Städfynd i hundfamilj!

Det här hittade jag häromdagen när  jag skulle röja lite i huset. Såna här städfynd kan det bara  bli när man har hund! :- )) Vid något tillfälle har vi behövt stoppa undan ett tuggben. Det kan ha berott på att hundar blivit ovänner om det eller andra skäl att ett bén lagts bakom en tavla.Till slut har det upptäckts vid städning som häromdagen!  För övrigt så är ingen av våra fyra hundar särskilt förtjust i tuggben. De gnager pliktskyldigast en stund men låter det sen ligga .  

Nu har jag fått med Roland på döstädning

Han rensade ut kläder i hallen också. Och det blev en säck, men den ska inte till återvinning. Den ska till sopor. Det mesta är trasigt och ofta trasiga blixtlås. Inget att spara på. 

Taxar är "eljest" som någon uttryckte det!

Jag fjäskade för taxen och köpte en riktigt Bia-bädd som han kunde ligga i på kvällarna, en sån som den till höger  med en ullfilt i. Nej det funkade inte. Jo det hade funkat om han kurat ihop sig lite, men han ska ligga raklång och då blev den för liten. Vitala delar av taxen hamnade utanför. Han valde då att inte ligga i bädden, han låg utanför. 
 
Då tyckte jag synd om honom och köpte en annan större bädd som var 80 cm lång, den till vänster i bild,  så han kunde sträcka ut sig  i hela sin taxlängd. 
 
Men nej!! Han ligger inte i någon av dem. Han lägger sig på hårda golvet mitt emellan. Vadå tjurig!

Töcksforsbesök och skogsavverkning

Jag måste skjutsa Roland till Töcksfors idag för han skulle hämta sin traktor. Då passade jag på att ta en tur till köpcenter. Det är jättestort. Töcksfors ligger nära norska gränsen och gränshandeln blomstrar, många  varor är billigare här i Sverige så det blir gott om norska kunder. Det finns dessutom  ett köpcenter till i Töcksfors, på andra sidan samhället. Det blev en lugn promenad den kilometer som jag tror det är invändigt runt det hela. Jag föredrar det här köpcentret när det ösregnar, som det gjorde idag, för man kör in bilen under byggnaden och ta hissen opp.  Gjorde några fynd, men köpte inga paraplyer. ;- )) I många av butikerna hade Black Friday redan börjat och pågick hela helgen inte bara fredag.
 
Just nu morrar en maskin här på Liane. Det är Jens E som gör en liten avverkning.Han är duktig och det går så smidigt. Jens har släktingursprung i Skogen här i Sillerud och är bror till vår dotters goda vän Jonna. Världen är liten. Det är skillnad mot hur det var med skogsarbete  när vi var barn. 

Döstädning igår onsdag

Det snöade igår så jag tog mig en innedag med städning av mina utrymmen i hallen. Jag hade en känsla av att jag hade bara låtit grejer ligga kvar utan att använda  dem. Så jag rev ner alla kläder, handskar, halsdukar och annat som gömt sig på krokarna bakom. En hel del av de här grejerna har jag inte använt på flera år. Det mest överraskande var kanske att jag hittade 13 (!) paraplyer. Fattar inte hur det har gått till att de har hamnat i min hylla. Men jag måste alltså ha dragit hem dem. Några av dem är gamla och arvegods från min mamma. Jag har inte haft hjärta att slänga dem av nostalgiska skäl.
 
Det blå köpte mamma 1955 när hon och pappa åkte på sitt livs första semester. Det skulle matcha en himmelsblå vacker ny sommarkappa. Semesterresan gick till Köpenhamn  en vecka och kan också ha varit  ett slags firande av 10-årig bröllopsdag. Jag var fem år då  och blev placerad hos föräldrarnas vänner Evert och Ebba i Blixterboda under tiden.  Min bror hamnade hos Josefssons i Samsala. Hur han hade det vet jag inte men jag bara längtade hem, hade inget att leka med, inget att göra. Det var förfärliga dagar som kändes som om de aldrig tog slut. 
 
Fast nu har jag packat ner nästan alla paraplyerna och en hel del annat också i några kassar och dem ska jag ta till second hand. Känns skönt att ha gjort en liten bit av döstädningen ;- ))  Och hallen blev plötsligt rymlig.
 
Agenda för dagen är tur till Töcksfors för Roland ska hämta en traktor där. Väglaget är bättre idag, all snö och is har regnat bort. Och så ska vi titta lite nyfiket  på den gode Jens som med sin maskin gör en liten avverkning på Liane.

Snöade ordentligt på förmidddagen idag onsdag!

Det var tätt snöfall på morgonen och förmiddagen. Samtidigt så blåste det ostlig vind så det blev riktigt surt  och blött. Jag hoppade över långpromenaden med Seffrin. Det kändes inte säkert att gå en ens med dubbar. När det ligger ett lager packad snö ovanpå vägens is så hjälper det inte att vara dubbad, fötterna halkar iväg i alla fall. Det fick bli två Röris-pass istället. ;- ))  Hade gärna sett att snön fått ligga kvar men nu på eftermiddagen slog det om till milt och regn.  Jag tog en innedag med döstädning. Mer om det imorgon.;- ))
 
Lite film på dagens snöskottning på facebook. Om någon har en trist kväll så rekommenderar jag läsning av Jens Ganmans facebookinlägg om Aftonbladets redaktion. Den är stilistiskt en fullträff av ett skrivarproffs. Jag skrattade högt! Hoppas det får ligga kvar ett tag. Facebook är annars numera snabbt med att rensa bort sånt som kan betraktas som kränkande och det är ju bra, men man tar också bort en hel del av sånt som  kritiserar   etablissemanget.  

Råget med vita fläckar på halsen!

Hon stod länge och kollade på mig och Seffrin där vi gick på vägen. Hon var stilla som en staty i flera minuter så jag kunde ta bilderna i lugn och ro och få lite skärpa på dem, trots avståndet.  Och Seffrin såg henne inte så han var tvärtyst.
 
