En helt ny syn på tillvaron!

Nya glasögon fick det bli. De gamla var så repiga att det började bli suddigt i synfältet. De nya är lätta och  diskreta. Jag gillar dem. Annars är det ju en liten fasa varje byte. De är ju så dyra, tänk om jag inte gillar dem sen efter några dagar, de förra blev jag aldrig riktigt vän med. De här hade i alla fall någon sorts garanti, om man ångrar sig inom tre veckor så får man nya kostnadsfritt. Nu kostade jag på bred slipning och bra glas. Dessutom ingick ett par slipade solglasögon och ett par till skärmavstånd. Nu är det här bekymet avklarat de närmaste åren. Men jag ska inte vänta så länge till nästa byte. Det är verkligen suveränt att se allting klart, både nära och långt bort. 

Min lärarbakgrund

 

Min lärarbakgrund

Framöver så kommer jag att skriva en del om min erfarenheter av undervisning under en kategori här på bloggen. Vad kategorin ska heta vet jag inte än, men nåt "Göra en bra klass".  Jag skriver inte om det här ämnet för att jag tror att jag har gjort klasser bättre än någon annan. Det har jag inte. Varje lärare har sin väg att nå fram, beroende på den egna kunskapen och beroende på den aktuella klassen. Och vi behövde dela med oss mycket mer än vi gör av våra erfarenheter.  Nu när jag har slutat jobba så tänkte jag i alla fall ta mig samman och dela med mig av mina. Trodde jag skulle kasta mig över den här uppgiften med liv och lust i slutet på sista jobb-terminen, men det har inte blivit så. Det har gått snabbare än jag tänkte att koppla bort jobb-livet. Jag kommer att lägga inläggen så att det blir en logisk läsning från början till slut i den här kategorin. Och jag lägger ju in inläggen bakåt i tiden. Jag skriver dem i december 2017 men daterar dem augusti 2017. 
 
Tänkte att någon kanske läser och undrar över vem jag är som skriver om detta så då finns en presentation här.
 
Jag har jobbat som lärare på olika sätt sedan 1972 och just nu skriver vi 2017. Jag är alltså inne på lite övertid, född 1950 så är jag egentligen  pensionär sedan ett par år. Jag jobbar som speciallärare i grundskolan men har  med ålderns rätt successivt trappat ner arbetstiden till bara  två dagar i veckan. Det ger tid för reflektion och ihopsamling av ett långt yrkesliv. Mitt största intresse under de här åren har varit hur barn lär sig läsa och vad som hänt när det blir problem. Ett annat intresse har varit hur man kan skapa en bra klass.
 
Det har nog funnits perioder under mitt yrkesliv när jag tyckt att jag har lärt mig en del på området. Men nu är jag mindre säker än någonsin på att jag behärskar ämnet. För bakom varje ny  insikt som eventuellt kommer så inser jag vilket stort fält det finns bakom den, som jag  inte vet nåt om. Det är gigantiskt och behövde forskas på, både av yrkesverksamma och av teoretiker, för vi gissar bara, vet inte mycket säkert. Det jag skriver om är mina egna funderingar och erfarenheter, inget annat, inga eviga universella sanningar.  Och jag skriver inte i någon särskild ordning utan som det faller mig in.
 
Mina utbildningar
 
- Förskollärare
- Grundskollärare åk 1- 7  sv- so
- Speciallärare
- Specialpedagog
- En termin påbyggnad på spec. med läs- och skrivsvårigheter
 
Fristående kurser på högskolenivå
 
- Pedagogik
- Sociologi
- Historia
- Statsvetenskap
- Juridik
 
Min yrkeserfarenhet
 
Åldersintegerat förskoleklass - lågstadium barn 5 - 9 års ålder
Konsulent barnhab omsorg
Förberedelseklass med nyanlända barn
Särskollärare
Klasslärare åk 1-2
Speciallärare grundskola åk 1 - 6
 
Teoretisk pedagogisk grund sedan rätt många år nu
 
Vygotsky
Mary Clay

Barnbarn I. i Umeå på fjällvandring med sin klass!

Han går också i Waldorfskola och hans klass är nu på fjällvandring några dagar från måndag till fredag tror jag. Och tydligen utanför mobiltäckning utom alldeles i början när de här bilderna kom.;- )) En speciell erfarenhet för dagens barn att inte ständigt kunna vara uppkopplade
 
 

GW är omåttligt populär!

Och vårt förtroende för hans analyser tycks vara skyhögt. Igår tog han förstasidorna med stora rubriker i båda kvällstidningarna fast i olika ämnen, det ena var Madsens U-båt och det andra behandlingen av honom själv  från Svt. Dessutom har han lyckats engagera en stor del av befolkningen i sin egen kamp mot vikten och alkoholproblemen. Och  nya program om brott dyker upp. Hur hinner han????

Oinbjudna gäster!

Lite i taget putsar jag fönster nu och framöver. Jag tar ett eller två per dag när vädret är gynnsamt.  Det räcker, jag har ju tid på mig numera, behöver inte jäkta. 
 
Norrfönstret är varje år lika äckligt. Fattar inte varför just där finns larver inbyggda i en sträng av lera? Och bara det fönstret, inte de andra!  På bilden är de ju lite förstorade men i alla fall....! Det är bara att skrapa leran och klämma ihjäl inkräktarna. Jag vet egentligen inte vad det är för djur som gör det här men i år så tog jag några lite speciella spindlar i det här fönstret också. Det kan vara deras barnkammare förstås. Fast larverna är i så fall nästan lika stora som spindlarna själva. 
 
Så här ser spindlarna ut i närbild. De är i verkligheten någon centimeter stora.

Barnbarn E. i Umeå, seglar just nu i Stockholms skärgård...

...en vecka! Han går i Waldorfskolan i Umeå och eleverna gör lägerskola i någon form varje läsårsstart tror jag. Lägerskola  är ofta en fin upplevelse och tränar samarbete i praktiken. Waldorfskolan i Umeå  är en jättebra skola, jag är glad att barnbarnen kan gå i den. Man tar vara på enskilda elevers alla begåvningar med skapande, rytm, natur, musik, bild o form, berättande, teater. 
Det är rätt höga vågor och gungar bra! 

Gamle Jazz ...

... till vänster på tillfälligt besök  hos Bosse o Liselotte. Han är gärna här, föddes i huset för nio år sedan och sprang runt här på golvet som valp  sina första 8 veckor.  Frukosten i morse med nästan hela familjen, en stövare saknas, vet inte om det är Snoa eller Bugga. Golden heter Daisy! Ha ha....! Hundarnas kroppsspråk skvallrar om höga förväntningar vid bordet. De har det så bra! ;-)) 

Test

Testar lite om publiceringsordning

Ölandstoken blommar som tokig!

Jag har tappat räkningen på hur många gånger den har blommat den här sommaren, men absolut tacksam är den. För en förhållandevis liten peng och liten möda bjuder den på mycket prakt, om o om igen under sommaren, år efter år.

Stairway to heaven - Led Zeppelin!

 
Fick se en suverän konsertversion av den här låten på facebook. Detta är bland det bästa som gjorts någonsin i musikväg, alla genrer inräknade. Jag minns när skivan kom och har den kvar än som LP, från 1971. Stairway to heaven är lång i den här versionen,  nästan 8 minuter  och rymmer en massa, från känslig lågmäld start till den superrockiga avslutningen. Jag var tvungen att hämta upp den ur källarvrårna och kolla på den. Skivomslaget är lite ovanligt. Ingenstans på det står vad skivan innehåller och bilderna på det dubbla fodralet är dramatiska. Jag delade konserten på min facebook, lyssnade ett par gånger och märker att jag fortfarande kommer ihåg vartenda ord i texten - avdelning värdelöst vetande ;-))
 
 
 
 
 

Innan klassen börjar - ringa runt

Det jag nu beskriver är skolstarten i årskurs ett och tiden före. Men det skulle säkert kunna vara tillämpbart även för andra årskurser, antingen som rutin före varje läsårsstart eller som åtgärd när läraren är ny och inte känner barnen. Jag har bara gjort det före ettan och kan bara berätta om de erfarenheterna.
 
Som lärare fick jag förstås en lista på barnen i den nya ettan ett tag innan skolan började. Jag tog av planeringstiden och satte mig och ringde runt till alla familjerna. Det mesta av ringandet måste ske på kvällstid men det fick jag kvitta mot ledig tid på dagarna. Det gick åt rätt mycket tid men var absolut värt det och jag gjorde det på alla mina ettor-klasser. 
 
Jag hade en liten checklista för att inte glömma nåt och ett papper framför mig där jag skrev upp viktiga saker som föräldrarna berättade. Intressant för mig att veta var förstås bl.a. 
-Barnets inställning till skolan
- Vilka kompisar
- Problem med mat - allergier - sjukdomar
- Vilket fritis
- Vad skulle jag som lärare vara observant på
 
 
Några veckor in i terminen ringde jag upp alla föräldrar igen och checkade av det jag skrivit ner. Ofta berättade föräldrarna spontant om barnets skolstart och jag kunde berätta om barnet på skolan. Det blev mycket givande samtal, de hade jag nytta av under lång tid. Den här arbetsinsatsen var viktig för att få föräldrarna med mig, få dem på min sida i jobbet. Om föräldrar och lärare drar åt samma håll så är chanserna goda att det ska gå att skapa en bra klass. 

Trevliga grannar har vi.....!

Bl.a. de här två som har gått på Litorpet  bredvid oss hela sommaren. Antar att de snart ska hamna i frysen hos sina ägare. Så får det väl bli hos oss också när vargen ätit upp alla älgarna, att vi fixar nåt nötkött på rot liksom. Jag vill inte köpa sånt som är uppfött utan att jag vet hur det gått till. Jag vill veta att djuren har haft det bra  och ätit ok mat (inget importerat och manipulerat!). Försöker komma ihåg vad den här rasen heter men minnet sviker. Det kommer väl. Kan vara Belgian Blue eller nåt. Färgen är ju lite udda, åt blått till.  Men nu har jag kollat på Belgian Blue på nätet och den rasen är inte alls så här fin, bara bubblande muskler. 

Terminen innan barnen började ettan.

Jag har ju haft turen att ha mina blivande elever i samma hus i förskoleklass. De första åren var det tidsmässigt möjligt för mig att tjuvstarta lite med dem terminen innan de började hos mig i ettan. 
 
Syftet var ju förstås att de skulle lära känna mig och bli trygga med mig, men också att väcka deras nyfikenhet på vad läslärande var för nåt. Jag minns inte nu hur ofta jag fick träffa dem, kanske var det ett par gånger i veckan under en tid. Kan också ha varit en stund varje dag under en kortare tid.
 
Det var inga långa arbetspass, tror att det blev 20 - 30  minuter varje gång. Jag ville ju inte avskräcka de elever som eventuellt hade svårt att sitta still. Några moment fanns med varje gång
 
- Rytm och rörelse från Bornholmsmodellen. Det är ett bra tänk där med att man låter ord och meningar bli klappade rytmer, man liksom bygger in språk och ljud i  kroppen. Den goda effekten av Bornholm finns också dokumenterad av forskning. Det är bra. 
 
