Sorg och musik

 Många människor kom till kyrkan idag för att  ta ett sista farväl av R, vår arbetskamrat som gick bort från oss alldeles för tidigt.  Vi saknar honom så mycket. Begravningen blev fin med  mycket musik och vacker musik. bl.a. solosång live "Tears in heaven" och "Tro" samt cd-musik "Aldrig mer igen" M. Fredriksson och "Sing me a song"  Return. 

Sorg behöver musik. Den här eftermiddagen efter kyrkan sörjde jag  en stund hemma alldeles på egen hand till  Jerry Rafferty  och Irene Cara på hög volym. Det kändes som de passade ihop med R. , hans långa hår och  vilda tatueringar.  Det såg tufft ut fast där inne klappade ett hjärta av guld.

 Jag saknar det som vi hade förr på jobbet vid dödsfall som berörde många: samling så fort dödsbesked kom med all personal och information och plats för frågor. Jag vet inte om R. dog hemma eller på sjukhus eller  något om hur det var den sista tiden.  Jag har inte ens kunnat svara på elevernas frågor. De har ibland vetat mer än jag, men jag vet inte om det de säger är riktigt.  Men tiden lär väl ge svar så småningom.

Frk Tjatlunds reseblogg från Vietnam!

Ville bara kort berätta om  Frk Tjatlunds blogg. Hon skriver just nu direkt från sin resa i Asien. Jättefina bilder med text på hur vanliga människor lever i landet och hur vardagslivet ser ut. Rekommenderas! Hon finns på min länklista.

Farväl av en omtyckt arbetskamrat!

Jag går och plockar ihop de mörka kläderna för morgondagen. Vi ska gå på begravning på jobbet och ta farväl av en mycket omtyckt arbetskamrat. Han togs ifrån oss alla alldeles för tidigt efter en längre tids sjukdom. Det är så orättvist när döden kommer så och tar ifrån nära och kära den som borde ha fått finnas kvar med dem i många år än.  Och vi på jobbet kommer att sakna en medarbetare som alltid var hjälpsam och snäll, någon som jag växlat ord med nästan varje dag i så där 20 år. Det är tomt utan honom, han är saknad varje dag, inte bara som medarbetare utan som människa. 

Jakt på 10 lodjur i Värmland!

Det blir tillåtet att jaga endast 10 lodjur i Värmland den här säsongen också och fällfångst blir tillåten men får starta samma dag som den vanliga jakten. Beskedet kom nu i kväll. Det är lika många som förra året och ett dystert besked. Det är alldeles för få och innebär att rådjursstammen kommer att utplånas på många platser i länet, bytesdjuren kommer ändå inte  att räcka till  utan lodjuren får dö av svält. Dåligt för alla och ett obegripligt grymt djurplågeri beslutat av landets högsta naturvårdsmyndighet Naturvårdsverket.

Nu kommer förbud mot åldersdiskriminering!

Festligt att bli bönhörd så snabbt! Någon måste ha läst min blogg alltså! :-))  Skämt åsido, jag skrev ju om behovet av förbud mot åldersdiskriminering för några dagar sedan och nu kommer förslaget alltså enligt svt. publicerat kl 20.40 ikväll måndag.  En får tacke!

Bookcrossing!

image1585
Det här var kul! Nu har jag sammanlagt prånglat ut c:a 20 böcker på egen hand och med andras hjälp. Ingen enda har hamnat i Årjäng men på andra orter här och där. Kollegor tycker det här är spännande och erbjuder sig att ta med böcker och dumpa dem när de ska ut och resa. I kväll gjorde jag i ordning en ny trave på 10 böcker som ska iväg vartefter. Jag klistrar in en lapp i boken  med den här texten. Vet inte om den går att läsa, men det står ungefär att jag har lagt ut boken för att luffa vidare på egen hand till läsning och ber uppgittaren att vidarebef. den efter év. läsning. Den som vill kan skriva något i boken innan den går vidare men det är frivilligt. Sedan finns min bloggadress förstås.

Och Ni kan inte ana hur prydlig bokhyllan har blivit. Inga böcker ligger längre på tvärs. Alla står där så fint och några har till och med så gott om plats att de lutar lite och det finns en och annan iliten lucka. Det har inte hänt på många år. 

Det blir också allt lättare att slita sig från böckerna. Jag vänjer mig och glädjer mig åt att böckerna kanske blir lästa av någon åtminstone där ute i världen, även om jag inser att några säkert åker raka vägen i någon papperskorg.

Lodjur jagar och slår rådjur!

image1575
Så här vackert var det i går söndag mitt på dagen då vi gick ut för att jaga rådjur med Oskar. Spårsnö alltså fallen på morgonen. Roland hade då redan varit ute på Egenäs med T. i Deje och skjutit en hare för Valsa. Vi passade ju Valsa eftersom husse och matte var i Stockholm och hälsade på nyfödda barnbarnet. Jag hade hunnit hälsa på modren en sväng och dricka förmiddagskaffe innan. Annars är vi rätt osociala under jaktsäsongen.

image1576
På vägen mellan  Döverud och Spriklerud, nästan mitt emot Hopbrôte-vägen, gick vi direkt på ett lodjursspår med riktning söderut. Det måste alltså vara bara några timmar gammalt, från tidigt på morgonen. Det såg ut att ha gjort ett hopp på vägen och halkat, kanat en bit. Ett riktigt "göpehopp"! Lodjur kallas göpa på dialekten här. Oskar nosar lite i spåret men är tack o lov måttligt intresserad. Han är inte tänkt att jaga lodjur, även om det kan vara frestande för honom, det luktar säkert katt. En liten bit längre bort ser vi spår av rådjur som har gått över vägen i samma riktning.  vi följer spåren med taxen i koppel några tiotal meter ner i från vägen in i skogen. Och vi hittar det strax.

image1577
Här är platsen där lodjuret slagit rådjuret. Det har gått snabbt ser det ut som, uppsparkat i snön och lite blod på ett litet område, 1,5 meter i diameter.

image1578
Bara några meter därifrån, men utom synhåll från slagplatsen låg rådjuret. Lodjuret hade släpat det hit. Det ser ut att vara ett vuxet rådjur. Dödsbettet är som oftast (kanske alltid?) i halsen. Ibland ser vi lodjursslagna rådjur liggandes till synes utan skador. Men om man letar i den tjocka pälsen på halsen och eventuellt flår upp halsen så kan man se de fyra små hål  efter lodjurständer.  Lodjuret har ätit lite på låret där bak och sedan täckt över.  bakdelen med mossa. Rådjuret hade hunnit kallna och var alltså förmodligen slaget på morgonen, bara några timmar innan vi kom till platsen..
image1579
Ett par meter från rådjuret hade lodjuret lagt sig att vila och kanske blivt skrämt av oss och gett sig iväg. Här var i alla fall legan. Lodjur kan inte äta kött som är hårt fruset. De har rätt så små tänder och en dåligt utvecklad käkmuskulatur. De är inte som hunddjuren som kan krossa ben med sina käkar.

image1580
Vi gick en bit med taxen  för att spåra de andra rådjuren och kolla om de var skadade eller slagna, ibland tycks ju lodjur triggas igång vid åsynen av flera djur och dödar alla, men de verkade ha klarat sig den här gången.  Vi såg heller inget utspår från lodjuret åt det här hållet.

image1581
Ett lodjursspår ser ut så här i närbild. Det är alltså rätt runt till formen, ungefär så stort som min knutna hand. Det kan förväxlas med vargspår, men i lodjursspår ser man oftast inte märken av klor. På längre sträckor kan man också se att varg går väldigt rakt i terrrängen.

Vi gick till ett annat område och släppte taxen. Det blev jakt en god stund men till slut tappade han när det blev ett sammelsurium av spår på en åker där rådjur betat.Vi kopplade honom vid fyratiden, då blir det strax mörkt.  Detta var sista helgen med rådjursjakt, den slutar sista januari. Vi hade ett fantastiskt väder med strålande sol, någon minusgrad och lite spårsnö.

Nu är det slut på den mänskliga rådjursjakten. Men lodjuren fortsätter att jaga. Ett lodjur dödar ett rådjur i veckan och behöver alltså c:a 52 rådjur per år för att överleva. Se dem framför Dig! 52 rådjur till ett enda lodjur. En hona med ungar behöver betydligt fler alltså.

Det finns nu i Värmland 200 lodjur, de behöver döda 10.400 rådjur på ett år. Vi är nu i ett läge då maten tar slut för lodjuren i stora områden här i länet. De som inte lyckas ta sig längre söderut, neråt Dalsland, svälter  nu ihjäl och rådjursstammen utplånas. Det är ingen bra situation. Om vi hade fått gehör hos Naturvårdsverket att skjuta fler lodjur så hade det kunnat skapas en balans i naturen som med andra viltstammar och vi hade kunnat ha kvar rådjuren och dessutom ha friska välfödda lodjur.

Men Naturvårdsverket beviljade jakt på endast 10 lodjur  förra säsongen och därför har vi det här läget, dåligt för alla; dåligt för lodjuren, dåligt för rådjuren och dåligt för dem som jagar.

.

Lördagens rådjursjakt!

image1573
Igår lördag var vi ute och jagade rådjur hela eftermiddagen med Oskar. Det var strålande sol och jag klättrade omkring på åsarna runt huset här i flera timmar. Nyttigt för mig, men det är väldigt halkigt i skogen. Oskar fick upp rådjur öster om vårt hus och det gick upp mot vägen och över vägen och upp mot Hoppbrôten och Sandevad. Det var bara att klänga efter.
image1574
Här ligger Sandevad (uttalas Sannva!). Det är ett litet torp mitt inne i skogen utan riktig väg fram. Man måste gå en bra bit på en skogsstig för att komma hit. Här finns lite uthus och resterna av en nedrasad gärdesgård. Jag kan inte låta bli att stanna en stund och fundera över hur de hade det de människor som byggde husen, vilka deras förhoppningar kan ha varit, hur glada och nöjda de kan ha varit när husen fanns där på plats.
Sedan gick jakten vidare långt bort utom området bort över Korsbyn och tillbaka igen mot Grisebingen. Vi fångade in Oskar när klockan var halv 5 och det började mörkna på allvar.

GRATTIS P-G! Åtta i Monte Carlorallyt!

Hela Årjäng satt nog och höll tummarna för hemmasonen P-G under helgen när han körde sitt första riktiga rally. Och så går han och hamnar på en hedrande åttondeplats. Vi är jättestolta över honom. Grattis P-G och pappa M som är med där nere. Så här står det i Expressen. De är också imponerade!
http://www.expressen.se/sport/motorsport/1.1021556/poang-i-vm-debuten-for-p-g-andersson

Närproducerat - klimatsmart!

image1571

Om man nu ska försöka hushålla med resurser för transport och varuhantering och dessutom vara modernt klimatsmart så är det här ett bra alternativ. Domus Bergvik utanför Karlstad har den här avdelningen och det är ett lovvärt initiativ tycker jag. Handlar gärna här när vi är på besök. Och i fredags fick jag lomma omkring alldeles i lugn och ro. Kunde inte låta bli ändå att tänka på kollegorna som slet i sitt anletes svett på skolan så jag ringde och erbjöd mig att göra utskriften på datorn nästa vecka. Men det var redan ordnat och de tyckte jag skulle passa på att vara ledig så då var jag det.

image1572
Om jag nu ska gnälla över något då så blir det potatisen på Freden. När jag försökte skära igenom den kokta potatisen så gick det inte att komma igenom det hårda ytterhöljet ens med grillbestick, utan den vattniga potatisen klöv sig underifrån istället. Trist att det har blivit så dåligt här. Förr var det ett favvoställe, alltid öppet på den där svåra tiden mellan 3 på eftermiddagen och 7 på kvällen. Innan vi gick på Arn skulle vi äta något och då hamnade vi här, men jag tror att vi undviker det i fortsättningen.

Camp Grinsby

image1570
Det finns en stor camping här i Sillerud, Camp Grinsby. Den ligger vid en fin sjö och erbjuder trevligt boende med gott om plats till sina gäster. Här blir den nya servicebyggnaden som gubben är med och bygger. Vi tittade in i fredags på väg till Karlstad.