Hon är rätt rund om magen. Dels kan man tänka att hon är smart och äter upp sig inför vintern som kan vara tuff för rådjur på våra breddgrader. Hårda vintrar så dör många rådjur, men stammen hämtar sig snabbt under milda vintrar. Man kan också tänka att hon redan bär på nästa års  killingar. Rågetter betäcks i slutet av sommaren och har det man kalla fördröjd fosterutveckling. Fostren stannar i storlek och växer inte förrän till våren igen. Fast jag har ingen koll på hur stora fostren är i rågetens kropp och om de kan förklara hennes rondör.
 
Nästa fundering är de där två skarpt vita fläckarna på halsen. Jag har inte noterat såna förut hos rådjur. Om jag kollar på bilder på nätet på rågetter så är det ingen som har det. Undrar vilka getter som har dem och om de fyller någon funktion? Finns de på gamla eller unga? Är de genetiskt betingade? Den vita skölden bak är ju en varningssignal som fälls ut när fara på gång, för att varna de andra i familjen. Men de här vita på halsen vet jag inget om. Lade ut lite film på henne på min facebook
 Tyvärr sågs alltså lodjur vid Hopbrôten igår morse. De går hårt åt rådjuren under vintern  så vi får hoppas att att det var ett enstaka djur som vandrar vidare. 

Gårdagens dessert

Ser inte så himla gott ut. Men det smakar bättre. Det är alltså gårdagens dessert. Det skulle ha varit stekta fikon, men det hittad jag inte så det fick bli stekta kärnfria dadlar, med grovmalen svartpeppar och honung och en skvällk konjakt. Det får koka ihop en stund. Sen drar man av pannan från värmen och tillsätter precis före servering en skvätt likör, helst Grand Marnier.  Till detta förstås vanlijglass från Wermlandsmejerier. 
 
Igår fick Roland bestämma menyn på kvällens äting med matgäst. Det blev porterstek på älg  och så den här desserten. Vi hade jättetrevlig äting tillsammans med Michael Z som jagar tillsammans med Roland ett par dagar. 

Harjakt med Hej, rådjursjakt med Seffrin och lodjursrapport

Jakten gick i vargområde så skyddsvästen var på. Den verkar fungera när vi testar med provaren. Vi blev uppringda av vänner häromdagen då deras skyddsväst inte fungerade, dvs det kom ingen ström. Säkert viktigt att kolla varje gång.  Tack o lov har den här  inte testats i praktiken. Men principen är att vargen ska få stötar och backa tillbaka när den försöker döda hunden.    Det förutsätter förstås att den biter på områden som västen skyddar och inte i exempelvis hundens huvud. Jag vet uppriktigt inte om det finns exempel på att västen räddat livet på någon hund. Hej tog opp haren själv och det gick snabbt och jagade ett par timmar med någon lång tapt. Haren visade sig ett par gånger innan men det blev inte skottchans då. Spännande jakt. 
 
Det här var ett område där nog inte hare jagats de senaste decennierna. ;-))  Det är som sagt glest befolkat och ingår i stort vargrevir. Med Roland var en jaktgäst som bor i Göteborg men som har mark här uppe; Michael Z.
 
 
 
Vid lunchtid släppte vi Seffrin på rådjur och då var både jag och Michael med. Fin dag, med lagom kallt, några minus och vindstilla. Vi kom strax på ett ställe med säkert 10 - 15 betes - liggplatser efter rådjur. Och bara några minuter senare så fick Seffrin opp. Det var så där 30 - 60 skall per minut. Såg först ut att gå mot passkytten men vek av åt fel håll.
 
 
 
 
Det vi fick se var två älgar som travade förbi oss här bakom trädstammarn, men det var tack o lov inte dem Seffrin jagade på. Han fortsatte ut ur såten med sitt rådjur. Seffrin jagade två timmar och 15 minuter. Han var riktigt duktig och letade upp spåret efter tapter när rådjuret gjort konster, vänt tvärt osv. Han börjar bli rutinerad och kanske är han den bästa tax vi har haft om han får bättre sök.  Det var en spännande jakt med  rådjur som gick runt i cirklar och nära passkyttar men alldeles utom skotthåll. 
 
Seffrin sprang 1 mil och 500 meter, medelfart på 6, 24 km / timme. Då ska man veta att det var i knepig terräng ockå, inga vägar. Till slut började det skymma och Roland måste koppla honom på fullt drev. Det var inte populärt, just då låg han rätt nära och ville inte ge upp. En sån här eftermiddag kostar honom inget. När han kommer in så skuttar han runt, lika pigg, bevakar både oss och ytterdörren ifall vi skulle få för oss att gå ut och jaga igen. 
 
 
Idag fick vi veta att lodjur  setts vid Hopbrôten idag på morgonen. Det är dåliga nyheter förstås. De här katterna gör fort rent hus med rådjuren. 

Hej då Busterbåten!

Nu är båtsäsongen absolut slut, bara att hacka i sig! Sista turen med Busterbåten igår måndag.
Det hade ju varit kallt på natten, - 11 grader så det fanns ett tunt skimmer av is runt båthamnen och badbryggan i Signebyn. Men det gick att manövrera Bustern utan hjälp av isbrytare. ;- )) 
 
Och nu bär det iväg till Anders i Säffle med Busterbåten! Ses igen till våren!

Så här vackra efter 10 dagar i vasen!

Jag köpte de här blommorna på Ica Sillerud fredag före Fars Dag,  för att fira gubben förstås. Det var två buketter som jag satte ihop till en.  Nu har de alltså stått i 10 dagar och är så här vackra än!   Jag har bara slängt två rosa rosor som vissnade. Men resten håller stilen. Man blir glad av blommor och särskilt när de står så här länge. 

Gårdagens rådjursjakt.