- Bokstavsljudgenomgång. Jag brukade hinna med att gå igenom s och o och a. Jag ville att de skulle förstå och kunna använda sammanljudningen av bokstavsljuden till ord. Och att de skulle förstå att de där krumelurerna på pappret motsvarades av ett ljud. Vi letade ord som började på det aktuella bokstavsljudet.
 
- Läsning på talets grund, typ Ulrika Leimar. Eleverna fick också testa att utifrån 
tema som jag gav dem hitta på meningar. En i taget fick de föreslå och jag skrev det de sa   på blädderblocket. Sen återläste vi meningen och jag följde med med fingret under varje ord. Till slut fick eleverna försöka gissa ord när jag drog fingret under raderna. Det handlar alltså inte alls om att urskilja enskilda bokstavsljud, utan att leta efter egna ord som ordbild. Det handlar också om att barnen ska förknippa det talade språket med det skrivna, det är därför man vill att de ska läsa texter de hittat på själva. Och från början vänja sig vid att skapa egna texter, med egna formuleringar och egna ord.  Men detta ska inte blandas ihop med ljudningsläsning utan hållas isär. 
 
Det fanns en del andra moment med också, typ klippa ut bilder på ord som började på aktuellt bokstavsljud, måla fint stora bokstäver. 
 
Detta var en tidmässigt begränsad insats, inte så många timmar sammanlagt som jag och barnen ägnade åt detta. Men terminen före skolstart har de flesta elever en maximal motivation att lära sig nåt om läsning för de vet att detta nya okända kommer de att syssla med nästa läsår. Och jag vann en hel del med detta. Vid skolstart sen i augusti så hade 8- 10 elever av ca 18 - 24 i klassen knäckt koden med läsning och förstod vad det gick ut på. 
 

Hösten är en fantastisk årstid!

Nu börjar lingonen också. De är inte bara goda att äta, det blir fina små dekorationer också om man sätter kvistar i vatten.. Kantarellskörden idag blev ett par kilo. De är fina än så länge, sommarkantareller med platta stora hattar, lätrensade. 

Vackert i solnedgången över Östra Silen igen

Vi var här med en god vän som kom idag.   Vi åt lite god mat tillsammans och pratade mycket om hur livet varit sedan sist vi sågs. Och solen går ner vid 8-tiden på kvällen. 
 
Bubbel är rätt för att fira.
 
 
 
 Idag söndag är det lugnt. På förmiddagen var det träningsskjutning på viltvårdsområdet som Roland var med och höll i. Jag tvättar av och till under dagen. 

Illrar har vi fått nu också!

Det är ingen måtta på mångfalden i djurlivet runt oss. Numera har vi alltså förutom de vanliga älg och rådjur också vildsvin, varg, björn (förbipasserande ibland) och iller. Roland såg två illrar igår mellan Prästgården och landsvägen och när vi pratade med grannen  så sa han att de hade sett 8 - 10 stycken, gissningsvis en familj alltså. Nu tror jag inte de är besvärliga,  de äter smådjur,  till och med ormar och det tackar vi för. Men de är rätt okända för oss, en ny erfarenhet.  Ser på Wikipedia att de finns över stora delar av Europa men att vi nog är det nordligaste utbredningsområdet  i Sverige.  Man kan tydligen ha dem som husdjur också men det har vi inga planer på. :-)) Bilden är David Castos på Wikipedia inte min. 

Solnedgång över Östra Silen igår kväll fredag!

 
 
Vi kunde lugnt invänta solnedgången över Östra Silen igår kväll. Nu sker det vid så där halv nio från den här punkten och snabbt går det. Det blir mer färgspel om det är mer moln på himlen men igår kväll var det inte så mycket av den varan- 
Innan dess hann vi äta enkelt grillad korv av olika slag med potatissallad. En trevlig pratstund hade vi!
 
Men till slut blev det kallt och vi fick lämna stugan. Hej då lilla huset för den här gången, vi ses igen! ;- ))
 
Idag lördag har vi inga stora förpliktelser. Det blir en sväng till vår lanthandel, säga hej då till vänner som åker iväg, göra porterstek på älg och frysa in, pyssla med några inköpta vinterväxter. Kanske putsar ett fönster också om andan faller på. Pensionärstillvaron är ju rätt luststyrd, inte så välplanerad. ;- ))

Fredagsmys har barnbarn Bill o Lou ...

... på Lillebrors i Stockholm. Nu blir det helg och ledigt från jobb och dagis! 

Om möblering i klassrummet

Jag tänkte igenom möbleringen noga innan jag tog emot en ny klass. Det bidrog  till lugn. 
 
Det finns olika alternativ förstås och det gäller att utforma möblering så att den passar det egna arbetssättet.
 
Att skapa en halvcirkel eller hästskoform av barnens bord har fördel att man får en tom yta i mitten som går att använda till samlingar o lekar. Nackdel är att en del barn tappar koncentrationen av att ha andra elever ständigt i blickfånget, vad kompisarna  gör blir intressantare än skolarbetet. Det blir också en lång väg för elever att gå för att komma fram till  fröken och eventuellt få hjälp med något och den vägen kan också fresta till kontakt med de elever som ska passeras bakom ryggarna. Alla elever kommer att hela tiden har en klasskamrat nära sig på båda sidor vid den här möbleringen.  Kan återigen vara ett störningsmoment för dem som har svårt att styra den egna koncentrationen.
 
En och en elev i varsin bänk / varsitt bord vända mot fröken kan vara bra om klassen är orolig. De barn som har svårt att hålla uppmärksamheten under kontroll gynnas av att ingen annan sitter nära. Eleverna kan också snabbt komma fram till fröken för hjälp, behöver inte passera så många andra. 
 
Jag brukade  föredra att placera eleverna två och två eftersom mitt arbetssätt i klassrummet byggde  på pararbete. Pararbete landar förstås i Vygotsky som menade  att vi lär oss bäst tillsammans och genom språket.  Men det blir alltså viktigt då att få till bra par. Jag brukade kolla med förskoleklassens personal för att få  det så bra som möjligt redan från början och slippa byta mycket. Mitt tänk var att de som sitter tillsammans ska vara olika varandra både när det gäller lärandet och graden av lugn. Jag vet att det finns invändningar mot att göra så, bl.a. mot att den som är duktig ska lära den som inte är så duktig.  Men jag är tillbaka på Vygotsky som hävdade att just detta att lära någon annan höjer den egna nivån. Medan man förklarar för någon annan så tvingas man själv att strukturera sin kunskap och nå en högre nivå av förtrogenhet och förståelse. Det är inte bortkastad tid. Sen finns ju gränser förstås och man får vara uppmärksam.
 
Jag ville gärna ha en vägg att sätta bänkar / bord mot. Ibland har jag börjat med att slänga ut högskåp för att få den där väggen till höger eller vänster i klassrummet fri.  Vid den väggen placerade jag de elever som hade svårt att hålla armar och ben i styr. För dem är det jätteviktigt att ha något stabilt att luta sig mot, det är absolut lugnande. Och om de sen kunde få en trygg parkompis bredvid sig ut mot klassrummet så blev förutsättningarna de allra bästa. 
 
Elever som behövde hjälp ofta var ju bra att placera långt fram och elever som hade en egen resursperson kunde ha en fördel av att sitta nära utgång till grupprum om det var så att de behövde gå ut ofta. Fast jag har nog aldrig haft det så att resurspersonen har suttit bredvid eleven och de har gått ut. Men då är vi inne på en annan avdelning, kanske en annan käpphäst ;-))
 
Bänkar eller bord var förr en fråga. Det var ofta bökigt att ha bänkar med lock som skulle fällas upp för att få tag på grejerna. Men fördel var förstås att eleven inte behövde vandra runt i klassrummet till sitt skåp för att hämta.  Jag föredrog bord med plats för två elever bredvid varandra, rätt höga med höj- och sänkbara stolar till och med fotstöd.  Jag brukade placera en liten korg på bordet hos var och en så de kunde ha ordning på pennor, vässare,  sudd och sånt. Under den lilla plastkorgen lade jag en tillklippt bit av sånt där gumminät som man har under mattor för de inte ska halka. Då brukade korgen  bli kvar på bordet och inte halka ner så ofta.  Det fanns ibland dessutom en trådback  under stolen där eleven kunde placera eget materiel. Bra för att slippa vandra omkring för att hämta grejer. Men om det var skåp som gällde så försökte jag dela upp dem så att inte alla skulle trängas på samma ställe vid lektionens början och slut. 
 
I hallen där barnen hängde sina kläder gillade jag att ha bestämda platser och det har nog de flesta. Bra med en korg eller så på hatthylla för diverse och namnet tydligt. Här är det också bra att inte få alla oroliga elever bredvid varandra. Om det finns barn med bekymmer inom autistspektrat (autism, adhd, add, asperger ex) så kan det vara bra att ge dem en plats lite ifrån närmaste.  De barnen är ofta beröringskänsliga och har problem med om någon flaxar med armar och ben nära den egna kroppen. 
 
Sen är det svårt att få till den ultimata placeringen av elever och möbler från början. Som lärare får man vara beredd på att ändra vid behov och vara lyhörd för hur eleverna har det på sin plats. Men om det inte fanns anledning så ändrade jag inte ofta. Vi hade i princip samma möblering och placering under två år. Jag stuvade inte om för själva ändringens skull, men kunde självklart göra om vid behov. 

Mest Karl-Johan är det

Mest Karl -Johan svamp är det nu och det är verkligen många.  Kan tänka mig att de som plockar för förtjänst kan få in en peng på dem om de betalas bra, blir ju fort några kilo.Men nu börjar en del bli gammalt och får skäras bort.  Roland tar med sig svamp han träffar på i skogen när han släpper hund, jag förväller och fryser in, fast kanske vore bättre att skära i tunna skivor och  torka. Har jag inte gjort med den här svampsorten bara med trattkantareller. 

Barnbarn Lou och kusin Bonnie.

De här två tjejerna har verkligen hittat varandra i sommar. Trivs bra ihop, börjar leka lite tillsammans, eller åtminstone samma sak bredvid varandra. Lou är två snart och Bonnie 2,5 år. 
 
 

Om schemaläggning

Grunden i schemaläggningen är alltid att eleverna ska ha ett visst antal lektioner i varje ämne, det är riktmärket. Jag får väl säga på en gång att jag var noga med att se till att det blev så i slutänden att eleverna fick rätt antal lektioner. Men det syntes inte direkt i dagarnas upplägg så bäst att jag försäkrar det först. Och det schema jag lämnade in för godkännande var en fejk förstås, så såg inte dagarna ut. Men det lär vara preskriberat nu. ;- )) Och som sagt eleverna fick rätt antal lektioner i varje ämne ändå.
 
En del av lektionerna hade jag som klasslärare inte makt över utan de var redan spikade. Det gällde exempelvis idrotten som var styrd av när hallen var ledig, det gällde också tider i badhuset så de bröt schemat nedan under sina dagar.  Men som klasslärare i ettan och tvån på den tiden så hade jag alla ämnen själv utom simundervisning förstås. Och ibland hade en idrotts-duktig resurslärare idrotten. Det hände att vi delade klasserna då så att halva min klass och halva parellellklassens elever hade idrott samtidigt. På så sätt fick vi klasslärare med automatik halvklass ett par gånger i veckan. Guld värt! 
 