Premiär idag - Årjängs nya hemsida!

Den har premiär idag; Årjängs nya hemsida http://www.arjang.nu  Gå in där och kolla vad som händer i Årjäng!

Arn

image1569
Bilden från entrén i biografen.
Vi såg alltså Arn igår kväll i Karlstad. Jag tycker att den var dålig, medan resten av sällskapet tyckte att den var nog bra eller lite så där. "Resten av sällskapet" alltså E och C i Tjärn som vi träffade där. Vi träffade också K o M på Litorpet och L och A i Byn men det såg en annan film.

- Vilka fina hästar! var Rolands stående kommentar.  

Filmen kör igång med ett avsnitt med en berättarröst!! Vad då för? Det är väl inte en dokumentär jag har kommit för att se! Hela första avsnittet är trist och alldeles för långsamt, inget tempo, ingen tempovariation, enformigt. Och tyvärr är nog lågt tempo ett genomgående fel i filmen. Jag märker att jag tittar på klockan flera gånger för att kolla om det snart är slut. Filmen är lång och känns lång; 2 timmar och 20 minuter. En bra film arbetar upp handlingen mot ett högre tempo som slutar med action och sedan går ner igen och så håller det på så att det blir intressant och överraskande, allt understött av rätt klippning och rätt musik. Men här blir det bara fel och jag är inte tillräckligt filmkunnig för att kunna analysera var felet ligger, men en bra helhet saknas. Fanns det ingen med en bra idé om hur helheten skulle vara? Har de varit osams om tagen vid inspelningen?

Huvudpersonen Joakim N som Arn är en katastrof! Jag har försökt finna en massa försonande att säga om honom eftersom han är en söt liten pojke som  så gärna vill lyckas  i sin första storfilm och jag unnar honom att få göra åtminstone en hygglig insats.  Och  jag tycker sååååå synd om honom för att det här är en flopp. Det funkar bara inte. Han ser ut som en blöt, trulig hundvalp hela filmen igenom och har i stort sett samma ansiktsuttryck och samma kroppsspråk i alla scener oavsett omständigheterna.  Han lyckas till och med rida som en ängslig liten tjej gör på sin första ponny.  Börje skriver på sin blogg att han har lika mycket utstrålning som en snäll marsipangris och jag håller med. Tafatt agerande är bara förnamnet på kärleksscener som borde ånga av passion. Dom älskar ju varandra för sjutton men han ser ut som om han lite generat  lekte sanning och konsekvens! Det finns ingen tyngd, ingen auktoritet, ingen passion i Joakims Arn och det borde det ha funnits för det hör till Arn. Arn ska inte vara en vädjande mes som ber om ursäkt för att han finns till.  

Nu känns det orättvist att skylla huvudrollsmisslyckandet enbart på den stackars skådespelaren. Han var ju fel person för rollen och det borde de som valde ut honom ha insett. Joakim kan säkert göra andra roller bra, roller som inte kräver så mycket av tyngd och livserfarenhet att hämta gestaltning ur.

De rollfigurer som jag märker fäster på näthinnan och som ligger kvar efteråt  är alltså inte huvudpersonen, trots att han upptar nästan hela filmen, utan Stellan Skarsgårds frustande Birger Brosa. Suverän förstås, men säg när han inte var suverän. Den despotiska abedissan Rikissa är också mycket trovärdig, liksom Arns älskade Cecilia. Här finns det passion och utstrålning och hon kan till och med rida (ev. stunt, men i så fall välgjort!) så att det lyser om scenerna.  Arns pappa gestaltas också väl. Men de  här rollfigurerna finns ju med alldeles för lite i handlingen för att det ska rädda filmen.Lanskapsbilderna är välgjorda, ibland fint realistiska och ibland smäktande vackra,  men det räcker liksom inte, jag kan lika gärna bläddra i en bunt vykort om bilderna inte finns med som en del i en bra film.

Det som sticker ut och är välgjort är förvånansvärt nog scenerna med fighting; svärdsfäktningarna och slaget utanför Jerusalem.  Det är så mycket bättre än allt annat att man funderar på om en särskild expert kallats in för att fixa till just dem och inget annat.

Även om det som sagt glimtar till med goda rollprestationer, vackra bilder och flott fighting så blir det ändå lågt betyg för min del på Arnfilmen. Det beror naturligvis främst på huvudrollsinnehavaren, men också på brister i tempo och avsaknad av helhet. Det känns vagt som om det inte funnits någon som har hållit sin bestämda hand över filmen och gjort den till en fungerande helhet. 

Ändå är det en film man måste se på något sätt, för det är en storfilm och alla andra har sett den och alla har en åsikt. Och visst kan man se den, man klarar av två och en halv timme med filmen utan att fly fältet i alla fall.

Tips till Mona var hon kan hitta ett finansiellt geni!

Ang. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1700342.ab
och http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ollesvenning/article1711753.ab
Nu letar man efter en efterträdare till Nuder och det måste vara ett finansiellt geni som går utanpå exempelvis börsananlytiker och andra förprogrammerade,  självutnämnda  ekonomiexperter. Följande sedelärande historia kanske ger en vink om var man kan leta.  Så här är det:

Om man köpte Ericsonaktier för 100.000 kr för ett par  år sedan så är de värda 4.600 kronor idag. Om man köpte Telecom Song Networks för 100.000 kr så har man idag 791 kr. Om man istället köpte starköl för 100.000 kr, drack ur dem och hade roligt samt sparade tomflaskorna och pantar dem idag så får man 6.741 kr. År det därför grabbarna på torget kallas A-laget?

(Texten har vi fått från V M i Slemtegen på sms och vi vidarebef. den givetvis genast till vännen Ömer som å yrkets vägnar befinner sig i den innersta kretsen av det socialdemokratiska etablissemanget! Om Mona ser ovanligt glad ut på någon bild så har han säkert visat den för henne)

Per Nuders avgång kontra grymtande dagispojkar!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article1699855.ab
och  http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ollesvenning/article1711753.ab

Läser ovanstående länk i Aftonbladet om Per Nuders avsked och fnissar lite. Undrar om det finns kopplingar mellan det här och de grymtande självupptagna småpojkarna runt dagisbordet?? Hinner inte reda ut tankegången nu eftersom vi åker till residensstaden. Men om de grymtande dagispojkarna går att läsa i frg inlägg.

Idag blir det Karlstad och Arn!

Andra tar ledigt veckor för att åka till Thailand (väl unt Ann!) eller gossa med valp (jag är avundsjuk Tor!)  medan  jag tar en dag och åker till Karlstad. Får se om Sola lyser idag fredag!  Vi ska se Arn i alla fall i kväll och jag har bokat biljetter på internet för första gången; klockan 18.00 salong 1 blev det i Filmstaden. Det var jätteenkelt, till och med ett datapucko som jag klarade av det utan teknikpanik. Eventuellt träffar vi L och Y från Skoghall också. Om nu den där stora fabriken klarar sig utan Ls tjänster några timmar. Sen tar jag med den sista traven book-crossingböcker och dumpar på några offentliga platser. Det ska bli kul!


De grymtande små pojkarna...

Jag läser nu äntligen boken om att det finns ett särskilt helvete för kvinnor som inte hjälper varandra, skriven av Liza Marklund o Lotta Snickare. Den får gå parallellt med maffiaboken, bra ytterligheter på något sätt. Har fått så många rekommendationer här på bloggen att jag måste komma till skott och läsa den nu när den kommit som pocket också. Sen får den väl ge sig ut på bokluffning.

Jo, de grymtande pojkarna alltså. Det är så vansinnigt roligt. I boken beskrivs den i dag rätt klassiska studien av hur könsrollerna ser ut hos små barn. Man kollade på ett dagis hur det var vid matsituationen bland barn 3 - 5 år gamla. Och så här var det:

Personalen satte de lugna flickorna som stötdämpare mellan pojkarna, bestämda platser. Flickorna tog med automatik på sig ansvaret för att servera pojkarna. Om en pojke behövde något så så stötte han armbågen i sidan på närmaste flicka och grymtade. Då tittade flickan efter vad som saknades på hans tallrik  och serverade honom det. Efter att man upptäckt detta så  delade personalen på barnen och satte alla pojkar vid ett bord och alla flickor vid ett annat bord.

Och vad händer då? Jo där sitter de grymtande pojkarna och vet inte hur de ska göra för att få maten. Personalen  upptäcker att de saknar ord för mat, de har aldrig behövt lära sig ord som gröt, mjölk sylt osv. eller hur man ber om att få mat,  så de grymtar på och ingen begriper nåt. För de hjälpsamma flickorna finns ju inte kvar där. Mönstret går igen i flera situationer under dagis-dagen. Pojkarna sträcker bara fram en fot och någon tjej tar på honom och knyter, knäpper jackan osv. De behöver inte ens be om det muntligen utan flickorna har koll på vad som behövs och tar ansvar för allt och alla direkt.

Men just situationen med de grymtande ordlösa pojkarna och de beskäftiga små  damerna är så dråplig när man försöker se den framför sig och samtidigt djupt allvarlig. Tänk att det börjar så tidigt!  Och det blir så tydligt att det finns två sidor av problematiken; På ena sidan pojkarna som tar uppassningen för självklar och på andra sidan flickorna som tävlar om att vara till lags.

Vore himla roligt att få sin egen undervisning filmad för att se om den är könsneutral. Det är den naturligtvis inte fast jag vill tro så.

Någon tänkte till.....

Jag retade mig på åldersdiskrimineringen när det gällde jobbcoachannonsen i ett tidigare inlägg och nu är den borta. Jag menar inte annonsen men ålderskravet. Någon har tänkt till och strukit åldersgränsen på 35 år i annonsen så nu är det fritt fram för alla 36-åringar och andra att söka! Jag stannar lugnt kvar på mitt jobb i alla fall!

Bra friskvård - promenad ner till sjön!

image1563
I schemat på lektionsfri tid kan man lägga in friskvård en timme per vecka. Det är suveränt bra. Jag utnyttjar det till antingen zonterapi eller till att gå långa promenader medan solen finns kvar, vilket är svårt om det skulle ske utanför schemat.  Promenad blev det igår, tisdag. Nu behövs det en massa motion för att ta igen det som tappats flera veckors halsfluss. Jag gick en lång promenad med Oskar ner till sjön, ner till Sillerudsbryggan och det blev betydligt mer än en timme. 
 
Min bror har åkt från Askersund och hit med sin båt en gång, alltså genom Vättern, Göta Kanal, Vänern och vidare i sjösystemet med slussar ända hit upp till den nordliga spetsen på sjön Östra Silen. Men då hade han bara 14 cm kvar att fördela på båda sidor om båten när fendrarna var ute, så det gällde att hålla tungan rätt i munnen i alla slussarna. 

Härifrån gick ångbåtarna förr, det var sjösystemet som var landskapets blodåder.  Då hade man med varor till de lanthandlare som fanns runt om i bygderna och man fraktade förstås också människor som skulle resa hit eller dit, eventuellt till Göteborg. Vi tror att de som emigrerade från bygden på 1800-talet tog båtvägen här och vidare neröver.

