Skidpremiär idag torsdag!

Äntligen skidpremiär!! Idag tog jag en tur ut i de nygjorda spåren. De var perfekta. Det blev en kort tur, någon timme bara. Men det räcker så här första dagen. Det blåste rätt kallt, var så där - 5 grader. Och slängde lite snöflingor. Spåren är i princip helt platta, inga backar opp eller ner. Bra för mig som inte klarar det. 
 
Mina skidor är nästan antika. Vi köpte dem till son Markus när han var så där 12 -13 år.  För några år sedan skulle jag köpa nya pjäxor, för de här börjar vittra sönder. Mannen i butiken hade svårt att hålla mungiporna i styr. Han sa att såna pjäxor hade han inte sett på många år. De fanns inte att få tag på längre. Rådet han gav blev att leta på second hand eller loppis! ;- ))  Det  är nåt slags metallhånk längst fram på pjäxorna. De ska träs över en metallbit på skidorna. Och så ska man klämma fast  med en rörlig plastbit. 
 
Just momentet klämma fast pjäxan är nästan för tufft för mig. Det är hårt. Jag tänkte att jag kanske skulle ta skidorna in i huset och låta pjäxorna sitta kvar. Det funkade ju i o för sig. De fick rinna av i badrummet.
 
Men jag kom på att förra året hade jag en kort mejsel till hjälp, det funkar nog bättre.

Jag jobbar lite ;-)

Det var meningen att jag skulle vara pensionär på heltid till slut efter att ha gjort ett par års "övertid" på jobbet. Jag var lite skeptisk innan pensionering, tänkte att det måste vara tråkigt att inte jobba alls. Jag har ju tyckt om mitt arbete som speciallärare. Fast det var rätt mycket att hålla på med ändå när jag väl gick i pension, de lediga dagarna gick fort, det var inte alls så trist som jag trodde innan. Drygt ett år var jag hemma på heltid.  
 
Men så blev jag i höstas tillfrågad om jag ville göra lite jobb på den här  skolan, inte så långt från där jag bor. Efter någon betänketid tackade jag ja till det, så nu jobbar jag ett par  dagar i veckan  och det är himla kul. En fin liten skola är det! Trevliga kollegor i alla yrkesgrupper och snälla barn.

Skidspår lagda från ytterdörren!

Helt suveränt!
Idag onsdag  har Roland gjort skidspår från vårt hus och bortöver  några kilometer, eller kanske någon mil sammanlagt. Lyxigt att bara kunna ta på skidorna och dra iväg. Jag har väntat länge på det men det har inte varit tillräckligt mycket snö förut. Det är gränsfall nu också på en del ställen, snön har ju blåst bort. Men det kommer nog mer framöver och det ser ut att hålla sig på minusgrader någon vecka i alla fall. Självklart är spåret öppet för vem som helst som vill åka i det utan att förstöra

Kul att åka i backe!

Barnbarnen i Stockholm njuter i fulla drag av det fina snötäcket och åkmöjligheterna runt huset. Det går bra att åka i trapporna med en stel stor bräda ;- ))
 
Och från bakom huset har det blivit en bana till.  Ingen i familjen ångrar flytten från innerstan till hus med så många lekmöjligheter i trädgården!

Massor av fåglar matar vi.

Nu när det är så kallt så kommer massor av småfåglar. Det är talgoxar, gulsparvar och blåmesar mest. Vi har sällan de vackra domherrarna här tyvärr!
 
Idag har varit -16 - 17 grader. Det blev lite varmare mitt på dagen när jag gick med Seffrin men det nöp ändå ordentligt i kinderna, jag gick inte långt.
Vi åkte genom skogen och hyllade en "jämnåring" och Roland kollade efter harspår förstås. Det är rätt mycket snö på skogsväg. Fantastiskt solsken, vacker utsikt över sjö. Vi fikade och hade en trevlig pratstund
 
Här matades också fåglar!

Handledsvärmare är guld när man går med hund!

Jag har nog inte gillat handledsvärmare förut, inte förrän jag köpte de här av Bofab-Henrys fru. Hon är duktig hantverkare, väver, syr, stickar osv. Det fina med de här handledsvärmarna är att de är stickade av bomull och de är smala, går alltså in under jackärmen nertill. Bomull är bra eftersom jag inte tål ull så bra, det blir klåda, Och när man går med hund så kan det bli ett mellanrum mellan jacka och handskar när hunden drar i kopplet, det slipper jag med de här.  Jag använder dem  varje dag och ska beställa ett par till. 

Kulturlämning passerad igår

Nu har jag ju lärt mig av Filip att låga stubbar som lämnats kvar i en skogsavverkning betyder att något är skyddsvärt. Här finns en grupp såna stubbar. Jag gick närmare igår och läste på skylten att det är en torplämning. Roland visste förstås att det var efter ett hus som hette ungefär "Nerare Sandvad". Men som sagt huset var borta sen länge och han mindes inte vem som sägs ha bott där. Jag får forska lite i det. Det finns mycket spännande i skogen.

Det var ekorre!

Jag gick till mattan av granskott idag igen för att kolla snittytorna. Fick tips i kommentar igår att om det är fina snittytor så är det ekorre som har gnagt av dem för att komma åt knopparna. Om det är korsnäbb så är snittytorna fransiga.  Jag tycker att snittytorna är raka och fina, alltså ekorre. Det var skott under ett par träd till idag, de granmattorna fanns inte igår.

Glad tax igår, utan täcke!

 
 
Vi letade upp Roland som körde ut en del virke ur skogen, sånt som han har fällt.  Det ska ju bli snö och det riskerar att bli borta. Sen fortsatte vi in i annan skog, skog som inte hör Liane till. 
 
Vi gick genom ett skogsparti som är illa åtgånget av senaste stormen. Vinden har fällt mycket, den kom från ett ovanligt håll den här gången.  Och en hel del hänger uppe i träden också. Jag kollar lite när vi går för att se så inget drattar ner i huvudet på oss. Det är inte helt ofarligt.
 
Sen eftermiddag gjorde vi en tur till Blomskog, vi hade ett ärende till släkting Sölve. Det blev en fika och en trevlig pratstund. 
 
Sen blev det lite skype med son Mattias i Seattle och till slut Narcos på Netflix. En lugn och fin dag. 
 
 

Varför en massa granskott här?

Vi vet inte varför det plötsligt finns en massa granskott under det här trädet och ingen annanstans. De verkar ha hamnat där samtidigt, efter senaste snöfallet, inte i stormen alltså. Filip, berätta om du vet! Inte ekorre väl?

Porterstek på vildsvin är en ny maträtt för oss!

Porterstek på älgkött är ju en gammal favorit här hos oss. Det blir smakrikt och mört. Och såsen är ju en dröm. Nu har vi inte så mycket älgkött kvar, blev ju ingen jakt i höstas för det är inte så mycket älg längre. Så jag chansade och testade att göra porterstek på vildsvinskött istället. Och det blev kanongott! Vildsvinskött har mycket smak i sig. Det är ett djur som passar bäst på tallriken kan jag tycka, hade hellre mycket älg i våra skogar. Kokt kål av olika slag är gott till.   

Hos våra arrendatorer, Bröderna Jakobsson Guterud, idag fredag

Vi var där för att hämta lite mat åt rådjuren, ensilage,  på gården Guterud i Långserud, några mil från oss. Gården ligger i Säffle kommun.  Det var Göte som var hemma och tog emot oss i en lastmaskin. Olle högg vindfälle  i skogen, de har några hundra att ta vara på nu. Det har varit blåsigt och svenska skogsägare får ta hand om sin skog hela tiden, i alla väder. 
 