Tiden som gick åt till badhuset vet jag att klasslärare ofta lade utanför schemat, dvs den fick ta tid från de ämnen som råkade ligga på dagsschemat när tiden i badhuset var spikad, men jag räknade in  den inom idrottens tidsram eftersom kunskapsmålen i vatten hörde till idrottsämnets mål i kursplanen. Nu minns inte jag exakt hur mycket idrott mina klasser skulle ha men det innebar att jag drog bort en idrottslektion i veckan. Den tiden räknade jag ut täcktes in gott och väl med pausgympan som vi hade varje dag +  badtiderna så eleverna fick rätt exakt  den idrott de skulle ha.  Om jag ska passa på och vara kritisk till idrottstänket med halltid för så små barn så är det att mycket av tiden som avsätts för idrott inte alls blir idrott utan annat:  Transport till och från hallen, avklädning, dusch och påklädning samt  väntan på varandra för ofta måste man gå i samlad tropp tillsammans med lärare. Eleverna fick mycket mer nytta av pausgympan som gjordes på plats i / vid klassrummet, den rörelseträningen blev det avbrott de behövde i stillasittandet under dagen. 
 
So / No hade inte så många lektioner i ettan och tvåan enligt timplanen, så det schemalade jag inte alls för det skulle ha blivit såna småsnuttar. Jag valde att låta de ämnena bryta schemat ibland på eftermiddagarna och därmed få färre men längre pass. Vi använde den tiden i stort sett alltid till att gå ut för att få uppleveleser i naturen och samhället runt oss utifrån målen i kursplanerna.  Om jag hade låtit tiden bli bara bli korta arbetspass inklämda under dagen så hade jag varit hänvisad mest till teoretisk undervisning i ämnena och det ville jag inte. Samlingen blev ofta också so / no-tid, efter barnen gärna berättade om husdjur och vi tog upp det och pratade i hela gruppen utifrån vad de var intresserade av.
 
Men så här blev schemat i stora drag varje dag:
 
Drop in tid före skoldagens början, en halvtimme.
 
Samling med min presentation av dagen på engelska (tyska) och varje elevs egna berättande
 
Pausgympa som var olika men alltid samma på samma veckodag; Röris, disco, rörelser på engelska (tyska)
 
Matte  utan mattebok, mest praktisk i par eller individuell
 
Lunch och lunchrast 
 
Kolla i / läsa i bok några minuter tills alla kommit in
 
Klassisk musik  en stund medan eleverna lade huvudet på en kudde på bänken
 
Svenska  med möjlighet för varje elev att springa ett varv runt skolan mitt i det passet. 
 
Schemat  gjorde jag med tänket att varva stillsittande arbete med rörelse. Så små barns kroppar är inte gjorda för att sitta still länge. Stillasittande innebär ett slags statiskt muskelarbete som är väldigt tröttande för en liten kropp. Svenskapasset på eftermiddagen var till en början rätt långt i ett sträck även om det fanns möjlighet att gå omkring och byta arbete,  men en förälder föreslog med tanke på det egna barnet att de skulle kunna springa ut en stund mitt i. Jag gjorde så  att efter en halvtimme så frågade jag vilka som ville springa, de elever som ville springa runt skolan ett varv räckte  upp handen. Jag gjorde en lista på dem. Sen skickade jag ut dem, ofta två och två i kombo som jag bestämde. De måste ta på sig kläderna under tystnad och sen göra sitt springvarv, komma in och ta av sig under tystnad och fortsätta sitt arbete.  Det brukade vara så där 6 - 8 stycken som ville ta chansen att komma ut. 
 
Att matte låg på förmiddagen och svenska på eftermiddagen var ingen slump. Enligt forskning så är vi bättre på matte tidigare på dagen och bättre på språk på eftermiddagen.
 
Engelska finns inte med i schemat men kom in automatiskt i samlingen varje morgon när jag presenterade dagens aktiviteter och dessutom i rörelser på engelska / sånger på engelska i pausgympan. Jag är tacksam att jag var klasslärare under en tid när klasslärare med så små elever fick ha i stort sett alla ämnen. Det innebar att jag kunde lägga ihop undervisningen i olika ämnen till meningsfulla aktiviteter med helhet, exempelvis engelska +  idrott i pausgympa.
 
Detta var en liten presentation av schemaläggningen i stora drag. Sen kommer jag att berätta mer om varje moments tänk och upplägg och hur vi byggde upp regler / samarbete.  

En maskinhall brann i natt för våra arrendatorer.

Roland pratade med arrendator Olle nu på morgonen. En av deras maskinhallar brann upp i natt mellan ungefär kl 03 - 05. Det var inte en hall vid gården Guterud utan på annan plats i Långserud. Förloppet blev snabbt och häftigt, branden utvecklade stark hetta med jättelågor. Bilder från Olle nu på morgonen.  De maskiner som används just nu, som jag bl.a. visade här på bloggen igår, är inte förstörda men de som används mer i vårbruket. Nya fina maskiner. Så himla synd att de ska behöva drabbas av detta. 
 
 

Kalas på Spriklerud var det igår!

Och vilket kalas sen på husets altan! Fantastisk mat med soppa som förrätt, vildsvinsgryta som varmrätt och en dessertbuffé med kaffe. Mycket hemgjort och hemlagat. Vi blev så där 13 stycken tror jag sammanlagt, de flesta med någon anknytning / släktskap  till Spriklerud. Genom luften flög berättelser från förr, roliga historier om dem som bodde i det här huset och annorstädes. Det var en rolig kväll med många glada skratt. Känns bra med liv och rörelse i ett hus som stått tomt ett tag. 

Liane imorse!

Klockan halv sju imorse, onsdag, var det så här fint över Liane, ett dim-tak och solglitter. Så bra att väggen av träd och buskar är bort så vi ser över åkrarna österut och ner till Liane. 

Mer växter i vägkanten!

Den här är jag osäker på, odon kanske.
 
Daggkåpa, fått namnet av att daggen rinner ner och blir en droppe i mitten.
 
Fyrkantig Johannesört, också en läkedomsväxt men jag har glömt vad den botar. Lugnande kanske
 
Blåklocka en liten variant
 
Älggräs. Tror att man förr trodde att den botade "hysteriska fruntimmer" ;- ))
 
Björnloka tror jag

Drop in

Drop in
 
När jag startade upp med klass så gjorde jag Drop in tid på morgonen före skolstart. Eleverna hade alltså möjlighet att komma in under en halvtimme innan det ringde in. Det förekom inte på min skola när jag började med det och det var kanske inte helt populärt hos kollegorna. ;- ))  Men jag hade sett det vid ett studiebesök på en skola i Karlstad och gillade den mjuka stämning det skapade och lärarens möjlighet till kontakt med varje elev.  Utan Drop in så blev det rätt bökigt i korridoren. Hos oss var det trångt där eleverna hängde av sig kläderna, så när alla 20 - 25 kommit in och skulle försöka klä av sig samtidigt så var det en situation som inbjöd till bråk. Inte så sällan startade skoldagen med att vi måste reda ut konflikter som uppstått på morgonen.
 
Men som sagt Drop in blev det och nu tror jag att alla tillämpar det mer eller mindre. Det finns förstås en fördel med att alla i lärarkollegiet kan ha en gemensam tid i personalrummet på morgonen innan skolstart och öppna dörren för alla elever vid samma tid. Men den fördelen vägde jag mot det positiva med Drop in och då var det ingen tvekan för min del. Det blev Drop in.
 
Eleverna kunde alltså börja komma en halvtimme för inringningen på morgonen. Jag hade då redan gjort undan min morgonplanering för dagen för att finnas till hands för eleverna när de började komma. Den största fördelen med Drop in var ju just att jag fick träffa var och en några minuter varje morgon och prata lite. Inte så sällan var någon förälder med också. Det var guldtid och jag försökte att inte låta något störa de här mötena, tror att jag lyckades varje dag. 
 
När jag hälsat på eleven och den hängt av sig väskan så kunde den välja på att gå ut och leka eller leka inne eller bara vara inne med något eget skolarbete. Regeln med den här tiden var att man måste vara stillsam och lågmäld. Om inte var det ju fritt fram att gå ut. Jag laddade upp med en del lekmateriel, mycket lego och annat för bygg, spel och pussel och sånt. Det fanns förstås tidningar och böcker och ritgrejer också.
 
Från det att det ringt in så gällde undanplockning och så sätta sig på egen plats och kolla i bänkbok tills alla kommit in och var på plats. Det här med bokkoll var för att slippa mellantid som kan trigga planlöst trams för det tog en stund innan de som valt utelek kommit in o klätt av sig. 
 
Handtvätt var obligatorisk för alla vid skoldagens början. Jag startade det eftersom vi hade första omgången svininfluensa då och jag fortsatte med det eftersom jag tror att antalet sjukdagar minskade rejält med en så enkel åtgärd. 
 
Jag var noga med att försöka ha någon form av kroppskontakt med varje elev när de kom eftersom man vet att det ger en serotoninkick, en känsla av glädje och det ville jag att barnen skulle uppleva när de kom till skolan.  Många har regel att ta eleverna  i hand men jag tyckte att det var en onödig virusspridning att jag skulle ta alla i hand, den ena efter den andra.  Några elever ville ha en kram och fick det förstås, men en del ville inte det och det får man respektera. I en så stor grupp som en skolklass så finns alltid några som är överkänsliga för beröring. En lätt  klapp på axel / armen räcker också tror jag, men någon form av kroppskontakt hade vi alltid. 

Tränat på växterna namn hela sommaren

Jag hör väl till den där sista generationen som försöker kunna växternas namn. I datorernas tidevarv betraktas  detta säkert till kunskap som är onödig att belasta hjärnan med. Man kan ju googla. Men jag envisas med att varje sommar kolla att jag kommer ihåg namnen på växterna i dikeskanten. Ok, ibland faller några ur minnet men de brukar komma tillbaka. De vita här ovan borde vara vitmåra. Vitmårans rötter kan man växtfärga med innan den blommar. Det blir en kraftig rödbrun färg. De gula kan vara en fibbla, åkerfibbla kanske?
Den här är jag osäker på , kanske senapsört
 
Rallarros, men den har ett annat namn också och det har jag glömt.
 
Klöver. Kan vara rödklöver för den har bladrosett nära blomman. Skogsklöver har den längre ner tror jag, annars är de rätt lika. 
Rölleka. Den har en fin kryddig doft om man smular lite med den
 
Prästkrage. Om den är lite mindre och bladen är småflikiga så är det baldersbrå, men den blommar inte nu
 
Lupin med frökapslar. Man ska ta bort dem för de hotar att tränga ut andra dikesväxter. Fast jag tycker de är vackra när de blommar. Den här årstiden så hör man det klickande ljudet när kapslarna sprängs och fröna kastas ut. En effektiv fröspridare är den här blomman
 
Ormbunke kallar jag dem men tror att de har ett mer raffinerat namn också
 
Kärringtand
 
Groblad. Vi lade dem på skrubbsår när jag var barn. Minns inte om det var för att hejda blodflöde eller för att ta bort bakterier. Gro i groblad kommer nog i alla fall av att såren grodde igen lättare med groblad på
Ljungen blommar fint nu. Kan ha den ute men inte inne. Fick lära mig som barn att någon i huset skulle dö i så fall. Det hänger i med gammalt skråck.
Flockfibbla tror jag
 
Det kommer fler vid nästa tillfälle. Säkert har jag missat en del av växterna ovan, sett fel, eller kommer ihåg fel. Jag kommer i alla fall att fortsätta träna på växtnamnen varje sommar, spelar ingen roll att jag kan googla.
 