Nej, det blev inget upptag. Det hade ju snöat på natten och tidigt på morgonen. Vi släppte Seffrin vid drygt middagstid, hittade ett spår men det var nog från tidigt på morgonen. Seffrin var intresserad och slagade i vida cirklar. Men han lyckades inte få någon ordning på det hela, gissar att vittringen var för dålig efter så många timmar. Vi avbröt och gick till ett nytt område men utan att finna några spår. Skulle tro att rådjuren inte rört sig så mycket under gårdagen. Det var i alla fall läge att ta en massa bilder i det vackra vädret. Snön blir  så här gnistrande vit bara första dagen. Ljuset blir magiskt. Jag var ute i stort sett hela eftermiddagen igår, först gick vi ner sjön jag och Seffrin, sen letade vi rådjur. En fin dag blev det!
 
 
 
Inga mygg idag måndag heller!! 
 
 

Magiskt vacker dag idag söndag!

Det snöade i natt. Solen steg upp frampå förmiddagen och det blev så otroligt vackert med gnistrande nysnö och skarpt solsken. 
 
Baksidan av huset vetter mot norr och det blir som ett bomullstäcke med snö.
 
Seffrin och jag bestämde oss för att ta en tur ner till sjön. 
 
Vi gick förbi Liane som badade i ljus. På vimpeln syns att den lilla vind som var, var nordlig. Det blev inga plusgrader på hela dagen.
 
Helt fantastiskt var det i alla fall tyckte vi båda två. 
 
På sjön finns ingen is än, det har inte varit så kallt. Fast det är inget badväder nere vid bryggan och alla båtar i hamnen var hemtagna.
 
Roland jagade hare med Jazz o Hambo idag på förmiddagen. Ömsom vin - ömsom vatten kan man väl säga om den jakten. Sen släppte vi Seffrin på eftermiddagen men mer om det imorgon.
 

Barnbarn lilla Lou, 2 år, ...

.... älskar att stapla klossar i höga torn och skrattar sedan glatt när det hela rasar ner!  Detta är koncentration, kolla vänster pekfinger! ;- ))  Ibland behöver leksaker inte vara så komplicerade och påkostade! LIlla skruttan!

Rådjursjakt

Det blev rådjursjakt idag lördag på eftermiddagen. Seffrin föste på några rådjur  i olika konstellationer och några sågs som han inte föste på. Vi hade fullt schå att hålla honom från stora landsvägen, funkar inte med honom o bilar. Han tror att han bestämmer där också och att alla stannar för honom. Men det gör de inte, där går det undan. Och idag var det julmarknad på Tjolitta, alltså mycket trafik. Sen följde han två älgar, men gav sig glädjande nog efter ett par hundra meter. Skönt att han slutar med ofoget att ställa älg. Han har inte riktigt storleken för älgjakt ;- ))   På facebook visar jag lite hur Seffrin gör när han jagat och kommer in. Det är en cirkus. ;- )) Roland tog honom på fullt drev idag också när skymningen kom, 40 skall per minut var det då. Men han har blivit bättre på att låta sig kopplas i samband med jakt. 

Magisk tavla!

Jag har ju många  fler tavlor än jag har väggar, en hel bunt är det som står där i källaren med ett lakan över sig, så jag byter bilder på väggarna då och då. Nu hängde jag upp den här älskade vinterbilden. Och den har en speciell historia. Jag köpte den för rätt många år sedan i Sunne på en konstutställning i  den där fina träbyggnaden nära  centrum, tror den kallas Slottet eller nåt sånt. Rosa var den då till färgen. 
 
Jag föll för bilden för den påminde om orienteringsklubbens stuga nära mitt föräldrahem i  Bäck Hallsberg. Har ingen aning om huruvida den finns kvar eller inte. Men den låg så fint mitt inne i skogen, med bara en gångeväg fram till huset.  Den här bilden  är målad av någon Rolf Karlsson tror jag i början på 2000-talet.  Vet inte vem det är. Och han har garanterat aldrig sett orienteringsklubbens stuga i Bäck :-))  Jag gillade röken från skorstenen, månens sken i skogen, ljuset i fönstren  och snön i mörker i drivor.
 
Sen blev det så här: Rolands systerdotters man Anders gjorde ett besök på samma utställning och föll för samma målning men vi var inte där samtidigt och visste inget om varandras besök. Fast han bestämde sig inte så snabbt som jag, så jag fick den. Men det visste inte han förrän han fick se den på väggen här hos oss!!! Gissa om han blev förvånad! Och avundsjuk!. Bilden som han ville ha hängde här hos oss. Klart att han ska ärva den när jag dör!  Men tills dess får han vänta för den är en favorit här hos oss under vinterhalvåret. Sen under sommaren kör jag med Alan Salmi, rektor någonstans i  Säffle  (samma person som Alan Johansson från  Byn i Sillerud tror jag)  på den här väggen, en fin bild han har gjort på solens strålar mellan trädstammarna. Men det är en annan historia. Den får vi återkomma till. 

Värmevästen är kanonbra!

Det bästa jag har köpt på länge är värmevästen, jag som är så frusen! Hade den igår eftermiddag på rådjursjakten. Man har batteriet i fickan (två följer med ) kopplar och trycker på knappen som lyser. Det finns tre värmelägen; grönt, orange och rött. Numera har jag den alltid när vi är ute i skogen och  släpper Seffrin. Ofta blir det så att man går snabbt i terrängen och då behövs ingen extra värme, bara att stänga av. Sen står man still och väntar länge och då blir det kallt, men med västen så blir man varm direkt. Alternativet är ju att bylta på sig mer kläder men då blir man svettig och så fryser man ännu mer när man står stilla. Den här västen har värme bak på ryggen och ner mot midjan. Men jag tror att det finns nyare varianter som har värme runt om. Rekommenderas!
 
Dagens agenda har innefattat shopping i Åmål. Dom har en Jyskbutik och så ett par bra second hand. Det blev lite investeringar till sommarhuset. Skönt att vika en dag för inköp  så här ibland och inte bara handla i flygande fläng.  Roland försvann till bastun med god vän och jag har under tiden haft ett långt tel-samtal med svägerskan om ditten och datten. Sen blir det nog räkor som gubben har beställt.

Rådjur ser vi nästan varje dag

Nja, men varannan dag i alla fall i något slags genomsnitt. Ofta är det familjegrupperingar som här get och två killingar. Fick inte med alla på samma bild. En orsak till en god rådjursstam är förstås att vi har duktiga jägare i bygden som håller efter räven. Den tar killingarna annars när de är små. Men älg ser vi inte så ofta tyvärr. Det finns säkert men inte så många som förr. 

