Seffrin fick kämpa på dagens skidtur!

Himlen bjöd på skådespel idag också. Tänkte jag skulle hinna ut i solsken, men solen gömde sig i moln då vid halv tre när jag kom från shopping i Årjäng. Så här fina solstrålar blev det genom molnskärmen, inte fel det heller.
Det blåste inte så mycket idag som igår. Spåren hade ändå yrt igen en del, fast jag åkte dem igår kväll.  Bitvis var det som en rätt fast skatingbana utan synliga spår. Men det mesta funkade och det var inte så jobbigt med skidorna som igår.
 
Dsto kämpigare var det för Seffrin. Förut har han kunnat springa i traktorspåren men nu var de igenblåsta så han fick jobba i snön. Han är ju inte så högbent! ;- ))  Ibland gick han före mig i skidspåret.  Han är så lätt att han förstör inte spåret, han går ovanpå. Här syns att de förut djupa traktorspåren är bitvis helt borta.
 
Men min lille tax kämpade i alla fall med gott mod och fixade att springa med hela skidturen på c:a en timme. Gissar att han kommer att ligga still resten av dagen ;- ))

Präktig innedag med matlagning

Det var ingen dag för utevistelse igår. Så det blev en matlagningsdag igen. Jag kokade  pepparrotskött på älg. Det blir buljong också till pepparrotssåsen,  gryta, köttfärssås och till viltsoppa. Extra rörben med för att ge mycket smak.
 
Buljong från koket  fick  gå till en omgång älggryta. I den finns också kantareller, lök, rotsaker, soja, rödvin (från fryst skvätt) och lite vispgrädde.
 
Det blir bra om man bryner allt i grytan  ordentligt först.
 
Till slut  tinade jag upp en del älgfärsfräs och gjorde en omgång köttfärssås. I den använde jag också buljong från pepparrotsköttet. Skönt att kunna frysa ett antal matportioner som vi kan tina opp och äta vartefter. 

Vilket blåsväder vi har haft idag!

Det blåste 10 sekundmeter enligt smhi. Men det stämmer inte förstås. Det är en uppgift på medelvind. I verkligheten så var det stundtals 0 sekundmeter och sen i nästa stund säkert minst 15 - 20  sekundmeter. Inget trevligt alls att vara ute i. Jag skulle egentligen ha åkt till Åmål i ett ärende idag men jag ställde in det.
 
Men framåt kväll lugnade vinden ner sig lite så jag tog en tur runt i skidspåret. Spåren hade tyvärr yrt igen en del så det var delvis att göra nya spår. Men jag kämpade någon timme och jag såg att ett par barn åkte på andra sidan, så nu finns det spår igen.  Det går att åka skidor fram till kvart över sex på kvällen, i alla fall om månen är uppe. ;- )) Men blåsten bet i kinderna och jag kom att tänka på modrens ivriga gnuggande med Nivea på vintern  när jag var barn och gick till skolan. Samma procedur när jag kom hem på eftermiddagen. Niveasalvan i den platta blå burken var fet och dryg, men jag ska inte raljera med vilken politiker som döptes efter salvan.;- )) . 
 
Timmerbilen hämtade virke i alla fall och brydde sig inte om vinden.

Mathjälp för rådjuren

Nu behövs hjälp för rådjuren om de inte ska svälta ihjäl. Det är rätt mycket snö och det betyder att det är svårt för dem att orka sparka sig ner till gräs o ris. När det blir så kallt som nu så går det åt mycket energi att hålla värmen också.  Ovan är foderplats som Roland snickrat och fyller på med viltfoder som han köper  på lantmännen.
 
Vid Lianeladugården ligger ensilage som våra arrendatorer  skänkt som viltmat till viltvårdsområdet. Det går bra att hämta för den som vill ha.
På Brogärdet har Roland  plogat undan snö med traktor för att hjälpa viltet att komma ner till gräs. Längst där nere i skogsbrynet  finns en saltsten med mineral. Och vatten i älven är nära-
 
Det finns ju organisationer som säger sig värna om djurens liv och rätt, fast när rådjuren  nu behöver akut hjälp så ser vi inte till dem. Man får anta att det är bekvämare  att vara djurvän i teorin än i praktiken.  Runt omkring i bygden så görs däremot såna här insatser av markägare, bönder och jägare i all tysthet. Det  har man alltid gjort. Det är stora arbetsinsatser och även en hel del pengar för inköp av foder för att hjälpa djur som annars skulle dö en långsam svältdöd inför våra ögon. 

Oj, vilket färgspel på himlen idag!

 
Det blev en fin fond till dagens skidåkning på sen eftermiddag, plötsligt lyste himlen upp och flammade i färg.  Det är fortfarande roligt att kava runt i skidspåren på Liane även om det ven en kall nordanvind.  Idag mötte jag en glad  PG och två  barn. Mitt på  dagen valde jag att fixa med älgkött. Jag skar kött i bitar, lök, lite rådjurskött och lite fläsk och malde ner. Det blev väl 4 kilo eller så. Egentligen för lite. Det är så pass krångligt och mycket disk när man mal kött så jag borde göra mer på en gång. Ska komma ihåg det nästa gång. Passade på att göra biffar av älgfärs så vi har 5 - 6 middagar i frysen. 
 

Barnbarn Lovis i Umeå har varit på kalas!

Hon älskar att showa och klä ut sig! Då passar det utmärkt att gå på kalas som djur. Gissar att hon morrade och röt också och gick på alla fyra. Det gjorde hon med stor inlevelse  när vi var där! Gick på alla fyra,  lyfte på benet och låtsades kissa som en hund också. ;- )) 

Bistert blev det!

Vaknar mitt i natten av  smällar på altanen utanför fönstret. Kylan ger spänningar i trävirket ¨på något sätt. Just nu är det 19.3 grader både ute och inne.  Glad att minustecknet hör hemma på utetempen  och inte på innetempen. Utetempen är långsamt på väg nedåt så det lär bli kallare ändå innan solen går upp om några timmar.

Åkte Liane-spåren bort till Signebyn idag.

Bilden tagen på hemvägen. Till höger ligger Signebyns friskola. Jag jobbade där i 10 år när det var kommunal skola, tills mina egna barn skulle gå där. Då slutade jag, man ska helst inte vara lärare för sina egna barn. Det är en svår balansgång. Jag insåg att jag inte klarade den särskilt bra när en praktikant talade om för mig att jag särbehandlade mina egna barn negativt. Man får inse sina begränsningar.
 
Jag passerade precis förbi skolans idrottsplan. Där har spelats mycket fotboll och annat genom åren. Undrar om det är så att de människor som är idrottare och idrottsengagerade är mer benägna att mobba än andra? Jag menar att de har en stark  drivkraft att ge sig på och besegra den som är svagare? För mobbning handlar mycket om maktlystnad, det har Raundalen / Olweus visat på i sin forskning. Det är bara spekulationer och funderingar apropå. Vore roligt att se några studier i ämnet.
 