Idag ska vi en tur till Karlstad. Roland är kallad till nåt möte och jag ska handla förnödenheter, bl.a. vattenkokare då vår har gått sönder. 
 
I kväll är vi bjudna på kalas tillsammans med så där 10-12 andra. Det ska bli spännande. Och det är inte knyte utan vi blir bjudna på allt. 
 

Tredje grässkörd runt Liane, historiskt.

Det har aldrig hänt förut, bara två har det varit. Nu svischade Rasmus runt med  maskinen och den tar massor av gräs på en gång, lägger det dessutom prydligt i en rad mitt i så att det blir lätt för nästa maskin som ska ta opp det hela. 
Här är utsikten från köksfönstret.
 
Här kör han nere vid Gropejâle.  
Tror att i princip allt slogs under dagen idag på Liane, så där bortåt 60 hektar. Men säkert hann Rasmus med mer ändå. Vid de tidigare skördarna på våren / försommaren så är vi alltid rädda för rådjurskid ska skadas, men nu är den risken borta i alla fall. På bilden ovan syns hur gräset ligger i strängar men också hur fint det blev när Roland slog ner skärmen av träd och buskar på den här östra kanten av tomten. 

Kräftskiva igår kväll

 Vi var alltså bjudna på födelsekalas / kräftskiva igår kväll, måndag.  Vår present var en god och snygg tårta frånSinnikka  Ica Sillerud Stationscafé, med mandelbottnar och mousse.
 
 Jag gillade ju den här bordsdekorationen. När någon gör sånt här (Angela) så har man blick för skönhet.
 
 Vet inte hur den här bilden kunde bli till men det blev den. Vi sjöng förstås snapsvisor också. Det kanske var en inandning?
 
 
 Fint dukat var det och ute. Lilla gumman kollade läget och åt salta pinnar.
 
 Men knoppade efter halva sin första kräftskiva. Sötnos!
 
 God och glad stämning var det! Jag måste komma ihåg att göra vitlökssmör, det var så gott. Det var hackad vitlök ett par klyftor, klippt persilja och skulle kunna vara gräslök också.  Lite extra salt tror jag.

Födelsedagskalas firade barnbarn Isak

Häromdagen firade barnbarn Isak i Umeå födelsedagskalas och så här blev han uppvaktad! Tyvärr för långt bort för oss att resa dit men vi ringde och sjöng och hurrade. Han verkade nöjd med presenterna. Vi ska på ett annat födelsedagskalas i kväll. 

Söndag kväll med Medelhavstema!

Mat - och grillknyte hade vi tillsammans med ytterligare ett par, enligt tradition sedan ett antal år. 
Mannen har lång erfarenhet i restaurangbranschen och hade gjort Medelhavstema på deras bidrag. 
De olika smårätterna som de hade med hette förstås något spanskt / italienskt men jag kommer inte ihåg. 
Här ovan i alla fall en apertif med mix av flaskorna som syns på bilden.
 
Det fanns ju grillglöd igång hela tiden och det här var himla gott; grillat bröd som var och en sen får stryka vitlöksklyfta över, tomat och till slut olivolja. 
 
 Goda viner var också med, från Medelhavsländerna förstås. 
 
Här var någon sorts god korv, skivad Karl-Johansvamp, kål med kryddad olja.
 
Det fanns också siklöja som var marinerad och smaksatt med bl.a. vitlök o citron, panerad. Roland bara älskade den. Sallad på cous cous.  Det fanns också med fläskkött i tunna skivor för grillen. Vi hade med lite kräftor och potatissallad. 
 
Sen väckte sälgklykan stor munterhet, fast jag ska inte berätta hur. Men vi mumsade och skrattade mycket när vi åt. Vackert väder och vacker utsikt över sjön hade vi också. 

Massor av Karl-Johan plockar folk!

Vi ser den ena hinken efter den andra på nätet och i verkligheten. Det tycks finnas massor av Karl-Johansvamp i år. Någonstans står det att ett sånt år blir det var 7:e år. I så fall kanske det är ett i år. Jag har inte letat men  hittat några stycken i förbifarten,  varav en var illa maskäten. Absolut en en god och ädel svamp men mina favvo är ändå kantareller. På tyska heter den Steinspilz och ett annat svenskt namn är förstås stensopp. Det är fantastiskt med våra skogar som ger så mycket mat och upplevelser. 

Nu är vildsvinen här också!

Antingen vi vill eller inte så är de här nu, vildsvinen. Det här är märken efter deras bökande i Botten, skogsområdet mellan Döverud och Spriklerud. Det ligger nära vårt hus. En granne bara en liten bit härifrån har sett en sugga och 6 ungar, storlek  brungrisar på sin tomt.
 
Jag är inte helt säker på om jag gillar det här eller inte. Köttet är väldigt gott på grisar som är inte alltför stora. Men samtidigt så är det tveksamt om jag vill träffa på en sugga med 6 ungar i skogen på en svamptur. Det är djur som jag inte alls är bekant med, vet inte hur de reagerar, vilka man ska undvika, vad man gör. Och blir hundarna störda av dem i andra jaktsammanhang? Stövarna jagar dem säkert inte men sturske taxen Seffrin har nog ingen respekt för grisar oavsett storlek och kön. Seffrin ställer ju älg om andan faller på ;-)) Han hinner inte undan heller om grisarna  vill ta honom, för de är snabba. Detta är ett nytt läge för vår del. 
 
Vildsvin kan i alla fall jagas om man vill minska stammen, men jakten  ligger inte, som älg och småvilt,  i viltvårdsområdens regi utan i princip enbart hos den enskilde markägaren på egen mark. Undrar om förvaltningen  kan bli tillräckligt effektiv då? Framtiden får utvisa hur det blir
 
Tvekslöst var skogen trevligare förr utan vildsvin, varg och björn. 

Nu ser vi ner till Liane!!

Roland röjde bort en vägg av träd och buskar idag. Nu ser vi Liane från vårt hus! Det växer så det knakar runt huset, det kräver ständigt jobb att hålla efter. Det här blev fint, vi är nöjda och vi ser dessutom mer av djuren som passerar på åkrarna.  Tifll höger syns en stor humle med massor av kottar. Bara att hämta om någon vill ha till sin ölbryggning ;-)) 

Så här blev filéerna!

Det blev väldigt gott att tillaga rådjursfiléerna för sig. Alltså jag gjorde som jag beskrev i förra blogginlägget. Kunde ha haft lite varmare i stekpannen när jag brynte filéerna, så att de direkt blivit bruna och kunde gå vidare till ugnen. Nu blev de stekta lite för länge och kom för snabbt upp i färdigtemperatur 57 grader. Vi mätte med kötttermometer, bra redskap för övrigt, annars vill man gärna steka för länge.Man ska vara försiktig med smaksättning för köttet i sig är så smakrikt. Jag hade salt, peppar, timjan, persilja, och så grönsakerna förstås  lök och så svamp.
 
  På bilden syns ätingen, min lilla filé med gröna bönor, sallad, kokt potatis och såsen som till del var mixade grönsaker + svampen  från ugnsstekningen plus rödvin som syns ovan, ett kraftigt bordeaux, gåva från ett proffs, en sommelier. Rolands motordrivna salt- och pepparkvarnar syns till höger i bild. Vi gör nog så här igen med filéer från lite större rådjur.  Från små djur blir det nästan inget att tillaga, de blir så tunna. 

Vi lagar rådjursfilé!

För första gången någonsin ha vi skurit ut rådjursfilén för att tillaga den separat. Normalt så brukar den få hänga med på sadeln. Inte så vanligt och vi hittade inget bra recept. Men gjorde så här
Ordentlig rensning av köttet
Brynt det snabbt
lagt i folie tillsammans med stekt lök, stekta kantareller, timjan, persilja
In i ugnen på 150 grader inlindat i folie i form
Får sen stå en kvart och lugna ner sig
Gör sås på grönsakerna som var med, mixar
Blandar det med urvispad panna
Blandar det med en del av vinet.
 
Grönsakerna till blir sallad från egen pallkrage och kokt potatis från eget land. Det mesta alltså närproducerat. Det känns bra. 
 
Vinet som vi dricker till är ett rödvin, gåva från en sommelier, ett "bårdå" (Maria Axelsson!) grand vin från 2003, Jean Pierre. Ett kraftigt vin som matchar köttet. Det har flera eftersmaker.

Äntligen bild på en fjäril!

Jag har försökt få till en närbild på en fjäril hela sommaren, stått på knä förgäves  framför blommor och buskar. ;-)) Men det har inte lyckats förrän igår. Det här blomståndet var fullt med fjärilar, olika sorter. Vad blomman heter vet jag inte; åkervädd kanske? Liknar i alla fall den. Fjärilen borde vara en  med öga i namnet för man ser ögon  där på vingarna,  typ påfågelöga? 

Äntligen storlek på svamparna!

Jag var inte alls ute för att plocka svamp, vi var i skogen i andra ärenden. Men jag råkade gå förbi de här och kunde förstås inte låta bli att ta med. Det verkar som om kantarellerna har hämtat sig efter  den långa torrperioden och fått lagom storlek. Vi träffade på svampplockande thailändare i skogen. Dom sliter och plockar och säljer för att få nåt att leva på. För dem känner jag betydligt mer sympati än för dem som sitter utanför butikerna med en mugg i handen. 

Grågässen samlar sig ....

 ... inför flytten söderut. De kom i flock på 15 stycken och deras klagande läte skar genom luften. De låter verkligen som döden själv. De kom som från Bäcketjärn, flög mot Hol, gjorde en rundpall rakt mot mig som gick med taxen nedanför Liane. Jag trodde ett tag de tänkte landa rätt framför mig men de svängde av och försvann mot Elgtån.
 
 
 
 

Fin start på pürschen!

Roland fick en fin bock i morse, alltså inte på jakt med hund utan bara med att smyga och locka. Det är en spännande jakt som kräver en del tålamod. Än så länge är det endast tillåtet med jakt på hornbärande råbock och det med kulvapen. 
 
 
Sen kokade jag en viltsoppa på älgfärs och älgbuljong som vi åt tillsammans med jaktgäster, goda vänner sedan ett antal år. Trevligt prat hela eftermiddagen! 

Tidningsartikel från 2010 om mitt arbete i klass.

 

En tidningsartikel av Hasse Hedström i tidningen Specialpedagogik. Han beskriver en del av mitt arbetssätt i klassen, arbetet med att inkludera och skapa trygghet.

Kramar och ramar skapar ordning och reda

 – Med hjälp av strukturer och trygghet skapar jag arbetsro i ­klassen. Det blir ordning och reda. Ingen behöver kriga för en plats i solen. Det säger Inga ­Magnusson, lärare i en tvåa i ­Årjäng.

