Besviken på Stadt i Åmål idag!

Det är väl ingen hemlighet att vi gärna gör våra  ärenden i Åmål på tisdagar. Det beror på att Stadt serverar fläsk, raggmunk,  löksås och potatis den veckodagen. Glada i hågen travade vi alltså in på Stadt idag tisdag och såg fram emot en läcker lunch. Tyvärr blev det inte så bra. Kocken hade missat i stekningen så fläsket var delvis bränt, delvis knappt stekt. Sen när Roland skulle ta påbackning så var fläsket slut. Han väntade en god stund men det dröjde så länge att det inte var möjligt att vänta längre  inom vår tidsram. Men det är första gången vi blivit besvikna på Stadts stekta fläsk, så vi har gott hopp om bättring  nästa gång. 
 
Tyvärr var det inte slut på besvikelserna där, för att nu få fortsätta gnälla lite om den här lätt misslyckade dagen.
 
Fikabröd tänkte jag köpa på XO för det brukar vara bäst, men det var stängt för kocken var sjuk. 
 
Mio-möbler där vi hade ett viktigt  ärende var stängt för inventering.
 
Besöket på blom- och plantträdgården blev en besvikelse. Där fanns i stort sett inget av plantor eller lökar som jag letade efter. Där fanns i stort sett nästan ingenting.
 
Jysk hade inte heller det vi letade efter där.
 
Granngården är ju en otroligt rörig butik där man länge famlar i mörker efter det man vill ha. Till slut lyckades jag hitta vägen till uteträdgården. Väl där skulle jag ha två dunkar ogräsättika. De var för tunga att bära så jag lastade dem i en röd vagn som stod där och försökte köra mot kassan med ett alarmerande skrapande ljud från vagnen. Till slut kom Roland o förklarade att det var ingen kundvagn, det var en konstgödselspridare som jag försökte dra dunkarna i till kassan! Ha ha....! Bara att dra tillbaka igen och Roland hjälpte mig att kånka dunkarna till bilen. Han hade fått fel pris i kassan på en vara, det stämde inte med annonsen. Till slut gick det att övertyga kassörskan om det rätta men ingen ursäkt ens, bara en trumpen min. 
 
Fast fika på gamla Håjis (heter nåt annat idag) var helt ok. Deras glass med salt lakrits var läcker, passade bra till kaffe. Och shopping på Ica / coop funkade bra liksom på Apoteket. Och vårt ärende på Toyota blev också avklarat på bra sätt. Byte och förvaring av däck är kanon! Och plus för lånebil under tiden.
 
Så idag blev Åmål ömsom vin ömsom vatten kan man säga. Nu kan det bara bli bättre nästa gång. ;- )) 

Jag älskar skogen!

Jag har nog alltid älskat skogen och det har hållit i sig genom åren. Som barn var jag mycket  ute i skog och mark. Mina föräldrar tycktes ofta ha ärende ut i markerna för att samla svamp, mossa, bär, ris eller bara göra utflykt i skogen och jag hängde med.  Sen med andra barn i lekar och själv också förstås.
 
Det är nåt med dofterna, de vackra synintrycken, ljuden, ja alltsammans som jag mår bra av. Det är  inte bara inbillning utan skogens välgörande effekt finns dokumenterad. Man har forskat på hur vistelse i skogen påverkar människan och det är klart positivt. 
 
Här uppe gallrade Roland för några år sedan. Det måste göras i skogen för att kvarvarande träd ska få växtutrymme, ljus och luft. Det är en del av brukandet i skogen. Men det är också en god gärning åt alla som vill vara i skogen, det blir så vackert att se på, lite som park. Seffirn gillar det också! 
 
 Här finns inte bara spår av djur utan av människor också. Det gula bandet betyder att det är ett älgpass här och så har en fågelholk satts upp för att ge fåglarna boplatser i skogen.
 
Här har Roland gallrat i vinter. Nu blir det också som ett parklandskap, vackert att se på, livsområde för nya växter och djur. Nu bor jag nästan i skogen och kan gå i skogen så ofta jag vill med tax Seffrin. Det är livskvalitet. 
 

Lilla busen ...

... har skuttat och klättrat runt omkring vårt hus idag måndag! Men ibland liksom fryser han i en ställning, som här, och sitter helt stilla i flera minuter, rör inte en fena. Vi kollade på honom när han satt på altanräcket här och funderade på om han kanske hade magknip. Vi tänkte att det var därför han satt så stilla. Han hade nämligen tagit av de sista  talgbollarna vid fågelstugan och mumsat i sig.  De är ju inte tänkta för honom men kanske funkar bra ändå. Ser på bilden förresten att syrénknopparna är på väg att svälla och bli gröna. Det blir vår i år också.
 
Idag har det regnat en hel del, inte fel alls om nu naturen ska vakna till liv.

Tack o lov inte en vitrygg!!

Det är en hackspett som förser sig av den sista maten vid fågelstugan. Borde vara en hona eftersom det inte finns någon röd nackfläck. Hon äter  med stort allvar och mycket energi. Med sin storlek har hon  auktoritet också, behöver inte fly för ilskna blåmesar.Tvärtom så är hon  till slut herre på täppan och resten av fågelskaran får äta på marken av det som fallit ner. 
 
Jag tänker direkt - Tack o lov inte en vitrygg! 
 
Vi som bor på landet vet att vitryggig hackspett finns bara några tiotal ex av i Sverige så den ska skyddas til varje pris. Det innebär att om den dyker upp så lägger sig en död hand över allt normalt liv för de människor som råkar finnas i närheten. Fast jag kan tycka att detta fanatiska skydd av vitryggen är fånigt. Arten finns i tusental i Baltikum där den har  naturligt utbredningsområde. Vi råkar ligga i utkanten av var den kan överleva  så den kommer förmodligen alltid att vara sällsynt här, eller inte finnas alls. För några år sedan så satsade staten någon halv miljon per pippi på skyddet av den, minns inte om det blev 50 eller 100 miljoner kr då. Jag tillåter mig att tycka att det vore vettigare att satsa pengar på viktiga och mer meningsfulla insatser istället; rädda humlor och bin eller nåt annat som är på blodigt allvar för att vi ska överleva. 

Det finns nya lövkorgkärror!!!!

 Jag fick tips från en god vän och facebookvän, att den finns att köpa i Rönneshytta i södra Närke. Nu får jag forska ut om den finns på lite närmare håll också.  Den ser precis ut som min / mammas gamla. Det är bra med Facebook!

Mammas gamla kärra tappade hjulen...

