Inga Magnusson

I schemat på lektionsfri tid kan man lägga in friskvård en timme per vecka. Det är suveränt bra. Jag utnyttjar det till antingen zonterapi eller till att gå långa promenader medan solen finns kvar, vilket är svårt om det skulle ske utanför schemat.  Promenad blev det igår, tisdag. Nu behövs det en massa motion för att ta igen det som tappats flera veckors halsfluss. Jag gick en lång promenad med Oskar ner till sjön, ner till Sillerudsbryggan och det blev betydligt mer än en timme. 
 
Min bror har åkt från Askersund och hit med sin båt en gång, alltså genom Vättern, Göta Kanal, Vänern och vidare i sjösystemet med slussar ända hit upp till den nordliga spetsen på sjön Östra Silen. Men då hade han bara 14 cm kvar att fördela på båda sidor om båten när fendrarna var ute, så det gällde att hålla tungan rätt i munnen i alla slussarna. 

Härifrån gick ångbåtarna förr, det var sjösystemet som var landskapets blodåder.  Då hade man med varor till de lanthandlare som fanns runt om i bygderna och man fraktade förstås också människor som skulle resa hit eller dit, eventuellt till Göteborg. Vi tror att de som emigrerade från bygden på 1800-talet tog båtvägen här och vidare neröver.

Sjöarna var också fraktleder för timmer. Timmer buntades och drogs med båtar ner till sågverken och det var ansenliga mängder. Det avverkdes för hand på vintern och drogs på vintervägar ner till sjöar och älvar för att sedan på våren forslas i vidare i vattnet.


Jag lyckades skrämma upp en stor flock änder som låg och gonade sig här vid iskanten. På andra sidan sjön är Tobyn.


Högt där uppe i tallkronan satt han hackspetten och hackade ivrigt helt oberörd av min närvaro. Jag funderar ibland på vad allt de här gamla tallarna kan ha sett. Detta var på många sätt en knutpunkt i bygden under århundraden och träden är väldigt stora och gamla.


Det fanns en liten isskorpa nära land och luften var hög och klar med några minusgrader.


Det här är småbåtshamnen bredvid den restaurerade ångbåtsbryggan. Den är alldeles otillräcklig och kommer att byggas ut av den livaktiga båtklubben i Sillerud, föhoppningsvis redan nu till sommaren. Det är flera som står i kö och behöver en plats till sin båt. Här är så fint. Båtägare i Årjäng borde bli gröna av avund. Årjängs  småbåtshamn och gästhamn måste vara den i särklass fulaste och skräpigaste i Värmland.  Se min kategori "småbåtshamnar" här bredvid med lite jämförelser.


Här nere vid badplatsen finns en karta för att ge kanotister och andra turister lite orientering. Jag befinner mig alltså vid sjön Östra Silen som syns här. Den är som en gaffel med två spetsar uppåt och det här är den vänstra spetsen längst upp. Man ser E 18 däruppe, vägen mellan Stockholm och Oslo, man ser också Norge till vänster och Vänern till höger.  Men det är ett festligt sjösystem här och i stort sett allt hänger i hop med älvar och vattendrag. Vi kan faktiskt kosta på oss att bygga en del sjönära här och samtidigt ha massor kvar till turism och friluftsliv. Om det byggs en del så blir det mer vägar som gör  bygderna mer lättillgängliga också för dem som vill besöka oss.  Och här finns fortfarande en vänlig inställning till turismen. Det är så glest bebyggt här att varje ny bosättning känns välkommen. Vi behöver inte trängas.

Jaha, nu fick ni hänga med på min friskvårdspromenad i det första solskenet på länge. Men visst är det vackert? Jag har bott här nu i så där 35 år men jag kan fortfarande verkligen njuta av naturen och omgivningarna.