Hare för Hambo blev det idag!

Tror att det är hare nr 5 för honom, Åhlstigens Hambo, son till vår gamle Jazz. Roligt att han som är unghund  har kommit igång med hararna ordentligt. Han är fokuserad och gör det han ska i skogen, trägen och ger sig inte. 6 påstick idag och haren var synlig flera gånger men hade för brått för att vara skjutbar i början. Roland är nöjd med Hambo och hans utveckling. Det kan vara en bra hund på gång när han får lite mer erfarenhet. 
 
Jan Henricson var med på jakten, fick underlag för ett reportage om harjakt i Värmland för tidningen Svensk Jakt. Det kommer nog i nummer ett eller två på nästa år. 
 
Avslutningen blev korvgrillning på Liane som lunch, sen åkte Jan hemåt mot Eksjö, en resa på dryga 30 mil
 
 Sen ville lille Seffrin gärna ut och fösa på några rådjur, så vi släppte honom.
 
Seffrin fick opp rådjur strax och drev ett par timmar. Roligt att följa position och höra skallet när man ringer opp på Easy hunt.
 
Vanlig gps är också bra att ha förstås. Det blir dubbel försäkring att inte tappa bort hunden. 40 skall per minut gör han här. Det betyder att han är en bit ifrån. När han är nära eller ser rådjuret så blir det upp emot 60 skall per minut. Jag vill gärna ha koll på var han är för nu har vi vildsvin överallt i skogen och jag vet inte hur han kommer att reagera när han möter dem. Normalt är han van att vara chef men svårt att veta om vilda grisar accepterar några utomstående  bossar. 
 
Till slut började det skymma och Seffrin blev kopplad på fullt drev till sin stora förtret. Det börjar i alla fall bli lättare att koppla honom, förr var det helt omöjligt när han drev.  Det blev alltså inget rådjur fällt men fin mossa till vinterdekorationerna. Svamparna vi såg var trattisar och de var för gamla.

Säsongsstädning i sommarhuset

Vi gjorde ett gästrum bredvid själva stugan, och det är jag fortfarande nöjd med. Annars är det inte så ovanligt att man ångrar detaljer, går och retar sig när man ser dem. Framför fondväggen så är det två sängar  med huvud- och fotände som går att höja och sänka. Affischen på väggen till vänster är från grannen skulptör  Axel Tostrups en utställning. Har tänkt länge att jag skulle testa att sova en sommarnatt här, bara för att kolla hur det är att öppna väggen och se ut mot sjön från sängen, men det har inte blivit av än.  Lika bra kanske, antagligen blir man uppäten av mygg i så fall om man öppnar upp väggen ;- ))
Gästrummet funkar också som omklädningsrum för bastun som ligger vägg i vägg. Till vänster är en fönstervägg som går att öppna helt ut mot altanen och då är det utsikt över sjön från sängplatserna. Man får fin utblick om man  höjer upp huvudänden på sängarna.
 
 
Bastun blev så här. Mössorna där är i tovad ull. Man kan doppa dem i kallt vatten och sätta på huvudet om det blir för hett.;- )) Roland bastar gärna fast det är inte min grej, jag avstår gärna.
"Gustav i den nordiska natten" heter skulpturen som stugan fick av Axel Tostrup. Den står vid själva sommarhuset.  Gustav utstrålar  auktoritet och blickar bevakande ut över sjön. Nattetid är han respektingivande
 
Hösten är en fin årstid, jag har alltid gillat den. Det behöver inte vara solsken hela tiden. Just nu gör vi av och till säsongsstädning i sommarhuset. En gång om året behöver allt torkas av, speceriskåpet rensas,  fönster putsas, bäddmadrasser och kuddöverdag tvättas osv. Inte ett jobb som jäktar, häromdagen var jag hängig av någon maginfektion så då orkade jag bara lägga i och ta ur tvättmaskinen. Detta städprojekt tar några dagar i anspråk, men skönt i alla fall när det är gjort, allt känns fräscht och luktar gott. 
På bilden nedan syns hur det ser  ut när solen skiner på morgonen på sommaren. En lite mer smickrande bild av vårt sommarhus. 
 
 
Hela glasade väggen på stugan mot sjösidan går att skjuta undan, gränsen mellan ute och inne försvinner. Det blev bra eftersom själva huset är rätt litet. Vi har suttit här 12 personer och ätit. Bilden från i somras förstås, inte nu. Om man ska vara efterklok så kunde vi ha byggt huset  lite större. 
 
Spegeln i badrummet är från Nysäters Hem o Antik. De har ett stort utbud! Lampan från ett nostalgiföretag i Stockholm som jag glömt namnet på. Man gör exakta kopior av gammalt. Idel kitsch alltså. Kanske heter Sekelskifte eller nåt sånt.
 

Säsongspremiär för Icebugs idag onsdag!

Det var verkligen slipprigt halt på vägen när jag skulle ta dagens långpromenad med lille Seffrin. Det var bara att vända in i igen, gå ner i källaren och leta upp Icebugsen i sommarförvaringen. De är kanonsköna att gå med i halka. Man går helt tryggt och avslappnat, behöver inte spänna sig och vara rädd för isfläckar. 
 
Seffrin har inga problem med halkan, han stretar på utan halkskydd. 
 
Vädret har varit magiskt vackert idag med strålande solsken hela dagen! Och det ser ut att fortsätta imorgon också. Så här såg Liane ut idag när jag gick förbi med Seffrin.
 

Viltsoppa med lite extra omsorg.