... men Roland lagade dem, snodde ihop tejp och satte fast dem Det duger länge
 
Mamma köpte den här kärra någon gång på 50-talet och den var med henne ute i trädgården varje gång sedan dess. Och den är verkligen perfekt för sitt ändamål; lätt att lyfta omkring, lagom höjd när man kryper på knä och vill göra sig av med ogräset, lätt att lyfta bort korgen och tömma, enkel att dra omkring överallt. Det är alltså den utlimata hjälpen i trädgården. Jag ärvde den efter min mamma och tyckte det var tråkigt när den gick sönder igår.  Men som  sagt, Roland orkade fixa den så nu funkar den igen. Om jag vore ung och energisk så skulle jag starta en tillverkning av såna här kärror, för jag tror inte att de finns längre.  Skulle bli en försäljningssuccé. 
 
Jag fortsätter mitt krafsande bland vinterståndare från förra året. Det går inte fort men en liten bit i taget. 

Lycka = vit färsk sparris, skalad och klar!!

Det fick vi idag!! Detta är nog bland det bästa vi vet, den färska vita sparrisen direkt från Tyskland. Färdigskalad är den också annars är skalning av sparris ett riktigt hästarbete. Den här läckerheten  ska vi avnjuta ikväll med ett par goda vänner. Som vanligt är jag osäker på koktiden, den kan vara olika från gång till gång. Det blir nog till att provkoka en sparrisstång först. 

Råget eller killingen?

Den var ensam på foderplatsen igår och då är det svårt att skilja ett vuxet djur från en stor killing. Jag skulle gissa att det ändå var killingen, geten är lite större om magen, bär säkert flera foster som ska börja utvecklas här fram i maj.  Men det här rådjuret var rätt länge vid foderplatsen dock utan att ägna pelletsen i automaten någon större uppmärksamhet. Hon åt mest av örter i hygget runt om, stod länge och idisslade, säkert 20 minuter bara tugg. Tog ett tag på själva foderplatsen men lämnade den för att återgå till föda runt om.  Det känns bra att rådjuren nu kan hitta mat själva och inte är beroende av matning längre. Det stämmer nog rätt väl med att man ska mata dem tills vitsipporna blommar. ;- ))

En båt sjösatt idag fredag!

 
 
Det var öppet vatten vid rampen och vid bryggan, men is-krösschel på ett område mitt emellan! ;- )) Roland fick slå sig fram med paddeln bitvis. Det var mödosamt men gick bra. Inte fel att ha aluminiumbåt! Vattentemperaturen är 3,9 grader. Det har blåst en del idag och blandat omkring vattnet.
 

Vårtecken i massor plötsligt

Första vitsipporna såg jag igår. Det gläder mig att de blommar, för enligt en norsk god vän så ska faran nu vara över för rådjuren, de ska klara mathållningen själva från och med nu, man behöver inte mata längre. 
 
 
Jag får visa  Majs rabatt på Liane igen. Nu har den kommit igång att blomma ordentligt med krokus och snödroppar 
 Några futtiga tussilago såg jag i vägkanten när jag och Seffrin gick ner till sjön.
 
Nu går jag odubbat, har gjort rent Icebugsen och ställt undan dem. 
 
Några krokusar blommar på vår gräsmatta. Jag borde sätta nya, de här för en tynande tillvaro
 
Tazetter kanske de heter. De är i alla fall mindre än påskliljor. Vacker gul färg. 
 
Ja ha.... och så skulle jag skriva vad de här heter som växer i rabatten vid husväggen men det har jag glömt.
 
35 grader i solskenet kan väl få vara ett vårtecken. Det var otroligt skönt igår torsdag och vindstilla.
 
Blåsipporna från mitt barndomshem i Bäck blommar som finast nu. De har klarat den hårda och långa vintern
 
Riktiga gammaldags gullvivor har spritt ut sig under spireabuskarna, men de har jättesmå blommor och blommar liksom nere i bladrosetten. Kanske kommer sig.
 
Den här primulan brukar blomma jättefint med lysande blå blommoer men den ser inte ut att må bra.
 
Min fina tax Seffrin tycker det är varmt att gå och flämtar. Det kan få vara ett vårtecken. 
 
Varje år så kommer förra årets misslyckade målning på verandan fram. Vet inte vad jag gör för fel??? Jag gör precis som det står i anvisningarn ändå flagar alltsammans när våren kommer. Bara att ta nya tag i sommar igen!
 
Skränande kråkor i flock är nog också ett vårtecken. Tror inte att de gör så här annars. 

Isläget i Östra Silen

Isen verkar ha gått ute på storsjön, att döma av Görans bild igår. Och det är isfritt längst in i viken som vi bor vid. Men det syns att där ute bortanför Tobyn så börjar isen. 
Bilden tagen från Tobyvägen vid Inges ungefär. Här är öppet vatten men strax till vänster börjar isen.
 
Här är bilder från vårt sommarhus vid strande. Det är ett stråk med vatten men is längre ut.
 
 
 Vi har inte städat stranden än, men det ska bli ;- )) 
 
Här Christina är din egen ägandes ö, helt kringränd av is idag. Men inte länge till. ; - ))
 
Iskant på nära håll ser ut så här, den liksom luckras upp
 
Sjön sedd uppifrån huset.
 
Så himla varmt och skönt idag, sommarvarmt i skuggan också  och nästan vindstilla. 

Barnbarnen Bill o Lou ....

...i Stockholm firade första riktigt varma vårdagen med glass på Stikki Nikki. 
 
 

I Karlstad igår var våra gäster o Roland

Våra jägmästar- gäster guidades till Karlstad av Roland idag. Man startade dagen på statliga Skogsstyrelsen som har koll på all skog i Sverige. Det blev bra information. Så här mycket brukbar skog finns i Sverige, det är mycket.
 
Skogsstyrelsen har kartor tillgängliga över varje skogsfastighet och hur skogsbeståndet ser ut där. Så är det inte i Tyskland
 
Det blev också ett besök på Jägareförbundet i Karlstad, guidning av Gunnar Glöersen som berättade om svensk viltförvaltning och Jägareförbundets roll. 
 
Improviserat och spontant besök på Länsstyrelsens viltförvaltningsavdelning blev det också Det krävs registrering och idbrickor för att komma in. Man fick info om bl.a. rovdjurens position i landet. Det fanns olika skinn att kolla på enligt bilden nedan. ;- )) Tyskland har också problem med varg. Och dilemmat är det samma som i Sverige att människor på landsbygden drabbas och där vill man ha färre rovdjur, medan stadsbefolkningen är i majoritet och vill ha många.  I Tyskland finns också skillnad så till vida att vargen är mindre populär i östliga delarna, vargen kommer ju invandrande från Polen. I Tyskland finns också vargambulans, dvs en djursjukvårdstransport som genast kan sättas in om en varg blivit skadad på något sätt. ;- )) (Man tar sig för pannan!!) 
 
 
 
Dagens studiebesök avslutades i Grums på vapen och fiskebutiken Bofab. Det var ett populärt besök för visst är de här killarna jägare också. Men därifrån finns inga bilder.
 
I går kväll hade vi grillknyte på Liane i grillhuset. En fin kväll som började sommarvarmt, men som snabbt blev kall när solen gick ner. Och idag åker pojkarna hem. 
 
