Blev kanske inte publikrekord, ca 900 sålda biljetter allt som allt. Synd med vädret, det lovades uppehåll innan. Trots allt är detta en folkfest med bra musik!
 
Scenen vid hembygdsgården är väldigt snygg och rejält tilltagen. Det kan framöver också bli  konserter som drar hit publik, så som den här. Det funkar ledigt med 1000 pers sittande på egna medhavda stolar.
 
Vi glädjer oss över att ha en hembygdsförening som ordnar så mycket för Sillerud. Det är många som är med och hjälper till runt såna här stora arrangemang. Nu var det förutom hembygdsföreningen också Idé och hantverk och Tjolitta. En av eldsjälarna är förstås Rikard, lanthandlare, speleman, glädjespridare, kontaktperson och inspiratör. Sillerud har hamnat på nöjeskartan som en plats att räkna med och sponsorer anmäler sig numera frivilligt.
 
Scenbygget har engagerat många också. Sommarens målningsarbeten har flera deltagit i. Bildhuggare Leif har jobbat flitigt och resultatet är fint.
 
http://www.packmopedsturne.se/files/index.php?action=
 
Senare under dagen kommer fler bilder från Osloresan.

Operan i Oslo! Utomhus

 
Ett besök i Oslo måste inkludera den nya operan. Den tog fem år att bygga, har kostat 4.3 miljarder NOK om jag minns rätt och har haft fem miljoner besökare. Den byggdes av arkitektbyrån Snöhetta som jag tror då var rätt liten. Men bygget blev en succé som gav genljud världen över.
 
Man kommer inte in i konsertsalarna men väl till foajén, restaurangen och utomhusområdet. Operan är byggd av italiensk marmor, vilket inte sågs med blida ögon av alla. Det borde anses det ha varit ett norskt byggmateriel. Den här stenen har också kritiserats för att vara för porös och vittra en del. Den lär också bli lite gulare med tiden, vilket lär synas där den möter vattnet.
 
För det mest spektakulära är väl att taket liksom går ner och bildar olika golv ner mot vattnet. Det finns vare sig utomhus eller inomhus några räta vinklar ser det ut som.
 
Lite grand om Packmopedsturnén blir det imorgon när jag fått ordning på ett par bilder därifrån.

Operan i Oslo! Inomhus

Inomhus är det en mäktig byggnad med likaledes knappt några räta vinklar. Det är ett mästerverk i glas, sten och trä. Konsertsalarna kom vi inte in i men väl i den vackra entrén och i restaurangen. Bakom den geometriskt mönstrade väggen längst upp fanns klädförvaring för gästerna och toaletterna som också var speciella.
 
 

Operan Oslo! Restaurangen

ran
Vi slog oss ner i restaurangen för att få vila oss lite efter den långa promenaden hit och rundvandringen i huset.
Det erbjöds en granitplatta med norska specialiteter;
 
valkött (det svarta på bilden), fenalår (rökt fårlår), rökt skinka, norsk sill, römme (syrad grädde), potatissallad närodlad, norskt tunnbröd, norskt smör, sirap av granskott, kraftost, jarlsbergsost.
 
Roland tyckte att valkött smakade helt ok. Jag åt inte, minns min barndoms  norska margarin gjort på valfett. Det smakade tydligt tran efter ett par veckor i jordkällaren.
 
Efteråt blev det småplock till en espresso
 
Utsikten är vacker, dels mot ett konstverk ute i vattnet som vi räknade ut måste vara belyst kvällstid, dels mot nybyggnation till vänster om oss; exklusiva bostäder. Vi tror att det är här som det till varje lägenhet följer en arkitekt som hjälper köparen att få till den invändigt så som man vill ha den och att en av de arkitekterna har sommarhus i Sillerud. Men vi är lite osäkra.
 
Sen ser man förstås hela tiden båtar som kommer och går, både stora och små.
 
 

Fiske idag på morgonen....

... ägnade sig gubben åt tillsammans med gossarna i Signebyn, Jörgen (skrivit om honom förut som jägare här, gåsjakt var det visst)  och Micke (skrivit om honom förut  på bloggen som kock och delägare i restaurang Sue Ellen i Stockholm). Det var trolling som gällde idag.
 
De fick en gädda mitt ute på Egenäsfjorden som man kallar det stora öppna flaket på vår sjö Östra Silen.
 
Det var riktigt välordnat den här gången med djuprigg och trollingspön. Vädret var inte solsken men lite vind, inget regn, bra fiskeväder tror jag. Busterbåten är bra till sånt här.  Micke fiskar en hel del, var på en veckas fiske norröver i början på semestern och har bott i Västindien och fiskat  där.
 
I kväll blir det Packmopedturnen i Svensbyn för vår del.
 
