Vi har gått i skogen idag, Seffrin o jag.

Magiskt vackert på vår skogspromenad idag, Seffrin och jag var ute ett par timmar och njöt. Bilden är inte redigerad, det såg ut så här!
 
 
Vi hittade Roland i en traktor. Han hämtade dagens skörd av gallring. 
 
Det är mycket vindfällen. Den senaste stormen kom från ovanligt håll och då ramlade gamla träd som stått emot vind i många år. Jag gick och kollade lite oppåt för att se så inget var på väg att dratta ner i huvudet på mig. Träd hänger liksom i varandra.
 
Vi gick på en fin skogsväg, lite idyll
 
På flera ställen hade rådjuren skrapat fram lite ätbart. Det har de gjort under natten. 
 
I det här hygget finns "hökestubbar". Det är en del av markägarens skogsvård att lämna träd så för rovdfåglar som behövder kunna landa i dem och flyga vidare.
 
 
Fast vad de här hängande stockarna fyller för funktion vet jag inte. ;- ))
 
Och varför två halva träd lämnats så här vet jag inte heller. 
 
Imorgon kommer lite mer om vad vi såg. 

Mer nostalgiska fynd i döstädningen!

En bortglömd hög med Fem-böcker och lite annat läsbart. Den går till second hand, fast jag vet inte om ungdomar läser sånt här längre, om de läser alls. Det blir nog mycket skärmtid istället för att få till den där spänningen som min generation hämtade i böckernas värld. 
 
Gamla hängslen! De funkar bara ihop med byxor där det finns knappar och jag har ingen aning om var de kommer ifrån. Trasiga är de också. Blir nog släng till slut när jag tänkt lite.
 
Helt överraskande en riktigt snygg trähylla och smideskrokar. De sparas, sånt här går alltid åt, om inte annat i barnhöjd. 
 
En hög stickade linnetröjor från KUS vid Slussen! Rätt många år sedan de inköptes, men är lika fina i färg och form, trivselplagg. De behåller jag.
 
 
 
Ha ha... den här mockakepsen inköptes ungefär 1972, det året jag flyttade till Årjäng. Det lär dröja minst 30 år till innan såna blir moderna igen, men den som väntar på något gott.....! Jag gillar egentligen keps. Bredvid ligger de röda sammetsflugorna som våra söner brukade ha till sina vita skjortor när de skulle vara fina. Kanske kan funka för barnbarn? De blir också kvar.
 
Tunga fina sammetsgardiner, färdigsydda med långgardiner och kappa. Köpta på Röda korset någonstans och tänkte hänga upp kappan åtminstone i badrummet. Men har det inte blivit gjort på 30 år så blir det aldrig.  Går till second hand, superkvalitet för den som behöver. 
Nu har jag nog fått med allt från döstädningen den här gången. En skön känsla varje gång det är gjort. ;- )) Bra att få upprensat i olika utrymmen och nostalgin är en höjdare

Julen slut! Välkomna kära tulpaner!

Long time - no see!  Känns fel med tulpaner innan julen är utslängd, så nu fick det bli. Köpte en rejäl bukett på tulpanens dag.Sen brukar det nästan alltid finnas tulpaner i huset

Nostalgi i garderoben!

Döstädning blev det alltså igår. Längst in i garderoberna låg en del av  gamla ärvda dukar, servetter och handdukar.  Det känns fint att ta i dem, känna kvaliteten, hemvävt av  lin som odlades i farmors och pappas föräldrahem, några  för mer än 100 år sedan. Ömt vårdade. Varje barn i familjerna fick på den tiden en uppsättning i ordninggjord för att kunna ta med sig i sina vuxenliv, sina nya hem. Det här hamnade till slut  hos mig eftersom de flesta av pappas syskon var barnlösa.
 
De här gjordes till Tilda  (Matilda ) Andreasdotter, min farmor. Det var hennes namn som ogift, alltså måste servetterna vara gjorda före 22 maj 1893 då hon gifte sig med min farfar. Och ett bra tag innan, för hon hann med att vara i Amerika ett år hos sin syster Anna och hennes familj innan hon gifte sig. Jag gissar att de här servetterna (jättestora, men lika fullt servetter) märktes genom broderier. Sen kan tråden ha slitits ut i flitig användning och bara märkpenna-texten blev kvar. Det är i alla fall nr fem i en serie på kanske dussinet från början.  Farmor finns på något sätt närvarande här än. Jag har hennes amerikakoffert och den stora tavlan med hårarbeten som hon gjorde i Amerika. Och hennes pappas, Andreas,  stora förvaringskista från 1842.
 