Killarna arbetar ju på tyska Skogsstyrelsen i delstaten Mecklenburg Vorpommern och då har man en slags uniform i jobbet. Den var både fin och praktisk. ;- ))
 

Djuren runt Liane idag onsdag!

Jag gick upp till tjärnet med Seffrin idag. Det blåste en del och då är det skönt att gå i skogen istället för ner till sjön.  Jag spanade efter djur efter  vägen, tänkte att det skulle komma någon yrvaken huggorm eller en hare eller ett rådjur eller  så.  Men icke. Däremot såg jag tre olika grodor som jag nästan trampade på. De har samma färg som vägen och syns knappt. Dessutom satt de alldeles stilla. Om jag minns rätt så är de växelvarma, dvs tar omgivningens temperatur. Det betyder att de säkert var lite stela och kalla efter en natt i + 4 grader och hade satt sig i vägen för att tina upp i solskenet. Jag satte kameran på filmning och slängde sten bredvid men de rörde sig inte ur fläcken. Så jag gav upp. Ingen vits med film på en groda som sitter still. 
 
På flera ställen fanns spår efter vildsvin som rotat. Det är lite obehagligt med vildsvinen. Vi har ju en bekant vars bror dödades av en vildsvinsgalt.  Deras närvaro hindrar mig inte från att gå i skogen, så rädd är jag inte,  men jag märker att jag kollar runt om jag ska se någon gris.  De finns alldeles i närheten, men är som andeväsen, plötsligt dyker det upp ett antal och sedan ser man inga alls under lång tid. 
 
Tornfalken satt förstås i en av de höga granarna på Liane idag också.  Han sitter där varje dag. Märkligt nog kan man se att han har en favvogran, en som han oftast sitter i. Nu ska taket bytas under hans normala häckningsplats på ladugårdsgaveln. Hoppas han inte blir skrämd. 
 
Tja taxen Seffrin hör väl till djuren runt Liane. Lilla gosingen!! Han var med upp till tjärnet förstås. F.ö. så ligger isen på tjärnet än men jag skulle inte vilja åka skridskor på den nu. Den är svart och porös liksom på Östra Silen. 
 
En fin tur i strålande sol fick vi i alla fall mitt på dagen och nu ska vi snart ner till Liane och grilla knyte  i grillhuset med våra tyska gäster.  De har gjort ett antal studiebesök i Karlstad idag. Jag återkommer om dem imorgon. 

Studiebesök 4 tyska ungdomar, utbildade jägmästare.

De jobbar sitt första år efter jägmästarutbildningen på motsvarigheten till Skogsvårdsstyrelsen i Tyskland . De gör några dagars studiebesök här i Årjäng- Och det är förstås ingen slump att de kom just hit. Arne som står längst till höger har vi känt sedan han var så där 10 år. Hans familj kom hit för att fiska i vår sjö och återkom sedan minst en gång varje år för att jaga älg och fiska, så vi har träffats många gånger. Föräldrarna är också jägmästare,  har ett skogsvårdsföretag och  bor på lantgård. Vi blev goda vänner. När Roland fyllde 50 år så firade vi den dagen hos den här familjen i norra Tyskland. Nu har familjen köpt ett hus en bit opp i skogen nära oss och där bor gossarna förstås under sitt studiebesök.. Roligt att de ville komma hit några dagar och se hur skogshantering fungerar i Sverige. ;- )) 
 
Roland hade ordnat ett besök på Årjängs såg. Sågen har funnits länge,  startades ungefär 1941 - 42 och har haft olika ägare under årens lopp, bl. a. VVDS, Vänerskog, Aregruppen och nu Moelven.  
 
VD Jonas berättade på god engelska om företaget och ungdomarna blev mycket väl bemötta. De kände sig verkligen välkomna. 
 
 
 
Så här ser det ut på sågen med siffror  och man har även kontor i Hamburg. Det finns en export dit   men även till Frankrike, England och Spanien.  Roland tror sig minnas att drygt hälften av produktionen går på export.
 
Det var intressant att kolla på sortimentet tyckte besökarna De var förvånade över att vi har så många olika längder på timmer, så är det inte i Tyskland.  
 
Här jobbar Martin. Han är tydligen sågare och bevakar sågningsprocessen via datorsystem. Han jobbar i ett rum där man inte hör sågen, det är helt ljudlöst. Så var det minsann inte förr. 
 
Här sitter herr Hagen tror jag. Han är virkesmätare och har koll på hur mycket virke var och en kund har levererat och vilken kvalitet det ska betalas som.  Han är då, antar jag, inte anställd av sågen utan av en opartisk inmätningsförening. 
 
1976 så jobbade Roland som snickare  åt Vänerskogs byggavdelning på sågen. Han var med och byggde timmerintag och barkmaskinshus. De används fortfarande med vissa modifieringar. Det blev för honom lite av en nostalgitripp att återse allt och visst finns det många trevliga episoder att berätta om från byggtiden. :- ))
 
Det blev ett besök i skogen också tillsammans med Moelven. De hamnade hos Hermansson på Noretjärns Skogsentreprenad. Skogsmaskiner och avverkning ser ut ungefär så här i Tyskland också. Fast man har mer av tall och löv, inte så mycket gran som här hos oss. 
  
 
 
Vi kollade en del på vår skogsbruksplan också och diskuterade bonitet. Det är ett begrepp för att ange tillväxt i skog. I genomsnitt ligger boniteten i Norrlands inland på 2- 3, i mellansverige på 5 och i Skåne på 11. Förmodligen mycket högre i Tyskland och man använder andra skalor. I Tyskland måste en skogsägare har skogsbruksplan om han äger minst 100 hektar, inte annars. I Sverige tror jag inte vi har tvång alls men många har ändå. Ett bra redskap för att sköta skogen långsiktigt. 
 
Skogen är verkligen en livsnerv i Årjängs näringsliv med ägande, avverkningar, transporter och sågverk. Det gäller även för landet i stort och vi får hoppas att regeringen som vi får efter valet inte  motarbetar skogen genom att exempelvis göra det lätt att för staten att stjäla brukningsrätten för en skogsägare utan att ersätta förlusten, så som vi har haft det nu. 
 
I går eftermiddag träffade våra gäster en god vän som utvandrat till Sverige, till Bengtsfors, för sex år sedan med stor familj och som trivs jättebra, vill inte tillbaka till Tyskland. 
 
 
Idag blir det  besök på Skogsvårdsstyrelsen i Karlstad och sedan kanske  Bofab i Grums.   Roland gjorde ett försök att få komma med dem till Gruvön i  Grums men där var guidetiderna uppbokade långt i förväg. Och på Skoghall blev den sjuk som skulle ha visat runt. Annars hade det varit roligt att få se ett pappersbruk också.
 
Ikväll gör vi grillknyte här i Lianegrillen. Det blir avslut på deras besök här. 

Den här lille busen lade beslag på det sista i fågelstugan!