 
25 Okt 2010 

Det är måndag morgon på Silbodalskolan i Årjäng. Eleverna i klass 2 A droppar in ­genom dörren. Inga Magnusson, som är barnens ­lärare, tar emot barnen vartefter de anländer.

– Jag möter varje barn på morgonen i korri­doren och pratar några ord för att få senaste nytt och se hur barnet mår, berättar hon.

Tidigare stod barnen och väntade utanför den låsta klassrumsdörren på att Inga skulle komma och låsa upp klockan halv nio.

– Barn i den här åldern har fortfarande svårt att bedöma avstånd och har ännu inte full kontroll över motoriken, det ledde ofta till ­knuffar och bråk. Våra korridorer är dessutom så små att varje barn bara har en ståplats när alla är där samtidigt, det finns knappt utrymme att röra sig. Genom att ha dropp in så slipper jag den här ­situationen, barnen kommer in några i taget.

Inga tar sig tid för ett litet samtal med varje barn som anländer. De får en

Foto: Hasse HedströmInga Magnusson Foto: Hasse Hedströmn
 
klapp på kinden, en hand på axeln och ett leende. En del bubblar över av iver att tala om något som hänt, ­andra är fortfarande lite sömniga.

 

När barnen väl har anlänt väljer de ­själva vad de ska göra fram till lektionen startar. ­Några går ut igen och leker, andra sysselsätter sig små­pratande i klassrummet, någon tar fram en bok och läser.

Inga Magnusson har arbetat många år, både som speciallärare och klasslärare. I sitt klassrum behöver hon aldrig höja rösten. Det handlar inte om någon speciell egenskap hos henne som person, utan om en uppsättning åtgärder som hon använder sig av i sin yrkesroll. Det blir som att ha en låda verktyg med sig till en ny klass och så prova ut vilka som passar till den aktuella klassen och de givna förutsättningarna med lokaler och resurser.

– För det är eleverna som måste göra jobbet, jag kan bara se till att det blir gjort och att de kan fortsätta vara de goa ungar som ­föräldrarna fostrat dem till att vara. För så är det enligt min uppfattning; barn är i 99 procent av ­fallen snälla och väluppfostrade hemifrån men tvingas ­börjar kriga och bli elaka när de börjar skolan.

Inga poängterar att hon vet vad hon gör och varför. Förutom att alla barn måste ­känna sig sedda handlar det först och främst om att ­skapa strukturer och system som är kända av alla barn och som de vet gäller hela tiden och är lika för alla.

– Jag har återkommande aktiviteter, ­varje dag och varje vecka, som ett regelverk i en byggnad, men mellan dem finns utrymme för förändringar.

En återkommande aktivitet är klassrådet varje morgon. Det hela startar på engelska.

Good morning, how are you? undrar Inga.

Fine thanks, how are you? svarar barnen.

Hon har plockat med sig dagens flanellograf­schema från klassrummet, där varje aktivitet finns med på lösa lappar och förklarar på engelska vad som väntar barnen.

Därefter får de elever som har något att visa eller berätta räcka upp handen. Vissa har ­någon sak med sig hemifrån att visa klassen. Andra barn berättar fiskehistorier från helgen om fångade och nästan fångade fiskar.

Det här är värdefull tid. Inte bara för att eleverna lär sig, så som kursplanerna föreskriver, genom att lyssna på andra, uttrycka sig och framföra sin åsikt, det här är också tid som svetsar samman gruppen. Efter två år har ­eleverna lärt känna varandra, varandras familjer och de kompisar som de umgås med efter skolan.

Sen är det pausgympa

Efter pausgympan står det matematik på schemat. En elev vill ha hjälp med ett matteproblem som han går bet på. Inga ger honom en miniräknare och frågar en annan elev om han kan visa sin kamrat, vilket han gärna gör.

– Men visa inte bara svaret utan förklara hur du tänker för att få fram svaret, uppmanar Inga.

Hon framhåller att för de barn som förklarar är det inte bortkastad tid, de får tillfälle att höja sin egen kompetens till den förtrogenhetsnivå som krävs för att kunna undervisa någon ­annan. Inga går sällan omkring i klassrummet. Hon vinkar fram eleverna i tur och ordning.

– En kö här innebär ofta en källa till oro. Jag försöker medvetet ta bort situationer som inbjuder till bråk. Därför har eleverna inte ­heller några egna lådor i hurtsar, som de ska ­trängas runt vid lektionens början och slut, utan de förvarar arbetsmateriel vid sin sittplats.

Det är dags för rast. Inga frågar vad barnen ska göra under rasten. De räcker upp handen och försvinner ut i klungor, beroende på vad de ska göra under rasten.

– Så här gör jag för att minimera risken att någon ska hamna utanför och inte veta vad han eller hon ska göra, berättar Inga.

Det här sättet att skicka ut eleverna på rast startade när hon hade en flicka med hörsel­skada i klassen. Det visade sig vara bra inte bara för henne utan för hela klassen.

– För henne var det oerhört viktigt. Det är annars vanligt att barn med hörselskador blir kvar när kompisarna försvinner iväg ut, de kan inte hänga med i kompisarnas samtal inför rasten. Det kan bli en ljudmässigt surrig miljö där det är svårt att uppfatta orden.

Hon framhåller att specialpedagogiska lösningar som fungerar för barn som behöver lite extra stöd och hjälp ofta fungerar bra också för övriga elever,

En tydlig struktur är helt nödvändig för barn med neuropsykiatriska funktionshinder, det underlättar för många barn som är lite sköra och bekymrade, och innebär ingen nackdel för några barn.

Den extra resurs som finns i klassen för barn i behov av särskilt stöd används inte till att ta ut den eller de elever som stödet tillkommit för utan till att skapa smågrupper hela tiden, så att alla kan fungera bra utifrån sina förutsättningar och slipper vänta länge på sin tur. Det syns inte vem som är i behov av stöd.

– Ska några arbeta i smågrupper utanför klassrummet är det bäst att ta ut de elever som jag vet klarar att arbeta själva i andra miljöer. ”Strulputtarna” mår bäst av den vanliga ­trygga miljön i klassrummet, det här är också elever som gärna hittar på något på väg ut ur klassrummet.

Inför matrasten ställer barnen upp på gården utanför klassrummet. Två och två fattar de varandras händer, redo för gemensam marsch till matsalen.

– Varsågod och ställ upp. Ni kan tala om för mig när ni står klara, säger Inga och vänder sig bort från gruppen.

Hon berättar att hon har slutat att tjata. Det har ingen effekt. Framför allt vill hon att gruppen själv ska ta ansvar, att barnen ska hjälpa varandra att komma till ro.

– Jag har faktiskt mätt tiden. Det visade sig att det tar exakt lika lång tid att genomföra ­saker när jag tjatar på eleverna som när jag inte gör det. Men tjatet har en negativ effekt ­genom att det skapar dålig stämning i elevgruppen, barnen känner sig underkända av mitt missnöje.

Efter maten slår sig Inga ner i det nu ­tomma klassrummet. På en hel vägg finns 27 punkter med regler som: ”Man slår inte sin fröken”,  ”Om någon är ensam kan man leka med den”.

– Eleverna måste själva formulera vad värdegrunden innebär i praktiken för dem. Barnen får säga vad de kan göra och vad jag ska göra för att de ska kunna skapa en bra klass. Vad som är tillåtet och inte tillåtet resonerar vi om och fastställer den demokratiska ramen i klassen. Fokus ska ligga på vad man ska göra för att skapa en trygg klassmiljö, vi undviker ordet ”inte”. Det får inte bli en upprabbling av icke önskvärda beteenden, för det har motsatt effekt.

Inga är även specialpedagog och jobbade som speciallärare i många år. Under de sista åren så bar hon en lapp i sin plånbok där hon skrev upp alla bra tips och idéer på hur hon själv skulle vilja skapa en inkluderande klass med plats för alla elever. Allt med siktet inställt på att så småningom få omsätta det som klasslärare.

Nu har hon varit klasslärare i sex år. Från särskolan hade hon med sig vikten av ­struktur, att barnen ska veta vad som ska hända under dagen, var de ska vara och med vem de ska ­arbeta; värdet av beröm och att det negativa aldrig får ta överhand. Det är viktigt att läraren varje gång någon gör något bra uppmärksamma klassen på det.

– Jag letar hela tiden önskvärda situationer och beteenden – speciellt den första tiden – så att jag kan lyfta dem till skyarna. Man kan berömma hur mycket som helst. Beröm är vårt starkaste styrmedel som lärare, framhåller Inga.
Däremot ignorerar hon felaktiga beteenden, speciellt när hon börjar arbeta med en ny klass.

Det är viktigt att barnen förstår att det är de själva som bär ansvaret för att skapa en bra klass som de trivs i.

– Det gäller att hitta strukturer så att alla barn känner sig trygga även när jag inte är med dem, till exempel på raster. Jag samlar hela ­tiden in information, ”skvaller”, om goda ­beteenden på rast för att kunna ta upp dem ­inför hela klassen.

Dilemmat för Inga som lärare är sällan att åstadkomma variation. Den infinner sig ofta med automatik.

– Min huvuduppgift är att strukturera.  Schemat varvar teori, praktik och rörelse och musik så att barnen får lyckas med ­skolarbetet och inte blir för trötta. Små barns kroppar ­orkar inte långa pass med det statiska muskel­arbete som stillasittande innebär.

Assistentresurs i en klass är ofta bättre att använda till att dela upp klassen istället för att låta en elev arbeta ensam utanför klassrummet. För att få arbetsdagen att fungera krävs genomtänkt gruppindelning. Det är inte upp till eleverna själva att välja vem de ska arbeta med.

Klassen diskuterar och fastställer gemensamt ”straff” när man inte gör som man ska. Kommer man för sent får man jobba in ­tiden, springer man i klassrummet får man gå ­tillbaka och gå samma sträcka, tar man rast på lektionstid får man jobba när de övriga har rast och om man inte gjort läxan görs den under rasten. För barnen så är det här logiska konsekvenser som alla ställer upp på. De är också förankrade hos föräldrarna.

Inga har stor tilltro till barnens egen förmåga att lösa konflikter. När vuxna lägger sig i brukar de sällan föra något gott med sig.

– Det klassiska sättet för mig som lärare att ingripa i konflikter blir ofta fel och jag kommer aldrig att tillämpa det mer. Jag kan aldrig veta vem som har rätt i en konflikt, kanske har den varit under upptrappning under en ­veckas tid. Mitt domslut riskerar att bli fel och något barn förlorar därmed förtroendet för mig. Inte heller tränar barnen på att lösa konflikter så här, de bara tränar på att hävda sin egen rätt, inte att se och lyssna på den andre.

Istället får barn som kommer i luven på varandra i Ingas klass gå till enskild plats och ­prata om saken tills båda känner att de är vänner igen. På så sätt får de träna på konfliktlösning från början och det gror aldrig aggressivitet i klassen. Det blir inga fasta grupperingar som har återkommande konflikter.

I början kommer kanske eleverna ­tillbaka och bara den ena säger att den är vän med den andre. Då får de gå tillbaka tills båda blir ­nöjda. Båda ska känna sitt ansvar för att konflikten blir löst.

Det ingår i skolans sociala mål att barnen ska bli duktigare på att lösa konflikter och att därmed klara av ett socialt samspel.