Här är det linnedukar. Från början gjorda till min farmor som ogift, nr fem i serien. Sedan i någon bodelning, förmodligen efter hennes död, så tillföll de hennes son, min farbror Erik Teodor. Han kom att dela hushåll med sin syster som också hade namn på E, så märkningen fick bli med tilltalsnamn och mellannamn. Jag gissar att det var syster Ester som broderade över farmors märkning. Det är lite slarvigt och inte så fint gjort. Hon var den som var bra på matlagning, hon gillade inte att väva och handarbeta. Det hon tydligen gjorde var  att spinna garn av det lin som odlades på gården. Jag har hennes spinnrock kvar. 
 
Det finns en hel del hemvävda handdukar också i lite grövre lin, kypertvävt, också hemgjort förstås. Här är handdukar som ägts av min faster Ester, De märktes med E M för Ester Maria. Dem använder jag men har inte lyckats slita ut så många än.
 
Här är en större duk, också min farmors, Matildas. Jag tolkar den nedersta bokstaven som A. I så fall är den också något hon hade med sig i brudkistan när hon gifte sig.
 
Detta var en servett som tillföll min pappa, Lennart och som han förmodligen fick från föräldrahemmet när han gifte sig 1945. Det är säkert hans handarbetsduktiga syster Ebba som har broderat. Kanske också hon som har vävt. Hon gjorde  det gärna, det jag har är en liten del. 
 
Min mammas! Maj Britts. Året när hon gjorde duken är 1935 och det bör sammanfalla med att hon gick på Benninge Lanthushållsskola, hon var 18 år då.  Där fick hon lära sig allt som man måste kunna i ett lantligt hushåll och säkert vävdes det en hel del på skoltid. 
 
De fina textilierna ovan skickade jag förstås inte bort till second hand. Där hade de sålts för en spottstyver, fint linne värderas inte högt.  De fick bättre och finare plats nu i garderoben, en fin känsla att ta i dem och se på dem ibland och minnas anfäder och anmödrars slit.  Jag använder så mycket jag kan, men en del av dem är svåra att sköta. Inte enkelt med tvätt och mangling om det blir fläckar på stora tjocka linnedukar. 
 

NEJ, inte nu!!

Så sa Roland med lätt panik i blicken när jag idag förmiddag föreslog att vi skulle ta lite döstädning bland kläder och ägodelar. Och så försvann han ut i skogen med såg och fyrhjuling! Jag ska väl inte säga att det var en flykt, men nåt liknande. Ha ha... !
 
Jag grep mig verket an i alla fall, tömde ett par garderober och möttes av idel överraskningar, sånt som jag glömt bort för länge sedan. Det måste vara en sjukdom att spara så mycket, så länge. Jag hittade en stringlåda full med udda strumpor som jag en gång i tiden hoppats hitta maken till. Säkert 20 år sedan! ;- )
 
Den här säcken ska till second hand och en säck till skräp (de udda strumporna går till skräp!)  . Jag tar med till second hand på annan ort. Vill inte se mina gamla plagg gå omkring här i närheten
 
Jag sparar mycket, men ibland används gamla grejer också. Kom på att skjortan jag fått på mig till städningen var den skjorta som äldste sonen hade på sin konfirmation, fantastisk kvalitet, lika fin.  Det måste vara drygt 30 år sedan. 
För övrigt så är den här städningen en nostalgitripp 
 
Det var ömsint att hitta två klädhängare som min mamma gjort. När hon var  ung, början av 1900-talet, så virkade man ofta överdrag till klädhängare eller sydde på ett tyg. Det kunde förstås handla om att pryda, men också om att se till att tröjor  inte hängde ner åt sidorna och tappade formen eller att blusar i fint tyg inte fick träflisor. 
 
Det blev mycket mer nostalgi men det får komma vid ett senare tillfälle
 

Snart ska stakarna läggas undan!

I den här staken från Tyskland finns fina djur, både de ursprungliga och pepparkaks som barnbarn lilla Lovis i Umeå skickat oss till jul.  Men nu får vi snart säga adjö och försöka plocka undan. Det är lite motigt men brukar gå bra om jag mutar mig själv med vackra tulpaner efteråt. De är liksom bannlysta under julhelgen.

Kanske sista haren för gamle Jazz!

Nu är han 13 år gammal. Han börjar bli lite stel i lederna, hör inte så bra längre och kan ibland verka lite lätt senil. Men jaga hare kan han fortfarande. Den här föll idag efter två timmars jakl. På slutet gick han i drevlöpan men tappade den inte. Nu slumrar han gott i soffan!

Julgransskakning hos barnbarnen i Stockholm

Igår kväll blev det julgransskakning hos barnbarnen i Stockholm Bill o Lou och deras små kusiner Bobo och Bonnie.  Pepparkakasstugan kraschades förstås traditionsenligt och åts opp. 

Husse hittade vi i änden på Soptippebacken!!!