Senare idag kommer på bloggen det sista från Osloresan med besök i gammaldags kvarter där och på hemvägen besök hos goda vänner.
 

Lille Bill snusar o sover!

Söt liten plutt är han, nya barnbarnet Bill! Och matglad!  Vi är får  bilder på och rapporter om honom i stort sett dagligen! Över fem kilo redan, född 20 juni!
 
Under torsdagen blir det fler inlägg med bilder från Osloresan, med det vackra operahuset, besök i gammaldags kvarter i centrala Oslo och så från ett besök hos goda vänner på hemvägen.
 
Och återigen; idag torsdag är det Packmopedsturnén i Svensbyn; 1000 biljetter sålda redan, sista upplagan blir det av detta uppskattade evenemang. Det ser dessutom ut som om det blir uppehållsväder under föreställningen, bara en sån sak den här sommaren.
 

Flanera i vackert väder!

Flanerande är en höjdpunkt i stadsbesök och vi fick två fantastiskt fina dagar i Oslo med solsken och värme.
Det är mycket vattendekorationer i staden och det går att bada i en del av dem, vilket vi kunde se att barn utnyttjade. Nedan är några bilder från stadslivet. Vi hade vackert väder, varmt var det.
 
Det blev en fika på Egon, krogen som vi åt en suverän löksoppa på för många år sedan med Snarkilsvänner. Det finns alltså mattillfällen som man kommer ihåg hela livet och löksoppan på Egon är ett sånt.
 
Olov Thon verkar ha sitt högkvarter i en pampig byggnad mitt på Karl Johan och hans hotell dyker upp här och där i staden. Han är en känd och viktig person i Årjäng med nya köpcentra för gränshandel och en hel del andra investeringar, omtyckt för sin anspråkslösa framtoning, lite lik Kamprad så. Han tar tricken och har omodern hytta på fjället.
 
Shopping blev det inte så mycket, priserna ligger lite högt i Oslo, bara en tröja på Designforum. Men det kostar inget att titta. Vid Akers brygge finns mycket vackert i butikerna och vackra lägenheter att se på utifrån och fantisera om priserna. En hel del verkar kosta från 10 miljoner och uppåt.
 
 
I Oslo finns tydligen ett slags cykelambulans. Man åker tydligen omkring med någon sorts hjärt-lungräddningsutrustning och kan rädda liv snabbt. Cykel kommer fortare fram än bilambulans i stadstrafik.
 
De här levande statyerna såg vi en hel del av, kul inslag. Den här matade duvor som satt på honom.

Packmopedsturnén ...

... går av stapeln torsdag den här veckan vid hembygdsgården i Svensbyn. Det är avskedsturnén som görs nu efter många års tradition. Vi har köpt biljetter förstås och det har så där 1000 stycken andra också gjort redan i förväg. Det kan bli publikrekord. Några biljetter finns kvar, går att köpa på Ica Sillerud eller ticnet. Och det ser ut att bli helt ok väder, inget regn!
 
Senare idag kommer mer bilder från Osloresan.

Herbern blev Onda i Oslo

En höjdpunkt på Oslobesök brukade förr vara Herbern på Akers brygge. Det var en restaurang som serverade goda räkor. När vi var bönder och slet med hö på försommaren så var detta besök på Herbern något som hägrade efter avslutning av skörden. Numera har vi ingen höskörd men besöket på Herbern såg vi ändå fram emot som första strandhugg i staden.
 
Nu hade Herbern bytt namn till Onda och var fint ombyggt. Men man sitter fortfarande väldigt bra där med fantastisk utsikt över hamninloppet med färjor,  turtrafik, Akershus fästning och gästhamn. Så småningom fick vi trevligt sällskap av Årjängsbor som också var på tvådagarstur i Oslo!
 
Räkorna var kanon och min förrätt också. Sen dröjde varmrätten väldigt  länge att få in och den bestod av någon trådig hård fisk som jag inte gillade så det blev i stort sett direkt dessert. Överlag kanske man kan säga att servicen på krogarna här lämnar en del övrigt att önska. På St Louise var man också underbemannade och vi fick vänta länge på mat, på Big Horn fick Roland Entrecote istället för den beställda indrefileten, på två ställen var espressomaskinen trasig (sades det i alla fall) och på ytterligare något ställe så spillde en servitris kaffe på oss.
 
 
 

Regeringskvartalet är Oslos 9 - 11 ...

... känns det som. Vi gick förbi det kvarter som Breivik bombade sönder, regeringskvartalet. Det är avspärrat och syns inte särskilt mycket av, men man kan kika in på en del ställen och det finns informationstavlor uppsatta om hur det var och vad som planeras. Man verkar än så länge  mest ha skalat av trasiga fasader där och i närheten där tryckvågen slog sönder.