Strategier i värmen!

För att överleva i värmen så gäller det att utveckla strategier:

För att minska värmen i huset:

- Inte ha datorn på mellan varven
- Släcka alla lampor
- Persiennerna nerdragna
- Hålla dörrar stängda
- Stänga av automatventilationen som bara drar in varmluft.


För att svalka ner i våningsplan:
- Sätta en fläkt i källartrappan som blåser upp kalluft i våningen (började vi med förra året, inte helt fel!)


Om inget hjälper så återstår att duscha ofta, åka båt, bli värmeflykting i bilen med AC på eller ligga vid sjön och bada (det sistnämnda kräver ett visst mått av tålamod och det har jag inte!)

I morgon ska jag försöka sitta så länge vid datorn att jag orkar publicera bilder igen; från fyrspannskörning i Holmedal och lanthandelns dag i Svensbyn och  en del annat.

Lärare ska vara behöriga och bra!

Expressen skriver i sin ledare att det ska sluta daltas med dåliga lärare och att kravet på lärarutbildning för dem som anställs på lärarjobb ska slopas.

Man är naturligtvis ute på helt fel spår här som sätter likhetstecken bra lärare  och ingen utbildning. Lärare ska självklart vara både utbildade och bra. Det finns ingen anledning att slopa kravet på utbildning bara för att en del lärare inte klarar av jobbet eller för att lärarutbildningen har brister.

Det finns några alltvarliga problem i det här sammanhanget, en kedja av orsakssamband som man måste kunna se för att förstå vad som hänt och händer.

Riksdagen fattade beslut om att kommunalisera skolan och att börja göra skolan till "en Mädchen für alles". Det var inte längre klara kunskapskrav som gällde, "ska" ersattes med "bör". Och skolan / lärare fråntogs verktygen för att skapa arbetsro. Då försvann från en dag til en annan många lärares arbetsglädje. Detta finns dokumenterat i undersökningar.

Tillsammans med den dåliga löneutvecklingen som följde på det så lyckades man skapa en skola som ofta var en dålig arbetsplats både för lärare och elever. En dålig arbetsplats är inte attraktiv, allt färre sökte lärarutbildning, antagningspoängen sjönk, lärarutbildningarna fylldes inte, de som antogs var i allt högre utsträckning människor som kom in på lärarutbildningen som andra - eller tredjehandsalternativ. De  hade alltså egentligen velat bli något annat än lärare. Det borgar inte för hög motivation i jobbet.

Där finns behov av åtgärder som förändrar i positiv riktning och i stora drag tror jag att Björklund är på rätt väg, även om jag inte håller med om allt i hans politik.

Sen måste man inom skolan kunna göra sig av med lärare / rektorer / skolchefer som inte håller måttet, oavsett om de har rätt utbildning eller inte. Det är för mycket som står på spel för att det ska daltas.  Och där finns det utrymme för en intern diskussion inom lärarfacken huruvida man ska fortsätta att kräva att en arbetsgivare ska tvingas behålla anställda som inte klarar jobbet trots stöd från arbetsgivaren. Det ska inte krävas stora avgångsvederlag för att kunna avskeda personer som hamnat på fel plats. Anställda som har problem att sköta jobbet ska givetvis i första hand få stöd som kan krävas av arbetsgivaren i form av exempelvis fortbildning / tillfällig handledning / omorganisation av arbetsplatsen, men om inget hjälper så måste det finnas en bortre parentes.

Agenda söndag - uppdaterat

Så här har vi tänkt oss:

9.00 Planering av dagen tillsammans med " Sommar i Årjäng"- bladet
10.00 Frukost på altanen
 - Cykla till sjön - bada hundar
- Vattna
- Besöka modren - vattna där

12.30 Lunch i Årjäng
14.00 Holmedagen i Holmedal, titta på veteranbilar och gammalt
15.00 Hästparad med fyrspann i Holmedal

- Konstutställningen på gamla systembolaget med lokala konstnärer

- kanske Per - Inge Fridlunds utställning i Hämnäs.

- Vattna hos modren och här.

Vi har värmebölja, 30 grader i skuggan!



Uppdaterat:
När vi åt på hotellet träffade vi 4 personer från Snarkilsfolket så lunchen blev ovanligt uppsluppen. Hotellet en jättefin tvårätters helgmeny för ett mycket rimligt pris. Det smakade suveränt och Reinhold gjorde en smarrig friterad efterrätt till mig eftersom jag inte kan äta tårtan som hörde till. Tack snälla!!

Besöket i Holmdal motsvarade alla förväntningar! Hon som körde fyrspann i tävlingstempo var fantastisk! Det var fjordingar som hon använde.

Per Inge Fridlund utgick eftersom vi fick ett samtal från en av våra båtgäster att de behövde hjälp. (_Det var bara en småsak!) Det var bara att pallra sig hem efter att ha sett utställningen av lokala konstnärer.  Nu åker vi ut på sjön och metar. Enda sättet att överleva värmeböljan. Där är temperaturen rimlig och inga myggor eller bromsar eller knott. Jag tar en promenad ner till sjön först, måste röra lite på mig, blir helt försoffad. Vi bara sitter och äter hela tiden.

Bryggan på Egenäs...

... hamnade vi på i kväll lördag.

Först väntade vi hela dagen på våra fiskegäster och var bl.a. på lanthandelns dag i Svensbyn. Till slut kom våra gäster. Det projektet var avslutat bortåt 8-tiden.

Då var det fortfarande väldigt varmt så vi packade ner det nödvändigaste och for ut med båten. Vi hade inget mål utan tuffade sakta, sakta fram neröver viken ut på storsjön. Vi kom på att vi nog skulle göra strandhugg hos T och A-M från Deje som vi trodde var i sin stuga.

De var inte hemma men vi hittade dem på bryggan ute i den lilla hamnen vid Egenäs tillsammans med ett antal andra ortsbor, nya och gamla. De flesta var gamla bekanta men ett par var nya, de som köpt Larssons, det stora fina huset bredvid. Det var ett norskt par från Oslo egentligen. Vi stannade en stund och sjöng med i allsången till gitarrspel och pratade. Det här är ett trevligt gäng!  Om några veckor ska vi ut hit i krokarna igen med anledning av en födelsedag. Det här är också en del av Sillerud som lyckats skapa sammanhållning, har mycket kul tillsammans och gemensamma projekt.

Hamnen gjordes för många år sedan av de boende runt omkring för att användas av dem själva. Men för länge sedan (1800-talet och början 1900 )fanns riktiga ångbåtsbryggor runt sjön överallt för att kunna ta emot de båtar som skötte om transporter av varor och personer. Från Östra Silen kan man via kanaler, älvar och slussar till Vänern komma ända ut till Göteborg eller Östersjön. Det är ett system som kallas Dalslands kanal.

Den här typen av gemenskap som finns i olika byar här är kanske typiskt för Värmland, jag vet inte. Vi bor ju långt från det som traditionellt varit överhet, man har sedan gammalt en viss vana att ordna saker själva tillsammans. Hela sommaren är Årjäng också fullt av aktiviteter som ordnas av bl.a. olika byalag och hembygdsföreningar och konsthantverkare.




På hemvägen såg vi eldsflammor, höga som uppåt trädtopparna vid Önnebyn. Det var inte så farligt som det såg ut, bara U som eldade ris.


Här har det hunnit minska ner lite men jag undrar om inte någon missförstod det hela på avstånd och kallade på brandkår.

Michael Jackson

Hmmm... detta med Michael Jackson är förstås stort för en generation som är yngre än min. För mig har hans musik inte betytt särskilt mycket. Han platsar inte i nivå med ikoner som Elvis, Stones, Beatles, ABBA osv. Jag har nog mest fascinerats av hans dekadenta liv och hans förmåga att leka med allt, inklusive sånt som brukar betraktas som allvarsamt i livet, typ  familjerelationer, föräldraskap, den egna kroppen, sexuella preferenser osv.

Himla trött på spamkommentarer...

...är jag!!!

Varför ska det behöva komma ett antal varje då från liknande avsändare; De har alla 79 och 184 i sitt IP-nummer. De har alla en avsändare som består av ett kvinnonamn och ett mansnamn tillsammans!!

I och för sig fungerar ju modereringen på bloggen och jag behöver inte riskera att se dem direkt på Blogg.se sidan. Men om jag kolla på arkiv - kommentarer kommer de fram.Kanske inte alla men de senaste.

Hoppas Ni andra slipper det här gisslet!!

Kan inte heller förstå att det ska vara så svårt att blockera den här typen av trams!!

Eftermiddagsfikabjudning

...var jag på här idag torsdag. Drop in med kollegor på "Kaste". En ren skär idyll under frukträden. Tack för detta G!! Gott att äta och dricka och trevlig pratstund med arbetskamrater.


Färgfyrverkeri på stilla sjö ...

,,,kan det bli i solnedgången. Detta var vid 11-tiden igår kväll onsdag.









Flera kullar med Kanadagäss tillsammans..


En liten tärna satt trygg på vasens markering...



Och L fiskar lika trygg medan vi åt grillade vildsvinsspjäll och potatissalladsvariant med sparris och skinka i. Inte fel.

Kolla draget som flyger i luften här.

Esters café i Långserud vid E18

Vi brukar stanna till vid Esters café i Långserud när vi åker förbi. Det är en fantastisk miljö med allt möjligt. Dessutom bakas allt kaffebröd på plats och man köper det till rimligt pris. Om vädret tillåter så sitter man ute i den vackra engelskinspirerade trädgården och fikar.