 
 
Seffrin och jag var på långpromenad och fann husse längst upp i backen. En liten tax blev strålande glad! Husse var på harjakt sedan morgonen, hade väntat flera timmar på upptag och dunker  Hej hade föst på en hare i någon timme när vi kom. Det skulle bli en timme till men inget avgörande.  Vi grillade korv i alla fall. Fin dag utomhus, det blev ett par timmars gåing i skogen  för mig och Seffrin, så skönt
Soptippebacken är lång och brant. Här fanns spår av rådjur, hare, hund, ekorre, räv, skidåkare, gående med gåstavar, gående utan gåstavar, häst och släde.

Tala med hundar kan man! ;-))

Lille Seffrin förstår mig när jag talar till honom. Om jag går ut på verandan med ytterkläder på mig och säger att han ska stanna där i rastgården, så står han bara still och kollar på mig, skäller inte eller nåt. Men om jag går ut på verandan med ytterkläder på mig och säger att Ja, vi ska gå, då börjar han skälla vilt,  springeroch hoppar fram och tillbaka tills jag hämtar honom. 
 
Annars är han inte särskilt väldresserad. Han kan några kommandon bra; han går fot i koppel, han slutar dra i långkoppel och jag säger "det räcker", han stannar och står still om jag säger "stanna". Men det är nog allt. Fast det är nyttiga kunskaper, de räcker i vår vardag. 

Rolands nya metod att slänga ut granen!

Idag lördag åkte granen ut. Nja helt ny är väl inte metoden,   vi  har gjort så här ett par år. Roland tar en sekatör och klipper av grangrenarna uppifrån och ner. Jag håller upp  sopsäcken som han lägger ner dem i. Till slut återstår bara en pinne som sitter i foten. Fördelen att göra så här är att det går snabbt och man slipper en massa barr på vägen ut, särskilt vid trånga dörrpassager. Bara att dammsuga där granen stått och så är det klart. Nu är i alla fall granen rensad från pynt och utslängd. Resten av julgrejerna får väl bli undanplockade imorgon eller så.
 
 
 

Färgstark solnedgång igår!

Det var verkligen så här mycket färg på himlen igår eftermiddag när jag gick sista turen med lille Seffrin vid tretiden. Bilden är inte behandlad i fotoshop eller annat redigeringsprogram. Det var på riktigt så här mycket färg i "Mölntegsvråa" som Rolands pappa brukade säga.
 
Fem hekto har jag kvar att tappa i vikt. Under jul och nyår så hoppade vi över 5:2 och åt vanligt hela veckorna. Och jag gick direkt upp i vikt ett par kilo på den tiden. Nu har jag ett retligt halvkilo kvar. Och tänker med en dåres envishet att det är lättare att gå ner fem hekto än att fortsätta gå upp i vikt och sen försöka gå ner typ fem kilo. Kör mina två svältdagar per vecka och dessemellan halva svältdagar. Det funkar rätt bra, har inte så mycket kvar nu, bara de där retliga 5 hektona.

Jag och Seffrin gick till Roland som jobbade med vindfällen idag

Roland jobbade idag med att ta hem vindfällen efter senaste blåsvädret. Han var vid Spriklerud. Och Jazz var med. Jazz  föste lite på hararna i närheten kan man höra. Men han är gammal och det är inte så allvarsamt, han får ta det i egen takt. Huvudsaken han kommer ut i skogen en stund
 
 Där borta är Roland med fyrhjulingen och såg och yxa. Det har ramlat träd i det lilla  hygget och de behöver tas om hand.
 
 
Sen liftade vi med Roland  på hemvägen.  Seffrin satt trygg framför Roland och jag bakom. Det var dags för lunch, skogsarbete kräver mycket mat. ;- ))
 
På vår senaste långa promenad idag så såg jag och Seffrin det här skådespelet mot Mölntegsvråa. Och det är inte en fotoshoppad bild, den är helt naturell.

Mer om förvirrande namn i bygden

Gick runt Liane en bit igår. Passerade först två hus med namn som anknyter till Liane, byggda på mark som tidigare hört till Liane. Det är Litorpet och Ligärdet, våra närmaste grannar.  Fina hus och trevligt folk men de är inte med på bild den här gången! ;- )) Roligt att Li finns kvar i namnen på deras hus, det anknyter ju till att det har varit del av Liane. Vi döpte vårt hus till Lihaget, vilket betyder ungefär "litet skogsområde på Liane"
 
Om man går in en bit till vänster vid Litorpet  så kommer man till Döverud och Spriklerud. Döverud hette på gamla kartor Libråten om jag minns rätt. Där bodde Rolands farfars, Gustavs,  far o mor, Alfred och Emma. Det var Alfred som "invandrade" till Sillerud från Blomskog. Han hette från början Kylin i efternamn men det  blev Kylén vid flytten. Alfred gifte sig alltså med Emma från Faggebyn och blev anfader till Sillerudsdelen av släkten, de med efternamnet Kylén. Kylin-delen av släkten är kvar i Blomskog. ;- )) En son till Alfred var Gustav som flyttade till Liane. Gustav var  Rolands farfar som gifte sig med Ester Boberg. En annan son till Alfred, David, bodde kvar på Döverud och gifte sig med Rolands pappas kusin, Anna . På Spriklerud bodde deras  dotter med sin familj. Döverud ägs idag av ättlingar till David och Anna. Spriklerud är sålt till våra tyska goda vänner.  Inget av husen är med på mina bilder..
 