Här syns en del av hemligheten med att detta är ett framgångsrikt lanttbruksföretag. Man odlar det mesta av kornas mat själva och blandar också själva i en vagn och kör till djuren här och på Säter. Man har två stora gårdar i sitt företag, några hundra mjölkkor på två gårdar och så ungdjur förstås. Barn och anställda är också med i verksamheten förutom de tre bröderna Olle, Göte och Kent. Duktigt folk och trevliga! Det är ett företag som försörjer ett antal personer.
 
Hör kommer rådjursmaten till släpvagnen och vi drog hem med den för att sprida ut hos oss och erbjuda andra markägare i Harnäs vvo. Det ligger  vid lagårdsväggen på Liane att hämta för den som vill ha.  Det hela är till skänks  från Bröderna Jakobsson som är riktiga djurvänner förutom att de är duktiga bönder. 

Jag dricker bubbelvatten med sugrör!

Asch, jag vet inte om det hjälper men jag hoppas. Så här är det. 
Min tandhygienist har varnat mig för att emaljen på tänderna är tunn så jag bör undvika drycker som är sura. Jag har aldrig gillat sura juicer så det var inga problem att avstå från. Men jag konsumerar rätt stora mängder bubbelvatten. Förr var det ju typ Ramlösa men i våras köpte vi en apparat och gör eget, alltså Soda Stream. Det funkar jättebra eftersom vi har bra eget vatten att göra av.Jag tänkte inte att det var surt förrän en god vän i tandvårdsbranschen påpekade det. Det heter ju faktiskt kolsyra så jag borde ha begripit. Jag vet ju inte alls om det hjälper men sedan något år dricker jag kolsyrat vatten med sugrör. Det kommer ju fortfarande in i munnen, men spolar inte runt på framtänderna på vägen in. Borde också dricka vitt vin med sugrör för det är ju surt,  men det är ju inte så ofta så det kanske får gå ändå.

Vassröjning idag torsdag!

Väderprognoserna har ju spått snö till helgen så idag sista chansen att göra vassröjning med fyrhjulingen vid sommarhuset. Förra året gjorde vi helt fel. Roland slet och kapade vassen med röjsåg med gräsröjarsnöre och vi drog in till land för hand. Men det var onödigt arbete. Vassen kom igen dubbelt så hög och dubbelt så tät!! ;- )) Nu fick det bli mer rationellt; köra av den med fyrhjulingens schaktblad. Isen är tillräckligt tjock
 
Det var en rejäl vassrugg som skulle bort. Roland körde och jag eldade.
 
Till slut var det mesta borta och det tog inte mer än ett par timmar. Vassen kommer säkert tillbaka igen men då får vi ta nya tag. Där vi badar så bekämpar vi vass varje sommar. Det brukar bli en dag med fint väder som vi tillbringar på stranden. Roland skär med lien under vattenytan och då slipper man få så mycket tillbaka.  Men här tar vi bort vassen mest för att ha utsikten över sjön.
 
Sommarhuset ruvade lugnt där uppe. Avslut blev förstås fika på altanen med utsikt ut över sjön! Nu ligger isen i viken. Sedan någon dag även på storsjön här på Östra Silen, men därute är den bara som ett skimmer, inte tjockt.  Om det blir snö på nu så kommer den inte att bära  framöver. Synd för det är fint med skidspår på sjön.
 

Morgonidyll hos dotter och barnbarn i Umeå

Dotter har investerat i "efter-jul-tulpaner" och barnbarn Lovis glittriga hjort är med förstås. Familjen ordnar gärna det mysigt. Jag kan bli avundsjuk på sånt. Här hos oss blir det liksom inte av. Vi har aldrig börjat. 

Om skogsbruk o stubbar som lämnas efter avverkning!

Det är roligt att få respons på inlägg här på blogg och på facebook. Vi har en granne som snart är färdig skogsmästare och som visst vad det var jag såg på hygget och som jag inte begrep. 
 
  Skogsbruk är ständigt pågående, gallra, röja, avverkar, plantera. Just här hämtar Roland en gallring.
 
I det här hygget finns "hökestubbar". Jag trodde de var för att rovfåglar skulle kunna landa på dem och kolla efter mat och kunna starta igen. För H Adolfsson kallade dem hökestubbar. Han trodde att rovfåglar satt på dem, kollade in hararna och tog dem. Så är det inte alls. De här stubbarna som inte är så höga, brösthöjd,  betyder att nära finns något som ska skyddas, det kan vara en kolbotten eller en husgrund. Just här är det en skogsväg till höger om stubben.
 
 
Dom här hängade stora stockarna betyder inget, bara att han som kört maskinen har skojat lite med högstubbarna
 
De här höga stubbarna, fyra meter höga, ska lämnas minst tre  per hektar. De ska bli "död ved" för att kunna hysa insekter, fåglar och svampar som behöver det. 
 
TAck Filip för hjälpen att reda ut vad det var för skogsvård jag passerade. 
 

Rådjur igår igen!

I förrgår  hade vi besök av fyra rådjur. Det var två getter med varsin killing. Igår  kom en get tillbaka och det var hon som hade bockkillingen med sig. Och det var hon som jagade iväg den andra geten med getkillingen.
Hon är fin att se på och inte särskilt rädd.
Bockkillingen strök omkring i närheten. Jag fick ingen skarp bild på honom. Båda djuren ser ut att vara i gott hull.

Havsörn nära ta Hambo idag!!!

Roland jagade hare med vår Hambo, Åhlstigens Hambo, son till vår Jazz.. Roland gick med honom hela tiden eftersom han är lite valpig än och behöver stöd i jakten. Drevet gick fint på ett tjärn och Roland följde det. Då plötsligt kommer en jättestor havsörn genom luften och siktade rakt  mot Hambo! Den hade vingarna utbredda och fötterna utfällda med spretande klor, sänkte sig ner mot isen för att ta Hambo. Den var i höjd med träden  när  Roland ropade  till. Havsörnen bromsade då med de stora vingarna och drog iväg. Antingen hörde den Rolands rop eller också tyckte den kanske att Hambo var väl stor att ge sig på. Det hade säkert blivit en fajt.  Men Hambo märkte inget förstås, jakten gick vidare och Roland kunde avsluta den lyckat som synes på bilden. Roligt att det lyckades med Hambo! Det har varit en del otur med hans jakter förut. 
 
Det finns havsörn här hos oss, det sägs finnas tre par vid Östra Silen. Jag såg ju en  för något år sedan vid Signebyviken. Den bedömdes då av ornitolog vara ca 6 år. Den Roland såg idag var väldigt ljust också, mycket vitt på den.

Ett fynd i döstädningen som rörde till tårar!

Jag trodde inte mina ögon, men under några gamla sladdar låg tre bortglömda brev! De var från min mamma som skrev dem till mig 1973,  första våren som jag bodde i Årjäng. Då var jag 23 år och hade jobbat mitt första läsår här. Jag hade inte bott i föräldrahemmet på flera år då men det var första gången jag flyttat så långt bort, 20 mil. Och här blev jag ju kvar.  Vi sågs inte så ofta och ringa var dyrt, särskilt om det var rikssamtal. Så vi skrev brev till varandra. Brevportot då var 75 öre ser jag. Mamma var 56 år när hon skrev detta och bodde kvar i mitt föräldrahem tills hon var 76 år, de sista åren ensam. Då flyttade hon hit och bodde nära oss tills hon gick bort, då var hon 93  år gammal. 
 
"Jag måste få prata med Dig fast det blir per brev. Vi har ett underbart väder här idag, sol, varmt och lugnt, så nu spricker och växer det i naturen, men oj vilket vinterväder vi hade i början av veckan, snö 10 cm, hagel och regn och kall blåst, men sånt hör ju till april..."
 