Sen har man en inredningsbutik på övervåningen, också lite engelsk lantträdgårdsstuk, samt trädgårdsbutik i ett annat hus och antikbutik.










Det här huvudet med lite tredagarsstubb är bara jätteläckert. Hela antikbutiken är sevärd, grejerna står inte staplade på varandra utan man kan se allt och det luktar inte dammigt och instängt. Här finns en hel del 60-tal och teak.

Modren och jag brukade förr åka hit varje sommar och fika. Nu orkar hon inte gå med längre men jag köpte med kaffebröd till henne igår och vi åt hemma hos henne istället. Mycket uppskattat!

Bird spotting juni


Måsungar tror jag att det var som försökte springa i kapp med bilen häromdagen i Åsebyn.


De är llite mäktiga när de kommer lugnt svävande över båten, hägrar tror vi.

Restön i Östra Silen



På Restön i Östra Silen har vi varit ett par gånger nu. Det är båtklubben Iduns plats i sjön och suveränt bra ordnad, förutom att här är vackert förstås. Med medlemskap så kan vi nu vistas här med gott samvete dessutom.


Här nere syns L leka för sig själv länge och väl, skrattade och hade roligt medan vi andra satt uppe på rastplatsen, åt och pratade.


Autoexperten i Säffle - fiskegrejer

Här på Autoexperten i Säffle, vid kanalbron upp emot vattentornet, finns en massa fiskegrejer. Ville bara visa en gång för våra fiskegäster.

Dagsagenda onsdag

Nu börjar jag bli dagvill, som man säger här på dialekt, alltså ha dålig koll på vilken veckodag det är. Och i vissa avseenden är dagarna lika. Den senaste tiden har de alla avslutats ute på sjön, värmen och stillheten har helt enkelt inbjudit till båtliv och strandhugg med matsäck och fika.

Idag jobbar gubben i Töcksfors först och sedan kommer han hem och klipper gräs vid alla hus som han ska klippa gräs  på och de känns många ibland.

Jag ska tvätta mattor nu när det är tork,  hjälpa modren lite med tvätt och växtskötsel. Var där och fikade igår med tårta från Esters café. Hon orkar ju inte gå med dit nu längre, hon är 92 år, men uppskattade att få en tårtbit och en hälsning därifrån. Ska skriva mer om cafét sen och visa bilder.

I kväll blir det vildsvinsrevbensspjällsäting och sparris tror jag, vi är bjudna på det.

Svara på kommentarer eller inte?

Jag har tidigare försökt svara på alla kommentarer men nu har jag inte hunnit med. Det har känts viktigt att göra det. Vad tycker Ni som läser? Är det viktigt att svara på kommentarer?

Oskygg varg i Vitsand

Det kom precis en filmsnutt på en mager och oskygg varg som promenerar mellan husen mitt på vägen i Vitsand. Går vid ett tillfälle emot bilen med filmaren i. Den ser lite "maläten" ut i pälsen. Kan vara skabb förstås eller också fäller den bara. Oskygga rovdjur har rapporterats ett tag nu i Vitsand, både varg och björn.

8 minuter till Restön...

tar det från vår hemmabrygga. Det kan vara en mil ditut sjövägen. Vi var där i kväll på båtklubbens rastplats. Dåligt samvete fick vi för att vi utnyttjade en fin brygga och en trevlig grillplats tillsammans med M och I och L i Buster S. Vi ska lösa medlemskap i klubben i morgon på vår lanthandel. Absolut värt att stödja deras fina verksamhet!  

Vi testade nya kylboxen, en sån som man ansluter till uttaget i båten. Efter en timma var det hett i boxen istället för kallt. Men det funkar om man sätter knapparna tvärtom.:-))

Sen blev det kallt kaffe eftersom någon av oss missat att sätta på vattenkokaren innan vattnet hälldes på termosen.

Ok varm öl och kallt kaffe blev det. Men vi hade i alla fall trevligt. Sommaren har kommit.

Demokratin och internet och Iran!

Länge har jag hoppats att nätet skulle  innebära en demokratisk revolution av något slag. Att folket till slut ska få en större del av makten så som redan de gamla grekerna och romarna önskade. De kom till beslut i stormötesform bland fria män, folkvalda församlingar och delat ledarskap. I och för sig bra ideér och i grunden bärkraftiga genom århundraden. . De försökte verkligen, till skillnad från dagens makthavare som hellre tycks lägga locket på för att själva vinna mer makt. Intresset idag för att utveckla demokratin med hjälp av de nya kommunikationesformerna är svagt för att inte säga obefintligt.

Men när jag ser hur diktaturen i
Iran misslyckas med att tysta oppositionens protester så blir jag ändå lite hoppfull. Så kan i alla fall nätet åstadkomma detta; sprida information om diktaturen och dess konsekvenser. Det blir aldrig i fortsättningen lika enkelt att styra ett helt folk med hjälp av kapital, armé och hemlig polis. Säkert inte omöjligt, men aldrig mer lika enkelt. Filmer och bilder på en regims övergrepp kan inte längre hejdas av censur och förbud.

Kanske är det ändå början på en demokratisk revolution via nätet. Ingen har ens börjat undersöka nätets politiska sprängkraft på allvar.

Söndag efter midsommar...

...startade nästan där gårdagen, midsommardagen, slutade. Vi var bjudna till Harnäs på champagne-brunch hos D och G klockan 10.00 för att fira invigning av deras nya frukostaltan som vetter åt öster ut mot sjön.  Nu är den klar och även tillbygget med ett sovrum och toalett.


Vi fick bjöds på en rätt avancerad meny, tysk korv, tyskt mörkt bröd köpt i Hofheim och i Gustavsfors, omelett med mycket god fyllning i, lingongelé, skinka, flera ostsorter, ingefärste gjort på färsk ingefära, kaffe och en del annat smått och gott. Ja, och så champagne förstås.



Vid lunch hade vi gäster själva hemma, det var våra mammor som vi hämtade för att äta sill och potatis och jordgubbar tillsammans. Det har varit en tradition i många år att vi gör det under midsommahelgen. Nu var ju också LA-sonen hemma och fick träffa dem. Det är alltid uppskattat.

Vila ägnade vi oss åt en stund och därefter skjutsade Roland sonen till Karlstad för hemfärd till Stockholm och vidare inflyttningsbestyr i lägenheten på Wollmar Yxkullsgatan.

Midsommardagen forts...


Fisketävling ordnade vi alltså med fyra inblandade båtar. Det var abborre som skulle fångas och tiden var från kl 7 till kl 9 på kvällen, alltså ungefär två timmar. Alla medel tillåtna utom dynamit!


Här är den vi lyckades fånga, dvs jag i Team Buster L


Team Buster M fick de här; allra flest alltså.


Team Tracker den här granningen plus ett antal i hinken..., alltså tyngst


Team Lohi nöjde sig i kväll med att enbart¨fånga den romantiska och vackra stämningen runt vassruggarna vid Harnäset

Det blev naturligtvis rensning och stekning direkt vid elden i panna med olivolja när vi alla samlades. Roland lärde ut konsten att rensa och flå abborre på bästa sätt.  Läckert sa de som åt. Jag höll mig till mjölkorv. ;-), är inte så förtjust i insjöfisk.


Så här vackert var det när vi omsider for hem...


Och längre upp i viken började dimmorna dansa. Klockan var runt 11 på kvällen och mörkare än så här blir det i stort sett inte just nu...

Midsommardagen...

... var det lång sovmorgon först. Det behövdes eftersom vi var hemma här ett tag efter midnatt och vi är inte vana att sudda så länge. Vi är riktigt kvällströtta typer numera.

Men sen åkte vi på travet tillsammans med LA-sonen, Rolands mamma, M och I och L från Tjärnshaget . Roland är väl ingen berömd travexpert men petade ihop en V5:a som vi delade på 5 stycken.

Och döm om vår förvåning när den gick in!!!

Vi blev inte jätterika på kuppen men det räckte i alla fall till maten och det med råge.

Framför allt är det väldigt roligt när rätt hästar går in lopp efter lopp och spänningen stiger!

Det var ett montélopp också och ett ponnytrav. Det är kul som omväxling.


Nu ska vi sova middag en stund och sedan i kväll har vi ordnat en liten intern fisketävling på abborre mellan oss och goda vänner  med 4 båtar som deltar. Alla medel utom dynamit är tillåtna! Ska bli spännande!

Imorgon kl 10.00 har vi invigning av D och Gs frukostterass med brunch! Och klockan 13.00 har vi mödrarna här på sill-lunch. På kvällen ska vi tyvärr köra yngste sonen till tåget i Karlstad, han¨åker tillbaka till Stockholm.

Midsommaraftonen...

... var himla rolig!!

Vi var i Hol och åt jättefin mat, det var lite knyte med hopplock. Vi tog med sill och sånt och en tårta.


Det här nordtysk potatissallad, otroligt god och den fyndiga dekorationen är ägg och tomat och majonäsprickar!


Här är dessertbordet med en champanjekräm som är något alldeles extra säger de som kan äta, Jordgubbstårtan här var gjord så jag kunde äta den! Och så hade vi med en Greve Spence.

Efter mat och kaffe gick vi ut i trädgården och satt vid elden / grillplatsen.

Frampå småtimmarna åkte vi till Snarkil, till logen på Myra och pratade bort en stund. Vädret lyckades vara hyfsat hela kvällen och vi hade väldigt roligt, mycket trams och skratt var det överallt.

Rämshyttan...

...tillbirngar Stockholmssonen sin midsommar i. Jag kom plötsligt på att det där med sjön Rämen verkar vara ett bekant fenomen här på bloggen :-))  Jag var inne på google och kollade, det såg trevligt ut och en och annan gubbe såg jag på bilderna också. Fast det kanske inte var rätt gubbe.