Viltsoppa är tacksamt att göra, vilt är smakrikt. När jag bemödar mig lite extra, som i igår kväll med matgäst, så gör jag så här. 
Fräste älgfärs så det blev brynt tillsammans med gul lök ( här var det en skvätt sopprester med också). När fräsningen var  klar så spädde jag med lite älgbuljong från senaste pepparrotsköttkoket. Sån buljong förvarar jag fryst  i portionsförpackningar.   I den andra grytan kokade jag soppgrönsaker och potatis finskurna i saltat vatten. Strax före servering så blandade jag ihop allt i samma gryta. Varför krångla till det så här nu då och inte laga till allt i samma gryta (gör jag om jag är bekväm förstås)? Jo vitsen är att färsen och buljongen smakar gott av köttet medan grönsakerna behåller sin grönsakssmak i soppan. Det blir alltså flera smaker i soppan, inte bara en enda.  Man får inte var för generös med saltet för då tappas smakerna bort. På bilden längst upp till vänster smyger sig desserten in, risgrynskaka. Den passar efter soppa med nykokt hallonsylt och vispad grädde. 
 
Förrätten blev lite latmansgöra däremot. Den passar att knapra på till välkomstbubblet. Till höger syrad grädde (Smetana) brett ut på tallrik. Sen strött på stenbitsrom, hackad rödlök och dill. Man fångar upp smeten med 
lantchips  eller majschips till vänster och mumsar på en i taget. 
 
Jaktgästen på Liane ett par dagar framåt: Jan Henricson som inte bara ska jaga utan också jobba med skrivande för tidningen Svensk Jakt där han tidigare var chefredaktör. En trevlig kväll hade vi. Vi har många gemensamma bekanta och många gemensamma minnen över  tid, mycket att berätta om blev det.  Det här besöket har varit planerat en längre tid och blev nu äntligen av. Det var på vippen att en annan god vän / f.d. skribent skulle ha kommit med, Bernt Karlsson, men han fick förhinder. 

Nu måste vi byta golvmattan!

Nu går det inte längre. Alltså, jag slängde iväg ett hundben som jag trampat på och då blev det så här!!! Golvmattan är spröd av ålder och nu går det ur bitar här och där.
 
Den lades in när vi byggde huset 1977 så den är nästan precis 40 år gammal. Gissar att det är maxlivslängden på en plastmatta.  Vi köpte den av K-Å Hvitteldt (stavningen osäker!) och han lade in den. Inläggningen var ett mödosamt projekt, en stor yta som skulle täckas; hallen, köket o vardagsrummet och K-Å hade ont i knäna. Men han gjorde det bra.  Det var en fin matta tyckte jag, korkimitation, lite relief i mönstret. Smutsen syntes inte på den och den var blank, lätt att hålla ren. Den har tålt tre barns vilda lekar och alla hundtassar genom åren.  Jag har aldrig använt rengöringsmedel, bara vatten så den har fått behålla ytan. 
 
Vi var på väg och skulle byta den för några år sedan och fick ett pris på en ny + inläggning. Men Roland ville få priset spesat och det fick han inte, det blev inget den gången. Kruxet är att jag vill ha en likadan matta, en korkimitation, men det är inte modernt just nu. Vi måste hur som helst ta tag i golvmatteeländet och leta upp något nytt, så här kan vi inte ha det, en golvmatta med hål och revor i. 

Lämningarna berättar om livet förr

 Man hittar dem i skogen och under gamla uthus, redskapen från förr, de som kan tala om för oss hur man levde och arbetade på landet i gamla tider. De var gjorda för att köras med häst. Det här är en räfsa. Man använde den till att räfsa ihop hö som legat på slag och torkat. Det halvtorra höet räfsades  ihop och lades  i såter (högar) som fick fortsätta torka för att sen när det var helt torrt köras in på höränne (höskullen) Det var viktigt att höet var torrt. Hö som inte var riktigt torrt blev varmt och kunde självantända när det blev packat. Det var lite lättare när man byggde in fläktar under som kunde blåsa genom höet på ränne tills det var helt torrt.
 Tegelrör gick alltid åt till dränering. 
 
 Lunnekälke användes efter häst förstås bl.a. till att köra ut virke / ved ur skogen. Det gick att ha med en packad hösäck och sitta på. Lunnekälken användes till att frakta korta sträckor i skogen. För att köra längre väg var det två kälkar efter varandra, get och bock som tillsammans kallades doningskälke.  
 
 Harv var ett redskap i jordbruket. På hösten plöjdes åkrarna som sedan fick ligga och frysa sig lite luckra under vintern. På våren harvades för att kunna komma ut med såmaskin. Ofta måste man göra flera drag med harven, åtminstone om jorden var hård och lerig. Harven tog också med sig en del ogräs såsom kvickrot.
 
 Släpräfsa (släpriva) är det här.  Den släpades efter marken och samlade upp det färska gräset som skulle hässjas. 
 
 Detta måste rimligen vara stolpar som man använde för att göra hässjor (hässjevirke). De spettades ner i marken och sedan lades slanor (rajer)  vågrätt och på dem hängdes höet. Man började hänga på nedersta rajan och lade sen  på fler rajer och fortsatte hänga på hö uppåt. Hässjorna kunde stå ute länge på tork utan att bli förstörda, bra om det var en regnsommar. Det blåste igenom dem och det hjälpte till med torken, samtidigt som regnet rann ner över det översta hölagret. 

Kondens på golvet blir det från ugnen

Ugnen och spisen är jättebra, men när jag har tjälknöl över natten i ugnen så måste jag lägga en handduk på golvet framför. Det rinner kondensvatten på insidan luckan och ner på golvet. Det finns någon fläkt där som ska svalka glaset på ugnsluckan så det inte blir farligt varmt och då blir det så här. Spelar inte så stor roll egentligen nu när jag vet om det och är beredd. Någon mer som har det här bekymret? Och vad gjorde ni i så fall? När ugnen används bara ett par timmar så blir det inte så här, bara när den är på hela natten. 

Julpysseldags!

Barnbarnen i Stockholm har julpysslat hos kusinerna i det nygjorda köket i Sollentuna. Här syns Bill till vänster och Bobo till höger. Det börjar bli dags för sånt!

Dagens rådjursjakt med Seffrin

Vi jagade rådjur med Seffrin idag söndag på eftermiddagen. Fast han fick inte opp på något ställe. Vet inte om det gott troll i rådjuren, för vi ser dem när han inte är med. Och han brukar få opp om det inte är allt för gammal vittring. 
Han sökte ivrigt på en del ställen men inget.
 
