Vi jagade rådjur idag onsdag, sista dagen för säsongen!

Vi släppte honom vid lunchtid. Då  hade han redan två rejäla jakter bakom sig under förmiddagen. Det var nära då men inget fällt.
 
Det var olika mycket snö på olika ställen.
 
Efter någon halvtimme fick han upp två rådjur. Vi såg dem men det var för långt håll för skott och de kom kvickt. 
 
Efter så mycket jakt, så där tre timmar idag, så var han i alla fall lugn och låg still. Men för säkerhets skull så lade han sig vid ytterdörren så han kunde kolla att vi inte gick ut och jagade utan honom. Nu får han vila till rådjursäsongen drar igång igen till hösten, första oktober. 

Värsta vargrevir och bästa hus!

Igår var jag med på en tripp ut i värsta vargereviret, mitt i vildmarken. Och vi kollade på ett av de finast hus jag har sett. Det är gammalt och gediget, välbyggt och under renovering. Och så blir jag så imponerad när en husägare lyckas välja exakt rätt färg på fasaden, alltså en bruten vit färg som inte drar åt vare sig gult eller blått.  Den bara stämmer.
 
Här uppe i vildmarken finns också det som för länge sedan var ett skolhus. Gissar att läraren / lärarinnan fick bo i en liten lägenhet på övervåningen. Skolor på den tiden hade alltid många och höga fönster för att släppa in dagsljus.
 
Sen gick jag en långpromenad i det stora vargreviret alldeles ensam. Jag var förstås tacksam att slippa konfronteras med de 2 - 3 vargar som finns här, men jag hade gärna fotat några bamsiga vargspår i vägkanten. Jag spejade överallt men det fanns inga alls. Det fanns inga spår av vilt alls trots fin nysnö. Vackert i alla fall att gå på en skogsväg som är så ödslig som den här.
 
Kvällen avslutade vi med att bjuda en gäst på falukorv!!! Jag lovar att jag aldrig har bjudit matgäster på falukorv förut. Men nu fick det bli så, för maträtten var planerad innan gästen var aktuell.  En trevlig kväll hade vi i alla fall och ugnsfalukorven var helt ok med potmos till. ;- ))  Och matgästen har lovat att inte berätta för någon att han på Liane blev bjuden på falukorv!

Oj, vilken vacker dag idag tisdag!

Tänk att få gå upp en sån här morgon och vara pensionär!!  Och konstatera att dagen är min. Gnistrande nysnö som föll i natt, solsken och någon minusgrad.
 
 
Här är vårt hus idag som jag lämnade snabbt för att ta en promenad med tax Seffrin.
 
Rådjuren har inte varit blyga inatt, gått runt huset, ätit lite av ljungen, kollat postlådan och vandrat vidare. De har inte förstått att här bor en energisk rådjurshund och en jägare.
 
Seffrin o jag knallade iväg i alla fall.
 
 
Vid Prästgården mötte vi några av Gunnars hästar. Vet inte om detta är Tyra Lill eller Moe Braga. För mig ser de lika ut.  Men en fin fux i alla fall.
Från Prästgården ser man Liane så där långt där borta.
 
Vid Brobacken snattrade och lekte en massa änder i älven där vattnet är öppet. 
 
Den här bildvinkeln gillar jag, det är mycket vatten i älven och busken bildar en cirkel med skuggan i vattnet
 
Vi gick ner till Sillerudsbryggan. Det mesta är fruset i viken, men öppet vid älvmynningen.
 
Fin utsikt från grillplatsen
 
Det här trädet har vridit sig i någon sorts våndor.
 
Vi skulle handla fil o mjölk och blev i kassan  möttta av en reporter från tidningen Värmlandsbygden. Han var ute på reportageresa i Sillerud och frågade lite om bygden. Roligt att man skriver om bygderna!  Imorgon skriver jag o har bilder från värsta vargreviret och snyggaste huset. 
 

Olle Nilsson / Boberg - lite forskning i Rolands släkt

 
 
Det är en fin bild vi har fått på Olle Nilsson Boberg,  "oäktingen" från Åskogfjället (tror det stavas så, låter som Åskåfjället),   som charmade Maria Byttner, dotter till kapten Pyttner / Byttner  på Nordmarks kompani i Långserud. Olle var lite ensam på sin vägg här så vi satte dit en härlig liten träängel under honom. Den är gjord av bildhuggare Leif Andersson i Snarkil
 
 
Det här är  Maria Byttner - Boberg, kaptensdottern från Långserud, Rolands farmors farmor om jag fått till det rätt. Hon var alltså gift med Olle från porträttet ovan. Allvarsamma ser de ut båda två på gamla dar. Säkert var livet hårt med så många barn att dra försorg om på ett litet soldattorp .
 
Pyttner hette Marias släkt först, men ändrade sen till Byttner.  Pyttner / Byttner- släkten var i flera generationer officerare men räknar släktskap rakt bakåt i tiden till de Besche, den första vallonfamiljen som kom till Sverige. Släkten de Besche kom från Liege, var adel  i hemlandet och senare också i Sverige, har sköldar i Riddarhuset. Man byggde kyrkor och slott, hade bruk utanför Nyköping. Pyttner / Byttner-grenen blev som sagt officerare i flera generationer så giftermålet med  kaptensdotter Maria var nog ett kliv uppåt på samhällsstegen för Olle som var "oäkta" son till Stina Jonsdotter. Olle bör ha varit född 9 oktober 1819 Kolsheden Säffle. Pappan till Olle  hette Nils Jansson det är allt vi vet. Men jag har inte gjort några ingående forskningar.
 
Olle Nilsson / Bobergs svärfar, kapten Byttner, ordnade (min gissning) ett soldattorp åt de unga tu, Västra Boda i Sillerud. Olle blev indelt soldat och då fick efternamnet ändras från Nilsson till ett soldatnamn; Boberg. Man gjorde så att soldaten fick ta namn från soldattorpet som han bodde på, Västra Boda blev Boberg.  De fick ett antal barn, så som det var på den tiden, Karl , Olav Fredrik, Gustaf, Anna Charlotta kallad Lotta (och som  bodde i Sockenstugan i Mineträdgården på Prästgården),  Anders August, Khristina Maria, Vilhelmina kallad Mina (som också bodde i Mineträdgården på Prästgården),  Edvard Emanuel.  
 
En av Olle o Marias söner, Karl Gustav Boberg, gifte sig med Hedward Svensson. De fick barn: Esther (Rolands farmor) , Emma (som hade barnen Hagar i Svensbyn som jobbade på skolan och Uno =Anders Hellbergs pappa),  Oskar, Mari på Blåsåsen (mamma till Anna på Döverud och Ragnar på Blåsåsen),  Valfrid (ogift barnlös) och en till som jag inte vet namnet på (som flyttade till Sanda och blev anmoder till Thore Danielsson i Svensbyn). Tror jag har fått allt rätt där.
 
 Först nämnda Esther / Estrid Boberg, Rolands farmor, gifte sig med  Gustav Kylin / Kylén  och de bosatte sig på Liane i början av 1900-talet (från 1909 tror jag). I samma hus bodde också Esters bror Oskar Boberg som förblev ogift och barnlös så vitt vi vet. Tillsammans brukade svågrarna Gustav och Oskar gården Liane.  Ester o Gustav fick också ett antal barn: Astrid (som fick Göran som dog ung i en trafikolycka), Helge (som fick Ragnar u.ä.), Emma (som blev anmoder till alla Sellin-barn i Årjäng), Lisa (anmoder till Åsa och Ulrika), Svea (som dog ung i brusten blindtarm), Evert (anfader till Lindbladsbarnen från Bäcken och Saras barn i Svensbyn och Martin som flyttade till Gbg), Nils (anfader till  Anna-Lena o Granlundsbarn i Årjäng, samt Petra som har familj på annan ort) o Thyko (anfader till  Annelie Svensson, Ann-charlotte Kylén, Jonas Kylén, och våra barn som inte bor kvar i Årjäng).
 