Där ramlade jag igår. Vid Bobergskuel. Trodde aldrig jag skulle ta mig opp igen, ont gjorde det överallt. Inte så lätt med en tax som stretade i kopplet och inte alls förstod varför det roliga tog stopp. Men till slut stod jag på skidorna igen och kunde fortsätta.  Dagens tur blev väl sammanlagt ett par timmar. Och nu vet jag att på undersidan överarmarna så finns muskler. Efter ett par dagar med skidåkning så skriker de och gör ont. Hade ingen aning om deras existens innan. ;- ))
 
Mina skidor är alltså sedan ungefär  1987, så där 30 år gamla. De är inte vallningsfria men ovallade med bra glid åt alla håll, så det är kämpigt i minsta motlut, måste hänga på armarna. Och det går ruggigt fort i nerförsbackar. Jag åker alltså helst helt platta spår.
Så här gjorde man reklam för skidor på den tiden. Har ingen aning om vad det betyder. Men nåt med att molekylerna på just de här skidorna ger hög fart. ;- )) Jag borde kanske ha lite fästvalla mitt under. Någon / några hade åkt Lianespåren idag före mig, syns för det kom lite nysnö inatt. Roligt att de blir utnyttjade.
 

Rådjurssadel i ugn åt vi igår

Jag har gjort den förut men ville ha receptet lite lättare att nå så nu kommer det igen.
 
Rådjurssadel ( en räcker till 4 personer o lite till), men här är en hel och två små  fram. Hade räckt till 8 - 10 pers. Nu får vi rester att äta idag och en ett par portioner till frysen för senare tillfälle. 
 
3 baconpaket
kantareller 
morotsstimlor
skivad lök
 skivad vitlök. 
 
Ugnen 170 grader i 1,5 timmar, kanske lite mer om det är stora sadlar
I botten av plåten / formen kan man ha rödvin och fond
Köttet skåras lite grunt  och man sticker ner lök i skårorna
Mycket örter och salt och peppar.
 
När det hela är klart så pillar man bort bacon och skär i bitar, lägger det ovanpå vid serveringen
Övrigt mixas och blandas med såsen som görs med fonden som bildats på botten, kanske mer vin och visp i.
 
Serveras med kokt potatis och kokt kål av något slag och en fin sallad.
 
Mellon tänkte vi inte på under hela kvällen tack o lov. Goda vänner var på besök och vi hade en trevlig kväll, länge efterlängtat var det.
 

Seffrin med på dagens skidtur!

Jag testade om det gick att ta med Seffrin när jag åkte skidor. Ville ju inte att ha skulle förstöra spåren. Men det funkade perfekt. Han gick i traktorspåren bredvid, vilket var lättast för honom. Aboslut en uppskattad tur blev det. Han kunde springa en del och massor av djurspår var det att nosa i, mycket räv och hare och en del annat som jag inte vet.
 
 
Jag har ett midjebälte som är gjort för drag, det fjädrar. Så fäster jag Seffrins expanderande koppel i det och det är kanonbra. Vilken dag vi fick! Och bara en vurpa gjorde jag när Seffrin drog lite för häftigt i ett rävspår. 
 
Det var fler än jag som åkte skidor på Liane idag. Jag mötte  nöjd granne Monica som uppskattade spårläggningen mycket, hon hade åkt ända bort till Eriks i Signebyn. Tidigare idag var nog May ute en tur.  Enligt väderprognosen så kan vi få behålla spåret minst en vecka, det kan bli många turer.
 
I kväll ska vi träffa goda vänner som  vi inte haft chans att se på ett tag, det ska bli trevligt. 

Igår blev det riktiga skidspår på Liane!

Det går lagda skidspår väster om oss där jag gjorde egna förra gången. Det går också runt Smörhôla nedanför Liane och till Signebyn, ungefär till Eriks.  Jag kavade runt i spåret  någon timme igår och det var himla skönt att slippa göra eget spår. Vem som helst är förstås välkommen att använda spåret! Det ser ut att kunna ligga kvar några dagar om man ser på väderprognosen. Karl- Erik Gustafsson har gjort jättefina spår på golfbanan i Svensbyn, de rekommenderas. Fast vi som vill slippa backar kan hålla oss på Liane. ;- )) Man kan starta var som helst efter Lianevägen, eller före skolan i Signebyn tror jag. 
 
 

Svärdotter Carin träffade Isabella Rossellini idag!

Carin jobbar på tidningen Elle som redaktör med fokus på skönhet. Ofta är det jäktigt och dead-lines som ska passas. Men ibland har arbetet guldkant, som idag då hon fick träffa Isabella Rossellini, dotter till Ingrid Bergman. Det blev ett rätt långt möte och Carin beskriver henne som rapp, rolig och frispråkig.  Direkt efteråt åkte Isabella till Skavland-studion där hon är med i kväll. Det ska vi kolla på. Nej hon var inte med på presentationen så hon kommer nog inte med i kväll. Skavlan spelas in, hon är med nästa vecka.

Fina grejer kollade jag på igår i Karlstad

Fast jag köpte inget, bara kollade. Absolut läckra tallrikar med blommorna. Skulle vara snygga att duka med. Men jag vet inte om de är optimala att äta på. Det blir så rörigt att man inte ser maten och tänk om maten inte matchar färgerna på tallriken. Nej, jag har tallrikar i överflöd, det blir inga mer. 
 
Glasen är fina! De liknar lite de vi har, köpta på Ikea för 6 kr /st. Ikea har ju tyvärr slutat sälja sina. Jag fick tag på fem stycken på Östpendeln second hand i Karlstad för nåt år sedan så jag har en uppsättning nu,  men jag måste inse att glas håller inte i evighet. De behöver ersättas och detta kunde vara något, men alldeles för dyra, 238 kr för två stycken. 

Heldag i Karlstad blev det idag torsdag

Roland hade först en tid för koll på sjukhuset. Där finns absolut inga parkeringsplatser, vi åkte runt varv på varv och försökte, men fick ingen. Så jag dumpade honom vid entrén och drog iväg. Det var varslat för en halvtimme men han blev utsläppt efter 10 minuter, helt godkänd, så jag fick hämta honom, hann inte kolla färdigt på Myrorna. Sen tog vi lunch på favvomatstället, Värmlands museum. Därefter  släppte jag av Roland vid Länsstyrelsen dit han skulle på nåt möte. 
Mötet skulle vara tre timmar så jag laddade för en avspänd eftermiddag med shopping på köpcenter Bergvik. 
Jag tyckte att tre timmar var jättelänge, lajade runt lite och kollade i de olika butikerna. Köpte en del matvaror som är svåra att få tag på. Här finns mycket ekologiskt och närproducerat. Och Roland hade beställt två spekekorvar. Men jag saknar talang för shopping så det blev inte så effektivt.
 