Midsommaragenda!

I kväll torsdag stekte vi kolbullar med gäster i den ena fiskestugan nere vid sjön. De, ett par i 40-årsåldern,  är från Dortmund och nya fiskegäster för oss. Hon har varit medlem i en fiskeklubb i hembyn sedan hon var 12 år gammal ( !) och var i 25 år den enda kvinnliga medlemmen. Bara en sån sak! Trevligt folk som vi hoppas få se igen hos oss. Vi bjuder inte alla på kolbullar, men de här var trevliga och vi lyckades få till lite tid.


Till slut drev åskan och de här molnen oss hem för att dra ur och stänga av allt som kunde ta skada av ett oväder. Regnet och åskan kom vid 9-tiden.

Fick mail + bilder från äldste sonen i Dalarna. Han har kommit fram och ser ut att må bra tillsammans med goda vänner!

I morgon fredag midsommarafton hämtar vi yngste sonen som kommer från Stockholm vid halv tvåtiden i Karlstad. Han ska fira helgen hemma hos oss, hans (nyblivna )fru är som sagt kvar i Los Angeles. Sedan ska vi till Hol och fira två födelsedagar på kvällen. Jag tar med midsommarmat och tårta som present.  Kanske tar vi en tur till Snarkil frampå nattkröken och tar en fika.

Midsommardagen blir det sovmorgon först och sedan Årjängstravet som gäller, vi har bokat bord på restaurangen. Yngste sonen kanske har tänkt sig till Årjängsparken som har festlighet då på kvällen, vi ligger nog lågt därvidlag.

Söndag blir det midsommarlunch med mödrarna därefter skjuts av son tillbaka till Karlstad och stockholmståget på kvällen.  

Från lördag och en vecka framåt har vi faktiskt en vecka utan gäster i ett våra fiskehus. Annars är det mest uppbokat från maj till september.

Om någon känner för att tillbringa en vecka i Värmland från och med lördag och en vecka framåt så finns alltså en möjlighet. Maila i så fall!

Jag ber till sist att få önska Er alla en trevlig midsommar med mycket sol, många solmogna jordgubbar, färsk potatis, trevligt sällskap och ett glatt humör! Fast fira kan man göra utan stora åthävor! Det kan vara lika festligt att packa en matsäckskorg och ta med sig en filt och bara vara.

Köp inte Bosch kylskåp!!!

Vi köpte alltså Bosch kylskåp och frysskåp till köket för ett par år sedan. Handtaget var av dålig plast och felkonstruerat så det gick sönder i stort sett omgående. Idag fick gubben ett par metallhandtag från ett gammalt skrotat kylskåp och skruvade dit istället.

Dessutom blir det hela tiden fuktigt och blött i kylskåpet. Jag städade ur där idag innan jag laddade in allt för midsommarhelgen och det är hopplöst:
 Pappförpackningar har blivit stående i blöta pölar  och möglat på undersidan. Ändå finns det en fläkt inne i kylskåpet som jag antar ska avhjälpa det hela med buller och bång, men det räcker inte.

Köp inte Bosch kylskåp! (Frysen fungerar bra men har en lucka för djupfrysningsfacket som jag snart slår sönder eftersom den kräver ett trixande varje gång för att få på plats! Diskmaskinen från Bosch är jättebra däremot!  Äras den som äras bör! :-))

Beröm fick Katarina Johannesson...

... på ett ovanligt kommunfullmäktigemöte går,  onsdag 17:e juni.

Ovanligt var det, så till vida att ett allianskommunalråd fick uttalat beröm av oppositionens företrädare, Gunilla Svantorp och Lena Karlsson!
 
Katarina fick beröm för att hon drivit igenom en ny typ av budgetprocess, en process som har större öppenhet än man varit van vid från tidigare budgetarbete. Nu involveras hela kommunstyrelsen i jobbet med budgeten som läggs för kommande år och det innebär att oppositionen också blir delaktig på ett annat sätt. "Regerande allians" och vänster-opposition var också helt överens om att avskeda kommunchefen, Per Åkersson, vilket har refererats både i lokalpress och rikspress. Bra med samverkan i kommunpolitiken nu när vi står inför en ekonomisk kris!

Skönt att ha en duktig ekonom (f.d. bankchef!) till kommunalråd när det blåser bistra ekonomiska vindar! Om nu den kommunala kassan blir magrare än förut, så tror jag att pengarna används effektivt åtminstone och att det finns en bra styrning i ekonomin från den högsta nivån. Den redan utarmade grundskolan ska exempelvis inte drabbas av besparingar den här gången. Vi får hoppas att den tankegången håller hela vägen ner till gräsrotsnivå. Däremot ska man snabbt bromsa upp inför minskad efterfrågan på barnomsorg. En snabb anpassning är naturligtvis guld värd, antingen det går oppåt eller neråt.

Sen var nog inte oppositionen nöjd med allt annat förstås men det hör mer till vanligheterna, något annat vore väl "tjänstefel"!  


Sista sparrisfrossan...

...blev det igår!! Nu kan det vara så att ett antal läsare bara spyr när jag återigen presenterar bilder på sparrisätning. Men nu är det verkligen sista gången vi fick en leverans med sparris från Tyskland direkt.



Nu skar jag av knopparna!! Bara en sån sak, skära av knopparna och äta dem och så frysa resten till att göra soppa på. Det är hollandaise och sallad och rökt skinka till och jag åt alltså massor, säger massor!!  Till det lite Freixenet.

Den här upplevelsen ska jag leva på tills i april nästa år när leveranserna kan återupptas igen!

Problem med kommentarer...

...har det varit här på bloggen idag enligt kommentarer som droppat in nu. Hoppas att det funkar nu i alla fall. Jag har publicerat några nu, några som stått på kö, fast det ser på min blogg inte ut som om de skulle ha varit framsläppta och läsliga.

GRATTIS DOTTER PÅ FÖDELSEDAGEN!


Hoppas att Du får en fin dag!

Här ska jag jobba en dag till, dvs idag onsdag. Roland ska hämta sin traktor som han fastnade med på önnebyn igår när han skulle slå. Det var bottenlöst surt efter regnet.

Yngste sonen ringde hem idag och kommer hit över midsommar, vi är jätteglada för det! Äldste sonen åker med ett litet sällskap till Dalarna och bor i stuga över helgen. Ser fram emot att få rapporter om att han plockat blommor och så :-))

Jag ska långsamt vänja mig vid att inte träffa kollega och elever varje dag utan bara vara lat och ledig. Visst blir det lite abstinens. Ungefär som en mamma till en av mina elever sa att hennes två barn gjorde hemma. De  kollade på klockan víd halv tio och sa att nu tar vi rast! :-)

Sista jobbdagen för läsåret...

...ska det bli i morgon onsdag! Torsdagen kompar jag ut. Jag har haft bra dagar med egen planering i lugn och ro den här veckan. Skönt att komma i kapp, få tid att tänka på nästa läsår. Fast klassrummet ekar tomt efter kollegan! Vi träffades i alla fall en stund i dag och det blev som vanligt tid för allvar och trams i skön blandning.

Ok jag kapitulerar och köper en ny telefon då, med Dig umgås man ju via sms, jag fattar det! Min gamla Ericsson  kan inte sms;a den har tappat funktionen på vägen, antagligen har den rostat igen i brist på användning. Eller är minnet fullt. Det brukar bli det för jag kan inte ens tömma det!

Jag har länge tänkt mig att jag är för gammal för att umgås via såna kanaler, men nu är det allvar.

Potatishandskar perfekta...

...till att skala färsk potatis med.



De är liksom lite metalliska och med dem på sig så gnuggar man lätt bort skalet på färsk potatis. Funkar också när man rensar nyfångad fisk antar jag eftersom den kan vara lite slemmig. De finns lite överallt att köpa, bl.a. på Åhlens tror jag.  Jag köpte våra på "Matvarudistriktet" på Rådmansgatan i Stockholm när jag var där nu sist.

Rekommederas att köpa till sig själv eller present att ge bort till värdfolket på midsommarkalaset! Användbara till sommarens alla sill och potatisfrossor.

Om bra skola

Om finskt skoltänk kan man läsa i en artikel i DN.

Intressant att läsa hur det fungerar i finsk skola som har goda resultat när man gör internationella jämförelser.

En god sak är  att det är de svagaste elevernas goda prestationer som gör att man hamnar högt upp i listningen. Endast 6 % av eleverna  i Finland har så dåliga läskunskaper att de kan få problem som vuxna, jämfört med 19 % i OECD -området. (7 % gäller även för Nya Zeeland och där har man också så bra resultat pga att man använder sig av genomtänkt metod för att snabbt hjälpa barn med läs-och skrivsvårigheter så att problemen inte behöver bli bestående.  Det är alltså Reading Recovery som f.ö. är den metod som mina läsprojekt bygger på)

Samtidigt kan man kanske tänka att det är i genomsnitt just 6-7 % av eleverna som har genuina läs- och srkivsvårigheter, alltså det vi brukar kalla dyslexi.

Finland ligger i topp i ämnena läsning, matematik, problemlösning och naturkunskap.

Nu ska en svensk friskola i Mariefred "importera" finsk skolduktighet genom att plocka rektor och lärare från Finland.

Karaktäristiskt för finsk skola och det som skiljer den från svensk är bl. a.

- Lärare respekteras, har bra lön och tillåts använda sin egen kunskap och professionalism i jobbet, man har inte någon skolinspektion eller nationella prov (synd tycker jag för nationella proven  är bra i Sverige!) . Lärarare tycks befriade från plikten att ägna en massa tid åt kvalitetsutvärderingsplanehelvetet.