Thyko Kylén, Rolands pappa, gifte sig alltså med Maj Nilsson från Önnebyn. De fick tre barn, Roland var ett av dem.  Roland och jag bor nu på Liane. Släktforskning griper tag när man stannar till vid enstaka individer och lever sig in i deras liv, ett i taget, inte bara låter dem bli namn och datum på ett papper. Jag tror att det mesta ska vara rätt här ovan om släktningarna men fel kan alltid smyga sig in någonstans. Ibland minns man fel, skriver fel. Ibland står det faktiskt fel i kyrkböckerna eller en del är utelämnat.
 
 

Spännande rådjursjakt idag med Seffrin

 
Spännande blev det med en o en halv timmes effektiv jakt ungefär. Fast det dröjde någon timme nästan innan Seffrin fick opp, han letade ivrigt. Bitvis var det rätt mycket snö men inget som innehöll skare så det gick bra, men han fick kämpa emellanåt. Det var en stor bock och två till (get o killing kanske men killingarna är så stora nu så svårt att se skillnad). De gick runt oss och var nära vid flera tillfällen då vi såg dem. Men antingen kom de snabbt som oljade blixtar eller stod still halvt skymda. Det snöade en del under tiden och Roland säger att de går så här trångt i cirklar då. Skottillfälle blev det i alla fall inte men spännande var det. Och Roland menar att detta är första gången i sitt liv han sett rådjuren fyra gånger och inte fått skotttillfälle.  Men vi alla både tvåbenta och fyrbenta fick motion. 
 
Sen tänkte jag att vi skulle ha sjungit för Rolf som var med och passade för han fyller år idag. Men han smet hem, så hipp, hipp, hurra i efterskott får det bli!!!  Synd att Rolf  inte fick skjuta för Seffrin för det är nästan precis ett år sedan sist.
Snön som låg på träden var som spunnet socker, något sorts fluffig kornsnö.

Mycket vildsvin har vi fått

Vi släppte Seffrin ett tag igår eftermiddag på rådjur. Testade först att gå med honom i koppel där det var snö, men det verkade ok, ingen skare så han riskerade inte att få skador. Sen släppte vi honom. Han letade i rätt färska spår men vittringsförhållandena var dåliga. Han gjorde en kortare jakt men tappade strax. Ovanligt för att vara han. Han höll på sammanlagt någon dryg timme men sen gav vi upp. Det hinner väl bli något mer släpp före slutdatum. 
 
Där vi gick var det i massor av vildsvinsbök, hela vägen såg det ut så här. Vi har fått gott om dem. Men älgspår eller spillning ser vi nästan  aldrig, inte igår heller. Det är illavarslande. Ska bli intressant att få besked på flyginventeringen.

Vi var på Expressens löpsedel!!!

I döstädningen av otaliga  pappershögar så dyker många minnen upp av sånt som vi glömt bort,  bl.a. den här Expressen-löpsedeln från  för rätt många år sedan nu. Vi var alltså med på en Expressen-löpsedel!! . Bakgrunden var att man spårat president Bush ursprung till Skandinavien och man trodde att han kom från Sillerud. Tror att någon snabbtänkt bybo skrev till honom o bjöd in honom till Sillerud och fick ett vänligt svar, fast han kom inte hit. 
 
Journalisterna från Expressen ringde Årjängs kommunkontor och frågade efter Silleruds motsvarighet till Bush och  de blev  skickade  till Roland som knappast var president  ;- )) men kommunpolitiskt aktiv på den tiden. Så de kom från Stockholm hit till Liane och gjorde ett reportage i Expressen  om Sillerud, en skrivande reporter och en fotograf. Det var fokus på bilder då.
 
Jag blev förstås begeistrad när jag förstod att fotografen var Jonas Lemberg, son till den berömde Arne Lemberg. Jag hade sett massor av av Arnes bilder i en herrtidning som han jobbade åt, helt fantastiska reportagebilder mest från oroligheter i världens alla hörn. Det var inte en tidning som jag köpte men, mannen i huset där jag var barnflicka  som 17-åring hade den. Tror det var Lektyr. Arne blev skjuten under ett uppdrag i Idi Amins Uganda.  Det var ju smickrande att vi blev fotad av Jonas som också blev legendarisk Expressenfotograf och fantastiskt  att höra honom berätta om sin pappa. 
 
På bilden håller jag i taxen Anton, Arms Anton. En duktig jakthund med ett sök som en stövare och ett bra skall. Roland håller i hamiltonstövare Leta. Det var en tik vi övertog efter Olle Melkerssons död, Olle med Lalabons kennel. Olle dog alldeles för tidigt i en bilolycka vid en järnvägsövergång. Leta hade han tagit undan för att ha själv men hon hamnade alltså här när Olle gick bort. En fin tik men hon visade inte så mycket i skogen så vi behöll henne inte så länge.
 
Ler lite när jag nu i dagarna  läser att president Trumps ursprung är spårat till Europa, får se om han också kommer från  Sillerud. :- )) 
 
Här är Jonas o Petter som besökte Sillerd för reportaget i Expressen den 4 april 2006
 
Och Roland lovade att bjuda Bush på kålbullar om han kom
 
 
 

Näh... det blev ingen jakt igår!

Från mildväder på så där + 8 grader så föll temperaturen till drygt -8. Det blev skare på snön som är  kvar, inget jaktväder för våra hundar.  Det fick bli en tur till Bofab Grums för koll av kikarsikte och till Karlstad för måste-inköp istället. Men nu har det fallit en del nysnö så kanske kan Roland släppa åtminstone stövarna idag. Jag får ägna mig åt döstädning! 
 
"Hand i hand" står de  fastfrusna barnen i Museeiparken i Karlstad. Det är Lena Cronqvists skulptur. Lena växte upp i Karlstad och levde med värmländske författaren Göran Thunström,  men har sina verk på många platser i Sverige. Hon gjorde både målningar och skulpturer. Jag tycker om hennes konst som kan vara både ironisk och grym. Vid Karlstadsbesöket igår så åt vi lunch på Värmlands museum. Där serveras nog den bästa maten dagtid i Karlstad. Vi hade tänkt vara nostalgiska och gå på restaurang Freden vid torget för en klassisk lövbiff, men där var stängt för renovering. Vi får hålla tummarna att det är köket som ska renoveras och att man behåller den fantastiska inredningen som varit intakt från 60-talet.
 
Vi var inne på Bofab, jakt- och vapenaffären i Grums. Den jättestora kartongfabriken mellan E18 o Vänern, kanske världens största, bygger man vidare på. Tror bygget sysselsätter 800 personer. Det passar bra i skogrika Värmland som har mycket träråvara. Papper för kontor och tidningar går åt allt mindre av, vi är numera nätmänniskor. Vi handlar allt mindre i butiker också men beställer via internet och får hemskickat i just kartonger. Så detta är nog en bra investering på lång sikt. 
 

Gemytligt med fyra hundar

 
Det är trevligt att ha hundarna inne på kvällarna när vi också är inne, det skapar lugn och trivsel.  De har sina egna platser förstås. Här ligger Hambovalpen!
 
Här är lille Seffrin. Han bäddar vilt innan han intar viloläge och drar ibland täcket ut över golvet.
 
Dunker Hej ligger still, sträcker gärna ut sig och viftar i luften med tassarna.
 
Men detta måste vara en synvilla: Gamle Jazz i Rolands säng! Vi har ju inga hundar i sängarna!!!!  Fast han är äldst och champion så han gör lite som han vill. ;- )) Med ålderns rätt vill vara ifred i eget rum.

Släktforskning

Vi pratade mycket om Klas S igår. Han var Rolands kusin. Klas  gick bort nyligen och Roland var på begravningen igår. En fin ceremoni sa Roland med vacker sång och musik och många som var med  i kyrkan.  Klas var  slagfärdig och en skogsman  både på jobb och fritid. Det sas att han kunde hugga över 400 styck timmer / massavedsstockar per dag.  Roland säger att han själv  kanske hinner med 30 på en dag. Klas var alltså en duktig skogsarbetare, närmast legendarisk med sin skicklighet. 
 
"Har du nån skog i din himmel, du Gud
te gå i en fin en kväll
En tocken där gammel skog du vet
med smörsopp å kantarell"
 
av Gunnar Ehne
 
Klas har ursprung här från Liane. Hans mamma Emma var född här, hon gifte  sig med H. Sellin, flyttade till Elgtån, ett par kilometer härifrån.
 