Det är i alla fall ansträngande att gå fram och tillbaka på stort köpcentrum (undrar hur långt det är?) så jag tog en kopp kaffe på Espresso House. Där finns massor av smarrigt slisk. Jag fick en glutenfri karmellkaka som var urläcker och en trippel espresso, alltså lite mer än dubbel. 
Sen hade klockan plötsligt rusat iväg. Jag pallrade mig till Ikea som ligger nära och skenade runt där i ilfart för att köpa glasburkar med lock till infrysning. Tre stycken fick jag tag på och sen var dagen slut och Roland skulle hämtas. På hemvägen lyssnade vi på talbok som Roland laddar hem via telefonen. Vi är inne på andra delen av biografin om Churchill. Den är jättespännande. Intressant med personer som verkligen funnits och händelser som har timat. Winston var verkligen ett orginal!  Vi kom hem och sen åkte Roland på kretsårsmöte. Och så var den här dagen slut. 

Amaryllis är bäst!

Amaryllis är bara bästa blomman! Jag köpte ett par till jul. De blommade fint under jul- och nyårshelgen. Sen ställde jag bara undan dem. Tänkte att de var slutblommade. Men så  började det komma nya knoppar. Och båda blommar så fint igen! Tacksamma blommor och absolut prisvärda. 

Skulptur i Umeå!

 Himla snygg skulptur i Umeå. Vet inte om den finns kvar än, det är något år sedan jag fick bilden från dotter som bor där. Ser ut att vara äldsta barnbarnet som har klättrat upp, men jag är inte säker.

Barnkalaset var fantastiskt

 Barnbarn Bill var bjuden på barnkalas när vi var i Stockholm så jag hängde med både dit och till hämtning. Det var en kompis från förskolan som fyllde år och alla var bjudna. Lokalen är en plats som brukar utnyttjas för sånt, kanske ett gammalt fritis.  Temat var djur och djungel, allt hemgjort Fint dekorerat, kul mat och lekar. En del kom utklädda till något djur
 Ap-muffins
 Bananklubbor
 Fint uppdukat
 Lejontårta
 Ormkakor
 Roligt att leka från balkongen. Det fanns djur att leka med typ giraffer, ormar
 

Räv-sex-dags!!

För någon vecka sedan såg jag vad jag tolkade som löpblod i ett rävspår vid Sandevad, men visste inte säkert. Jag har dålig koll på rävars sexualliv, men kunde ana att parningstiden  var på gång då. Sen kan man se att rävarna  är som finast nu. Hanarna är praktfulla i sin glittrande täta päls.
 
Idag på eftermiddagen gick jag ut med Seffrin. När vi kom nedanför Liane såg jag vad jag trodde var ett konstigt djur långt ut på Sönnare Smörhôla, nästan vid Klingeränga. Det rörde sig men förflyttade sig inte. Det var för stort för att vara en räv och jag blev förstås rädd att det skulle vara ett vildsvin eller en varg. Jag stannade och tog upp kameran, riktade in den och zoomade så mycket det gick. Då såg  jag att det var två djur, två rävar som parade sig. ;- ))  Videosekvens på min facebook.
Det har jag aldrig sett förut och hade ingen aning om hur processen såg ut. Fast det är ju hunddjur så det är logiskt att de sitter ihop en god stund, vända från varandra, precis som vanliga tamhundar.  Jag vet ju inte hur länge de satt ihop. De hade redan börjat när jag gick neråt och fick se dem, de höll på medan jag filmade och fotade första omgången. Det var nog minst 10 minuter. Tänkte jag skulle vänta ut dem men orkade inte hålla kamerna oppe så länge med full zoom i en hand. Hade ju den stretande taxen i vänsterhanden. Så jag gick ner till vägen o gjorde mig ingen brådska så det varade nog ytterligare 10 minuter. Sen stannade jag igen på hemvägen och filmade och fotade minst 10 minuter. Så minst en halvtimme borde det ha varit som jag såg och hur mycket före det vet jag ju inte. 
 
När de var klara så gick den här räven , tror det var hanen, först därifrån. Han gick mot skogen men stannade ett par gånger, satte sig ner och väntade på honan (tror jag) som låg raklång och vilade i snön  en stund efter akten. Han tittade på henne, kanske bekymrad. Men till slut kom hon också och då sprang de mot skogen.

Barnbarn Lou med glass o tofs!

 
Det är svårt att få till bilder med skärpa på den här lilla damen. Hon är nästan ständigt i rörelse. ;- )) Men när hon hade två små  glassar lyckades jag till slut någorlunda  nu när vi var i Stockholm. Hon är så söt och charmig och jag som farmor är inte ett dugg partisk! ;- ))
Äntligen vill lilla damen ha tofs! Alla har försökt få henne att gå med på någon frisyr som kunde hålla de ostyriga lockarna  i schack, men Lou har hårdnackat vägrat. Nu plötsligt kom önskemål från henne själv att få tofs. Det blev fint och dessutom praktiskt.

"Couturens hemligheter" på Sven Harrys

På min promenad  i Stockholm från Birkastan ner till centrum så passerade jag Sven Harrys konstmuseum vid  Vasaparken. Och jag råkade få se coutureutställningen genom den glasade väggen. Nu är jag ju ingen modemänniska ;- )) och har egentligen noll intresse för klädstilar, men detta var fascinerande, mer konst än kläder. Jag gick in och kollade på den liksom väldigt många andra, det var trångt till o med en vanlig vardag mitt på dagen. Populär utställning alltså, absolut sevärd och den pågår till 2 april.
 
 
 
 
 
 
 
 
 Färgen på den här klänningen var magisk, så mörk blå att den nästan var svart, fast det framgår inte på bild tyvärr.
 
 
 
 
Och som en liten blinkning sitter hon alltid där på Sven Harrys, Lena Cronqvists tjej i badbaljan
 

Snabbvisit i Stockholm förra veckan!

Centrum i huvudstaden ser ut så här! Inte så himla fint. Sergels torg ska bli något nytt och tydligen en hel del annat också. Slussen förstås också, men så långt var jag inte. Jag gick från Birkastan ner till centrum för att få lite motion och för att handla på Åhléns, bl.a. gick jag på Drottninggatan. Det är en ny känsla efter terrordådet, hade ingen tanke innan på att det skulle kännas så. Jag märkte att ögonen drogs mot lejonen för att se hur de var skadade av kraschen. Och visst var de lite repade och kantstötta. Sen är det nya tyngder mellan dem i gatukorsningar för att hindra nya dåd.  Så fort det kom ett ovanligt ljud så tittade jag mig instinktivt runt för att se om något var ovanligt. Tre polisbilar fanns på olika ställen på Drottninggatan, men jag vet inte varför. Kanske extra bevakning pga rättegången mot Akilov. Lite obehagligt med den här nya känslan när jag rör mig i centrala Stockholm.  Alla tycks överens om att det kommer nya terrordåd förr eller senare. Det är ruggigt att veta.
Roland hjälpte sonen med en del i lägenheten. Därför var vi på ett kort stockholmsbesök.
 