Visst trillade tårarna när jag läste breven från min mamma som "måste få prata med mig" och om mina föräldrars liv på 70-talet, 40 år sedan. Det handlade mycket om natur, väder och djur, sånt som betydde mycket för dem. Och så förstås om vardagssysslor med bakning, innanfönster och vårstädning. Jag slås av hur positiv min mamma var i de här breven. Det finns nästan inget hon klagar på utan nöjd och glad åt allt runt sig. Ändå vet jag att allt inte var bara glädjeämnen, men hon var levnadskonstnär, kunde liksom aktivit välja ut att fokusera på det som var gott.  Och på många sätt skapade hon det liv hon ville ha, valde medvetet. Det var klokt. Så blev hon över 90 år också och klar i huvudet utom de allra sista åren då det snurrade lite.
 
 Handstilen vårdade mamma, ville det skulle se snyggt ut när hon skrev. Och hon skrev mycket brev, hade en krets av vänner sedan barndom o ungdom som hon brevväxlade med. Dessutom var hon noga med dagboken varje dag.
Jag kommer att läsa de här breven om och om igen, stryka försiktigt med handen över texten och minnas

Rådjur på besök idag måndag

Fina rådjur besökte oss idag! Det var fyra stycken, tror det var två getter med varsin killing. Här ser det ut att vara en killing.
 
Detta är en getkilling, den har penseln där bak. Bockarna har den under buken. På bakbenen finns de mörka Metatarsalkörtlarna, doftkörtlar. Rådjur har doftkörtlar på fler ställen. 
 
Diarré har vi sett att en del rådjur haft under hela sommaren. Detta ser inte så illa ut, det har varit djur som haft hela bakdelen nerkletad med avföring. Den ser i alla fall välmående och rund ut. Detta är en get.
 
Detta var rådjur som hörde ihop två och två. Det hela avslutades med att en get jagade iväg den andra geten och hennes killing. Hon gjorde ett riktigt utfall.

Sodd!

Sodd fick vi på sopplunch hos goda vänner igår! Det är en speciell norsk maträtt från Tröndelag, trakterna kring Trondheim. Den är gjord på bl.a. lamm och himla god. Det är den enda maträtt som man får ta tre gånger av. 
 
Trevligt att äta soppa vid brasan!

Seffrin tyckte inte om täcket!!! ;- ))

Det var ju så där - 10 grader när vi gick ut. Tänkte att han kanske skulle uppskatta att ha ett värmande täcke på sig. Men det var inte alls roligt. Han hoppade inte alls iväg glatt hoppande som han brukar göra, utan stannade ibland  tittade förebrående på mig och gnällde. Jag ser att täcket nog är i minsta laget. Antagligen köpte vi det till förre taxen Oskar, han var ju mindre.  Men på slutet av promenaden gick det bättre, då glömde han nog bort täcket och traskade på. 
 
Ett tack till Östen som plogar skogsvägar så vi kan gå i skogen.
 
Ute vid sjön var det en fin dag, strålande solsken, inte ett moln på himlen.
 
 
Ett par rejäla råkar såg vi, man får nog vara försiktig på isen. När kraftstationen  körs så händer det saker med istäcket och vi vet oftast inte när det sker.
Allt väl vid det här huset i alla fall
 
Imorgon mer om den exklusiva sopplunchen som vi var på idag hos goda vänner. Mycket god soppa som vi aldrig ätit förut, en specialitet från en del av Norge och det är den enda maträtten där som man får ta tre gånger av.

Svärdotter Carin på Ellegalan!

Svärdotter Carin, t.v.  jobbar på tidningen Elle och fanns alltså på plats under fredagens stora gala med mode.  Allt hade gått bra och kvällen hade varit rolig men jobbig förstås. Hennes sällskap till höger här på bilden är, om jag förstår rätt, Carin Rodebjer som vann pris som  årets designer. Hon är en favvo för vår Carin som gärna bär hennes kläder. 
 
Vi själva på Liane  hade en fin kväll igår med två par här på äting. Inte så glamouröst som en gala men himla mysigt! Och idag är vi bortbjudna på lunchsoppa!   Det är en ny variant, spännande. Det är fortfarande kallt, -14 grader just nu på morgonen, men det blir nog varmare under dagen. Hoppas det i alla fall för jag tänkte promenera till sopplunchen med Seffrin. ;- )) Han får sitta i Rolands bil när vi äter.  

Bävergnag!

 
Roland hittade den här fint bävergnagda pinnen! Man ser varje bitavtryck från tänderna och de sitter exakt. Bävern brukar hålla pinna med sina framtassar och snurra på dem vartefter de gnager. 
 Den här kan vara hittad vid Tjärnshaget, där finns nästan alltid bäver och en hydda.
 
 

Gårdagens taxpromenad

Gissar att detta är Tyralill eller nåt sånt, en av Gunnars hästar. Jag gick förbi dem  igår på Seffrinpromenad. Vackra djur men inte så ofta det är hästar här på min blogg. Jag är ju mest rädd för dem, farliga i bägge ändar,  fast de här är bakom betryggande stängsel när de går ute och njuter av solskenet. Tog en bild på Gunnar också men den blev bara suddig ;- ))
 
Det här är annars min favvo, Moe Braga. Hon ska ha föl till sommaren, vet inte hur länge hästar är dräktiga.
 
Fick en bättre bild igår på jättetallen nere vid sjön. Den är stor, måste vara gammal och har vridit sig ett varv i växandet om inte flera 
Den har en mäktig krona också. Man skulle önska att det här gamla trädet kunde berätta allt det "sett"
 
Lille Seffrin travar glatt på
 
I kväll lördag ska vi träffa goda vänner här hemma med lite gemensam äting. Det ska bli roligt. Annars har vi varit lite eremiter sedan julhelgerna.
 

Dagens döstädning!

Nåt slags strykbräda för smala plagg, typ ärmar antar jag. Minns inte att jag någonsin haft anledning att använda den. Den åker till second hand
 
Telefonen är jättestor och tung. Måste vara länge sedan den var i funktion. Till second hand
 
Udda muggar och glas som vi inte använder har jag försökt packa in så de inte ska gå sönder. Till second hand. 
 
Krigsmaktens tjocka rediga linnehanddukar. Jag köpte en bunt på ÖB för många år sedan. De får vara kvar, suveräna att ha att torka torrt kött som jag sköljt rent, typ rådjur, älg och så. De suger åt sig bra. Undrar när Sverige var krigsmakt? De måste vara rätt gamla. Vi har haft försvar så länge jag kan minnas, inte krigsmakt. Kanske före andra världskriget.?
 
Imorgon blir det mer om dagens promenad och kanske om regeringsbytet om jag orkar tänka på det eländet.. Och så gjorde jag ett fynd i döstädningen som verkligen tog tag om hjärtat, helt oväntat. 
 
Ellegalan går av stapeln i kväll. Svärdotter Carin jobbar där förstås eftersom hon är redaktör för skönhet på tidningen. Och en årjängstjej träffade hon också, dotter till Margareta Nilsson, min lärarkollega. Kan tänka mig att hon har nåt med smink och styling att göra. 
 
 

Vi gick till sjön också igår Seffrin o jag!

 
Det var fint väder direkt när vi gick! Man blir så glad av snön och solskenet
 
Det är fin utsikt
 
Och så här ser Liane ut från Prästgården när det badar i solsken.
 
Och Gunnars (Rolands brors ) hästar var också ute njöt av det fina vädret. Det är fem stycken. De är vackra att se på men jag är ju mest rädd för hästar. Pratade lite med Gunnar också, han hade varit ute och ridit någon timme igår. 
 