Så här var det från början.
 
Den  förste av Rolands anor som bildade familj här på Liane var Gustav Kylén som gifte sig med Ester (Estrid ) Boberg, i början på  1900-talet. Gustav var son till Alfred på Döverud som kom hit till Sillerud från Blomskog. Han hette från början Vilhelmsson / Kylin / Kylén och gifte sig med Emma Guttman (från Faggebyn tror jag) och de bodde alltså på Döverud. . Men om dem berättar jag på en annan sida här under kategorin släktforskning. Och om Ester Boberg berättar jag senare i ett inlägg också under kategorien släktforskning. 
 
Bild på Gustav Kylén, Rolands farfar, den förste anfadern här på Liane. Enda bilden vi har på honom. 
 
Gustav och Ester på Liane  fick i början på nittonhundratalet barnen  Svea, Thyko, Nils, Emma, Helge, Lisa, Astrid, Evert. 
 
Thyko var Rolands pappa. Han stannade kvar på Liane  gifte sig med Maj Nilsson från Önnebyn och de fick barnen Gun Britt, Gunnar och Roland som alltså växte upp här. Roland och jag byggde hus här på Liane och blev kvar på gården.
 
Emma gifte sig med Harry Sellin, flyttade till Elgtån och de fick barnen Göte, Klas, Ulla, Ove, Inge,  Sune och Mona. 
 
Roland o Klas var alltså  kusiner. 
 
Om man ska fortsätta att se vilka som  som har ursprung från Liane så kan det bli så här, många blir det.
 
Thyko och Maj fick 
Gunbritt 
Gunnar
Roland 
 
Nils och Anna född Lundgren från Rottneros  fick
Ingvor
 
Svea dog ung av brusten blindtarm vid drygt 20 års ålder.
 
Emma och Harry fick 
Göte
Klas
Ulla
Ove
Inge
Sune
Mona
 
Helge fick
Ragnar
 
Lisa gifte sig med Ernst Karlsson och fick
Åke
Laila
 
Astrid gifte sig med Gunnar Bengtsson från Malsjö i Grums och de fick
Göran (som dog i en trafikolycka 15 - 16 år gammal) 
 
Evert gifte sig med Doris Nilsson (syster till Rolands mamma!) och de fick
Inga-Lill ( som är dubbelkusin till Roland) 
 
Sen är det förstås så att det finns ett antal barn och barnbarn till de ovan nämnda. Och alla har alltså ursprung från Liane. Många blir det, jag har ibland funderat på att göra en stor släkttavla på  väggen på Liane. Många bor kvar  i närheten.
 
Ursprungsförfadern på Liane Gustav Kylén  dog ung i tbc, bara drygt 40 år.  Han lämnade fru Ester och den stora  barnaskara efter sig, äldsta barnet Thyko (Rolands pappa ) var 17 år och Nils något år yngre. De två tillsammans med Esters bror Oskar Boberg fick försörja Ester och alla barnen med hårt skogsarbete. Den yngste Evert var bara något år gammal.  Men familjen bodde kvar på Liane och lyckades klara överlevnad och som sagt många ättlingar blev det.
 

Tax Seffrin fick fösa på några rådjur idag fredag!

 
Idag fredag var det idealiskt för rådjursjakt. Vi släppte Seffrin vid lunchtid så han fick fösa på några rådjur.  Vi såg fyra stycken som vi släppte på men vet inte hur många som höll ihop. Det var gott om spår och spillning. 
Till slut blev det stopp vid en bäck med mycket vatten så vi kopplade honom. Tur att han inte hävde sig i, det hade inte gått att ta sig över för honom. Tassar och underdel klarade sig bra. Det var en del områden med mycket snö men det mesta har smält bort.  Kanske blev detta sista jakten för Seffrin, tiden rinner ut. 
 
 

Seffrin igår

Det var på gränsen att släppa Seffrin igår för lite rådjursjakt. Men vi tvekade och var rädda att han skulle kunna skada tassar och underrede på snön som är  skarp bitvis, den som är kvar. Så det fick bli promenad istället med mig.  Efter ett dygn med rejält plus och blåst så borde det gå att släppa honom  idag på eftermiddagen.  Vägen är ingen lek kan man säga, ordentligt med is, farligt för halka. Jag skulle inte våga gå utan mina  Icebugs. Bästa investeringen jag gjort i skoväg, gamla kärringar ska inte ramla och  bryta benen! ;- ))
 
Vår agenda för dagen: Roland ska först till bilbesiktningen, sen på begravning och ta farväl av kusin Klas S.  som gått bort efter en kort tids sjukdom, kanske blir det rådjursjakt med Seffrin  i eftermiddag och under dagen tar vi emot gäster som kommer till Liane och  stannar över helgen. Så ser fredagen ut att bli just nu.

"Svensk Jakt" har med Roland o Hambo ...

... i ett reportage i det nummer som kommer nu. Vi har fått det redan som prenumeranter men finns kanske inte än i butik. Det är i alla fall i Svensk Jakt nr 2 /3 dubbelnummer februari - mars. Jan Henricson  var här ett par dagar och jagade hare med Roland och våra stövare. Gode vännen Bo Nilsson var också med på ett hörn första dagen.  Dag två blev det en bra jakt med sex upptag och bra avslut för Hambo-valpen. En trevlig artikel om stövarjakt, Jan har gjort ett fint reportage.
 
 

Ett annorlunda recept på potatisgratäng!

Jag har inte testat än men det ser gott ut så det ska bli.  Verkar smakrikt! Lägger det här så jag har det i min receptsamling på kategorin "mat" . Skulle kanske passa till harsadel! ;- ))

En hare för valpen Hambo igår!

Roland fällde en hare för Hambo igår. Jag skriver valpen Hambo, vi kallar honom valp fast han är två år. Men han är ju yngst i vår lilla hundflock och så är han lite sent mogen. Det är så olika med hundar. Hambo är fortfarande valpig i sättet,  lekfull och livlig. Hans namne, vår gamle Hambo, var också sen, lekte med pinnar i skogen. Han kom inte igång med jakten riktigt förrän han var bortåt tre år och då hade Roland nästan gett upp, funderade på att ge bort honom. Men han var värd att vänta på, blev en fantastisk hund både med jakt och som familjemedlem.  Man får ha tålamod med sina husdjur.

Jessica från Lerins lärlingar var med i Gokväll!

Hon är ett charmtroll, duktig med sina bilder och gillar delfiner. Hennes liv har ändrats helt sedan serien spelades in. Hon har fått vänner och framför allt Janni som också sjunger och målar. Gruppen har ju fortsatt att träffas en gång i veckan för att måla trots att programserien är avslutad.  Lars Lerin är oftast med också på deras träffar.  Ikväll kommer tredje avsnittet i serien Lerins lärlingar kl 21.00 i Svt 1. Det ska bli roligt att se.

Fåglarna huttrade på iskanten

Men nu försvinner både is och snö. Det regnar för fullt och ska hålla på hela natten. Kanske kan jaga med tax Seffrin imorgon.
 
 

En vacker julgåva var det ....

... med vita orkideer i från början. Nu har förstås orkideerna vissnat men jag köpte vita liljor och stoppade ner istället och det blev en vacker blomuppsättning igen. Himla roligt! Röda stenar är det i botten på den jättestora glaskupan, sen geleartade kulor och så en blomhållare förstås.  Man fyller på lagom mycket vatten så funkar den.
 
Idag lär jag få tillfälle att  njuta av den här fina blomman. Vädret inbjuder inte till utevistelse, blåst och regn ska det bli så jag håller mig inne och ägnar mig åt döstädning. 
 
Ikväll blir det Lerins lärlingar förstås kl 21.00 på ettan

Sista skidturen på ett tag

 
Det blev ett par varv runt idag också med skidorna. Jag antar att det är sista gången på ett bra tag. Det är varslat för ordentligt mildväder uppåt + 8 grader, regn och blåst. Så gissningsvis försvinner våra 30 cm snö rätt kvickt då. Synd för detta har varit fint!
 