Han bor här i närheten någonstans och dyker upp då och då. Jag hör honom när han kommer för han tar ofta vägen över taket på husen. 
 
Imorgon blir det blogginlägg som är lite ovanligt. Det kommer att handla om vår gode vän Arne som är här på studiebesök med tre vänner. Arne har vi  känt sen han var en liten kille på så där 10 år och nu kommer han hit som utbildad jägmästare och har kollegor med sig. De ska se på svensk skog och skogshanering några dagar. De bor nära oss i familjens rätt nyinköpta hus. 

Slut på matning

Igår var nog sista gången vi såg bocken här på matningsstället. (Bilden här ovan är någon vecka gammal, snön är borta nu, men videon på facebook är från igår). Han var mager och skruttig första gången vi såg honom, men här mår han gott och har fått hull. 
 
Nu tror jag att vi slutar lägga ut foder och rådjuren får klara sig själva. Det finns en hel del grönt som spirar i vallarna och i skogen. Det har pågått ett tag så rådjuren har haft tid att vänja magarna vid byte av foder från renpellets till det som naturen ger.
 
Snälla  människor som lagt ut foder hela vintern har räddat många djur från att gå under av svält och kyla. I  Bryngelsbyn häromdagen så sågs ett trettiotal rådjur på en gång. Där tror jag det finns mycket gräs som börjar komma nere i gamla vallar.   
 
 

Sjöfåglar är nippriga och utan plan :- ))

 
Jag kollade på dem en lång stund bortom småbåtshamnen här för att finna någon logik i deras oväsen och flaxande och simmande. Det är Kanadagäss och skatänder mest.
 
Om jag ser på småfåglarna runt huset så finns det något slags orsak till vad de håller på med. De flyger för att hitta mat eller en fågelholk, de sjunger vackert och burrar upp sig för att locka en partner. Man kan förstå varför de beter sig som de gör. Men sjöfåglar är helt orationella. De bara väsnas, lattjar runt, simmar lite osorterat hit och dit, gör ett litet dyk, flyger en cirkel runt platsen och sen tillbaka igen. Men det går inte att se varför de gör som de gör. De förefaller vara lite snurriga och utan förpliktelser.  Det är i alla fall ganska mycket öppet i viken en bit ut och Bäcketjärn nedan är helt fritt från is. 
 

Dan Andersson-musik på Tjolitta igår kväll och dito meny på Stationscafé

Rikard och hans musiker gjorde en jättefin kväll om Dan Andersson, hans liv och musik på Tjolitta igår. Arrangör var suveräna förening Idé och Hanverk som kämpat i många år med att sprida kultur och hantverk i Sillerud på olika sätt. Det är duktiga eldsjälar.
 
 
Det var fullsatt på Tjolitta, hade nog inte gått in en enda människa till. I inträdet ingick macka och kaka. Jag fick också, tack för det.
 
På eftermiddagen åt vi Dan Anderssoninspirerad meny på Stationscafet i Svensbyn. Läcker svampsoppa var förrätt.
Rökt älgrygg med potatiskaka och rostade grönsaker var den goda varmrätten.
 
Ett vin som passade både till förrätten och varmrätten.
Desserten var smarrigt god och dessutom vacker att se på. Nu har vi ätit så mycket god mat de senaste dagarna. Det blir nyttigt att starta veckan med en magerdag på 5:2. ;- )) Misstänker att vi skulle behöva vända på siffrorna och ta 5 svältdagar och två ätdagar nu efter helgens frosserier. ;- ))
 

- Hej då sommarhuset!

Vi har varit i sommarhuset några dagar, mest för koll och städ men också för att njuta av det vackra vädret och den fina utsikten. Det var 20 grader varmt på lördag kväll, alltså läge för att öppna upp vikväggen ut mot altanen. Det är en speciell känsla att sudda ut gränsen mellan ute och inne. Inte så ofta vädret bjuder in till det med värme och vindstilla. 
Om man tar bilden utifrån så ser det ut så här. Vikväggen var lite spontant tillkommen när vi byggde  men den är nog det bästa med det här huset. 
 
Isen ligger kvar på det mesta av sjön men den "ruttnar" blir svart och porös. Efter kanterna är det landlöst
Solnedgången över sjön är magisk härifrån. Solen går ner precis kl 20.00. Här är en bit kvar. 
- Hej då sommarhuset för den här gången. Vi ses igen framöver. 

Lördag em

En otroligt fin dag hade vi igår lördag. Först Holgers Konditori, sen jakt- och fiskemässan i Säffle, sen stop på hemvägen på Nysäters hem och antik och till slut sen lunch på Esters café.  Nysäters hem och antik är en fantastisk butik med både fint antikt och loppisgrejer. Och det är rent och fint, luktar gott i hela affären.
 
Dom har en massa såna här, vet inte vad det heter, något svårt på franska.
 
Här var en fin uppdukning ( av flera!) och den var till Gustav den 3:e s och Svenska Akademiens ära. Det kan de behöa stackarna.
Sen blev det mellanlandning på Esters café efter E 18 för en sen lunch. Esters har god hemlagad mat och fika samt loppis, försäljning av plantor och inredning. Man kan sysselsätta sig där en stund.
Vi tog varsin Pulled pork hamburgare med coleslaw och stekt potatis.  Urläckert och ovanligt. Men smakerna matchade varandra perfekt och Pulled pork är aldrig fel. Jag tog en utan bröd.
Esters Café har en hel del smarrigt kaffebröd. Vi delade en bakelse efter maten.
 
Sen blev det en kväll med vacker solnedgång över Östra Silen. Mer om den sen.

Jakt- och fiskemässan i Säffle idag lördag

Den var på Medborgarhuset och där fanns lagom många  utställare. Här ovan diverse dekorationer
 
Trofébedömning fanns också och Roland var harm att han inte tagit med det rådjurshorn som ligger i frysen, fått det bedömt och lämnat in för montering. Och jag hade gärna sluppit ha det där ;- ))
Kommunjägare finns det i alla kommuner jag vet. Här är Säffles kommunjägare.  De ska kunna rycka ut och avliva djur i tätbebyggt område utan att först kontakta polisen, vilket är rätt tidsödande. 
 
Knivar är fina hantverk! Man kan stå länge och beundra. 
 
 
Här är troféer av råbock. Jag fattar inte bedömningen.  Guld har den längst opp i mitten. Inte så långa piggar men en kraftig rosenstock. Ovanligt mörk färg. Roland säger att man mäter volymen i bedömningen, alltså sänker ner hornet i vatten för att se hur stor volym det har. 
 
En fin dag på mässan hade vi- Det är lagom stort och fint väder var det. Sen åkte vi vidare till Nysäters hem o Antik och Esters Café för lunch.Mer om det i nästa blogginlägg
 
Och nu kl 20.00 på lördag kväll har två brandbilar och två  ambulans passerat oss och åkt ut över Egenäs. Vi undrar förstås vad som hänt. Först trodde vi gräsbrand med brandbilarna, men när ambulansen kom också undrar vi om någon drattat igenom den porösa isen. Den är nu svart och lömsk. 
 