 Som vanligt är det vackert nere vid sjön Östra Silen. Men det är lite farligt också. På delar av sjön så är det is som bär men det finns en stor råk (isspricka) en bit ut och den syns inte under tunn is och snö
 
 Träden är mäktiga här.
 
 Undrar hur gammal den jättestora tallen är. Den har växt som en spiral. Har numera många hackspettehål
 På hemvägen dundrade en helikopter fram. Den for som över Bäcketjärn och fortsatte ut över sjön. Hoppas ingen har drattat genom isen. Tror att det står polis på den men kan inte se.
Sist innan vi fortsatte till skogen passerade vi Liane, den promenad som jag berättade om igår.  Sammanlagt blev det ett par timmars gåing, man får passa på när vädret bjuder in. 

Inga problem med knott och mygg idag!

Och nu vid halv 6 på morgonen så sjunker temperaturen ytterligare! Det är friskt.

Mer nostalgiska fynd i döstädningen!

En bortglömd hög med Fem-böcker och lite annat läsbart. Den går till second hand, fast jag vet inte om ungdomar läser sånt här längre, om de läser alls. Det blir nog mycket skärmtid istället för att få till den där spänningen som min generation hämtade i böckernas värld. 
 
Gamla hängslen! De funkar bara ihop med byxor där det finns knappar och jag har ingen aning om var de kommer ifrån. Trasiga är de också. Blir nog släng till slut när jag tänkt lite.
 
Helt överraskande en riktigt snygg trähylla och smideskrokar. De sparas, sånt här går alltid åt, om inte annat i barnhöjd. 
 
En hög stickade linnetröjor från KUS vid Slussen! Rätt många år sedan de inköptes, men är lika fina i färg och form, trivselplagg. De behåller jag.
 
 
 
Ha ha... den här mockakepsen inköptes ungefär 1972, det året jag flyttade till Årjäng. Det lär dröja minst 30 år till innan såna blir moderna igen, men den som väntar på något gott.....! Jag gillar egentligen keps. Bredvid ligger de röda sammetsflugorna som våra söner brukade ha till sina vita skjortor när de skulle vara fina. Kanske kan funka för barnbarn? De blir också kvar.
 
Tunga fina sammetsgardiner, färdigsydda med långgardiner och kappa. Köpta på Röda korset någonstans och tänkte hänga upp kappan åtminstone i badrummet. Men har det inte blivit gjort på 30 år så blir det aldrig.  Går till second hand, superkvalitet för den som behöver. 
Nu har jag nog fått med allt från döstädningen den här gången. En skön känsla varje gång det är gjort. ;- )) Bra att få upprensat i olika utrymmen och nostalgin är en höjdare

Julen slut! Välkomna kära tulpaner!

Long time - no see!  Känns fel med tulpaner innan julen är utslängd, så nu fick det bli. Köpte en rejäl bukett på tulpanens dag.Sen brukar det nästan alltid finnas tulpaner i huset

Nostalgi i garderoben!

Döstädning blev det alltså igår. Längst in i garderoberna låg en del av  gamla ärvda dukar, servetter och handdukar.  Det känns fint att ta i dem, känna kvaliteten, hemvävt av  lin som odlades i farmors och pappas föräldrahem, några  för mer än 100 år sedan. Ömt vårdade. Varje barn i familjerna fick på den tiden en uppsättning i ordninggjord för att kunna ta med sig i sina vuxenliv, sina nya hem. Det här hamnade till slut  hos mig eftersom de flesta av pappas syskon var barnlösa.
 
De här gjordes till Tilda  (Matilda ) Andreasdotter, min farmor. Det var hennes namn som ogift, alltså måste servetterna vara gjorda före 22 maj 1893 då hon gifte sig med min farfar. Och ett bra tag innan, för hon hann med att vara i Amerika ett år hos sin syster Anna och hennes familj innan hon gifte sig. Jag gissar att de här servetterna (jättestora, men lika fullt servetter) märktes genom broderier. Sen kan tråden ha slitits ut i flitig användning och bara märkpenna-texten blev kvar. Det är i alla fall nr fem i en serie på kanske dussinet från början.  Farmor finns på något sätt närvarande här än. Jag har hennes amerikakoffert och den stora tavlan med hårarbeten som hon gjorde i Amerika. Och hennes pappas, Andreas,  stora förvaringskista från 1842.
 
Här är det linnedukar. Från början gjorda till min farmor som ogift, nr fem i serien. Sedan i någon bodelning, förmodligen efter hennes död, så tillföll de hennes son, min farbror Erik Teodor. Han kom att dela hushåll med sin syster som också hade namn på E, så märkningen fick bli med tilltalsnamn och mellannamn. Jag gissar att det var syster Ester som broderade över farmors märkning. Det är lite slarvigt och inte så fint gjort. Hon var den som var bra på matlagning, hon gillade inte att väva och handarbeta. Det hon tydligen gjorde var  att spinna garn av det lin som odlades på gården. Jag har hennes spinnrock kvar. 
 
Det finns en hel del hemvävda handdukar också i lite grövre lin, kypertvävt, också hemgjort förstås. Här är handdukar som ägts av min faster Ester, De märktes med E M för Ester Maria. Dem använder jag men har inte lyckats slita ut så många än.
 
Här är en större duk, också min farmors, Matildas. Jag tolkar den nedersta bokstaven som A. I så fall är den också något hon hade med sig i brudkistan när hon gifte sig.
 
Detta var en servett som tillföll min pappa, Lennart och som han förmodligen fick från föräldrahemmet när han gifte sig 1945. Det är säkert hans handarbetsduktiga syster Ebba som har broderat. Kanske också hon som har vävt. Hon gjorde  det gärna, det jag har är en liten del. 
 
Min mammas! Maj Britts. Året när hon gjorde duken är 1935 och det bör sammanfalla med att hon gick på Benninge Lanthushållsskola, hon var 18 år då.  Där fick hon lära sig allt som man måste kunna i ett lantligt hushåll och säkert vävdes det en hel del på skoltid. 
 
De fina textilierna ovan skickade jag förstås inte bort till second hand. Där hade de sålts för en spottstyver, fint linne värderas inte högt.  De fick bättre och finare plats nu i garderoben, en fin känsla att ta i dem och se på dem ibland och minnas anfäder och anmödrars slit.  Jag använder så mycket jag kan, men en del av dem är svåra att sköta. Inte enkelt med tvätt och mangling om det blir fläckar på stora tjocka linnedukar. 
 

NEJ, inte nu!!

Så sa Roland med lätt panik i blicken när jag idag förmiddag föreslog att vi skulle ta lite döstädning bland kläder och ägodelar. Och så försvann han ut i skogen med såg och fyrhjuling! Jag ska väl inte säga att det var en flykt, men nåt liknande. Ha ha... !
 
Jag grep mig verket an i alla fall, tömde ett par garderober och möttes av idel överraskningar, sånt som jag glömt bort för länge sedan. Det måste vara en sjukdom att spara så mycket, så länge. Jag hittade en stringlåda full med udda strumpor som jag en gång i tiden hoppats hitta maken till. Säkert 20 år sedan! ;- )
 
Den här säcken ska till second hand och en säck till skräp (de udda strumporna går till skräp!)  . Jag tar med till second hand på annan ort. Vill inte se mina gamla plagg gå omkring här i närheten
 
Jag sparar mycket, men ibland används gamla grejer också. Kom på att skjortan jag fått på mig till städningen var den skjorta som äldste sonen hade på sin konfirmation, fantastisk kvalitet, lika fin.  Det måste vara drygt 30 år sedan. 
För övrigt så är den här städningen en nostalgitripp 
 
Det var ömsint att hitta två klädhängare som min mamma gjort. När hon var  ung, början av 1900-talet, så virkade man ofta överdrag till klädhängare eller sydde på ett tyg. Det kunde förstås handla om att pryda, men också om att se till att tröjor  inte hängde ner åt sidorna och tappade formen eller att blusar i fint tyg inte fick träflisor. 
 