-  Man har ett fokus på kunskap vilket visar sig bl.a. i att speciallärare med tester följer barnen från tidiga år och hjälper till att sätta in intensiv träning när det behövs. Ofta räcker 8-10 veckor för att en elev ska hämta in förlorat kunskapsområde om det inte handlar om rejäl dyslexi eller neuropsykiatriska bekymmer.

- Tidig läsning stimuleras barnen till vilket ger dem en skjuts in i skolarbetet direkt.

- Klasslärarna kan ge individuell extraundervisning till en elev när det behövs, och får lön för det (! )

- All kartläggning av enskilda elever och skolans verksamhet sker lokalt, (man behöver inte fastna i något kvalitetsutvärderingsplanehelvete som tar tid från det väsentliga jobbet)

- Man har längre sommarlov i Finland, skolan slutar i slutet av maj och börjar i slutet av augusti, alltså ett par veckor längre lov.

Valsa under täcket

Under täcket hos Roland ligger Valsa nu när hon är hos oss. (Oj, det blev en mer ekivok rubrik än jag hade tänkt mig nu när jag ser den så här i efterhand men den får ligga kvar.) Vi är alltså hundvakt åt Valsa och Snoa den här helgen. B och L är i Stockholm och snossar med barnbarnet. Valsa är en mycket egen liten dam. Hon ska sova under täcket och här är bildbevis.


Här godnattpussas det antar jag! :-))

Agenda

Examen var det alltså i fredags

På kvällen hade vi kollegan  I och  hennes man T här på lite äting och liksom avslut på läsåret. Om det hade varit väder så hade vi åkt ut på sjön men det blev inte så eftersom regnet öste ner. Vi hade trevligt ändå till frampå småtimmarna.

Igår, lördag, var det lugnt tempo här. På eftermiddagen firade vi ( och ett numera oräkneligt antal släktingar + tre hundvalpar ) Rolands mammas födelsedag här nere på Liane.  Hon är och förblir en fantastisk svärmor, vilket jag är mycket glad över. Jag har haft tur.

Sen blev det plötsligt som genom ett trollslag vackert väder så på kvällen packade vi  fika och åkte vi ut på sjön med båten. Det blev lite fiske ( inget napp ens!) på helt vindstilla vatten och i fantastiskt solsken. Roland testade de i Japan inköpta fiskedragen. Men de lyckades inte lura svenska gäddor eller abborrar.






Vi åkte båten ut till Önnebyn för att se om Ulf o Hilde var hemma, men det var de inte.


På vägen tillbaka hem hörde vi ett mystiskt kvidande ljud från D´s i Harnäs hus. Han tränade saxofon!  Vi gjorde ett strandhugg på parets brygga, tände brasa och pratade bort ett par timmar tillsammans med dem i rätt uppsluppen stämning.





När vi kom hem så hade Maik och Ina och Lennart anlänt till Tjärnshaget efter att ha suttit fast vid den vindavstängda bron vid Fehmarn, så vi tittade in och hälsade välkomna. Det är fiskegäster och numera goda vänner från Bremerhaven som kommer att stanna här i två veckor.

Idag söndag blir det mest tvätt och njuta av det fina vädret som äntligen kommit. Det skulle alltså ha varit kommunkamp i ponnytrav men det blev inställt. I kväll träffar vi K-E i Kålleboda med sambo / särbo / iblandbo (det är samma kvinna alltså, inte tre olika alternativ)  för att äta av sista leveransen med sparris från Tyskland.

Under veckan som kommer  ska jag göra en del nyttigt skoljobb. Eftersom många kollegor är på Parisresa så blir det lugnt  och bra planeringsjobb inför nästa läsår, inte  så mycket beordrade sammankomster.

Examen

Examen var det alltså i fredags. Fint, vackert och rörande är det vid vår examenshögtid i kyrkan. Det är fullsatt till bristningsgränsen, ändå delar skolan upp sig i tre "sittningar" och vi är bara f-2 i vår. Barnen sjöng jättefint och vår präst gjorde en fantastisk "betraktelse". 

Prästens betraktelse är en stående punkt på programmet vid examen och jag får väl erkänna att det historiskt sett varit ett moment där vi lärare har sträckt på oss för att med lite stränga blickar upprätthålla ordningen där framme bland barnen, så att ingen ska få för sig att klättra på altarringen eller retas med den som sitter bredvid medan prästen säger något till föräldrar och barn och önskar trevlig sommar.

Men med vår präst är det inte alls så. Mimmi gör show av det hela för att illustrera något av de etiska budskap som är användbara i allas liv, inte bara om man är kristen. Temat för sittningen med de små barnen i år handlade om att man kan vara rädd för olika nya saker men om man vågar erkänna att man är rädd så kan man få hjälp av någon annan och då bli lite mer modig än man är rädd. Och då kan det gå.



Mimmi pratade om det hela helt kort först och sedan vrängde hon av sig prästkappan och demonstrerade, inför fullsatt kyrka, praktiskt hur hon med hjälp av skydd och hjälm och barnens hejarop vågade åka kickboard nerför altargången!  Allas, säger verkligen allas, ögon var som tefat, ingen busade vare sig bland barn eller publik. Alla höll andan och undrade om hon verkligen skulle våga åka kickboard i kyrkan! Och det vågade hon!


Hon är bara helt fantastisk!

Efter högtiden i kyrkan samlades vi i klassrummet en stund med drop in för de som kunde komma ifrån och inte skulle se äldre syskon i nästa omgång. Klassföräldrarna bjöd på fika och det var trevligt att få träffa dem alla, både barn och vuxna en stund innan vi skiljs åt för ett långt sommarlov. Vi som jobbar i klassen fick flera fina bevis på uppskattning. Det var en fin dag och i år slapp vi jobba på eftermiddagen med annat, vilket vi är glada för. (Förra året förväntades vi ta itu med en departementspromemoria på eftermiddagen efter examen! Då satt vi där påbyltade våra varma folkdräkter omgivna av blommor och presenter, med klassrum som borde städas och svettades med kanslisvenska och formuleringar. Ett nytt grepp som tydligen snabbt fick sitt avslut! En får tacke!)


De kollegor som ska åka till Paris åkte nog hem och började packa. Just nu söndag middag är de nog landade i Frankrike och jag önskar Er  alla en fin upplevelse om Ni läser bloggen därifrån. Jag hade gärna gått med om det hade varit möjligt. Ha det gott, vi ses igen i augusti.


Kvigor på rymmen...

....är det just nu i Signebyn. Arrendatorernas ungdjur som går här i Signebyn på bete tog sig ut i natt och besökte bl.a. Viggos trädgård. Tack o lov var det inte alla 20, bara tre. Gubben har varit där och hjälpt till ett tag nu.

Det var inte så lysande...

... med Årjäng som skolkommun. Tråkigt att det inte var så, för visst hade det varit roligt om det varit så bra som det såg ut vid första anblicken. Det basunerades alltså ut i lokaltidningen NWT att Årjäng låg på 17 plats i en rankning av Sveriges skolkommuner. Det såg märkligt ut för mig eftersom tidigare mätningar rätt stabilt över flera år har placerat Årjäng betydligt längre ner på skalan. Jag har skrivit om det förut och gjort länkar till de mätningarna.

Nu när jag går in och läser lite mer om undersökningen så sägs uttryckligen att det man mätt inte alls är måluppfyllelsen i skolkommunerna, utan det handlar om betydligt mer avancerad statistik;

MAN HAR MÄTT VAD KOMMUNEN HAR UPPNÅTT I FÖRHÅLLANDE TILL INSATTA RESURSER I DEN HÄR KOLUMNEN!

Och det är något helt annat. Det innebär att en kommun som Årjäng, som främst utmärker sig genom att satsa väldigt lite på sina grundskolebarn, inte behöver prestera några toppresultat för att komma långt upp på listan. Årjäng är alltså inte den 17:e bästa skolkommunen i Sverige om man mäter vad eleverna i genomsnitt kan.

Men man har däremot fått valuta för ¨pengarna som satsats på skolan och det är ju lovvärt i sig.

Eftersom detta är rätt komplicerad statistik som man använder sig av för att få fram mät-tal, så är det knappast meningsfullt att försöka referera dem i  en blogg. Man har justerat resultaten utifrån olika socioekonomiska förhållanden exempelvis föräldrars inkomst, invandrartäthet om jag fattat det rätt. (Det blir alltid lite lurigt med statistik i Årjäng eftersom vi är en gränskommun, många jobbar på andra sidan gränsen så jag vet att det ser ut i statistiken som om våra barn lever fattigt, och dessutom växer upp med mycket fylla eftersom norrmännen handlar en massa på vårt systembolag, alltså helt fel siffror ).   

Det är svårt att tolka undersökningens metod om man inte lägger ner tid och sätter sig in i hur mätningarna gjorts.  Det har jag i ärlighetens namn inte gjort men jag har ögnat metoddelen för att få en uppfattning.

 Var och en kan ju spekulera i varför man tror att det är så att Årjäng får god utdelning på  pengar som sätts in i skolverksamheten. Jag väljer ju att se förklaringarna utifrån mitt eget perspektiv, vad jag ser i mitt jobb:

- Skolpersonal som verkligen jobbar hängivet för att barnen ska ha det bra och förkovra sig, trots att förutsättningarna som ges av kommunen är dåliga; skollokalerna  är enligt skollokalutredningsrapporten skröpliga. Den gula delen som jag jobbar i betraktas av den utredningen  som ett eventuellt rivningsobjekt trots det nya taket. Andra resurser som när det gäller antal lärare per klass, klasstorlekarna  är också dåliga jämfört med andra kommuner.