Sjöarna var också fraktleder för timmer. Timmer buntades och drogs med båtar ner till sågverken och det var ansenliga mängder. Det avverkdes för hand på vintern och drogs på vintervägar ner till sjöar och älvar för att sedan på våren forslas i vidare i vattnet.

image1564
Jag lyckades skrämma upp en stor flock änder som låg och gonade sig här vid iskanten. På andra sidan sjön är Tobyn.

image1565
Högt där uppe i tallkronan satt han hackspetten och hackade ivrigt helt oberörd av min närvaro. Jag funderar ibland på vad allt de här gamla tallarna kan ha sett. Detta var på många sätt en knutpunkt i bygden under århundraden och träden är väldigt stora och gamla.

image1566
Det fanns en liten isskorpa nära land och luften var hög och klar med några minusgrader.

image1567
Det här är småbåtshamnen bredvid den restaurerade ångbåtsbryggan. Den är alldeles otillräcklig och kommer att byggas ut av den livaktiga båtklubben i Sillerud, föhoppningsvis redan nu till sommaren. Det är flera som står i kö och behöver en plats till sin båt. Här är så fint. Båtägare i Årjäng borde bli gröna av avund. Årjängs  småbåtshamn och gästhamn måste vara den i särklass fulaste och skräpigaste i Värmland.  Se min kategori "småbåtshamnar" här bredvid med lite jämförelser.

image1568
Här nere vid badplatsen finns en karta för att ge kanotister och andra turister lite orientering. Jag befinner mig alltså vid sjön Östra Silen som syns här. Den är som en gaffel med två spetsar uppåt och det här är den vänstra spetsen längst upp. Man ser E 18 däruppe, vägen mellan Stockholm och Oslo, man ser också Norge till vänster och Vänern till höger.  Men det är ett festligt sjösystem här och i stort sett allt hänger i hop med älvar och vattendrag. Vi kan faktiskt kosta på oss att bygga en del sjönära här och samtidigt ha massor kvar till turism och friluftsliv. Om det byggs en del så blir det mer vägar som gör  bygderna mer lättillgängliga också för dem som vill besöka oss.  Och här finns fortfarande en vänlig inställning till turismen. Det är så glest bebyggt här att varje ny bosättning känns välkommen. Vi behöver inte trängas.

Jaha, nu fick ni hänga med på min friskvårdspromenad i det första solskenet på länge. Men visst är det vackert? Jag har bott här nu i så där 35 år men jag kan fortfarande verkligen njuta av naturen och omgivningarna.

Inte sedlighetspolisen.... men åldersdiskriminering!

Nej det var inte sedlighetspolisen som tog bort pappografin. Jag tog bort den själv, den kanske kommer tillbaka så småningom. Just nu känner jag mig inte tillräckligt humoristisk för att se på just den bilden.

Jag känner mer för att reta upp mig på något.

Till bl.a. Årjäng söks något mystiskt som kallas jobbcoach.  Det söks ett rätt stort antal över landet tror jag. Förklaringarna om vad jobbet innebar var rätt svävande. Men sen kommer slutklämmen: sökanden får inte vara äldre än 35 år.

Får man syssla med åldersdiskriminering på det viset? Det kanske finns en väldigt duktig och kvalificerad 36 åring, eller 50-åring.

Jag fattar inget. Varför får man inte diskriminera p.g.a. kön, religion, etnisk tillhörighet osv, men man får diskriminera p.g.a ålder?

Hur kan hon vara så snygg???

image1561
Kolla in den här blusen / jackan eller vad det nu kan vara för något? Vem skulle vara snygg i den mer än hon Adamo? Det är väl märkligt!  Jag undrar hur hon bär sig åt, kan det vara utstrålningen? Bilden och texten är hämtad ur Expressen i lördags 19/1 08.

För övrigt skriver hon en massa konstigt om att dagens välbärgade och friska pensionärer vill jobba ideellt i andra länder  för att må bättre av att känna sig goda.  Jag känner ingen som gör så, men det lär vara en trend. Märkligt nog verkar trenden dra åt länder med varmt  klimat. Hoppas de vill börja i de områden i Sverige där vi har uppgivna och fattiga människor också.

Det kan inte stämma Peter Kadhammar!

Läste en artikel av Peter Kadhammar i gårdagens Aftonblad, 19/1 -08. Den stannade kvar i medvetandet efteråt utan att jag kunde förstå varför. Så kan det bli om något läst inte stämmer, eller det finns några anomalier eller hur man ska uttrycka det. Det lästa ligger kvar där och gnager. Jag hittar inte artikeln på nätet så jag kan inte ens försöka länka.

Efter en omläsning så märkte jag i alla fall vad det är som glappar i hans tankegång.

Han skyller skotten i Rödeby på byn. Han menar att trakasserierna mot famijen har stillatigande åsetts av byns befolkning och därför kunnat accelerera fram emot det som hände. Det är egentligen inte pojkarnas fel och familjens fel utan de tysta människornas runt omkring fel. Och han drar in andra saker som en bys intolerans kan leda till; att homosexuellla tvingas flytta, kvinnor flyttar för att hitta män som vill något annat än att hålla på med sport och bilar, poetiska pojkar flyttar för att slippa umgås med enbart mopedmekare.  Kadhammar breder ut sig om hur illa det kan gå när normerna är för snäva för hur man ska se ut och vad man ska syssla med.

Vid första anblicken kan det se ut att stämma, men sedan läser jag vidare ett antal andra artiklar om Rödeby. Och det visar sig att det inte alls är enbart den här familjen som har utsatts. Det här mopedgänget verkar ha sysslat med skadegörelse hos fler och trakasserier på annat håll också. De har blivit anmälda av andra människor men ingen har lyckats komma till rätta med dem. De är kända av polisen och det finns tydligen åtal mot någon i gänget, men lindrigare förseelser har inte tagits upp eftersom åtalet har gällt något värre. (Hur man nu kan få rabatt på ett brott bara för att man begått något som varit värre fattar jag inte??!!) Polisen verkar ha varit maktlös.

Jag får inte alls bilden av att människorna i byn har stillatigande åsett detta och gett sitt tysta godkännande av trakasserierna mot familjen. Det är ju fler som ha varit utsatta och jag får en annan bild av det hela, samma bild som jag får av gängvåld bland ungdomar i Stockholms förorter och på andra platser där sådant förekommer: På ena sidan ett gäng vilsna,  småkriminella och maktlystna ungdomar + försumliga /maktlösa föräldrar och på den andra sidan de rekorderliga skötsamma medborgarna som vill leva lugnt och ha sina grejer i fred.

Mycket kan man säkert beskylla byns sociala normsystem för men inte självklart detta! Jag undrar vad Peter Kadhammar har emot byn som fenomen? Har han sett för mycket av filmer som Jägarna och diverse fördomsfulla TV-serier?

Det finns säkert byar som är fullkomligt odrägliga att bo i även om jag aldrig träffat på någon, liksom det finns tätorter och städer som är hopplösa på sitt sätt. Jag ska inte försvara dem alla, men just det här som Peter Kadhammar skriver om stämmer inte utifrån en mer samlad bild av det som skrivits om Rödeby. 

Nästan lite solsken idag!

image1559
Vi var ute och jagade rådjur i eftermiddags, söndag, men fick inte upp något med Oskar, taxen. Försökte få en bild på solen när den tittade fram några fattiga minuter, men hann inte få upp kameran förrän den var borta. Tji!

image1560
Mycket vatten är bara förnamnet på hur det är i terrängen. Tur att vi har en tax som är helt orädd för vatten. Här tog han sig över på något vis, men jag vet inte hur. Jag fick gå och leta en god stund innan jag hittade en bra plats. En timmes tramp upp och ner i brötig skogsterräng var nyttigt för mig, men konditionen är noll efter lång tids stillasittande. Nu måste jag ut i ändå, orkar inte vara inne längre. Struntar i färgen på tonsillerna. Efter ett par timmars rättning av 23 matteböcker så gick jag ut. Och det är åtminstone inte sämre efteråt.

Helgboken! Svensk maffia!

image1558
Den här boken har jag blängt på ett tag och velat läsa, men det har inte blivit av. Jag köpte ett ex till något av barnen till julklapp och hade tänkt hinna läsa den innan den blev inpackad men det gavs inte tid till det. Så nu köpte jag mig ett alldeles eget exemplar i  Åmål i fredags och nu har jag börjat läsa. Det ska bli spännande, speciellt som det sägs att vi har en del organiserad kriminalitet alldeles i närheten (nåja, 5 mil då) ; i lilla Säffle. Och här tror vi att vi bor i en idyll! Jag återkommer med synpunkter på boken när jag läst den. Den passade bra till en innehelg.

Här har det varit lugnt. Vädret och röda tonsiller med vita prickar på har inte direkt inbjudit till några utsvävningar. Vi var en snabbvända till A och U i Hol i går kväll lördag och hade med oss ris a la malta med saftsås! Det är en favorit! Fast jag äter glass förstås. Ja och så var vi likaledes en snabbvisit under dagen till Rolands systerdotter med familj för att börja "skola in" Oskar, taxen. Han kanske ska vara hos dem när vi reser bort nästa gång.

Sms från Stockholmssonen igår att de klev på planet i Thailand för hemresan. Väntas anlända i Sthlm idag söndag alltså. Och mail från LA-sonen att han och Dan M och ytterligare någon kompis satt på kafé i LA med svenska fotbollslandslagets tröjor på sig och väntade på att gå på match. Det var alltså något sorts fotbollsmatch med svenkst lag och amerikanskt lag i vanlig fotboll i LA. Den sändes på TV 4 sport tror jag men tiden var mitt i natten så vi orkade inte se.

Det vart ingen storm!

Nä det blev ingen storm! Lite blåsväder så där och byigt, men ingen storm! Tack o lov för det!

GRATTIS MARTIN OCH MIRA TILL EN LITEN TJEJ!

image1557
Hon föddes igår fredag om vi förstått saken rätt, drygt 3 kilo stor och född en vecka för tidigt! Stolta farföräldrar B och L i Leverhögen åker upp till Stockholm nästa helg förstås och inspekterar detta  lilla underverk.

Kom an nu då stormen!

Nu ska det bli storm igen. Ok, vi har fått jordkabel men man har varnat för strömavbrott över stora områden, bl.a. Årjäng, och då hjälper nog inte det ,så min strömavbrottsnoja slår till med full kraft. Jag har alltså laddat med 5 vattenhinkar att spola i toan med, en termos varmvatten till frukost imorgon, en balja dricksvatten. Och så matar jag bloggen vildsint nu, för när strömmen går kan vi glömma datorn.  Vi ses och hörs efter stormen om inte vår väldiga julgran här ute ramlar ner och slår oss i huvudet. Det  finns ju ingen tjäle som håller träden kvar i marken så det kan bli vad som helst.

Karl-Petter och Lets dance!

image1556
Inte såg vi på Bonde söker fru särskilt många gånger, om ens någon gång ett helt program. Men han var visst med där, Karl-Petter från Värmlandsnäs bördiga bondebygder utanför Säffle. Det är ett näs som sticker långt ut i Vänern och som befolkas av idel välbärgade bönder, till skillnad från resten av Värmland som är mycken karg kartnagelbygd, mörk granskog och glittrande sjöar.  (Ok då arrendatorerna! Det finns välbärgade och charmiga bönder i Långserud också)

Vi känner inte alls K-P (bilden från Tv ikväll fredags Lets dance) men gubben tyckte att vi måste nog titta i alla fall på honom eftersom han är bonde och är från Värmland (bekant kombination!).   Och det var ju en positiv överraskning.

Det är något typiskt värmländskt över hela Karl-Petter, över hans kroppsspråk och hans sätt att uttrycka sig. Jag känner igen båda delarna, jag delar ju mitt liv med en av de här typiska värmlänning som älskar att showa och berätta och prata dialekten även om den ibland blir  obegriplig. Nu är det i och för sig stor skillnad på KPs dialekt och den som pratas i Sillerud (här är mer och värre!), men ändå. Det är samma stolthet över ursprunget och bondelivet på många håll i det här landskapet. Det finns massor av trygg självsäkerhet kombinerad med en befriande distans till den egna personen. Visst var han charmig  K-P och det var roligt att han gick vidare. Bedöma dansen kan jag inte.

Däremot kan jag tycka att programledarens oranga påhängda säck till klänning var en katastrof. Hon fick både kutrygg och hängbröst iklädd den. Och håret måste vara fixat av någon sällsynt illvillig frissa, det liknade mest av allt en perukhjälm gjord av gul, tjock kristyr!

En annan katastrof var ju Ulf förstås. Hans grimaserande gummiansikte gav ju ett  pinsamt intryck av en mentalt sjuk människa och det är väl bara att tacka för att han nu gjort sorti ur programmet. Undrar just om programledningen tänkt sig att han skulle bli en ny danskatastrofal publikfriande Kurtan / Peppe som skulle hänga kvar på tittarröster och charm. I så fall var det fel tänkt.  Det blev inte ens sympatiröster för att juryn hånade honom, vilket ju annars kan bli fallet.  Synd om Ulf var det och han borde aldrig ha blivit indragen i det här.