Det blev mycket mer nostalgi men det får komma vid ett senare tillfälle
 

Snart ska stakarna läggas undan!

I den här staken från Tyskland finns fina djur, både de ursprungliga och pepparkaks som barnbarn lilla Lovis i Umeå skickat oss till jul.  Men nu får vi snart säga adjö och försöka plocka undan. Det är lite motigt men brukar gå bra om jag mutar mig själv med vackra tulpaner efteråt. De är liksom bannlysta under julhelgen.

Kanske sista haren för gamle Jazz!

Nu är han 13 år gammal. Han börjar bli lite stel i lederna, hör inte så bra längre och kan ibland verka lite lätt senil. Men jaga hare kan han fortfarande. Den här föll idag efter två timmars jakl. På slutet gick han i drevlöpan men tappade den inte. Nu slumrar han gott i soffan!

Julgransskakning hos barnbarnen i Stockholm

Igår kväll blev det julgransskakning hos barnbarnen i Stockholm Bill o Lou och deras små kusiner Bobo och Bonnie.  Pepparkakasstugan kraschades förstås traditionsenligt och åts opp. 

Husse hittade vi i änden på Soptippebacken!!!

 
 
Seffrin och jag var på långpromenad och fann husse längst upp i backen. En liten tax blev strålande glad! Husse var på harjakt sedan morgonen, hade väntat flera timmar på upptag och dunker  Hej hade föst på en hare i någon timme när vi kom. Det skulle bli en timme till men inget avgörande.  Vi grillade korv i alla fall. Fin dag utomhus, det blev ett par timmars gåing i skogen  för mig och Seffrin, så skönt
Soptippebacken är lång och brant. Här fanns spår av rådjur, hare, hund, ekorre, räv, skidåkare, gående med gåstavar, gående utan gåstavar, häst och släde.

Tala med hundar kan man! ;-))

Lille Seffrin förstår mig när jag talar till honom. Om jag går ut på verandan med ytterkläder på mig och säger att han ska stanna där i rastgården, så står han bara still och kollar på mig, skäller inte eller nåt. Men om jag går ut på verandan med ytterkläder på mig och säger att Ja, vi ska gå, då börjar han skälla vilt,  springeroch hoppar fram och tillbaka tills jag hämtar honom. 
 
Annars är han inte särskilt väldresserad. Han kan några kommandon bra; han går fot i koppel, han slutar dra i långkoppel och jag säger "det räcker", han stannar och står still om jag säger "stanna". Men det är nog allt. Fast det är nyttiga kunskaper, de räcker i vår vardag. 

Rolands nya metod att slänga ut granen!

Idag lördag åkte granen ut. Nja helt ny är väl inte metoden,   vi  har gjort så här ett par år. Roland tar en sekatör och klipper av grangrenarna uppifrån och ner. Jag håller upp  sopsäcken som han lägger ner dem i. Till slut återstår bara en pinne som sitter i foten. Fördelen att göra så här är att det går snabbt och man slipper en massa barr på vägen ut, särskilt vid trånga dörrpassager. Bara att dammsuga där granen stått och så är det klart. Nu är i alla fall granen rensad från pynt och utslängd. Resten av julgrejerna får väl bli undanplockade imorgon eller så.
 
 
 

Färgstark solnedgång igår!

Det var verkligen så här mycket färg på himlen igår eftermiddag när jag gick sista turen med lille Seffrin vid tretiden. Bilden är inte behandlad i fotoshop eller annat redigeringsprogram. Det var på riktigt så här mycket färg i "Mölntegsvråa" som Rolands pappa brukade säga.
 
Fem hekto har jag kvar att tappa i vikt. Under jul och nyår så hoppade vi över 5:2 och åt vanligt hela veckorna. Och jag gick direkt upp i vikt ett par kilo på den tiden. Nu har jag ett retligt halvkilo kvar. Och tänker med en dåres envishet att det är lättare att gå ner fem hekto än att fortsätta gå upp i vikt och sen försöka gå ner typ fem kilo. Kör mina två svältdagar per vecka och dessemellan halva svältdagar. Det funkar rätt bra, har inte så mycket kvar nu, bara de där retliga 5 hektona.

Jag och Seffrin gick till Roland som jobbade med vindfällen idag

Roland jobbade idag med att ta hem vindfällen efter senaste blåsvädret. Han var vid Spriklerud. Och Jazz var med. Jazz  föste lite på hararna i närheten kan man höra. Men han är gammal och det är inte så allvarsamt, han får ta det i egen takt. Huvudsaken han kommer ut i skogen en stund
 
 Där borta är Roland med fyrhjulingen och såg och yxa. Det har ramlat träd i det lilla  hygget och de behöver tas om hand.
 
 
Sen liftade vi med Roland  på hemvägen.  Seffrin satt trygg framför Roland och jag bakom. Det var dags för lunch, skogsarbete kräver mycket mat. ;- ))
 
På vår senaste långa promenad idag så såg jag och Seffrin det här skådespelet mot Mölntegsvråa. Och det är inte en fotoshoppad bild, den är helt naturell.

Mer om förvirrande namn i bygden

Gick runt Liane en bit igår. Passerade först två hus med namn som anknyter till Liane, byggda på mark som tidigare hört till Liane. Det är Litorpet och Ligärdet, våra närmaste grannar.  Fina hus och trevligt folk men de är inte med på bild den här gången! ;- )) Roligt att Li finns kvar i namnen på deras hus, det anknyter ju till att det har varit del av Liane. Vi döpte vårt hus till Lihaget, vilket betyder ungefär "litet skogsområde på Liane"
 
Om man går in en bit till vänster vid Litorpet  så kommer man till Döverud och Spriklerud. Döverud hette på gamla kartor Libråten om jag minns rätt. Där bodde Rolands farfars, Gustavs,  far o mor, Alfred och Emma. Det var Alfred som "invandrade" till Sillerud från Blomskog. Han hette från början Kylin i efternamn men det  blev Kylén vid flytten. Alfred gifte sig alltså med Emma från Faggebyn och blev anfader till Sillerudsdelen av släkten, de med efternamnet Kylén. Kylin-delen av släkten är kvar i Blomskog. ;- )) En son till Alfred var Gustav som flyttade till Liane. Gustav var  Rolands farfar som gifte sig med Ester Boberg. En annan son till Alfred, David, bodde kvar på Döverud och gifte sig med Rolands pappas kusin, Anna . På Spriklerud bodde deras  dotter med sin familj. Döverud ägs idag av ättlingar till David och Anna. Spriklerud är sålt till våra tyska goda vänner.  Inget av husen är med på mina bilder..
 
Sen gick jag förbi Blåsåsen, där bor Rolands kusin som också växte upp i huset på Liane. Det huset är inte heller med på bild. 
 
Nästa är Sand och mitt emot ligger Grisebingen där borta i skogsområdet på bilden ovan. Bredvid där var det en stor soptipp på den tiden sopor slängdes i skogen. Vi har spekulerat ibland i om det kan ha varit så att flera gårdar hade sina grisar gående tillsammans på en plats och detta kan ha gett namnet Grisebingen,  men vi vet inte. Vägen förbi Grisebingen är en skogsväg som med lite möda kan köras med bil, den går bl.a. till Snarkil
 
Nästa plats är Guttarbol. Vet inget om ursprunget till det namnet. Här bor Rolands tremänning och   hans mamma som alltså är   kusin till Rolands pappa. 
 