Till slut fick vi grilla korv istället.
Märkligt nog hittade vi en hel del svamp, fina gula kantareller. De var genomfysta och pinnehårda ner till 5 cm under markytan, men det gör ju inget. Väl hemma så tinade de upp och fick bli såsen till kvällens älgkött. 
Utsikten från grillen går inte av för hackor, kav lugnt på sjön idag, vattenytan som en spegel.

Kall morgon på Liane!

Och just nu verkar det sjunka ytterligare något. Det sägs ju att allra kallast blir det strax innan solen går opp och det dröjer ju, klockan är bara 7 på morgonen. Gissar att det är ännu kallare i Svensbyn och i Årjäng. Vi brukar alltid ligga lite högre än man gör där. Det ska i alla fall bli en fin dag med massor av solsken. Grattis på Fars Dag alla som firar det. 

Trodde man kunde tvätta alla hundfiltar i 80 grader!

De flesta klarar det men inte alla. Igår tvättade jag en och maskinen blev full av såna här små "gummikulor". De kom från ulliga filtens numera f.d. gummerade baksida. Lärdom: Man ska kolla vid inköp vad filten tål och så läsa på tvättråden förstås. Jag vill gärna kunna tvätta textilierna i hundarnas liggplatser rejält  varmt så de känns fräscha. Med fyra hundar så måste det funka rationellt. 

Röris har jag fått!

Nu har jag fått Röris gymping-cd. Jag skrev ju om mitt behov av att röra mer på mig nu som pensionär. Och jag kom på att när jag hade klass så körde jag Friskis och Svettis Röris 4 (Rörelse i skolan)  2- 3  gånger i veckan som pausgympa med min klass. De andra dagarna var det disco eller rörelser med instruktioner på engelska. Varje klass hade jag i ettan och tvåan sen blev det annan lärare i trean. Så jag som hade tre omgångar klass kom att gympa med Röris i sammanlagt 6 års tid och gillade det. Det var lagom ansträngande, man behövde inte ner på golvet, blev inte jätteutsliten  och bra musik till. Instruktionerna var lätta att förstå. Nu ska jag testa och se om det här funkar för mig som pensionär, tanken går osökt till det som på dialekt kallas  "igenbarna" Ha ha...!
 Jag återkommer med rapport när jag kört ett tag. 
 
 

Från Lerinmuseet Sandgrund

Jag var ju på vernissagen på utställningen med "Lerins lärlingar" men det var så mycket folk att det var svårt att se alla utställningar ordentligt. Så jag har gjort ett nytt besök för att se de bilderna bättre och även övrigt förstås.
Den här var ju en favvo, stenar är jag svag för. Den är gjord av Hans Strand, som gjort ett antal fina bilder som just nu finns utställda hos Lerin
 
Hans hade ett antal fina bilder på sin utställning. 
 
Här är några bilder gjorda av Lerins lärjungar. Hoppas de får hänga kvar ett tag till, de är sevärda!
 
 
Och här är ett par bilder som Lars Lerin gjort själv, såna som jag gillar.
Här är mycket av det svarta ljuset som är speciellt för Lars.

Just nu! Magnus första hare!

Och för vår Hambo! Det kom sms precis nu!  Det är Magnus första hare, men inte den sista tror jag! ;- ))  Och Hambo har gjort ett bra jobb med sin fjärde hare. Han förkovrar sig fast han är rätt ung. Skytten är en amatörkock på mästarnivå, så nu blir det för honom en utmaning att laga till sitt livs första hare. Nu får Hambo vila resten av dagen. Eftermiddagen ägnas åt rådjursjakt med min lille Seffrin-tax - i ösregn. Men det finns inget dåligt jaktväder, bara dåliga jaktkläder. 

Karlbergsvägen 65 i Stockholm

Jag kan inte låta bli att göra ett besök där varje gång jag är i Stockholm. Min mamma föddes på den här adressen  för hundra år och två månader sedan. Den här mannen, Radovan Korn,  har sin konst- och rambutik på bottenvåningen. Han är ursprungligen serb men har bott i Sverige länge nu och har haft sin butik här. Han målar själv också och jag brukar köpa en lite miniatyrtavla varje gång. Se tavlorna nedan!  Han är en duktig berättare och låter mig varje gång  veta lite mer om hur det här huset byggdes och byggdes om, ja dess historia. Ägaren tror jag  är en god vän till honom och Radovans  son bor i en lägenhet ovanpå.  
 
 
 
Det är intressant att komma i samspråk med människor från andra länder vid stockholmsbesök. Jag råkade göra en längre taxiresa med en chaufför som kom från Syrien för 20 år sedan. Han var kristen ortodox och berättade att i Syrien fanns 4 miljoner kristna, men nu bara 300.000 kvar. Övriga hade flytt efter ISIS intrång. Han höll den folkvalde  presidenten högt. När han hade landet i sin hand så fungerade det mellan muslimer och kristna, två av ministrarna i hans regering var kristna. Chauffören hyllade Sverige som land, tyckte det var fantastiskt, men han var oerhört besviken på vår okritiska mottagning av många muslimer, framför allt att vi inte försökt gallra bort de med terroristanknytning. 
 
På Moderna museet satt jag  i kafeterian och hamnade i långt samspråk  med en kvinna från Australien. Hon undervisade i konst på universitetet i Sydney och skrev på sin avhandling om konstyttringar hos First nation, alltså Australiens urbefolkning. Hon hade bl.a. kollat på samisk konst / konsthantverk i de nordiska länderna nu vid sitt besök. Vilket spännande möte det var!