När jag nu ändå är igång och klagar på TV (när jag för en gång skull har sett på TV) så kan jag väl gnälla lite över Hästgalan. Det var snubbelteve som i fornstora dar! Inget fungerade och jag trodde att programledaren skulle få ett raseriutbrott till slut. Det måste ha varit mycket nära. Bara patetiskt! 

PG!

image1554
Så här ser han ut; PG, juniorvärldsmästare i rally. Bilderna är hämtad från TV ikväll fredag. Han ska köra rallytävling om några veckor i Sverige igen och nu är det inte juniorklass som gäller längre så det blir tuffare motstånd.

PG har vuxit upp i Årjäng och jag har känt honom sedan han var liten. Han heter alltså egentligen Per-Gunnar men det har varit PG alltid.  Han har alltid varit en sån där schysst kille, med gott humör och sedan barnsben övertygad om att det är rally han ska syssla med. Och det blev så, med mycken stöttning av mor och far hela vägen fram hit. Numera bor familjen i Sillerud tvärs över sjön från oss, ute på Egenäs. Han är dessutom jägare och har jaktmark i samma område som Roland så de jagar hare ibland tillsammans.

Vi kan ju bara önska lycka till i fortsättningen!

image1555

Fantastiskt jobb har jag!

Om jag nu ibland gnäller över vår fallfärdiga skola och den smått kaotiska organisationen så har jag min egen lilla oas mitt i allt detta. Mitt jobb och min klass fungerar helt fantastiskt utifrån de förutsättningar vi har. Det borde inte gå så bra men det gör det och väldigt mycket hänger på att barnen själva vill att det ska bli bra , de vill att det ska bli en bra klass, en sån där klass som alla vill gå i och det hänger på att föräldrarna ställer upp.  

Från att ha varit en sträng fröken i årskurs 1 när vi startade så har jag idag väldigt lite detaljstyrning. Allt mer av barnens arbete är självständigt och görs tillsammans. Det finns inte mycket kvar att att gå på led och att jobba på given plats i rummet. Det sitts under bord och i korridorer, i kojor och soffor och liggs på golvet med kuddar, det jobbas ensamt eller i par, med handskrivning eller med dator, med praktiskt jobb och teoretiskt . Några kastar sig över skolarbetet klockan 8 på morgonen medan andra¨startar långsamt och droppar in framåt halv 9. Men när det jobbas så  jobbas det ambitiöst,  det är glada miner,  engagemang och trevliga diskussioner om hur vi gör saker bäst. Det här är mitt jobb när det är som bäst, äntligen är jag framme där jag skulle ha kunnat vara långt tidigare med bättre förutsättningar organisatoriskt.

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad och skulle inte vilja byta jobb med någon. Mitt yrkesval har jag aldrig ifrågasatt  även om jag ibland varit mycket tveksam till ramen runt omkring; alltså organisation och lokaler.  Visst är det ett privilegium att ha det så här? !

Skitväder - storm!

Jag bara hatar det här vädret vi har nu med mörker, regn och blåst och värre ska det bli enligt Expressens väderrapportering. Det är samma mönster tydligen som med stormarna Per och Gudrun. De kom också i januari och efter att det bildats ett djupt lågtryck över Nordsjön. Värst ska det blir framåt lördag. Enda trösten är att efter det så kan det bli kallt och bättre. Med mycken möda har jag till och med lyckats pilla  in en länk här till texten. (Stolt så!).

http://www.expressen.se/nyheter/1.1007615/nu-varnar-smhi-for-storm



Katastrofala och roliga skivomslag!

Nu är den igång igen, bloggen som visar gamla roliga och katastrofala skivomslag. Det är bara att läsa, kolla in bilderna, scrolla ner och njuta av galenskaperna.

Jag har testat att försöka hålla mig allvarlig när jag ser de här skivomslagen men jag misslyckas alltid. Det spelar ingen roll hur allvarlig jag är när jag börjar, det slutar alltid med mungiporna uppåt.

Alltså bloggen på min länklista som heter något på Roliga skivomslag från förr. 

Utmärkelser på bloggen!

Jag har fått en utmärkelse hos Cissi. Det värmde med vänliga ord, tack för det. Hennes blogg finns med på min länklista, jag glömmer ju som bekant alltid bort hur man länkar här i texten! (Skäms!).

Jag borde nu alltså välja ut 10 stycken bloggar som jag tycker är speciellt läsvärda och skicka vidare utmärkelsen till. Men som lärare så är det svårt att välja ut någon före någon annan, det sitter inspikat i ryggmärgen på något sätt.

Alla bloggar på min länklista är väldigt bra och det är bloggar som jag läser nästan varje dag. Jag kan bara rekommendera dem alla. De är väldigt läsvärda, var och en på sitt sätt.

Kinesisk sedel!

image1553
Stockholmssonen var ju i Shanghai för ett tag sedan. Shanghai hör ju till Kina numera och så här ser en kinesisk sedel ut. Om inte jag ser fel så är det Mao Tse Tung på bilden. Texten kan jag ju inte läsa förstås. Det gjorde mig i alla fall lite häpen. Jag trodde att han var helt utskåpad ur populärpolitiska sammanhang och knappast någon förebild för dagens Kina. Men man kan bedra sig. Eller också är det inte han på bilden.

Dietmat

image1547
Här är två bra produkter utan mjöl och mjölk. T.v. en mjukost som är mjölkfri och till höger en vispgrädde på sprayflaska från Markattan och den är baserad på kokos. Den där sprayflaskan har jag sett länge men var väldigt skeptisk till. Nu har jag prövat den och den är helt ok. Sen är det en annan femma att allt är väldigt dyrt jämfört med vanlig mat men det får man ju ta. 

image1548
Här är ytterligare två bra saker. Till vänster bearnaisesås utan mjöl och mjölk och till vänster det jag mest använder istället för grädde och mjölk i matlagningen. Det  är baserat på soja.

FUSK ALLTSÅ!!

image1546
Köpte ett paket med diskmaskinstabletter i fredags. Erkänner att jag tog det som var billigast, men jag kunde inte tro att jag skulle bli utsatt för ett sånt här bedrägeri.

Diskmedlet tar bara upp en tredjedel av förpackningen, resten är luft!!  Jag klippte bort en bit av kartongsidan så att det skulle bli synligt. Så här blir vi alltså lurade av stora etablerade företag att betala dyrt för luft.  Det som såg ut att vara billigast blev säkert det dyraste.  Jag fattar om innehållet i vanliga tvättmedelspaket kan sjunka ihop till exempel men disktabletter håller ju samma storlek och kan inte skaka ihop i några transporter.

Jag ska testa och köpa de andra fabrikaten så småningom för att kolla och alla gör så här.

I skogen i solen äntligen!!

image1543
Äntligen var det sol i går söndag!!!! Vi har inte sett solen på flera veckor och var ute på rådjursjakt på eftermiddagen. Här gick jag i en tät granplantering med Oskar. Det fanns inte ett enda rådjursspår, men väldigt mycket småfågel. De gillar nog den skyddade miljön i tätt skog. Det var var bl.a. en flock gulsparvar runt mig.

image1544
Här har en annan fågel varit framme; en spett av något slag. Han har satt fast kotten i barken för att lättare komma åt fröna där inne under fjällen. Är inte det redskapstänkande måntro, om man nu ska fundera över den intellektuella nivån hos olika djurarter.
image1545
Det var fruset när vi var ute och på en del ställen var det lite snö kvar, så här bl.a.  Oskar fick upp ett rådjur till slut, men blev nog stoppad av ett område med alldeles för mycket vatten. Han tog sig antagligen inte över där.

Roland jagade med Jazz på förmiddagen och han tog upp två olika harar så gubben är nöjd.

Vargjakten i Gunnarskog.

Nedanstående är en text som vi fått från en av dem som deltog i vargjakten i Gunnarskog, den alldeles legala skyddsjakten som var ok från Naturvårdsverket. Detta är välskrivet och intressant att ta del av och kommer i Svensk Jakt också.


Allstakan 9 jan. 2008

  

HISTORISK VARGJAKT I GUNNARSKOG


TISDAGEN DEN 8 JAN 2008 KOMMER ATT BLI EN HISTORISK DAG. DÅ SKÖTS NÄMLIGEN DEN FÖRSTA VARGEN I MODERN TID I ALLSTAKAN, GUNNARSKOG


VARGEN SOM SKÖTS VAR EN TIK UR DET S.K.GRÄSMARKSREVIRET SOM LÄNSSTYRELSEN BEVILJAT SKYDDSJAKT PÅ EFTER FLERA ANGREPP PÅ HUNDAR OCH TAMDJUR.


FRAM TILL I HÖST HAR VI BARA HAFT ENSTAKA BESÖK AV VARG HÄR I GUNNARSKOG. MEN DEN GÅNGNA HÖSTEN HAR DET VARIT ANNORLUNDA.

FLERA VARGAR HAR OBSERVERATS OCH SÄRSKILT TVÅ DJUR SOM MED JÄMNA MELLANRUM BESÖKT OMRÅDET.


EN GRÅHUND HAR DÖDATS, TVÅ GRÅHUNDAR ÄR SPÅRLÖST BORTA OCH TVÅ STÖVARE HAR BLIVIT ATTACKERADE.

VARGARNA HAR GJORT DET NÄST INTILL OMÖJLIGT ATT SLÄPPA EN JAKTHUND UTAN ATT RISKERA LIVET PÅ DEN.


MÅN.7 JAN. DÅ JAG SOM VANLIGT VAR UTE PÅ SKOGSBILVÄGARNA UPPTÄCKTE JAG SPÅREN AV TVÅ VARGAR SOM KOMMIT NORR IFRÅN, KORSAT SÖDRA TJÄRN INTILL DÄR JAG BOR, OCH FORTSATT VÄSTERUT.

ETT PAR DECIMETER SNÖ OCH IDEALISKA SPÅRFÖRHÅLLANDEN SÅ NU GÄLLDE DET ATT TA TILLFÄLLET I AKT.


RINGDE FÖRST TILL DEN AV LÄNSSTYRELSEN UTSEDDE JAKTLEDAREN SOM INTE VAR ANTRÄFFBAR FÖR TILLFÄLLET.

RINGDE DÄREFTER FURUHOLM ,SOM ÄR ANSVARIG PÅ LÄNSSTYRELSEN, OCH

HAN GAV KLARTECKEN FÖR JAKTEN.

FICK KONTAKT MED JAKTLEDAREN OCH VI BESTÄMDE OSS FÖR ATT GÖRA ETT FÖRSTA FÖRSÖK PÅ DESSA VARGAR.


PÅ KVÄLLEN RINGDE VI TELEFONKJEDJA TILL LIC.VARGJÄGARE I OMRÅDET.

INTRESSET VAR TYDLIGEN STORT, FÖR TROTS ARBETSVECKA SÅ SAMLADES ETT DRYGT TRETTIOTAL FÖRVÄNTANSFULLA JÄGARE VID SAMLINGSPLATSEN I HÄLJEBODA KL.8.00 TIS. MORGON


EN AV JÄGARNA HADE UNDER NATTEN SPÅRAT AV ETT STÖRRE OMRÅDE ÖSTER OM BORGSJÖN SÅ VI VISSTE ATT VARGARNA INTE FANNS PÅ

DEN SIDAN OM SJÖN.


VID10.30 TIDEN, EFTER ETT OMFATTANDE SPÅRNINGSARBETE OCH ETT TEL.SAMTAL FRÅN EN HARJÄGARE HADE VI KLART FÖR OSS I VILKET OMRÅDE VARGARNA BEFANN SIG.


SÅ VIDTOG PLANERING AV SJÄLVA JAKTEN OCH UTSÄTTNING AV PASSKYTTAR.