Uppdaterat: Nu vet vi vad som hände. Det var varken gräsbrand eller is-olycka. Det var en fyrhjuling som vält och någon är allvarligt skadad, med helikopter till sjukhuset i Örebro i kväll direkt. 
 
Imorgon mer om hur lördagen fortsatte med besök på Nysäters hem och Antik och Esters Café och så en avslutning på dagen med vacker solnedgång över Östra Silen. 

Först Holgers konditori och så Jakt- och fiskemässan

Vi startade på Holgers konditori i Säffle för förmiddagskaffe. Ett fantastiskt anrikt konditori med goda traditioner och gott fika. Vi hoppades få träffa guddotter Sara som jobbar där men hon börjar tidigt på morgonen och hade hunnit hem när vi kom. 
Här ligger det i alla fall vid torget i Säffle. 
Smarriga tårtor var det och Roland tror att Sara har gjort den där chokladsnurran
 
Det var nästa fullsatt, inte många stolar lediga.
 
Rolands goda bakelse
Inredningen är klassiskt konditori, med gedigna möbler- De kommer att hålla i hundra år.
 
Och bås!
 
 
 
 
Konditoriet är kunglig hovleverantör också!! Undrar om sånt delas ut numera?
 
Fin dekoration i trappan opp
 
Och en stilig pelare
 
 
Jakmässan  nästa inlägg 

Räkmacka Stationscafé Svensbyn!

 
Alltså den är stor och  såååå läcker med handskalade räkor! Den kan verkligen rekommenderas. För mig som inte orkar så mycket på en gång så räckte det med halv mackan. Resten fick jag med mig i en Doggybag och det var inga problem! Vi är otroligt bortskämda med att ha god mat mitt ute på landet, bara några kilometer hemifrån.  Imorgon äter vi  älgytterfilé  i en Dan Andersson-meny (kl 15.00) inför konserten på Tjolitta senare på kvällen (kl 18.00) .
 
Idag ska vi åka på Jakt- och fiskemässa i Säffle. Har frågat Kalle och Christina var vi kan äta där under dagen men inte fått något svar än. Kanske får bli Esters café på vägen. 

Ingen väg ikring!

Nu måste jag börja ta bort vinterståndarna. Jag brukar skryta med att mina perennarabatter är arbetsfria. Det är dom förstås inte. Man måste ta bort blomingen från förra säsongen. Jag brukar inte göra det på hösten och skylla på att det nya behöver skydd av vinterståndarna över vintern  mot snön. Men sanningen är ju att jag inte gillar det här jobbet och drar på det så länge det går.  Nu ,måste jag i alla fall börja. Det blir inte mycket gjort varje dag men några meter i alla fall.  Och mammas gamla kärra hänger i. 

Veden färdig!

Igår kväll gjorde Roland det sista på årets ved.  Nu är hela högen kapad och packad i säckar som kan fraktas med traktorlyften. De ska nu stå på tork i de här genomsläppliga förpackningarna  och sen köras in i vedboden för förvaring. En granne har mätt fuktighetsgraden när veden står ute på tork och konstaterade att den torkar bara fram till midsommar ungefär, sen kan man ta in den. Men de flesta har den nog ute en större del av sommaren. Kan väl vara olika, olika år.  Det blev nog en vinterved i år också fast det såg lite ut från början. Vi värmer ju upp huset med vedpanna. 
 
Oj idag är det fredag den 13:e ser jag. Det ska ju vara otursdag, men vi får hoppas det  mesta går bra ändå. ;- ))

Dagens fågelrapport

Tornfalkarna är snyggingar. Vi ser två här varje dag, de sitter på ladugårdstaket eller i grantopparna vid Liane- Vi hör att grannar också har tornfalkar hos sig, fast det är nog andra än våra.
 
Tranor är det två som vi också ser varje dag nere på Smörhôla. Vi har tranor här varje år. De skriker en del nu men det blir värre sen när det fått ungar och ska ha koll på dem på distans. Tranor är vanliga här numera. 
 
Två grågäss borde det här vara. Dem såg jag på sönnare Brogâle ner emot badstranden. Det är enda gången jag sett dem. Kanske är på genomresa, jag har dåligt koll på grågäss. De kacklade också men inte så högljutt som Kanadagässen-
 
Skat-änder finns i massor nere vid bryggan och i älven. Det är de och Kanadagässen som härjar där. Jag skriver mer om dem senare. De är nog lite smått galna ;- )) Skat-änder är ett dialektnamn på de här fåglarna och jag har glömt vad de heter på svenska. Kricka kanske? De är vanliga här hela året.
 
Tofsvipor har jag räknat till 11 stycken på en gång. Men osäkert hur många det är, de flaxar omkring nere på Smörhôla. Det är ovanligt många i år om alla de här stannar kvar och inte drar vidare. Ibland har vi fått vara tacksamma över att ha enstaka par här. 
Här vill jag att inte  tofsviporna ska lägga ägg för då kommer harven strax och tar äggen. Förhoppningsvis lägger fåglarna om en gång till så det blir ungar, men ett extra projekt
Tofsviporna borde lägga ägg här i gräsvallen. Då hinner det bli ungar innan jordbruket tar vid med skörd av årets vall. 
 
Sen finns det fåglar som jag ser varje dag men inte fått bild på. Det finns exempelvis två ormvråkar som trivs över skogsområdet mellan oss och Elgtån.  De seglar omkring mäktigt där. Idag torsdag blev en av dem attackerad av en flock kråkor. Det blir de ganska ofta, vet inte vad de är osams om.
 
Ett par kilometer härifrån ses ett fasanpar varje dag och förser sig av havregryn och fågelfrö. Hoppas det häckar. Säkert är det ättlingar från våra fasaner.
 
Kärrhök ses ofta nere vid sjön, den  är rätt ljus och flyger lågt.
 
En granne såg häromdagen också två havsörnar nere vid viken. De syns inte ofta men såg ut att vara ett par.
 
Sen finns förstås den vanliga uppsätttningen av kråkor, duvor, småfåglar osv.
 

Dans gillar barnbarnen Lou och Bill i Stockholm

Och nu har de fått chansen att hålla på lite med det på ett lekfullt sätt. Vet inte varför de är så förtjusta i dans och show men det gäller båda. Jag är glad åt att barn numera kan få odla sina intressen på olika områden. Förr fanns i stort sett bara idrott och det är ju också bra, men passat inte alla.

Puss i påsk!

Vi fick fina blommor av våra gäster under påsken. Nu har en vissnat men en är kvar så nu blev det sammanslagning med puss i påsk i efterskott. 

Tornfalk nr 2 är här!!!