- Föräldrar som ställer upp på barnen och hjälper till på olika sätt. Jag som snart är 60 år och jobbat med barn länge har aldrig upplevt någon tidigare generation föräldrar som ägnar så mycket tid ´åt sina barn. Och den stora skillnaden ligger i att idag så är det ofta så att båda föräldrarna engagerar sig i barnen, inte bara mamman.

- Barn som kämpar för att bli bra i skolan trots att de ska kämpa mot dåliga odds och bl.a.på de största skolorna i kommunen måste gå i stora klasser

I artikeln i NWT så framgår att skolchefen förklarar resultatet utifrån att andra kommuner inte har hängt med i minskning av barnantalet, medan Årjäng inte drabbats på samma sätt av detta. Hon säger nu efteråt att hon  i intervjun också hävdat att lärarna gör ett mycket bra jobb, men att det tyvärr inte kom med i artikeln. Jag vet inte om det kommer någon rättelse i tidningen därvidlag,  men jag framför detta ändå  gärna här på bloggen, för jag tycker ju det är bra om hon kan se och uppskatta personalens arbete.

Kommunalrådet är inne på att barn och personal har betydelse för det som är positivt i resultatet.

Eftersom ingen kan veta säkert så är vars och ens förklaring lika god antar jag.

Mer om Värendsdräkten

Kan inte låta bli att skriva och länka lite mer om Värendsdräkten.

Får väl erkänna att jag varje gång jag använder dräkten måste googla på den för att få fram bilder så jag ser hur kedjan ska träs. Jag kommer aldrig ihåg från gång till gång. Och då kommer jag på en massa intressanta sidor.

Här berättas att Värendsdräkten har ett mycket gammalt ursprung i Värendsbygden, gränstrakterna mellan södra Småland, östra Skåne och  v'ästra Blekinge. Linné har upptecknat rätt noggrannt hur den såg ut och listen, alltså det här breda bandet som hänger på sidan finns också bevarat sedan 1700-talet. Den ska enligt sägnen ha ett ursprung som fälttecken i gamla tiders strider med danskarna. Enligt berättelserna så lyckades Blenda tillsammans med Värendskvinnorna fylla de danska erövrarna och därmed kunde de besegras. Och som tack fick kvinnorna i Värend privilegier. Hur mycket som är sant av detta vet jag inte men sant är att lagarna i det här området gav kvinnor en ovanligt god ställning i samhället.

Så kan det finnas en historia bakom en dräkts tillkomst, en historia som flätar in i verkliga historiska skeenden. Jag har alltid tyckt att den här dräkten från släkten på min fars sida är vacker. Jag planerade i många år att försöka sy en, men insåg så småningom att det nog skulle bli för svårt.
image785
Så här såg jag ut i Värendsdräkten när jag köpte den för något drygt år sedan, (huvudlös som vanligt :-)). Fast här är listen felplacerad, ska vara på min vänstra sida och kedjan ska inte vara hängd så. Men nu i år var det rätt, jag har tränat.

Skolan i Årjäng ...

...hamnar bland de kommuner som presterar bland de 20 bästa i landet. Jag vet inte hur man mäter detta, vore intressant att veta eftersom andra mätningar inte har varit så smickrande, det är i alla fall ett glädjande resultat. 

 Men det jag kan reagera på är skolchefen May Bjerklunds
uttalande att de höga nivåerna beror på att barnantalet inte sjunker så snabbt  i kommunen. Hade det gjort ont att säga att det skulle kunna  bero på att det finns en duktig personal som sliter häcken av sig trots knappa resurser, urusla lokaler och dålig organisation!??  Och barn som kämpar för att nå bra resultat och föräldrar som ställer upp på skolan och barnen?

Vi som jobbar i skolan bugar och tackar   kommunalrådet Katarina Johannesson som i artikeln uppmärksammar skolpersonalens (och barnens!) betydelse för resultatet!

Nu har vi fått svart på vitt på att grundskolan i Årjäng redan lever under  mycket knappa ekonomiska omständigheter och då blir det ännu mer märkligt att man ska dra in ytterligare på de viktiga resurspersoner som behövs för att ge alla barn en chans att klara av sin skolgång på ett bra sätt och bidra till att alla  kan få gå till skolan på morgonen utan ont i magen.

Uppdaterat  natt till lördag:  May Bjerklund har mailat mig att hon visst sade i intervjun att det allra viktigaste som skulle skrivas i artikeln var att personalen på skolorna gjorde ett bra jobb men att det inte kom med i tidningen. Bra att hon sa det  till reportern,  men synd att det inte kom med i tidningen. Nu har jag i alla fall uppdaterat mitt inlägg med Mays synpunkter. Sen får vi väl se om det blir någon rättelse i tidningen, det kanske vore på sin plats eftersom skolchefen här upplever att hon har blivit missförstådd.

Examensdag och Värendsdräkt


Nu åker jag till skolan på examen! Ha ha,,, det här är bild som gubben precis tog med mobilkameran för att skicka till barnen och den råkade bli precis så suddig som jag ville. I det här skumrasket är det lagom för mig att vara med på bloggen, knappt igenkännlig.

Det tar någon timme så där att klä sig i dräkt, innan alla hankar och snören är på plats och har justerats. Det räcker med en gång om året.

Dagen före examen...

...är alltid en speciell dag för lärare. Vad gör jag?

(Det här är ett väldigt skolcentrerat inlägg så alla som är ointresserade av skola kan genast sluta läsa!)

- Förbereder mig mentalt på att sakna barnen under en hel lång sommar.

- Bestämmer mig för att i år ska jag minsann inte gråta en skvätt av rörelse när barnen står där framme i kyrkan och sjunger vackra sommarsånger. (Fast det brukar inte lyckas! Jag vet ju hur mycket de har övat och strävat för att kunna alla texter och melodier och det är sååå vackert både för ögon och öron!)

-  Stryker Värendsdräkten för att kunna ha den. Det är dräkten för min fars hembygd under många generationer.

-  Stålsätter mig inför tanken på att min kollega och resursperson i klassen hör till dem som fått varsel och inte ska ersättas. Hon kommer att fattas mig / oss.

- Försöker fatta hur en förhållandevis liten besparing på Barn- och utbildningsområdet på två miljoner, varav det mesta skulle kunna sparas på barntillsynssidan tack vare minskad efterfrågan (sas det), kunde  leda till att ett antal tjänster för assistenter och resurspersoner i den redan utarmade grundskolan försvinner. Har det hänt något på vägen som inte var meningen?  Här lämnas nu ett antal barn utan den hjälp och det stöd de självklart behöver för att klara upp sin skolgång och risken är att anmälningarna till Skolverket kommer att hagla.

-  Kokar potatis och ägg som jag behöver i morgon när vi äter något gott tillsammans med I och T.

-  Kollar yr.no-sidan för att se hur vädret blir imorgon när vi ska ut och gå parad från skolan till kyrkan.  Jo, vi har fortfarande examen i kyrkan och vi gillar det.

- Summerar automatiskt i huvudet det gångna läsåret och funderar som vanligt på alla möjliga och omöjliga  lösningar för att få möjlighet att arbeta i en skolverksamhet med hög kvalitet, en verksamhet där jag skulle kunna förverkliga mina pedagogiska visioner istället för att sitta fast i ett träsk av skrivbordslösningar och hyllvärmarproduktion och socialt kompensationsarbete.

Jo, jag tror att mina elever har fått ett skolår med hög kvalitet och en bas av trygghet, glädje och gruppkänsla, vi har varit två vuxna med hela tiden, barnen har verkligen velat göra det bra, föräldrarna har varit med. Fokus i jobbet har legat på trygghet  för min del, för barnens del och för föräldrarna.  Vi har tvingats lägga fokus på trygghetsarbete eftersom den organisation man valt vid min skola inte är skapad utifrån barnens behov av trygghet, inte utifrån ett barnperspektiv. Det är en organisation som skickar barnen mellan olika undervisningslokaler och olika ledarpersoner hela tiden, ingen vuxen människa skulle orka med att leva gott med att tvingas byta arbetsrum, kollegor och chef flera gånger varje dag och ännu mindre ett barn på 7-8 år. Alltså krävs ett omsorgsfullt och eftertänksamt arbete av oss alla för att kompensera för en orosskapande organisation. På många sätt kan man säga att skolan bäddar för problem genom att göra för stora klassenheter och för mycket oro runt barnen med ideliga lärarbyten och lokalbyten.

Vi som har jobbat länge med små barn i grundskolan försöker förgäves hävda att tryggheten med en lärare och ett klassrum och en mindre stabil undervisningsgrupp behövs för att skapa en bra skola för de yngre barnen i grundskolan och allra mest behövs det för barn som kommer till skolan med oro i kroppen / själen av olika anledningar. De är redan alldeles för sköra för att klara av det här som vi har nu. Det är ingen skola för alla.

Jag hade hellre sett att den sociala grundtryggheten hade funnits där redan, inbyggd i organisationen så att jag hade kunnat fokusera på det jag är utbildad för; arbeta med pedagogisk utveckling, att vara lärare.  För min del är det en stor sorg att inte kunna jobba med det jag egentligen vill och den sorgen känns mest när skolåret börjar och slutar, eller när jag tvingas sitta av meningslösa samkväm på arbetstid.

En tröst, om än klen, är att antalet meningslösa sammankomster under den kommande veckan minimeras genom att större delen av kollegiet är på någon sorts studieresa till Paris.