Därför är det sällan som trätor ligger och gror i klassen, det ligger inga aggressioner under ytan på grund av olösta bråk.

– Sedan en tid så använder även en pojke med utåtagerandeproblem metoden och ber att få prata med den han är ovän med istället för att klippa till. Han har klarat flera sådana här prat på ett mycket bra sätt. Det är lättare för ­honom att träna på konfliktlösning i enrum med endast en motpart, på ett sätt som är regelstyrt och välbekant. I grupp med många inblandade kan det bli handgripligheter snabbt.

 

Jag kapitulerar inför den här fasadmålningen!

Jag såg den första gången idag, Smugs fasadmålning här i Årjäng på en husgavel mot E18. Den är briljant gjord, uttrycker värme och  ömhet när mannen kollar på den lilla fågeln. Bilden  är i minsta detalj trovärdig.  Svårt att förstå hur någon kan skapa en sån bild i så stort format.
 
Målningen ingår  i ett konstprojekt med fasadmålningar på olika orter i Värmland. Jag har kollat lite på dem men den här är den enda  jag tycker om för den ser snäll och god ut. Alla de andra föreställer någon form av demoner eller drakar eller andra elakingar. Men det dröjde tills jag fick se den på plats innan jag kapitulerade inför dess utstrålning och gillade den. Intrycket i verkligheten  är mäktigt, går inte att återge på bild. Tidigare var jag mest inne på att fasadmålningar i Värmland borde göras av Marja i Myrom med motiv ur bl.a. Selma Lagerlöfs berättelser, typ så som i Sunne. Men den här är som sagt jättefin, med utmärkt beröm godkänt. Och det finns ju fler tomma fasader som Marja kan få ta sig an! ;- ))  Hon är ju mästare i sin genre. 
 
För övrigt så rapporteras nu på morgonen in lyckosam pürschstart från Roland, Martin, Jan, Arne, Kjell, Filip och Anton. Jag får återkomma i kväll mer om det. 

Tre fästingar på en dryg vecka!!

Den första hade inte fastnat, den kunde jag plocka bort när den kröp på handryggen. Nummer två hade fastnat, men nog inte suttit så länge. Den levde och jag kunde ta bort hela lyckosamt, dvs fick med mig huvud och allt. Ingen röd ring runt omkring så jag hoppas att den inte hann överföra någon smitta. Nummer tre tog jag bort i morse. Den hade säkert satt sig igår kväll och den var död. Lätt att dra bort med naglarna. 
 
Idag på förmiddagen letade jag förstås fler fästingar och tyckte att det kliade överallt : - )) Nästa steg blev att läsa allt som fanns på nätet om fästingar och sjukdomar som den överför.  Nu ska man inte vara säker på det man hittar på internet, men så här verkar det vara i alla fall
 
TBE- smittade fästingar finns i stort sett vid kusterna och de stora sjöarna, men breder ut sig förstås. Jag hoppas att de inte har hunnit komma hit till Sillerud. Om man har fått TBE av en fästings så överförs smittan direkt. Mot TBE finns inget direkt botemedel. Man kan vaccinera mot TBE, som alltså är hjärnhinneinflammation. Vi gör nog det framöver. Det får bli lite planerat och helst inte under aktiv fästingsäsong. Hundarna får Bravecto, en tablett som gör att fästingar kan krypa på dem men inte fästa. Den har effekt 3 månader tror jag så de får dos nummer två nu inför jaktsäsongen. 
 
Borrelia bärs av var fjärde fästing men bara vart 100: e fästingbett resulterar i sjukdomsubrott. Det kan ha olika skäl bl.a. att det dröjer ett antal timmar innan fästingen för över smittan när den bitit sig fast. Ofta hittar man fästingen under den tiden och tar bort den. Borrelia märks oftast genom att det blir ett rött område runt bettstället. Det växer och så småningom blir det  ett ljust område i mitten. Man blir också rejält sjuk. Borrelia kan också förekomma mer smygande utan tydliga symptom, kan visas med prov. Roland hade det för ett år sedan efter ett bett på smalbenet. Men det gick över med första antibiotikakuren. Om inte får man en till starkare. I de flesta andra länder ger man den starkare direkt men i Sverige startar vi sakta. 
 
Sen läste jag om ett kuriosum, det finns människor som tydligen är giftiga för fästingar. Alla fästingar som biter dem dör efter några timmar. Det finns spekulativa förklaringar men inga som är stabilt förankrade.
 
Statistiken ovan ska tas med en nypa salt. Dels kan uppgifter på nätet vara fel, dels kan jag ha missuppfattat nåt.
 
 

Grattis till giftermål Katrin o André!!

De här goda vännerna gifte sig för någon vecka sedan och idag fick vi tillfälle att fira dem. Vi gick till Spriklerud  med bubbel, blommor,  kaffe, tårta och vi sjöng och hurrade. Lilla Marlene såg lite förskräckt ut först men hämtade sig snart och mumsade tårta.
 
 
 Detta är ett av de vackraste barn jag vet. Hon har långa, mörka ögonfransar och gnistrande gröna ögon!! Syns inte på bilderna tyvärr. Får ta bättre bild nästa gång.
 
Senare idag skriver jag nåt om fästingar

En liten pippi på altanen igår kväll

Jag har svårt att se vad det är för fågel. Det finns en antydan till rött på bröstet, kanske en rödhakehona.

Fin råbock går nu nedanför Liane

Kommer kanske från Korsbyn och söker andra marker före  16:e ???  ;- ))  Lägger ut en liten film på honom och hans get lite senare. Testar om det går i alla fall.

Fångstman besök 2:a inlägget

Den duktige fiskaren som vi besökte igår för att hämta kräftor och röding är också en skicklig  jägare sedan många år. I sitt hem har han en samling minnen från lyckosamma jakter. 
 
 
 
 
 
 
Skinnen som hänger här är lodjur, mård och räv. En del har han berett själv. Så mjuka och fina är de. 

Fångstman besök 1:a inlägg

Den här duktige fiskaren hade varit ute på Vättern och fångat en del kräftor. Vi där hos honom  idag och fick med oss kräftor till oss själva och en familj till. 
Fiskelycka är inte bara en slump. Den här mannen har fiskat i många år och hela tiden lärt sig för att få bättre fångst. Han har en fin utrustning för fiske.  På väggen där uppe en stor trofé-gös.
 
Ett antal Vätternrödingar hade också fått följa med och vi lyckades tjata oss till en av dem. Lycka! Det fisket var väldigt speciellt och vi fick höra hur det gick till.  I nästa inlägg berättar jag lite om den här mannens jakt-liv. Det är också ambitiöst, en duktig jägare, jagar olika vilt med stor skicklighet. Inte många slår honom på fingrarna tror jag.
 
I kväll har jag kokat kräftor, avsmakning blir det lite senare. 
 
Så här fina blev kräftorna kokta. Inte så jättestora än, men lagom hårda skal, god smak med lite öl i kokvattnet. 
 

Kor (kvigor) är så fina djur!

Känns bra att de får en fin sommar här på Liane - Prästgården med stora ytor att röra sig på, bra bete och nära till sjön för vatten. Tog bilden häromdagen och de är ett fint inslag i omgivningarna. Tyvärr är det långt mellan nötdjursbesättningarna numera och längre lär det bli. Jag hör till dem som håller tummarna hårt för att vi ska kunna ha kvar en svensk matproduktion med eller utan EU-medlemskap. 

Mesta tvätten!

Inte tvättat på tre veckor och jag lovar, detta är värsta tvättberget någonsin i den här tvättstugan! Det mesta är lorttvätt men det finns med några nya lakan, som fått ersätta gamla utslitna. Jag envisas med att tvätta nyinköpta lakan och kläder. Inbillar mig att de är fulla med apreture (stavningen?) när man får hem dem, kemiska ämnen som ska bort. Det kommer att ta ett par dagar men sen är det fixat. Med full fyr i pannan blir det varmt och bra tork här på linorna.  Och egentligen gillar jag att tvätta, gör hellre det än städar till exempel. Så jag ska inte gnälla. Och numera har jag ju all tid i världen till sånt här, behöver inte jäkta för att hinna klart inom en viss tid. Det har sina fördelar att vara pensionär. Jag letar efter dom ;- )) 

Renare med Rickards mirakelmedel!

Testade först med kall ugn men ingen effekt alls. Sen värmde jag till 100 grader och då gick det att få bort mer. Lite är kvar men nu är jag rätt nöjd i alla fall! Det duger! Tack Rickard!

Lommar i flock - igen då!

Den här flocken med lommar har vi sett flera gånger nu från stugan. Igår gjorde de  typiska läten också. De är lite märkliga fåglar, ligger väldigt djupt ner i vattnet, nästan hela kroppen är under. Den lär ha benen långt bak på kroppen också. Det finns en berättelse om när Gud gjorde lommen. Då hade han glömt sätt dit benen, så han slängde dem efter lommen när han flög iväg, så de hamnade alldeles för långt bak. ;- )) Fina fåglar är det i alla fall. De ska alltså inte vara flockbenägna fåglar, men här hos oss  håller de ihop i en grupp  på 15 - 20 stycken. Det måste vara många vuxna fåglar också eftersom varje par endast får ett par ungar. 
 
 
 
Igår var vi på ett trevligt 70 årskalas med en hel del andra av födelsedagsbarnets vänner, grannar och släktingar. Vi blev bjudna på mycket god mat och jag hade tänkt ta en maffig bild på kräftorna men då var batteriet slut i kameran. En fin kväll var det i alla fall, tack o tack alla som bidrog till det med gott humör och god mat. 

Kanoter är det många i Östra Silen!

Det är fint att se dem passera revy på sjön när vi sitter och har eftermiddagsfika på altanen som idag. fredag. Östra Silen är populär för kanoting, sjön är 2 mil lång, smal, har många vikar, halvöar och öar. Det går oftast att få lä för paddling. I år har vi sett många. Idag var det ett sällskap på sju stycken nu på eftermiddagen, häromdagen 22 stycken i ett sällskap.  Alla hade lika kanoter och västar, organiserat alltså.
 
Det finns svenska arrangörer men också tyska. De tyska har kanoter och tält här på plats, kör hit sällskap i bussar, lämpar av dem med all utrustning och kartor, sen tar de med sig förra veckans kanotister tillbaka. Det går bra så länge allt fungerar, men vid sjukdom eller olycksfall så hamnar ansvaret på de kringboende. Men för det mesta så är det trevlig turism och kommunen har iordningställt rastplatser i sjön med toa, ved, sopsäckar,  eldplats och vindskydd. Innan dess blev det skräpigt. 
 
En riktigt fin sommardag har vi, njuter av utsikten och stillheten. I kväll ska vi på 70-årskalas! Kul! 

Plockade hallon igår igen! Och om pensionärsrutiner

Jag plockar vildhallon runt stugan och jag plockar samma kvistar om och om igen! Varje gång är det mer mogna bär på dem. Helt ofattbart! Nu är de dessutom större än i början och inte så många är angripna av röta eller djur.  Vi fick till äting  ett par gånger igår, sista hela stugdagen, och det är massor kvar.   Straffet för att klänga omkring i hallonbuskarna är förstås fästingarna. En hade satt sig fast idag. Jag hittade och  plockade bort den vid kvällens obligatoriska fästingsanering. Det är den första som sitter fast den här säsongen. Vi borde vaccinera oss. 
 