Där borta bor vi. Det började snöa när jag åkte, blev som lite mörkt fast det var mitt på dagen. Medan jag åkte så jagade Jazz på en hare rätt nära mig. Han motionerade den ett bra tag. Roland jobbade i skogen så jag hörde motorsågen också. Det är inte tvärtyst på landet. Sen blev det en promenad med Seffrin förstås. 
Men det ska väl komma fler tillfällen, vintern har ju precis börjat. 

Barnbarn Lou målar, djupt koncentrerad!

Ser så mysigt ut, skulle vilja vara med!

Morgonens spår, ofin hare och kräsen räv!

Jag tog en skidtur rätt tidigt idag och fick alltså se färska spår efter nattens snöfall.
Den här haren har varit lite ofin. Han kom från bakom vårt hus som syns på bilden, bevisligen bebott av en harjägare, och så har han skuttat iväg delvis i mina skidspår från igår!  Ha ha...!
 
Räven har spejat efter mus under snön, gjort en grop och tagit upp den, men spottat ut den igen. Kanske näbbmus. Den var död men hel och oäten, utspottad. Det var något fel på smaken verkar det som.
Samma räv har kissat mot ett litet träd, vet inte om de markerar revir nu också.
 
Många rävspår var det i alla fall. Grässvålen under är tjock, tror inte att den var slagen i somras. Det borde finnas en hel del möss och sorkar alltså. Räven lär kunna höra dem, väntar och gör höga hopp för att få tag på dem.
 
Rådjur har också gått här idag på morgonen eller i natt. Det var några spår efter dem. De kan säkert krafsa fram gräs under snön.
 
Så här blir spåret efter mig! ;- )) Roligt att kunna ta en daglig skidtur på så där 15 - 20 minuter direkt från dörren och slippa stort projekt med att köra bil. Fint väder var det idag också, solsken av och till, rejält minus - 5 till - 9. 
 
Roligt att se spår av djur och se lite av deras liv. Men tråkigt att vi sällan ser spår av älg. Fanns inget idag heller. De preliminära rapporterna från flyginventeringen indikerar att vi har väldigt lite älg kvar. Flygarna  har sett dåligt med älg och få spår men sammanställningen är inte gjord än. Deras iakttagelser ska ju bearbetas statistiskt för de flyger vissa stråk och sen ska de sammanställas. Men flygarna  var överraskade över att de sett så lite. 
 
 
 
 
 

Chuck Berry såg vi!

För tio år sedan såg vi tydligen Chuck Berry i Karlstad i Mariebergsskogen! Jag hittade biljetten  igår när jag döstädade i en av alla pappershögar som blivit liggande. Nostalgi!  
 
Vi såg Chucken flera gånger, men detta var nog sista gången. Han var bra och speciell, en legend Det gick nog inte att härma honom.

Gjorde nya spår idag!

 
Jag gjorde en ny spårslinga idag, nästan vid Ligärdet-grannen. Den är lite längre och var jobbig  att göra. Kanske tjockare grässvål under snön. Igår skyllde jag min obalans på tilltagande ålder och skröplighet. Och så är det säkert, men upptäckte även en annan förklaring idag. Det är ju skare under i snön, ibland håller den och ibland inte. Alltså skär det ner när den går sönder. Då blir det vingligt med skidorna.  Fast för varje varv blir det lite stadigare. Känns bra i alla fall med en stunds skidåkning. När jag lägger nytt spår så får jag kämpa med hela kroppen, blir trött i muskler som jag inte trodde fanns. Sen blev det en långprommis med Seffrin också, det är inte så mödosamt. En dag till med snö ska vi få i alla fall, sen regnar det visst bort. Trist! 
 
Fina skidspår för de verkliga entusiasterna finns på golfbanan här i Sillerud och vid Mörtnäs. Säkert på fler ställen men det är de jag kommer på nu. 
 
I kväll ska vi se på Bron!

Trädens histora är också gårdens historia

Man kan räkna årsringarna och se hur gammalt ett träd är. De äldsta i den här traven är så där 80 år. Innan det blev skog på det här området så var det betesmark,  när Rolands pappa var barn. Det var för får och kor. Skogen här är inte planterad utan självföryngrad, vilket innebär att träden har olika ålder.   1977 så gallrades området och man kan se att tillväxten blev bättre efter gallringen, årsringarna blir bredare. Gallring ger mer ljus och utrymme åt träd. Det blir mer grönmassa och trädet växer bättre. Det är  en nödvändig del av skogsbruket.
 Traven närmast är timmer och längre bort ligger det som ska bli papper. 
 
Timmer, grantimmer som ska sågas till plank och bräder
 
Massavedhögen, den ska alltså bli papper. Nu är avverkningen avslutad och allt är upplagt för avhämtning.
 
  Klentimmer är detta. Det blir sågade trävaror i klenare dimensioner
 
 Rötved
 
Lövmassa asp 
 
Också massaved
 
 Björkmassaved
 
 Tall sågtimmer. 
 

Svärdotter Carin på Ellegalan

Carin står här till höger, har en jättefin klänning på sig och helt fantastiska skor. Tänk att hon kan gå med dem!  Carin jobbar på tidningen Elle som redaktör för skönhet så kvällen var inte bara glamour utan också jobb för hennes del.

- Poserese, sa Roland när vi lämnade Töcksfors

Det är ett dialektalt uttryck för något som varit helt meningslöst, lite löjligt.
Roland skulle köpa en pryl på XXL vid köpcenter i Töcksfors. Men den fanns inte för man har inte samma sortiment som XXL i Karlstad. Vi tog en tur runt köpcentret i alla fall. Det är stort, tror det är en kilometer att gå runt, byggt i huvudsak för norska kunder, ligger nära gränsen.  Jag hade rödbetsjuice på min köplista. Så vi gick in på Maxi Mat.  Men det var inget för oss bönder alldeles för stort. Efter att ha gått ett antal varv runt i butiken  utan att finna rödbetsjuice eller något liknande så fick vi panik. Vi gick bara raka vägen ut, satte oss i bilen och for till Årjäng istället. Där vet vi var grejerna finns och kunde shoppa snabbt. Vi avslutade vår eftermiddagstripp med  trevlig pratstund hos goda vänner. R. har äntligen fått sin operation genomförd och slipper ha så ont. Va skönt! Vi glädjer oss!
 
 

För mycket snö för lille Seffrin!

Åh han ville så gärna dra iväg efter rådjursspåren! Han ser dem och känner vittringen. Men det är alldeles för mycket snö bitvis och det är skare också som skulle skära i tassar och underdel på kroppen. 
 
 
Men stövarna klarar snön. Roland är nu ute och letar såna här spår, efter hare. Hararna är ju nattaktiva djur så spår och vittring hittas lättats tidigt på morgonen. Under dagen sitter de och trycker någonstans, inte så lätt för hunden att hitta. 
 
 
 

Vinterns första skidtur!! Va skönt!

Kavade iväg på mina skidor idag för första gången den här vintern! Minns inte om jag tog mig ut någon gång förra året. Men nu kollade jag på långtidsprognosen och  det såg ut att hålla sig på minus fram till tisdag nästa vecka. Då kändes det lite lönt att försöka kämpa med att lägga upp ett  spår. Ibland har jag gjort spår på andra sidan vägen, det är en rätt stor åker. Men den var alldeles för knölig, så jag labbade runt på den lilla mellan oss och Litorpet. Den är inte stor men rätt slät. Tar väl så där fem minuter att åka runt, men om jag åker 10 varv så blir det nästan en timmes skidåkning ;- )) Inte fy skam. Ska kolla om det finns möjlighet att göra något längre spår i närheten eller om någon redan har fixat det.  Precis hur jag ska staka  mig fram sitter liksom i ryggmärgen, ungefär som att cykla. Men balansen är skruttigare med åren. Tur att mitt lilla spår inte har några branta backar. Skidorna gick ibland ner i gräsbädden under och då nöp det ihop och blev tvärstopp. Men det blev allt mer stabilt efter några varv runt. ;- )) 
 
 Jag räknade ut att mina skidor måste vara minst 30 år gamla. De köptes till son Markus när han var ungefär så lång som jag är nu för de är perfekta till mig i storlek, och jag är så där 1.68. Med den längden var han 10 - 12 år. Sen drog han iväg och blev lång. Hans skidkarriär var kort, han övergav den snabbt för att ägna sig åt fotboll och tennis både sommar o vinter. Så jag fick ärva skidorna och de fungerar bra än. 
 