Fölfödsel i går natt!


När vi var på TR *Western så hade natten innan fötts ett litet charmtroll där! Vi kunde inte berätta för barnen eftersom de inte alla kunde gå in och titta. Det hade stört den nyblivna mamman och hennes bebis för mycket. Så vi valde att inte säga något till någon. Men här är bild på det lilla underverket i alla fall. En nordsvensk arbetshäst ska det bli. Inte travare.


Så här söt är ett litet nordsvenskt föl några timmar efter förlossning! Kortet taget av Ingrid.


Förresten så blir det inget av travtävlingen mellan Årjäng och Örjes kommunrepresentanter till lördagen! Skälet lär vara att man inte fick ihop tillräckligt många ponnyhästar eftersom det samtidigt var ponnytrav på Åby (?). Fast här i Nordmarken kryllar det av ponnyhästar i vartenda stall ute på bygden så jag känner inte för att köpa den förklaringen så där rakt av. Jag tror att till och med jag, som har noll kapacitet i travbranschen, skulle ha kunnat få ihop några stycken på alldeles egen hand. Jag undrar förstås vem som har försökt och hur mycket! Tyvärr är det nu för sent!

T R Western i Årjäng...

...ja, eller i Karlanda kanske det är. Jag är inte så hemma i geografin i den mer nordvästliga delen av kommunen.

Vi var i alla fall på nöjesresa med min klass i går tisdag på TR Western nöjesanläggning, eller äventyrsanläggning eller vad det nu kan vara. Det var i alla fall perfekt för mina elever, 8 år gamla ungefär. Det är länge sedan jag hörde så många goda glada skratt på en dag! De fick gå runt stationerna och bara testa för att roa sig. Men om man lägger in ett tävlingsmoment så passar det även för äldre barn och vuxna. Anläggningen anlitas för festligheter i samband med jämna födelsedagar, företags friskvård / nöje, möhippor o dy.

TR står för Tina o Roland och det är de som tillsammans driver det hela. Jag har maskat av ansiktena för att eleverna inte ska vara identifierbara. Jag ser också att en del elever lyckats hamna framför kameran oftare än andra. Jag kan bara försäkra att det har inte varit något medvetet urval. Det är slumpen som styrt hela tiden.

De föräldrar som önskade kunde också var med oss här under dagen.

Lassokastning. Jag försökte flera gånger utan att lyckas få repet runt hornen. Men en elev klarade det två gånger.

Matsäck vid utflykter är alltid en höjdpunkt. Så även denna gång. Vi hade med egen korv från skolan och barnen matsäck om de ville.


Bra idé att steka vår medhavda korv i panna över öppen eld! Det blev inte så lång väntetid då och små barns grillande med spett är klart överdrivet som nöje när det handlar om så där 20 stycken samtidigt.


Bågskytte var en gren.

Skidor också¨...






Medan barnen roade sig på anläggningen så togs några i taget med i grupper om 5-7 barn på dels skattjakt, dels häst 0 vagntur. Ingen behövde alltså vänta på sin tur och ha tråkigt.

Stocken här var nog i alla fall mest populär och ibland fick jag helt sonika "stänga den" för att få barnen att gå runt till andra saker och åtminstone pröva på. Det skrattades och lektes och var sååå kul. Visst slog sig någon ibland men man kom efter ett tag överens om (barnens förslag) att man inte skulle få dra ner motståndaren när man redan var på väg ner.

 Jag ser nu att skytte med slangbella och kast med hästsko har jag inte fått med alls. Inte heller något som barnen verkligen gillade; skjuta liten pil med blåsrör. De som provade tyckte att det var roligt.

Flexibel eller fast pensionsålder?

Intressant med läraren som vägrar sluta jobba när han fyller 67 oc h måste gå i pension enligt sin arbetsgivare. Nu ämnar han pröva rättsligt om det är åldersdiskriminering att tvingas sluta jobba pga ålder.

Många människor är friska och arbetsföra en bra bit efter 67 år idag. Samtidigt tvingas en del människor jobba fram till 67 trots att de är slitna och borde få gå i pension. Det heter ju att pensionsåldern ska vara flexibel men är det inte i praktiken. Hur många kan leva på 8- 10.000 per månad före skatt, vilket kan vara det som bjuds då?

Kanske vore det bättre att göra pensionsåldern mer flexibel än i dag; att det skulle vara möjligt för de som vill och orkar jobba att hålla på längre och för de som vill sluta tidigare att göra det. Då jämnar det ut sig och "åldringarna" blir inte en stoppkloss för den yngre generationen som vill ut i arbetslivet.

Varsel för ett trettiotal anställda ...

...inom Barn- och utbildningsnämndens område i vår kommun lades idag. Skatteintäkterna minskar och pengar finns inte till den verksamhet som bedrivs. Jag har svårt att förstå varför så många måste varslas när BUN skulle spara så lite, men det finns säkert en förklaring till det. Det gäller personal inom barnomsorg och assistenter inom skolan nu. 

Jobbet för oss gamlingar är inte hotat men min arbetssituation och mina elever drabbas ändå hårt så vitt vi kan förstå även om vi idag tisdag saknar klara besked och enbart nås av rykten.

Idag var jag med klassen på TR Western i Hög. Det fungerade jättebra, barnen hade roligt! Jag skriver nog om det imorgon.

"MATDISTRIKTET" på Rådmansgatan


Runt hörnet där sonen  bor i Stockholm, alltså på Rådmansgatan ovanför tunnelbanestation Rådmansgatan, trappen upp, bredvid Spökparken, ligger en helt fantastisk affär, med ett Saltå Kvarn utbud! Här finns fryst viltkött (bl.a. vildsvin), glass som smakar hemgjord, färskkärnat ekologiskt smör som smakar himmelskt kan jag säga, speciellt tillsammans med sparris (små mängder för mig,) nybakat bröd varje dag, bra grönsaker och en mängd ekologiskt framtagen bra mat. Man säljer av ideologiska skäl inte vatten på flaska men renar eget vatten och säljer det i återvinningsflaskor, kunden fyller helt enkelt på i en tappkran! Det är inte öppet alls på söndagar och måndagar men annars varje dag fr 11.00 till 18.00.  Man kan alltså äta lunch där också.

Handla gärna på Matdistriktet! De som jobbar där är dessutom trevliga!

Arne Skorup och Årjängshat

Vi har en tidning här i Värmland som heter  Nya Wermlandstidningen. Det är en poliiskt konservativ tidning ägd av familjen Ander, som f.ö. äger fler tidningar i den här delen av Sverige.

I fredags var det stort
uppslaget över flera sidor med negativt om Årjäng i NWT. Jag menar inte att en tidning inte ska granska olika företeelser i ett samhälle. Det är helt i sin ordning. Men jag måste fundera över varför det alltid är just  Arne Skorup som skriver det negativa om Årjäng. Han skriver aldrig något positivt om vårt lilla samhälle,  så det kan inte bero på att han på något sätt är Årjängsexpert. Någon som vet huruvida Arne Skorup har upplevt något traumatiskt elände i samband med just Årjäng, något som fått honom så hatiskt inställd till orten?

Har han ramlat ner från Årjängstrollet? Kantrat med någon kanot på Västersil? Gått vilse i Glaskogen? Blivit bedragen av någon kvinna på dans i Årjängsparken?  Förlorat pengar på travet? Förköpt sig på köpcentret i Töcksfors? 

Eller är det så simpelt som en personlig vendetta mot Kjell Ericsson, vårt f.d. kommunalråd?  Om det är det sistnämnda så vore det kanske justare om Arne utmanade Kjell på en holmgång bakom logväggen istället för att använda tidningen och årjängsborna som slagträ.

Sparriskväll och Japanfilmtajm...

...blev det i kväll söndag med goda vänner från Snarkil; R och Å-B samt R och I. Vi mumsade i oss så där nästan 5 kilo färsk sparris på 6 personer. Det låter mycket men man skalar bort en hel del. Konsten att få till god sparris handlar om att skala generöst så att alla trådar går bort. Sen blev det rökt älgstek till som jag köpte i Stockholm på NKs saluhall, smält smör från Matdistriktet på Rådamansgatan och kall hollandaise. Till det serverade vi Warsteiner eller Kallfelz vitt lite spritsigt vin som man aldrig får ont i huvudet av. Vi köper direkt med goda vänner som tar med sig från Tyskland, likaså Warsteinern och den färska sparrisen.

Sen blev det dessert med chokladglass, frysta hallon mosade med florsocker, vanlijsocker och ingefära och vispgrädde och till slut kaffe med mandelchokladtårta.

Vi såg på Japanfilmen och hade en bra kväll. Jag hade planerat för detta sedan jag var i Stockholm, att vi skulle äta just det här med just de här goda vännerna. Den färska sparrisen var sååååå läcker. Det var från början nästan 5 kilo och det tog en tre kvart att skala den på oss två. Men det är det värt, absolut. Sen är det ett helt år till innan vi kan börja få nya leveranser av den här delikatessen; färsk vit sparris.

Nationaldagen 2009!

Fiskegäster kom och gick under förmiddagen / middagen.  Vi fick en leverans av färsk sparris, den sista för säsongen antagligen. Den smakar nog inte så bra framöver. I morgon mumsar vi på den med goda vänner och japanfilmtajm.

Sen tog sig gubben före att göra den årliga sopningen av taket. Han har i huset en kvinna som verkligen gillar stora träd inpå husknuten och då lägger sig ett och annat på taket. Det är ett drygt jobb och jag sprang nedanför med uppmuntrande tillrop under de timmar det varade. Ok, jag hjälpte till också och rensade rännor och städade efter.