Den första tornfalken har varit här någon vecka och nu har han fått en partner. Eller också har vi bara inte sett båda samtidigt. Vi ser dem då och då under dagarna de två tornfalkarna. Hoppas de tänker häcka här i år igen. De brukar välja Oskars duvslag på gaveln på ladugården. Men i år har de spejat mer på Lianehuset och på de höga granarna bredvid, fast de sitter allt på ladugårdstaket också ibland. Vi får se var det blir och hålla tummarna att de blir kvar. 

Dö-städning har vi exporterat till Tyskland!

Jag har ju hållit på med döstädning rätt länge. Det innebär att jag ser kritiskt på mina ägodelar, sånt jag inte använder går till second hand eller till soporna. Tänket är att hinna avlägsna så mycket som möjligt  medan jag lever, så barnen slipper jobbet. Och den sista skjortan har inga fickor. : - )) Döstädning tycks vara ett svenskt fenomen. Jag fick en stor artikel från den tyska tidning Frankfurter Allgemeine. Där beskrivs döstädning utifrån en bok av en svensk författare. Och man benämner det på svenska. Kanske kan det bli ett svenskt ord som erövrar världen oöversatt, liksom smörgåsbord..
 
 
 
 
 

Viktig information om det låga vattenståndet i Östra Silen

Det är alldeles för lite vatten i vår sjö Östra Silen. Jag tog mig tid idag att ringa runt för att kolla upp varför man släppt på så mycket vatten vid kraftstationen i Krokfors. Det är Vattenfall småskalig kraft som är ägare och ansvarig. Den som håller i det här området heter Magnus Carlson och sitter i Trollhättan på Vattenfall. Han förklarade för mig att man stänger kraftstationen i Krokfors någon månad för att byta ut en del styrsystem. Under den tiden kan man inte köra kraftstationen alls och då är genomströmningen av vatten till Västra Silen i princip stoppad. För att inte få för mycket vatten i sjön under snösmältningen så har man därför tappat så mycket ur Östra Silen.  Fast snösmältningen är ju över nu och här står vi med en sjö som har alldeles för lite vatten.   Han ska kolla upp detta och skicka mig mer info.
 
Här är kopia på brevet jag fick med info om läget:
 
 

Hej Inga!

 

Jag har kollat lite uppgifter direkt efter vårt samtal och vattennivån i Östra silen stiger nu ganska snabbt. Sedan igår har det gått upp nästan 15 cm och det förväntas fortsätta stiga dag för dag då kraftverket nu är stoppat p.g.a. ombyggnad av elutrustningen.

 

I dagsläget är nivån 102,17 m.ö.h.

 

Även om nivån kanske upplevs som låg för årstiden ligger vi en bra bit över sänkningsgränsen som är fastställd till 101,70 under seglationstid. Men som sagt nivån kommer att stiga i och med att avtappningen nu är stoppad så jag hoppas du kommer se skillnad inom kort.

 

Med vänliga hälsningar

 

 

Magnus Carlson

Produktionschef

Göta älv & Småskalig vattenkraft

Vattenfall Vattenkraft AB

 

SE- 461 34 Trollhättan

Åkersbergsvägen 8

Tel:  +46 (0)520 88 225

Mob:+46 (0)705 64 33 02

 

Jag är ju tacksam att få den här infon så snabbt! Men konstaterar med lite skräck att man enligt info i brevet har rätt att sänka ytterligare 47 cm från den nivån som är nu. Om man vill. Det skulle förstöra mycket för friluftsliv och fisket i sjön, Bäcketjärn skulle exempelvis  inte ha mycket vatten kvar då, den inhemska öringstammen skulle ta stryk och många bryggor skulle ligga på land.  Men det får vi hoppas att man aldrig vill. Det är i alla fall inte aktuellt just nu och vi får hålla tummarna att nivån fortsätter att stiga till lagom.


Totalt onödigt hushållsarbete "on a rainy day"

Högen med stryktvätt hade blivit allt högre, allt för många fina dagar har lockat till utevistelse istället för strykning. Men igår var det mulet och småregnigt. Det fick bli en insats med strykjärnet. Jag vet naturligtvis att det är ett totalt onyttigt och onödigt hushållsarbete.  Moderna kvinnor sysslar inte med sånt här. Bara vi envisa gamla kärringar.  Men det handlar för min del inte om att försöka vara präktig eller så, det handlar enbart om njutningslystnad, den sköna känslan att kunna lägga kinden mot en kudde med ett struket örngott.  Jag har alltid strukit örngott. Förr manglade jag lakan också men det slutade jag med för rätt länge sedan. Det får finnas gränser, man får välja. Jag strök barnens kläder också, alltid. De såg så fina ut med dem. Fast de brydde sig nog inte och jag kan inte föreställa mig att de stryker sina barns kläder. ;- ))
Tygservetterna stryker jag också. Gillar att använda dem. Vi har alltid tygservetter både till fest och till vardag, bara för att de är behagliga. Mamma sydde de flesta av dem när hon levde och hon tyckte det var så roligt att få hjälpa till med sömnad. Hennes dagar blev långa på ålderns höst, hon uppskattade att få vara nyttig.  Sen stryker jag förstås gubbens skjortor men det blir sällan numera sen  han avsagt sig i stort sett alla uppdrag i förening och politik. Flanell funkar bra utan strykjärn. ;-))  Nu är strykningen avklarad för den här gången. Nästa gång blir nästa regniga dag och den ser ut att dröja.

Maj och Nils vårblommor kommer nu på Liane

Rabatterna på Liane var uppdelade. Det här var Majs rabatt med stora snödroppar, hon har satt dem.  Hennes perenner  kommer senare, jag klippte bort de torra resterna från förra året nu så att snödropparna skulle synas Hon hade den här och rundeln vid stenen vid grillen men den är ju borta nu sedan vi byggde grillhuset. Hennes man, Rolands pappa,  visade så vitt jag vet inget intresse för trädgårdsarbete. ;- )) Maj var ju Rolands mamma och familjen  bodde i lägenheten  på övervåningen på Liane.
 
Det här är från NIls rabatt på sydsidan om huset.  Han påtade i trädgården ibland och planterade lökarna, men hans fru var nog inte intresserad. Nils kunde även plocka in vilda blommor och ge sin fru Anna. Nils var ju Rolands farbror och de bodde med familj på nedre botten i huset.
Just idag har det inte varit så här varmt men det har börjat komma såna här temperaturer när solen skiner. 

För låg vattennivå i sjön Östra Silen!

Här går det inte att ha simskola i sommar med så låg vattennivå! Bryggan vid badplatsen i Signebyn ligger i stort sett på land och så är det överallt i sjön just nu. Vattennivån är lägre än den varit på decennier. Den styrs av två faktorer, den ena är tillflödet från bäckar och älvar, den andra är hur kraftstationen vid slussen kör. Det kommer rätt mycket vatten nu från snösmältningen men kraftstationen måste köra max för att kunna tömma sjön på så här mycket vatten. Det blir bekymmersamt framöver om man inte hejdar sig. Ok, om man varit rädd för vårflod men detta är att tappa för mycket.
 Seffrin o jag gick hit ner idag.
 