Detta var förr bondgården som liksom hörde till ålderdomshemmet bredvid. Tänket var väl  att hemmet skulle vara självförsörjande på en del mjölkprodukter antar jag och att de äldre som orkade och ville kunde hjälpa till med gårdens skötsel. 
 
Nästa hus på min hundpromenad var alltså ålderdomshemmet. Det byggdes av Silleruds gamla kommun för att kunna ta emot de gamla som inte kunde bo kvar hemma. Här fanns den första teven i bygden och Roland minns att de gick dit för att se. Sedan gick Silleruds kommun upp i Årjäng och hemmet  blev nedlagt och huset sålt. Nu är det privatägt.
 
Mitt emot det huset finns ett nybyggt som jag har missat ev namn på och nedanför ett äldre hus som jag inte heller har namn på
 
Nästa hållpunkt för namn är alltså den här platsen; Nobels björk. Här brukade Nobel från ålderdomshemmet sitta, filosofera och prata med förbipasserande. Fast den riktiga Nobels björk var jättestor och finns inte längre kvar. Roligt att det verkar komma nya träd, säkert ättlingar till den gamla björken. Namnet på platsen lever i alla fall kvar än. Precis här in till höger gick en gammal gångeväg som ledde till Signebyn förr tror jag, men den syns inte längre.
 
Solnedgången var vacker och den heter lika överallt :-))
 
Gruppen av hus där borta var nästa att passera. De husen och  några till är hemmanet Elgtån. Fast det kallas normalt för Ärtå och består alltså av flera hus, bl.a. Ärtåjale som ligger till vänster utom bild. I huset till höger på bilden  bor Rolands kusin och i huset bakom där bor Rolands bror. Ännu lite längre bort precis utom synhåll,  på andra sidan Bäcketjärn bor Rolands moster i ett hus och dubbelkusin i ett annat. Alltså Rolands farbror gifte sig med hans moster och de fick en dotter, en dubbelkusin.
 
Orden Elgtån och Ärtå är så olika så man kan fundera över vilket som kom först. Elgtån står det på kartan och kanske är det det gamla namnet som sedan har förändrats i dialekten. Eller också hette det Ärtå från början och blev försvenskat till Elgtån av någon förbryllad kartritare för länge sedan. För det är svårt att skönja någon Elgtå i landskapet. Jag vet inte, gissar bara.
 
Jag får på facebook ett tips från Kjerstin A på Elgtån att Elgtån tidigare hetat Elgetun eller Elchtun. Det var intressant och jag spekulerar förstås om det
"Låter mer logiskt med Elgetun än med Elgtån. Jag läste på lite om tun. Det är ursprungligen beteckning för gärdesgård (liknar tyskans "Zaun"), men senare också ord för det inhägnade området runt en gård., gårdstun. Tun kan också betyda inhägnad för djur. Det blir ju märkligt med ett namn på en plats som i gammalt språk betytt ungefär "Område inhägnat för älg" ;- )) Man blir onekligen nyfiken på vad som har hänt på Elgtån / Elgtun i gamla tider! Var det en fångstplats för älg där man grävde gropar som delvis hägnades in med störar för att jaga älgarna in i dem?".
 
"Min nästa teori om namnet är att det  kan vara ett ursprung från Helgetun till Elgetun till Elgtån. I så fall har det inget med älgar att göra utan med något som är helgat. Vore kanske logiskt med tanke på att området ovanför heter Korsbyn och har en historia i bygdens kristnande, del av pilgrimsled om jag minns rätt. Området ovanför L-Ås hus var aktuellt för att bygga Silleruds kyrka i slutet på 1800-talet men det blev till slut på Karlsfors istället. Intressant med namn på platser och vad de berättar för oss om vad som hänt förr. På norska Östlandet så lär Helgetun betyda "inhägnad runt en helgedom""
 
Här är också Ärtå fast från andra hållet. Slut på hundpromenaden för den här gången. Roland hade slut på harjakten och hämtade opp mig. Han var hungrig. :-))
 Det är väl bäst att jag direkt reseverar mig för fel i texten ovan, speciellt med  släktskaper längre tillbaka i tid.  Det finns släktskap och gemensam bakgrund för många som bor efter vägen runt Liane.  Kanske är det orsaken till att så mycket  historia och gamla namn finns bevarad genom muntlig berättartradition.

"The crown" -abstinens har vi

Nu har vi lyckats att på Netflix se hela säsongerna ett och två av "The Crown". . Sen finns inga fler avsnitt inspelade!! Hoppas det kommer säsong tre snart! Kanske finns nåt annat bra att kolla på? Tips mottages!

Rådjur igår onsdag.

Fina rådjur igår. En get i alla fall och en killing från i år. Ser inte säkert  om det är en bockkilling eller getkilling men gissar på bock. Tyckte  mig skymta en "pensel" under magen. Geten har sin "pensel" i baken.  De har gott hull. Killingarna som föddes i våras är nu nästan lika stora som vuxna djur, svårt att se skillnad. Under en tid har vi oftast haft rådjursbesök nattetid, vi har sett spår i snön,  men igår kom de på eftermiddagen  så vi fick se dem. Det är vackra djur, nu är pälsen tjock och färgen dämpat gråbrun. 
 
 
 

Dag två i nya förskolan / skolan!

 
Barnbarn Lou gjorde heldag och det mesta utan föräldrar. Trivs jättebra och knoppade i vagnen på hemvägen.! Fick bäras in till soffan hemma! ;- ))
 
Bill är jättenöjd med sin nya skola idag också. Vill inte gå hem direkt vid hämtning! Så roligt att de trivs i sina nya miljöer! Man kan aldrig veta innan!

Barnbarn Lou bakade på nya förskolan!

Lou började på ny förskola igår. Det är ju alltid en utmaning men det gick jättebra, skenet på bilden ovan bedrar.  Hon var nöjd och har sån tur att bästa kompisen från förra förskolan, Kastanjebacken, ska komma till samma förskola och samma avdelning. Den familjen har också  flyttat till  området. Bill började på förskoleklass på samma skola och tyckte att hans första dag hade varit rolig. Skolan har en fotbollsplan och den gillar han. Sånt finns inte på skolor i innerstan.  Spännande är det med nya utmaningar och  så långt ser det bra ut!

Snöat på Liane idag tisdag!

Det kom inte förrän vid lunchtid och höll inte på så länge. Men det blåste rejält  också så riktig vinter blev det en stund. Roland hann precis få hem sista omgången vindfällen innan den försvann nere i snön. Och när det väl var gjort så gick länken mellan bommen och rotatorn vid klon av. Alltså resa till Årjäng för att beställa nytt. 
 
För övrigt så har vi haft kontakt med barnbarn som börjat ny skola / nytt dagis idag. Spännande, men brukar gå bra. Uppdaterat så gick det jättebra. Bill har fått en skolgård med fotbollsplan och är glad åt att kunna spela. Och Lou  får gå i samma grupp som sin bästa kompis från förra förskolan, den familjen har flyttat till samma område. Ibland har man tur.

Friteringspremiär för mig!

Jag får skamset erkänna att jag aldrig i mitt liv friterat nåt. Växte upp med en mor som ogillade fet mat, jag har inte tyckt om pommes frites eller liknande. Tror aldrig att jag bjöds på nåt friterat som barn och det präglar nog. Men i julas fick vi en smarrig maträtt av son Markus och den var friterad så nu skulle jag härma tänkte jag häromdagen.
 
Det vara i princip en potatisgratäng som skars i bitar, dubbelpanerades och friterades. Jag startade    med att läsa på på nätet förstås och insåg att jag saknade termometer som skulle kunna mäta upp till de 180 grader som skulle behövas. Men man kunde göra test, alltså lägga i brödbitar i den heta oljan och när de blev fint bruna på en minut så var tempen lagom. Så fick det bli, det funkade. 
 