Snabbt in i duschen och på med kostymen för att fira nationaldag i Årjäng. Det började i kyrkan med skönsång av Urbandet och andra. En fin tradition. Därefter den obligatoriska marschen upp till torget.


Det här lilla charmtrollet, grannflickan J, stal den första delen av showen genom att leda paraden ut ur kyrkan. :-)



Vid torget delades det ut erkännanden till under året förtjänta. Vi har till exempel en mycket duktig skidåkare, M Ruus, som verkligen utmärkt sig i olika sammanhang, 2:a i junior SM bl.a. om jag hörde rätt. Roligt att han blev uppmärksammad Vi håller tummarna att det ska gå lika bra i fortsättningen och att han ska fortsätta tycka att det är roligt. Hela hans familj är intresserade av skidåkning och även farföräldrarna som vi känner väl. Ms  pappa växte upp bredvid eljusbanan i Sillerud och det blev många rundor där genom åren.


Här talar Alexander T. Han var årets ungdomstalare och han stal genast allas hjärtan genom att berätta att han var så glad för han bl.a. var kär, bara en sån sak. Han gjorde sitt tal mycket avslappnat och småtrevligt, en inblick i hur hans liv gestaltar sig just nu 18 år gammal. Och framför allt så andades hans tal optimism! Jag blir så glad när någon, ung som gammal, vågar tala om det som är bra, trevligt och positivt. Han vågade till och med säga att han trivdes i Årjäng och var glad att han fått växa upp här och att han önskade att alla skulle få en så fin uppväxt som han hade fått. Alla vi som lyssnade blev så glada och varma i hjärtat. Och han sa också att han varit med och påverkat kommunen till att få till en bra fritidsgård, det går att förändra om man försöker och inte ger upp, menade han. Det här är en begåvad kille som jag hoppas fortsätter att odla sin begåvning att sprida trivsel runt sig.


Dagen till ära invigdes också ett konstverk på torget. Det är en stenskulptur i diabas, med temat tjäder och vatten.
Efter firandet på torget tog vi en fika på hotellet i goda vänners sällskap. Det bjöds på gratiskaffe och tårta på torget men vi hann inte stå i den kön.


Sen snabbt hem och bytte om o till goda vänner med båten (4 minuters färd!). Där blev vi serverade  kronhjortrygg med svampsås och fänkål med russin. En höjdare ska jag säga. Fänkålen var perfekt till detta, kokt i vin med russinen.  Maten är ju alltid en höjdare  men allra bäst är nog ändå att få träffa människor vi tycker mycket om och ha ett avslappnat trevligt småprat.





Det var blå och gul dekoration på bordet dagen till ära och vi tränade våra goda vänner på den svenska nationalsången. Träbiten som är en del av bordsdekorationen kommer från en havererad enbuske. Man kan inte låta bli att lukta på de här under kväll, en luktar så gott.


Det här är en favvolikör som inte finns i SVerige. Edelkirsch till Espresson.



Det är så¨dramatiskt att åka hem med båten på kvällen när det börjar bli mörkt. Dimmorna dansar under bron. Bävern var på väg hem bredvid oss och vi körde om honom. Det var ordentligt kallt, järnnätter kanske, så det var skönt att ha tjocka överdrag.

Hurra för Sverige på nationaldagen!

Fil:Flag of Sweden.svg


Vi svenskar lär ju vara dåliga på att uttrycka gillande av vårt land, så nu dristar jag mig till att säga att jag gillar Sverige och jag är stolt över att vara svensk och tacksam över att få bo i det här landet. Det är vackert och jämförelsevis välordnat. Vi (och våra förfäder) har tillsammans skapat ett land där medborgarna fått leva länge i fred och frihet. 

Och därmed menar jag inget förklenande om andra länder. Vi har alltid haft goda vänner o numera släktingar från olika delar  av världen, vilket knappast kan ha undgått någon som läser bloggen.  Och vi uppskattar andra länder efter deras förtjänst också. Men jag vill gärna öva mig på att våga säga att Sverige är bra, utan att det ska uppfattas som otillbörlig nationalism eller främlingsfientlighet.  Jag vägrar att lämna över den här flaggan och den här dagen till nazister eller andra mörka krafter. Inget land är perfekt men vi måste väl ändå våga se det positiva också, inte bara försjunka i klagomål. (Se här så typiskt svenskt, jag vågar inte skriva att Sverige är bra utan att också lägga in en liten reservation; "Inget land är perfekt....". Så himla mesigt och fegt!!! Jag har i alla fall börjat träna upp mig till att bli en del av folkrörelsen mot den förhärskande negativismen. För jag tror verkligen på att vi alla tjänar på att lyfta fram det positiva både i stort och smått.  Det ger bra information om utvecklingsmöjligheter, man blir gladare också och får fler anledningar att fira!)

Om den svenska flaggans historia kan man läsa här.

Vi kommer förstås att använda dagen till att ta emot fiskegäster, det byter alltid i stugorna på lördagar. Jag skulle gärna vilja hinna med att gå på  Fridlunds vernissage i Hämnäs skola kl 12, men det går kanske inte.  Klockan 2 är det firande på Camp Grinsby men det kan också bli tajt. Från 4 i eftermiddag är det nationaldagsfirande i Årjäng och gubben har förpliktelser så där måste vi vara med. Fint är det  på Claratorget med olika evenemang. I kväll ska vi träffa tyska goda vänner i Harnäs, äta något gott och hurra för Sverige.

Monika Stridsman - ett urbanbiologiskt stolpskott!!

Monica Stridsman,  tillträdde nu, den 1:a juni 2009 som generaldirektör på statliga Skogsstyrelsen och efterträdde ett  katastrofalt urbanbiologiskt stolpskott, Göran Enander. Han fick avsked eftersom han struntade i skogsfrågorna och gjorde Skogsstyrelsen till en miljöpolitisk arena samt vanskötte finanserna så till den grad att det hela höll på att gå över styr.

Nu måste man ju fundera över varför jordbruksdepartementet  gör samma misstag igen ; väljer Monika Stridsman, ytterligare en av de här tjänstemännen som pendlar mellan jobb  i miljöorganisationerna och anställningar i statliga myndigheter , departement och verk. Gemensamt för dem alla är just det urbanbiologiska perspektivet; de ser skogen och naturen från ett stadperspektiv, som något man är åskådare till, något som ska stå där så orört som möjligt så man kan åka dit över helgerna eller semesten och titta. Det ska se likadant ut varje gång. Skogen, naturen och viltet är inte något man brukar, använder, lever med, lever av, bor i, arbetar i, osv.  utan något man betraktar.  Hur man än börjar se på de här frågorna så går skiljelinjen där; betraktarperspektiv eller brukarperspektiv.

Monika Stridsman har varit en sån här slalomåkare mellan olika intressen, generalsekreterare i WWF, enhetschef på Naurvårdsverket, generaldirekör Skogsstyrelsen.  
 
I det senaste numret av verkets tidning SkogsEko så breder hon ut sig om hur skogen kan bli ett redskap för en bättre miljö.
"Smältande Grönlandsis som dränker låglänta öar i Stilla Havet. Isbjörnar som har allt svårare att överleva. Öknar som breder ut sig. Okontrollerade skogsbränder och dramatiska effekter av oroande vädersystem - alla är de bilder av hotet om ett globalt förändrat klimat." 

".....om vi brukar skogen på ett klokt sätt kan effekterna lindras"

 Det ovan citerade är vad hon skriver på riktigt, men det hon förmedlar till mig mellan raderna är ungefär det här: 

"Visst kan jag förstå att det är synd om Er som vill använda Er skog till lönsam och proffsig produktion,  men nu anser politikerna att vi måste ta globala hänsyn så därför måste Ni först och främst fråga Er vad skogen kan göra för miljön, i det här läget har vi inte råd att vara egoistiska och tänka snävt privatekonomiskt. Jaså ska Ni leva på skogsbruket  också? Ja, Ni ska inte tro att jag inte förstår hur det är, jag har ju själv varit på landet  flera gånger, har minsann en stuga i Dalsland som jag besöker.  Ni måste berätta hur Ni upplever det här nu, det är alltid bra att tala om sånt som är svårt, det känns bättre efteråt...... Om Ni tröttnar på att leva på bidrag till miljövänlig produktion så kan Ni  för en billig penning överlåta Er skogsegendom till staten som naturreservat, vi skriver i tidningen om hur lyckliga  människor brukar bli av en sådan välgärning "

Monika Stridsman klipper som vanligt fromt med ögonen, ler  och anlägger ett påklistrat terateutiskt tonfall i en oändlig tröste-retorik inför de stackars människor som kommer i kläm tack vare de beslut hon administrerar fram. Men jag undrar om hon inte egentligen är  kall som fisk, med ett isbergs empatiska förmåga.

Hela SkogsEko-numret handlar om  vad skogen kan göra för miljön och klimatet. Det är säkert bra att det finns ett miljötänk i skogsbruket också, men om inte Skogsstyrelsen agerar för ett  professionellt och kommersiellt gångbart  skogsbruk, vem ska då göra det? Vi har ju redan ett Naturvårdsverk och ett Miljödepartement som ska bevaka miljöfrågorna plus ett oräkneligt antal livaktiga och inflytelserika frivilliga miljöorganisationer. Skogen måste väl i rimlighetens namn få lov att också generera vinst och en god produktion, inte bara reduceras till att bli ett verktyg för att förbättra den globala miljön genom ryckig statsbidragsunderstödd produktion av "miljövänlighet". .