Så här ser bindningarna ut och såna har nog de flesta nu levande svenskar inte sett. På pjäxan finns en metallbygel som man ska trä över en metallhållare på skidan  och så spänner man med uppbjudande av alla sina krafter den där hållaren över. Jag vet inte vad den här typen av bindningar kallas, kanske råttfällor.
 
Jag vet att såna här inte finns att få tag på längre. För rätt många år sedan nu, säkert 10 . 12 år sedan, så tog jag med mig mina pjäxor till en stor sportbutik i Karlstad för att köpa ett par nya. Jag tyckte att mina gamla var lite slitna och började spricka i skinnet.
 
Mannen jag bad om hjälp hade fullt schå att hålla mungiporna i styr och sa diplomatiskt att såna hade de inte haft på många år. Kanske borde jag leta på loppisar! Ha ha...! Kan tänka mig samtalsämnet på hans kafferast nästa gång när han fick chansen att berätta om den här gamla kärringen som kom in och ville ha typ antika pjäxor.
 
Min egen skidkarriär blev också kort. Jag vann KM i min kommun när jag var 9 år, det var första gången man fick vara med på det. Jag var jättenöjd och såg fram emot att jag skulle få en snygg tennpokal med gravering, för det hade min bror fått när han vann KM vid samma ålder några år tidigare. Men det blev en skammens stund när jag fick mitt pris; det var en liten fjompig glasvas för en vas passade flickor bättre sa min lärare. Jag tror inte att jag skämts så, varken förr eller senare.  Tror att jag lämnat den till second hand. Där slutade min skidkarriär alltså. Och det var nog tur för jag har inte talang för sånt här.

Min favvokamera!

Bästa kameran jag någonsin haft. Jag är så nöjd med den och tacksam mot Malin Robertsson Harén vid Not Quite i Fengersfors för att hon rådde mig att köpa just den. Malin är ju proffsig fotograf och jag gjorde rätt i att lita på hennes omdöme. Det är alltså en Panasonic Lumix DMC - TZ 80 med Leicaobjektiv.  Och jag har inte betalt för att rekommendera den! ;- )). Fast det är väl lika bra att erkänna att en hel del av de tekniska finesserna behärskar jag inte. Jag är en fegis och vågar inte testa. Köpt på Audio Video i Årjäng

Fel dag att åka till Karlstad!

Det var helt fel dag att åka åtta mil  till Karlstad idag. Det är inte roligt när E18 ser ut så här och snön yr.
 
40 km i timmen är den hastighet plogbilar kör i. Det vet jag nu bestämt eftersom jag hamnade i bilkö bakom en på väg till Karlstad. Där låg jag i en dryg timme och såg kön växa i backspegeln. Vågar inte gissa hur lång bilkön  blev på en timme , kanske till Oslo! ;- )) Men snöandet var märkligt fördelad, inget här hemma och inget i Karlstad, men mycket hela vägen  från Långserud till Grums både på ditvägen och på hemvägen.
 
Jag hade en tid att passa i Karlstad och hade beräknat en timme extra för färden eftersom det finns vägarbete också i Karlstad. Jag hann  fram med andan i halsen och fem minuter till godo.  Bra att ta till tid för bilresor den här årstiden.

Pensionärstiden

Nu har jag varit heltidspensionär ett tag, nästan ett halvår. Pensionärslivet börjar ta form, hitta sina rutiner.
 
Först får jag väl konstatera att det inte alls blev så illa som jag tänkte mig innan. Visst kan jag sakna elever och kollegor och de meningsfulla  arbetsuppgifterna som lärare, men samtidigt innehåller  vardagen rätt trevliga saker. Nya rutiner börjar komma på plats.
 
Noll  stress är det. Allt görs i lugnt tempo, jag behöver aldrig jäkta eller skynda mig. Skönt efter ett liv som ofta gått på högvarv med heltidsjobb, familj och andra åtaganden!
 
Långa sovmorgnar och långa frukostar som jag har längtat efter. 
 
Gott om tid att laga mat från grunden. Det är roligt och vi har bra råvaror i form av viltkött 
 
Kan gå långpromenader med Seffrin när det är som ljusast mitt på dagen. Känns otroligt skönt nu på vintern. Blir väl upp emot en timme dagligen. 
 
5:2 fortsätter vi med nu på fjärde året. Funkar fortfarande bra för mig. Det håller vikten på plats och säkert nyttigt för kroppen att få vila från fett - och sockerbearbetning två dagar i veckan. Hinner göra egen kalorifattig soppa för svältdagarna och slipper därmed huvudvärken.
 
Röris 5 + lite extra ryggstärkarövningar försöker jag göra varje dag. Tränar balans, smidighet, avslappning  och lite styrka. Det behövs som komplement till hundpromenaderna för att inte tappa ork. 
 
Äter, fikar och pratar med Roland av och till under dagarna, han jobbar ofta i närheten och tar en tur in då och då.
 
Jag har tid att hålla mer snyggt och rent i huset. Det känns absolut bra. Jag har upptäckte en ordningsam sida hos mig själv på gamla dar. Har alltid tidigare betraktat mig som en slarvmaja.  ;-)) 
 
Döstädning blir det av och till och det gillar jag. Det innebär bl.a.  att jag tar mig igenom högar av foton, grejer och papper som bara blivit liggande. Skönt att få rensa, slänga, skicka till second hand. Det är inte fel heller att  uppleva nostalgitripparna det innebär att konfronteras med minnen. Ska ta mig an släktforskningen så småningom.
 
Mer tid att läsa. Det gäller böcker förstås, men också tidningar. Jag har flera digitala prenumerationer på dagstidningar, men läser även alternativa media på nätet. Det behövs  för att få bra info. 
 
Mer tid för bilder,  blogg och fb blir det också förstås. Det är lättare att hålla kontakt med vänner som bor långt bort. Jag har också nätvänner som  har hängt med i flera år. Nätet känns som ett  allt viktigare socialt forum nu när dagliga  jobbkontakten  med kollegor är borta. 
 
Det ovan beskrivna handlar om vardaglig tillvaro just nu som pensionär. Sen händer förstås annat också mellan varven, livet är inte bara rutiner. Vi träffar vänner och tar turer hit och dit på numera valfri tid och vi har tät kontakt med barn och barnbarn. Så länge hälsan står bi så är mitt pensionärsliv rätt bra, mycket bättre än jag trodde innan för att sammanfatta.

Fina små stjärtmesar vid fågelmaten!

Det är en hel flock stjärtmesar som håller till vid fågelmaten och de är inte särskilt rädda. Jag var bara några meter från dem idag, kunde ta opp kameran i lugn och ro för ta bilder och filma lite. Det här är lustiga fåglar. De lever alltid i flock utom under häckningstiden. Deras bon är omsorgsfullt byggda mästerverk. Man kan ha massor av stjärtmesar något år och så nästa år inte se en enda. De beskrivs i fågelboken som "invasionsfåglar. Livliga, kvittriga och sprättiga är de och verkar inte så begivna på talgen, äter mest frön.
 
De andra fåglarna vid fågelmaten är talgoxar, blåmesar, entitor och mycket gulsparv, sen någon enstaka hackspett.  Skulle vilja se lite mer av domherrar, de är så vackra, men det har vi inte.
 
 

Så där 15 cm snö kom igår!

Det blåste rejält och kom så där 15 cm snö under gårdagen och natten. Roland fick knuffa omkring på snömassor med traktorn och plogen hela dagen. Tur att vi inte är hänvisade till enbart skyffel. Fast entrén måste bli skottad för hand. Det är egentligen fin vinter nu och vi hoppas att det får ligga kvar. Blåsten har gett sig nu och temperturen ligger på strax under nollan. 
 
Dagens agenda är rätt öppen men ikväll ska vi se Lerins lärlingar förstås.

Maritas laxsås

Gräddfil 1,5 dl
majonäs 0.5 dl
riven halv rödlök
1 msk citronsaft
1 burk stenbitsrom
mycket dill

Inga sega kotletter mer!