Sen gick jag förbi Blåsåsen, där bor Rolands kusin som också växte upp i huset på Liane. Det huset är inte heller med på bild. 
 
Nästa är Sand och mitt emot ligger Grisebingen där borta i skogsområdet på bilden ovan. Bredvid där var det en stor soptipp på den tiden sopor slängdes i skogen. Vi har spekulerat ibland i om det kan ha varit så att flera gårdar hade sina grisar gående tillsammans på en plats och detta kan ha gett namnet Grisebingen,  men vi vet inte. Vägen förbi Grisebingen är en skogsväg som med lite möda kan köras med bil, den går bl.a. till Snarkil
 
Nästa plats är Guttarbol. Vet inget om ursprunget till det namnet. Här bor Rolands tremänning och   hans mamma som alltså är   kusin till Rolands pappa. 
 
Detta var förr bondgården som liksom hörde till ålderdomshemmet bredvid. Tänket var väl  att hemmet skulle vara självförsörjande på en del mjölkprodukter antar jag och att de äldre som orkade och ville kunde hjälpa till med gårdens skötsel. 
 
Nästa hus på min hundpromenad var alltså ålderdomshemmet. Det byggdes av Silleruds gamla kommun för att kunna ta emot de gamla som inte kunde bo kvar hemma. Här fanns den första teven i bygden och Roland minns att de gick dit för att se. Sedan gick Silleruds kommun upp i Årjäng och hemmet  blev nedlagt och huset sålt. Nu är det privatägt.
 
Mitt emot det huset finns ett nybyggt som jag har missat ev namn på och nedanför ett äldre hus som jag inte heller har namn på
 
Nästa hållpunkt för namn är alltså den här platsen; Nobels björk. Här brukade Nobel från ålderdomshemmet sitta, filosofera och prata med förbipasserande. Fast den riktiga Nobels björk var jättestor och finns inte längre kvar. Roligt att det verkar komma nya träd, säkert ättlingar till den gamla björken. Namnet på platsen lever i alla fall kvar än. Precis här in till höger gick en gammal gångeväg som ledde till Signebyn förr tror jag, men den syns inte längre.
 
Solnedgången var vacker och den heter lika överallt :-))
 
Gruppen av hus där borta var nästa att passera. De husen och  några till är hemmanet Elgtån. Fast det kallas normalt för Ärtå och består alltså av flera hus, bl.a. Ärtåjale som ligger till vänster utom bild. I huset till höger på bilden  bor Rolands kusin och i huset bakom där bor Rolands bror. Ännu lite längre bort precis utom synhåll,  på andra sidan Bäcketjärn bor Rolands moster i ett hus och dubbelkusin i ett annat. Alltså Rolands farbror gifte sig med hans moster och de fick en dotter, en dubbelkusin.
 
Orden Elgtån och Ärtå är så olika så man kan fundera över vilket som kom först. Elgtån står det på kartan och kanske är det det gamla namnet som sedan har förändrats i dialekten. Eller också hette det Ärtå från början och blev försvenskat till Elgtån av någon förbryllad kartritare för länge sedan. För det är svårt att skönja någon Elgtå i landskapet. Jag vet inte, gissar bara.
 
Jag får på facebook ett tips från Kjerstin A på Elgtån att Elgtån tidigare hetat Elgetun eller Elchtun. Det var intressant och jag spekulerar förstås om det
"Låter mer logiskt med Elgetun än med Elgtån. Jag läste på lite om tun. Det är ursprungligen beteckning för gärdesgård (liknar tyskans "Zaun"), men senare också ord för det inhägnade området runt en gård., gårdstun. Tun kan också betyda inhägnad för djur. Det blir ju märkligt med ett namn på en plats som i gammalt språk betytt ungefär "Område inhägnat för älg" ;- )) Man blir onekligen nyfiken på vad som har hänt på Elgtån / Elgtun i gamla tider! Var det en fångstplats för älg där man grävde gropar som delvis hägnades in med störar för att jaga älgarna in i dem?".
 