Mycket grejer blir det.
 
 
Barnbarnen Lou o Bill träffade vi också, men inte så mycket för de var tillsammans med modren inkvarterade på annat håll medan jobbet i lägenheten pågick. Det blir lite mer bilder o inlägg från det korta stockholmsbesöket framöver här på bloggen.
 

En nostalgibild till på Bosse och Roland.

 Från vänster Leverhögens Brusa 2 dubbelchampion,  Leverhögens Polka dubbelchampion,  Leverhögens Hambo dubbelchampion och norsk jaktchampion, Lalabons Sjunga Svensk Jaktchampion.  Ja, och gubbarna är förstås från vänster Bo Nilsson med Leverhögens kennel och Roland. Bilder som hittats i gömmorna. ;- )). Bilden från slutet av 90-talet. 

Första fikat på altanen!!!

Det är gjort, första fikat på altanen för i år! Och jag lovar, solen värmde! Åtminstone inbillade jag mig det. Med glasrutorna mot väster så har vi förlängt altansäsongen med minst två månader, en på våren och en på hösten. Det är sååååå mysigt att kunna sitta ute en stund mitt på dagen och bara njuta av solen utan en kall västanvind.  Vi behöver inte alls glasa in hela altanen. Vi tänkte nog det först men ändrade oss och bestämde oss för  att låta sätta upp glasvägg mot väster där vi får mest blåsväder. Och det räcker länge.. 

Marunde är en tecknare som gör bilder...

... för en veckotidning. Jag har ganska många men den här är en av de bättre. Också hittad i mina högar av allt möjligt. 

Göra upp eld är fint!

Och speciellt nu på vintern när det är lite kyligt. Det behöver inte vara en stor brasa, man kan ha en liten eld och sitta nära istället så som indianerna lär ha gjort. Det värmer. Jakt innebär mycket eldande och väntande. Elden i sig är ett slags sysselsättning, bara att titta på den är förströelse. Innan är det ju att leta töre och långsamt vårda de första glöden till flammor, sen ska den ju underhållas med lagom mycket nya pinnar, helst torra och att grilla korv över öppen eld är aldrig fel.
 
Lyxigt att vi kan göra upp eld under ansvar i naturen. I många andra länder är det inte tillåtet så som här.   Vi får hoppas att EU inte upptäcker vad vi håller på med för i så fall kanske det är slut på idyllen. Tjänstemannakadern  i Bryssel brukar inte vara särskilt lyhörd för  levnadssätt på svensk landsbygd eller för  beslut fattade av svenska folkvalda. 

Promenad med Seffrin varje dag.

Nästan varje dag i alla fall. Hans jaktsäsong är slut så han behöver komma ut och röra på sig och det behöver jag också förstås. Skönt att kunna gå mitt på dagen när det är som allra ljusast ute, tror att vi båda mår bra av det. För Seffrins del handlar det förstås om motion men också att få lite omväxling med nya intryck för syn och hörsel och inte minst dofter. Hundar har ju ett enormt doftregister, känner massor av lukter som vi inte har en aning om existerar.

Nostalgibild på Roland o Bosse!

Mer upphittade gamla bilder. Roland har gamle Hambo och Bosse har Polka. De var födda 1994 och kullsyskon från en bra kull. De var uppfödda av Bosse på hans  Leverhögens kennel. Roland o Bosse har sina hundar tillsammans. Bilden är från utställningen i Ånnaboda, Kilsbergen utanför Örebro 1997. Det var en fin dag med många hundar i alla raser. Både Hambo o Polka blev jakt och- utställningschampions. Hambo var dessutom en av våra trevligaste hundar,  lugn och lydig.  Stor sorg när vi måste göra oss av med honom.

Bakning är populärt hos barnbarnen i Stockholm

Bill o Lou tycker om att baka. Här fixar dom en kaka tills  Stina ska komma.
 

Det sista Lerin-programmet berörde!

 
Lerins lärlingar är så ärliga och fina att man bara måste tycka om dem. Erkänner att tårarna trillade både i glädje och sorg. Roligt att det framgick även i tv hur äkta glad Silvia var. Hon hade roligt den här kvällen. Och det hade vi andra också som var med på vernissagen. Jag håller tummarna att det kan bli en fortsättning på Lerins lärlingar
 
 
 

"Lars Lerins lärlingar" - sista avsnittet i kväll kl 21.00 Svt 1

 Kvällens avsnitt innehåller bl.a. vernissagen med lärlingarnas  alster på Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och kanske syns någonstans i vimlet. ;- )) I den här omgången på sex heltimmars program har  Lars ju haft konstskola med en grupp funktionshindrade i Karlstad. Son Markus,  till vänster ovan,  är programutvecklare på Nexico Media. Han  hade idén till programserien och  har som redaktör haft övergripande ansvar för jobbet med den i samarbete med Lars och Junior, deltagarna, produktionsbolag och svt som har köpte den för att börja visa  i januari 2018. Vernissagen  var det sista inspelningstillfället på Lerinmuseet Sandgrund och högtidlig öppning  på utställningen med deltagarnas alster. Vi var där  och fick en fantastisk kväll. Deltagarna är precis lika charmiga att träffa i verkligheten som när man ser dem i tv. ;- )) Inbjuden var också en hemlig gäst, drottning Silvia! 
Markus hade haft kontakt med hovet en längre tid för att hitta en tidpunkt som skulle kunna stämma med drottningens schema så att man kunde göra den här kombinationen av sista inspelning, vernissage och underhållning. Vi skymtade Silvia emellanåt när hon pratade med varje lärling om bilderna.  Och jag överdriver inte om jag säger att drottningen hade ett brett varmt leende hela tiden. Hon hade roligt! Landshövdingen i Värmland Kenneth Johansson var också med förstås. 
 
 
Vi anlände på eftermiddagen, skulle komma lite före  deltagare och gäster, tillsammans med Rolands syster Gunbritt och togs emot på Sandgrund av Markus.
 
Vi fick chansen att träffa Lars o Junior och son Rafael och prata en stund innan utställarna  kom. Undrar vad Roland berättar här? ;- )). Rolands syster Gunbritt till vänster, Roland, son Markus, Lars Lerin och jag.
 
Det var festligt uppdukat för drygt 100 gäster. Inbjudna var förstås deltagarna, deras närmaste anhöriga, personal och andra intresserade, bl.a. välkända konstnären Gerd Göran som nu är 98 år. 
 
Kursdeltagarna anlände i snygga raggarbilar och släpptes av på den röda mattan som var utlagd vid entrén. 
När de kom in var vi andra redan på plats och mötte dem med stormande applåder. Det blev många glada leenden och skratt över ett sånt mottagande. 
 
Drottning Silvia höll ett litet tal och klippte det röda bandet för att öppna utställningen. Sen fick vi gå in och kolla på bilderna! De är så bra!  Under tiden gick Silvia runt med sitt värdfolk och deltagarna så att de fick berätta om sina egna bilder. 
 