Här är småbåtshamnen vid Signebyn och älvutloppet. Isen börjar få ge sig. Vi hade + 12 grader igår mitt på dagen.
Båtklubben var här för att kolla hamnen och bryggor
 
 In emot älven

Vildsvinsgryta idag söndag!

En fördel med pensionärslivet är som sagt att kunna gå ut mitt på dagen och få solljus. En annan fördel  är att det finns gott om tid  att laga mat.  Idag blev det gryta på vildsvin. Gryta kan innehålla lite av varje. Jag plockade fram sånt som råkade finnas i kylskåpet just idag för det var inte så planerat i förväg. Det blev alltså förutom renskuren vildsvinsskinka i bitar, lite kasslerrester, påsk-skinkarester, lök, kantareller, bladselleri, morot, persilja, bladselleri, lite äpple, en skvätt svart vinbärssaft, och så lite creme fraiche. Den blev bra enligt Roland. Vi åt den med ris till och en sallad. Och det räckte till att frysa in  ett par middagar till för oss 
 
Imorgon mer om den låga vattennivån i vår sjö, Östra Silen.

Barnbarn Lovis i Umeå!

Någon gång i veckan brukar lilla Lovis hålla på med keramiklera tillsammans med en väninna  till hennes mamma,  en glaskonstnär.   Roligt att se! Mina barn höll också ofta på med keramiklera när de var små, fast de fick inte så proffsig handledning. ;- ))  Jag brukade köpa lera av Gerd Wahlström och så kladdade vi lite. Ibland blev det målat med täckfärg och sedan till slut fernissat när det torkat. Det fick duga. 
 
Ren kan man bli sen om man badar i den stora diskhon! Ha ha... det funkar

Härifrån kommer det mesta av plasten i haven!

Det är hemskt att se bilder på hur plast förorenar våra hav. Fast jag har undrat mycket över varför det sker och vem som är skyldig. Vem ska jag blir arg på? Här ovan finns en del info om vad som sker och var plasten kommer ifrån. Självklart är det bra om vi i Sverige minskar på plastavfall och annat skräp men tydligen löser det inte problemet med plasten i haven. Den verkar komma från andra länder. Om man ska uttrycka sig drastiskt så blir åtgärder här hos oss  som att sterilisera sig själv för att grannen har för många barn. Det som antagligen behövs är att länder och organisationer gör en insats för att påverka problemen  där de finns. Kanske kan miljöorganisationer, EU och FN göra nåt vettigt åt detta iställer för att peta i petitesser i våra vardagsliv.  Vi som privatpersoner kan stödja typ  WFO i deras arbete. Vad nu WFO är för nåt, jag vet inte. Och de rika "goda" kan ju bidra med sina miljarder kanske till en hjälp för hela jorden, jag tänker på Petter Stordalen och Soros.

Bocken äter vid foderautomaten!

Han har varit här och ätit förut, men då var hornen mindre och han var magrare.  Hornen växer med hjälp av näring från basthuden som täcker dem, men här är de inte uppseendeväckande stora. Det är en fyrtaggare.  Sen när brunsttiden kommer så gnor han av den huden och den hänger i slamsor i buskar och träd. Hornen blir vassa och kan användas i fajt med andra bockar om getterna. Sen tappas de  nästa vinter och växer ut igen framåt vårkanten, samma varje år. 
 
Det är pelletsen som attraherar honom mest. Annars ser vi att rådjuren nu växlar mellan att äta pellets, ensilage och gräs i omgivningen. Man kan tänka att deras magar inte klarar av en plötslig omställning mellan olika födoämnen utan att de vill blanda lite i övergången. Viktigt att inte sluta med utfodringen för snabbt. 
 
Här slinker ensilage ner också. Bakom bocken skymtar en get och utanför bild också en get-killing. Jag tror inte att de är en familj men svårt att veta. De rör sig i samma område. Ibland jagar bocken de andra ifrån matplatsen, men det är inga hårda tag. Bara lite viftande med hornen i riktning mot och någon rusch. 
 

Påskbad i det nya badkaret på Liane!

Det blev badat i nya badkaret på Liane under påskhelgen! Det funkar och stort  tack till dem som fixade det hela!
 
 
 
 

Blåsipporna från Bäck börjar blomma!

Dom känns alltid som en hälsning från min barndom. De spred sig från skogen in i trädgården i mitt barndomshem. Många var det då, de trivdes i det skogiga  hörnet av tomten.  Mamma tog med några plantor när hon flyttade hit till Värmland, till Svensbyn. Sen tog jag med dem när mamma gick bort  för åtta år sedan. Jag hade väl inte så stora förhoppningar att de skulle klara sig här hos oss men den här plantan har överlevt invid husväggen och utan uppmärksamhet. Tänkte nog att den här kalla vintern och våren kanske skulle knäcka den men icke. Nu vill den blomma och tar fart. Vi har satt ett kompostnät runt den så den ska få vara ifred för grävande hundtassar. 
 
Nu på morgonen var det ett bakslag för våren, hård vind och snö har kommit under natten.  Skitt! Det räcker nu!

Tornfalken är här nu!

Jag såg honom ordentligt idag, samma ljusa variant som förra året. Minns inte om det var tecken på hona / han eller gammal / ung fågel. Han sitter nästan hela tiden i någon av de höga granarna vid Lianehuset. Minns förstås inte heller hur tornfalkars kärleksliv gestaltar sig, om de lever med samma partner år efter år eller om de byter. Den här är i alla fall ensam än så länge och har inte varit så mycket i Oskars duvslag på ladugårdsgaveln än. Där brukar de bygga bo och få sina ungar. Så har det varit i flera år. Förra året drattade en halvt flygfärdig unge ner på barnens studsmatta när de studsade. Den satt en god stund på skyddsnätet innan den flög vidare. Barnen fick en chock och sprang skrikande in till föräldrarna förstås och trodde att de var under attack av något monster. ;- )) 
 
Jag och Seffrin såg även två tranor nere på Smörhôla.  De väsnas väldigt mycket och låter himla osams, men det får vi hoppas att de inte är . 

Tyst är det på Liane nu!

Inga glada rop och skratt hördes när jag gick förbi Liane med Seffrin-taxen igår eftermiddag. Det är en påtaglig tystnad och  saknad efter barn och vuxna som tillbringat påsken här.  Tänker rörd på sånt som våra små gäster sagt om dagarna på Liane.
- Det här måste vara den bästa dagen i hela världen!
Och en annan
- Jag gör ett album inne i mitt huvud med alla roliga saker vi gjort här i Värmland, så jag kan tänka på dem.
 
Till sommaren kommer de tillbaka igen! Det ska bli så roligt med liv och rörelse på gården igen.
 