Såna här fanns det flera bland hallonen igår. Undrar om det är detta som är bärfisar? Fast jag tyckte nog att de var för stora, nästan lika stora som ett hallon. Trodde bärfisar var små och man måste leta efter dem. De här syntes ju lång väg. Jag tog i alla fall inte med någon.
 
Det blev bortdragen vägg eftersom vi fick finaste sommarvädret, det är alltid en fin känsla och som sagt vildhallon till dessert. 
 
Grilling också förstås. 
 
Pensionärsrutinerna har börjat falla på plats. Långa sovmorgnar  blir det.   Nu får jag tid till det. Det blir  lång frukost i sängen upphissad och med tidningsläsning på nätet. Jag prenumererar på flera tidningar som jag kan läsa på datorn. Himla skönt och praktiskt att slippa allt papper. Vad jag ska fylla resten av dagarna med har inte utkristalliserat sig än, men märker att matlagningen är  roligare när jag inte måste jäkta, den  får ta mer tid. Vi har ju mycket fint kött att använda.   Kvällarna ofta hundpromenad / viltsafari och sen kan det  bli lång läsning eller någon kort stund TV, TV är inte min grej, det är  långtråkigt. Lagom ansträngande blir det och jag märker att det som var jobbtänk sjunker undan snabbt. Trodde det skulle bli en längre och jobbigare  process nu vid skolstart  men den har jag nog redan klarat av. Ser fram emot den nya svindlande friheten som pensionärstiden innebär. ;-)) Ska bli spännande att se hur den artar sig. 
 
Ikväll ska vi på 70-årskalas. Det ska bli trevligt.

Fin kväll igen i stugan.

Det var en fin sommarkväll o sommardag, vi kunde öppna upp hela väggen. Varmt och vindstilla fast vi är vid sjön.
 
Firing med bubbel, avslut på semester blir det. Fast också början på min def. ledighet, pension. Idag började kollegorna jobba och jag kunde plocka hallon och grilla. 
 

Oj vilken båt som passerade oss i dag.

 
Den hade en norsk flagga ser det ut som! Men annars ett ovanligt flytetyg

Myggband

I Tyskland kan man köpa armband som ska hålla myggorna borta. Undrar om det funkar? Och om de finns i Sverige också? Sommaren 2016 var det inte aktuellt för det fanns i stort sett inga myggor. Såg kanske ett par saimmanlagt på hela sommaren. Det sägs bero på torkan, de behöver vatten och gölar för att föröka sig. Knott fanns förstås men inga mängder. Sen i slutet på sommaren och på hösten kom invasionen av älgflugor och fästingar. På dem biter ingen torka tydligen.

Rådjurens familjeliv är rörigt nu!

Vi stod en stund igår kväll och kollade på en rådjursfamilj där alla familjemedlemmar skuttade runt. Det var alltså en stackars get som skulle hålla koll på två killingar samtidigt som hon  hade en bock som hela tiden bokstavligen  gick i hennes fotspår. Det är parningstider för rådjur nu och det är en procedur över åtskilliga dagar. Dag efter dag så jäktar bocken geten, dvs han går nära efter henne. Det kan bli ett travande på samma plats som resulterar i ringar i gräset, förr trodde man att de bildades av magiska fenomen och kallade dem häxringar. Kerstin Ekman skrev en roman på temat råbockens jäktande,  "Häxringarna". När vi såg djuren ovan så föste bocken till och med undan killingarna vid ett tillfälle. Jag lade ut en liten film på min facebook. Sammanlagt såg vi 12 rådjur på någon halvtimmes viltsafari, men noll älgar. 
 
 Fick precis en bild från en norsk god vän som lyckats fälla en bock. Pyrschjakt kallar vi den här första jakten på bock och den är  utan drivande hund. I Norge börjar den idag men hos oss om ytterligare någon vecka.
 

Vem vet hemligheten?

Vem vet hur man får rent ugnen???
Dagens beting var ugnsrengöring. Planerat för en regnig dag och visst har det regnat, hällregn hela dagen
 
Jag körde  Mr muscle ugnsrengöring , som lovade en hel del på förpackningen, för säkerhets skull två gånger, helt enligt anvisningar. En del gick bort men resten sitter som berget, som om det vore ditmålat, ser ut som bilden ovan.  Testade Scotch brite på en liten fläck men inget resultat.  Någon måste sitta på hemligheten hur man får rent ugnen. Jag tar gärna emot upplysningar! 

Fin sommardag - igår tisdag!

Jag har ett beting med fönsterputs den här veckan, fast bara lite varje dag. Jag är ju ledig. ;-)) Utsikten var fin, vindstilla och varmt var det också, Kan passa på att göra alldeles gratis reklam för Oceans grejer. Han använt deras fönsterputs,  tvättmedel och rengöringsmedel i många år, suveränt bra. Finns på lantmännen, ja XL då.
Det var en dag när vi drog bort väggen så inne blev ute och ute blev inne. Det är en fin känsla. Sen blev det lite röjning runt stugan.  Roland gick iväg med motorsågen och jag klippte bort vissnade fula lupiner runt huset. Vädligt varmt blev det. Man är tacksam att vi lever i en tid när det finns dusch. Eftersom vi varit i gräs och ris så blev det extra koll efter fästingar. Och vi hittade en var  under dagen, men de hade inte satt sig fast.  Bra att få bort dem snabbt, tror att det tar ett antal timmar innan de överför Borrelia. Roland hade ju det förra sommaren. TBE är inte så vanligt här men visst borde vi vaccinera oss. På hösten drar hundarna in många fästingar även om de inte fastnar på dem när de får  Bravecto- tabletter. . 
Avslut dagen på sjön. Först gjorde Roland oljebyte på en av de större Linderbåtarna, ur sjön och tillbaka i sjön vid Signebyrampen.
Så här ser vår sjö, Östra Silen ut. Den har liksom formen av en gaffel, med två vikar åt norr med en halvö mellan och så en smal del  ner mot Dalsland, slussen i Krokfors som förbinder med Västra Silen. Sjön är två mil lång från norr till söder, en spännande sjö med många vikarm halvöar och öar. 
Vi åkte ut på en metartur på kvällen. Det var helt tyst och stilla, andäktigt vackert. Vi fick ingen fisk men det gjorde inget. Det blev några napp och abborren jagade i ytan, ibland kokade vattnet av fisk. Värmen höll i sig, t-shirt fortfarande. 
 Till höger här är Dramstadholmen. Den kallas också Högbergsholmen, men för Roland är den uppkallad efter professor Dramstad som var den förste sommargästen nära sjön. Han lät bygga ett hus på holmen någon gång i mitten av förra seklet. Materiel fraktades tydligen ut över isen och Rolands morfar lär ha varit med och snickrat. Dramstad var sångprofessor och kunde härma lommen perfekt. Den svarade honom. Numera bor ättlingar till honom här på sommaren, en familj Lindén  som ofta bidrar med vackra bilder på fb från området. 
 Abborre 
Till slut fick vi en sån där solnedgång igen. Himlen blev ett fyrverkeri i flammande färger. Fast det hela var över på bara några minuter, jag hann knappt få upp kameran.

Barnbarnen hade en fin vecka ...

... hemma i Stockholm innan jobb / dagis började igår. Det blev besök på Skansen, Ulriksdals slottsträdgård, Mall of Scandinavia. Här är Lou på Skansen tror jag.
På Mall finns specialbutiker med allt möjligt, bl.a. Lego. Populärt.
 
Bill älskar att showa och dramatisera.
Besök hemma hos morföräldrarna, morfar Jan Hellman är trummis.
 
Barnbarn Lou med kusin Bonnie
 
Hittade det här kortet också i gömmorna, kusin Bobos familj var på två besök vid slussen i Krokfors. Bobo var intresserad och valde det framför badstrand ! Just nu flyttar familjen till eget hus i Sollentuna.
 
Mer om min tisdag imorgon på facebook o blogg. Det var en fin dag!

Vindeln - magiskt vackra bilder från dotter ...

... Malin i Umeå som varit där nu. 
 
 

Kantarellerna har torkat bort!

Det går att hitta enstaka kantareller men de är torra och små. Vi har haft det för torrt i våra trakter och det under lång tid. Vi brukar inte konkurrera med sommargäster och semesterfirare om svamparna under juli och augusti månad,  för vi är så mycket i skogen senare under hösten och kan skörda det vi behöver ha då. Men vi var på en spaningstur häromdagen. Det var inte uppmuntrande alls. Nu har det regnat ett par dagar, hoppas det håller i sig så svamparna kan komma igång. Kantareller och lingon måste vi liksom ha. Vill inte köpa. 

Djur o natur igår kväll

Vi hade ett ärende till den här otroligt fina platsen mitt i skogen. Här köptes det sedan länge tomma huset av ett trevligt par och nu är det ett litet paradis. Under 19 år så har man renoverat och förbättrat lite i taget, år för år. Inte så sällan ser vi bilder på Facebook som Martin tagit på älgar när de dricker vatten i dammen och tar sig ett dopp där.
 
PÅ hemvägen såg vi för första gången på länge älgar. Det var ko till vänster och en kalv till höger. Här ser den stor ut men det var den inte, den var liten.
 
 
Några rådjur dök upp också på hemvägen både getter och bockar. Sammanlagt 5 stycken.
 
 

I skogen idag - i urskogen!

Värstingrotvältan 
 
 
 
 
 
Mest välformade rotvältan
 
 
 
Det har fallit ner och blivit liggande i den här skogen. Jag vet att den inte är kvalificerad som urskog men jag kallar den det i alla fall.
 
 

Så vacker är han fasantuppen!

Igår ställde han upp sig framför hallonbuskarna vid Sättere! Och han stod coolt där en lång stund och kikade på oss som stannat med bilen på vägen för att kolla och ta bilder. En stolt herre ser det ut som, en av de fasaner vi fick från Niklas i Varberg. Bilden är färgstark och ser därför manipulerad ut, men jag kan bara försäkra att den är  genuin som den var när jag knäppte på knappen på kameran. Han har verkligen så här starka färger, en fjäderskrud som glittrar i solskenet.
 

Avslut Sellereveckan på hembygdsgården igår

Vi åkte dit igår fredag, sista dagen och det var fina upplevelser. Den här mannen är alltså bosatt här i Sillerud i Rök och gör de mest fantastiska konstverk med motorsåg!!! Hade jag ingen aning om. Men han visade upp sina färdigheter igår.
 
 
 
 
 
På övervåningen rullade också filmen om Sillerud gjord 1955 av Olle Forsberg. Den var i färg och himla rolig att se. Där visades Sillebotten, affären på Myrås, flottning vid Signebyn, havreskörd på Prästgården med Johannes och Nils, älgjakt i Harnäs, bilder från Åsebyn osv. Roland känner ju igen en del av människorna som finns med. Filmen är bara 17 minuter lång men värd att se. 
 
Det serverades gammaldags mat också; motta och stekt fläsk med tunnbröd och lingonsylt.
 