VI BESLÖT ATT 3 MAN SKULLE FÖLJA SPÅREN FRAM TILL DESS ATT VARGARNA SKULLE GÅ UR LEGAN. DÅ SKULLE EN AV JÄGARE STANNA KVAR DÄR. DET PÅSTÅS NÄMLIGEN ATT VARGAR OFTA VÄNDER OCH GÅR BAKÅT I SINA EGNA SPÅR NÄR DE JAGAS.

ÖVRIGA JÄGARE  SKULLE TILLDELAS  PASS AV UTSÄTTARE SOM VÄL KÄNDE MARKERNA


SÅ LÅNGT  ÄR ALLT KLAPPAT OCH KLART. MEN SÄG MIG DEN JAKT SOM GÅR  PLANENLIGT.

NÄR VI  BÖRJAR UTSÄTTNING AV SKYTTARNA SÅ VISAR DET SIG ATT VARGARNA FÖRFLYTTAT SIG IN I ETT NYTT OMRÅDE. SPÅREN ÄR ALLDELES FÄRSKA


SNABB OMPLANERING OCH OMFLYTTNING  OCH SÅ KUNDE JAKTEN  BÖRJA.


DET ÄR SPÄNNANDE NÄR VI FÅR FÖRSTA RAPPORTEN FRÅN SPÅRARNA VIA KOMRADION. ÄR VARGARNA KVAR I OMRÅDET?

JO DÅ, DE FINNS DÄR OCH NU ÄR DET FLYKTSPÅR! EFTER EN STUND FÅR VI NY RAPPORT OM ATT SPÅREN DELAT SIG OCH ETT AV DJUREN NÄRMAR SIG NORRA PASSLINJEN.

MAN VÄNTAR SIG ETT SKOTT VILKEN SEKUND SOM HELST. MEN VARGEN LYCKAS MED KONSTSTYCKET ATT SMITA UT MELLAN TVÅ SKYTTAR.


NY SNABB OMPLACERING  OCH JAKTEN KAN FORTSÄTTA.

VI FÅR NU RAPPORT OM ATT VARGEN GÅTT IN I EN TÄT UNGSKOG OCH GÅR I TRÅNGA BUKTER DÄRINNE, NÄRA PASSLINJEN, UTAN ATT VISA SIG FÖR NÅGON SKYTT.

SPÅRARNA BÖRJAR NU FÅ PROBLEM ATT REDA UT ALLA SPÅR.


DAGARNA ÄR KORTA SÅ HÄR ÅRS OCH DET SER LÄNGE UT SOM OM VARGEN SKALL DRA DET LÄNGSTA STRÅET.

SÅ KOMMER RAPPORT ATT VARGEN LÄMNAT TÄTNINGEN OCH ÄR PÅ VÄG TILLBAKA SÖDERUT. SPÄNNINGEN STIGER.

ETT SKOTT SMÄLLER I SÖDRA PASSLINJEN OCH SKYTTEN MEDDELAR SNABBT  "VARGEN ÄR DÖD"!


TUR? JAVISST, TILL STOR DEL. MEN VÄLDIGT DUKTIGA OCH IHÄRDIGA SPÅRARE, DICIPLINERADE JÄGARE OCH EN GOD STÄMNING UNDER JAKTEN BIDROG TILL ATT DEN HISTORISKA VARGJAKTEN I GUNNARSKOG BLEV SÅ LYCKAD.

EN DEL ERFARENHETER INFÖR KOMMANDE VARGJAKTER HAR VI SOM DELTOG OCKSÅ SAMLAT PÅ OSS.




Runo Gunnestrand



  


Faller för Peter Stormare...

gör jag när jag ser Stjärnorna på slottet! Alltså han är ju helt otroligt underhållande och karismatisk. En machoman med en självdistans som är befriande, massor av humor och fötterna stadigt kvar i den svenska myllan. Dessutom är han stolt över att vara "kusinen" från landet typ! 
image1541
Det blir ju inte sämre av att han använder samma eldkorgar i programmet som vi har nere vid sjön och att han kan steka kolbullar med hemkokt lingonsylt som vi också brukar göra. Typiska bondhyss alltså! Töntar från vischan liksom! Vi skäms inte heller för att vara det.

Och nu när jag fattar vilket charmtroll Stormare är så blir jag jätteavundsjuk på LA-sonen som poserar på bild här med Stormare och som har fått förmånen att träffa honom live. Det borde ha varit jag som står där!! Stormare  gör alltså en av rösterna i det dataspel som sonen gjort och som heter nåt på Mercenaries. Peter Stormare bor i LA om jag inte minns fel och är gift (eller nåt liknande) med en dam av asiatiskt ursprung. Och han har bott där ett bra tag nu. Är något av en kändis i USA.

För övrigt så gillar vi TV-programmet Stjärnorna på slottet. Det var rätt trist förut när några självupptagna skådespelare satt och filosoferade runt ett bord och blev småfulla och arga på varandra. Men nu verkar det vara mer regi i programmet och det händer saker hela tiden. Dessutom har man lyckats bättre nu med det som jag antar var programmets syfte; att visa lite av människorna bakom kändisfasaden. Och den kvartett som har visats här har ju alla mycket att ge och är dessutom alla modiga nog att dela med sig. Men väldigt olika och väldigt mänskliga. De skulle vara intressant att lyssna på även om de inte vore kändisar tror jag.

GRATTIS JENS OCH JENNIFER!


Vi gratulerar Jens från Åmål och hans Jennifer till en liten gosse, 3000 gram stor enligt uppgift.

image1542

Hälsning från Hoa Hin (eller nåt)

image1539
Jag begriper inte det där med Thailand men plötsligt verkar det vara folkvandring dit. Alla, säger alla, är plötsligt där. Så här mms:ar Stockholmssonen från nåt som heter som Hoa Hin. Det är 36 grader varmt och han försöker överleva så här. Antar att det kommer att gå jättebra. Det finns ju svalkande drinkar (för 12 kronor eller så) och kallt öl. Och 8-rätters smakmeny för 160 kronor. Och en del annat också. Han verkar ha det bra i alla fall.

Tito Beltran

Eftersom jag har mina försänkningar i kändisbranschen så har jag vetat om ett tag att det var just han som var på tapeten för våldtäktsanklagelserna. Kan inte låta bli att förundras när jag läser i tidningen om rättegången. Mest förundras jag över hans söta fru.

Hon är orolig över att mannen tvingas sitta inlåst under tiden rättegången pågår.

Om jag vore i hennes ställe så skulle jag vara mer orolig när han går lös!

Min favvojulmatta!

image1538
Jag gillar min julmatta! Den köptes för flera år sedan på Sillegården uppöver Värmland. Mattan hängde rakt fram på väggen och den var bara så läcker tyckte jag då. Sen var den alldeles för dyr men jag skrapade på botten i börsen och köpte den. Och jag har aldrig ångrat det. Mattan är jag jätterädd om, den får inte bli smutsig, för jag vet inte om den tål tvätt, speciellt inplocken där i den vita bården ser känsliga ut. Taxen gillar tyvärr inplocken också. Han kan ligga på mattan och låtsas som han tuggar på tuggben och så plötsligt har han i smyg gått över till att noppa och dra i de svarta inplocken. Så nu tar jag bort mattan när hundarna är inne. Mattan finns att köpa på Sillegården i fler ex. så jag kanske skaffar mig fler framöver. Det är roligt att ha mattor nu när vi haft mattlöst för valparna i ett och ett halvt år.

Löst förvaringsproblem halsdukar!

image1537
Om jag nu inte lyckats göra något annat vettigt under julhelgerna så har jag i alla fall tagit itu med en del förvaringsproblem; kepsarna fick sin kepshylla, bokhyllan fick sin bookcrossingutrensning och halsdukarna fick två egna hängare. Jag har en längre tid spejat efter någon vettig lösning på detta med halsdukar. Jag som är så frusen behöver ju ett antal olika. Och de har slingrat sig som boaormar runt hatthyllan. Till slut gav jag upp att leta färdiga hängare och köpte helt enkelt två rejäla träkonsoller och satte upp dem så här. I normal fall är båda fulla med halsdukar men jag tog bort på den ena för att det skulle synas på bilden. Det funkar perfekt. Jag hittar genast den jag vill ha och slipper klättra upp för riva omkring på hatt hyllan och de hänger still på träkonsollen.

Hmm... fast tapeten har vi inte gjort något åt den här julen heller. Det är äkta vedervärdiga 70-talsmedaljonger! Men nästa jul ska de vara borta i alla fall. (Har vi sagt i snart 20 år nu!)

Om diktatorn i demokratin!

Såg just programmet om Göran Persson och blir fascinerad av detta med makt och ledarskap. Vi lever i en demokrati. Det innebär att det är folket som styr genom sina valda representanter. Men inom ramen för ett demokratiskt system kan en diktatur frodas och den är svår att göra något åt. En del människor kan med skicklighet och manipulation sätta demokratin ur spel inifrån. Det är försåtligt eftersom det sker inom demokratin och lite i taget och därför inte syns utåt så väl. Jag har läst organisation och ledarskap inom ramen för universitetsstudier i pedagogik, sociologi, statsvetenskap och historia och det ger  en del funderingar i ämnet.


(Alla som saknar intresse för samhällsfrågor, ledarskap och organisation kan sluta läsa här för den här texten är lång)

Demokrati-diktatorn har en hel del redskap att använda sig av för att uppnå och behålla sin maktposition. Han (för det är oftast en han) bygger medvetet upp en krets av ja-sägare runt sig. Alla andra tas  bort och utrensningarna görs mycket omsorgsfullt. Till en början sker det diskret och bakom kulisserna, men med stigande maktfull fartblindhet allt mer synligt och förödmjukande för dem som avpolleteras.  Och det är önskvärt för demokratidiktatorn att det syns; "enom till straff, androm till varnagel". Det ska synas utåt vem som bestämmer så att människorna i organisationen visar den rätta respekten och håller sig i skinnet.


 Den lilla kretsen av ja-sägare smörjs med favörer i form av medinflytande i framför allt egna hjärtefrågor. Ibland kan det vara ett betydande medinflytande men över tid allt mindre. Demokratidiktatorn testar hela tiden hur lite han kan ge för att vara säker på den 100-procentiga lojaliteten från medlöparna, så det brukar innebära rätt små köttben så småningom. Om det skulle krävas för mycket så är diktatorn rätt snabb att byta ut sina närmaste medarbetare. Här är gammal vänskap billig och till intet förpliktigande.


Den här lilla kretsen av lojala måste ofta tillsammans med diktatorn göra sig ovän med en hel del av dem som finns inom den demokratiska organisationen för att tillsammans med honom upprätthålla makten och de vet att om diktatorn faller, så faller de också. Därför så funkar hotet om att avgå. Demokratidiktatorn kan hota sin närmaste omgivning med att avgå om han inte får igenom sin vilja. Det låter ju lite som sandlådan men det hotet brukar nästan alltid vara verkningsfullt och opposition tystnar: Faller en, faller alla.  


En demokratidiktator ödar ingen tid och energi på att samla viljor inför beslut. Han fattar sina beslut snabbt och genomför dem också snabbt och effektivt. Eventuella invändningar får komma i efterhand och kan alltid viftas bort med att det fanns inte tid att föra ut en diskussion. Man skulle ha förlorat så mycket på att vänta.  Diktatorn ägnar sin tid åt att regera kraftfullt och att agera utåt. Han får mycket energi  till det eftersom han kan ignorera dem som på pappret ska vara demokratiska medspelare. 


Tiden / tajmingen är viktig för demokratidiktatorn och den är ett av hans starkaste styrmedel. Han har ofta makten att sätta agendan och gör det också väldigt medvetet tidsmässigt. Det som är oönskat sätts ut i en komplicerad och långdragen långbänk, ibland under förevändning att det är demokratiskt att göra så. Medan de beslut som är av honom önskade fattas snabbt och förankras i den egna leden först i efterhand. Eventuellt förankras de inte alls. En del av alla de beslut som fattas i organisationen är ju mindre populära hos diktatorn och då kan han helt enkelt underlåta att genomföra dem och ibland sjunker det hela undan i glömska utan att någon märker det.