Därefter blev det underhållning, med sång o musik o dans. Här finns begåvningar, alltså inte bara konstnärliga. De bjöd verkligen på sig själva med stor entusiasm och en värme som strålade emot oss. Erkänner gärna att tårarna trillade. En sån här upplevelse berör. Jag har jobbat som lärare i särskolan i 15 år och har så många fina minnen från barnen under den tiden.
 
Drottning Silvia fick en fin kväll och hon skrattade ofta. Tror att hon trivs i Lars och Juniors sällskap också. Man charmas av de här karismatiska människorna.  
 
 
 
 
 
Junior hade så fina kläder på sig! Sonen Rafael fick vi också träffa, han var med större delen av kvällen. Nu är han drygt två år, ett charmtroll.
 
Jag hoppas ju att det kan bli en fortsättning med lärlingarna. De börjar kännas som trevliga familjemedlemmar! ;- ))
 
 
 
 

-Hej då timret som växt på Liane!

Bilarna hämtade timmerstockarna igår och i natt. Om det är någon tall med så tror jag den ska gå till Hilmer, men gran neröver Sverige, ev med tåg. Lamporna är otroligt effektiva och lyser upp arbetsplatsen. Roland lät göra en liten slutavverkning på drygt 1 hektar och nu är det mesta hämtat. Gårdens träd är på många sätt gårdens historia, jag har skrivit om det i ett tidigare blogginlägg under kategorin "GÅRDEN"  till höger här på bloggen eller i raden nedan.

Tyskharen snyltar i rådjurens uppspark!

Tyskharen har snyltat och ätit i rådjurens uppsparkade gräsfläckar!  Jag tror att detta är spår efter tyskhare med den lite vassa  framdelen. Han har till o med lämnat några  pärlor efter sig i samband med måltiden.  Den här platsen är på Nolare Brojale (Norra Brogärdet), inte långt från Prästeparken där jag såg tyskharespår för ett par dagar sedan. Svenskharen har helt runda fotspår och större. De kan breda ut sin tassar för kunna gå bättre ovanpå snön, det kan inte tyskharen.
 
 
 
 
Många spår efter rådjur var det och massor av uppsparkat. Det har skett i natt eller på morgonen. Seffrin kan inte förstå varför han inte får komma lös och fösa lite på dem. 
 
 

Carin i Paris!

Svärdotter Carin är i Paris på jobb. Hon skickade den här fina bilden som illustrerar det skimrande  kvällsljuset i staden. Carin jobbar på tidningen Elle med området skönhet. I Paris ska hon besöka Clarins. 

Präktigheten står som spön i backen idag...

... måndag. Jag har nog inte använt en svältdag på 5:2 till matlagning förut för jag har varit osäker på om karaktären klarar såna prov. Men idag blev det så och det gick alldeles utmärkt. Lagom ansträngande när man inte äter så mycket och det var ruskväder ute med snöblandat regn och blåst. Och jag provsmakade inte på nåt.
 
Kokade ingefärshots för någon vecka framåt; riven ingefära i vatten som kokat men dragits av plattan. Det får bara stå och dra någon timme. Sen i med honung och saft av en citron. Vi tar av den här varje dag, mängd som  1- 2 snapsglas. Jag har ingen aning om huruvida det är inbillning eller på riktigt men vi håller oss rätt fria från snuvor och sånt. Man ska inte underskatta placeboeffekter! ;-)) 
Bantarsoppa kokade jag. Det är den soppan jag delar på två omgångar mina svältdagar. Den består av bitar av rotfrukter från mixförpackning, lök och rödbetor och så kycklingbitar, kokt i bara örtsaltvatten, ingen buljong. Jag tål ju inte rödbetsjuicen så jag försöker få i mig de nyttiga rödbetorna så här istället. Vet inte om det funkar. Jag kokar rödbetorna för sig en kort stund och lägger med dem sen i soppan, annars tar de över både smak och utseende. 5:2 innebär alltså att jag äter som vanligt fem  dagar i veckan men lägger in två magerdagar. Vi har kört med det nu i drygt 3 år. Förutom att vikten hålls i schack så får kroppen vila sin matsmältning ett par dagar också, inget fett för  levern och inget socker för bukspottkörteln. 
 
Färdig soppa. En dags förbrukning är 4 dl och den delar jag på två tillfällen. Bra att få i sig vätska svältdagarna annars kommer huvudvärken. Den soppan plus en brödbit med bara hårdkokt ägg på och några glutenfria smörgåsrån under dagen blir de så där 500 kcal som jag ska ha. Roland ska ju ha 700 kcal så han äter en enkel frukost också.
 
Idag blev det 6 dagars soppa. De kan förstås bli för dagar i sträck men ibland sticker jag emellan med något annat magert. Känns skönt att ha glasburkar till infrysningen. Gillar ju inte plastburkar av flera skäl och byter nu ut dem successivt mot glas. Fast locken är inte bra att diska i maskin, jag sköljer av dem bara.
 
Till slut kokade jag  hallonsylt. Roland vill ha det till frukost ibland. Han har flyttat omkring på snö idag. Det kom en hel del i natt och under dagen. Mycket jobb!  Hörde att Daniel körde snöplogen i natt, liksom under dagen och då är det mycket. Det var blåsigt också, blev drivor.

En av hundpejlarna trasig,

 .... men suverän service hos Bofab i Grums och Henry. Vi fick hjälp med den  och blev dessutom bjudna på kaffe hemma hos Henry och hans fru i Borgvik. Roland får låna en med vi väntar på rep. Här ges instruktioner.
 
Jag passade på att köpa en handledsvärmare av Henrys fru. Hon är en helt makalös handarbeterska. Jag har köpt handledsvärmare förut men aldrig varit nöjd, de har varit för stora för att gå ner i handsken och in under ärmen, eller för korta. Men den här var bra, den är så tunn att den går ner i handskarna och den är lång så den går upp under ärmen. Perfekt!

Trasiga var flera saker på en gång!

Det gick sönder i timmerkärran.  Roland bröt och skruvade och sen kom Anders o svetsade så det löste sig. På landsbygden så funkar rätt mycket med att man hjälper varandra.
 
 
 
Samtidigt var fibern på Liane trasig. Den fixades så som jag beskrev här på bloggen, men lyste rött igen efter ett par dagar. Då var den felkopplad med vår hemmatelefon. Det löste Telia via telefon. Sen var en hundpejl trasig och Easy hunten och en kompressor och en hörapparat. Men det mesta löste sig så småningom eller är p.g. En pannlampa är borta och min Ipad! Vi hittar dem ingenstans.  Åldersrelaterad glömska??? Nu kan det bara bli bättre!
 
 

Gissar på tyskhare ....

... gör  jag, men vet inte.  Spåren såg inte rktigt  ut som harspår brukar göra. De var inte rundade framtill utan liksom kantiga och ovala i själva formen. Jag såg dem i Prästeparken, tog bilden där.  Det finns tyskhare / fälthare här också, men inte så många som vanlig svenskhare. Och vi hoppas förstås att de inte ska ta över. 