Sen var det en hel del annat också, lottförsäljning, loppis, hantverksförsäljning, musik från Årjängs dragspelsklubb. Roligt att vi hann med att gå på Sellereveckan på hembygdsgården åtminstone en dag. Hade gärna varit där på stora loppisdagen och hört Marcus Erkenfjord, men man hinner inte allt. Kanske skulle allt vara på en dag istället?

Byggnaderna ger upp - naturen tar över!

Jag blir lite sentimental när jag ser de här byggnaderna mitt ute i skogen, de som gett upp kampen mot naturen. De finns kvar och  är ännu så länge monumet över det gamla jordbrukssamhället, med många förhoppningar knutna till sin tillblivelse. Snart är de alla borta. De behövs inte längre och ingen frågar efter dem. 
 
Här ovan syns Norelius garage för mjölkbilen  i Älgåna. 1966 fanns  107 mjölkleverantörer i Silleruds församling.  Det var två bilar som hämtade mjölkflaskor.  Norelius hade en av dem, den andra hade John Andersson Kålleboda.  De hämtade mjölkflaskor som var var utställda på mjölkbord efter vägen så att det skulle vara lättare att lasta dem på bilen. Det var alltid två på varje bil, en chaufför och en som stod på flaket och plockade in flaskorna som var fulla med mjölk. Alan Stake jobbade åt Norelius och körde mjölkbilen, och Evert på Änga. De lämnade också av skummjölk som bonden beställt till kalvarna från mejeriet i Årjäng och tomma flaskor. Bonden kunde även  beställa smör och ost från mejeriet, eller varor från andra butiken i Årjäng. Inte så många hade bil för länge sedan. Det gick också att hoppa på en mjölkbil för att få skjuts till Årjäng. Nu finns ingen mjölkleverantör i Sillerud. De sista försvann på 90-talet,  Roland o Egil i Hol var bland de sista. Roland slutade leverera mjölk i oktober 1995. 
 
 
Långsidan på garaget
 
 
Förfallen lada i Hjällen!  Ursprung okänt

Är väl ingen bärfis?

Jag plockade hallon i förrgår och undrade efteråt om bärfisar fanns för jag hittade ingen trots spaning.. Jag har sedan dess fått bilder på bärfisar av läsare som försäkrar att de finns på riktigt. Den här följde med in efter dagens skörd men han ser lite väl tanig ut för att kvalificera sig som bärfis.Det är nog något annat djur och vi smakade inte. De enda djur jag hittade bland dagens hallon ute i buskarna var en pytteliten mask, ett par spindlar, en minisnigel  och en slö fluga. 
 
Märkte att jag stod och plockade på samma kvistar som i förrgår. Det har helt enkelt mognat fler på bara två dagar och det går fort med  lite solsken och värme. Hallonen  är små pga torkan men goda, mycket smakrika. Idag åt vi dem med vaniljglass från Wermlandsmejerier och en skiva honungsmelon. 
 
I kväll ska vi en sväng till hembygdsgården i Svensbyn. Roland vill äta motta eller môrske eller vad det heter. Inte min grej. Och så ska vi se filmen om Sillerud som visas där. 

Lommarna i flock!

Vi brukar se och höra lom varje år här ute i Östra Silen vid sjöstugan- De håller gärna till där bäcken rinner ut i sjön. De är fina och uppskattade fåglar, men jag tror aldrig vi har sett dem så här i flock förut. Antalet varierar men vi räknade till 19 stycken häromdagen. De har liksom sin flock mitt ute i sjön, sen flyger de omkring lite och landar sen i flocken  igen. Gissningsvis är det ungar som lattjar omkring, tränar flygstarter och landningar. ;- )) Fast det måste vara mer än en familjegrupp när de är så många i en skock.  Bilderna är dåliga för avståndet är långt. De syns bättre i kikaren, måste försöka ta foton genom kikarens lins ;- ))
 
 
 
 
 

Inte rispapperslampa ...

... den här gången!! Känns som en ny fas i livet, vi har slutat köpa rispapperslampor.;- )) Vi har dem  överallt annars.  På Ikea idag blev det en Lakheden-lampa. Rispappers tillverkas igen och  är fortfarande snygga  men den här är också snygg. Fast rispappers är lättare att montera, det tar c;a 10 sekunder. Den här var packad i småbitar i det platta paketet. Roland tog upp kampen med monteringen och kollade hela tiden på beskrivningen. ;- )) Bit för bit skulle passas in!
 
 
Så här blev det till slut! Helt ok!  
 
Den var värd att kämpa med! 
 

Grums o BOFABS jakt- och fiskemässa idag torsdag

Infarten till Grums är pampig med pappersbrukets stora byggnader och skorstenar här vid norra Vänern. 
 
Sen försöker man att se sig mätt på det här fantastiska bygget av, tror jag, världens största kartongpappersfabrik. Bortåt 1000 personer jobbar med detta, byggnader och kranar är gigantiska. Investeringen är på åtskilliga miljarder. Hoppas det går bra. Det här bär med sig framtidstro till lilla Grums som blev utdömt i ett tv-program för något år sedan, som exempel på en döende landsbygd utan hopp. 
Bofab är en bra affär med mycket grejer för jakt och fiske. Idag var det mässa med en hel del utställare. 
 
Roland fyndade billiga jaktkängor från Härkilas i en modell som var på utgående. Här betalar han med swisch till Henry, som för övrigt snart har ärende hit till Liane. Vi träffade också Kjell Lennartsson, ägare till Härkilas. Han är son till den legendariske Lennart Davidsson, välkänd jakthunduppfödare. Mässor är inte bara fyndtillfällen utan också chans att träffa andra med samma intresse. 
 
Sen for vi vidare till Karlstad och IKEA för några ärenden. Det slutade med att Roland fick kämpa här hemma med en lampa men mer om det senare. ;-)) 
 

Våra fasaner lever!

Fasantuppen som jag nästan körde på i förrgår.
Vi fick ju ett gäng fasankycklingar av snälla vänner från Varberg! De blev uppfödda och utsläppta så småningom hemma på Liane. De valde länge att hålla sig runt vårt hus i en rätt samlad flock. Men plötsligt var de helt puts väck, vi såg dem inte längre någonstans. Då fick vi rapporter om att de hade bosatt sig på andra sidan sjön, vid Klockere  Och i förrgår fick jag se en av dem, höll på att köra på honom, den fina fasantuppen. Och det var nära Klockere.  Det sägs att man sett 10 nya kycklingar där också nu under försommaren. Roligt om några överlever och etablerar sig här. 
 

Sommarens röjardag på stranden

En dag varje sommar så röjer vi på stranden. Det är förstås skräp, pinnar och stenar som ska bort. Men viktigast av allt vassen måste röjas undan, annars breder den ut sig, lite mer varje år. Den ska kapas under vattenlinjen sägs det för att inte komma tillbaka. Det var inte jättemycket i år men det som är måste alltså bort om stranden ska fortsätta vara fin. 
Det är lie som gäller, Roland har sin fars gamla lie. Den funkar bra.  Och jag rakar. 
 
 
 
Men här går gränsen, det är för mycket. 
 
Till slut var det helt ok tyckte vi.
 
Blir fint för barnbarnen att gräva här och bada nästa sommar igen. 

Igår kväll firade vi i sommarhuset

Det var lugnt och varmt och  vi kunde dra bort vikväggen till dukningen inför de  tre  gästernas ankomst! Det är bara bäst när ute blir inne och inne blir ute!. Vi har aldrig ångrat att vi byggde huset med den här väggkonstruktionen och minns den vådliga hit-transporten. Vikväggen  måste fraktas i ett stycke och en klumpig chaufför höll på att välta alltihopa genom att göra tvärs emot vad Roland sa till honom! Så här i efterhand kan man skratta åt eländet men just då var det panik.
 
Gästerna anlände med båt från andra sidan sjön! 
 
En fin kväll fick vi.  Vi firade min pensionsdag och Vincents simmärke, sjöhästen. Han simmar 20 meter och dyker på djupt vatten nu. Har tränat i sommar. ;- )) Det blev dagsfärsk potatis från eget land med matjesill och alla tillbehör till förrätt. Sen rökt älgkött med potatisgratäng till huvudrätt och hemkokt hallonsylt med chokladkladdkaka och vispgrädde till dessert.  Bra sommarmat, men rökt rådjur är nog ett strå vassare, det var första gången med älg. En trevlig kväll hade vi, så många minnen och så mycket annat att prata om, tiden vill inte räcka till. 
 
Strax före solnedgången for gästerna hem igen över sjön med sin båt. Det var en stämningsfull och vacker hemfärd.
 
 -Hej då!
Den sista timmen avnjöt vi på altanen förstås, Roland och jag, och såg solen gå ner vid halv 10-tiden. Nya scenarior varje kväll. Igår kväll var det en lysande guldstrimma över hela himlen.
 
Idag är det den 2:a augusti och om PI hade levt skulle han ha haft födelsedag. En del människor lämnar jordelivet alldeles för tidigt. Nu får han leva kvar i våra minnen. Han var en snäll människa, intelligent och rolig. Visst är han saknad.

Grattis mig, formellt första pensionsdagen!

Formellt, om man nu ser till anställning /  lönutbetalningar och sånt, så är idag min första pensionsdag. Jag har funderat en hel del innan hur det skulle kännas och nu vet jag.  Det känns ok, varken jubel eller gråt. Men lite allvarsamt, en ny fas i livet, en fas att ta vara på. Märker lite förfärat att mitt yrkesliv sjunker undan mycket snabbare än jag trodde. Annars har ju vanligt sommarlov ändå i bakhuvudet innehållit en grovplanering för höstens jobb. Men nu är det inte så, det sista sommarlovet för min del.  Tänkte nog att jag skulle hinna skriva lite mer om barns lärandeprocesser innan jag glömt allt och och inser nu att jag får göra det rätt snabbt, innan allt är borta. 
 
Vi firade i alla fall med bubbellunch i sommarhuset och vildhallon plockade på tomten här. Jag plockade ett par timmar och det märks inte ens, så mycket finns det. Absolut en kanondag och i kväll kommer våra goda vänner med båt över sjön för att äta här med oss, rökt älg och potatisgratäng som huvudrätt  och med sill o pot till förrätt.  Det är gemytligt, ser vi fram emot!
 
Många blir vrak, inte alls så fina som förra året. Det har varit torrt. 
 
 
 
 Men varsin lunch räckte det till, med råge.
 
Både frukost och lunch idag  på nya sydterassen. Här blir det morgonsol och middagssol. Det var massor av kanoter som passerade på sjön idag. Vi räknade till 22 stycken, men missade säkert några.  Det såg trevligt ut och de hade uppenbarligen med sig ett par motorbåtar som service. 

Solnedgång Östra Silen.

Jag hade bestämt mig för att inte publicera fler solnedgångar. Men gårdagskvällens var bara magisk med alla konstiga molnformationer. Man undrar hur naturen får till så här dramatiska skulpturer. Det mörka uppe till vänster är moln, inte rök.
 
Annars hade vi en solig dag igår måndag i stugan vid sjön fast lite blåsig förstås, så det gick inte att öppna upp vikväggen
 
 Utsikten på dagen var också helt ok, många båtar  som passerade, både motorbåtar och kanoter. Några kämpade tappert i motvind, det stod nästan still ibland trots flitigt paddlande.
 
Det är mängder av vildhallon runt huset, måste försöka plocka en del idag.