Vi har inte varit bra på att laga till kotletter. De har blivit hårda och sega vid stekning i pannan. Nu testade jag ett nytt sätt och det blev bra, mört och smakligt..
5 benfria kotletter
2 dl creme fraiche
0,5 dl sweet chilisås
0,5 dl soya
Två gula lökar
Ett par morötter
 
Man värmer såsen på spisen men inte koka
Kotletterna läggs i botten på formen, kryddas
Häll såsen över kotletterna
 
I ugnen 175 grader i 1,5 timme.
 
Kokt potatis + någon kokt kål till är bra.

Nu åkte julen ut!

Någon dag för sent enligt praxis åkte julen ut ur huset. Och jag får erkänna att det går snabbare för varje år, vilket helt enkelt beror på att färre saker plockas fram. Julpynt har aldrig varit min grej till skillnad från vänner som planerar för jul hela året. Julgranen är dock lika mycket prydd som förr. Bill och Lou har ju strävat med den uppgiften och de var ambitiösa. Fast nu är allt urplockat. Eftersom vi konstant glömmer att vattna julgranen så barrade den grymt. Vi gjorde som förra året; Roland knipsade av grenarna och toppen med en sekatör och stoppade ner dem i sopsäckar som jag höll upp. Det är absolut bättre än att få allt över hela golvet och entrén på väg ut. 
 
Skönt när det är gjort men visst är det lite mörkare i huset när alla julljus är borta. Tur att vi har snö som ger ljus  och idag fick vi rejäl påfyllning. Roland har knuffat omkring snö hela dagen med traktorn. 
 
 

Ett par uppdateringar ...

... har jag gjort under kategorin "Göra en bra klass" som man kan hitta i spalten till höger om inläggen under rubriken "Kategorier" där. 

- Hej då Liane, på ett tag!

 
Jag fattade igår  att vi kommer inte att se gården på ett bra tag ifrån oss. Virkesvältan blir högre för varje dag Han lägger på där uppe hela tiden och fortsätter bygga på traven  neråt Liane. Det hade jag inte tagit med i beräkningen, men förr eller senare så ska väl virket hämtas och vi kan ha utsikt  igen. Just nu är det oväder hos oss och har varit i natt också med snö. Det blåser rejält sydostlig vind och snöar lätt nu också

Uppe vid änden på soptippebacken!

 
Jag har varit på väg hit upp flera gånger med Seffrin, men det har inte blivit av förrän idag. Skogen är avverkad däruppe och nu har man utsikt långt bort. Roland säger att det är Svensbyn som syns längst bort. Det öppnar upp med skogsavverkningar. Får väl för säkerhets skull säga att detta är inte Liane-skog.  Och också säga att det här heter soptippebacken, men det finns ingen soptipp längre. Längst ner i backen fanns en soptipp när Sillerud var egen kommun. Det bör ha varit i början på 70-talet.  Fast det syns inget av den och jag har aldrig sett den heller. 
Lille Seffrin är med förstås och förstår inte alls varför han inte får fösa på rådjur som han känner spår av
Men det är skare tyvärr så det går inte för en liten tax att jaga. Han skulle skära sönder tassar och underrede. Tyvärr har det varit så här någon dryg vecka nu. Om det blir som varslats oväder nu så blir det förmodligen för mycket snö också och då är jaktsäsongen för Seffrins del över. Synd! Den blev kort.
 

Favvokäk - skivspill!

Ok, det ser inte supergott ut men blir väldigt bra. Man bryner det och kokar rätt länge i stekgryta  med buljong och olika kryddor, lök och grönsaker. Det är ben med som ger smak. Kött från svenska gårdar förstås och vi köper det på Ica Sillerud.  Det var dagens middag, god!
 
Sen har jag ett gryt-dilemma. Känns som om jag behövde förnya husgeråden en del. Tänkte först Sous vide. Kristian var här och lagade till ryggbiff på älg på sin och det var oerhört läckert. Man vacuumpackar och kryddar köttet,  kokar det i en bestämd temp i vatten en bestämd tid.  All smaken blir kvar i köttet eftersom den inte kokar ur i vattnet
 
Sen läser jag om slökokare, Crock pot tror jag de heter. De går ut på att koka länge utan mycket vatten. Kan koka medan man är borta tror jag.
 
Igår blev vi bjudna på fantastisk högrev, mör och välsmakande,  kokad i tryckkokare. Först bryner man sedan kokar med kryddor och grönsaker en halvtimme under tryck som man skapar i kastrullen genom att göra den tät.  Ångrar att jag inte antog Björns erbjudande att låna den och testa. Det räcker alltså med kort tid eftersom det skapas tryck i kastrullen, annars skulle man få koka högrev länge för att få den så fin.
 
Vet inte vad jag ska satsa på, funderar ett tag till. Tar gärna råd.

Hambos vinterkläder!

Hundar som ligger stilla tål inte så mycket kyla. Hambo har vinterkläder som funkar när han inte jagar. 

Skogen på Liane

Det hör skog till Liane, så där 100 hektar tror jag. Den ska skötas förstås med röjning, gallring, avverkning och plantering. Roland gör en hel del själv varje vinter, men just avverkning av ett område kan vara bättre att leja bort till skogsföretag, eftersom de har maskiner. Skogsbruk  handlar dels om ekonomiskt långsiktighet, dels om miljötänk. Skog växer i bortåt 80 - 100  år och är alltså något man sysslar med på lång sikt. Man måste balansera utgifter och inkomster från skogen på ett vettigt sätt och över generationer. Plantering och röjning är bara arbete/  utgift, gallring går ofta jämnt ut / ger liten inkomst medan avverkning kan ge en inkomst.
 
  Miljötänket handlar om att skogen tar upp det vi vill bli av med i luften medan den växer

Skogens förmåga att binda koldioxid är klart positiv för klimatet.

Totalt sett binder den svenska skogen upp emot 140 miljoner ton koldioxid varje år – i stammar, rötter, grenar, barr och löv. Det är dubbelt så mycket som de svenska utsläppen av koldioxid.

.  Sen när den har slutat växa så bidrar den inte längre till en bättre luft för oss. Då är det ur miljösynpunkt bättre att avverka och plantera nytt som får ha god effekt framöver. 
 
Just nu körs det ut virke från en liten avverkning på Liane, inget stort kalhygge, bara några få hektar färdigväxt skog. Det väntades med utkörningen tills det var fruset i marken så vi slapp få stora körskador i området. 
 
Jag pratade med mannen som kör den här maskinen för att ta reda på vart Liane-skogen tar vägen sen. Jag trodde ju att pappersvirket skulle gå till Gruvön i Grums där man saknat virke för sin produktion kunde vi läsa om i NWT för ett tag sen. Man förlorade stora pengar på virkesbrist. Men icke. Det är marknadskrafterna som råder så granmassan går till norska Halden, tallmassan till Billingsfors, timmer dels till Hilmer, dels  via tåg till södra Sverige. Hoppas jag minns rätt nu och inte har blandat ihop nåt. 
 
Det är i alla fall jäktigt med skogsmaskiner nu när alla vill ha utkört, det jobbas vardag och helgdag. Många duktiga småföretagare håller på med sånt här i skogrika Värmland. 
 
 

Idag lördag

Dagens Seffrinpromenad gick mot Egenäs. Det är fortfarande mycket vatten i älven och sjön. Det forsar på och isen som ligger sägs vara tunn, åtminstone bitvis. Buskaget vid Brobacken bildar en skön cirkel mot vattnet i älven. I bakgrunden syns Silleruds gamla kyrkplats. Där borta tog jag gårdagens bilder över badplatsen och båtbryggan.
Roland har jagat hare och alltså häckat vid en eld det mesta av dagen. Jo, det blev bra jakt med valpen Hambo. Han var helt godkänd idag. Haren kunde ses flera gånger men försvann till slut utom räckhåll för Hambo. 
 
Vi har alltså en dag bakom oss då vi har fått göra det vi gillar mest och är helt nöjda. Nu är vi dessutom bjudna på mat nere på Liane av en god vän, jägare bl.a. är han, men också musiker, låtskrivare, alkoholhandlare och ny husägare. 