Beslutsnivåerna är också föremål för intresse i en demokratidiktatur och manipuleras efter egna önskemål. Genom omfattande delegationslistor kan makten läggas, som det heter långt ner i organisationen, dvs hos tjänstemännen /ämbetsmännen. Och vem har direkt makten över dem om inte diktatorn? Det offociella skälet att lägga beslut längre ner kan vara att de ska komma närmare de berörda eller att de ska gå snabbare, men ofta handlar det om att diktatorn vill utöka sitt inflytande över dem. Beslut kan också tryckas upp i hierarkin till att hamna hos den lilla kretsen av garanterade ja-sägare. De beslutsfora som demokratidiktatorn skyr är mellannivåerna där det finns full insyn och många är med och fattar beslut. Då finns det alltid risk att någon hinner samla ihop en opinion.


Information är en nyckelfaktor i en demokratidiktatur. Den som har kunskap har också del av makten. Genom att undanhålla information för alla utom den närmaste kretsen av ja-sägare så finns alltid ett övertag. Att skaffa sig information på många olika sätt genom ett nätverk av lojala ögon och öron är viktigt. Här byggs metodiskt och hela tiden med hjälp av små favörer.


Med hjälp av informatörer både neråt och uppåt i organisationen, men även utanför organisationen så kan styrningen ske i detalj och beslut manipuleras fram, respektive hållas tillbaka i god tid. Det är inte ovanligt att en diktator gör direktingripanden i beslutsprocesser  långt ner i organisationen och ofta med metoder som sätter demokratiska regler ur spel. Men en sann demokratidiktator står över gällande  principer.


Demokratidiktatorer avgår inte gärna även om de hotar med det ibland. Det kan hända att de tvingas till slut därför att de drivit sin diktatur för långt och avslöjas med övertramp så stora att det inte kan accepteras i ett samhälle som säger sig vila på demokratins grund. Det kan alltså bli en sorts skandal, internt eller offentligt. Det kan tyckas märkligt att det kan komma dithän, men vartefter ideologierna blir blekare och tunnare i den lilla kretsen av makthavare så försvinner också den värdegrund som demokratins handlingar bygger på. Det blir lättare att trampa fel när de värderingar som borde sitta i ryggmärgen är utsuddade. När alla ifrågasättare är utrensade sedan länge så inträder också en viss fartblindhet.  Det finns ingen kvar som kan varna när det barkar iväg för långt. Och när de diktatoriska övertrampen har fått passera obemärkt under en längre tid så blir de allt större och allt oblygare.  


Demokratidiktatorns maktlystnad är mycket stark förstås och strävan efter mer makt är en stark drivkraft. När / om det kommer till en punkt där demokratidiktatorn märker att nu går det inte att komma längre, det går inte att få mer makt än så här, de steg uppåt i makthierarkin som han trodde var möjliga visar sig vara stängda för honom, då kan en uppgivenhet inträda som gör att han avgår.


Ett annat skäl att avgå kan självklar också vara möjligheten att nå en högre maktposition. Det säger han aldrig nej till.

Kroppen kan naturligtvis också säga ifrån. För detta att hela tiden hålla koll på allt och alla i organisationen kräver en stor arbetsinsats. Motviljan mot att dela med sig av makten gör att det finns nästan ingen fritid för en demokratidiktator. Det kan göra att kroppen svarar med sjukdom eller annat som tvingar fram en avgång. Trilskande hustrur brukar däremot sällan vara skäl för avgång. De byts nog hellre ut i så fall.


När väl demokratidiktatorn avgår så är det väldigt tunt med naturliga efterträdare. Den begränsade kretsen av ja-sägare lär falla i samma stund som diktatorn faller eftersom de har deltagit med liv och lust i de elaka utrensningarna och överkörningarna. Och några andra har inte fått ta plats vid maktens grytor. Så lusten att ta vid kan vara begränsad Det brukar innebära att man släpper loss ett stort behov av att åter igen bygga upp demokratin från grunden eftersom den har varit utspelad under längre tid. De vanliga demokratiska processerna ska gnisslas igång  igen och det kan kärva i början.  Och en ny ledare kan ha svårt att hävda sig i den huggsexa efter makt som kommer när alla hämningar nu släpper och det blir svårt att leda uppbyggandet av en ny demokratisk plattform. Det blir lite som ett hingstsläpp på våren innan en normalt fungerande makthierarki har byggts upp. Det kräver också en hel del uppmuntran för att sparka igång de medarbetare som har avsomnat under diktaturtiden, alla de människor som har gett upp sitt engagemang och sin kreativitet under den tid de varit degraderade till röstboskap.


Sen kan  demokratidiktatorn naturligtvis leda skickligt, fatta bra beslut och genomföra viktiga förändringar men det är inte det jag diskuterar här. I vissa lägen kan man efteråt se att diktatorn har haft en dynamisk ledarperiod, kanske genomfört en ekonomisk sanering som inte varit möjlig annars. Men det är en annan femma.


Det här är intressant och spännande att grunna på. Och jag kan inte låta bli att fundera över varför demokratin inte har utvecklats särskilt mycket sedan romarna lade grunden en gång för ett par tusen år sedan. Demokrati handlar ju mycket om kommunikation och där har ju hänt en hel del som borde vara direkt användbart i demokratins tjänst. Jag blir ibland lite misstänksam och undrar om det är ett medvetet tillbakahållande av dem som finns med i makteliten. På  andra områden har ju exempelvis teknisk  utveckling och kommunikationsutveckling  gått hand i hand, men inte när det gäller att utveckla folkstyret.


Söta hundar! Hundliv på Liane!


En gång i tiden var det ordning på hundarna här. De fick självklart inte ligga uppe i möblerna! Men med åren så har vi blivit allt mer släpphänta.  Nu intar Oskar och Jazz utan vidare sina favoritplatser i hörnsoffan i varsitt hörn på varsin kudde. Och de bara ligger här och jäser, blir varma och luktar gott.  Kolla bara Oskars blick här nedanför och Ni förstår hur det har kunnat bli så här!  Det är ju bara oemotståndligt!  Och vi får det som blir över av soffan. F.ö. så sköts det en hare för Jazz igår igen. Han börjar bli riktigt bra. Husse är belåten kan jag säga.

image1535

image1536

Bookcrossing! Bokluffarbok!

För ett tag sedan beklagade jag mig här på bloggen ´över att nya trevliga julklappsböcker innebar ett problem i bokhyllorna. Det blev överfullt och böcker låg härs och tvärs. Jag  fick då rådet att skicka iväg gamla böcker på bookcrossing, dvs skicka ut dem i världen på egen hand för att bli lästa. Spontant så värjde jag mig eftersom jag har svårt att slita mig från böcker. Men succesivt har ändå tanken slagit rot och jag började utan att vara medveten om det välja ut en del böcker att avstå från. Försökte hitta de böcker som jag nog ändå inte skulle läsa om igen, vilket jag annars ofta gör.

Så nu är det gjort. Så där ett 20-tal böcker har jag nu valt ut, lagt i en kasse och de ska skickas ut på luffen en i taget. De ska alltså placeras på offentliga platser i smyg så att de kan hittas av någon och förhoppningsvis läsas och läggas ut igen så att någon annan hittar dem. På så sätt kan de luffa runt i världen och bli lästa istället för att stå i min bokhylla o samla damm.

Tänkte först anmäla böckerna till det som heter bookcrossing på nätet, men jag avstår. Istället har jag skrivit en liten lapp med förklaring på varför boken är utlagd och hoppas att det funkar så. Jag behöver ju inte följa boken. Men jag har skrivit med min bloggadress så någon läsare kanske hör av sig här. Det vore trevligt. Jag gör i alla fall en egen kategori som heter bokluffarböcker och håller tummarna.

Varg skjuten i Gräsmarksreviret!

I eftermiddag sköts den alltså, den varg i Gräsmarksreviret som man fått beviljat skyddsjakt på från Naturvårdsverket. Man fick ju förlängd tid för jakten eftersom man misslyckats fälla djuret inom ramen för den första tidstilldelningen. Flocken hade då befunnit sig mycket på den norska sidan och jakten kräver som sagt snötäcke för att lyckas. Hur man ska kunna begränsa vargstammen längre söderut där det inte blir någon snö funderas det mycket på.  Här är en bild på dagens fällda varg. Det var en vargtik, en liten tik, troligtvis från fjolårets kull.

image1534

Första jobbdagen - studiedag!

Det är roligt att börja jobba igen! Fast jag önskar att jag kunnat vara ute mer under lovet och att jag inte varit så efterinfektionstrött som jag är nu. Men det går åt rätt håll i alla fall.  Och himla kul att se kollegorna efter ett långt lov.

När jag kom hem sent om sider så var K-E i Kålleboda här och köpte hundmat till Leta som är hos honom mycket nu. De trivs ihop och hon jagar lite lagom så där.

Sen kom G och S  i Gyltenäs med Kia som ska vara här på "hundpensionat" när familjen är i Thailand. 

Sen kom A. i Svensbyn med jobbpapper som Roland skulle titta på.

Mellan varven där blev det mat och kaffe förstås och pratstunder och dessemellan ett antal telefonsamtal om skola, jakt och byggjobb. Allt är precis som vanligt.

Och en obligatorisk stund med rättningar av böcker och förberedelser för morgondagens arbete.  Vikollade också på TV4+ som sände det här suveräna programmet med "Han som talar med hundar". Han är så duktig med hundar och vi har alla mycket att lära av honom. Han tänker som en hund och det måste man göra om man ska förstå de här fyrbentingarna.



Fördelade över jordklotet!

Nu borde han gå in för landning i LA den yngste sonen. Det är eftermiddag där så jag hoppas att flickvän hämtar på flygplatsen med sin fina miljöbil. Och att hon får julklapparna som vi skickat med. Han är alltså på den delen av jordklotet.

Igår landade Stockholmssonen i Thailand tydligen lyckligen eftersom vi fått sms.

Vi har alltså fördelat oss över jorden och jag ska hålla ordning på diverse väder och naturkatastrofer på alla håll och kanter.

Och här kommer vi inte så långt. Jag är mest hemma och plockar och myser och läser och tvättar och så. Gubben tar sig ibland ut. Var idag i Blomskog och jagade med H och H, prästsönerna som läser i Umeå annars. Det fanns harspår och jakt men inte med Jazz idag.

Idag är sista dagen på lovet och imorgon börjar jobbet med en studiedag. Det blir en bra mjukstart på en ny termin. Vi får tid att sitta ner och planera både eget arbete i klassen och gemensamt. Sen finns det säkert några hyllvärmare som ska sin tribut men det får vi väl ordna.

Om LYCKA!

Läste häromdagen en krönika om lycka och hur man blir lycklig.  Kunde inte låta bli att läsa för det känns ju väsentligt; att bli lycklig alltså. Retligt nog så kan jag inte hitta texten nu när jag ska skriva om den.

Minns inte vem som skrev heller men det gick ut på att krönikören  konstaterar att det i princip finns två sätt att bli av med trista tankar och uppnå lycka. Det ena var att bearbeta och riktigt gå igenom alla eländen i livet, leta upp alla gamla varbölder och skära upp dem, tömma och gå vidare sedan (det gamla freudianska sättet) . Det andra sättet (det nya tänket, ny forskning) var att helt enkelt sudda ut allt elände istället, låtsas som om det inte existerar, tränga undan och gå vidare med ett leende på läpparna. Om man intalar sig själv att man är lycklig så blir man lycklig.

Samtidigt konstaterar hon att det egentligen är lyckliga vi vill bli och det vi strävar efter, sedan kan medlen att uppnå lycka vara olika; jobb, förälskelser, festande, shopping eller nåt annat. Vissa av de här sakerna ger långvarig lycka, andra väldigt kort och övergående, snabba kickar skulle man kunna säga. Och några av dem ger baksmälla. Det kan vara  i plånboken eller i huvudet eller i det grymma uppvaknandet efter en häftig förälskelse när man kan konstatera vilket pucko man slösat bort tid på. 

Fast sen är ju frågan om det är möjligt att vara konstant lycklig, om det är riktigt normalt alltså.