"Min nästa teori om namnet är att det  kan vara ett ursprung från Helgetun till Elgetun till Elgtån. I så fall har det inget med älgar att göra utan med något som är helgat. Vore kanske logiskt med tanke på att området ovanför heter Korsbyn och har en historia i bygdens kristnande, del av pilgrimsled om jag minns rätt. Området ovanför L-Ås hus var aktuellt för att bygga Silleruds kyrka i slutet på 1800-talet men det blev till slut på Karlsfors istället. Intressant med namn på platser och vad de berättar för oss om vad som hänt förr. På norska Östlandet så lär Helgetun betyda "inhägnad runt en helgedom""
 
Här är också Ärtå fast från andra hållet. Slut på hundpromenaden för den här gången. Roland hade slut på harjakten och hämtade opp mig. Han var hungrig. :-))
 Det är väl bäst att jag direkt reseverar mig för fel i texten ovan, speciellt med  släktskaper längre tillbaka i tid.  Det finns släktskap och gemensam bakgrund för många som bor efter vägen runt Liane.  Kanske är det orsaken till att så mycket  historia och gamla namn finns bevarad genom muntlig berättartradition.

"The crown" -abstinens har vi

Nu har vi lyckats att på Netflix se hela säsongerna ett och två av "The Crown". . Sen finns inga fler avsnitt inspelade!! Hoppas det kommer säsong tre snart! Kanske finns nåt annat bra att kolla på? Tips mottages!

Rådjur igår onsdag.

Fina rådjur igår. En get i alla fall och en killing från i år. Ser inte säkert  om det är en bockkilling eller getkilling men gissar på bock. Tyckte  mig skymta en "pensel" under magen. Geten har sin "pensel" i baken.  De har gott hull. Killingarna som föddes i våras är nu nästan lika stora som vuxna djur, svårt att se skillnad. Under en tid har vi oftast haft rådjursbesök nattetid, vi har sett spår i snön,  men igår kom de på eftermiddagen  så vi fick se dem. Det är vackra djur, nu är pälsen tjock och färgen dämpat gråbrun. 
 
 
 

Dag två i nya förskolan / skolan!

 
Barnbarn Lou gjorde heldag och det mesta utan föräldrar. Trivs jättebra och knoppade i vagnen på hemvägen.! Fick bäras in till soffan hemma! ;- ))
 
Bill är jättenöjd med sin nya skola idag också. Vill inte gå hem direkt vid hämtning! Så roligt att de trivs i sina nya miljöer! Man kan aldrig veta innan!

Barnbarn Lou bakade på nya förskolan!

Lou började på ny förskola igår. Det är ju alltid en utmaning men det gick jättebra, skenet på bilden ovan bedrar.  Hon var nöjd och har sån tur att bästa kompisen från förra förskolan, Kastanjebacken, ska komma till samma förskola och samma avdelning. Den familjen har också  flyttat till  området. Bill började på förskoleklass på samma skola och tyckte att hans första dag hade varit rolig. Skolan har en fotbollsplan och den gillar han. Sånt finns inte på skolor i innerstan.  Spännande är det med nya utmaningar och  så långt ser det bra ut!

Snöat på Liane idag tisdag!

Det kom inte förrän vid lunchtid och höll inte på så länge. Men det blåste rejält  också så riktig vinter blev det en stund. Roland hann precis få hem sista omgången vindfällen innan den försvann nere i snön. Och när det väl var gjort så gick länken mellan bommen och rotatorn vid klon av. Alltså resa till Årjäng för att beställa nytt. 
 
För övrigt så har vi haft kontakt med barnbarn som börjat ny skola / nytt dagis idag. Spännande, men brukar gå bra. Uppdaterat så gick det jättebra. Bill har fått en skolgård med fotbollsplan och är glad åt att kunna spela. Och Lou  får gå i samma grupp som sin bästa kompis från förra förskolan, den familjen har flyttat till samma område. Ibland har man tur.

Friteringspremiär för mig!

Jag får skamset erkänna att jag aldrig i mitt liv friterat nåt. Växte upp med en mor som ogillade fet mat, jag har inte tyckt om pommes frites eller liknande. Tror aldrig att jag bjöds på nåt friterat som barn och det präglar nog. Men i julas fick vi en smarrig maträtt av son Markus och den var friterad så nu skulle jag härma tänkte jag häromdagen.
 
Det vara i princip en potatisgratäng som skars i bitar, dubbelpanerades och friterades. Jag startade    med att läsa på på nätet förstås och insåg att jag saknade termometer som skulle kunna mäta upp till de 180 grader som skulle behövas. Men man kunde göra test, alltså lägga i brödbitar i den heta oljan och när de blev fint bruna på en minut så var tempen lagom. Så fick det bli, det funkade. 
 
Jag skar till några brödbitar för att kunna testa kontinuerligt. Det funkade bra. Fast visst hade jag kastrullocket nära för att kunna slänga på om det skulle självantända ;- )) 
 
Potatisgratängen kan vara från färdig och det gjorde jag. Den behöver vara rejält kall och fast så den bör göras dagen innan och ev kallna under tryck av något, ex en bag in box. Jag hade  i lite extra vitlölk och ost.  Sen skar jag upp i bitar, tog med gaffel och panerade
 
Paneringen var alltså dubbel, först i mjöl, sen i uppvispat ägg och sist i ströbröd. För min del är allt glutenfritt, det funkar bra
 
 
 
Detta funkade bra och blev jättegott. Fast jag får erkänna att jag tog för stor gryta först. Man skulle ha en tjockbottnad stod det på nätet. Min enda tjockbottnade var ju stekgrytan, men jag insåg att den inte skulle funka när jag hällt i en hel flaska olja och det bara blev en cm på botten. Så jag tog solrosolja i en vanlig kastrull, och det gick bra. Fick plats med fyra bitar åt gången, det blev lagom. En hålslev är bra för att ta opp och en gaffel för att vända i panering. Roland fick revbensrester från jul + bea  till sin potatis och jag kyckling. Tackar Niclas som fixade receptet åt son Markus!