Gårdagens långpromenad med Seffrin

Här har vi inga - 26 grader som i Umeå. Det är bara så där - 4 grader. Så här ser det ut nere vid bryggan och badplatsen. Ett litet stråk av öppet vatten där det är strömdrag  från älven och resten är is med snö på på. Fast inte så tjock is tror jag, duger nog inte till att gå på eller åka skidor, skridskor eller spark på.
 
Hoppas det blir kallare och mer is.  
 
Klämmer in en vargrapport här:
Vi fick telefonsamtal att varg sågs igår vid Sandnäs ute på Egenäs. 

Dotter jobbade idag en bit utanför Umeå, - 26 grader.

Det kom en bild idag på förmiddagen. Dotter Malin jobbar på elevhälsan i Umeå kommun och  var idag i Granö som ligger så där 5 mil inåt landet från Umeå. Där var det alltså - 26 grader. För mig är det nära smärtgränsen. Man får bara hoppas att bilar och allt annat fungerar när det blir så kallt för man fryser väldigt snabbt.
 
Vackra bilder blir det i alla fall. Man kan nästan se hur kylan biter. Och frosten får ligga kvar på träden när det är vindstilla. 

Motvilligt läser jag den!

Jag har läst en bit i boken men slutade för den var inte så himla bra. Sen gillar jag ju inte författaren alls, han förefaller mig vara en synnerligen osympatisk person.  Jag gillar inte ens hur han skriver böcker. Det ska liksom bli många sidor med samma berättelse, först berättar någon att något ska hända, sen händer det och sen berättar någon att det har hänt.
 
Sen är, eller åtminstone har, hans kvinnoskildringar varit motbjudande. Medan män beskivs som seriösa med heder och ambitioner, så har kvinnor beskrivits utifrån utseende och grad av flärd. Men kanske är den här boken annorlunda. Johanna Lauritzen är huvudperson och hon sysslar med sabotage tillsammans med motståndsrörelsen under ockupationen av Norge. Dessutom så handlar den om Blå Stjärnan. Det är en organisation som skapades för länge sedan för att hjälpa djur i krig och sedan för att vara avbytare i jordbruket när männen ryckte in i det militära. Jag var Blå Stjärna när jag var ung och gick roliga kurser om djurvård, traktorkörning bl.a. Vet inte om organisationen finns kvar. Jag var till och med högtidligen och hemligen krigsplacerad i en stor potatisodling, men kan bara hoppas att den inte är aktuell. ;- )) 
 
Nej jag behöver inte alls läsa boken, men att ha den ligga halvläst känns inte bra heller. Bättre att läsa ut den och ge bort till second hand. Kanske ändrar jag uppfattning om Jan G efteråt och tycker att han är riktigt bra.

Barnbarn Lovis i Umeå!

Barnbarnen i Umeå längtar vi efter. Här är lilla Lovis, hon är så söt! Det blir tyvärr långt emellan att vi ses, Umeå är 100 mil från oss. Hon gillar att klä ut sig och showa, tycker om att leka familj och mata "bäbisar". När föräldrarna jobbar går hon på en fantastiskt Waldorfförskola med små barngrupper. Hemma blir hon ömsint ompysslad av sina två storebröder. En riktig liten prinsessa! ;- )) 

Mycket vatten i sjön Östra Silen

 
Så här ser det ut från bron vid Brobacken! Det är länge sedan sjön hade så högt vattenstånd. Hela sommaren och hösten har det varit extremt lågt och bryggor har stått på land. Men nu är det mycket vatten och mer regn / snö ser det ut att bli framöver. 
 
Igår kväll kom det mycket regn på frusen mark. Vägar och allt annat blev glaserat av is, gick inte att gå någonstans. Hoppas det är bättre idag och att grusbilen hunnit ut.

Spåren är kvar i snön efter småttingarna ...

.... som var här över helgerna! Lite tårögt att se dem än, fast skönt att veta att de har det bra där de är. De gillade att komma tillbaka till förskolan och träffa kompisar. Att komma till morföräldrarna var också en höjdare. 
 
Just nu onsdag kväll regnar det på frusen mark Det är glashalt överallt, det går inte att gå en meter utanför huset. Söder om Årjäng på väg 172 står en långtradare i en isbacke och tar sig varken hit eller dit. Det har gått ut trafikvarning
 
Om några minuter ska vi se Lerins lärlingar. Den serien har vi väntat på, ska bli så roligt att se den. 
 
 
 

GW är så bra!

Jag gillar att se / höra honom och att läsa hans böcker. Den här har fått vänta ett tag. Jag köpte den  direkt av Leif GW själv när han var på jaktmässan i Säffle. Och han skrev snällt till mig i den också ! Innehållet är spännande och lite oväntat i upplägget. Huvudpersonen har mycket gemensamt med GW själv och beskrivs inte direkt som sympatisk. Det är väl det som är en del av charmen med GW, att han har distans till både sig själv och omgivningen. I går kväll såg vi veckans brott och det var jätteintressant som vanligt, begriper inte hur en timme kan gå så fort. 
 
I kväll ska vi se Lerins lärlingar. Den serien har vi väntat på. Lerin är också en person som man faller för men av helt andra skäl. 

Vattnet gör märkliga isskulpturer!

 
Vattnet i bäckarna forsar, det är verkligen mycket vatten i markerna nu och det bildas isskulpturer som ändrar sig varje dag.

Barnbarnen i Stockholm kraschar pepparkakshuset.

Så roligt och gott förstås! Bill o Lou gillar det här. Nu är julen slut och vardagen återvänder.
 
 
 

Dagens Seffrinpromenad gick till Roland i skogen!

Det är en lycklig hund som hittat husse i skogen och som får krypa upp i knät för att bli kliad och pratad med.
 
För Rolands del innebär vinterhalvåret jobb i skogen nästan varje arbetsdag. Just nu är det bra väder också, fruset i marken och inte någon besvärlig snö. Principen blir varannan dags, med hugging ena dagen och köring andra dagen. Vi pratar ofta om hur anfäderna slet med skogsarbete och låg ute i på jobb uppe i Glaskogen hela veckan. 
De som emigrerade till Amerika, till Seattle o Crescent Lake, fick också ligga i med jätteträd. Man får vara tacksam att det är lättare idag och framför allt säkrare. Förr var olyckorna  och dödsfallen många i skogen.
 
 
 
 

Uppdatering av kategorin "Göra en bra klass"

Min blogg har olika kategorier för att inläggen ska kunna sorteras när de arkiveras. Jag har lagt in en uppdatering längst ner  i kategorin "Göra en bra klass"  Kategorierna finns listade till höger i bloggen, delvis i bokstavsordning. 

Hos son Mattias i Seattle!

Han har också fått en del snö. Vädret i Seattle påminner mycket om vädret hos oss. Det ligger ju nära Kanada men också vid havet.  I fönstret finns en adventsstjärna, det ser ju svenskt ut. Fast julfirandet är inte så stort här som i Sverige med mycket julklappar och så.
I området där han bor, Bellevue, så finns många hästar och hästsport är stort. 
Nyårsfirandet är tydligen ofta större än julfirandet, åtminstone i japansk tradition. Och firandet sker på nyårsdagen, inte på nyårsafton. Mattias fru är japanska, hennes föräldrar och systerfamilj bor också i Seattle.  Här är årets nyårsfirande med goda vänner. 

Nu går Seffrin och jag på promenad!

Han har noggrann koll på läget. Skulle kunna gå några rådjur där nere på åkrarna. I morse var det - 14 grader men nu bara -4. Det är lagom! 

Vi har inte skickat många julkort i år!

Vi har minskat ner för varje år på pappershälsningarna till jul. Men det betyder inte att vi vill säga upp bekantskapen med vänner och bekanta. Det betyder bara att vi önskar God Jul och Gott Nytt År  på annat sätt, irl, eller via facebook, blogg, sms, email osv.  Idag ska jag i alla fall börja plocka bort julen. ;- )) Åtminstone lite. Sen blir det nog promenad med Seffrin,  om det blir lite varmare. Just nu är det - 14 grader. Men det blir nog bättre när solen kommer fram. Roland jagar hare förstås, lite väl kallt men det går att leta upp varmare områden om man kollar runt. 
 

Vi fick vacker bild från Göteborg!