Döstädning går vidare...!

Den här byrån köpte jag så där 1968 när jag flyttade hemifrån första gången. Sen har jag nog bara lagt ner allt som haft med handarbete och sömnad att göra i de här lådorna. Men handarbete har inte varit min grej på länge, så allt har bara samlats här, rätt osorterat. Nu kom döstädningen hit. Hälften har nog gått till soporna och resten fick bli lite sorterat i nya fack.  Bilden under visar det som blev kvar.  Lättare att hitta när man verkligen behöver. 
 
 Det finns en tillfredsställelse med döstädning förutom nostalgi och det är katarsis, det här fenomenet med att slippa onödigt och sortera upp det som blir kvar.

Tv-program om isfiske här för några år sedan...!

Döstädning är ibland tråkigt
men lite roligt var det  att hitta en gammal tidning om den tyska tv-kanalen Dmax besök här hos oss i Sillerud. Man kollade på isfiske vintern 2007 och med var legendariske  programledaren Auwa. Det blev ett inslag i deras fiskeprogram. Isfiske är inte vanligt i Tyskland så det blev lite exotiskt för tittarna. 
 
Auwa hade långt hår, såg ut som en indian och var absolut kul. Vi hade ett par trevliga dagar tillsammans med honom och tv-teamet. Den vintern var det ett rejält islager på sjön.
 
 
 
 
 

Barnbarn Bill o Lou på utflykt idag fredag!

Förskolan var stängd för dem och då blev det utflykt i det vackra vintervädret till Järva tillsammans med kusinerna Bobo och Bonnie. Där finns kul grejer att leka med. Och kaniner att mata!

Mycket snö i Kassjö, Umeå, hos dotter Malin

Vi fick fina bilder som beskriver snöläget där dotter bor, i Kassjö, utanför Umeå. Det är över en meter och har drivit igen ännu mer på sina ställen. Den går en bit upp i fönstren. Nästan surrealistiskt att bo inne i ett snöhus.
 
Här har vi några lagom centimeter! Det räcker och så någon minusgrad. Fint!

Daniel Ligné poserar med dagens hare ...

... Den råkade komma till Rolands pass idag här på Liane, men kunde lika gärna ha kommit till Daniel. Hunden är dunker Hej av Harafjell! En fin mohare. Det kom precis en bild. Roligt när en gäst får bli med på lyckosam jakt. Roland var riktigt nöjd med Hejs prestation idag. Han håller på att utvecklas till en bra jakthund och han är född rådjursren vilket har underlättat den första jaktträningen.  Han är sparsam med skallet, skäller bara när han är precis på spåret, har god jaktlust, letar ambitiöst för att få opp.  Grattis alla tre!  
 
Sen blev det nytt släpp och Hej tog opp en ny hare, en kritvit svenskhare. Den kom till Daniel men för långt håll för skott, 50 meter. En spännande och rolig jaktdag blev det och full dag för alla. 
 
Daniel valde att ta en ledig dag hos oss efter uppdraget med föreläsning igår kväll då han var inbjuden hit  av Nordmarkens stövargille. I kväll blir det inte hare till middag, men väl stekt fläsk och löksås enligt plan.  Imorgon skjutsar Roland honom till tåget i Karlstad och han far hem igen för att delta i Jägareförbundets ordförandekonferens på Öster Malma kommande helg.
 
Roligt att Daniel som riksjaktvårdskonsulent bemödar sig om att resa runt i landet och träffa jägare så här. Han menar att det är nödvändigt i hans jobb. Igår kom han hit från Stockholm, direkt från riksdagen dit han var snabbinkallad för att informera om CWD hos vilt, en hjärnsjukdom som liknar galna-ko-sjukan. CWD har senast upptäckts hos vildren i Norge och nu försöker man utrota den populationen för att hindra spridning. Daniel  har ett varierande jobb, från riksdagens miljö-och jordbruksutskott till jägarträff i gamla skolan i Ängebäck på samma dag, till harjakt på Liane och tillbaka till träff med jägarerepresentanter från hela Sverige. 

Mitt schema klass 1: 3 b

Man hittar mycket spännande i döstädning. Här är ett schema från mitt första år i realskolan. Får direkt med skammens rodnad på kinderna konstatera att jag stavar fel på "Matematik", skrev  med två t  ;- )) . Jag gick någon handelsvariant och hade alltså både stenografi och maskinskrivning. Maskinskrivningen lärdes in i halvklass på gamla kärva  Haldaapparater utan el. Kämpigt men nyttigt att träna på fingersättning utan att se. Det var en skärm över tangentbordet. Stenografi var en snabbskrift som säkert inte används alls idag. Vi gick  i skolan på lördagar också, fast inte så länge, bara fyra lektioner.  Tyskan var ett ambitiöst ämne med fem lektionstimmar per vecka. Religion hette Kristendom och Svenska hette Modersmål, Bild hette Teckning och Idrott hette Gymnastik. Det som idag är so / no -block var uppdelat i Kristendom, Historia, Geografi, Fysik, Biologi. I senare årskurs tillkom Kemi. 
 
Morgonsamling var det tydligen onsdag morgon och lördag morgon. Där var närvarokontroll med notering i kontakthäftet med hemmet om man skolkade.  Där gjordes också anteckningar om dåligt uppförande,  kallat anmärkning. Om man fått  tre så tror jag det blev sänkt betyg i Ordning eller i Uppförande. Skollunch fick man ordna själv. Antingen ta med sig hemifrån eller köpa nåt. Alla skolböcker och annat skolmateriel måste man bekosta själv. Ortens bokhandel tog hem det som behövdes och man gick dit och köpte över disk. Fast mina föräldrar ville inte att jag skulle ha med pengar till skolan, så de förskottsbetalade till bokhandeln vid läsårets början  och sen noterade butiken  vad jag handlat för och strök vartefter pengarna gick åt. . Tror att det årliga beloppet motsvarade minst  halv månadslön för min pappa. Det var inte alltså gratis att gå i realskola, allt var inte bättre förr. Men något år efter detta så blev det obligatorisk högstadium till nian och realskolan togs bort.
 
Schemat följde tydligen med allas vår favvotidning "Bildjournalen". Året måste rimligen ha varit 1963.

Barnbarnens bilder!

Roligt att barnbarnen också är bildintresserade. Vi har fått en del fina genom åren och uppskattade är dom.Den här fina bilden kom från barnbarn Isak i Umeå!  När barnbarnens föräldrar, våra barn alltså, var små så var det mycket målande, ritande och många konstböcker. Sen rännde vi ofta på utställningar förstås. Deras intresse har hängt i upp i vuxen ålder och kanske överförts på våra barnbarn.  

Nu är fläskkampen avgjord!