Jag skar till några brödbitar för att kunna testa kontinuerligt. Det funkade bra. Fast visst hade jag kastrullocket nära för att kunna slänga på om det skulle självantända ;- )) 
 
Potatisgratängen kan vara från färdig och det gjorde jag. Den behöver vara rejält kall och fast så den bör göras dagen innan och ev kallna under tryck av något, ex en bag in box. Jag hade  i lite extra vitlölk och ost.  Sen skar jag upp i bitar, tog med gaffel och panerade
 
Paneringen var alltså dubbel, först i mjöl, sen i uppvispat ägg och sist i ströbröd. För min del är allt glutenfritt, det funkar bra
 
 
 
Detta funkade bra och blev jättegott. Fast jag får erkänna att jag tog för stor gryta först. Man skulle ha en tjockbottnad stod det på nätet. Min enda tjockbottnade var ju stekgrytan, men jag insåg att den inte skulle funka när jag hällt i en hel flaska olja och det bara blev en cm på botten. Så jag tog solrosolja i en vanlig kastrull, och det gick bra. Fick plats med fyra bitar åt gången, det blev lagom. En hålslev är bra för att ta opp och en gaffel för att vända i panering. Roland fick revbensrester från jul + bea  till sin potatis och jag kyckling. Tackar Niclas som fixade receptet åt son Markus!

Nu har orkidén blommat i två och en halv månad!!

Fattar inte hur det är möjligt. Den började blomma 27 oktober och håller på än, jag vet precis för den började innan jag for till Stockholm.  Den är stor och dekorativ. Märkligt att något blommar så frodigt hos mig när alla andra växter dör. Jag har slängt 5 vissnade krukväxter idag! Det är sånt som har farit illa under julen. Nu har den översta blomman på den här vita orkidén fallit så jag antar att blomningen går mot sitt slut. Då får växten en välförtjänt vila. Hoppas den överlever till nästa blomning.
 
Imorgon bitti blir det mer om gårdagens matlagning med friterad potatisgratäng. Mitt första försök att fritera

Gick till Önnebyn igår med Seffrin

 Roland hade jakt med Hej på Egenäs  igår så jag gick ut till Önnebyn  så vi kunde grilla korv. Solen lyste vackert mellan träden när jag gick utöver, sju kilometer är det till Önnebyn, nog max för mig i rask takt och mycket upp och ner
 
Det var fint vid sjön, en fantastisk gråskala och isen håller. Det satt metare här när vi kom men de for strax, bara korpen var kvar.
Vi gjorde opp en eld och grillade korv, vi har enkla nöjen. Fast visst skulle många betala mycket för att ha såna här tillfällen också. Vi är bortskämda med fantastisk natur och fina dagar.
 
När man går ut på isen så ser man botten. Gräset där är grönt och ser ut att växa som på sommaren.
Dimman sänkte sig och allt blev olika nyanser av grått. Det är bara magiskt. Vattnet har sjunkit undan lite.

Svårt med namn, här är Sellere!

På dagens hundpromenad till Önnebyn tog jag en bild på Sillerud (Sellere på dialekt) Och kom att tänka på att namn på hus, gårdar, åkrar, kullar, byar och till och med träd kan finnas i trakten. Inte så lätt för en utomstående att hänga med. Alla åkrar på Liane och Pråstgården har namn och vi vet dem, men är väl säkert sista generationen som kan dem. Man måste veta förr vart man skulle skicka folk till arbete förr och vart man skulle skicka ut någon med kaffe eller bud till dem som jobbade ute. Kullen med varggropen heter Gropekuel. Det fanns ett träd som heter Nobels björk, fast björken själv är borta för länge sedan.  Det växte nära åldersdomshemmet i Guttarebol och en man som kallades Nobel brukade sitta där. Nobel uttalas med betoning på första stavelsen och o som o, inte som å.
 
Åkern närmast här på bilden ovan är Sönnare Brojâle och längst bort finns Prästgården. Den kallas också Sellere, men Sellere är även  namnet på ett stort område dvs Silleruds gamla kommun. Och så mycket till prästgård är inte den här gården heller längre. Kyrkan är borta och prästen också, båda flyttade till annan plats. Längst till vänster ligger gamla arrendatorsbostaden, där bodde prästgårdsarrendatorn. Det var en stor gård och två familjer i huset. Det huset är sålt till privatperson. Ladugården rakt fram disponerades förstås av arrendatorn för djurhållning. Den ägs idag av Rolands bror Gunnar som har sina hästar där. Till höger i bilden ligger det hus som prästen skulle bo i förr och också ha som expedition och samlingsplats. Det är också sålt till privatperson.  Roligt att gamla namn finns kvar men också förvirrande om man inte känner deras historia.
 
Mer om hundpromenaden till Önnebyn här imorgon.

Gårdagens promenad med Seffrin!

Jag gick ner till sjön. Det är vackert där alla årstider. Grillplats och rastplats finns om man vill utnyttja dem
 
Himlen hade ett konstigt moln-mönster, låg som ett täcke över oss medan solen lyste igenom i sprickor. Här är badplatsen. Det är is här i viken nu, men öppet på storsjön tror jag
Den hårda vinden häromdagen har brutit en tall tvärs av och toppen låg på marken bredvid. Det här var upp emot gamla kyrkogården.
 
Jag gick förbi Prästgården. Det här är Prästgårdens gamla drängstuga, obebodd sedan länge. Jag stannar alltid till några minuter här när jag passerar och funderar på hur livet kan ha tett sig för drängarna som bodde här. Dagarna förstår jag var fyllda av rätt hårt kroppsarbete, men vad gjorde de på kvällarna och lediga dagar?  Kortspel var strängeligen förbjudet både för arrendatorer och dem som bodde vid Prästgården, omedelbart avsked för den som ertappades. Så vad gjorde dom? Pratade? Drack kaffe? Eldade i spisen? Bar vatten? Hälsade på andra drängar i andra drängstugor och spelade kort där? Vänslades med pigorna?
 
Lille Seffrin gillar våra promenader, trippar glatt före i långkoppel. Det är isigt, går inte att gå utan icebugs.  Jag skulle i alla fall inte våga, gamla kärringar ska inte bryta benen.
Till slut gick vi förbi Liane på väg hem. Det var ett fint ljus på huset. Falu rödfärg lyser starkt i solljus när det är nymålat som här
 
Det är livskvalitet att kunna ta någon dryg timmes rask promenad! Hoppas jag kan fortsätta med det i många år till
 

Varggropen gick jag förbi idag

Här är en fångstgrop för varg, det har ramlat en stor björk bredvid den. Fångstgropen  finns utmärkt som lämning på kartan. För länge sedan fångade man varg i grop. Det grävdes en djup grop med branta sidor ner. Längst ner placerades något bytesdjur, får eller gris eller nåt. Sen täcktes gropen över med grenar och kvistar. Avsikten var att vargen skulle trampa igenom och falla ner i gropen. Antagligen funkade det eftersom den här typen av gropar finns på många ställen. Det var en vanlig jaktmetod från stenåldern och framåt, men förbjöds 1864.  Den här var djup första gången jag såg den, men Rolands pappa fyllde delvis igen den eftersom den vara en fara för djur och människor. Undrar om man kan bli telefonavlyssnad av miljöåklagaren när man har en varggrop på sin mark? Sån sker ju idag på rätt lösa boliner. Och rent teoretiskt skulle man ju kunna gräva upp den igen och placera en liten gris längst ner, täcka över och vänta på varg. ;- )) 
 
Här är kullen där varggropen ligger.
Åkern här heter Gropejâle.
På andra sidan om vargropen såg jag två rådjur som betade i glest grönt gräs
 
Här är den ena av den lite närmare. Bockarna har tappat hornen nu så det är svårt att se om det är bock eller get på långt håll. Men att döma av penseln bak är detta en get.
 