Gäster med jakttema

Vi hade goda vänner på besök igår och det blev en del jakt, både i pratet och i maten (rådjurssadel). Det var roligt att göra en dukning på den bruna duken med de fina handmålade tallrikarna som alla har olika djurmotiv, servis som var gåva från god vän.. Muggarna är från klostret i Taizé, vattenglasen från Kosta 50-tal. Uppe till vänster den tillfälliga stensamlingen; träfossil från USA, korall från Okinawa hämtad vid sonens bröllopsresa dit, stenen  från Berlinmuren, de rundade fina stenarna som Roland hämtade i Crescent lake på den plats där hans gamla släktingar hade skogshuggarläger. . Inte så ofta jag dukar med den bruna duken men just till vilttallrikarna stämmer den på något sätt. Nedan syns stensamlingen bättre fast från ett annat tillfälle
 

Gratulerar Tyskland till återföreningen!

Jo, jag vet att man valt att fira återföreningen mellan Öst- och Västtyskland på 3:e oktober istället men jag firar 9:e november för det var den dagen muren föll i Berlin. Stenen på bilden är från den förhatliga muren och vi fick den av en god vän som var i Berlin den dagen 1989. Vi gratulerar Tyskland till återföreningen. Fantastiskt att den kunde komma till stånd till slut, nästan av en slump  och utan blodspillan. Tyskland är ett land som vi har mycket gemensamt med, ett folk som har fått genomlida mycket som vi har sluppit, men som kämpat sig igenom sina svårigheter. Vi har många tyska goda vänner och det är vi tacksamma för. 

Min bästa bäverbild!

För några år sedan gled vi in sakta  med en båt, motor avslagen, mot en brygga. Då satt den här gynnaren i strandkanten. Det var nyligen röjt i området, han mumsade på kvistar och blev inte rädd. Han höll  en större pinne i  bägge framtassarna, snurrade på den och gnagde runt. Detta har vi inte upplevt igen, vare sig förr eller senare.  Vi var bara någon meter ifrån honom när han slog med svansen som varningssignal, dök ner i vattnet och  simmade iväg. Bävrar är otroligt söta i nosen, ser ut som små björnar. En sån här närbild får jag nog aldrig mer. 

Det är inte bajs på björkstammen!

Fast jag vet inte vad det är. Fenomenet ser märkligt ut, svart och blankt.  En svamp kanske, eller någon ticka eller vad det kan heta.
 

Moderna museets utställningar

Jag var på Moderna också och hann se det mesta av utställningarna. Bäst var verken från de egna samlingarna. En del gamla favoriter fanns med
Den här bilden tittar på åskådaren var man än befinner sig i rummet, gjord av Cecilia Edefalk.
 
 
 
 
Dalis "Wilhelm Tells gåta" var också med. Den är ju en höjdare och en av de första bilderna jag såg av honom.
 
 Kändes lite extra aktuell nu ;- ))
 
De här reklamaffischerna tror jag hörde till den stora temporära utställningen utifrån Fahlström. Det är alltså politisk reklam från 1900-talet.
Detta var den stora utställningen just nu och heter "Manipulera världen".  Den innehöll Fahlströms verk men också ett antal konstnärers som följt i hans spår. Jag fick ingen ordning på budskapet och fattade först efter ett tag varför. När Fahlström utvecklade sitt konstnärskap så kan man enkelt uttrycka det som att han ställde frågor från folket  till etablissemanget hur det medvetet eller omedvetet påverkade människorna. Men när man ser den här utställningen som helhet så känns budskapet tvärtom. Hand i hand med etablissemanget så ställer den frågor till folket  och skickar utmaningen liksom neråt.  Vet inte om det är bra eller dåligt, speciellt att den tar etablissemanget i hand. Men det är väl jag som är van att se Fahlström i ett annat ljus.
 
Fin utsikt från museet är det också.
 

Barnbarn i Stockholm-

Tog en hel del bilder på Bill o Lou under stockholmsbesöket, men barn är ju sällan stilla. I alla fall inte de här två, så det var mycket rörelseoskärpa. Lilla Lou ovan leker mest med att ordna fika, mat åt dockor o nallar, att bädda är också populärt. Sen att dansa förstås till musik och få böcker lästa för sig. 
 
Bill o  jag byggde ett fint torn med olika figurer i. Vi hittade på berättelser om de människor och djur vi hade med. Sen är spel och pussel roligt förstås. Yatsee var kul. 200 -bitarspussel är lagom svårt nu, tar ett par dagar att fixa. 
 

Fotografiska museets utställningar.

Jag var där under mitt besök i Stockholm förstås. Museet har alltid bra utställningar. Favorit den här gången blev höstsalongen. Där visas några få bilder av varje fotograf och det är från sådana som blivit inskickade och bedömda av en jury.Så himla roligt att hitta en Årjängskille bland utställarna; Tobias Kihlgren med sina Starwarsfigurer i olika miljöer.  Jag känner inte Tobias förstås, men han är son till Meta som var min zonterapeut i flera år och som jag är vän med här på facebook. Bilderna är bra och jag förstår att de blivit utvalda bland många sökandes. Hoppas Tobias fortsätter att utveckla sitt bildskapande. 
 
 
En annan bildserie i Höstsalongen som jag fastnade för var koporträtten. Så rörande på något sätt. Jag har alltid tyckt om kor.
 
Den här serien tyckte jag också om, tror det var självporträtt, men den var nog inte i höstsalongen. Har glömt fotografens namn. 
 
Den stora utställningen på museet är Paul Hansens och den  var mäktig. Han är pressfotograf sedan många år på bl.a. DN. PJ har fotat mycket,  rest i många år och tagit bilder av krig och konflikter, fattigdom och människors utsatthet. Bilderna är naturligtvis otroligt skickligt gjorda, han kan sitt hantverk både praktiskt och estetiskt, har fått många priser. Men jag orkar liksom inte med så massiv exponering av bedrövelser. Jag tittade på några av temana men hoppade resten.  Man får välja.
 

Rådjursjakt med lille Seffrin igår söndag

Roland lägger in Seffrins pejlhalsband på handenheten så vi kan följa honom.  
Här har Seffrin fått opp ett rådjur och jag får stå bakom Roland ifall drevet vänder och kommer emot oss.  Det gjorde det inte så det blev inget rådjur.  Men vi fick med oss en del av skogens guld: gula kantareller. Det fanns en del kvar, det  kommer att räcka till en sås eller till en älggryta.
 