Nu har orkidén blommat i två och en halv månad!!

Fattar inte hur det är möjligt. Den började blomma 27 oktober och håller på än, jag vet precis för den började innan jag for till Stockholm.  Den är stor och dekorativ. Märkligt att något blommar så frodigt hos mig när alla andra växter dör. Jag har slängt 5 vissnade krukväxter idag! Det är sånt som har farit illa under julen. Nu har den översta blomman på den här vita orkidén fallit så jag antar att blomningen går mot sitt slut. Då får växten en välförtjänt vila. Hoppas den överlever till nästa blomning.
 
Imorgon bitti blir det mer om gårdagens matlagning med friterad potatisgratäng. Mitt första försök att fritera

Gick till Önnebyn igår med Seffrin

 Roland hade jakt med Hej på Egenäs  igår så jag gick ut till Önnebyn  så vi kunde grilla korv. Solen lyste vackert mellan träden när jag gick utöver, sju kilometer är det till Önnebyn, nog max för mig i rask takt och mycket upp och ner
 
Det var fint vid sjön, en fantastisk gråskala och isen håller. Det satt metare här när vi kom men de for strax, bara korpen var kvar.
Vi gjorde opp en eld och grillade korv, vi har enkla nöjen. Fast visst skulle många betala mycket för att ha såna här tillfällen också. Vi är bortskämda med fantastisk natur och fina dagar.
 
När man går ut på isen så ser man botten. Gräset där är grönt och ser ut att växa som på sommaren.
Dimman sänkte sig och allt blev olika nyanser av grått. Det är bara magiskt. Vattnet har sjunkit undan lite.

Svårt med namn, här är Sellere!

På dagens hundpromenad till Önnebyn tog jag en bild på Sillerud (Sellere på dialekt) Och kom att tänka på att namn på hus, gårdar, åkrar, kullar, byar och till och med träd kan finnas i trakten. Inte så lätt för en utomstående att hänga med. Alla åkrar på Liane och Pråstgården har namn och vi vet dem, men är väl säkert sista generationen som kan dem. Man måste veta förr vart man skulle skicka folk till arbete förr och vart man skulle skicka ut någon med kaffe eller bud till dem som jobbade ute. Kullen med varggropen heter Gropekuel. Det fanns ett träd som heter Nobels björk, fast björken själv är borta för länge sedan.  Det växte nära åldersdomshemmet i Guttarebol och en man som kallades Nobel brukade sitta där. Nobel uttalas med betoning på första stavelsen och o som o, inte som å.
 
Åkern närmast här på bilden ovan är Sönnare Brojâle och längst bort finns Prästgården. Den kallas också Sellere, men Sellere är även  namnet på ett stort område dvs Silleruds gamla kommun. Och så mycket till prästgård är inte den här gården heller längre. Kyrkan är borta och prästen också, båda flyttade till annan plats. Längst till vänster ligger gamla arrendatorsbostaden, där bodde prästgårdsarrendatorn. Det var en stor gård och två familjer i huset. Det huset är sålt till privatperson. Ladugården rakt fram disponerades förstås av arrendatorn för djurhållning. Den ägs idag av Rolands bror Gunnar som har sina hästar där. Till höger i bilden ligger det hus som prästen skulle bo i förr och också ha som expedition och samlingsplats. Det är också sålt till privatperson.  Roligt att gamla namn finns kvar men också förvirrande om man inte känner deras historia.
 
Mer om hundpromenaden till Önnebyn här imorgon.

Gårdagens promenad med Seffrin!

Jag gick ner till sjön. Det är vackert där alla årstider. Grillplats och rastplats finns om man vill utnyttja dem
 
Himlen hade ett konstigt moln-mönster, låg som ett täcke över oss medan solen lyste igenom i sprickor. Här är badplatsen. Det är is här i viken nu, men öppet på storsjön tror jag
Den hårda vinden häromdagen har brutit en tall tvärs av och toppen låg på marken bredvid. Det här var upp emot gamla kyrkogården.
 