Jag hade planerat fläsk till mat igår. Stekt fläsk serveras ju både i Årjäng på stallcafét och i Åmål på Stadt på tisdagar. Vi brukar hitta på ärenden så vi ibland  ska få fläsk där någonstans de dagarna, Roland älskar verkligen stekt fläsk, men som sagt nu skulle det bli hemma igår. Jag köpte två paket Hemgårdens svenska fläsk, lite försaltat. Ett paket stekte jag traditionellt i pannan. Det andra paketet stekte jag i ugnen och det var premiär för min del, så jag fick kolla på nätet. Det blev lagt på bakplåtspapper i långpanna, lite peppar på (borde ha varit kryddpeppar också men hade inget hemma) Sen in i ugnen på 225 grader i  15 - 20 minuter. Det blir säkert bättre att lägga fläsket på galler / nät i pannan så att det feta rinner ner under, men nåt sånt har jag inte. 
 
På golvet framför spisen lade jag hushållspapper enligt gammalt råd från gode vännen Diether. Det är bra så man slipper skura efteråt. 
 
Så här såg alltså ugnsfläsket ut när det var klart. Man skulle lägga upp det på hushållspapper så det fick rinna av stod det i receptet så det gjorde jag
Ett par bitar blev lite för mörka, dem åt vi inte, ohälsosamt med svartstekt mat. Mikael Z försöker få Roland att acceptera det. Tror att jag har ojämn ugnsvärme. Men resten blev bra. Innan jag startade så trodde jag att stekpannefläsket skulle vinna och det trodde Roland också. Men när vi provsmakat så var vi eniga
 
UGNSFLÄSKET VAR BÄST!  Och det var ingen tvekan enligt oss båda!
 
Det var köttigare, lite tjockare,  men ändå knaprigt, hade inte förlorat så mycket av fett och vätska tror jag. Stekpannefläsket var liksom hårdare, tunnare och torrare, mer som typ hårt papper. Vi åt som vanligt med löksås, kokt potatis, morötter och sallad. Och två paket gick nästan åt så man får beräkna ett paket per person. (Fast jag åt tre skivor och Roland resten!
 
Så nu blir det ugnsfläsk i fortsättningen. Som några har påpekat så skonar det också spisen, golvet och de egna armarna från fettstänk när man använder ugnen.  Och sås går bra att göra på fett i pannan. 
 
Vi kommer att bjuda Daniel Ligné på ugnsstekt fläsk på torsdag kväll efter den planerade harjakten. Tänkte först att det skulle bli rökt rådjur och potatisgratäng. Men det blir lite fånigt att bjuda en proffsjägare på vilt. Och Roland har sett på Facebook att han lagt ut bilder på stekt fläsk ;- )) Så nu får det bli fläsk! Ska bli roligt att få bjuda honom förresten.  Vi var hemma hos Daniel och hans familj för länge sedan och fick  hjortkött. Det blev första gången jag åt hjort minns jag och det smakade jättebra. Det var i samband med att vi var på Öster Malma i något ärende och Roland jagade vildsvin i närheten. 

Steka fläsk i ugn eller i panna?

Vilket blir bäst?I kväll tisdag testar vi och rapport om resultatet kommer imorgon.

Daniel Ligné kommer hit imorgon onsdag!

Daniel är riksjaktvårdskonsulent  och sitter centralt placerad i jägarsverige. Han känner många jägare i vårt land träffar ofta även beslutsfattare på alla nivåer.   Daniel  ska föreläsa på Ängebäcks skola imorgon onsdag  kväll 19.00. Alla intresserad är välkomna, man behöver inte vara medlem i någon organisation. Det räcker med  att ha intresse för jakt, vilt och hund.  
 
Ängebäcks gamla skola ligger strax  söder om Årjäng, vid vägen mot Lennartsfors, efter Fölsbyn och Sundstabyn. Det är skyltat.  Man kan köpa enkel förtäring på plats om så önskas. 
 
Förutom att Daniel är mycket kunnig om vad som händer just nu i jaktsverige så är han en underhållande föreläsare. Besök rekommenderas! ;- ))
 
 

Fibern funkade inte på Liane

Vi har alltså fibernät här för dator och telefon. Det är nergrävda ledningar med glasfiber, snabbast uppkopplingen man kan ha. Himla bra när den fungerar men på Liane var det helt dött nu. Funkade bra över nyår men alltså helt stopp nu. Först kom Telia och kollade inne. Där var inget fel. Sen kom NSI och letade ute. Det var en ambitiös ung man som följde ledningen runt sockel på huset. Den ska ligga i ett hölje av metall. 
 
 
Och minsann här hittade han felet. En liten bit av ledningen hade drabbats av att  en råtta  gnagt av den.  Januari månad var ju knepigt varm så rått-säsongen blev säkert längre än vanligt. Annars brukar det ju vara slut på deras uteaktiviteter under vintern, men här har det kanske varit full fart. Från o med idag ( 17 minus!)  så får vi tro att de har gett upp. 
 
 
Här ser man att det lyser rött intensivt i brottet.   Reparatören drog ny ledning hela vägen och den måste förstärkas. Det går visst inte att skarva. Jag beundrar människor som behärskar detta, så långt från min sfär! Tacksam att både han o Telia kom kvickt och att han fixade det hela igår, fast det blev en lång arbetsdag innan allt fungerade igen. 

Det unika människovärdet riskerar att suddas ut.

"Det var när dessa idéer blandades upp med nationalism som resultatet blev en ”märklig rasbiologisk soppa”. Nazisterna göt samman dessa tankar till en ideologisk helhet. Och det här är Englunds poäng: Den avgörande skillnaden stod inte längre att finna mellan människa och djur, utan i stället högre och lägre stående varelser. Det gjorde att ”avvikande” människor kunde hamna lägre ned i hierarkin än vissa djur.

Att bry sig om andra levande varelser än människor innebär naturligtvis inte att man placerar sig i en nazistisk tradition. Det vore en grov feltolkning. Vår relation till naturen är svårfångad och sinnlig. Kanske räcker det med att klappa en hundvalp för att närma sig känslan.  

Av Englunds exempel kan vi likväl lära att något fundamentalt kommer att förändras om vi överger det antropocentriska perspektivet i tillvaron, det vill säga att människan har en särställning i relation till naturen. Mänskliga rättigheter kommer att relativiseras. Det intressanta är då att ställa frågor om på vilket sätt och hur och vilket samhälle det leder till."

 

Citatet ovan är hämtad ur en text skriven av Marcus Svensson i en artikel som heter "Det finns inga talande träd". Jag har läst den på Timbros Smedjan. Den är lång men absolut läsvärd. Marcus  har samlat många olika aspekter kring detta med människans och naturens relation. . 

För mig så har människor det unika människovärdet, det skiljer oss från djuren och vi har givits ett  ansvar för djur och natur. Människovärdet kan inte vara lägre eller högre, det är samma för alla individer och hämtat ur kristen etik. På den här synen bygger vår lagstiftning och våra regelverk.  Än så länge.  Men det är värt att fundera på hur hela samhällsbygget påverkas om vi lämnar det synsättet.