Nu har vi haft plusgrader något dygn och solen är varm. Det börjar bli  vårflod i bäckar och vattendrag. Tur att vägen höjdes här för några år sedan, annars hade den varit under vatten nu. Seffrin kollade intresserad på nya dofter.
 
 
 
 Ikväll ska vi försöka skypa och sjunga för yngste sonen Mattias som fyller år idag. Han bor ju i Seattle så något gemensamt firande kan det inte bli. Men vi har skickat ett paket som vi hoppas har kommit fram.

Snöstorm i Umeå idag onsdag morgon!!

Bild från barnbarn! Och där som redan ligger så mycket snö!  Här börjar det nu bli lite vår och värme men där får man nog ha kvar snön länge. Det är bortåt en meter ser det ut som

Sista skidturen för den här vintern!

Flera gånger har jag trott att skidsäsongen har varit slut men sen har det funkat igen att åka på skaren. I förrgår  när jag var ute så såg det inte så bra ut, men det gick att åka i traktorspåren och bitvis  på skaren. Fast på sina ställen var det väldigt lite snö kvar. ;- ))  Kände mig som den sista entusiasten.
 
 
Jag såg nya älgspår i alla fall. Det har jag inte sett i det här området på ett par månader.  Men nu blir det nog ingen mer skidåkning. Det ska bli snöväder och regn och plusgrader framöver. Verkar som om våren äntligen kommer. Jag får ställa in skidorna för säsongen och vara tacksam att det har gått att åka så länge i mina platta spår på Smörhôla! ;- ))

En bit av finaste töre ...

... fick jag av en av våra gäster! Den ska ha en hedersplats på bordet tills vi ses igen. Jag ska ta upp den ibland, känna terpentinlukten och komma ihåg alla fina dagar vi haft tillsammans. Många minnen blir det som vi kommer att prata om länge jag och Roland.  Idag tisdag åkte hela gänget tillbaka till Stockholm, några med bil och några med tåg. 
 
Hej då! 

Annandag påsk på Liane

Det skulle göras koja i skogen och en bro över bäcken på vägen dit igår! Det hade Robin lovat så gossarna gjorde ritningar innan på hur kojan och bron skulle se ut. Här är bäcken, bron, Bill, Bobo och Robin.
 
 
Kojan blev konstruerad så här. Och gossarna fick tänka mycket själva och lösa problem som uppstod. De något ovanliga huvudbonaderna som de har på sig fick de på Ica Sillerud av Rickard. Tydligen var de bekväma för de har hängt med hela helgen. ;- ))
 
Brobygge
 
Färdig bro
 
Det gick bra att fika hos oss på altanen också, rätt varmt i solen och vindstilla
 
Bonnie fick sin hett efterlängtade möjlighet att sitta i fyrhjulingen med ballonger. Det var en av hennes två födelsedagsönskningar för någon månad sedan. Hon har väntat så och tydligen pratat om det sedan dess. 
Till sist var vi bjudna på grill i grillhuset av våra gäster. Kanongott var det och nu måste jag bara göra tsatsiki! Det är så gott. Och stekt svartkål en ny rätt. Vi tvekade länge om sittning ute eller inne, men det blev till slut ute. Ingen värme direkt men vackert solsken. Så blev sista dagen tillsammans. Idag bär det av tillbaka till huvudstaden med alla. Och tystnaden lägrar sig åter över Liane. Lika ledsamt varje gång.
 

Påsk hos barnbarnen i Umeå!

Så mycket snö kvar i Umeå! Men det hindar inte påskfirandet, Lovis och syskonen letar ägg som påskharen gömt ;- ))
 
 
 
 

Påskdagen på Liane

Dom drog iväg rätt tidigt på morgonen med fyrhjulingen för att lägga ut mat till rådjuren på olika foderplatser.Det var Roland, Robin, Lina, Bobo, Bill och Bonnie. De lyckades fastna med fyrhjulingen så det blev lite extra dramatik, men allt slutade bra. Och de många rådjuren i närheten har mat för de närmaste dagarna.
 
 
Bobo kommer med töre, dialekt för tjärved. Det har de tränat på att känna igen och använda. Man får lära sig hur det ser ut och hur det luktar.
 
Här är småbitar av töre samlat för att kunna ta fram när det är dags att tända brasa.  
 
Lilla Lou ville inte gå med till skogen. Hon ville gå till "farmor på höga berget" så de kom till mig, Carin och Lou, fika och lek förstås. De 40 år gamla barnböckerna håller än, både med blad och innehåll. Alfons Åberg är en av favoriterna. 
 
Lunch här  för barnen och pant av flaskor o burkar på Ica Sillerud. Drygt 300 i pant, ett gediget arbete för att fixa det.
 
Sen åt vi gemensam mat här här hos oss. Efter det en överraskning, skattjakt på ägg igen, det var ju en omgång igår, men man får dela upp glädjeämnena. ;- ))
Till skattjakt  måste man ha en karta. Storebröderna fick först hjälpa sina små systrar och sen leta själva. Jätteägg hade påskharen lämnat den här gången, 
- Det räcker till godis i tre lördagar, enligt Bonnie.
 
Idag annandagen var Robin hos Anders och fällde träd på förmiddagen, sen var planen att bygga en bro med barnen över bäcken! Gossarna har redan gjort en ritning. ;- ) Sen blir det gemensam grillning i grillhuset på Liane. 
 
 

Påskafton igen

 Dagen startade med att Robin och Roland fällde träd på andra sidan vägen, bredvid hundgårdarna. Robin vill träna på skogshuggning med numera egna utrustningen och vi vill få lite mer ljus i huset.
 
 
 Sen skulle riset köras bort förstås
 
 Och då var det läge för barnen att följa med i traktorn. Det var populärt ...
 
 ... hos alla utom Lou! 
 Fina påskkärringar kom det!
Pappa Evert var förstås påskgubbe
 Påsklunch gjorde vi som knyte här. Lilla Lou tjuvstartade
 Robin gjorde fina smårätter
 
 Barnen gillar blodpuddning, stekt potatis, prinskorv.
Mycket lek blir det under dagarna.
 
 Lou tycker om hattar
 Påskharen kom också förstås och gömde ägg, men de hittades! ;- ))
 

Påskafton kväll 2018 på Liane

Det ska vara påskbrasa på Liane på påskaftonen, åtmnstone om det inte är så torrt att det blir brandfarligt. Brasa blev det igår kväll, en stor en. Bill o Bobo tände.
 
 
 
Våra gästfamiljer plus Anders, Annelie och Märta. Innan hade vi grillat tillsammans i grillhuset på Liane
 
Fullmåne var det förstås och den steg upp så sakta 
Till slut bjöd Anders på ett pampigt förverkeri!
 Senare idag blir det mer här på bloggen om vad vi gjorde igår påskafton på dagen med trädfällning, påsklunch, traktoråking med barnen, påskhare, påskkärringar.  Barnen var nöjda och glada hela dagen.