 

Lövlek hos barnbarn i Stockholm!

 Det är höst i Stockholm också och det är kul att leka i lövhögarna. Bill o Lou leker för fullt
 
 

Fotografiska museet i Stockholm

Utsikten är som vanligt helt fantastisk från restaurangen! Den här dagen var det strålande solsken och båtarna tuffade på därute. Jag har alltså varit i Stockholm några dagar.
 
Maten är prisbelönt men var för en gångs skull en skuffelse. Miso-soppan var för salt för min smak, men jag får reservera mig för att den kanske ska vara så salt. Jag kan inget om Misosoppor, den såg bara god ut. 
 
Sen var det en varm lunchbuffé med lite olika plockrätter. Köttet var fläskkarré. Det är inte min favvo alls, och  just här var det ovanligt knepigt. Köttet var rosa, inte genomstekt. Jag petade lite i skivorna och lyckades hitta en som inte var rosa och kom under tiden i samtal med en annan gammal tant som var på väg att ta mat. Jag uttryckte min skepsis över icke  genomstekt fläskkött och hon höll med. Det kan vara en ny trend att man kan äta fläskkött som är rosa men jag är för gammal för det och det var den andra tanten också. Kändes lite skönt att vi var två skeptiker som letade efter icke- rosa - fläskkarré. Besviken var jag i alla fall, maten på Fotografiska brukar vara en höjdare. De andra plockrätterna kompenserade en del så jag blev mätt i alla fall. Senare kommer mer om utställningarna. 

Hare nr två för Hej den här veckan.

Svansförlamningen gick över snabbt med tabletterna så Hej fick en jaktdag igår också, den sista den här veckan uppe i Ålviken. Kjell fick den  haren i sitt pass.  Roland, Bosse o Kjell har ju varit där och bara jagat en vecka men nu är de hemma igen. Sammanlagt blev det två harar för Hambo, två för Hej och Bosse fick fyra för sina två hundar. Rättvis fördelning!
 
Hararna ska väl hänga lite till och sen ska de i boxen för att bli läcker mat. 

Tjälknöl är inte fel!

Här är två älgstekbitar i ugnen, de ska bli tjälknölar. Så här går det till:
Man tar frusen älgstek ur frysen på kvällen, lägger den i ugnen på 75 grader
Sen kokar man saltlagen som man ska ha morgonen därpå. Det ska vara mättad saltlag (krispigt på botten av kastrullen så allt salt är löst som kan lösas och en del finns kvar på botten.). Den ska ha kokas med vin, kryddor, lök, vitlök, lite svartvinbärssaft och annat gott. När köttbitarna stått i ugnen ca 14 timmar så tar man ut dem och lägger dem i saltlagen som man kokat upp igen. Det här blir ju på morgonen. Alltså de varma köttbitarna i den kokheta lagen. De ska ligga där 5 - 6 timmar så det hela brukar vara färdigt efter lunch.  Sen låter man dem kallna. Köttet är gott att äta  skuret i tunna skivor till potatis med kantarellstuvning, eller till en god potatisgratäng. Fin sallad till går bra förstås och gärna kokta grönsaker så som någon kål. Saltlagen som köttet legat i kan man frysa och använda en gång till. 

Lövfria träd är också vackra!

Hösten är vacker med alla färger och de här frostiga soliga dagarna. Men det finns en tjusning i träd som är kala också när de spretar mot en klarblå himmel

Min lille Seffrin!

Jag tycker att han är en fin liten tax. Fast för att vara tax är han ganska stor, ett riktigt lyft när han ska opp i bilsäten eller på flaket. Han är strävhårstax fast han har inte så mycket sträva hår, lite runt munnen, lite uppe på ryggen,  på benen och ovanför  ögonen. Han är dömd som strävhår men på gränsen till korthår.  Pälsen är i alla fall tjock och blank. Sen är han en trevlig jakthund med mycket jaktlust, bra skall och uthållighet. Om man skulle önska något så vore det kanske ett större sök. Våra två senaste taxar före Seffrin sökte stort, nästan som stövare,  så vi blev bortskämda. Seffrin håller sig närmare oss men får ofta opp, nyanserar skallet om han är nära eller längre ifrån rådjuret. Det är bra att veta.
 
En mysig hund att umgås med. Han är lagom dresserad, går fot bra,  stannar på kommando med och utan koppel om han är hyfsat nära mig. Det duger, mer behövs inte och vi har inte tränat på nåt mer.  Kan nog inte tänka mig ett liv utan  tax.

Hare nr två för Hambo.

Hare nr två blev det för Hambo den här veckan. Roland är nöjd med sin unghund, två år gammal. Hambo börjar bli trägen och förstår sin uppgift i skogen. Dunker Hej fick också en hare för ett par dagar sedan men han har drabbats av  svansförlamning och får vila.  Han fick det när vi var i Umeå också, fast den här gången kunde han få tabletter direkt så det kanske går fort över. Om jag har förstått den här åkomman rätt så är svansen inte förlamad men det gör ont att röra på den pga en inflammation i nervbanorna, så hunden låter den hänga ner. Åkomman drabbar kanske lättare hundar med tunn päls i samband med avkylning / blöta. Åtminstone har den inte drabbat våra mer tjockpälsade hundar genom åren. 

Skrämmande vindfällen!

Jag ryser alltid när jag ser såna här vindfällen. Minns hur våra föräldrar varnade oss för att stå där i vindfällens gap. De kunde alltså slå igen och döda ett stackars barn. Det fanns historier om det och de var säkert verkliga även om risken förstås är störst i samband med att det fällda trädet sågas upp och inte längre tynger ner roten.

Barnbarn Lovis i Umeå!

 
Hittade den här  bilden när jag letade efter annat i samlingarna. Den är något år gammal tror jag, hon var så där 2 år då.  

Bosse fick skjuta haren för Hambo!

Roligt att det blev skjutet en hare för vår  unge Hambo 2 år, son till Jazz. Vi har inte snö här men längre norrut finns det. 

Naturen tråcklar!

Tänk att naturen kan fixa sånt här, ett tråcklat nystan av någonting.