Jag har liksom de flesta människor funderat över detta med lycka förstås.  En del människor ser ut att må gott trots att de drabbas av både det ena och det andra, medan några är jätteledsna fast deras liv ser bra ut. Men jag kan som vanligt inte bestämma mig för vad som är den enda rätta vägen att uppnå lycka; Freud eller det nya förträningstänket.

Har svårt att tro på ett evigt ältandet av gamla bedrövelser.  Men samtidigt finns väl en risk att gamla traumatiska upplevelser som inte får bearbetas dyker upp i annan form; fysisk sjukdom, depression, bitterhet eller nåt sånt.  Det kan bli som en inkapslad varböld som lätt börjar blossa upp och göra ont vid någon annan påfrestning.  Då kan det vara bättre att ta fram eländet i ljuset, se det och bli så arg eller ledsen som man borde ha varit när det hände, en reaktion som kanske inte var möjlig att tillåta sig just då. 

Kanske är det både och som gäller. Det som allvarligt påverkar vardagen och hindrar ett bra liv ska man ta itu med och ta sig tid att bearbeta, reagera på och sedan lämna bakom sig. Medan gamla bedrövelser som inte spelar så stor roll kan man träna på att förtränga, lägga undan och låta bli att påminna sig själv om. Kanske handlar det lite om tanketräning de här nya idéerna om lycka som krönikören  skriver om:  Att medvetet slå bort det trista och ta fram det som gör en själv glad istället. Det kan ju handla om att  exempelvis ta ner bilder från väggarna som påminner om något ledsamt,  att minimera umgänget med de människor som har en negativ inverkan på humöret och att medvetet välja att ägna sin tid åt sånt som man blir glad av.

Det finns ju ofta ett frirum när det gäller den egna tiden som vi inte är medvetna om. Vi låter ofta andra människor få makt över vår tid. Vi låter oss styras av omständigheterna runt oss utan att se att vi ofta själva har ett val och att vi kan göra medvetna val om hur den egna tiden ska användas. En stor del av tiden är vi själva ägare till om vi tänker efter.

Tja, sånt här kan man hinna filosofera över  när man har varit ledig några dagar och alla tankar får tänkas färdigt utan att bli avbrutna.

God mat! Och lite resor! Och lite ström!

image1532

Smarriga nya produkter finns det; gluten- och mjölkfria minsann! Färdigskivad ost till vänster och kladdkaka mitt i.


image1533
Små trevligheter hade U o A i Hol med sig i kväll när de kom för att fika; Kallfelz Rivaner, hembakat stort bröd som jag kan äta (o det var gott!), hemgjord sylt på hallon respektiver vinbär. Vi mumsade och åt förstås. Vi bokade en weekend i Branäs i slutet på mars. Jag åker längs med, några rakt ner och någon inte alls. Han får passa hunden och laga mat!

Stockholmssonen sms;ade att de nu var i Bangkock och väntade på vidaretransport till något som heter något som låter som Hoa Hin. Det är alltså han, flickvän, flickväns syskon  med respektive och svärföräldrar in spe som åker dit på två veckor bjudna för att fira flickväns mors födelsedag.

Vi håller tummarn att det ska gå bra. Sen ringer vi till LA-sonen och hoppas att han ska ta sig hem lyckligen till LA imorgon söndag trots att man varnar för oväder i Californien. Han låter inte imponerad när vi berättar vad svenska media rapporterar därifrån;
- Det är ju alltid snö i Lake Tahoe och det är långt ifrån LA!
Jag kollar förstås på vädret i LA imorgon och det ser inte avskräckande ut; +12 grader och vind 2 meter per sek, samt lätt regn. Det låter som en vanlig höstdag här.

Här är vi glada över våra jordledningar: Inga strömavbrott trots blåst och snö.

Barnbarn i Umeå ringde och pratade. Det är så roligt att höra deras röster!


Barnbarn körde traktor i somras!

image1528
Den här bilden fick vi nu under helgen på äldsta barnbarnet. Visst är han söt när han kör traktor här på Liane! Det var i somras.

image1531
Nästa barnbarn, också kort vi fick nu. Det är lite mer nytaget tror jag. Också ett jättesött charmtroll och jag är inte ett dugg partisk!


Harjakt idag lördag!

image1522
Om nu inte vädret passar för så värst mycket annat med hård blåst och en del snöfall så tycks det i alla fall passa för harjakt. Fick nyss den här bilden från gubben. Han o T i Deje har varit på harjakt på andra sidan Årjäng hos en god vän och lyckats nedlägga en hare för Jazz som poserar stolt här.

De ringde nu, har återvänt till hemmamarker och fått upp en ny hare som Jazz jagar på sedan någon timme. Gubben ska föreställa genomförkyld och eländig men av detta hördes intet i telefonen. Förstår inte vad det kan bero på.

image1525
Här bärs hare nr 1 idag av skytten H. Ek och jakten var i Klevane.

image1526
Här syns båda hararna. Hare nr 2 sköts vid Nolare Murstenstjärn nu på eftermiddagen. Jazz är en mycket stolt och glad hund liksom de båda jägarna. Lite kompensation för ett mycket dåligt jaktväder tidigare under helgen.

Sover inte när det blåser...

och det gör det nu. Det blåser så det rister i huset och jag bara väntar att strömmen ska gå. Har redan fyllt hinkarna med vatten och fyllt vattenkokaren. Nu klarar vi ett par dygn i totalt mörker och kyla. Förströr mig med bloggen och boken och tidningsläsning på nätet under tiden.

Rovdjursfacklan Länsstyrelsen Karlstad

image1515
Här skulle den överlämnas - manifestationen. Visst ser det mäktigt ut med den här symbolen och en del makt finns väl i det här huset. Länsstyrelserna är ju regeringens förlängda arm ut i landet. För länge sedan hade man fogdar. Fast det var väl kanske en elak jämförelse. Länsstyrelsen är en rätt gemytlig inrättning jämfört med medeltidens fogdar förstås. Men i princip så är funktionen rätt lika, man ska hålla ordning på saker och ting ute i kommunerna och bland länets invånare. En hel del går att överklaga hit och man pysslar  med miljö, byggnation, jakt, fiske, vatten, mark och skog.  och förhoppningsvis får man ansvaret för rovdjursförvaltningen inom en snar framtid istället för Naturvårdsverket.

image1516
Det var alltså representanter för ett antal organisationer, representerande 46.000 människor i länet som gick här, hundintressen, jägarintressen osv

image1517
Här överlämnas manifestationen till stöd för rovdjursutredningen till landshövdingens ställföreträdare länsrådet Björn Sandborgh. Han är en trevlig prick och väldigt populär i Värmland. När han beskriver sig själv brukar han säga att han kommer från Östmark och att det stället är känt i Värmland för  2 saker; hembränning och knivslagsmål. Björn är trubadur som gärna sjunger och spelar när han får tillfälle. Han är oftast på gott humör och skämtar med omgivningen. Han förklarade diplomatiskt att han var glad åt besöket och att han skulle lyssna på de här synpunkterna lika väl som andra synpunkter i frågan. Fast han måste samtidigt erkänna att tankarna hos utredaren Åke Pettersson, Länsstyrelsen och manifestationen sammanföll på många viktiga punkter. Den person som överlämnar är Lennart Johannesson, mycket duktig ordförande i  Jägareförbundet  Värmland.

image1518image1519
På vanligt värmländskt trevlighetsmanér så bjöds på kaffe förstås efter överlämnandet och tillskyndande reportrar passade på att plåta och filma.

image1520

image1521

Under tiden tog jag mig en titt på den vackra salen vi befann oss i; Vänersalen. Roland berättade att alla konferensrummen är uppkallade efter de större sjöarna i Värmland och att Vänersalen är störst. Det finns även ett rum som heter Silen.

I fönstren fanns vackert glas och här syns bl.a. Mårbacka. Hann inte fråga efter konstnären.

Men en av tjänstemännen som var närvarande hann berätta att det mesta i salen var original men att man bytt ut golvet för några år sedan. I samband med det hade man bytt ut stolarna i salen eftersom man liksom hasade ner ur de förra  när man suttit i dem en stund. Man började att sälja ut de gamla stolarna för så där 600 kr styck tills någon kom på att det var Alvar Aaltostolar och att det nog borde vara en nolla till i priset.  Jag tror inte att huset i sig är gammalt. Det borde vara 70-tal eller nåt. Men snyggt och välgjort. Och det ligger fint vid älven nästan mitt emot Karolinen som tidigare var högkvarter för Sveriges Civilförsvar (tror jag). Numera frodas en mängd småföretag här, bland annat ett högklassigt lunchmatställe som heter Classons eller nåt. På andra sidan låg förr den gigantiska byggnad som inrymde landstinget och på sin tid det stora Vänerskog. Jag hade landstinget som arbetsgivare på den tiden och där fanns så otroligt många anställda. En hel del av dem tvingades sluta under några senare rationaliseringsrundor. Mellan alltsammans finns en vacker park och ett stenkast härifrån ligger teatern med sin fina byggnad, också vid älven.  Så blev det lite Karlstadsrundvandring också.  


Älven i Karlstad fredag eftermiddag!

image1514
När jag gick över bron vid teatern för att komma till länsstyrelsen och se rovdjurfacklans manifestation överlämnas så måste jag bara ta kort på isen. Det var ett vackert mönster.

Bilder och text från Rovdjursfacklan lägger jag ut imorgon lördag!

Just nu racklar blogg.se och släpper uppkopplingen hela tiden så det är ingen idé att lägga ner arbete på att göra ett inlägg. Jag väntar till imorgon och ser om det stabiliserar sig.

Vi avslutade i alla fall fredagen med att köpa färska räkor i Karlstad ute vid Bergvik och åka till A o U i Hol för att äta upp dem. Det blev en trevlig pratstund. Vi har inte setts på ett tag eftersom vi har haft julfirande med barn och släkt här och dessutom en rejäl förkylning som inte är något att sprida i stugorna.

Deras Vorsteh Chester har växt sedan sist och är en riktigt söt liten buse numera. Jobbig men absolut charmig.




ROVDJURSFACKLAN!

image1513
Vi ska till Karlstad idag, eftersom gubben ska vara med på ett evenmang som kallas rovdjursfacklan. Det är en manifestation till stöd för den rovdjursutredning som nu är lagd och ska ut på remiss. Utredaren har verkligen satt sig in i rovdjurproblematiken och föreslagit förändringar i rovdjurspolitiken för att lösa de  problem som finns. Han har föreslagit ett tak för antalet vargar i landet och en regional förvaltning och han vågar nämna den vargjakt som måste komma snart. Det måste skjutas 30-40 djur varje år för att hålla stammen på runt 200 djur.

Rovdjursfacklan går av stapeln i de värst drabbade områdena idag. Det är i Värmland, Örebro, Dalarna, Gävleborg, fast det ser ut på lite olika sätt i de olika områdena. I Dalarna går man väl man ur huse i stort fackeltåg. Här i Värmland är det representanter för de drabbade i form av föreningar som deltar: Lantbrukarnas Riksförbund, Jägareförbunden, Kennelklubben, Föreningen för en ny rovdjurspolitik, Häst- och travföreningar, Fåravelsföreningen, olika rasföreningar för hundar, Pensionärernas Riksorganisation. Den sker i form av ett officiellt överlämnande till Länsstyrelsen i Karlstad klockan 15.00 idag fredag.

Många av de drabbade tycker att den här utredaren har vågat se problemen och vågat föreslå lösningar. Den utredning som gjordes före det förra riksdagsbeslutet i rovdjursfrågorna var också bra. Han föreslog en långsam tillväxt av rovdjursstammarna och en generös tillämpning av skyddsjakten eftersom han var förutseende. Det var bara det att utredarens förslag ignorerades av de tjänstemän på miljödepartementet som skrev fram propositionen. Det innebar att det förslag som sedan riksdagen antog var en katastrof och det lade grunden till det haveri som vi lever med idag, dvs att den nödvändiga skyddsjakten måste göras illegalt.