Monika Stridsman slår an tonen direkt, ett par dagar efter att hon börjat på jobbet så att ingen ska tveka om var hon står:

- I det här numret av SkogsEko kan du läsa på sidorna 16 - 23 om skogens roll i arbetet med att motverka klimatförändringarna. Eller vad en gran kan tänkas ha med en isbjörn att göra"

osv i en hel lång ledare med samma tema och ett språk som om man talade milt tillrättavisande till små barn (=skogsägarna)!.

Skogsägare fattar genast vad det handlar om och hur hon ser på syftet med sitt arbete. Hela hennes första ledare i myndighetens tidning handlar om den svenska skogens ansvar för för det globala klimatet. Skogsägare pustar tungt och förbereder sig mentalt på nya pålagor och ekonomiska repressalier för att man har mage att försöka förvalta det gröna guld som vårt lands välstånd i så hög grad ändå vilar på. Det är en rätt otacksam uppgift med statliga och överstatliga myndigheter som bara ser mörkt  på skogsbruket. I stort sett alla rubriker handlar om svartmålning av skogsbruket ur mjljösynpunkt när jag bläddrar igenom tidningen.

Jag väljer att tro att valet av Monika Stridsman gjorts därför att man helt enkelt vill avveckla Skogsstyrelsen, man vill köra hela verksamheten i botten, ta bort den och ersätta den med något mer ändamålsenligt. I så fall finns det i alla fall en klok tanke bakom det hela. Och  tidningen  SkogsEko duger väl till att tända i pannan med - åtminstone om man som skogsägare inte vill bli tilltalad som en mindre vetande.

Åke Svanstedt - Släng Dig i väggen!

Nu har Roland gett sig in i travtävlandet och på nationell nivå direkt! Det blir från och med nu hårdträning under överinseende av  Matilda och så förstås Marita Arvidsson på Årjängstravet. (På sin plats förresten att gratulera Marita till ordförandeskapet i Sleipner, föreningen för Kallblodstravare i Sverige!) Hon tog på sig den maktpåliggande uppgiften att coacha Årjängs kommuns lag redan vid förra årets tävlingen i Örje då Årjäng avgick med seger sammanlagt!

Landskampen i ponnytrav mellan representanter för Årjängs kommun och  för "Örje kommun" på den norska sidan om gränsen, går i år av stapeln söndagen den 14:e juni på Årjängs travbana. Kanske blir drabbningen före ordinarie starter. Stor dramatik förväntas! Roland är sugen på revansch för förra årets 5:eplats i sitt lopp. Han misstänkte sabotage; att någon släppt ut luft ur däcken  på hans sulky.  ;-)). (Det finns dock de som hävdar att sulkyn var pumpad för en något mer lättviktig kusk!).

Hur som helst så är han i år rustad till tänderna med en elegant travdräkt, härstammande från Tage och Berndt i Leverhögen och en fyrbent Gotlandsruss vid namn Ola.  Katarina Johannesson, kommunalråd i Årjäng, är också taggad för uppgiften och har laddat upp ordentligt. Hon kommer att ha alla tömmar i ett fast grepp i år!

Kortet togs idag torsdag av Matilda och Anders.




Ps: När vi nu ändå är inne i hästbranschen så väntas ytterligare en hästförlossning på andra sidan kommunen. Ingrid bäddade i kväll ivrigt för Bombens nedkomst. Sen går hon och tindrar över att få omges av sommarbetande föl under sommaren.

Pps: Sen fick jag se att jag hade bilder på lite mer kuriosa från Japanresan. De publicerar jag kanske i morgon eller längre fram. Vi får se hur det mer "akuta" nyhetsflödet till Bloggen ser ut!


Antikmagasinet och Sommer...

...är de enda TV-program som är obligatoriska för mig. Så nu ska det snart parkeras framför teven med ett behagligt fotbad. Annars är jag dålig på tevetittande. Det blir rätt slumpartat vad jag ser, oftast det som råkar vara på gång de gånger jag landar i fåtöljen och inte orkar med något annat.  Jag undrar varför just danskarna är så bra på teve-dramatik?  Irriterande bara att landet har så få skådespelare så det är samma nunor som dyker upp i alla. Det blir lite svårt att hålla ordning på rollfigurerna ibland.

Hakelius om Folkpartiet = en klassiker!

Den här krönikan av Johan Hakelius är en klassiker i vårt hem, speciellt det där med ålkista och kevlarväst!. Den är suverän formuleringskonst och kanske huvudet på spiken om ett parti som har en överdrivet präktig framtoning; det är en doft av nykterhet och av kristendom och allmänt hög moral över det hela samtidigt som man säger sig vara frisinnade. Det kan finnas två sidor av samma mynt. Jag vet att gubben retas lite med Runar Patriksson, vår folkpartistiske f.d. riksdagsman i kommunen. Eftersom jag öser så mycket beröm över Folkpartiets skolpolitik så kan jag kosta på mig att raljera lite också.  Krönikan är från tiden för Lars Leijonborgs avgång.

Aftonbladet
Johan Hakelius

Johan Hakelius

Maila till Johan Hakelius

Mejla johan.hakelius@aftonbladet.se inga kommentarer Textstorlek:

"Ett folkparti med doft av giftmord

Claudius, den tafatte, stammande, men ändå framgångsrike romerske kejsaren, giftmördades av sin sista hustru Agrippina den yngre. Hon ville göra plats för sin son Nero, tyrannen som påstås ha spelat fiol, eller snarare lyra, medan Rom brann. Vilket förstås leder tankarna till folkpartiet och Lars Leijonborgs "avgång".


Svensk politik tillåter inte giftmord, annat än i undantagsfall, men när folkpartiets Stockholmsdistrikt i måndags efterlyste en "nytändning", hade man antagligen känt doften av arsenik, om inte arsenik vore doftlös.


I kulisserna, under helgen förlagda till ett konferenscenter i Örebro, hade de sammansvurna smitt sina ränker. Det var en fråga om tajming. Den gamla ledaren måste undanröjas innan de sammansvurnas Nero, Jan Björklund, fick konkurrens av socialliberala blötdjur. Så de slog till, Leijonborg föll och Jan Björklund harklade sig.

En klassisk palatskupp.


Det är sådant här som gör folkpartister intressanta. Man kan ana det när man läser Dagens Nyheters ledarsida, eller Herbert Tingstens memoarer.

Folkpartister är städade på ytan, rationella på gränsen till robotlika, men på insidan döljer sig en ålkista av slingrande passioner, förräderier och vendettor. Bara den oförsiktige vänder ryggen mot en folkpartist, utan att bära kevlarväst. Och från romarriket har vi lärt oss att passion för makt ofta går hand i hand med andra passioner. Kejsar Claudius tredje hustru, Messalina, påstås till exempel ha utmanat en av Roms ledande prostituerade i en tävling om vem som kunde ha flest älskare under en natt. Hon vann.


Folkpartiets dataintrång har vi hört nog om, men någon erfaren kriminalreporter borde gräva djupare i hela partiet. Här finns antagligen stoff till saftiga politiska thrillrar som skulle få det att vattnas i munnen på Hollywoods mindre kräsmagade producenter.


I väntan på det kan medkännande människor inte låta bli att undra vad som kommer att hända med Lars
Leijonborg. Ska han sitta kvar i regeringen?

Kommer han att gå i exil? Kommer den där spända, plågade rösten att mjukna, nu när han inte längre tvingas kryssa mellan förrädare och lönnmördare?

Skolminister Jan Björklund har säkert MVG i historia, men ändå en liten påminnelse: Nero upphöjde Claudius till gud så snart han själv tagit över makten".





Övrigt om Japanresan

Här kommer lite övrig kuriosa om gubbens Japanresa:


Skor tar man gärna av när man ska visas inomhus, inte bara i hem som hos oss, utan även vid entrén till offentliga lokaler. Ibland får man ett eget litet skåp att ¨låsa in skorna i, ibland står de inom synhåll. Kläder som hängs i restaurangentrén kan täckas med skyddsöverdrag för att förhindra att matos biter sig fast i dem.


Grönt te är en absolut favorit i alla sammanhang, vardag som helgdag,  här som glassdesert.




God hygien och extrem renlighet råder överallt. Man har levt i en stadskultur i många hundra år och har inrättat sig utifrån att när många lever tätt tillsammans så kräver det ordning och hänsyn. Displayen på toastolen ser ofta ur så här.




PÅ hotellsängarna ligger inte stringtrosor till värdinnan ( :-)), internt skämt!  ) men dock handfasta nattskjortor till nattgästen själv.



Man äter verkligen med pinnar och Roland blev riktigt duktig på det till slut.


Bokstavsljuden för R och för L  låter rätt lika för en japan. Så då kan skyltarna bli så här!




Japan drabbas ibland av jordbävningar, så det går inte att ha jordkablar. Då vet man aldrig var felen är och det är för svårt att laga när man drabbas. Så det är luftledningar som gäller, överallt, vilket ser märkligt primitivt ut för en västeurope. Kablarna är som garnnystan uppe i luften.



Entrén till det fyrstjärniga hotellet i Kyoto var magnifik!  Öppen spis i svart marmor.

Ljuskronan i taket var enorm!



Varje gäst fick en vackert handskrivet kalligrafikonstverk av brudens farbror tror jag det var som gör sånt själv..


I kväll ute på sjön och grillning

I kväll var vi en tur ut för att fira en födelsedag.

Det var fint på sjön, varmt i luften, helt stilla och 22 grader i vattnet.
Vi grillade fläskkotletter, åt potatissallad och hade en trevlig pratstund
Vi inspekterade målningen av tillbygget förstås.