Helt fantastiskt väder måndag!

Jag tog Seffrin-taxen med och gick ner till sjön. Men jag borde ha tagit sparken för det var bra is på vägen på det. 
 
 Prästeparken var ju bara så vacker med all rimfrost kvar på träden och solen som lyste igenom
 
Det är stora och mäktiga träd.
 
 I småbåtshamnen är det lugnt, bara en lite strimma vatten
 
 
Långt där ute satt en liten flock kråkor på isen. De höll till i skarven mellan den gamla isen och den nya. Kanske lite nivåskillnad där. 
 
 
 
Nu ligger isen även i viken. 
 
Jag vet inte hur tjock isen är här. Igår borrade Roland längre ut och det var 15 cm. Börjar bli läge för isfiske.
 
Seffrin skulle gärna jaga lite på de rådjursspår vi såg och som var färska. Men nu får han vänta till oktober, tittar oförstående på mig, han har noll sympati för gällande jakttabell. 
Borde gå att åka skridskor här nära bryggan.
 

Bistert i natt här i Sillerud!

Så här var det nu frampå morgonen, men hade varit ett par grader kallare i natt. Jag vaknade ett par gånger av att det small som gevärsskott i huset. Gissar att det var väggar och altan som kämpade med spänningar i kylan. Det blir fin is nu i alla fall, bra med en riktig vinterperiod. 

Fin utsikt över sjön Östra Silen idag söndag!

Det var otroligt vackert med gnistrande snö, is och strålande solsken.
 
Vi nöjde oss med att grilla korv och bara njuta av lite solvärme och vacker vy. 
 
 
Roland borrade i isen och den var 10 cm tjock.  Det räcker länge om man vill meta eller åka skridskor. 
 
En del andra ismetade nedanför oss, Morgan i Intakan med barnen. 
 
 
De fick också en fin dag fast lite oväntat och oförtjänt parkeringsstrul på slutet;- )) 

Barnbarn Bill har basket varje lördag!

Så också igår. Han älskar basketen och att hantera bollen. Och  helst ska favvotränaren Emma var närvarande. Bill har  samma välutvecklade tävlingsinstinkt som hans pappa hade som barn, beredd att offra mycket för att komma först, helt fokus på vinst. ;- ))
 
 
Efter lördagsbasketen har det blivit en ny tradition, trivselstund i bokhörna längst upp i Kulturhuset.  Det måste vara nytt. Vill minnas att där förr var restaurang och konstutställningar. Men det här såg ju fint ut.
 
En ny favvobok. Så roligt att barnbarnen både i Stockholm och i Umeå har växt upp med böcker i sin vardag och uppskattar dem. 

Fredagsbulle på Kajsa Varg.

Det är en tradition tror jag för stockholmsbarnbarnen Lou och Bill. På hemväg från förskolan fredag eftermiddag så blir det stopp på vägen på fiket / butiken Kajsa Varg. Det är fint med traditioner. 

Om att göra en bra klass

Jag har uppdaterat lite i min kategori som finns med i listan till höger: "Göra en bra klass". Längst ner finns lite ny text. Jag skriver så det blir i ordning att läsa, uppifrån och ner. 

Ok torskrygg blev det! Men inte mer!

 
Den får väl betyget ok då gårdagens torskrygg, den bästa hittills. Nu säger det inte så mycket i raden av fiaskon men i alla fall, det är något som går att förbättra.  Insikt nummer ett är att jag kan inte härma restaurang Riches i Stockholm klassiska ångkokta torskrygg med pepparrot genom att vattenkoka fisken. Jag lyckas bara få den trådig och sönderkokt. Det är bättre att göra den i ugnen, 225 grader i 25 minuter. Och innan har jag saltat på den för att den ska hålla ihop bättre. 
 Jag körde på det här grundreceptet. Men jag hade behövt lite mer bacon, lite mer salt. Fisken skårade jag innan och saltade lite och det var bra. Nästa gång blir det nog riktigt bra. Bra tillbehör var pressad potatis och broccoli och sallad. Och så förstås riven färsk pepparrot.

Det här behöver du:

4 st torskrygg

2 krm svartpeppar

1 tsk salt

1 paket bacon

3 scharlottenlökar, finhackade

2 dl vispgrädde

1 dl riven ost

1 msk fransk senap

1 burk creme fraiche

1 dl gräslök

Gör så här:

Salta och peppra torsken. Lägg i ugnsfast form.

Blanda samman alla övriga ingredienser utom

osten. Förstek baconen och löken. Häll över

fisken och sist strö över riven ost.

In i ugnen på 225°C i 20 min.

Servera med pressad potatis och sallad.


- Hej då massaveden!

Nu åker den, veden som ska bli papper!  Resten är kvar, bl.a. timmer som ligger närmast. 

Vårt besök på Lerinmuseet i Karlstad igår.

Vi går hit ibland för att kolla på Lars fina bilder. En del finns kvar och man känner igen,  men man byter hela tiden så det blir nya.  De här har varit med ett tag och de visar Lerins mörka ljus så fint. Och jag gillar hans hus. Det finns många stora bilder som är så mäktiga. Lerins konstmuseum på Sandgrund är alltid värt ett besök. 
 
 
 
Här var nya bilder som jag aldrig sett förut. Samtliga tror jag var gjorda år 2017. Temat för bilderna här var nåt med "Där vägen tar slut" eller "Vid vägs ände", minns inte exakt. Men de är så bra, vi blev stående länge här och studerade dem. Undrar hur den här mannen hinner med allt; måla, skriva böcker, göra tv-program osv.
 
Vi gick runt på museet, det är rätt stort och ibland dök Lars själv upp i de olika rummen. Det berodde på att han ställde upp för en fotograf (inte tjejen ovan!) som skulle ta en serie bilder för en värmländsk skrift. Hela tiden kom människor och berömde honom för hans tv-program "Lerins lärlingar" som gick senast med avsnitt 4 i onsdags och man bad att det skulle bli en fortsättning. 
 

Vi var på Värmlands museum idag!

OK, jag erkänner. Vi åker hit mest för matens skull nu när vi ändå hade ärende i stan. Huset är fint byggt
Och Lena Cronqvists tjejer är fina med Cyrillushuset i bakgrunden (vet inte om jag stavat rätt)
 
 
 
 
Och maten alltså. Man lagar allt själva, har inte lång varmhållning, fina råvaror, mycket ekologiskt och glutenfritt. Buffé med flera rätter. Jag tog en fin fisksoppa till förrätt + aioli och så fransyskan till varmrätt med cococolasås! Aldrig ätit den såsen förut men god. 
 
Sen var vi förstås på Lars Lerins konstmuseum som ligger precis bredvid, och Lars var faktiskt där. Men mer om det imorgon

Barnbarn Lou ville måla naglarna!

Klart att hon fick det, blev såååå fin!