>När jag gick hem så låg ett rådjur och vilade på den här platsen. Jag gissar att detta är en killing, fast de är ju stora nu och svåra att skilja från de vuxna djuren
Mer om den här promenaden imorgon.

Ny dator på plats!!!

Tack Peter och Audio Video i Årjäng! Min nya dator är nu på plats, en Acer. Peter kom hit och installerade den, förde över bilder och annat från den gamla datorn. Så tacksam är jag för det,  funkar jättebra. När någon kommer hem och jobbar med dator så kan man utnyttja RUT, inte helt fel, kostnaden blir då rimlig.  Vi använde det också när vi köpte den nya teven före jul. 
 
Idag lördag är på något sätt en historisk dag, Roland ska jaga vildsvin. Det är ju ett nytt vilt för oss, ingår liksom inte i viltvårdsområdets ansvar. Det är ett vilt som helt enkelt inte fanns i Sverige när lagen om viltvårdsområden skrevs.  Ansvaret för den jakten hamnar istället  hos de enskilda markägarna och nu är det en grupp markägare som ordnar ett jakttillfälle på sina marker för inbjudna   jägare med tror jag sju hundar. Hoppas det går bra

Allt går bara sönder just nu!

Man blir så  trött!!  Jag vill att apparater ska hålla, åtminstone några år.Men nu går saker sönder i en farlig fart
Datorn sedan några dagar, skärmen bara ramlade av lap-topen,  får förhoppningsvis en ny idag
Diskmaskinen på Tjärnshaget beter sig obegripligt, måste vi kolla.
Vattnet på Liane, (men det var bara en fas tack o lov, gick att fixa med säkringsbyte!)
Våffeljärnet idag när vi hade goda vänner här på lite kaffe, handtaget bara lossnade
Minneskortet, det stora dyra tappade plötsligt spärrknappen för skrivskydd, så nu är den alltid skrivskyddad och det hade jag inte tänkt mig med ett så stort kort! 
 
Trasigt minneskort
 
 
Trasigt våffeljärn, handtaget bara lossnade
 
 

I Netflix-träsket med "The Crown"

Vi köpte ju en ny tv ett tag före jul, en sån där smart-tv som också är typ dator. Vi får fram en meny på skärmen och kan välja olika program. Kanonbra att slippa vara utlämnad till de vanliga kanalerna.  Sonen är fena på tv och hjälpte oss under helgen att få till Netflix. Man har visst gratis en introduktionsperiod på kanske en månad, sen 100 kr per månad. Och det finns massor av bra att välja på. Sonen rekommenderade The Crown, serien om drottning Elisabeth.  Och nu är vi fast. Kollar några avsnitt varje kväll. Vore roligt att veta hur mycket av innehållet som har verklighetsbakgrund och hur mycket som är påhitt. Det är i alla fall välgjort och skådespelarna duktiga. Undrar hur många avsnitt det finns?

Japansk nyårsfestmiddag - Osechi

Son Mattias fru är japanska och de firar alltså gärna högtider och helgdagar på japanskt vis. Nyår är en stor helg i Japan, större än jul och alla är lediga årets tre första dagar.  Mattias o hans fru firade nyårsdagen tillsammans med svärföräldrar och svågerfamilj, som också bor i Seattle. Deras nyårsfestmiddag såg ut så här. Jag tycker det ser gott ut, mycket att välja på och plocka till sig av. 

Barnbarn Lovis i Umeå önskar Gott Nytt År!

Lilla charmtrollet! Vi fick bild  med Gott Nytt År-hälsning.
 
Igår fick vi julklappspaketet från son Mattias och familj i Seattle. Packade upp medan vi skypade. Tacksamma är vi för fina gåvor.
 
Igår  fick jag ett fint telefonsamtal som rörde hjärtat. Mina barns lärare i årskurs 2 och 3  hade hittat ett häfte från den tiden med texter om våren. Och hon läste upp vad Malin och Markus hade skrivit. Det var  rörande att höra och rätt fantastiskt att hon hade dem kvar, måste ha varit år 1983 eller så när de skrev dem. 

Hej då!

Idag var sista dagen med sonfamilj och Lina- Robin familj på Liane. Barnen lekte en stund och vi fikade ihop före avfärd till Stockholm.  Bonnie leker med min gamla dockskåpsmöbler från 50 -talet. Bobo och Bill ägnar sig åt legolådan liksom Lou
 
 
Och lille Vide totalcharmade oss alla, Bills och Lous minsta kusin. Här är han hos sin moster Carin. Så tacksamma är vi att få det här besöket över helgerna, så roligt har vi haft.

Datorn rasade!

Det har varit bekymmer en tid med min dator av och till en  längre tid. Köp inte Asus! Den är bara tre år gammal och var ätt dyr i inköp.  Skärmen har fastnat och har inte gått att fälla upp eller ner utan att bryta i den- Men häromdagen rasade skärmen totalt. Den föll först pladask och handlöst bakåt och sen lika tvärt framåt samtidigt som det spratt svarta plastbitar ur det f.d. fästet.  Konstigt nog kan jag använda den om jag stöttar upp det hela i en kartong så skärmen inte kan falla framåt eller bakåt. Det har fått hingla och gå så här under helgdagarna, men nu måste jag försöka få tag på nåt nytt.  Wish me luck!
 
För övrigt är det en ledsam dag! Barnbarnsfamilj  och deras kusinfamilj åker hem- Det har varit så roligt att ha dem här, nu blir det tomt och tyst igen. Hoppas resan går bra med de små.

Nyårsaftons lyxmeny!

 
Vi bjöds på lyxig nyårsaftonssupé av familjerna på Liane. Det här är den läckra förrätten; delikatesspotatis, snittad i tunna skivor, (typ Hasselbacks) friterad och kall. På den smetana och löjrom och gräslök. Så gott som tilltugg till första bubblet. Det ska vi göra  Receptet är från Stefan Ekengren Görvälns slott i Järfälla. 
 
 
Sedan blev det oxfilé, mör och lagom stekt. Till den hemgjord bea, inlagda tomater och en suverän potatisrätt som vi ska göra också. 
 
Man gör potatisgratäng, kan vara från färdig eller egen.  Låter den kallna, skär i bitar, panerar dem med Maizena, ägg och ströbröd, och  fritera  Så gott! 
 Son Markus gjorde efter jobbkompis Niklas recept Friterade i solrosolja tror jag
 Dessert var Pavlova. Lätt och läcker.
 

Tolvslaget igår nyårsafton!

Eldpelaren är en höjdpunkt på varje nyårsafton. Tack Diether för den fina gåvan!. Robin och barnbarnen eldade på den bra.
 
Vi firade tolvslaget med Markus, Carin, Bill, Robin, Bobo, Angela och Wolfram. Sov gjorde Lina, Vide, Bonnie och Lou. Fint att ha grillhuset när det blåste så. Där gjorde vi också en brasa
Fem  i tolv lyssnade vi på nyårsdikten på radion och på tolvslaget samt nyårsklockorna. Bill o Bobo hade tomtebloss.
 
Och vi kollade på de sista fyrverkerierna i våra liv. Det är förbjudet med smällare från och med år 2019.  Vet inte om det beror på våldsamheter i våra städer eller rädda hundar. 
 
Imorgon eller senare idag skriver jag recept på den fantastiska menyn vi serverades på Liane tidigare under kvällen