Den är tagen från nattfärjan som strävar mot Kiel. Våra goda vänner har återvänt hem och skickade oss den här fina bilden. 

Hemresa igår för barnbarnen och familj.

Först på Karlstad centralstation, vänta på tåget. 
Lilla Lou fick ett utbrott: "Inte åka tåget! Åka Värmland". Vägrade ta av sig kläderna på plats i tåget.  Hon ville alltså tillbaka till Liane. ;-))  Visst har hon och Bill haft en fin vecka på Liane, med båda föräldrarna tillgängliga på heltid under dagarna,  kusinfamiljen inom räckhåll och olika  aktiviteter med farföräldrar. Nu blir det en avkopplande helg hemma i Stockholm innan vardagen kommer igen på måndag. Fantastiskt att vi har fått ha dem här så länge! Det har blivit många episoder som vi kommer att minnas och prata  om framöver när vi inte kan träffas fysiskt, utan bara umgås på skype och så. 
Genom fönsterrutan skojar Bill med farfar.
Tågresan från Karlstad till Stockholm är helt ok. Det finns en bistro för lite äting och så går det att kolla på paddan.
Framme på centralen i Stockholm! Redig storebror tar hand om lillasyster. Mamma och pappa har en massa bagage att kånka på. 
 
Vi tillbringade gårdagskvällen hos goda vänner, blev bortskämda med fantastiskt god hemlagad julmat och  tjusig  dukning. Idag vaknar vi till en vinterdag med minus 8 grader! Äntligen! Hoppas bara att det inte har blivit skare som är elak mot hundarnas tassar.

Idag åkte dom!

 
 
Det är en svår dag med avsked. Barn och barnbarn kom till oss en stund innan de åkte hem till Stockholm idag.
 
Lilla Lou kom och tog en sista ridtur på hästen.
Jag och Bill spelade rimspelet en sista gång
Igår åkte barnens kusinfamilj
 
Här packade Markus, Carin, Bill o Lou in sig i Rolands bil  för att skjutsas till Karlstad och tåget.
Och hästen står övergiven och ensam kvar. Det är tungt att plocka undan alla saker efter barnbarnen, inte för jobbet men för saknaden. Så himla roligt har vi haft den här veckan med dem nära oss, men nu är den över. Och vi har massor av glada minnen kvar som vi kommer att prata om länge efter, vad de sa och vad de gjorde. Lyxigt att lära känna dem när de är här så länge. Mer imorgon om deras hemresa!

Igår tog vi fram en gammal gunghäst!

Och det blev favvoleksaken under kvällen! Minns inte hur vi fått den i vår ägo, misstänker att det var på 70-talet när våra egna barn var små. Barnbarn Lou gungade och lekte på hästen och ville absolut ha en hatt på sig. Fick låna en av Rolands och lekte cowboy.

Barnbarn Lou med kusin Bonnie!

De har haft så roligt den här veckan på Liane! De har skrattat, jagat varandra och lekt och länge! 
 
Här leker de bäbisar! ;-))

Hos dotter Malin i Umeå är det snö!!

Detta är tyvärr inte bilder härifrån.
Vädret igår hos oss var riktigt uselt, regn och blåst och isiga vägar. Nu roade vi oss under tak ändå och vi har haft bättre väder tidigare under veckan / helgen, så det är inte bara trist.  Men lite avundsjuka blir vi på dotter Malins bilder från Kassjö Umeå. Alltså det är snö och renarna kommer ner mot låglänt terrräng, för att kunna skrapa fram föda antar jag. Det är så varje vinter att renarna kommer nära Umeå under vintern.
Nu kollar vi ivrigt på väderrapporten och hoppas på is och snö i nästa vecka. Det ser i alla fall lovande ut.
 
Om man ska säga nåt positivt om det eviga regnandet här så är det väl att sjön är full nu. Vattnet i Bäcketjärn går upp mot vägen, det är ett gott tecken. Sommaren annars har varit torr och sjön har haft lågt vattensstånd, bryggorna har nästan hamnat uppe på land.

Kolbullar i Lianegrillen idag till lunch.

Kolbullar är varken kol eller bullar, men heter så. Först steker Roland bacon i bitar, eller fläsk i pannan. Kan vara en liten rundad kolbullepanna också. 
 
Här står Markus bredvid och grillar korv över elden.
 
Sedan hälls det kolbullesmet ovanpå det brynta fläsket. Den är gjord på bara kornmjöl, salt och vatten. Pannkakan får steka på ena sidan och så på den andra. Roland kastar upp och  vänder den i luften. Senare är vi bjudna på pizza på Liane, Märta och Annelie kommer nog också en sväng.

Solstrålar genom skogen igår! Och en kolmila såg vi.

Vackert när solen lyser upp skogen. Det får gärna bli lite mer snö och det finns hopp om det idag onsdag.  Planen för dagen är bland annat kolbullestekning i Lianegrillen.  
 
 
 
 
Kolmila har det varit här, en stor en. Roland visade mig igår, till höger om vägen från Döverud till Hopbrôten
 
Här finns resterna av en burk som Anna på Döverud brukade ha när hon hämtade kol här för att strö i trädgården. Det var tydligen bra att ta till om det blev ohyra på växterna.
Ren kol finns nere under mosslagret. 
 

Skogsdag blev det idag tisdag.

 
Barnbarn Bill o Bobo vill fälla ett träd. De valde ut den här björken som hängde lite. 
 
Det blev träning att hugga och såga. Och de lyssnade ivrigt på alla anvisningar om hur man ska hantera vassa redskap.
 
 
 
 
 
Till slut föll den ner
 
Tillsammans kunde trädet lyftas
 
Sen blev det undervisning i konsten att kvista ett träd. Till slut delades det upp i mindre delar och fick följa med hem till Lianegrillen som ved.
 
Smart att lägga korvpinnen i en klyka. 
 
Markus, Roland, Robin, Bobo, Bill och jag var med. Småsystrarna och mammorna var kvar hemma. Lite svårt för dem att ta sig fram i skogsterrängen med vagnar.
 
 
 
 
 Senare på eftermiddagen åt vi lite mat hemma hos oss. Så roligt med hela flocken här. Det blev rökt lax från Lillängen fiskrökeri i Karlstad och och rökt rådjur. Sen avslut med glassbar förstås. 

Pinnbröd och ljusstöpning igår

 
 
Pinnbrödsgrillning blev det i Lianegrillen igår, en pinnbrödsdeg som kunde rullas runt grillpinnarna på bästa scoutmanér. Och så lite fika och bullar förstås. 
 
Och av ljusstumpar kan man stöpa nya ljus!
Om några dagar ska jag lägga ut Lena Hs vackra sång på fb men just nu är det så mycket annat  som händer.

Kälkåkning idag nyåsdag, 1 januari 18

Snön fick ta stryk idag i blöta och regn. Men det gick bra att åka kälke.  Bobo och Bill dra kälken som Roland hade när han var liten. Den köpte hans far hos To på Furnäs.  Lou var med förstås och så Julia o Clara. De senare hade en kälke som Marias farfar gjort, den gick otroligt snabbt. 
 
 
 
 
Lite fyrhjulingsåkning blev det också under dagen.

Kalkon blev vi bjudna på igår nyårsafton!

Markusfamiljen och Lina / Robin -familjen bjöd oss på kalkon på Liane igår nyårsafton. Det var otroligt läckert, gott kött,  god sås och goda tillbehör, tillagad efter recept från deras amerikanska vänner och från Rickard på affären. ;- )) Förrätten med syrad grädde, löjrom, dill och chips var också suverän.
 
Vid tolvslaget eldade vi i eldpelaren, det är dekorativt och värmer. Den blir som en vacker skulptur i natten.  Några av oss var vakna: Wolfram, Angela, jag, Roland, Robin och Bobo. Vi hade en del fyrverkerier och det flammade upp en del runt oss på himlen.  Våra hundar och hundar runt oss har inga problem med smällarna tack o lov.
 
På förmiddagen var det den traditionella rådjursjakten på Liane. Här paus i jakten vid slakthuset. Avslut blev här hemma i Lianegrillen då Wolfram bjöd på soppa. Det blev jakt, riktigt godkänd för tax Seffrin, men inget fällt.