Jag gick förbi Prästgården. Det här är Prästgårdens gamla drängstuga, obebodd sedan länge. Jag stannar alltid till några minuter här när jag passerar och funderar på hur livet kan ha tett sig för drängarna som bodde här. Dagarna förstår jag var fyllda av rätt hårt kroppsarbete, men vad gjorde de på kvällarna och lediga dagar?  Kortspel var strängeligen förbjudet både för arrendatorer och dem som bodde vid Prästgården, omedelbart avsked för den som ertappades. Så vad gjorde dom? Pratade? Drack kaffe? Eldade i spisen? Bar vatten? Hälsade på andra drängar i andra drängstugor och spelade kort där? Vänslades med pigorna?
 
Lille Seffrin gillar våra promenader, trippar glatt före i långkoppel. Det är isigt, går inte att gå utan icebugs.  Jag skulle i alla fall inte våga, gamla kärringar ska inte bryta benen.
Till slut gick vi förbi Liane på väg hem. Det var ett fint ljus på huset. Falu rödfärg lyser starkt i solljus när det är nymålat som här
 
Det är livskvalitet att kunna ta någon dryg timmes rask promenad! Hoppas jag kan fortsätta med det i många år till
 

Varggropen gick jag förbi idag

Här är en fångstgrop för varg, det har ramlat en stor björk bredvid den. Fångstgropen  finns utmärkt som lämning på kartan. För länge sedan fångade man varg i grop. Det grävdes en djup grop med branta sidor ner. Längst ner placerades något bytesdjur, får eller gris eller nåt. Sen täcktes gropen över med grenar och kvistar. Avsikten var att vargen skulle trampa igenom och falla ner i gropen. Antagligen funkade det eftersom den här typen av gropar finns på många ställen. Det var en vanlig jaktmetod från stenåldern och framåt, men förbjöds 1864.  Den här var djup första gången jag såg den, men Rolands pappa fyllde delvis igen den eftersom den vara en fara för djur och människor. Undrar om man kan bli telefonavlyssnad av miljöåklagaren när man har en varggrop på sin mark? Sån sker ju idag på rätt lösa boliner. Och rent teoretiskt skulle man ju kunna gräva upp den igen och placera en liten gris längst ner, täcka över och vänta på varg. ;- )) 
 
Här är kullen där varggropen ligger.
Åkern här heter Gropejâle.
På andra sidan om vargropen såg jag två rådjur som betade i glest grönt gräs
 
Här är den ena av den lite närmare. Bockarna har tappat hornen nu så det är svårt att se om det är bock eller get på långt håll. Men att döma av penseln bak är detta en get.
 
>När jag gick hem så låg ett rådjur och vilade på den här platsen. Jag gissar att detta är en killing, fast de är ju stora nu och svåra att skilja från de vuxna djuren
Mer om den här promenaden imorgon.

Ny dator på plats!!!

Tack Peter och Audio Video i Årjäng! Min nya dator är nu på plats, en Acer. Peter kom hit och installerade den, förde över bilder och annat från den gamla datorn. Så tacksam är jag för det,  funkar jättebra. När någon kommer hem och jobbar med dator så kan man utnyttja RUT, inte helt fel, kostnaden blir då rimlig.  Vi använde det också när vi köpte den nya teven före jul. 
 
Idag lördag är på något sätt en historisk dag, Roland ska jaga vildsvin. Det är ju ett nytt vilt för oss, ingår liksom inte i viltvårdsområdets ansvar. Det är ett vilt som helt enkelt inte fanns i Sverige när lagen om viltvårdsområden skrevs.  Ansvaret för den jakten hamnar istället  hos de enskilda markägarna och nu är det en grupp markägare som ordnar ett jakttillfälle på sina marker för inbjudna   jägare med tror jag sju hundar. Hoppas det går bra

Allt går bara sönder just nu!

Man blir så  trött!!  Jag vill att apparater ska hålla, åtminstone några år.Men nu går saker sönder i en farlig fart
Datorn sedan några dagar, skärmen bara ramlade av lap-topen,  får förhoppningsvis en ny idag
Diskmaskinen på Tjärnshaget beter sig obegripligt, måste vi kolla.
Vattnet på Liane, (men det var bara en fas tack o lov, gick att fixa med säkringsbyte!)
Våffeljärnet idag när vi hade goda vänner här på lite kaffe, handtaget bara lossnade
Minneskortet, det stora dyra tappade plötsligt spärrknappen för skrivskydd, så nu är den alltid skrivskyddad och det hade jag inte tänkt mig med ett så stort kort! 
 
Trasigt minneskort
 
 
Trasigt våffeljärn, handtaget bara lossnade
 
 

I Netflix-träsket med "The Crown"

Vi köpte ju en ny tv ett tag före jul, en sån där smart-tv som också är typ dator. Vi får fram en meny på skärmen och kan välja olika program. Kanonbra att slippa vara utlämnad till de vanliga kanalerna.  Sonen är fena på tv och hjälpte oss under helgen att få till Netflix. Man har visst gratis en introduktionsperiod på kanske en månad, sen 100 kr per månad. Och det finns massor av bra att välja på. Sonen rekommenderade The Crown, serien om drottning Elisabeth.  Och nu är vi fast. Kollar några avsnitt varje kväll. Vore roligt att veta hur mycket av innehållet som har verklighetsbakgrund och hur mycket som är påhitt. Det är i alla fall välgjort och skådespelarna duktiga. Undrar hur många avsnitt det finns?