Nu hoppas vi att samma sak inte ska upprepas den här gången utan att det utredaren efter mycken möda kommit fram till också ska få ligga till grund för propositionen till riksdagen.

Äntligen snö!

image1512
Så kom då äntligen den efterlängtade snön. Så här ser det ut på altanen i kväll, torsdag.

Gammal mjölsäck på bloggen??

image1510
När jag plockade in den torra vittvätten idag så hamnade den här i mina händer och jag stannade upp en stund. Tyget börjar gå sönder och jag inser att det inte kommer att hålla i evighet fast jag nog trott det. Det är ett tunt men tätt kypertvävt tyg i den finaste bomull man kan tänka sig. Det vävdes på 50-talet för att användas till mjölsäckar och måste alltså vara väldigt tätt i väven för att inte släppa igenom finmalet mjöl.

Jag minns när jag var liten att jag fick följa med till kvarnen för att lämna spannmål som skulle malas och sedan hämta den färdigmalda produkten. Färden företogs alltid dagar med uppehållsväder och skedde med traktor och fyrhjulsvagn. Jag fick sitta på lasset, rätt bekvämt bland de mjuka säckarna. Det var ett bärande fram och tillbaka med de tunga säckarna. Det var säker oftast stora säckar med krossad / mald havre som skulle användas till djurfoder, men också de små säckarna med det vitaste vetemjöl. Om man slog på dem så bolmade lite mjöl ut och det blev ett handavtryck på säcken.

Efter några år försvann kvarnen, då var vi inne på slutet av 50-talet och allt mjöl köptes nog över disk istället.

Min sparsamma mamma stod då där med ett antal fina vita bomullssäckar till ingen nytta. Men hon som alltid gjorde sig nytta av allt, sydde då handdukar av dem. Och det blev otroligt fina handdukar som kunde ta upp massor av vätska. De luddade inte heller.

Sedan fick jag dem när jag flyttade till Liane och fick ett hem med slakt och jakt. För de här dukarna var perfekta att ha till att torka av kött som sköljts rent i vatten. Vid styckning och slakt gick det åt mängder av tygdukar och de här kunde verkligen torka torrt så att man kunde skära utan risk för att slinta. Sedan gick det att få dem rena genom att skölja i kallt vatten och tvätta i 95 grader. Så använder jag dem fortfarande men de är nu väldigt tunna och börjar gå sönder. De kommer inte att hålla i evighet fast de har hållit i så där 50- 60 år.

Detta var bara en liten nostalgitripp p.g.a. en trasig handduk!

Karlstad igår onsdag!

image1505
Äntligen lite snö kom det igår när vi var på väg till Karlstad! Och det har fortsatt hela natten så nu är det vitt i alla fall och lite vinter.

image1506

Medan gubben var på möte så traskade jag runt på IKEA. Systemet med pilar i golvet är suveränt. Utan dem skulle jag var hopplöst förlorad i ett så stort varuhus. Och med hjälp av dem så vet man att allt blir sett. Jag gick runt i stilla mak och gjorde mig tid att se på det som var intressant. Försöker uppbåda intresse av ett nytt kök, men lyckas inte. Det finns inget som jag gillar tillräckligt mycket och ingen har ännu löst  förvaringsproblemet med alla maskiner som står framme på bänkarna. Och det mesta av ny design innebär en massa smutssamlande skarvar mellan olika material. Jag är för lat för att hålla på med sådan avancerad rengöring.

image1507
Kan inte låta bli att stanna en stund vid min favvomöbel på IKEA: Den här vackra, enkla förvaringsmöbeln. Den skulle rymma en hel del av mina böcker och en del annat bråte också om den stod här i vardagsrummet. Men träslaget stämmer inte med all vår gamla furu och avlutade möbler så det får vara. Den skulle inte alls vara lika fin hemma som den är här i varuhuset och det vore ett vansinnigt slöseri att byta ut allt annat bara för en möbel, så det får vara.

Fnissar lite åt dagens IKEA-shopping efter en lång gedigen tur; en rulle brunt omslagspapper, en förpackning presentpåsar i guldfärg och en packe ljus.  Det är allt som skramlar på botten av den jättelika dragvagnen. Som vanligt alltså. Det handlar mest om att se vackra saker och njuta av anblicken. Nja, det finns förstås en del som inte är så vackert också, men IKEA verkar ha knutit till sig god design de senaste åren.  Och det är lustfyllt att gå runt och bara ögonshoppa. Det är inte så mycket vi behöver längre, det mesta finns redan. Och med lite sansad övertalning så går det att hejda köplusten. Den är ju i alla fall bara en rest av den samlardrift som för tusentals år sedan höll människosläktet vid liv. Men som idag enbart fyller funktionen av att bringa oss alla mot randen av vår undergång.

Fast när jag kommer in till Mitticity i Karlstad och går in i Akademibokhandeln så är alla goda föresatser puts väck. Och jag kan inte låta bli att handla. Också precis som vanligt. Jag tackar försynen för att vi fortfarande har en välsorterad bokhandel inom räckhåll och lyckas snabbt hitta båda de böcker jag är på jakt efter: Den sista boken i Conn Igguldens Kejsarserie  Krigets gudar och den första i nästa serie om Djingis Kahn bl.a. Stäppens krigare.

I Krigets gudar som jag avvekat nu på morgonen så får man följa Caesars väg mot allt mer av maktlystnad och det obevekliga slutet.
image1508

image1509

Flyttar kråkfällan

image1504
Här uppe i Korsbyn finns två av de mest entusiastiska jägarna i Sillerud. Det är O och F, söner till en av dem som jobbar hos Roland. De har jakt och fiske som sina största intressen liksom lillebror A och de har alltid hållit på med djur och natur. De kan allt som är värt att veta i ämnet. Här håller de på och flyttar kråkfällan till en ny plats.

Frågesport och book-crossing!

Tänkte på det sen att nyårsdagen kanske inte är den ultimata dagen för frågesport. Hjärncellerna kan ju vara upptagna med att helt enkelt överleva en sådan dag. Jag menar i efterdyningarna av nyårsaftonsfirandet.

Roligt att några verkade ha roligt med frågorna. Det går bra att sprida dem här och där i bekantskapskretsen och terrorisera omgivningen med dem.  Som grupparbete är det i alla fall kul.

Nu har jag några dagar framför mig som är rätt blanka och trevliga. Det är inga förpliktelser kvar utan jag kan laja runt och bara vara lat.

Trodde ett tag att jag läst sista boken i Igguldens Kejsarserie när jag klämt trean, men så var det inte alls. Ceasars berömda dödsscen har ju inte kommit än så det finns en bok till. Svärdens fält eller nåt tror jag den heter. Den vill jag gärna försöka få tag på. Sedan läser jag någonstans att författaren börjat på en ny serie med typ Djingis Kahn eller nåt så det är bara att börja om igen på den.  Jag trodde att författaren var en gammal ärrad historielärare men så är det inte alls. Det här är en rätt ung man, visserligen f.d. historielärare, men han lär kunna fortsätta att producera någon sån här tegelsten per år under många år framöver.

Till Karlstad ska vi i alla fall framåt dagen, onsdag. Gubben ska dit på något möte och vi åker i god tid så att vi hinner handla lite. Det måste väl vara något sorts mellandagsrea. Om inte annat så står ju alltid IKEA kvar och väntar på besök.

Sen var jag inne och kollade på book-crossing för att försöka bli av med några av böckerna i bokhyllan så som Josephine tipsade om. Men det var minsann anmälan på engelska till någon hemsida, så jag vet inte om jag ska ge mig in på det. Sånt kan ju resultera i en massa nya spam och annat viruselände. Får fundera ett tag till. Eller man kanske kan göra book-crossing utan att vara anmäld? Någon som har prövat?

Kryddstark frågesport!

Ha ha... nu ska jag som aldrig deltar i tävlingar ordna en själv. Men det blir inget pris och var och en kan svara på vilken fråga som helst i vilken ordning som helst här nere på kommentarerna så får vi se om vi tillsammans kan lista ut svaren på alla frågorna.

Svaren ska vara alla vara kryddor eller kryddstarkt:

Uppdaterat: Här kommer svaren, håll i Er nu!

1. Ej samma?   Nejlika (nej lika)

2. Gör lag innan match? Peppar

3. Arbetar med ström?  Kanel  (kan el)

4. Sprutar eld i sagorna i England?  Dragon

5. Lösenord för rövare?   Sesam (men Kum in som föreslogs  tyckte jag ju var minst lika bra)

6. Säker trafikant?   Körvel  (kör väl)

7. Manlig fröken ur?  Timjan  (tim Jan)

8. Lämnar fartyg?  Cayenne  (kajen)

9. Blommor i sjö?  Rosmarin  (men vattenkrasse borde ju också vara ett korrekt alternativ)

10. Säger mamma när barnet gråter?  Soja  (så ja)

11. F.d. finsk NHL-spelare? Curry  (Jarri eller nåt i förnamn)

12. Gammaldags (rysk) kyrkan? Basilika

13. Gör mannen när barnen somnat?  Muskot  (mus-skott :-)), långsökt och besvärligt och fräckt)

Den här frågesporten gjorde vi i natt på nyårsåaftonen i grupper om 2-4. Och vi fick fundera länge kan jag säga. I vår grupp lyckades vi lösa alla utom nr 12.

Deltagare i vår fest får naturligtvis inte svara här eftersom de vet svaren!


Lycka till!

Jag kommer att meddela svaren strax!

Alla som har försökt har kämpat väl och några under större delen av dagen förstår jag. Det ser ut som om Alltiallon och Pierre och Carin har lyckats lösa alla om jag har sett rätt. En liten tant har klämt många också. Som sagt priser utdelas inte, endast äran!  Grattis!


Nyårsafton 2007 i Snarkil!

Vi firade traditionsenligt nyårsafton i Snarkil. Det är nu en flera decennier lång tradition. Vi hade knyte i slakthuset i Snarkil. Det är vår nybyggarby med massor av inflyttningar och nybyggnation bara för att det är så trevligt att bo där. Norska familjer bosätter sig här och barn till de som redan bor där, alla vill bo i Snarkil. Man har ett aktivt byalag och ett gemensamt slakthus för älgjakt och fest. Det är ett stort rum bredvid själva slakthuset, med köksinrede och bekväma stolar och bord. Här ryms ett 30-tal personer.


image1499
Det var smakfullt dukat av våra estetiska experter bildhuggaren och keramikern.

Maten var trerätters med en förrätt, kalkon till varmrätt, (jag gjorde salladen till) och en efterrätt. Sedan blev det kaffe och champagne vid 12-slaget. Festen görs i form av knyte där var och en får i uppgift att göra sin del av maten till alla 25 personerna. Sedan tas det ut en avgift av alla på 100 kr per person och sedan får man betalt för de utlägg man haft för maten. Då blir det helt rättvist eftersom den som gör en kalkon får större utlägg än den som dukar exempelvis. Det är kanongod mat kan jag säga. Kalkon är suveränt och vi har det varje år.

image1500

En hel del av deltagarna är komna från Norge och inflyttade hit. Någon är till och med svensk medborgare. Och då blir det kransekaka till kaffet. Det är bara sååååå gott! Den har varit jättehög. Detta är vad som är kvar när nästan alla har tagit en bit.

image1501

Efter 12 så bränner alla av sina fyrverkerier och då kommer även den yngre generationen. Det är kul att se ungdomarna krama om sina farmödrar och mormödrar och önska Gott Nytt År!

image1502

image1503
Och så är det vägen hem genom skogen då. Det är en skogsbilväg som är i ordninggjord mest för att klara virkestransporter. Jag får tacka det hyfsade världsmarknadspriset på virke för den här vägen. Den är precis nu i ordninggjord så att den är med råge farbar och det tack vare att betalningen för trävaror just nu är så hög. Många avverkar och man får pengar över till att rusta upp vägarna till transporterna. Normalt sett så ska vi då spana efter harspår på väg hem nyårsaftonsnatten, men i år var det ingen spårsnö så det blev tji. Men gubben kommer att jaga hare i alla fall imorgon bitti. Han har jagat nästan varje dag den här helgen.