Japansk nyårsfestmiddag - Osechi

Son Mattias fru är japanska och de firar alltså gärna högtider och helgdagar på japanskt vis. Nyår är en stor helg i Japan, större än jul och alla är lediga årets tre första dagar.  Mattias o hans fru firade nyårsdagen tillsammans med svärföräldrar och svågerfamilj, som också bor i Seattle. Deras nyårsfestmiddag såg ut så här. Jag tycker det ser gott ut, mycket att välja på och plocka till sig av. 

Barnbarn Lovis i Umeå önskar Gott Nytt År!

Lilla charmtrollet! Vi fick bild  med Gott Nytt År-hälsning.
 
Igår fick vi julklappspaketet från son Mattias och familj i Seattle. Packade upp medan vi skypade. Tacksamma är vi för fina gåvor.
 
Igår  fick jag ett fint telefonsamtal som rörde hjärtat. Mina barns lärare i årskurs 2 och 3  hade hittat ett häfte från den tiden med texter om våren. Och hon läste upp vad Malin och Markus hade skrivit. Det var  rörande att höra och rätt fantastiskt att hon hade dem kvar, måste ha varit år 1983 eller så när de skrev dem. 

Hej då!

Idag var sista dagen med sonfamilj och Lina- Robin familj på Liane. Barnen lekte en stund och vi fikade ihop före avfärd till Stockholm.  Bonnie leker med min gamla dockskåpsmöbler från 50 -talet. Bobo och Bill ägnar sig åt legolådan liksom Lou
 
 
Och lille Vide totalcharmade oss alla, Bills och Lous minsta kusin. Här är han hos sin moster Carin. Så tacksamma är vi att få det här besöket över helgerna, så roligt har vi haft.

Datorn rasade!

Det har varit bekymmer en tid med min dator av och till en  längre tid. Köp inte Asus! Den är bara tre år gammal och var ätt dyr i inköp.  Skärmen har fastnat och har inte gått att fälla upp eller ner utan att bryta i den- Men häromdagen rasade skärmen totalt. Den föll först pladask och handlöst bakåt och sen lika tvärt framåt samtidigt som det spratt svarta plastbitar ur det f.d. fästet.  Konstigt nog kan jag använda den om jag stöttar upp det hela i en kartong så skärmen inte kan falla framåt eller bakåt. Det har fått hingla och gå så här under helgdagarna, men nu måste jag försöka få tag på nåt nytt.  Wish me luck!
 
För övrigt är det en ledsam dag! Barnbarnsfamilj  och deras kusinfamilj åker hem- Det har varit så roligt att ha dem här, nu blir det tomt och tyst igen. Hoppas resan går bra med de små.

Nyårsaftons lyxmeny!

 
Vi bjöds på lyxig nyårsaftonssupé av familjerna på Liane. Det här är den läckra förrätten; delikatesspotatis, snittad i tunna skivor, (typ Hasselbacks) friterad och kall. På den smetana och löjrom och gräslök. Så gott som tilltugg till första bubblet. Det ska vi göra  Receptet är från Stefan Ekengren Görvälns slott i Järfälla. 
 
 
Sedan blev det oxfilé, mör och lagom stekt. Till den hemgjord bea, inlagda tomater och en suverän potatisrätt som vi ska göra också. 
 
Man gör potatisgratäng, kan vara från färdig eller egen.  Låter den kallna, skär i bitar, panerar dem med Maizena, ägg och ströbröd, och  fritera  Så gott! 
 Son Markus gjorde efter jobbkompis Niklas recept Friterade i solrosolja tror jag
 Dessert var Pavlova. Lätt och läcker.
 

Tolvslaget igår nyårsafton!

Eldpelaren är en höjdpunkt på varje nyårsafton. Tack Diether för den fina gåvan!. Robin och barnbarnen eldade på den bra.
 
Vi firade tolvslaget med Markus, Carin, Bill, Robin, Bobo, Angela och Wolfram. Sov gjorde Lina, Vide, Bonnie och Lou. Fint att ha grillhuset när det blåste så. Där gjorde vi också en brasa
Fem  i tolv lyssnade vi på nyårsdikten på radion och på tolvslaget samt nyårsklockorna. Bill o Bobo hade tomtebloss.
 
Och vi kollade på de sista fyrverkerierna i våra liv. Det är förbjudet med smällare från och med år 2019.  Vet inte om det beror på våldsamheter i våra städer eller rädda hundar. 
 
Imorgon eller senare idag skriver jag recept på den fantastiska menyn vi serverades på Liane tidigare under kvällen